OM DET RÅDANDE BANKSYSTEMET I SVERIGE SEDAN 1970-TALET

2017/10/29

Om innehållet i bloggen i detta register.


Tänk Dig att Du betalar för 100 kg potatis – men i 100-kilossäcken finns bara mindre fem kg = en bra affär för säljaren (läs bankerna) och en urusel affär för köparen (läs låntagaren). Skulle Du då protestera ?

Wi av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna har lurats till att tro att bankerna bara lånar ut det dom har som inlåning och eget kapital. Men det är lögn och förbannad dikt – därför att Fractionalreserve banking – som godkändes av Riksdagen i Sverige på 1970-talet – ger bankerna möjlighet att låna ut ”ingenting” = pengar som nyproduceras som siffror på en skärm vid utlåningstillfället.

M a o så lånar affärsbankerna ut skulder = pengar som de ej har som inlåning och/eller eget kapital. Vettigt eller fullständigt förryckt ?


Och ej nog med det – utan bankerna har därtill rätt att ta hög ränta på dessa luftpengar och kräva full återbetalning med riktiga pengar = pengar som efter skatt blir över av löneinkomst. Folkrättsligt sett så är detta kort och gott bedrägeri och svindleri av allra värsta sorten. Ej mer och ej mindre än så. Att det är lagligt gör ju ej saken mindre bedräglig.

Resultatet av detta bedrägeri är att medborgarna i Sverige är ett av de mest banklån-belastade folken i världen. Den som är satt i skuld är ej fri – och det gäller såväl enskilda personer som ej minst nationer – eller ?

Det finns rimligen bara en lösning på detta – och det är att staten förbjuder Fractional-reserve banking – till förmån för att staten själv tar över den nödvändiga nyproduktionen av pengar = Suveräna Pengar = digitala ”sedelpresspengar” i lämplig mängd – som Riksdagen rekvirerar från Riksbanken för att täcka budgetunderskott med – p g a nödvändiga infrastrukturinvesteringar, social välfärd osv.


Går det ?

Javisst gör det det. Island har ju redan ”spolat” sitt gamla banksystem efter den finansiella krisen 2008 – och är på väg att lagstifta om att enbart staten skall stå för nyproduktionen av pengar.


Ett konkret exempel på hur jag själv har drabbats av bankers svindleri.

1989 lånade jag av Handelsbanken 50 000 kr som ett inblanco lån – med en amortering av 1 000 kr/år. Med ränta och amortering så har banken av mig år 2016 fått ca 130 000 kr tillbaka – och lånesumman har minskat till 23 000 kr efter 27 år. När lånesumman är noll kr om 23 år – så kommer Handelsbanken med ränta och amortering att ha fått tillbaka ca 175 000 kr på de utlånade 50 000 kr.

Men det är bara halva sanningen – därför att vid utlåningstillfället så hade Handelsbanken bara ca 2 500 kr som inlåning och eget kapital = ca 5 % av lånesumman. Men tack vara det av staten godkända Fractional-reserve banking på 1970-talet – så kunde Handelsbanken fylla ut lånet med 47 500 kr av ”luftpengar” = pengar som skapades vid lånetillfället 1989 ur tomma intet – genom några knapptryckningar på bankens dator.


Så verkligheten blir ju att banken bara lånade ut ca 2 500 kr av inlåning och eget kapital – och kommer av mig i slutändan att få tillbaka ca 175 000 kr av riktiga pengar = pengar som efter skatt blir över av löneinkomst eller annat.

175 000 : 2500 = 70 gånger mer i återbetalning än vad som lånades ut – av pengar som banken hade som inlåning och eget kapital vid lånetillfället. Tala om en lysande låneaffär för Handelsbanken och en urusel för mig som låntagare – eller ?

Hur många fler än mig har gått på och går dagligen på affärsbankernas svindleri ?

– slut citat härifrån.


Mer om detta under rubriken: ”OM HUR NATIONALEKONOMI-FÖRSTÖRANDE BANKSYSTEM KAN VRIDAS RÄTT”

Annonser

MIN SJÄLS RESA I MATERIAN

2017/08/10

Om innehållet i bloggen i detta register.


Evolution

Den evolution, utveckling, jag har valt att lära mig om i skolan är en utveckling av den kroppsliga formen. Jag lärde mig t ex att den encelliga organismen i havet är föregångare till alla mera komplexa livsformer. En fisk är mera komplex och därmed mera utvecklad än svampdjuret; en häst är mera komplex och därmed mera utvecklad än en orm; en apa är mera komplex och därmed mera utvecklad än en häst osv, fram till människan som är mest komplex och därmed den mest utvecklade livsformen på vår planet. Jag valde med andra ord att lära mig evolution betyder utveckling av organisatorisk komplexitet.

Denna definition är ett uttryck för tanken att den organism, som har störst förmåga att kontrollera sin omgivning, och alla organismer i denna omgivning, är den mest utvecklade. De livskraftigastes överlevnad innebär att den mest utvecklade organismen i en given miljö, är den organism, som befinner sig högst upp i näringskedjan i den miljön. Enligt denna definition är det därför den organism som har störst förmåga att säkerställa sin egen överlevnad, störst förmåga att bevara sig själv, som är den mest utvecklade.

Sedan länge vet jag och andra att denna definition av evolutionen är otillräcklig, men jag och andra har ej vetat varför. När två människor engagerar sig i varandra, är de lika utvecklade, när jag ser till den organisatoriska komplexiteten. När båda har samma intelligens, men den ene är småsint, elak och självisk – medan den andra är storsint och altruistisk, osjälvisk och oegennyttig – säger jag att den storsinta och altruistiska är mera utvecklad. När en människa medvetet offrar sitt liv för att rädda en annan, t ex genom att använda den egna kroppen, för att skydda en annan mot en osedd kula eller framrusande bil, säger jag att den som offrade sig verkligen var en av de högst utvecklade bland oss. Jag vet att det är så, men det står i direkt motsättning till min experta, yttre, inlärning av min uppfattning om evolutionen.

Jag har fått höra att Jesus förutsåg komplotten mot sitt liv, till och med detaljerna om hur hans vänner skulle agera och reagera, men ändå flydde han ej från det han såg framför sig. Hela mänskligheten har obönhörligen formats av kraften och kärleken hos denne ende, som gav sitt liv för världens uppvaknande. Jag och alla andra som vördar honom, och nästan alla som bara känner till historien om honom, är ense om att han var en av de mest utvecklade av vår art.

Min djupare insikt säger mig att den verkligt utvecklade varelsen är den, som värdesätter sig själv och andra lika, och som värdesätter kärleken högre än den fysiska världen och vad som finns i den.

Nu måste jag få min uppfattning om evolutionen att stämma överens med dessa djupare och vidare insikter. Detta är viktigt enär min nuvarande uppfattning om evolutionen speglar en evolutionsfas jag är på väg att lämna. Genom att undersöka dessa insikter kan jag förstå vad jag och andra har utvecklats till, och vad jag och andra är på väg att lämna. Genom att reflektera över en utvidgad uppfattning om evolutionen, en som stämmer med mina djupaste sanningar, kan jag förstå vad jag har utvecklats till, och vad det betyder för vad jag upplever, vad jag upplever och hur jag agerar.

Min nuvarande syn på evolutionen har uppstått ur det faktum att jag hittills enbart har utforskat den fysiska verkligheten med mina fem sinnen. Hittills har jag varit en femsinnig människa med enbart fysisk syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Den vägen genom utvecklingen har gjort det möjligt för mig och andra att på ett konkret sätt uppfatta universums grundläggande principer i fysisk mening.

Med mina fem sinnen ser jag att varje verkan är en orsak, som har effekt, och att varje verkan har en orsak. Jag ser resultatet av mina intentioner, uppsåt och syften. Jag ser att vreden dödar; den tar bort anden – livskraften – och den spiller blodet som bär vitaliteten och livskraften. Jag ser att vänlighet ger näring. Jag ser och känner effekterna av ilskan och leendet.

Jag upplever min förmåga att behandla kunskap och erfarenheter. Jag ser t ex att käppen är ett redskap och jag ser effekterna av hur jag väljer att använda den. Klubban som dödar kan också driva ned en stång i marken, till för att bära upp ett tak över mitt och andras huvuden. Spjutet som kan ta liv, kan också användas som hävstång för att lätta livets bördor. Kniven som skär genom kött kan också utnyttjas för att skära tyg. Handen som bygger bomber kan också användas för att bygga skolor. Hjärnan som samordnar våldets aktiviteter kan koordinera samarbetets aktiviteter osv.

Av detta ser och förstår jag att när livets handlingar fylls med aktning och vördnad, fylls det också med mening och innebörd. Jag ser att när aktning saknas i livets handlingar, blir resultatet grymhet, våld och ensamhet. Den fysiska arenan är en magnifik och ypperlig inlärningsmiljö. Den är en skola där jag experimenterande lär mig att förstå vad som får mig att expandera och utvidgas och vad som gör att jag krymper, vad som är min Själ och Ande och vad som utarmar den, vad som fungerar och vad som ej gör det.

När jag ser den fysiska miljön bara ur min femsinniga synvinkel, tycks den kroppsliga överlevnaden vara det enda fundamentala kriteriet för evolution. Detta därför att jag då ej kan urskilja någon annan utveckling. Ur denna synvinkel verkar de livskraftigas överlevnad vara synonymt, liktydigt med evolution, och fysisk dominans verkar vara karaktäristiskt för avancerad utveckling. När min uppfattning om den fysiska världen är begränsad till femsinnets varseblivningar, blir rädsla och fruktan grunden för livet på den fysiska arenan. Det enda som då blir väsentligt för mig är makten att kontrollera min omgivning och dem som finns i denna omgivning.

Mitt behov av fysisk dominans skapar ett slags konkurrens, som påverkar alla delar av mitt liv. Konkurrensen påverkar förhållandet mellan älskande och supermakter, mellan syskon och raser, mellan klasser och kön. Konkurrensen rubbar den naturliga tendensen till harmoni mellan nationer och vänner. Samma energi som sände krigsfartyg till Persiska viken, skickade soldater till Vietnam och korsfarare till Palestina. Energin som skilde Romeos familj från Julias är samma energi som skiljer den svarte makens rasfamilj från den vita hustruns rasfamilj. Energin som satte upp Lee Harvey Oswald mot John F Kennedy är samma energi som ställde Kain mot Abel. Bröder och systrar grälar av samma skäl som samfund och stater – de vill ha makt över varandra !

Makten att kontrollera min omgivning, och dem som finns i den, är makten över det jag fysiskt kan känna, lukta, smaka, höra eller se. Den typen av makt är en yttre makt. Den yttre makten kan jag förvärva eller förlora, som på aktiebörsen eller i ett val. Jag kan köpa eller stjäla den, överföra eller ärva den. Jag kan se den som något jag kan från från någon annan eller från en annan plats. Att jag eller någon annan får den sortens makt uppfattas av mig och andra som att någon annan förlorar den. Resultatet av att jag och andra strävar efter yttre mak är våld och förstörelse. Alla institutioner – sociala, ekonomiska och politiska – speglar min och andras uppfattningar om makt som något utvändigt.

Familjer, liksom kulturer, är patriarkaliska, styrda av män, eller matrialkariska, kvinnostyrda. En person har hand om förståndet. Som barn valde jag tidigt att lära mig detta, och det har hittills helt format mitt liv.

Polismyndigheter, liksom militära myndigheter, formas av uppfattningen om makten som något yttre. Namnskyltar, stövlar, rang, uniformer, vapen och pansar är symboler för rädsla. De som jag är rädda för att möta världen utan försvar. Jag och andra som möter symbolerna är fyllda av rädsla. Jag och andra är rädda för makten som dessa symboler representerar, eller är rädda för dem som vi väntar att denna makt skall omfatta, eller båda delarna. Polis och militär är ej, lika lite som patriarkaliska och matriarkaliska familjer och kulturer, ursprunget till uppfattningen om att makten är något yttre. De är speglingar av det sätt på vilket jag och andra, som art och individer, fritt har valt att hittills uppfatta makten.

Uppfattningen av makten som yttre har format min och världens ekonomi. Förmågan att kontrollera ekonomin inom samhällen och nationer, och förmågan att kontrollera världens transnationella ekonomi, är koncentrerad till några få personer. M a o är det rådande ekonomiska systemet ett gigantiskt pyramidspel. För att skydda mig som arbetare mot dessa människor har jag och andra skapat/stödjer fackföreningar. För att skydda konsumenter har jag och andra skapat/stödjer byråkratiska organ inom myndigheterna. För att skydda de fattiga har jag och andra skapat/stödjer olika sociala skyddsnät. Detta är en perfekt spegling av hur jag och andra uppfattar makten – som några fås ägodel medan de allra flesta tjänar den som offer.

För mig och andra har det hittills varit så att pengar är en symbol för yttre makt, och de som har mest pengar har störst förmåga att kontrollera sin omgivning och dem som finns i den. Pengar förvärvas, förloras, stjäls, ärvs och kämpas för av mig och andra i all oändlighet. Utbildning, social ställning och saker som ägs, om jag genom dem kan få en känsla av ökad säkerhet, är mina symboler för yttre makt. Allt jag är rädd för att förlora – hemmet, bilen, min attraktiva kropp, en djup tro osv – är mina symboler för yttre makt. Det jag är rädd för är att min sårbarhet skall öka. Detta är resultatet av att jag eftersträvar yttre makt.

När min och andras makt uppfattas som yttre blir hierarkierna i våra sociala, ekonomiska och politiska strukturer, till tecken på vilka som har makt och vilka som ej har det. De som befinner sig högst upp verkar ha mest makt och är därför de mest värdefulla och minst sårbara. Sedda ur den synvinkeln är generalen värdefullare än den menige, läkaren värdefullare än sjuksköterskan, föräldrarna värdefullare än barnet och gudomen värdefullare än den tillbedjande. Jag och andra är rädda för att fela mot föräldrar, chefer och gud. Av detta kan jag se och förstå att alla uppfattningar om mindre eller större personligt värde uppkommer ur synen på makten, som varande något yttre.

Av detta kan jag se och förstå att konkurrensen om den yttre makten är kärnan i allt våld. Det sekundära målet bakom alla ideologiska konflikter som kapitalismen mot kommunismen, religiösa konflikter som irländska katoliker mot irländska protestanter, geografiska konflikter som judar mot araber – och familjemässiga och äktenskapliga konflikter osv är yttre maktkamp.

Min syn på makten som yttre klyver mitt psyke, vare sig det gäller mitt eget, andras, samhällets, nationens eller världens psyke. Det finns ingen skillnad mellan akut schizofreni och en värld i krig. Det finns ingen skillnad mellan min splittrade Själs vånda och en splittrade nations vånda. När jag och hustrun konkurrerar om makten, utnyttjar vi samma krafter som när människor av en ras fruktar människor av en annan ras.

Det är med dessa krafter jag har format min nuvarande syn på evolutionen, som en process med ständigt ökande förmåga att dominera omgivningen och andra. Denna definition speglar den begränsade förmågan hos mina fem sinnen att ensamma uppfatta/förstå den fysiska världen. Den speglar konkurrensen om den yttre makten, som skapas av fruktan och rädsla. Detta är för mig detsamma som inre ofrihet.

Efter årtusenden av brutalitet mot varandra – mellan individer och grupper – står det nu klart för mig och andra att den osäkerhet, som ligger bakom uppfattningen om makten som något yttre, ej kan botas genom ansamling av denna yttre makt. Jag och andra inser, ej bara genom nyhetssändningar och tidningar, utan också genom mina egna och andras oräkneliga lidanden som individer och art, att synen på makten som något yttre, den inre ofriheten, bara medför smärta våld och förstörelse. Så har jag och andra som art utvecklats fram till nu, och det är detta som jag och andra nu strävar efter att lämna bakom oss.

Min och andras djupare insikter leder till en ny slags makt – som ej är någon makt i traditionell mening – utan som är min och andras frihet att välja det som älskar Livet i alla dess former, en frihet för mig och andra att välja att uppfatta mening och syfte bakom varje liten detalj på jorden och i universum. Detta är den den äkta och sanna friheten, ”makten”. När jag nu inriktar mina tankar och handlingar efter min inre känsla – som är summan av min själs, andes och femsinniga upplevelser av världen – fylls jag med entusiasm , syfte och mening. Mitt liv blir rikt och fullt. Jag tänker inga bittra tankar. Jag minns ingen rädsla och fruktan. Jag är glatt och intimt engagerad i världen. Detta är för mig upplevelser av den äkta sanna friheten.

Den äkta friheten har sina rötter i mitt djupaste inre. Äkta frihet kan jag ej köpa, ärva eller samla på hög. Jag och andra med äkta frihet är oförmögna att göra någon eller något till offer. Med äkta frihet är jag så stark och så mäktig, att själva tanken på att använda tvång mot någon annan saknas i mitt medvetande.

Ingen uppfattning om evolutionen kan vara tillräcklig, om den ej i sin kärna har uppfattningen att jag befinner mig på en resa mot äkta frihet, och att den äkta friheten är målet för min utvecklingsprocess och syftet med tillvaron. Jag och andra har utvecklats från en art som har sökt yttre makt till en art som söker äkta frihet. Bakom oss lämnar jag och andra utforskningen av den fysiska världen, som den enda meningen med med utvecklingen. Det innebär att evolutionen, och det medvetande som uppstår genom en uppfattning som begränsas till femsinnesmodaliteten, ej längre är tillräcklig för att jag och andra fullt ut skall bli det vi är ämnade för att vara.

Jag och andra utvecklas nu från femsinnesmänniskor till allsinnesmänniskor. Mina fem sinnen bildar tillsammans med min Själ och Ande ett enda sinnessystem, som är utformat för att uppfatta den fysiska verkligheten på ett nytt sätt. Uppfattningen och varseblivningen hos allsinnesmänniskan sträcker sig bortom den fysiska verkligheten, till det större dynamiska system, som den fysiska verkligheten endast är en liten del av.

Det är i detta, det för femsinnesmänniskan osynliga området, som ursprunget till mina och andras djupaste värderingar finns. Det är i detta osynliga områdes perspektiv, som jag med en fullständighet, som ej är tillgänglig för mig som varseblivare, kan se och förstå motivationen för den som medvetet offrar sitt liv för en högre mening är förnuftig, att Gandhis makt är förklarlig och att Jesus barmhärtighetsgärningar är begripliga.

Alla mina och andras stora lärare har varit eller är allsinnesmänniskor. De har talat och handlat i enlighet med uppfattningar och värderingar, som speglar det större perspektivet hos en allsinnesmänniska. Därför har deras ord och handlingar väckt sanningens igenkännande i mitt och andras allsinniga minnen.

Sett i mitt femsinniga perspektiv är jag och andra ensamma i ett fysiskt universum. Sett med mitt allsinniga medvetande är jag aldrig ensam, och universum är levande, medvetet, intelligent och hängivet.

Enligt mitt femsinniga synsätt är den fysiska världen en sällsam gåva, i vilken jag på ett sällsamt sätt befinner mig, och jag strävar efter att dominera den för att kunna överleva. Enligt mitt allsinniga synsätt är den fysiska världen en lärorik miljö, som skapas gemensamt av de Själar som delar den. Allt som händer i den tjänar till att lära.

Som min femsinnighet nu ser det så har mina intentioner, mina uppsåt och syften, ingen effekt. Effekten av mina handlingar är enbart fysiska och mina intentioner påverkar ej mig själv. Min allsinnighet inser att mina intentioner bakom mina handlingar bestämmer dess effekt, att varje intention påverkar mig och andra – och att mina intentioners effekter sträcker sig långt bortom den fysiska världen.

Vad innebär det när jag och andra säger att det existerar ett osynligt område, i vilket ursprunget till mina och andras djupaste värderingar är beläget ? Vad blir konsekvenserna av att jag tänker mig förekomsten av ett område, som ej går att utforska med mina fem sinnen, men som kan upptäckas, utforskas och förstås med andra av mina mänskliga förmågor ?

En fråga, som ej kan besvaras inom de vanliga referensramarn, kan betraktas som meningslös eller hypotetisk. Eller så kan människan, som ställer frågan, utvidga sitt medvetande till att omfatta en referensram, inom vilket frågan kan besvaras. Det första alternativet är det enkla sättet att slippa undan en konfrontation med en fråga, som anses som meningslös eller hypotetisk. Men sökaren, den sanne forskaren, tillåter sig expansion och utvidgning till en referensram inom vilket svaret hon eller han söker blir begripligt.

Finns det en gud ? Finns det en gudomlig intelligens ? Finns det någon mening med livet ? Detta är frågor som jag och andra som art har ställt oss så länge som vi har haft förmågan att ställa frågor. Nu har tiden kommit för mig och andra att expander och utvidgas till en referensram där dessa frågor kan besvaras.

Den allsinniga människans vidare referensram möjliggjör förståelsen av den experimentellt meningsfulla skillnaden mellan femsinnig personlighet och Själ. Min fysiska femsinniga personlighet är en del av mig som jag föddes i, lever inom och så småningom kommer att fysiskt dö i. Att Jag och ha femsinnig personlighet är samma sak. Det är min femsinniga personlighet som i likhet med kroppen förmedlar min utveckling och lärdom.

De beslut jag fattar och de handlingar jag utför på jorden är de medel som gör att jag utvecklas. I varje ögonblick väljer jag de intentioner, som kommer att forma mina upplevelser, och det som jag fokuserar min uppmärksamhet på. Dessa mina egna alltid fria val påverkar utvecklingsprocessen i mig. Så är det för mig och andra. När jag väljer omedvetet, utvecklas jag omedvetet. När jag väljer medvetet utvecklas jag medvetet.

De känslor av rädsla, fruktan, och våld , som kommit att karakterisera min och andras existens, kan enbart upplevas av min femsinniga personllighet. Det är bara min femsinniga personlighet som kan känna vrede, rädsla, hat, hämndlystnad, sorg, skam, ånger, likgiltighet, besvikelse, cynism eller ensamhet. Det är enbart min femsinniga personlighet som kan utöva yttre våld. Dock, min femsinniga personlighet kan också vara kärleksfull, hängiven och klok i sina relationer till sig själv och andra, men aldrig villkorsfritt. Villkorsfri kärlek och hängivenhet kommer alltid ur min Själ och Ande, ej från min femsinniga personlighet.

Min Själ är den odödliga delen av mig själv. Jag och andra har en Själ. Men min och andras femsinniga personligheter, som i sin uppfattning är begränsad till den femsinniga medvetenheten, är ovetande om Själen, och kan därför ej upptäcka Själens inflytande. När min femsinniga personlighet blir allsinnig blir dess intentioner – dess aningar och subtila, dess aningar och subtila förmåga, dess finkänsliga och hänsynsfulla känslor – viktiga för den. Min Själ känner saker beträffande sig jälv, andra människor och situationer, som den befinner sig i, men som ej går att förklara med den information, som mina fem sinnen kan ge. Min Själ börjar känna intentionerna, uppsåten och syftena, och reagerar på dessa, istället för på de handlingar och ord de möter. Min Själ kan t ex känna ett varmt hjärta bakom ett strävt och ilsket uppträdande, och ett kallt hjärta bakom väluppfostrande och smickrande ord.

När jag som allsinnig människa ser in i mig själv, ser jag en mångfald av strömmar. Genom min erfarenhet lär jag mig att skilja mellan strömmarna och identifiera mina känslomässiga, psykologiska och fysiska effekter av dem. Jag lär mig t ex vilka strömmar som ger mig rädsla, vrede, splittrade tankar och destruktiva handlingar, och vilka som skapar och ger mig kärlek, helande tankar och konstruktiva handlingar. Med tiden lär jag mig att värdera och identifiera mig med de strömmar som genererar kreativitet, helande och kärlek, och att utmana och göra mig kvitt de strömmar, som skapar negativitet, disharmoni och våld. På detta sätt kommer min femsinniga personlighet, som utvecklad allsinnig, att uppleva kärlekens energi i min Själ.

Min Själ är ingen passiv eller teoretisk enhet, som tar upp ett bestämt utrymme någonstans i bröstområdet. Den är positiv meningsfull kraft i kärnan av min varelse. Den är en del av mig som förstår den dynamiska kraft jag utvecklar, som älskar utan restriktioner, villkorsfritt, och accepterar utan att döma.

När jag vill lära känna min egen Själ måste jag först inse att jag har en Själ. Nästa steg blir att ställa följande frågor:
När jag nu har en Själ, vad är då Själen ?
Vad vill min Själ ?
Vad finns det för förhållande mellan min egen Själ och min femsinniga personlighet ?
Hur påverkar min egen Själ mitt eget liv ?

När min egen Själs energi blir upptäckt av mig, erkänd och värderad, då börjar den påverka min femsinniga personlighets liv. När min femsinniga personlighet till fullo nyttjar Själens energi, får min femsinniga personlighet äkta frihet. Det är detta som är målet med min utvecklingsprocess och meningen med att jag finns till. Varje upplevelse som jag har eller kommer att ha på jorden, hjälper min femsinniga personlighet att inrätta mig efter min Själ. Varje omständighet och situation ger mig möjlighet att välja denna väg, att genom mig själv släppa in min Själs oändliga och ofattbara vördnad och kärlek för livet, och att låta den lysa ut från mig.

Den här texten handlar om att nu välja äkta sann frihet – att rätta min femsinniga personlighet efter min egen Själ och Ande – och vad det innebär, hur det går till och vad det åstadkommer. Att förstå detta kräver att jag ser och förstår saker som verkar ovanliga för mig som femsinnes människa. Dock, de blir naturliga för mig så fort jag förstått utvecklingen – att min femsinnighet är en resa, som leder till min allsinnighet – och jag aldrig var avsedd att förbli en omedveten femsinnes människa.


Tidigare liv

Mestadels är jag van vid att tänka mig att mitt deltagande i evolutionsprocessen är begränsad till en enda livstid. Denna tro speglar min femsinniga personlighets perspektiv. Enligt min personlighets femsinniga synsätt kan ingenting i sig självt vara längre än en livstid, och enligt mina fem sinnes erfarenheter finns ingenting som ej är i sig självt. Min allsinnes personlighet förstår också att ingenting i sig självt kan vara längre än en livstid, men kan också se och förstå sin egen odödliga Själ.

Min femsinnes personlighets livstid är bara en mångfald av upplevelser för min Själ. Min Själ existerar utanför tiden. Min Själs perspektiv är oändliga och min Själs upplevelser saknar min femsinniga personlighets begränsningar. Min Själ, som frivilligt har valt den fysiska upplevelsen av liv, som jag känner den, som en väg genom evolutionen, har reinkarnerat sin egen energi många gånger i olika psykologiska och fysiska former. För varje reinkarnation, förkroppsligande, skapar min Själ en ny femsinnig personlighet och kropp. Min femsinniga personlighet och min fysiska kropp är den upplevelsemässiga fysiska existensens helhet, och är för min Själ det unika och perfekt anpassade instrumentet för varje reinkarnation.

Varje femsinnig personlighet av mina reinkarnationer bidrar på sitt eget speciella sätt, med sina speciella benägenheter och erfarenheter, medvetet eller omedvetet till min Själs evolution. Moderns, krigarens, dotterns och prästens liv, upplevelsen av av kärlek, sårbarhet, fruktan, förlust och ömhet, kampen mot vrede, trots, tomhet och svartsjuka osv – alatsammans tjänar till att utveckla min Själ. Varje fysisk, emotionell eller psykologisk egenskap som min personlighet hyser – starka eller svaga armar, trögt eller lättrörligt intellekt, lycklig eller förtvivlad läggning, gul eller svart hud, till och med hårets och ögonens färger osv – är perfekt anpassade till min Själs intentioner, uppsåt och syften.

Min femsinniga personlighet är ej medveten om min Själs många andra reinkarnationer. Däremot är min allsinniga personlighet medveten om dessa reinkarnationer, eller upplever dem som som sitt eget förflutna eller framtida liv. De finns i dess familj av liv så att säga, med de är ej liv som min nuvarande femsinniga personlighet har levat. De är enbart min egen Själs erfarenheter.

Från min Själs sida är alla mina reinkarnationer samtidiga. Alla dessa personligheter existerar samtidigt. Därför är befrielsen från negativiteter, som förekommer i en av min Själs reinkarnationer, till fördel ej bara i min nuvarande femsinniga personlighet, utan också för alla andra av min Själs reinkarnationer. Enär min Själ ej är begränsad i tiden, kommer min Själs förflutna, liksom dess framtid, att förstärkas, när dess nuvarande femsinniga personlighet gör sig kvitt strömmar av rädsla, tvivel och fruktan. Som femsinnesmänniska kan jag se och förstå att det också är ett faktum att, när min femsinniga personlighet gör sig kvitt negativitet, är det också till fördel för många andra av mitt medvetandes krafter.

En del av dessa kan jag som femsinnesmänniska uppfatta, men jag uppfattar dem ej som mina egna medvetandekrafter, eller som kopplade till mina egna inre processer, som t ex mitt eget medvetande om och utvecklingen av mitt kön, ras, nation eller kultur osv. Som allsinnesmänniska har jag uppfattningsförmågor som sträcker sig långt bortom femsinnesmänniskan. Ett liv för mig i medveten medvetenhet är därför i mitt femsinnig perspektiv av avgörande betydelse och omätligt värde.

Min femsinniga personlighet och min kropp är artificiell, konstgjord och konstlad, sidor av min Själ. När den har fyllt sin uppgift, vid slutet av min Själs nuvarande reinkarnation, frigör sig min Själ och Ande ifrån den. Efter denna reinkarnation återvänder min Själ till sitt odödliga och tidlösa tillstånd. Än en gång återvänder den till sitt naturliga tillstånd av hängivenhet, klarhet och allomfattande villkorsfri och gränslös kärlek.

Det är i detta sammanhang som min egen utveckling äger rum, genom att min Själs energi kontinuerligt reinakarneras till den fysiska arenan, till min skola på jorden, den som jag alltid fritt väljer att genomgå.

Varför är det så ?
Varför måste jag tala om min femsinniga personlighet och min Själ ?

Min Själs inkarnationer innebär en massiv reduktion av dess kraft, till en skala som lämpar sig för den fysiska formen. Reinkarnationen innebär att mitt eviga och odödliga livssystem, Själen, pressas in i en tidsram på några få år. Det innebär att mitt eviga system, som samtidigt och genom direkta upplevelser deltar i oräkneliga livstider, varav en del är fysiska och en del icke fysiska, reduceras till mina fem fysiska sinnen. Min Själ väljer av egen fri vilja dessa erfarenheter för att kunna läka sina splittrade delar.

Min femsinniga personlighet är delar av min Själ, som behöver bot, tillsammans med de delar av Själ, som den använder till läkningsprocessen, som är hängivenhet och kärlek.Min Själs kluvna sidor, de sidor som behöver bot behöver verka i ett kroppsligt sammanhang, för att varje del av min kluvenhet skall bli till en helhet. Min femsinniga personlighet är som en komplicerad mandala, meditationscirkel eller rund skiva, som bildas av dess kluvna delar – förutom av de delar som ej är kluvna.

Min femsinniga personlighet uppstår ur de delar av min Själ, som den har valt att bearbeta just i denna livstid för att hela – de delar av min Själ som behöver uppleva det kroppsliga tillståndet, och de andra delarna som Själen bidrar till – mitt större jag – allt till för läkningsprocessen för min Själ. Det är detta som min femsinniga personlighet deltar i. Därför kan jag med min femsinniga personlighet se det splittrade lidandet hos min Själ, det som min femsinniga personlighet bildades av, och samtidigt det nådens tillstånd som min Själ tidigare har förtjänat, och som är den älskande delen av min nuvarande femsinniga personlighet.

Jag betänker nu hur kraftfull min Själ måste vara, när den kan ha en del som kan uppleva kärlek, en som kan uppleva rädsla och fruktan, en som kan vara neutral, en som kan uppleva schizofreni och en som kan vara dramatiskt hängiven osv. Ifall någon av dessa delar är ofullständig, kommer min femsinniga personlighet, som min Själ nu har skapat, att vara oharmonisk. Jag är en harmonisk femsinnig personlighet, när min Själs energier lätt flyter genom delarna av mig själv, vilka nu är i kontakt med min kroppsliga reinkarnation.

Min Själ Är. Den har ingen början och inget slut, utan flyter mot helheten. Min nuvarande femsinnig personlighet har uppstått som en naturlig kraft ur min Själ. Min femsinniga personlighet är ett energiredskap, som min Själ anpassar för funktion för mig i den fysiska världen. Min femsinniga personlighet är unik, därför att dess sammansättning av energi, som min unika Själ har skapat, är unik. Det är så att säga min unika Själsliga profils samverkan med den fysiska materian. Min femsinniga personlighet är en Själslig profil. Den är en produkt, som formats genom svängningsförhållandena i mina namn och i förhållandet till planeterna, vid tidpunkten för min reinkarnation. Därtill utifrån den energiomgivning, som rådde vid min reinkarnation, liksom till de helande behov som min Själ har, genom de rådande splittrade förhållanden i den. Dessa behöver samverka med den fysiska materian för att läkas och bli till en helhet.

Min nuvarande femsinniga personlighet fungerar ej oberoende av min Själ. Jag som människa når, beroende på hur väl jag står i kontakt med mitt andliga djup, harmoni genom att min medvetna medvetenhets energi fokuseras på min egentliga energikärna, min Själ och Ande, istället för på min Själs artificiella fasad, som är min femsinniga personlighet.

Min femsinniga personlighet förefaller ibland vara som en kraft som otyglad störtar fram genom världen utan bindningar till min Själs energi. Det kan vara detta som jag ibland ser som ursprunget till det jag och andra kallar det onda och schizofrena. Det är resultatet av att min femsinniga personlighet ej lyckats hitta sin referenspunkter eller samband till sin moder, som är min Själ. Konflikterna i mitt liv står i direkt proportion till avståndet, som min femsinniga personlighets energi är skild från min Själs energier, och som jag kan se ifall jag befinner mig i en skapelseställning utan äkta frihet. När min femsinniga personlighet är fullständigt i balans kan jag ej se var min femsinniga personlighet dlutsr och min Själ och Ande tar vid. Jag är då en fullständigt allsinnig varelse.

Vad krävs för att hela min Själ ?

Vanligen tänker jag mig att jag är ansvarig för en del av mina handlingar, men ej för alla. Jag ser t ex mig som ansvarig för min goda handlingar, som närmar mig till en granne eller för att jag reagerar positivt på denna. Men jag betraktar mig ej som ansvarig osämja mellan mig och grannen eller för att jag reagerar negativt på denne. Jag ser mig som ansvarig för att resan har gått bra, när jag har tagit mig tid att kontrollera bilen före avfärden. Men när jag kör om en bil, som enligt min åsikt kör för långsamt, – och nästan orsakat en olycka genom min omkörning, betraktar jag vanligen den andre bilföraren som ansvarig. Om jag genom framgångsrika affärer lyckas skaffa mig tillräckligt med mat och kläder, då är det min förtjänst. Om jag skaffar mig mat och kläder genom att göra inbrott i affärer och lägenheter , skyller jag det gärna på min svåra barndom.

Att få ta ansvaret är för mig och andra ofta att åka fast. En person, som varje år återvänder till Italien, har med glimten i ögat berättat om en middag ute med familjen. När notan kom granskade personens far, som är mycket nogräknad, varje post på den. Efter en stund lyckades han dechiffrera den sista posten, och kände igen den som en förkortning, som fritt översatt betyder: ”Går det så går det.” Han kallade till sig kyparen och frågade: ”Vad är det här ?” Kyparen ryckte på axlarna och sade: ”Det gick ej.” Ifall jag tror att affärsbiträdet, som ger mig mera växel tillbaka än vad jag skall ha, och jag utan att påtala detta tar emot pengarna, då inbillar jag mig att mitt liv påverkas i den meningen att jag har gjort en oväntad vinst, då har jag missat något fundamentalt. I själva verket påverkas mitt liv mycket mera långtgående av sådana mina egna handlingar.

Varje handling, tanke och känsla hos mig motiveras av en intention, uppsåt och syfte hos mig. Mina intentioner är en orsak, som existerar som ett med verkan. När jag deltar i orsaken, är det omöjligt att ej delta i verkan. På detta sätt är jag fri att svara för var och en av mina handlingar, tankar och känslor, det vill säga för var och en av mina intentioner. Det är jag själv som får skörda frukterna av mina handlingar. Därför är det klokt av mig att bli medvetet medveten om de många intentioner som påverkar mina upplevelser, att med medveten medvetenhet klargöra för mig själv vilka intentioner som ger vilken verkan, att välja mina egna intentioner efter den verkan jag vill ha.

Det var så jag som barn naturligt lärde mig allt om den fysiska verkligheten, och det kan jag som vuxen förfina min kunskap med.Som barn lärde jag mig vilken verkan det hade att gråta när jag var hungrig, och jag lärde mig genom det och allt annat att upprepa den orsak, som gav mig den verkan jag ville ha. Detta ledde till att jag som barn snabbt kom underfund med det icke önskvärda att lägga handen på en varm spisplatta eller stoppa fingrarna i en lamphållare. Jag upprepade ej dessa orsaker som gav en sådan verkan.

Mina intentioner och deras verkan kan jag lära mig bl a genom mina erfarenheter genom den fysiska verkligheten. Min inlärning av att vissa av mina intentioner ger vissa specifika effekter, och vilka dessa effekter konkret är, går långsamt när min inlärning enbart skall ske genom den fysiska materians täthet. När jag väljer att lära mig detta enbart genom mina fysiska erfarenheter, måste jag kanske uppleva tio, femtio eller hundrafemtio omständigheter med avståndstagande och fientliga reaktioner, innan jag förstår att det är min vredgade inställning, min fientliga och avståndstagande intention, och ej den ena eller den andra handlingen, som ger den effekt jag ej vill ha. Som femmsinnes personlighet är det framförallt på det här sättet som jag hittills har valt att lära mig.

Förhållandet mellan orsak och verkan inom de fysiska objektens och fenomenens område speglar en dynamik, som ej är begränsad till den fysiska verkligheten, nämligen karmans och ödets dynamik. Allt i den fysiska världen, även jag själv och andra, är små delar av en dynamik som är allomfattande, och som jag och andra, som femsinnes personligheter ej kan uppfatta. All den kärlek, fruktan, hängivenhet och vrede i det allomfattande energisystemet kan jag ej se som femsinnesmänniska.

Inom den fysiska verkligheten speglas, återges, karmans dynamik av den tredje av Isaac Newtons rörelselagar – som är: ”Mot varje kraft svarar en lika stor motsatt riktad motkraft så att de ömsesidigt mellan två kroppar verkande krafter alltid är lika stora och motsatt riktade” – eller förenklat: ”Varje orsak har en motsats och lika stor verkan.” Karmans stora lag, som styr energibalansen inom vårt utvecklingssystem, speglas med andra ord när det gäller fysiska objekt och fenomenen i den, av den sista av det tre Newtonska principerna som är lagen om verkan och motverkan. Den styr energibalansen i den fysiska verkligheten.

Karmalagen är en neutral och opersonlig energidynamik. När dess effekter personifieras, det vill säga när jag upplever den ur min femsinniga personlighets synvinkel, upplever jag den som en omvändning av riktningen, som om min femsinniga personlighet med sina intentioner får tillbaka energin ur mina egna intentioner. Det är så som min femsinniga personlighet upplever den neutrala den neutrala och opersonliga dynamik, som beskrivs av den tredje rörelselagen, som en motsatt och lika stor verkan. Ifall jag har som intention att hata andra, upplever jag andra med samma intentioner som hatfyllda. När jag har intentionen att älska andra, upplever jag andras kärleksfulla intentioner osv. Den gyllene regeln är beteendevägledande, som bygger på karmas lagbundna dynamik. Karman kan personifierat uttryckas som: ”Jag får av världen vad jag ger åt världen.

Karman är ingen moralisk dynamik. Moralen är den omedvetna femsinniga männsikans skapelse. Universum dömer ej. Karmalagen styr styr energibalansen inom mitt och andras system av moral. Den tjänar mig och andra som en helt neutral, opersonlig och universell ansvarslärare.

Varje orsak, som ännu ej producerat sin verkan, är en ofullbordad händelse. Den är obalanserad energi, som är på väg att bli balanserad. Denna balansering äger ej alltid rum inom en och samma livstid. Karman i min Själ skapas och balanseras genom många av mina femsinniga personligheters aktiviteter, inklusive min nuvarande. Min nuvarande femsinniga personlighet upplever ofta effekter, som skapats av andra av min Själs reinkarnationer. Min nuvarande femsinniga personlighet skapar likaså nu energibalansrubbningar, som ej kommer att rättas till inom min nuvarande livstid. Därför blir det ej alltid möjligt för min nuvarande femsinniga personlighet att, ens med kunskap om min Själ, förstå all mening med mitt livs händelser, eller effekten av mina reaktioner på dem.

Min nuvarande femsinniga personlighet, som t ex utnyttjar andra, skapar för sig en energibalansrubbning, som måste rättas till av upplevelsen av att själv bli utnyttjad. När detta ej kan ske inom min femsinniga personlighets nuvarande livstid, kommer en annan av min Själs femsinniga personligheter att bli utnyttjad av andra. När jag ej förstår, att upplevelsen att bli utnyttjad, är verkan av tidigare orsak, och att denna upplevelse till fullbordar en neutral opersonlig process, kommer jag att reagera ur min femsinniga persons synvinkel, istället för ur min Själs. Jag kan t ex välja att bli arg, hämndlysten eller deprimerad. Var och en av dessa reaktioner skapar ny karma – en ny balansrubbning i min energi – som i sin tur måste balanseras. På så sätt har en karmaskuld så att säga betalats till priset av att en eller flera nya har skapats.

När ett barn dör tidigt i livet, vet jag ej vilken överenskommelse, som träffades mellan det barnets Själ och dess föräldrars, eller på vad sätt denna upplevelse tjänade till deras Själars läkning och helande. Jag sympatiserar med föräldrarnas vånda, men jag kan ej döma själva händelsen. Ifall jag och föräldrarna till detta barn ej förstår den opersonliga, neutrala och lagbundna egenskapen hos den energidynamik som verkar, kan jag reagera med vrede mot universum eller mot andra, eller med skuldkänslor, ifall jag ej tycker att mina och andras handlingar har varit tillräckliga. Alla sådana reaktioner skapar ny karma, och min Själ får fler läxor att lära sig – får fler karmaskulder att betala.

För att läkas och helas måste min Själ balansera sin energi. Min Själ måste uppleva den verkan den orsakar. Obalansen i min Själs energi är de ofullständiga delar av min Själ, som formar min femsinniga personlighet. Min och andras femsinniga personligheter i samverkan är Själar som söker läkning. Ifall samverkan mellan Själar är läkande eller ej, beror på ifall de femsinniga personligheterna, som är inblandade, kan och väljer att se bortom sig själva, bortom andras femsinniga personligheter, som samverkar med dessa Själar. Denna uppfattning leder automatiskt till hängivenhet. Varje upplevelse och varje samverkan ger mig en möjlighet att se ur min Själs synvinkel eller ur min femsinniga personlighets synvinkel.

Vad innebär detta i praktiken ?
Hur bär sig min femsinniga personlighet åt för att se bortom sig själv till min Själs samverkan med andra personligheters Själar ?

Enär jag ej kan veta vad som helas genom varje samverkan – vilken karmaskuld som jämnas ut – kan jag ej döma det jag ser. När jag t ex ser en människa sova i rännstenen på vintern, vet jag ej vad det är som fullbordas för hans Själ. Jag vet ej om Själen har deltagit i grymheter under en annan livstid, och nu har valt att uppleva samma dynamik ur en helt annan synvinkel, t ex som mål för välgörenhet. Det är lämpligt att jag reagerar på denna människans omständigheter med sann hängivenhet, men det är ej lämpligt att jag uppfattar dem som orättvisa, för det är de ej.

Det finns femsinniga personligheter som är själviska, fientliga och negativa, men ej ens dessa fall kan jag helt känna till orsakerna. De är dolda för mig. Det innebär ej att jag jag ej kan känna igen den negativa inställningen, när jag möter den, bara att jag ej kan döma den. Det är ej min sak. Ifall jag griper in i ett gräl eller avstyr ett slagsmål, är det olämpligt att jag dömer deltagarna. En sak kan jag vara helt säker på. Hos den som ägnar sig åt våld gör det mycket ont, ty en frisk och välbalanserad Själ är oförmögen att skada andra fysiskt eller mentalt.

Ifall jag dömer skapar jag negativ karma för mig själv. Dömandet är en funktion av min femsinniga personlighet. När jag om en annan Själ säger ”Hon är värdefull eller Han är värdelös” skapar jag negativ karma för mig själv. När jag om en handling säger ”Detta är rätt eller detta är fel” skapar jag negativ karma för mig själv. Detta betyder dock ej att jag skall avstå från att agera på ett sätt som lämpar sig för de omständigheter jag befinner mig i.

Ifall t ex min bil blir påkörd av en annan bil vars förare är berusad, är det lämpligt att denne förare genom domstol får ta ansvaret för skadorna på min bil. Det är också lämpligt att han eller hon hindras från att köra bil berusad. Däremot är det ej lämpligt att jag tillåter mina handlingar att motiveras av mina känslor av indignation, rättfärdighet eller lust att straffa. Dessa känslor är resultatet av bedömningar jag gör beträffande mig själv och den andra personen, bedömningar, vilka får mig att framstå som överlägsen den andra varelsen.

Ifall jag handlar utifrån sådana känslor ökar jag min Själs karmaskuld, men dessutom hindras jag från att tränga in i mina egna känslor och lära mig av dem. Genom mina känslor kan jag se min Själs verkan i den fysiska materian. Min väg till min Själ går genom mitt hjärta.

När jag vill se ur min Själs synvinkel måste jag upphöra med att döma, även när det gäller sådana händelser som verkar fullständigt ofattbara, som grymhet och inkvisition – kättardom – eller folkmord, spädbarns död, långt lidande inför döden hos en svårt cancersjuk eller ett sängliggande liv osv. Jag vet ej vad som helas genom dessa lidanden, eller vilka energiomständigheter som balanseras med detta. Det är lämpligt att jag ger den medkänsla, som dessa omständigheter framkallar hos mig och handlar därefter. Men ifall jag tillåter mig att döma dessa händelser och dem som deltar i dem, kommer jag själv att befinna mig bland de Själar, som väljer att delta i omständigheter vilka är negativ karma, som senare måste balanseras av mig själv.

Men hur kan det finnas rättvisa ifall jag och andra ej dömer ?

Gandhi blev slagen flera gånger under sitt liv. Vid två tillfällen var han nära döden, men han vägrade ändå att ställa sina angripare inför rätta, därför att han såg att de gjorde vad de ansåg vara det rätta. Denna inställning med icke dömande accepterande var centralt för Gandhis liv. Jesus dömde ej ens dem som spottade honom i ansiktet, eller som utan förbarmande utsatte honom för smärta och förödmjukelser. Han bad om att de som torterade honom skull förlåtas, ej utsättas för hämnd. Kände varken Jesus eller Gandhi till innebörden av rättvisa ? Jo, självklart. De kände till den icke dömande rättvisan.

Vad är då den icke dömande rättvisan ?

En icke dömande rättvisa är en uppfattning, vilken tillåter mig att fritt se allt i livet, men som ej engagerar mina negativa och dömande känslor. Den icke dömande rättvisan befriar mig från rollen som domare och jury, därför att jag vet att allt blir sett – ingenting undflyr karmalagen – och detta leder till min egen frihet och hängivenhet. Den icke dömande rättvisan är friheten att se det jag ser, och uppleva det jag upplever, utan att reagera negativt och dömande på det. Den friheten tillåter mig att direkt uppleva det ostörda flödet av intelligens, strålglans och kärlek från detta universum, som min femsinniga personlighet och fysiska verklighet är en del av. Den icke dömande rättvisan flödar naturligt fram u förståelsen för min Själ, och hur den läks, helas och utvecklas.

Detta är alltså ramen inom vilken min och andras evolutionsprocesser äger rum; den kontinuerliga reinkarnationen av min och andra själars energi i den fysiska verkligheten, med syfte att hela och balansera min och andra Själars energi i enlighet med karmalagen. Inom denna ram utvecklas jag och andra som individer och art – genom en cykel från maktlöshet till äkta frihet, men upplevelserna jag och andra möter måste ej vara av det slag som jag och andra hittills har mött.


Vördnad

De karmans och reinkarnationens ramar, som jag och andra utvecklas inom, är neutral och opersonlig. Mina handlingar och reaktioner på den fysiska arenan, sätter energi i rörelse som formar mina upplevelser, och avslöjar samtidigt de läxor som min Själ fortfarande måste lära sig. När mina handlingar skapar obalans hos en medmänniska, kommer jag själv att få uppleva obalans i denna eller kommande livstid. På samma sätt gäller att, när jag med mina handlingar skapar harmoni och styrka hos andra, kommer jag själv att få känna av den harmonin och styrkan. Min karma ser till att jag får uppleva effekterna av vad jag har skapat, och lär mig att nyskapa med äkta sann hängivenhet och frihet.

Karmans och reinkarnationens ramar är neutrala och opersonliga, och ger varje Själ, som gensvar på dess femsinniga personlighets handlingar, de upplevelser den behöver för att utvecklas och helas.Den inställningen eller orienteringen, med vilken min femsinniga personlighet närmar sig evolutionsprocessen, bestämmer därför vilken typ av erfarenheter min Själ behöver för att utvecklas och helas. Ifall jag är en vredgad femsinnig personlighet kommer jag att reagera med vrede på svårigheter i livet, och därmed framkallar jag behovet av att uppleva resultatet av min egen vrede. Ifall jag är en nedslagen femsinnig personlighet reagerar jag med nedslagenhet, och framkallar då behovet av att uppleva min egen nedslagenhet osv.

Ifall jag är en person som är vred – men vördar livet – kommer jag däremot att reagera helt annorlunda på livets svårigheter, än om jag är vred och saknar vördnad för livet. Ifall jag ej vördar livet tvekar jag ej för att slå till mot livet självt. Våldet, som utlöses ifall jag dödar en annan person, är mycket större än våldet, som utlöses ifall jag yttrar mig vredgat. Karmaskulden – min obalanserade energi – som skapas genom dödandet, kan endast balanseras genom egen upplevelse av brutalitet i samma proportion. När jag är full av vördnad för livet, kommer jag därmed att automatiskt besparas/befrias från de allvarliga karmakonsekvenser, vilka jag alltid drabbas av ifall jag ej sant vördar livet.

Även om alla idag hyste vördnad för inför livet, skulle behovet för mig och andra att genomgå evolutionen ändå finnas kvar. Det skulle bara ändra inlärningens egenskaper inom evolutionsprocessen. Ifall jag och andra blev fulla av vördnad för livet idag, skulle vi ej undantas från evolutionens krav, men egenskaperna hos de upplevelser som jag och andra skulle komma att möta skulle vara helt annorlunda. Jag och andra skulle fortfarande lära oss samma saker, men under inlärningsprocessen skulle vi ej försöka skada eller förgöra. Min och andras färd från vanmakt till till äkta frihet skulle fortsätta, men vår upplevelse av den skulle helt förändras. Jag och andra skulle ej möta den sortens upplevelser, som är resultatet av en värld med människor som saknar sann vördnad för livet.

Jag och andra betraktar nu livet som billigt. Denna uppfattning dominerar helt mitt och andras synsätt. Ifall jag t ex tittar på djurriket, ser jag aktiviteter inom detta rike, som bekräftar min egen värdering av livet. Jag ser att djur dödas och äts av andra djur, och därav drar jag slutsatsen att de svagare livsformerna existerar endast för att ge näring åt de starkare. Jag och andra ursäktar vår exploatering av livet med det vi anser vara livets avsikt. Jag och andra lemlästar och dödar. Jag och andra skapar situationer där hundratals miljoner människor svälter, medan vi själva lagrar spannmål i silos och häller ut mjölken i avloppet. Jag ser på andra som naturliga offer, för att kunna tillfredsställa mina egna känslomässiga och fysiska behov. Jag säger att det är den starkastes rätt som gäller, och för att överleva i denna världen måste jag dra fördel av andra, innan de drar fördel av mig. Jag ser livet som en tävling, som skapar vinnare och förlorare, och jag känner inga som helst begränsningar, när andra människors eller gruppers behov hotar mina egna.

Mitt beteende och mina värderingar är i så hög grad skapade av ett synsätt som saknar vördnad för livet, att jag egentligen ej alls vet hur det är att vara vördnadsfull. När jag förbannar en konkurrent eller strävar efter att beröva en annan människa makten, håller jag mig undan för vördnaden. När jag arbetar på att ta istället för att ge, arbetar jag utan vördnad. När jag eftersträvar egen säkerhet på bekostnad av en medmänniskas säkerhet, berövar jag mig själv det skydd vördnaden för livet skulle ge. När jag bedömer en medmänniska som överlägsen och en annan som underlägsen, skiljer jag mig själv från vördnaden för livet. Samma sak gör jag när jag dömer mig själv. Affärer, politik, utbildning, sex familjeliv, personlig samverkan osv utan vördnad för livet, leder till samma resultat; mänskliga varelser utnyttjar andra mänskliga varelser.

Jag och andra av vår art har blivit arroganta, övermodiga, dryga, snorkiga, förmätna osv. Jag och andra beter oss som om jorden vore vår att behandla som vi behagar. Jag och andra smutsar ned dess land, hav och atmosfär, för att tillfredsställa våra behov, utan att tänka på andra livsformer, som lever på jorden eller på jordens egna behov. Jag och andra tror att vi är medvetna, men att universum ej är det. Jag och andra tänker och handlar som om vår existens, som levande kraft i universum, kommer att upphöra med denna vår femsinniga livstid, och som om vi ej vore fria att svara för vårt eget beteende mot våra medmänniskor eller mot universum.

För en människa med sann vördnad för livet är det omöjligt att exploatera vännerna, medarbetarna, staden, nationen eller planeten. Det är omöjligt för en människa med sann vördnad för livet att skapa kastsystem, barnarbetare, nervgas och kärnvapen osv. Därför är det ej möjligt för en person eller art med sann vördnad för livet att ansamla den typ av karma, som denna typ av handlingar skapar.

Varför är det så ?
Vad är vördnad för livet ?

Sann vördnad för livet är engagemang där min kontakt med livet har en form och ett djup, som sträcker sig bortom den fysiska formens skal, och in i den innersta naturen av livet. Sann vördnad för livet är min kontakt med den innersta naturen hos varje ting, person, växt eller djur. Det är min kontakt med det inre av dessas väsen, själva vakuumet i atomen.

Enligt erkänd vetenskap inom kvantfysiken, vetenskapen om atomens inre, ser atomen ut inuti på ett likartat sätt som det yttre universum. Ifall jag skulle kunna placera mig inuti en atom, skulle jag få ungefär samma fysiska synupplevelse, som när jag en klar vinternatt ser upp mot den stjärnklara himlen. Frånvaron av stjärnor och planeter, vakuumet, tomrummet, kan jag då se är det stora och allomfattande. Energiförtätningarna, som är planeterna, stjärnorna, materian osv i universum, och elektroner, protoner, neutroner, kvarkar osv i atomen, är det lilla, och relativt sett nästan ingenting.Sannolikt bara någon del av en hundratusendel av det hela. Kvantfysikerna menar att det i atomens vakuum finns en odefinierad kraft, som är själva förutsättningen för elektronernas, protonernas, neutronernas, kvarkarnas osv rörelsespel.

Hittills har jag med mitt femsinniga perspektiv nästan enbart sett det lilla, materian, betydelse. Nu kan jag ställa frågan:

Är det så att det är det oändligt lilla som styr det oändligt stora, eller kan det vara så att den odefinierade kraften i vakuumet i atomen och i universum, det oändligt stora, är det som styr och Är det hela ?

Även om jag med min femsinniga personlighet ej just nu kan se och förstå eller känna detta inre allomfattande stora, är det tillräckligt för mig att tills vidare veta att det fysiska formen, skalet, bara är ett yttre ytterligt tunt skikt, en slöja, och att det under detta finns en, än så länge för min femsinniga medvetenhet odefinierad – men äkta kraft. Eller den innersta och kraftfulla och fria naturen av vad all varelser och ting är. Det är denna allomfattande och innersta källa av livets kraft, som är närvarande atoms vakuum, såväl som i varje ting och varelse, som skapar alla möjligheterna och bär allting, som jag från nu ägnar hela min äkta sanna vördnad.

Själva utvecklingsprocessen hedrar jag genom sann vördnad för livet. Livets utveckling, mognadsprocessen, processen för mig och andra att komma fram till vår egen äkta sanna frihet – att i frihet svara för vår del av det hela – är en process om jag och andra nu bör betrakta med äkta sann vördnad.

Jag och andra bör möta våra livscykler med sann vördnad för livet. De har pågått i miljarder år. Min och andras livscykler är speglingar av den naturliga andningen hos själva Gaia, jordens levande medvetna medvetande, när hon flyttar sina kraftfält och leder livets cykler. När jag och andra ser och förstår att sant vörda livet och anden i dessa cykler, var skulle vi då se något så utsökt som jordens ekologi, och då göra något i detta system, som skulle riskera balansen i detta livets levande basförutsättningar , av vilket jag själv är en liten men dock en del av ? Det skulle vara samma sak som att medvetet sluta andas. Hur länge skulle jag då kunna leva vidare ?

Sann vördnad för livet är den inställning hos mig som hedrar Livet. Jag behöver ej ha full och äkta frihet för att vara försiktig med livet och älska livet. Det finns många som ej har full och äkta frihet, men ändå är fulla av sann vördnad för livet. De skulle aldrig medvetet skada någonting. Ofta är de de mest hängivna och älskande människorna, därför att de själva har lidit så mycket.

Ifall jag vördar livet eller ej, beror väsentligen på om jag har accepterat principen att livet självt – oavsett hur detta liv uttrycks – är heligt, på det sätt som jag tolkar uttrycket heligt. Sann vördnad för livet är också den enkla upplevelsen av att jag accepterar att livet i sig självt har ett värde i sig själv.

Sann vördnad för livet har ingenting med respekt att göra. Min respekt är en bedömning. En bedömning är min egen reaktion på att jag uppfattar egenskaper, som jag själv beundrar eller har valt att lära mig att beundra.

Egenheter som människor i en kultur beundrar, beundras kanske ej alls av människor i en annan kultur, eller underkultur till denna, eller av en annan generation av samma kultur. Et en del människor respekterar, respekteras därför ej alls av andra. Därav står det klart för mig att det är möjligt att respektera en person men ej respektera en annan. Men det är ej möjligt för mig att sant vörda en medmänniska utan att samtidigt sant vörda alla mina medmänniskor.

Sann vördnad är en varseblivning och den är helig och helande. Jag tillämpar den på religion, men ej på det mänskliga livets inlärningsprocess. Därför har jag hittills ej sett behovet för att lära mig av alla de inlärande upplevelserna i mitt liv – mot bakgrunden av min andliga utveckling. Att uppfatta min inlärning, som stödjande min andliga utveckling, är verklig sann vördnad, enär det tillåter och ger mig kraft och förmåga att inse vad det är jag går igenom, och se det inom ramen för min utveckling och min andliga mognad. Det är verklig och sann vördnad därför att det ger mig möjlighet att uppfatta alla utvecklingar, som pågår samtidigt med min egen i livets alla riken, eller åtminstone se dem på ett mycket annorlunda sätt.

Det är när jag ser med ögon, som saknar sann vördnad, som jag uppfattar att ett djurs ätande av ett annat djur, som ett grymt system, istället för ett system där varje art lär sig att ge åt varandra, där det är naturligt att ge och ta och dela energierna mellan artrikena. Detta är ekologi; den naturliga omfördelningen mellan artrikena. Det är bara det mänskliga riket som vill lagra energi, som vill använda mycket mer än det behöver, och lagra det som ej behövs, så att balansen i den gemensamma energicykeln störs så dramatiskt. Ifall jag och andra bara tog vad vi behövde för dagen, skulle allt vara perfekt. Djurarter lagrar ej som arten människa, med undantag för de djur som har ett behov för att lagra för vintern.

Min sanna vördnad för livet ger mig frihet att se varje arts oberoende frihet i ett mer vittomfattande och sant hängivet perspektiv. Det gör att jag ser vilken betydelse varje levande varelse och dess erfarenheter har, för universums hängivna utveckling. Sannolikheten för att jag i detta perspektiv skall skapa våldsamma eller destruktiva gensvar inom mig, när jag wäxer genom livet, är mycket mindre – därför att detta i varje ögonblick visar mig att allt livs suveränitet och värde.

Att närma mig och betrakta livet med äkta sann vördnad, tillåter mig upplevelsen att vara maktlös, men ej grym. När jag medvetet arbetar för att bli sant vördnadsfull, minskar min tendens för att vilja skada andra människor och andra livsformer. När jag förvärvar en känsla av sann vördnad, utvecklar jag kapacitet att tänka mer grundligt på livets värde, innan jag använder min energi till handling. När jag uppnått full och sann vördnad i frihet, kan jag ej skada livet, trots att jag är maktlös. Utan sann vördnad kan maktlösheten bli en mycket grym upplevelse, därför att utan makt är jag en rädd och därmed då en ofri människa. Ifall jag som en rädd människa saknar sann vördnad för livet, kommer jag utan urskillning att skada eller döda.

Att uppnå sann vördnad innebär att jag under min färd mot äkta frihet mognar, så att jag så småningom uppnår en nivå där jag ej skadar någonting. Enär jag nu saknar vördnad, kommer min fortsatta färd mot äkta frihet ofta att omfatta upplevelser att jag offrar liv. Därför finns det ännu offer och offrande. Processen med att förstöra livet, medan jag lär mig livet, en process som har karakteriserat hela min och andras utveckling, skulle upphöra – eller i vart fall bli väsentligt annorlunda – ifall jag och andra närmade oss livet med äkta och sann vördnad.

Det är för att jag och andra ej har någon ren känsla av äkta sann vördnad, ingen tro på allt livs helighet, som livets förstörs och plågas, brutaliseras, svälts och lemlästas, medan jag och andra i vår utvecklingsprocess färdas från maktlöshet till äkta frihet. När känslan av vördnad för allt liv förs in i min och andras utveckling kommer vi, hela vår art, att färdas genom utvecklingscykeln från maktlöshet till äkta frihet, och de många lärdomarna som finns inbyggda i denna tillwäxtprocess, kommer ej alls i den utsträckning som nu att producera våld och fruktan.

Förstörelsen av mänskligt liv, växtliv, djurliv och planeten skulle minska avsevärt eller upphöra, ifall det fanns en sann vördnadsprincip inbyggd i arten, om jag och andra och hela vår art hade en känsla av det faktum att vi befinner oss i en utvecklingsprocess, en process som visserligen kräver personlig inlärning, men som ej ger mig och andra rätten att förstöra liv medan vi lär oss, eller därför att jag och andra brukar göra det. Jag och andra kommer då ej att ha negativ karmaenergi att balansera, utan bara att lära oss. Även om förstörelsen i sig innehåller lärdomar, är karmakonsekvenser, av att delta i detta våld och denna förstörelse, ett för högt och orimligt pris för mig och andra att betala.

Det är med andra ord ej nödvändigt för mig och andra att lära det vi måste lära genom att det skall kosta någon hans eller hennes liv. Det är ej heller nödvändigt att mitt och andras framåtskridande och vår upplevelse av framåtskridandet sker på bekostnad av att naturen förstörs. Det är ej nödvändigt, men när sann vördnad för livet saknas, vem bryr sig då om att livet skälvt förstörs ? Utan min sanna vördnad för livet blir livet en mycket billig tillgång, precis som det nu är på vår planet, där evolutionsprocessen och dess helighet ej beaktas tillräckligt, accepteras eller sant vördas.

Ifall jag och andra betraktade livet med sann vördnad och förstod vår utvecklingsprocess, skulle jag och andra acceptera upplevelsen av fysiskt liv på ett helt annat sätt, och känna oss djupt tacksamma över att ha friheten att få deltaga i denna livets utvecklingsprocess på jorden. Som det nu är finns det miljarder människor som beklagar sig över att de finns på jorden, där de har överväldigande upplevelser av smärta, förtvivlan, missmod, förtryck, svält, sjukdomar osv. Detta beror främst på att mitt och andras mänskliga arts tillstånd i så hög grad saknar sann vördnad för livet och livsprocessen som sådan.

Sann vördnad är en Själens upplevelse. Det är bara min femsinniga personlighet som kan uppleva liv utan att känna sann vördnad. Sann vördnad är en naturlig del av min Själs äkta frihet, därför att min Själ alltid sant vördar allt liv. När min femsinniga personlighet befinner sig i samklang med Själen – min allsinniga personlighet – då kan jag ej uppfatta livet utan att känna full och sann vördnad. När jag närmar livet med sann vördnad skyddar det ej bara min Själ mot karmaskulder, som skapats av mina hittillsvarande femsinniga personligheter, som ännu ej har hedrat och sant vördat livet, utan innebär också ett steg för min nuvarande femsinniga personlighet att komma i samklang med min Själ, därför att då har en av min Själs splittrade sidor med medveten medvetenhet helats i min fysiska omgivning.

Vad innebär det i praktiken att jag nu fritt väljer att närma mig Livet med äkta och sann vördnad ?

Det innebär att jag ifrågasätter de uppfattningar och värderingar som råder i min femsinniga värld. Detta är ej alltid lätt, framförallt ej för mig som man, som lärt mig värderingar som tjänar till ansamling av yttre makt – inre ofrihet. Dock, som man med äkta frihet kommer jag ej att bli generad eller känna mig mindre manlig, därför att jag visar omtanke för livet och de många varelser på vår planet. Detta är i hög grad den sanna vördnadens energi. Mitt fria val att nu närma mig livet med sann vördnad kräver ett visst mod av mig som man, men också av kvinnor som har antagit dessa värderingar.

Mitt fria val att nu bli en sant vördnadsfull människa är i grunden ett fritt val att bli en andlig människa. För närvarande finns det lite plats inom vetenskapen, politiken, affärsvärlden eller akademierna osv för andlighet. Ifall jag är en femsinnig personlighet och saknar sann vördnad för livet, konkurrerar en sant vördnadsfull affärsman eller kvinna med mig ur ett underläge, därför att det finns gränser för en sant vördnadsfull människas handlingar. En sant vördnadsfull affärsman, politiker osv diskvalificeras – enligt mitt femsinniga perspektiv – som ledare i en värld där den enda makt som erkänns är den yttre makten – inre ofriheten.

När jag är en allsinnig människa är jag en sant vördnadsfull affärsman. Jag är då en person som ingjuter och ger handlingarna en ny dynamik, som ej motiveras av de vinster som kan göras på att betjäna andra, utan det nya tjänandet som kan åstadkommas med den nya vinsterna. På likartat sätt är jag som sant vördnadsfull politiker en person som ifrågasätter uppfattningen om yttre makt – inre ofrihet, och för in hjärtats känslor på den politiska arenan. Mitt fria val att närma mig livet med sann vördnad innebär därför att jag tänker och handlar som en andlig person, i en värld som ej erkänner anden. Dock, det medför alltid att jag fritt har valt att med medveten medvetenhet färdas mot den allsinniga människans varseblivningar och uppfattningar.

Att leva med sann vördnad innebär att jag är beredd att säga: ”Detta är ett liv och jag får ej skada det och Detta är mina medmänniskor och jag får ej skada eller förgöra dem mentalt eller fysiskt”, och att ärligt in i märgen mena det. Det innebär då också att jag på nytt granskar mitt sätt att behandla de medlemmar i djurriket, och alla andra artriken, som tålmodigt tjänar mig och andra. Det innebär att jag erkänner vår planets rättigheter. Att jorden har rättigheter finns ännu ej som allmänt begrepp hos vår art.

Min sant vördnadsfulla inställning är den atmosfär, den miljö, som min allsinniga personlighet utvecklas i. Min sant vördnadsfulla hållning ger en känsla av att leva rikt, fullständigt och nära. Den skapar sann hängivenhet och sant vänliga handlingar. Utan sann vördnad, utan uppfattningen att allt levande är heligt, blir världen kall och fattig, mekanisk och slumpartad samtidigt, och detta skapar upplevelser av främlingsskap och våldsamma handlingar för mig och andra. Det är ej naturligt för mig och andra att leva utan sann vördnad, därför att det skiljer oss från våra Själars grundläggande energi.

Sann vördnad leder automatiskt till tålamod. Otålighet är min femsinniga personlighets önskan om att få sina behov tillgodosedda före alla andras, utifrån perspektivet att det ej finns så att det räcker åt alla. Som sant vördnadsfull person ärar jag livet i alla dess former och alla dess handlingar, och jag har en inre vetskap om att det finns i överflöd av allt, så att det räcker åt alla. Jag tänker ej längs de banor som krävs för att skapa otålighet. Som allsinnig person har jag en inre vetskap om att allt kommer i rätt tid, på rätt sätt och i rätt mängd och omfattning. När mina behov på sådant sätt alltid blir tillgodosedda, skall jag då ej kunna ha tålamod med andras behov ?

Sann vördnad tillåter mig en icke dömande rättvisa. Min Själ dömer ej. När min och andras femsinniga personligheter väljer att närma sig livet med sann vördnad, väljer vi samtidigt att föra ut ännu en av våra Själars egenskaper i den fysiska verkligheten. Som sant vördnadsfull allsinnig människa kan jag ej betrakta mig som överlägsen en annan människa eller livsart, enär jag som sant vördnadsfull allsinnig människa ser det gudomliga i alla former av liv, och att jag därför alltid i mina tankar, ord och handlingar sant vördar allt detta.

Min sant vördnadsfulla inställning till livet underlättar min övergång från femsinnighetens logik och uppfattningar, till den större ordning av logik och uppfattning, som råder hos min allsinnighet. Ty, som jag och andra skall se, så har den större ordningen av logik förmåga att uppfatta sitt ursprung i våra sanna äkta känslor, våra hjärtan.

Utan sann vördnad blir min och andras upplevelser brutala och förgörande. Med sann vördnad blir mina och andras upplevelser sant hängivna och fyllda med omtanke. Förr eller senare kom jag och alla andra att sant vörda allt liv. Jag och alla andra kan fritt välja när detta skall ske, nu eller senare, och fritt välja vilken typ av erfarenheter vi skall ha medan vi lär oss det. Men att det skall ske har våra Själar förut och för all tid bestämt åt oss. Det bestämdes av min och andras Själar innan de valde att reinkarnera första gången i materian, och det kan aldrig någon av våra femsinniga personligheter ändra ett uns av. Tack Själarna för det !


Hjärtat

Den logik som tjänade min och andras femsinniga utforskning av den fysiska verkligheten, kan ej se och förstå en utveckling utan tid, eller det inflytande som det närvarande har på det förflutna. Min femsinnighet kan ej på ett meningsfullt sätt framställa förekomsten av min Själ, eller dynamik – kraftspel och drivkrafter – eller energibalans, som genererar och länkar samman mina många livstider. Min femsinnighet speglar inga erfarenheter och referenspunkter bortom dem som min nuvarande fysiska personlighet erfar. Därför har det nu blivit dags för mig att se och förstå den större ordning av logik och uppfattningsförmåga.

Logiken och uppfattningsförmågan hos min femsinnighet har sitt ursprung i min hjärna – de 10-15 % som vi använder. De är produkter av min hjärnas logik, av intellektet. Den större ordningen av logik och uppfattningsförmåga, som förmår att på ett meningsfullt sätt spegla min Själ, kommer från min känsla, vanligen uttryckt som hjärtat. Huruvida känslan rent fysiskt har sitt säte bara i mitt fysiska hjärta, kan jag tillsvidare betrakta som utan betydelse. Det finns bevisligen människor med fysiska hjärtan, som agerar utan känsla. Skulle de i så fall ej ha något hjärta ? Med mitt eget inrättande av en större ordning av logik och uppfattningsförmåga, kan jag nu se och förstå att det krävs en stor uppmärksamhet för mig på alla mina känslor.

Mitt hjärtas, mina känslors, centrala position i den större ordningen av logik och uppfattningsförmåga, och den karakteristiska sensitiviteten för de känslomässiga strömningarna, förefaller ovidkommande för min femsinniga personligheter, därför att dessa ej tjänar ansamlingen av yttre makt – inre ofrihet. Enär jag medvetet söker, brukar och använder mig av yttre makt – inre ofrihet – betraktar jag ännu mina känslor som onödiga bihang, som tonsiller – de gör ingen nytta, men de kan orsaka mig smärta och funktionsrubbningar. Min jakt på yttre makt – inre ofrihet – har således medfört undertryckande av mina känslor. Det gäller för mig som individ och för mig och andra som art.

Den irrelevans, som jag ger mina känslor, dominerar mitt tänkande och min värderingar. Jag beundrar den hårdhudade affärsmannen, som avskedar anställda för den yttre maktens kull – inre ofriheten. Jag och andra belönar den officer som orsakar sig själv och/eller andra smärta eller död för den yttre maktens skull – inre ofriheten. Jag och andra beundrar statsmannen som ej låter sig rubbas av sann hängivenhet hos andra.

Ifall jag stänger dörren för mina känslor, stänger jag dörren för viktiga strömmar, som ger energi åt nya tankar och handlingar och aktiverar dem. Jag kan då ej inleda processen med att förstå mina känslors effekt på mig, min livsmiljö och andra människor, eller andra människors känslors effekter på dem själva, livsmiljön och mig. Utan min medvetna medvetenhet om min känslor kan jag ej knyta effekterna av ilska, ledsenhet, sorg, glädje osv – inom mig själv och andra – till deras orsaker. Jag kan ej skilja på den del av mig själv, som är femsinnig personlighet, och den del av mig själv som är Själ och Ande. Utan medveten medvetenhet om mina känslor kan jag ej uppleva äkta sann hängivenhet. Hur skulle jag kunna ha medkänsla med andras lidande, ifall jag ej kan uppleva dessa känslor hos mig själv ?

När jag ej är förtrolig med mina egna känslor, kan jag ej uppfatta dynamiken – kraftspelet av drivkrafter och av energibalans – bakom mina känslor, eller hur denna dynamik fungerar och vilka mål den arbetar för att uppnå. Min egen medvetna medvetenhet om dessa strömmar är det första steget i min inlärning av hur mina erfarenheter kommer till och varför.

Mina känslor speglar mina intentioner, uppsåt och syften. Därför leder min medvetna medvetenhet om mina känslor också till min medvetna medvetenhet om mina intentioner. Varje oförenlighet mellan en medveten intention hos mig, och de känslor som följer den, pekar direkt mot den splittrade sidan av mitt jag och min Själ, som behöver helas. Ifall min intention att t ex gifta mig, skapar smärta istället för lycka och glädje, kan jag genom att följa min smärta komma fram till min undermedvetna omedvetna intention. Ifall min intention att avancera i arbetet orsakar sorg istället för tillfredsställelse, kommer jag på samma sätt fram till min omedvetna intention i detta genom att följa sorgen osv.

Utan medveten medvetenhet om mina känslor kan jag ej uppleva och känna äkta sann vördnad. En sann vördnad är ej en känsla. Sann vördnad är ett sätt att vara, men min väg till sann vördnad går genom hjärtats känslor, och det är bara genom medveten medvetenhet om dessa känslor som jag kan öppna mitt hjärta.

Den större ordningen av logik och uppfattningsförmåga, hos mig och andra som allsinniga personligheter, avslöjar förbindelser där femsinnigheten ej ser några förbindelser, och mening där femsinnigheten ej uppfattar mening. Min femsinniga personlighet kan ej till fullo bearbeta de data som alla mina sinnen ger. Dess uppfattning om verkligheten är segmenterad. Dess uppfattning om universum är delad.

Min femsinnighet kan lära sig att inre dynamik påverkar uppfattningen, och uttrycka det i talesätt eller klichéer som: Le och världen ler mot dig. Den kan upptäcka regelbundenheten i den fysiska verkligheten och formulera den till lagar som: En kropp i likformig rörelse kommer att förbli i likformig rörelse tills den påverkas av en kraft. Men min femsinnighet kan ej uppfatta förhållandet mellan dessa områden, och kan därför ej lära sig om det ena ur det andra. Min femsinniga personlighet förmår ej uppfatta samma rikedom genom båda.

Vetenskapen speglar t ex den gudomliga impulsen att bli medveten om förhållanden, som binder samman till synes åtskilda sidor av upplevelsen. Detta är den högsta punkt som femsinnigheten kan nå. När vetenskapens frukter avnjutes endast med femsinnighetens logik och uppfattningsförmåga, verkar ej min inre dynamik. Mina känslor och mina intentioner är obesläktade med den materiella världen. Varken supernovor eller hastigheten i det subatomära sönderfallet, eller någonting däremellan, verkar påverkbart av vad jag och andra känner och tänker.

När vetenskapens upptäckter förstås med logiken och uppfattningsförmågan hos allsinnigheten, framträder intima förhållanden mellan den inre dynamiken och regelbundenheten, som styr de fysiska fenomenen. En kropp i likformig rörelse kommer att förbli i likformig rörelse tills den påverkas av en kraft, speglar för allsinnigheten ej bara en dynamik, som verkar inom tidens, rymdens och materians rike, utan dessutom en mer djupgående dynamik inom den okroppsliga verkligheten.

Gregory var en vit medelklassman från USA, och hade fått sin utbildning på college. Han hade en känslomässigt svår uppväxt, och den gjorde honom vred, manipulerande och bitter. Han förmådde ej upprätta fungerande relationer till andra, och hans våldsamma humör och grälsjuka läggning höll andra människor på avstånd från honom. Detta ökade Gregorys ringaktning för livet och andra människor, men han hejdade sig aldrig för att fråga vilken roll han själv spelade i sina upplevelser.

När Gregorys humör och otrevliga sätt fick kvinnan han levde med att lämna honom, drabbades han av djupångest. Ej bara på grund av den förlust hade gjort, utan också därför att han i denna händelse såg en upprepning av ett återkommande mönster, där han själv vid varje tillfälle hade blivit bortstött. Han bestämde sig då för att konfrontera både smärtan och mönstret. Han ordnade så att han kunde leva för sig själv i ensamhet, medan han inom sig sökte efter de djupare orsakerna till sitt plågsamma liv.

När han flera veckor senare kom tillbaka, hade både hans uppfattningar och värderingar förändrats. Han började bli mjukare och hans gamla mnér försvann långsamt. Under de följande åren utvecklade han ett mer känsligt förhållande till andra människor. Cynismen gav vika för en framväxande glädje, vreden smalt bort och andra människor blev viktiga i hans liv. Nu är han en produktiv människa, som hämtar sin egen styrka ur det livsbejakande han ger till andra människor.

Dessa förändringar var ej lätta att åstadkomma för Gregory. Hans förvandling från vredgad, manipulerande och föraktfull människa till en omtänksam och hänsynsfull person, var en resa som krävde mycket beslutsamhet och mod. Men genom att ändå göra denna resa förändrade han sitt liv. Sett ur Gregorys medvetna medvetandes synvinkel ändrades det likformiga flödet genom Gregorys liv avsevärt, genom hans val att möta smärtan, och flödet förändrades ytterligare då han valde med medveten medvetenhet att odla sin nya uppfattningsförmåga. Den kraft som ändrade den likformiga rörelsen för Gregorys mentala kropp och därmed hans fysiska liv, var hans val att gå in i sitt eget liv med en ny medveten uppmärksamhet. Utan detta egna medvetna fria val skulle Gregorys liv ha fortsatt, på den omedvetna kursen, som hans karma – tidigare gärningar – och hans egna reaktioner på situationer de framkallade, skapade åt honom.

Är det lämpligt att tolka den första rörelselagen – som beskriver en idealiserad rörelse hos ett fysiskt föremål – på detta sätt ? Är första rörelselagen, när den tolkas på detta sätt, bara en metafor, bildligt uttryck, som på ett bekvämt sätt kan användas för att beskriva en icke fysisk dynamik ?

Den är för mig och andra mer än så. Den är en spegling i den fysiska verkligheten – i de fysiska föremålens och fenomenens värld – av en större dynamik, som verkar i en icke fysisk värld. I denna värld råder min och andra Själars dynamik. När jag och andra förstår vetenskapen och dess upptäckter med vår allsinniga större ordning av logik och uppfattningsförmåga, avslöjar den för oss samma rikedom i den icke fysiska världen, som Livet självt uppvisar överallt på jorden, i universum och i all oändlighet.

Uppfattningen hos mig och andra som allsinniga människor är ej segmenterade. Som allsinniga personer sjag jag och andra t ex de paradigmer, mönster, som bildar vetenskapens historia också avslöjar en historia om det sätt på vilket vår art har sett sig själv i förhållande till universum. Den puttematiska, i pyttelitet perspektiv seende, astronomin speglar en art som ser sig själv som centrum för universum. Den kopernikanska heliocentriska uppfattningen att solen befinner sig i centrum, speglar det mer sofistikerade, världskloka, högutvecklade och oberoende perspektivet hos en art, som erkänner sig själv som en del av universum. Newtonfysiken visar en art som är säker på sin förmåga, att genom sitt intellekt förstå den fysiska världens dynamik. Relativitetens vetenskap speglar en art som uppfattar det begränsade förhållandet mellan det absoluta och den femsinniga personifierade uppfattningen om det. Och till sist kvantfysikens vetenskap visar på en art som börjar bli uppmärksam på förhållandet mellan sitt medvetna medvetande och den fysiska världen.

Kvantfysikerna har upptäckt det för femsinnigheten obegripliga, att beroende på vad förväntningarna att mäta i atomen är inställd på, påverkar det faktiskt det som mäts, när de tittar in i atomens innersta. Detta talar för att människans tanke har en skaparkraft, i materians innersta, och för att denna skaparkraft faktiskt påverkar det ena eller det andra fysiska förhållandet mellan energierna i denna materia. Kan det vara så, utifrån ett femsinnigt perspektiv, hur blir det då ej utifrån ett allsinnigt ?

Med andra ord belyser vetenskapens upptäckter, sedda ur både den femsinniga och med den allsinniga människans synvinkel, både inre och yttre upplevelser, både fysisk och icke fysisk dynamik – kraftspel och drivkraft. En grundläggande upptäckt inom optiken är t ex att vitt och svart ej är färger, som blått, grönt och rött. Vitt är en kombination av alla färger i den synliga delen av ljusets spektrum, medan svart är frånvaron av samma spektrum, och således också av vitt. Med andra ord är vitt en integrering, sammansmältning, av alla de synliga formerna av strålning, medan svart är avsaknad av strålning.

Vilken icke fysisk dynamik kan denna upptäckt belysa ?

Jag och andra associerar, förbinder, vitt med renhet, godhet och rättfärdighet. Vitt är symbolen för den positiva och skyddande energin. Vitt representerar andens helhet. Jag och andra associerar gud, guds budbärare, och himmelriket med vitt, och vi avbildar änglar i vita kläder osv. Jag och andra associerar svart med djävulen och vi klär skurkar i svarta kläder. Svart är symbolen för mig och andra för förstörelse. När katastrofen slår till kallar jag och andra det för en svart dag. Svart representerar förtvivlan, ilska, rädsla och vrede, vilket för mig och andra, medvetet eller omedvetet alltid är detsamma som avsaknaden av kärlek till mig själv och andra, avsaknaden av äkta sann hängivenhet och förlåtande. När jag och andra känner svarta känslor, säger vi att vi har en nattsvart dag.

Jag och andra talar om den mörka tidenförnuftets ljus saknades. Jag och andra talar om det lidande, splittrade psyket som irrar i mörkret. Djävulen kallas mörkrets furste och jag och andra betraktar helvetet som en plats dit guds ljus ej når. Kan helvetet för mig och andra vara farkosten moder jord i sitt rådande tillstånd, som vi i vår omedvetenhet ej alls tar hand om på ett förnuftigt sätt ?

Kan uppfattningen om vitt, som en integrering, sammansmältning eller en fulländning, och svart som en frånvaro av detta således bara tillämpas på de fysiska fenomenen med vitt ljus och smärta ? Nej. Språket, mytologin, mytvärlden, gudaläror, religioner och vetenskap erkänner alla det vita, som en spegling av integreringen, sammansmältningen och helheten, och det svarta som speglingar av att detta saknas.

Min och andras allsinnigheter ser gudomligheten, gud, gudomlig intelligens – eller vad den föredrar att kalla det – som ljud. Min och andras allsinnigheter uppfattar dem genom vilka gudomlighetens ljus kontinuerligt flödar – Jesus, Buddha, Krishna osv – som ljusets varelser, som helhetens, integrationens, sammansmältningens och fullständighetens varelser. Därför ser jag och andra, utifrån vår allsinniga förmåga, i vetenskapens vita en spegling i tid, rymd och materia av helheten, integrationen, sammansmältningen och perfektionen hos den tidlösa gudomligheten. På samma sätt ser jag och andra, utifrån vår allsinniga förmåga, ondska, rädsla, vrede, förtvivlan, förstörelse och våld osv, som frånvaro av ljus. Min och andras allsinnigheter ser i den femsinniga vetenskapens svarta enbart en neutral och opersonlig spegling av ofullständighet, av frånvaron av ljus i de fysiska fenomenens värld, till för att vi skall föra in ljusets – kärlekens – energier i den.

Min och andras allsinnigheter ser vart den än vänder sig samma förhållanden, som vart och ett speglar samma värld. Min och andras icke medvetna femsinnigheter kan ej se och förstå på samma sätt, därför att dessas logik och uppfattningsförmåga ej är lika allomfattande. Egenskaperna hos helheten, avsaknaden av och effekterna av helheten, går ej att urskilja genom studier av materiella fenomen för en femsinnig person, som aldrig förmår att se både de materiella fenomenen och sambanden mellan dem och den icke fysiska världen, som ej kan se och förstå att alla samtidigt är delar i och speglingar av ett större livsmönster.

Min femsinniga omedvetna personlighet lever i ett tillstånd av splittring, som kan representeras av olika färger eller kombinationer av färger. Som allsinnig personlighet är jag ej splittrad. Då lever jag i ett tillstånd av helhet, som representeras av det vita ljuset. Ifall jag tappar kontakten med min Själ förlorar jag källan till mitt ljus – min kärlek – och blir då en personlighet som har förmåga till det femsinnigheten kallar ondska, som representeras av svärta.

Det jag och andra kallar för ondska är alltid frånvaron av ljus, detsamma som frånvaron av kärlek. När jag och andra poetiskt talar om ljuset sätter vi det i samband med renhet, insikt och gudomlig inspiration. Som jag och andra skall se och förstå är denna typ av ljus – kärlek – ej bara poetisk. Den är verklig.

Det kan vara svårt för min Själ att gå ljusets – kärlekens – väg genom en reinkarnation. Jag kan upptäcka att det är en svår uppgift att lära mig leva med ljuset – kärleken. Genom de fria val min splittrade Själ – min femsinniga personlighet – gör medan den är reinkarnerad på jorden – mitt val av rädsla och vrede istället för överseende t ex – så samlar min Själ ny negativ karma, vilket blir till gärningar i min nästa reinkarnation, ifall den ej balanseras i min nuvarande. När så min Själ lämnar min nuvarande fysiska kropp, det femsinnigheten vanligen kallar för död, förblir min Själ omgiven av ljusegenskaper, som den skaffade sig genom de fria valen den gjorde, medan den var reinkarnerad på jorden. När så min Själ skall skapa en ny personlighet för sin reinkarnation på jorden, väljer den att skapa en personlighet, som hämtas ur denna källa. Min Själ kommer då, för att kunna balansera sin tidigare karma, att att medvetet välja att skapa en ny femsinnig personlighet med ännu större begränsningar, än de jag hade tidigare.

Som femsinnig personlighet, med begränsningar i min medvetenhet, kommer jag att se det onda som mer attraktivt, än vad jag med ett utvidgat medvetande gör. Frestelsen för mig att gå ondskans – frånvaron av ljusets, frånvaron av kärlekens – väg blir för stort för mig med en sådan personlighet. Alla Själar som reinkarnerar är frestade, men som en individ med begränsat medvetande kommer jag att anse det mera attraktivt att vandra rädslans och fruktans magnetfält – i mörkrets värld som är världen där frånvaron av ljus råder. Detta därför att jag ej har någon medveten medvetenhet som femsinnig person som kan inse vad rädsla och fruktan egentligen är, eller rättare sagt är frånvaron av. Jag kommer därför att acceptera rädslan och ondskan liksom allt annan, som normalt för mitt liv.

Mitt sätt att förstå ondskan, som kommer ur min rädsla, är därför av fundamental betydelse. Jag bör lära mig mig att förstå vad rädsla och ondska är. Jag bör lära mig att se och förstå att den är en neutral och opersonlig dynamik som råder i ljusets – kärlekens – frånvaro. Den är ingenting som jag skall bereda mig att kämpa emot, fly från eller kriminalisera. När jag uppfattar min egen rädsla och ondska, som frånvaron av ljus – kärlek – krävs enbart att jag sträcker mig efter detta som kallas för ljus – kärlek – för att ljuset – kärleken – istället skall råda.

Ifall jag av egen fri vilja fysiskt väljer att sätta mig i ett becksvart rum, och där ständigt bara ondgör mig över mörkret, lär det aldrig bli annorlunda. När jag i samma rum ser mörkret som frånvaro av ljus, och väljer att gå till strömbrytaren och tända ljuset, eller dra ifrån gardinerna och släppa in ljuset utifrån, upphör ju mörkret att finnas.

Var blir mörkret då av ?

Detta visar mig att det fysiska mörkret faktiskt i min femsinniga verklighet är frånvaron av ljus, och att mörkret ej finns eller kan råda där ljuset är. På samma enkla sätt förhåller det sig med min rädsla och ondska – det är frånvaro av ljus – kärlek. Så länge som jag väljer att vara emot min rädsla och ondska, får jag bara mer och mer av det. När jag väljer att se min rädsla och ondska, som frånvaro av ljus – kärlek – och agerar för att få in ljuset – kärleken – i mitt liv, då försvinner min rädsla och ondska av sig självt. Detta medför att rädsla och ondska för mig och andra egentligen aldrig har funnits eller finns, som någonting annan än frånvaro av ljus – frånvaro av kärlek.

Mitt och andras medvetna medvetenhets ljus är detsamma som gudomlig intelligens. I min avsaknad av den gudomliga intelligensen är det mörkret – frånvaron av ljus, min omedvetenhet – som styr mitt liv. Det är bara så att det lust nu råder mest mörker, och att jag och andra snubblar en hel del i detta mörker. Dock, förekomsten av mörker är ej bestående. Efter varje natt kommer en ny dag. Jag och alla andra kommer så småningom att bli fullständigt upplysta – helade. Det bestämde våra Själar före sina allra första första reinkarnationer i materian. Tack Själarna för det !

Ifall min Själ nu lever utan ljus – kärlek – kommer den alltid nu eller senare att lära känna ljuset – kärleken. Detta därför att min Själ ständigt får så mycket hjälp med att göra det. Det finns alltid så mycket ljus – kärlek, som omger min Själ i mörkret, även om ljuset – kärleken – ej alltid direkt förmår att tränga in i min Själ. Därför finns det alltid gott om bistånd för min och andras Själar, ifall de insisterar på att välja mörkret. Min splittrade Själ – min femsinniga personlighet – som är här för att läkas och helas, uppmuntras alltid kontinuerligt till att föra ut åtminstone en tanke i ljuset. Förr eller senare gör den alltid det.

Att se och förstå min rädsla och ondska som mörker – som frånvaron av ljus – innebär ej att det är olämpligt för mig att reagera på rädsla och ondska. Men hur bör jag då lämpligen reagera på rädsla och ondska ?

Boten för avsaknad är förekomst. Hur gjorde jag i det mörka rummet, där ljuset saknades ? Jo, jag tände en lampa eller släppte in ljuset utifrån. På samma sätt är min rädsla och ondska en avsaknad, och den kan alltid botas – ersättas – med förekomst. Genom att hata min rädsla och ondska, bidrar jag till att öka rädslan och ondskan – mörkret. Mitt hat mot rädslan och ondskan bidrar till avsaknaden av ljus – kärlek, och ej till ljusets förekomst. Mitt hat mot rädslan och ondskan minskar ej min och andras rädsla och ondska, utan ökar den.

Frånvaron av ljus – kärlek – får min femsinniga personlighet att lida. Den känner smärtan såväl fysiskt som mentalt. Ifall jag hatar den smärtan, drar jag på mig ännu mer av samma smärta. Mitt hat mot min och andras rädsla och ondska påverkar mig själv som hatar. Mitt hat gör mig till en hatfylld person, en person som själv har valt att avlägsna mig från ljuset – kärleken.

Att uppfatta ondska, som frånvaron av ljus – kärlek, kräver ej att jag blir passiv eller nonchalerar onda handlingar eller ont beteende. Ifall jag t ex ser ett barn misshandlas eller ett folk bli förtryckt, är det lämpligt att jag gör det jag kan för att skydda barnet eller hjälpa folket. Men ifall jag då ej samtidigt känner sann hängivenhet och medkänsla, både för dem som misshandlar eller förtrycker, och för dem som blir misshandlade eller förtryckta – blir jag då ej en av dem ?

Är det min roll att i något fall döda ?
Vet jag något om vad dessa olika Själars negativa karmaenergier har att balansera ut ?

Sann hängivenhet är att röras i hjärtat och i sann medkänsla handla efter det, genom och med ljusets – kärlekens – energi. Ifall jag utan sann hängivenhet för ljuset – kärleken i allt och alla – ej bekämpar mörkret, genom att verka för ljuset, träder jag själv djupare in i mörkret.

Uppfattningen om ondskan som frånvaro av ljus – kärlek – utmanar min uppfattning om makt, som en yttre företeelse. Kan jag bekämpa en frånvaro ? Jag och andra kan fängsla en person, men kan vi fängsla ondskan – en frånvaro ? En ond grupp kan sättas i fängelse, men kan ondskan – en frånvaro – fängslas ? Sant hängiven kärlek till allt och alla har större effekt mot ondskan – frånvaron av kärlek – än en hel armé. Bl a Gandhi har i modern tid gett bevis för detta. En armé kan kämpa mot en annan armé, men kan ej kämpa mot ondskan – frånvaro av kärlek. Äkta och sann hängiven kärlek för allt och alla har alltid effekt mot ondskan – och den kan skapa ljus där det ej finns något ljus – kärlek.

Min uppfattning om ondskan, som frånvaro av ljus – kärlek – kräver att jag alltid kritiskt granskar de fria val jag gör i varje ögonblick i mitt liv, för att undersöka om dessa val leder mig och andra till ljuset – kärleken – eller bort från detta. Det tillåter mig att med sann hängivenhet och i medkänsla se på dem, som ägnar sig åt onda handlingar, samtidigt som jag bekämpar deras handlingar. Jag skyddar därmed mig själv och andra mot uppkomsten av negativ karma. Det tillåter mig att se att det alltid i första hand är inom mig själv, jag måste inleda uppgiften med att bekämpa ondskan – frånvaron av ljus, frånvaron av kärlek. Det är så jag alltid bör reagera på all rädsla och ondska.

Den större ordningen av logik och uppfattningsförmåga, som karakteriserar mig och andra som allsinniga människor, tillåter mig att lära mig fortare än som femsinnig. Som femsinnig kan jag bara lära mig genom vad mitt femsinniga intellekt gör av det som mina fysiska sinnen säger mig. Jag och andra har nu som art utvecklats så långt, som våra intellekt kan föra oss. Jag och andra har nu som art utforskat den femsinniga fysiska verkligheten hela vidd och djup, och jag och andra har upptäckt gränserna för den yttre makten – den inre ofriheten.

Nästa fas i vår arts utveckling kommer att föra mig och andra till den allsinniga människans upplevelser, och lära oss vilka egenskaper den äkta sanna friheten har.

Detta förutsätter bara att jag nu börjar använda ljusets – kärlekens – krafter. De finns i överflöd överallt i mig såväl som runt omkring mig och andra. Dessa krafter är alltid beredda för att nu direkt träda in i min och andras tjänst, när jag och andra önskar och ber om det.

Dock, jag har nu som alltid full egen frihet att vänta med detta hur länge som. Men varför skall jag nu vänta ytterligare ? Är ej jag och andra som art nu tillräckligt och innerligt trötta och less på yttre makt – inre ofrihet – för att nu äntligen medvetet välja ljusets – kärlekens – krafter ?


S K A P E L S E


Intuition

Som allsinnig människa är jag aldrig ensam. Som allsinnig människa behöver jag ej förlita mig uteslutande på mina egna uppfattningar och tolkningar av de händelser jag stöter på, enär jag som allsinnig medvetet kommunicerar med andra och mer avancerade intelligenser, och därigenom kan få hjälp till min vägvisning. Det innebär ej att jag som allsinnig människa därigenom befrias från att i varje ögonblick själv och fritt välja min väg genom livet. Men det innebär att jag som allsinnig har en med medveten medvetenhet fritt vald tillgång till hängiven, neutral och icke fysisk hjälp i min egen analys av mina möjliga val och deras tänkbara konsekvenser, under min utforskning och utveckling av de olika delarna av mitt egna jag.

Som femsinnig människa är jag ej heller ensam, men min femsinnighet är ej medveten om det ständiga bistånd jag får och har tillgång till. Jag kan därför ej med medveten medvetenhet nyttja detta bistånd. Som femsinnes personlighet måste jag främst lära mig genom mina fysiska erfarenheter, och denna inlärning tar längre tid, därför att det jag lär in på detta sätt måste tränga igenom en tät vägg av tung lågfrekvent materia.

Ifall jag t ex som femsinnig skall lära mig förtroende, gör jag det genom att uppleva misstro mot andra. Denna min egen misstro kommer att skapa missförstånd, och dessa leder till spänningar och obehagliga upplevelser för mig. Som femsinnes människa kommer jag att fortsätta att uppleva detta obehag, som uppstår genom min egen misstro mot andra, tills jag i denna livstid eller någon annan, genom samverkan med andra inser var källan till detta obehag finns – i mig själv – och utifrån detta fritt väljer att vidtaga åtgärder i mitt eget förhållningssätt för att ändra på detta.

Ifall jag ej kan känna förtroende, kommer jag ständigt att tolka andras ord och handlingar på fel sätt. När t ex en kvinna säger till mig, att hon måste delta i ett sammanträde, trots att hon hellre skulle vilja vara med mig, och om jag i en sådan situation ej känner förtroende, kan jag uppfatta det hon säger som bortstötande, eller som en signal om att hon uppfattar sig arbete som viktigare för henne, än vad jag är. Denna missuppfattning av mig är resultatet av min oförmåga att neutralt och villkorsfritt acceptera det hon säger. Detta i sin tur kommer enbart av att jag ej har förmåga att känna förtroende för henne. När så denna kvinna ständigt får uppleva mina missuppfattningar, skapar det inom henne känslor av överraskning, ledsenhet, besvikelse, rädsla, vrede, harm osv, som enbart jag själv inledningsvis och felaktigt kände. Genom misstrons dynamik skapade jag således åt mig själv det jag var rädd för och fruktade mest av allt.

Att jag förlorar en nära relation, vän eller kollega genom min misstro, är ej ett straff för att jag känner misstro. Det är enbart ett neutralt resultat av logiken i att jag vägrar att medvetet söka efter förtroendet i mig själv. Det är en upplevelse, som är resultatet av att jag upprepade gånger fritt väljer min misstro istället för förtroende. Som misstrogen person skapar jag obehagliga och/eller smärtsamma situationer tills dessa leder mig till förtroendet. Detta kan kräva fem smärtsamma upplevelser, eller fem livstider med smärtsamma upplevelser, men förr eller senare kommer denna smärtsamma väg, som jag själv fritt valt i min femsinniga omedvetenhet att följa, att leda mig till att jag lär mig förtroendets större och viktigare läxa.

Samma dynamik gäller för varje av mina femsinniga personlighetsdrag, som ej är uttryck för äkta sann hängivenhet och harmoni. Som vredgad femsinnig personlighet kommer jag t ex att skapa obehagliga, eller till och med tragiska situationer, tills jag möter och förstår min egen rädsla och vrede och fritt väljer att avlägsna den, genom att ersätta den med äkta och sann hängivenhet och kärlek, med min Själs – ljusets – energier. Det samma gäller för mig som femsinnig personlighet ifall jag är sniken, girig, självisk, manipulerande osv. Det är på detta sätt som min och andras femsinnighet i stort har utvecklats fram till nu.

Som allsinnig människa så lär jag mig fortare än som femsinnig. Med den hjälp jag som allsinnig har tillgänglig, förstår jag snabbare innebörden av mina erfarenheter, hur de uppkommit, vad de representerar, och vilken roll jag själv har spelat i skapandet av dem. Som allsinnig personlighet behöver jag ej erfara tolv eller tjugo eller tvåhundra smärtsamma uppleveelser för att lära mig förtroendet, som är friheten för mig att svara för ödmjukhetens viktiga läxor. Det innebär ej med nödvändighet att jag som allsinnig ej upplever smärtsamma situationer, utan bara att jag har kapacitet för att lära mig avsevärt snabbare av dem än som femsinnig, och jag därför avsevärt snabbare förmår att fritt välja klokare och mera sant hängivet.

Jg måste ej ha förmåga till kommunikation röst-till-röst, så att säga, för att kunna använda mina andliga källor till kunskap, vägvisning och bistånd som omger mig. Denna möjlighet finns tillgänglig för mig som allsinnig människa, och vägen till denna förmåga är en lycklig resa medan jag utvecklar medveten medvetenhet om den kloka och sant hängivna vägvisning som alltid finns tillgänglig för mig, och att jag och andra genom våra fria val väljer att med medveten medvetenhet berika våra liv med denna fina möjlighet.

Hur går det till ?

Min femsinniga personlighet uppfattar varje impuls och insikt som sin egen, som enbart härstammande ur och från mitt eget psyke – intellekt. Min allsinnighet vet däremot att så ej alltid är fallet. Mina impulser, ingivelser och plötsliga eller subtila insikter, vet även min femsinniga personlighet faktiskt har hjälpt mig många gånger, längs hela min utvecklingsväg, både enskilt och kollektivt sedan vår arts ursprung. Att jag ej medvetet uppfattar denna vägvisning, jag får på detta sätt, är en konsekvenserna av att jag hittills enbart har tillåtit mig att se och uppfatta min verklighet enbart genom mina fem sinnen. Ur min femsinniga synvinkel finns det nu ingen annan plats, varifrån mina och andras insikter och ingivelser kan komma ifrån, än våra intellekt.

Ur min allsinnes synvinkel är insikter, intuitioner, ingivelser och inspirationer budskap från min allsinnighets Ursjäl och från dess avancerade intelligens. Dessa krafter hjälper min inkarnerade splittrade Själ på sin utvecklingsresa, för att den lättare skall kunna hela den/de splittrade delarna av sig själv. Som allsinnig person vördar jag alltid sant min intuition på ett sätt, som vanligen ej min femsinniga gör. För min femsinniga personlighet är vanligen intuition en egendomlighet. För min allsinniga är den en hjälp från, och länkar till, ett perspektiv med större omfattning och hängivenhet, än den som min femsinnighet ser och kan förstå.

För min femsinnighet kommer intuitiva insikter eller ingivelser oförutsägbart, och jag kan då ej räkna med dem. Som allsinnig är intuitiva insikter registreringar i medvetet medvetande av kärleksfull ledning, som kontinuerligt bistår och stöder min tillwäxt. Därför strävar min allsinnighet alltid efter att öka sin medvetna medvetenhet om denna vägvisning.

Det första steget för mig mot min egen allsinnighet är att jag nu fritt väljer att bli medvetet medveten om vad jag känner. Genom att jag följer mina känslor kommer jag till dessas ursprung. Det är enbart genom mina egna känslor jag kan möta min egen Själs kraftfält. Mina egna äkta sanna känslor är med ett ord ingången till min egen Själ.

T ex ifall jag ej före detta har kunnat känna förtroende, har jag istället känt rädsla, vrede, skam,förbittring eller kyla osv. Ifall jag då hade förmått mig att uppleva mina känslor med medveten medvetenhet, då hade jag kunnat frigöra mig från dessa genom att observera dem son energiströmmar, som gick genom mitt mitt eget dynamiska system, och jag hade då kunnat fråga mig själv: Varför påverkas jag på detta sätt av t ex nyheten om detta sammanträde ? Detta skulle ha gjort det möjligt för mig att då upptäcka att min känsla speglade en känsla av bli bortstött, eller att vara mindre viktig för kvinnan än hennes sammanträde.

Ifall jag då utifrån detta hade granskat kvinnans meddelande, hade jag sannolikt upptäckt att hon hade sagt att hon hellre hade velat stanna hos mig, men hon såg situationen som att hon just då ej kunde det. Det skulle ha möjliggjort att jag då hade ställt mig nästa fråga: Varför känner jag mig i så fall störd ? Detta skulle då ha visat mig svaret: Därför att jag ej litar på att hon verkligen skulle föredra att stanna hos mig. Genom att jag på detta sätt då hade blivit medvetet medveten om mina äkta sanna känslor, istället för att min omedvetenhet spelade ut dem, skulle jag ha kommit fram till min egentliga fråga, frågan om mitt eget förtroende.

När jag därvidlag hade bringat så mycket i dagen kunde jag ha frågat mig: Stöder mina erfarenheter av kvinnan min misstanke om att hon ej skulle vara ärlig mot mig ? Ifall svaret på den frågan hade varit: Nej, mina erfarenheter är att hon är en person med integritet och hederlighet, då skulle jag ha insett att den dynamik – kraftspel och drivkrafter – som verkar i mig ej alls hade något med kvinnan att göra, även om det var hon som i och för sig utlöste dem. Det skulle fritt ha tillåtit mig att se kvinnans verkliga avsikter. Mina känslor för henne hade då ofrånkomligen blivit mjukare. Hennes gensvar mot mig hade då lika ofrånkomligt känslor av närhet till en älskande man, istället för det som det blev, att hon kände sig sårad av en fientlig man som bokstavligen stötte bort hennes förtroende.

Ifall jag första gången med medveten medvetenhet fritt hade valt denna väg, hade jag ej behövt förstöra kvällen för mig, eller relationen med kvinnan. Av mina egna känslor, och om jag utifrån dem hade ställt mina egna medvetet medvetna frågor till mig själv om dem, hade jag direkt kunnat lära mig min egen läxa. Läxan att jag själv skapar misstroende hos andra genom min egen brist på förtroende för mig själv. Inom en och samma ram, upplevelse, hade jag kunnat se effekten av mitt eget misstroende och effekten av mitt eget förtroende. Istället valde jag omedvetet att fritt i min omedvetenhet lär mig min läxa genom ideliga och smärtsamma upprepningar av samma upplevelser, tills jag så småningom, på detta omständiga sätt lärt mig att jag själv är orsaken till misstroendet för mig själv och andra, genom min egen omedvetna brist på förtroende för mig själv.

Varje fråga som jag ställer mig, som t ex: Varför påverkas jag på detta sätt av nyheten om sammanträdet ? Varför känner jag mig så illa till mods ? Stöder mina erfarenheter den misstanke ? – framkallar alltid vägvisning för mig. Varje gång jag önskar och ber om vägvisning får jag det. Varje gång jag frågar mig: Vilken är min motivation ? – ber jag till universums kraftfält, som jag själv är en liten men dock del av: Hjälp mig att förstå ? – och hjälpen kommer alltid lagbundet. Jag kanske ej hör svaren på frågorna direkt när jag ställer dem, och svaren kommer kanske ej alltid på det sätt jag väntar mig, men de kommer alltid. Ibland uppträder svaren i form av en känsla – en ja-känsla eller en nej-känsla – och ibland i form av ett minne eller tanke, som just då verkar kan verka slumpmässig, ibland som en dröm eller i form av en insikt, som kanske uppstår ur en upplevelse som jag har dagen därpå osv.

Inga av mina och andras frågor klingar ohörda och inga frågor blir ställda utan att får svar. Fråga och Du får svar , lyder regeln. Men jag har att lära mig hur jag skall fråga och hur jag tar emot svaren.

Mitt intellekt är avsett att vidga mina uppfattningar, att hjälpa mig att wäxa i uppfattningarnas styrka och komplexitet, och lära mig att ej skada livet. Mitt intellekts upplevelser är upplevelser av kunskap. Sann kunskap ger mig frihet att reagera och agera annorlunda, och att på ett gott sätt tjäna mig själv och andra. Varje ny kunskapsnivå ger mig ny frihet att svara för hur jag nyttjar den. Den kunskap som kommer in i mig, ifall den ej används av mig på ett gott sätt, kan den på ett allvarligt sätt skada min egen kropp. Mina egna karmaskulder, ifall de skapas av mig genom medvetet avsiktligt missbruk av mina kunskaper, genom t ex fysiskt eller mentalt medvetet skadar andra eller skapar dissonans hos dem, den karmaskulden blir större än de karmaskulder som skapas genom min omedvetna okunnighet. Dock, i alla fall är mina negativa karman aldrig något personligt riktat straff mot mig av någon personlig annan, utan helt enkelt enbart en effekt av en neutral och opersonlig universell lag. Karmalagen är lika neutral och opersonlig som tyngdlagen.

Ifall jag ser en värld som betraktar makten – den inre ofriheten – som något yttre, får mitt intellekt oftast fungera utan min egen känslas äkta och sant hängivna inflytande. Detta skapar situationer för mig där där den intellektuella makten – den inre ofriheten – används som vapen för att skada mig och andra, för att utöva viljekraft utan sann ömhet. Ifall jag väljer att mitt intellekt t ex används för konstruera eller utveckla vapen, används det ej som det var avsett. Ifall jag väljer att medverka i att en industri eller ett kraftverk utformas, som byggs eller drivs utan medveten tanke på vilka effekter det kommer att få på planeten jorden, det mänskliga livet eller jordens miljö, då använder jag ej mitt intellekt som det var avsett. Ifall jag planerar för skapa mig vinst på andras bekostnad, använder jag ej mitt intellekt som det var avsett osv.

Ifall jag ser en värld av femmsinniga människor, som betraktar inflytande och makt – den inre ofriheten – som något yttre, betraktar jag ej intuitivt kunskap som kunskap, om jag därföre ej bearbetar och behandlar den som den kunskap den är. Jag underkastar den ej mitt intellekt. Jag expanderar den ej. Jag studerar den ej. Jag tyglar den ej. Jag gör den ej teknisk osv. Dock, precis som jag som barn fick lära mig att utveckla och bruka mitt förstånd – att tänka igenom saker – kan jag nu lära mig att utveckla och nyttja intuitionen – för att med medveten medvetenhet fritt önska och be om vägvisning. Precis som det finns metoder för att disciplinera min hjärna, mitt intellekt, mitt analytiska tänkande, mitt studerande, min repetition och mitt accepterande av och tillit för alla dessa mina fysiska mekanismer, så finns det metoder för att engagera och disciplinera min intuition.

Det första är att ständigt äkta och sant vörda min känslomässiga renhet. Ifall jag är känslomässigt blockerad och ej med medveten medvetenhet vet vad jag känner, eller om jag har blockerat mina sanna känslor så effektivt att jag blivit känslolös, då är jag en negativ person, samtidigt som jag skapar en fysiologiskt sjuk kropp. Genom att hålla mina känslor sant fria, hindrar jag den känslomässiga negativiteten inom mig, och jag blir lättare och lättare. Detta öppnar intuitionens väg, därför att det tillåter mig en tydlig känsla av kärlek. Det närmar mig den allomfattande, villkorslösa och gränslösa kärleken och håller mig oskadd. Det ger mig så att säga tillgång till en renare, högre frekvens, och därför är den andliga vägvisning jag får klar och orubblig, när jag tillåter den att tränga in i mig.

Detta kräver att jag varje dag, varje ögonblick, fritt väljer att befria mig själv från alla mina negativa känslomässiga intryck. Liksom jag gör mig av med kroppens fysiologiska avfallsprodukter och gifter, gör jag mig kvitt mina känslomässiga avfallsprodukter och gifter, genom att avsluta känslomässigt oavslutade affärer,genom att ej gå till sängs i vrede, genom att se till att jag ej känner mig känslomässigt nedsmutsad, och genom att lära mig att arbeta med och äkta sant vörda mina känslomässiga energiströmmar.

Det andra är ett fysiologiskt renande näringsprogram – mathållning. Intuitionen störs och rubbas av ifall jag är fysiologiskt förgiftad.

Det tredje är att lära mig att värdera den vägvisning jag får. Min känslomässiga och fysiologiska renhet leder mig till min intuition, och den leder mig i sin tur till att jag lär mig att alltid utan dömande acceptera och reagera. Jag bör ständigt vara beredd att lyssna på vad min intuition säger mig och att välja att handla därefter. Ifall jag väljer att ej höra det som är så lätt att höra, då väljer jag att förneka att jag hör någonting alls.

Det fjärde är att tillåta mig att ha en öppen inställning till livet och universum, att närma mig livsfrågorna med förtroende och sann övertygelse om att det alltid finns ett gott skäl till allt det som händer, och att detta skäl i grund och botten alltid är sant hängivet och till för att föra min egen, andras och alla annan utveckling framåt. Detta är en högst väsentlig – grundläggande – tanke hos mig, som alltid bör finnas i mig, när jag med medveten medvetenhet fritt väljer att uppnå framgång i att återaktivera min oförstörbara medfödda intuition.

Vad är intuition och hur fungerar den ?

Min intuition är min medfödda oförstörbara förmåga att uppfatta, som sträcker sig bortom mina femsinnigt kroppsliga sinnen, och har till uppgift att hjälpa mig. Min intuition är ett sinnessystem, som fungerar utan data från min femsinnighet. Mitt intuitionssystem är en del av min reinkarnation. När jag så småningom lämnar min kropp, kommer jag också att lämna detta intuitionssystem, enär det då ej längre behövs. Precis som min kropp och femsinnighet har utvecklats för min räkning, till för att hjälpa min Själ att hela sina splittrade delar, så har också min intuition utvecklats för mig.

Min intuition fyller många uppgifter. Min intuition tjänar min överlevnad. Den får mig att sträcka mig efter sådant som har en uppenbar funktion för min överlevnad. Mina impulser om vad som är farligt, t ex vad som är riskabelt och vad som ej är det, om att titta under bilens motorhuv före ne resa osv – allt detta hjälper mig att bli kvar i den kroppsliga, materiella, världen.

Min intuition tjänar min kreativitet. Den hjälper mig genom att visa mig vilken bok jag skall låna, köpa eller kanske skriva för att nå mina syften. Den talar om för mig var jag kan träffa en kollega jag behöver träffa, och visar mig vilka iéer från det ena området, som kompletterar idéerna från ett annat. Min intuition är min ingivelse att en målning för göras i grått, medan en annan bör göras i purpurfärger. Min intuition är min känsla av att en idé, som aldrig har blivit prövad, kommer att fungera osv.

Min intuition tjänar min inspiration, ingivelse. Den är det helt oväntade svaret på en fråga. Den är meningen som börjar ta form mitt i förvirringens dimma. Den är ljuset – kärleken – som tränger bort mörkret – rädslan. Min intuition är min del av det gudomligas närvaro.

Jag kan tänka mig min intuition som en trådlös kommunikation i ett mobiltelesystem, som kan användas parallellt och samtidigt av flera olika källor – abonnenter. En av dessa abonnenter – källor – är min egen Själ. Min intuition är så att säga ett trådlöst system för kommunikation mellan bl a min femsinniga personlighet och min Själ, en möjlighet för mig till en större jagupplevelse. Men min femsinniga personlighets intellekt kan ej kommunicera lika fulländat som min Själ.

All min Själs energier reinkarneras ej. För sin reinkarnation skapar min Själ en personlighet av de delar av sig själv, som den behöver hela i en kroppslig miljö, samt av de friska hela delar av sig själv, som den väljer att nyttja för denna läkningsprocess – helande – i just denna livstid för mig på jorden.

Min och andras Själars energi är så kraftfulla att de ej kan anta en fysisk for utan att bokstavligen få denna form att explodera. Därför när min och andras Själar skapar sin personligheter, i den fysiska formen, kalibrerar de sig själva, och reducerar sig själva så att de energimässigt ryms i den mänskliga upplevelsen i materian. Mitt större jag är den ena sidan – energin – av min Själ, som är jag men ej ryms – ej befinner – sig i min fysiska kropp. Det som är i mig just nu är bara en liten dela av min Själs större jag. Därför kan mitt större jag ses som ett annat uttryck för min Själ, men min Själ, som är det hela, är ofattbart mer än mitt större jag.

Detta kan synas krångligt för min femsinnighet. Det bearbetar jag genom att krångla till det en gång till. Jag tänker mig då att har en droppe vatten från en av jordens oceaner, en separat reservoar av detta vatten och en ocean av vatten samlat på tre olika avgränsade ställen. Oceanen är då hela min Själ, och en del av min Själ är vattenreservoaren. Denna reservoar är fortfarande min själ, men den är ej hela min Själ. Den är så att säga den delen av min Själ, som har ett uppdrag att fylla. Det är den lilla delen av min Själ som behöver läkande och helande upplevelser. Dock, den är i kvalitet exakt detsamma som oceanen, men i kvantitet, volym, energikapacitet är den liten. Min reinkarnerade personlighet är droppen. Droppen har direkt kontakt med reservoaren – mitt större jag – bl a genom min intuition, men droppen – min reinkarnerade femsinniga personlighet – har ej direkt kontakt med hela min Själ – oceanen. Dock, droppen har exakt samma kvalitet som reservoaren och oceanen, men i kvantitet, volym, energimängd är droppen – min femsinniga personlighet – pytteliten.

Därför skulle det vara lika förödande för min jordbundna materiella femsinniga personlighet att vara i direkt kontakt med hela min Själ, som det skulle vara för elektronik för svagström att vara direkt inkopplat på en högspänd kraftledning.

Kommunikationen mellan min femsinniga personlighet och min Själ är därför en avgränsad intuitiv process, som går via mitt större jag – reservoaren. Kommunikationen mellan min femsinniga personlighet och mitt större jag är en organisatorisk process – som utgör en välordnad helhet – som äger rum i mitt inre system. Beslutsfattandet t ex – mina fria val – som är min personlighets process, en intuitiv process, i vilken jag då hämtar data från hjärnan – intellektet – och från mina sanna känslor och min intuition. Sedan förlitar jag mig på den vägvisning jag får från mitt större jag – reservoaren. Var och en av dessa källor är en del av mitt eget energi- och vägvisningssystem. Min femsinniga personlighet – droppen – och mitt större jag – reservoaren – stammar båda från min Själ – oceanen – och har därför i grunden samma kvaliteter.

Oceanen har ingen materia i eller runt om sig. Reservoaren innehåller och omfattas av högfrekvent subtil materia. Droppen finns i och lever i omedelbar närhet till tonvis med lågfrekvent tung materia. När därför en person – droppe – direkt önskar kommunicera med en annan, krävs att denna – som alltid på känslans nivå nivå är högfrekvent – kan tränga igenom den omslutande lågfrekventa och tunga materian. Ifall jag väljer att kommunicera via mitt större jag – min intuition – kommer jag alltid utan störningar och energiförlust förbi den omslutande tunga och lågfrekventa materian.

Detta kan ses som att jag och andra har tillgång till ett telesystem, men att jag och andra vanligen i vår femsinniga omedvetenhet väljer att ej ha telefonapparaten injackad. Jag pratar bokstavligt talat i en telefon, som ej är injackad – nätansluten – med min nästa, som har det lika illa ordnat. Det innebär att vi måste lägga ner mycket energi och skrika högt, så att vi hör varandra genom materians tunga lågfrekventa omslutningar. Dock, jag och andra inbillar oss hela tiden att vi kommunicerar via telefonsystemet.

När jag och andra istället med vår fria vilja väljer att jacka in telefonerna – bruka våra större jag, vår intuition, vår allsinnighet – då kommer vi alla och alltid exakt, och utan energislösande skrikande, att kunna kommunicera direkt, effektivt, tydligt och utan störande och energidränerande inverkan av lågfrekvent materia.

Detta innebär också att intuitionen tillåter min inkarnerade femsinniga personlighet, att genom sitt större jag, ta emot information från andra Själars större jag, Själar som ej är min egen. Min vägvisning från andra större jag än mitt egna kan så att säga tas in på samma intuitiva nät- och kommunikationssystem. Detta är då ej samma sak som min egen intuitiva process. Det innebär att jag istället får ta emot vägvisning genom andras intuitiva kanaler.

Att ta emot information genom andras intuitiva kanaler är något helt annat, än att ta emot information genom min egen intuitiva process. Att ta emot information genom min egen intuitiva process, är som att själv laga maten hemma i köket. Att ta emot information genom andras intuitiva kanaler, är som att beställa maten från en meny på en restaurang.

Den intuitiva vägvisningen, som jag och andra får som allsinniga personer genom våra intuitiva processer och intuitiva kanaler, är lika väsentliga för vårt personliga välmående och vår personliga tillwäxt som sanna människor, som solsken och frisk luft. Genom min intuition lär jag mig som allsinnig människa att medvetet uppfatta och förstå den äkta fria sanningen.

Vad är sanning ?

Sanning är det som ej fördärvar mig utan stärker mig. Därför finns det grader av sanning, men allmänt sett är sanning det som ej kan skada.Ren sanning kan ej skada mig själv, någon annan eller något annat.

Mitt större jag, som åstadkommer mina förbindelser till mina icke fysiska vägvisare och lärare, producerar sanningar, som är sanna ej bara för mig, utan som skulle vara sanna för var och en, som kom i kontakt med dem. När jag rensar bort allt det som är femsinnig personlighet för mig, och enbart håller mig till den vägvisning jag får genom mina intuitiva kanaler, får jag en kärna av äkta och fri sanning, som skulle gälla även för andra, eller åtminstone stå för förekomsten av en allomfattande villkorsfri kärlek, medan mycket av den information jag får genom min egen intuitiva process bara gäller för mig själv. Detta ärr skillnaden mellan personlig sanning och opersonlig sanning. Båda är sanna, men mina personliga sanningar är mina, medan de opersonliga sanningarna tillhör alla personligheter som finns. Jag och andra behöver sanningar för att wäxa som människor, på samma sätt som vi behöver vitaminer, ömhet, tillgivenhet och villkorslös kärlek.

Ibland kan sanningen, som kommer genom mina intuitiva processer vara förorenade med min egen rädsla. Då är det lämpligt för mig att använda mitt intellekt. Med andra ord kan jag tro att jag tar emot en tydlig intuition, men när jag undersöker den intellektuellt rationellt, kommer jag att se att jag reagerar med osäkerhet, precis som när frågan: Stöder mina upplevelser tillsammans med kvinnan denna misstanke ? – kunde ha fått mig att inse, att ursprunget till min känslomässiga reaktion ej var var kvinnans energidynamik, utan min egen osäkerhet. Svaren jag får genom mina intuitiva processer eller mina intuitiva kanaler från mitt större jag kan ibland utmana det jag helst av allt just då vill göra. Mitt mindre jag – min femsinniga personlighet – utmanar aldrig utan rationaliserar, bortförklarar, förskönar på ett självbedrägligt sätt genom min egen femsinniga intellektuella förnuftsmässiga omtydning.

Det är naturligt för mig och andra att höja oss till en nivå, där vi kan lära oss att skilja mellan källorna till de olika typer av vägvisning vi får. Tanken att jag blir vägvisad av den sanning jag får genom min intuition, förefaller egendomlig för min femsinnighet. För min allsinnighet är det lika egendomligt att ej förlita mig på de sanningar, som kommer från mitt större jag, och att ej genom mitt större jag förlita mig på de sanningar som kommer från min mer avancerade Själ – oceanen.

Min femsinniga personlighet är aldrig skild från min Själ, och min Själ och dess personlighet leds och hjälps alltid av en opersonlig och sant hängiven visdom. Detta gäller såväl för min femsinniga som min allsinniga personlighet, men min femsinniga personlighet är ej medveten om min Själ, eller den vägvisning den alltid får från sitt större jag och sin mer avancerade Själ.

Min allsinniga personlighet är medveten om sin Själ – den försöker komma i samklang med sin Själ för att bli det fysiska förkroppsligandet av sitt större jag – och min allsinnighet framkallar och mottar alltid med medveten medvetenhet den kärleksfulla hjälpen från sin egen Själ och från andra Själar, via Själarnas större jag.


Ljus

Min Själ är ej kroppslig, ändå är den kärnan av kraftfältet i min varelse. Mitt större jag är ej fysiskt kroppslig, men ändå är det den levande mallen för mig som utvecklad, äkta och sann allsinnig människa, min helt medvetet medvetna personlighet. Min upplevelse av intuitionen kan ej förklaras med de fem sinnenas ord, ty intuitionen är rösten från den fysiskt okroppsliga världen, som jag och andra ännu ej funnit sätt för att med ord eller på annat sätt beskriva. Därför är det ännu ej möjligt för mig att se och förstå eller uppfatta min Själ, mitt större jag eller min intuition, utan att först uppfatta min och andras fysiskt okroppsliga verkligheters existenser.

Kunskap i kognitiv, förståndsmässig, mening kan ännu ej skapa eller ge bevis för den fysiskt okroppsliga verkligheten mer än den kan ge bevis för gud. Detta av det enkla skälet att bevisen för den okroppsliga verkligheten ej finns i den dimension, där min och andras rationella femsinniga hjärnor söker dem. Om jag med min femsinniga personlighets perspektiv frågar: Existerar okroppslig verklighet ? – frågar jag i själva verket: Ifall jag ej kan bevisa den icke fysiskt kroppsliga verklighetens existens, väljer jag då att se den som meningslös ? Väljer jag då fritt att utgå ifrån att det ej finns något svar, eller väljer jag då istället att utvidga mig själv till en nivå där frågan kan besvaras ?

När min hjärna ställer en fråga, som kan antyda en annan nivå av sanning, oavsett vad frågan gäller, är den rätta metoden för forskaren, som söker sanningen, alltid att söka utvidga sig själv. På en nivå i vår arts utveckling ställdes t ex frågan: Finns det livsformer som är mindre än vad ögat kan se ? Med femsinnighetens uppfattningsförmåga blev svaret Nej. Någon accepterade då ej detta svar och uppfann mikroskopet. Sedan ställdes frågan: Innehåller naturen delar som vi ej kan se med mikroskopet ? – och svaret blev än en gång Nej, sett med femsinnighetens förmåga. Men vi stannade ej där. I stället uppfann vi ny instrument och metoder, med vilka vi som art nu har utvecklat en rik kunskap om fenomenen på atomernas och elementarpartiklarnas nivå. Vi är nu så långt på den vägen att vissa forskare menar att det i atomens vakuum, i vilket atomernas partiklar rör sig, finns en odefinierad kraft, som är källan till och förutsättningarna för alla partiklarnas dans och lekfulla spel.

Således, när vi som art skapade redskapen för att kunna se, existerar plötsligt det som vi tidigare ansett icke existerade, men detta skedde först efter det att vi som art utvidgat vår förmåga att se. Med andra ord, jag och andra av vår art kan tydligt se och förstå av vår historia, att utmaningen och uppgiften för de avancerade hjärnor vi har, är att utvidga sig till den nivå där våra frågor, som ej nu kan besvaras inom de accepterade uppfattningarnas ram, ändå kan besvaras. Så har skett tidigare ett otal gånger i vår arts historia, och så kommer att ske nu. När väl frågan är ställd, visar mig vår arts historia att vi alltid förr eller senare finner svaren.

Vad är okroppslig verklighet ?

Den fysiskt okroppsliga verkligheten är bokstavligt talat mitt hem. Jag kommer från min fysiskt icke kroppsliga verklighet och kommer att återvända till denna min fysiskt okroppsliga verklighet. Den största delen av mig finns för närvarande i, och utvecklas i, denna fysiskt icke kroppsliga verklighet – reservoaren. Detsamma gäller för alla miljardtals människor på vår planet. Huvuddelen av mitt samspel med andra av mina medmänniskor – droppar – äger därför rum i den icke kroppsliga verkligheten. När jag t ex tänker älskvärda tankar om någon, förändrar jag beskaffenheten på mitt eget medvetna medvetande, och detta bidrar till hans eller hennes energisystem, som jag tänker om.

Ifall t ex dottern känner agg till mig, och utvecklar en djupare förståelse för sitt förhållande till mig, som en förståelse för den karmaroll som jag har spelat, genom att i henne aktivera en viktig inlärning av villkorsfri kärlek, och ifall hennes intention att läka sig själv och förhållandet till mig är djup och klar, får dottern för ett ögonblick tro att jag ej på någon nivå är medveten om detta, för det är jag, även när vi ej talar med varandra om detta. Jag vet det kanske ej med medveten medvetenhet, men hela min varelse känner vad hon gör. Min medvetet medvetna hjärna kan t ex också känna det i plötsliga ögonblick av sentimentalitet inför sådant, eller jag kan plötsligt titta på en bild av dottern som barn och känna mig varm om hjärtat, trots att jag ej medvetet vet varför jag känner mig som jag känner, eller gör som jag gör.

Jag deltar ständigt i denna form av datautbyte, så att säga, med alla Själar som står mig nära, och i viss utsträckning även med alla andra av de Själar som berör mitt liv. När jag väljer att ändra min databanks innehåll, och därmed den information som jag sänder till en annan Själ, behandlas innehållet av detta i hans eller hennes system. Det är på denna nivå, som jag alltid påverkar andra, genom orsaken och verkan av mina egna intentioner – uppsåt och syften – genom de sätt jag fritt väljer att forma min egen energi på.

Hur går det till ?

Liksom alla andra varelser är jag ett system av ljus – kärlek. Frekvensen på mitt ljus beror på nivån på mitt medvetna medvetande. När jag ändrar nivån på min medvetna medvetenhet, ändrar jag frekvensen på mitt eget ljus. När jag t ex väljer att förlåta någon, som har gjort som jag tycker fel mot mig, istället för att hata denne person, ändrar jag frekvensen på mitt ljus. När jag väljer att känna tillgivenhet eller närhet, istället för distans och kyla för en person, ändrar jag frekvensen på mitt ljus – min kärlek.

Mina känslor är energiströmmar i mig med olika frekvenser. Känslor, som jag nu betraktar som negativa, som hat, avund, avsky, rädsla eller fruktan osv, har en lägre frekvens och mindre energi än de känslor som jag nu uppfattar som positiva, som tillgivenhet, glädje, kärlek och hängivenhet osv. När jag väljer att ersätta en lågfrekvent känsla som rädsla och vrede, med en högfrekvent känsla om förlåtande, ökar jag frekvensen på mitt ljus. När jag tillåter högfrekventa energiströmmar att löpa genom mitt system, upplever jag mera energi – kärlek. När jag t ex känner mig förtvivlad eller ångestfylld, känner jag mig psykiskt utarmad, därför att jag då har gått över i en lågfrekvent energiström. I denna situation känner jag mig tung och dämpad. Däremot när jag är gladlynt strålar jag av energi och känner mig rent fysiskt lätt. Då tillåter jag min högfrekventa energi – min kärlek – att löpa genom mitt system.

Olika tankar skapar olika känslor. Mina känslor av rädsla, hämnd, lystnad, våld och girighet osv, och mina tankar på att t ex utnyttja andra, skapar hos mig känslor av rädsla, vrede hat, svartsjuka, fruktan osv. Dessa mina känslor är lågfrekventa energiströmmar, och de sänker frekvensen på mitt ljus – min kärlek – mitt medvetande. Mina kreativa, kärleksfulla och omtänksamma osv tankar leder mig till mina högfrekventa känslor som uppskattning, förlåtande, glädje osv, och höjer ögonblickligen frekvensen i mitt eget system. Ifall mina tankar är sådana att de drar till mig lågfrekventa energiströmmar, förfaller min kroppsliga och känslomässiga inställning, och detta kommer i sin tur att leda till kroppslig och/eller psykisk sjukdom för mig, medan mina tankar, som drar till mig högfrekventa energiströmmar, faktiskt skapar min kroppsliga och emotionella hälsa.

Lågfrekventa system stjäl energi från högfrekventa system. Ifall jag ej är medvetet medveten om mina känslor och tankar, kommer min energi att sänkas av mitt eget, men också andras, omedvetna system med lägre frekvens – jag kommer att förlora energi till dessa system. Jag säger t ex att deprimerade människor gör mig nedslagen eller får mig att tappa orken. Däremot ett system med högre frekvens än mitt eget, verkar tröstande, lugnande osv på mig, på grund av den effekt dess ljus – dess kärlek – har på mitt eget system. Jag talar om sådana medmänniskor som uppfriskande.

Genom att jag i varje ögonblick fritt kan välja mina egna tankar och vilka känslomässiga energiströmmar jag släpper ifrån mig, och vilka jag väljer att förstärka, avgör jag själv egenskaperna hos mitt eget ljus – min egen kärlek. Mina egna fria val avgör i varje ögonblick vilken jag kommer att ha på andra, och vilken typ av upplevelser mitt eget liv skall innehålla.

Ljus representerar medvetet medvetande. När det är något jag ej förstår, uttrycker jag att jag måste bringa ljus över detta. När jag är förvirrad över något säger jag att jag vill belysa detta närmare. När en plötslig tanke dyker upp för mig säger jag att det gick upp ett ljus för mig. En fullt medvetet medveten människa kallar jag för upplyst osv. Ljus, som uttryck för medvetet medvetande, finns alltså inbakat i mitt vardagliga språkbruk, utan att jag tänker så mycket på det.

Att tänka mig universum som ljus, frekvenser och energi på olika frekvenser – på det sätt som jag och andra har vant oss vid studier av och kunskap om ljusets fysik – är ej bara metaforiskt – bildlikt. Det är naturligt och kraftfullt sätt för mig att tänka mig universum som, därför att det fysiska ljuset är en spegling av det icke fysiskt eller kroppsliga universella ljuset – kärleken.

Det fysiska ljuset är ej detsamma som Själens ljus. Det fysiska ljuset rör sig med en bestämd hastighet. Själens ljus är ögonblickligt. Det förflyter ingen tid mellan dotterns kärleksfulla intention för mig, och min Själs uppfattning av denna intention. Därför är ögonblickligheten i hög grad en del av mitt och andras liv. I den fysiskt okroppsliga verkligheten får de val jag gör, när jag sant äkta och fritt väljer hur jag skall använda min energi, således ögonblicklig effekt. Mina val är alltid ögonblickligen ett med mig och allt vad jag gör.

Energin som härstammar från min Själ, är ögonblicklig. Energin, som härstammar från min femsinniga personlighet, följer det fysikaliska ljusets väg. Min egen rädsla och fruktan är t ex exempel på min femsinniga personlighets upplevelse. Min Själ kan vara förvirrad och borta från ljuset, men den kan ej uppleva rädsla och fruktan. Ifall min egen Själ upplever att den saknar ljuset – kärleken – i en del av sig själv, kommer min femsinniga personlighet att uppleva den avsaknaden av ljus – kärlek – som rädsla och fruktan. Denna rädsla och fruktan finns således enbart i min femsinniga personlighet, och är därför lokaliserad i tid och rum. Villkorsfri kärlek – ljus – är av min Själ – och den är ögonblicklig, universell, fri och obunden.

Liksom det synliga ljuset är en del, som en oktav av svängningsförhållande, av en energikontinuitet, av en avbrottslöshet, av mätbara frekvenser, som sträcker sig åt båda hållen utanför det mitt öga kan se, sträcker sig det icke fysiska ljuset så att säga nedanför och ovanför det frekvensområde där jag fysiskt existerar. Mina femsinniga mänskliga upplevelser är ett speciellt frekvensområde inom det icke fysiska ljusets kontinuitet, på samma sätt som det synliga ljuset är ett speciellt frekvensområde inom det fysiska ljusets kontinuitet.

Andra intelligenser i universum omfattar andra frekvensområden. Dessa livsformer existerar ej åtskilda från mig och andra. Liksom infrarött ljus, ultraviolett ljus, mikrovågsljus och många andra frekvenser och frekvensområden av ljus samexisterar med detta fysiskt synliga ljusets spektrum, men är osynligt för mig och andra, samexisterar livsformer – som karaktäriseras av andra frekvensområden det icke fysiska ljuset – med mig och andra, samtidigt som de är osynliga för oss. På den plats där jag just nu befinner mig existerar samtidigt många andra varelser eller grupper av varelser, som jag med min femsinnighet ej kan förnimma. och som var och en aktivt utvecklas i sin egen verklighet och på sitt eget sätt. Dessa mina osynliga medvarelsers verklighet blandas med min, på samma sätt som mikrovågsstrålningen existerar och blandas med det synliga ljuset, men som jag med mina fysiska ögon kan särskilja.

Jag och andra, vår art, utvecklas från ett frekvensområde i det icke fysikaliska spektrumet till ett annat, och alltid från ett lägre till ett högre område. Detta är femsinnighetens utveckling till allsinnigheten. Allsinnigheten är mera strålande och energirik än femsinnigheten. Som allsinnig är jag medvetet medveten om ljuset – kärleken – i min Själ, och kan upptäcka och kommunicera med andra livsformer, vilka är osynliga för min femsinnighet.

Universum är ett oändligt spektra av frekvenser, utan undre eller övre gräns. Mellan olika spektrum av ljuset finns nivåer, där det finns speciell kunskap om att högre frekvenser – mer utvecklad kunskap och medveten medvetenhet – kan vara en del av, och uppmuntras att bli en del av upplevelserna hos de lägre frekvensernas andar, då dessa strävar efter efter att utvidga den egna medvetna medvetenheten. Således förekommer det alltid assistans från de högre till de lägre frekvensernas varelser. Jag deltar i denna process, även om min femsinniga personlighet ej är medveten om den, enär den försigår på min Själs frekvensnivå.

Det finns mycket som min och andras femsinniga personligheter ej är medvetna om, och mycket som ej ens en fullt medveten allsinnig person kommer att komma ihåg, förrän den når slutet av sitt jordiska liv, och återvänder till sin okroppsliga verklighet – reservoaren. Jag är t ex ej medvetet medveten om min Själs många förflutna och framtida personligheter. Intensiteten, den inneboende verkningskraften, hos delar av min nuvarande varelse, kommer direkt från dessa livstider, liksom delar av mina nuvarande fysiska och mentala förhållanden i övrigt. Ifall en sida av mig manifesteras – tar sig uttryck – kroppsligt, som lärarsidan eller krigarsidan av mig, finns det besläktade icke fysisk kroppsliga sidor hos mig, som också är aktiva och deltar i undervisandet eller krigandet. Jag är med andra ord knuten till dynamiken – kraftspelen och drivkrafterna – i det icke kroppsliga riket, vilket jag är en liten men dock konkret del av. Den sidan av mitt fysiska jag, som jag uppvisar i ett kroppsligt ögonblick, som är mer betydelsefullt sammansatt och ihopkopplade, än vad jag med min femsinnighet kan förstå.

Min och andras fysiskt okroppsliga hjälp kommer från ett icke fysiskt ljus – från ljusvarelser – i högre frekvensområden än vårt eget. Intelligenserna, som stöder mig och andra visar oss vägen – vilket sker omedvetet för min femsinniga personlighet och med medveten medvetenhet för min allsinniga – befinner sig på en högre skapelse och därmed frekvensnivå än vi, och kan därför ge oss stöd och hjälp av högre klass, än vad vi kan ge varandra.

Min femsinnighet sätter likhetstecken mellan klassen inom hierarki och värdet, så att en lägre klass inom hierarkin mindre värde, mindre förmåga att kontrollera andra och större sårbarhet. Sett ur universums synvinkel har alla klasser av skapelse lika värde och är alla lika dyrbara. Sett med den inre äkta frihetens ögon har en varelse med högre klass – frekvens – i skapelsen större förmåga att se sant klart, större förmåga och vilja att hjälpa andra att utvecklas till samma kärlek – ljus, men denna varelse har därför ej större värde än en varelse i lägre frekvenser. Den ena är ju alltid en förutsättning för den andra.

Varje reinkarnerad mänsklig Själ har både vägvisare och lärare. Vägvisarna kan sägas vara experter på vissa områden, och kallas in av mig för konsultationer – rådfrågning. När jag som t ex skriver detta, eller när jag tidigare skapade ett industriprojekt eller i övrigt organiserar en händelse, då har jag alltid tillgång till lämpliga vägvisare och lärare, som med värme, kreativitet och insikt tillför mig det som jag framför min önskan om – ber om.

Mina lärare arbetar så att säga på ett mera personligt plan, även om de i och för sig alltid är neutralt opersonliga energier, energier som jag personifierar och ofta känner ett eget personligt förhållande till. En neutralt fysiskt okroppslig lärare finns alltid till hands för mig, till för att ständigt finnas till hands när jag fritt väljer att lära mig att komma närmare min Själ. Den riktar alltid min uppmärksamhet mot den vertikala – lodräta – vägen, och lär mig skillnaden mellan den vertikala – allsinnighetens – och den horisontella – femsinnighetens – väg.

Den vertikala vägen är den insiktsfulla vägen. Den är min medvetna medvetenhets och mina fria vals väg – vetskapens väg. När jag av egen fri vilja väljer att främja min andliga – min allsinniga – tillwäxt, att odla min medvetna medvetenhet och vetskap om mitt större jag – reservoaren – då befinner jag mig på den vertikala vägen. Den vertikala vägen är ljusets, kärlekens och klarhetens – den inre kunskapens och vetskapens – väg. Potentialen, min inneboende förmåga för skapelse av klarhet – vetskap – och mina upplevelser av och min samverkan med mina neutrala och fysiskt okroppsliga vägvisare och lärare är densamma.

Den horisontella – vågräta – vägen är den väg som tillfredsställer min femsinniga personlighet. T ex ifall jag som affärsman ägnar mitt liv åt att samla pengar, befinner jag mig på den horisontella vägen. Oavsett hur olika mina satsningar inom affärsidkandet kan vara, är de i sin grundstruktur alltid identiska. När jag tjänar pengar tillfredsställer jag min femsinniga personlighet, och när jag gör mig av med mina pengar oroar det min femsinnighet, och jag tjänar aldrig i något fall mitt större jags intention att läkas och helas. Att tjäna pengar som sådana kan aldrig tjäna min egen femsinniga personlighets syfte att i samverkan med andra uppnå andlig tillwäxt.

Ifall jag skapar relationer till mina medmänniskor enbart för att tillfredsställa mina egna behov, som mina emotionella – känslopräglade och sexuella behov osv, kan jag upptäcka att alla dessa förhållanden i grund och botten är lika, att alla människor i min tillvaro går att ersätta, och att upplevelserna med den ena i allt väsentligt är lika upplevelserna med den andra. Detta är min horisontella väg. Varje ny upplevelse är egentligen ej ny. Den är enbart mer av tidigare upplevelser. För att uppleva mina förhållanden med mening och djup, bör jag känslomässigt träng in i dem, och på så sätt successivt och med medveten medvetenhet utveckla alla mina förhållanden, och göra det med djup medveten medvetenhet och sann äkta omtanke om mina medmänniskor. Då är jag inne på den vertikala vägen.

Detta betyder ej att min inlärning ej äger rum i alla situationer, eller att min reinkarnerade Själ ej kommer att lämna den horisontella vägen bakom sig, när den ej längre är tillräcklig för min reinkarnerad Själs inlärning. förr eller senare kommer varje Själ att sikta mot den sanna och äkta friheten. Varje situation tjänar detta mål, och varje Själ kommer förr eller senare att nå det. Det som min femsinniga personlighet har att bestämma är när det skall ske, nu eller senare. Den vertikala vägen börjar med mitt egna fria medvetet medvetna val att sikta mot den vertikala, äkta, sanna, ljusets – kärlekens – väg.

Neutrala och fysiskt okroppsliga vägvisare och lärare bistår min reinkarnerade Själ i varje fas av dess utveckling. Antalet vägvisare och lärare min Själ har beror på vad den försöker uppnå, och vilken medveten medvetandenivå den har. Själar som satsar på mer omfattande och betydelsefulla projekt, ber då om och får alltid mer bistånd än de som ej gör det.

Min reinkarnerade Själ känner mina vägvisare och lärare. Den nyttjar deras visdom och äkta sanna hängivenhet, när min Själ drog upp riktlinjerna för den reinkarnation som jag är nu – droppen. Min reinkarnerade Själ – droppen – kommer att bli mottagen i mitt större jags famn – reservoaren- när min nuvarande reinkarnation är slut – vilket blir när jag själv väljer tidpunkten för att återvända hem. Jag får kärleksfull handledning och bistånd i varje ögonblick av min reinkarnation, och i varje ögonblick manas, bistås och uppmuntras jag att söka och att röra mig mot ljuset – kärleken. Dock, valet av min tidpunkt att välja den villkorsfria kärleken – ljuset – det är alltid mitt eget val, och det står alltid öppet för mig.

Mina beslut är mina. Mina neutrala och fysiskt okroppsliga vägvisare och lärare varken kan eller vill leva mitt liv åt mig. Mina vägvisare och lärare kommer alltid att bistå mig genom mina inlärningsupplevelser i livet. De svar jag får beror på vilka frågor jag ställer – genom att fråga mig vilka motiveringar jag har, genom att vara sann i bön eller meditation – och att förbli öppen för svaren. Alternativt kan jag, när jag har utvecklat denna förmåga som allsinnig människa, direkt fråga och få svaren direkt – min telefon är då injackad. Vissa frågor öppnar vissa dörrar för mig, och andra öppnar andra, Dock, alla mina frågor får alltid någon form av svar !

I varje situation kommer varje av mina vägvisare och lärare att råda mig med en neutral och opersonlig hängivenhet och klarhet. De kommer att bistå mig i att granska varje sannolikt resultat av varje fritt val jag gör. De kommer att beröra mina känslor på ett sätt som riktar min medvetna medvetenhet mot de områden som behöver läkas och helas. De kommer alltid att besvara mina frågor, men jag har alltid själv och fritt att välja att ställa dem, och därmed att fritt ge min egen energi en inriktning – en intention. Mina vägvisare och lärare kommer alltid att visa mig vilka vägar, som med störst sannolikhet leder till vilka resultat, och de kommer alltid att fortsätta råda mig med sin visdom och sanna hängivenhet, oavsett vilka fria val jag gör.

Mina vägvisare eller lärare kan varken skapa eller ta ifrån mig min egen karma. Ingen varelse, ej ens mina fysiskt okroppsliga vägvisare och lärare, kan ansvara mitt liv, för hur jag väljer att bruka mina egna energier, för i så fall har jag inget äkta, sant och fritt val att välja mitt eget liv. Men mina fysiskt okroppsliga vägvisare och lärare kan och vill alltid hjälpa mig att se och förstå vad mina fria val och deras upplevelser representerar och innebär för mig. Mina icke fysiska vägvisare och lärare kan ge mig kunskap, som tillåter mig att fritt välja utifrån äkta vishet. Därför är min förmåga att med en medveten medvetenhet nyttja mina okroppsliga vägvisare och lärare och mitt fysiskt okroppsliga tillstånd, att kommunicera med mina vägvisare och lärare, en klenod, som jag ej kan beskriva i fysiska ord eller bilder. Det är en klenod och dyrgrip bortom alla femsinnighetens ord, uttryck och värderingar.

Varje val jag gör för mig antingen mot min femsinniga personlighet eller mot min allsinnighet och Själ. Varje val jag gör är ett svar på frågan: hur väljer jag att lära mig kärlek, hur väljer jag att läraa mig äkta och sann inre frihet – genom rädsla, tvivel och fruktan eller genom vishet ? Det är detta som är kärnpunkten i historien om Edens lustgård. Kunskapens träd, som gavs åt mig och alla andra, hela mänskligheten, sade: Lär Dig ! På vilket sätt vill just Du med Din egen fria vilja välja att lära Dig ?

Detta är ytterst den första handlingen i människans historia av fri vilja. Hur vill jag lära mig ? Genom rädsla, tvivel och fruktan eller genom min medfödda tillit för visheten ? Frågan går vidare genom mig och andra, genom var och en av oss, i våra nuvarande livssituationer. Den är en evig fråga. Den är en evighetsföreställning. Oavsett situationen och oavsett ögonblicket kommer frågan från Paradisets lustgård att ställas av mig och andra om och om igen. Och min och andras möjligheter att fritt välja i varje ögonblick, nu eller senare är: Väljer jag nu igen rädslan, tvivlets och fruktans väg – eller väljer jag nu äntligen Kunskapens träd, tillitens, vetskapens och vishetens väg, ljusets – kärlekens – väg ?

Kunskapens träd, vetskapens, vishetens och den äkta sanningens och frihetens träd är en möjlighet, en arketypisk, uråldrig och evig fråga. Adam och Eva, är enligt hebreiska ursprungstexter en jämlik tudelning av den ursprungliga och androgyna, helade hela allsinniga människan. Den ursprungliga androgyna människovarelsen hade såväl manliga som kvinnliga könskaraktärer, som var uttryckta i perfekt harmoni harmoni, sällhet och lycksalighet i den fysiska materian. Alltså ej någon Adam i språkligt traditionell manlig bemärkelse. Denna androgyna varelse delades könsligt och sexuellt jämlikt till den manliga principen, en penis och en förhållandevis liten övervikt för manligt könshormon, och till den kvinnliga, en människa med bröst, bröstkörtlar, en vagina och med en förhållandevis liten övervikt för kvinnligt könshormon, till Adam och Eva i Paradisets lustgård. Att så skedde berodde sannolikt på att detta sågs, av alltings ursprung, som ett sätt till en god möjlighet för att utvidga den ursprungliga androgyna människans lycksalighet på, för att kunna omfatta flera fysiska människovarelser med.

I Paradisets lustgård valde sedan Adam och Eva, båda utifrån sina separata fria viljor, att symboliskt äta av äpplet från kunskapens träd. Att ormen lurade Eva och att Eva i sin tur lurade Adam – är sannolikt en i omedveten medvetenhet påhittad historia av det vid historieskrivandet mansstyrda samhället, alternativt en i omedveten okunskap medveten felöversättning av senare mansdominerade samhällsskick. Adam och Eva gjorde båda misstaget att bruka sin friheter så, att de föll för valet att nyttja äpplets symboliska kunskaper så illa, att det skapade rädslan, skulden och skammen hos dem. Fram till den tiden fanns ej rädslan, skulden och skammen som en del av den mänskliga modellen för liv på jorden.

Historien med ormen, som lurade Eva, och Eva som lurade Adam, vill visa mig och andra hur vi alltid i all oändlighet hittills har sökt yttre orsaker – yttre syndabockar – för det vi själva råkar ut för. Dock, historien är till för att så småningom få mig och andra att inse att det alltid är mitt eget fria val att välja intention – uppsåt och syfte – som avgör vad jag råkar ut för. Väljer jag ont slår jag ont tillbaka, och väljer jag gott får jag gott tilbaka, enligt den neutrala och opersonliga universella karmalagen. Någon annan vedergällning existerar ej.

Misstaget att fritt välja att felaktigt bruka kunskapen, sanningen och visheten, skapade rädsla, hämningar och skam hos vår art, och har därefter – fram till nu – undanhållit möjligheterna för oss att som art leva livet med oss själva och varandra i sant ljus – kärlek. Detta är själva upprinnelsen till min och andras negativa karma av rädsla, skuld och fruktan. Då inleddes vårt misstag och vår arts tokiga avväg. Den kan ses som vår arts lilla – sett ur vår arts hela tidsperspektiv – omväg, till det jag och alla andra är ämnade och menade att vara här på jorden, och förr eller senare kommer att bli, nämligen sanna allsinniga människor – ljusvarelser – kärleksvarelser.

Den droppe ljus – högfrekventa energi – jag är, har jag fritt valt att som femsinnig personlighet omsluta med tung lågfrekvent energi – materia. Denna omslutning är dock bara symbolisk, och kan liknas vid en slöja, som just nu tillfälligt hindrar mig, som femsinnig personlighet, att se det oändliga hav av ljus – kärlek – som jag själv är och lever i, och som jag är en liten men dock del av, och som överallt omger mig. Så länge som jag envisas med att utgå ifrån att jag i grunden är en kropp med en Själ och ande i, så förblir det så. När jag – nu eller senare – med medveten medvetenhet ser och förstår att Jag i grunden istället är min Själ och Ande, och just nu fritt har valt min jordiska kropp som en tillfällig boning för att läka och hela min Själs splittrade del, då hindrar ej längre materians slöjor mig från att vara det jag är, en allsinnig människa, en varelse av och i ljus – av och i kärlek.

Det fria valet av Adam och Eva att äta av äpplet på Kunskapens träd i Paradiset, var ett val av den högsta ordningen i vår arts evolution. En ordning som jag och andra, som femsinnigheter, ej kan förstå eller gripa oss an på de sätt som vi normalt brukar använda oss av, för att förstå våra femsinnigheters beslut. Att tala om val eller beslut i samband ett individuellt femsinnigt mänskligt liv, eller i samband med en mindre eller större grupp av sådana liv, är något helt annat än att tala om hur evolutionens och inlärningens roll inleddes för miljarder år sedan för mig och andra, för den mänskliga rasen.

Det fria valet att ta äpplet från Kunskapens träd i Paradisets lustgår handlar ej om ett fritt val, som gjordes av en man och en kvinna, Adam och Eva, som levde i denna miljö.Det var ej ett fritt val av den sorten, som jag skulla fatta med ord som: Skall jag fritt välja att göra det eller det ? Berättelsen om Paradisets lustgård beskriver upprinnelsen, inledningen, för hela upplevelsen av jorden och människoarten. Det handlar om energiprinciper, som kom att gälla för ett större gruppmedvetande i människoarten. Detta utsattes för olika påkänningar, utmaningar, och hade gestaltnings-, formbildnings- och skapelseenergi. Under processen, då polariteten – den manliga och den kvinnliga principen bildades – bildades ideligen nya polariteter som i sin tur bildade nya polariteter osv. I den femsinniga mänskliga urartens upplevelser, stod rädsla,tvivel och fruktan mot förtroende och ljus – kärlek – och därmed blev dessa till.

Ändå är det ej riktigt att uppfatta berättelsen om Paradisets lustgård, som en berättelse om den femsinniga människans fria val mellan rädsla, tvivel och fruktan å ena sidan och vishet å den andra. Detta därför att den femsinniga människans fria val att lära genom vishet, eller genom rädsla, tvivel och fruktan, i mycket hög grad är en del av och finns förprogrammerat och inlagt i varje ögonblicks utmaningar. Detta ligger i evolutionens villkor, och det har vi genom evolutionen som art haft att utvecklas ifrån, och detta ställs jag och andra fortsatt inför varje ögonblick varje dag.

Det är just detta, vilket är lika ofrånkomligt och säkert som amen i våra kyrkor på söndagarna, som kommer att leda mig och andra till det för vår femsinnighet synliga förhållandet mellan vad valet av ljuset – kärleken – och vad valet av mörkret – materian, den fysiska verkligheten innebär för mig själv och andra. Det finns idag många tydliga tecken på, att jag och andra med begynnande medveten medvetenhet tillsammans är många, som nu tillräckligt länge har levt och lever i och ser och förstår, och därför nu har tröttnat och blivit innerligt mätta på materialismens ständiga återvändsgränder.


Intention I

Alla skapade former är ej fysiskt kroppsliga. En tanke är en okroppslig form. Vad är då en tanke formad av ?

Min tanke är icke fysisk energi eller ljus, som har formats av mitt medvetande. Ingen form, kroppslig eller okroppslig, kan existera utan ett medvetande. Det finns ljus i ett oändligt ljushav, och det finns ljus av detta ljus som är omformat av medvetet eller omedvetet medvetande. Detta är skapelse.

Denna ljusenergi strömmar ständigt genom mig. Den går in genom mitt huvud och rinner ned genom min kropp. Jag är ej ett staiskt system. Jag är en dynamisk ljusvarelse, som i varje ögonblick – medvetet eller omedvetet – upplyser och berikar, energin som flyter genom mig. Detta sker genom att varje av mina tankar och varje av mina intentioner – varje av mina uppsåt och syften – i mitt mevetna eller omedvetna medvetande verkar.

Ljuset, som strömmar genom mitt system, är universell energi. Detta ljus är universums ljus – är universums kärlek. Detta ljus ger Jag min fritt valda form. Mitt sätt att känna, tänka, bete mig, värdera och leva mitt liv osv, speglar konkret mitt sätt att forma mitt ljus, som strömmar genom mig. Det finns i detta ljus tankeformer, känsloformer och handlingsformer osv, som jag tidigare har tillfört ljuset. Dessa speglar min nuvarande femsinniga personlighets sammansättning, min nuvarande varelse i tid och rum.

Jag förändrar mitt sätt att forma mitt ljus, som strömmar genom mig, genom att uppmärksamt och med medveten medvetenhet förändra mitt eget medvetande. Detta gör jag t ex när jag ifrågassätter mina negativa mönster, som min rädsla och vrede, och med medveten medvetenhet fritt väljer att ersätta detta med äkta och sann hängivenhet, eller när jag ifrågasätter min egen otålighet och med medveten medvetenhet nu fritt väljer att se och förstå och sätta värde på andras behov osv. Detta skapar hos mig själv helt nya och annorlunda tanke-, känslo- och handlingsmönster och former. Det förändrar i sanning alla mina jordiska upplevelser.

Varje av mina upplevelser och varje av mina förändringar i min aupplevelser speglar min egen intention, mitt eget uppsåt och syfte. Eller med andra ord: Det finns inga neutrala tankar hos mig om någon eller något. Varenda en av mina tankar, omedvetna såväl som medvetet medvetna, är på någon nivå formskapande. Min egen intention är därtill då ej enbart min egen önskan. Min intention är att använda min medvetet medvetna viljekraft. T ex ifall jag ej är nöjd med förhållandet jag har med hustrun, och bara önskar att detta skall förändras, kommer denna önskan ej ensamt att ändra förhållandet. När jag verkligen med medveten medvetenhet vill ändra förhållandet, inleds denna förändring med min medvetet medvetna intention, avsikt och syfte, att ändra på det. Hur det faktiskt kommer att förändras beror då på den medvetet medvetna intention jag har.

När min egen intention, min egen avsikt och syfte, är att förhållandet med hustrum skall bli harmoniskt och kärleksfullt, kommer den intentionen att öppna mig för nya uppfattningar. Dessa kommer att göra det möjligt för mig att se och förstå den kärlek, som hustrun nu uttrycker för mig på sitt sätt, ifall hon gör det. Mina nya intentioner och insikter kommer i vilket fall som att omorientera mig mot en med medveten medvetenhet fritt vald önskan om harmoni och kärlek allmänt sett, så att jag ur detta perspektiv klart kan se och förstå vad som behövs, för att ändra vårt förhållande, och ifall det är möjligt.

Ifall jag vill avsluta mitt förhållande med hustrun, så inleds detta alltid med min egen intention, avsikt och syfte, att avsluta det. En sådan intention skapar t ex rastlöshet i mig. Jag känner mig i sådant fall då allt mindre tillfreds tillsammans med hustrun. Jag känner mig då mera öppen mot andra, på ett sätt som jag ej har gjort tidigare. Mitt större jag har också inlett sökandet efter en ny partner. När denna partner visar sig, kommer jag att känna mig dragen dit. Ifall jag accepterar partnern, vilket också kommer ur min egen intention, mitt eget syfte och mening, kommer då en ny väg för mig att wäxa som människa att öppnas för mig.

Ifall mina egna intentioner är sådana att de kommer i konflikt med varandra, kommer jag att känna mig splittrad, därför att då båda dessa dynamiker sätts i rörelse och motarbetar varandra. Ifall jag ej är medvetet medveten om alla mina intentioner, mina avsikter och syften, kom den starkaste av dem att vinna. Jag kan ha en medvetet medveten intention om att förbättra mitt äktenskap, och samtidigt en omedveten starkare intention om att avsluta det. Ifall min omedvetna intention att avsluta det är starkare än min medvetet medvetna intention att förbättra det, kommer dessa intentioners dynamik – rastlösheten, otillfredsställelsen osv – att så småningom besegra den medvetet medvetna intentionen att bli kärleksfull och harmonisk i mitt äktenskap. I sådant fall kommer förr eller senare mitt äktenskap att upphöra.

Ifall min medvetna intention att förbättra äktenskapet är starkare än min omedvetna intention att avsluta det, och ifall hustrun ger mig väsentligt stöd, kommer jag så småningom att lyckas. Men mitt kraftspel och mina drivkrafter, sprungna ur den motsatta intentionen inom mig, kommer att skapa förvirring och ångest, kanske för oss båda, medan jag öppnar mig för nya upplevelser av kärlek och harmoni inom äktenskapet, parallellt med att jag upplever rastlöshet, otillfredsställelse inför min nya öppenhet för kärlek generellt sett och utom äktenskapet, och då också för många andra än min hustru.

Detta är min splittrade femsinniga personlighets upplevelser. Min splittrade personlighet kämpar bokstavligt talat med sig själv. Detta därför att värderingar, uppfattningar och beteendet hos min splittrade femsinniga personlighet ej är integrerad – insmulten och inbyggd, införlivad – i min medvetna medvetenhet. Min splittrade femsinniga personlighet är ej medvetet medveten om alla sina delar. Min splittrade femsinniga personlighet upplever rädsla. Som femsinnig personlighet är jag alltid rädd för de delar av mig själv, som ifrågasätter eller hotar vad jag söker och som ifrågasätter eller hotar vad jag har uppnått.

Min splittrade femsinniga personlighet upplever mitt livs omständigheter som starkare än mig själv. Min splittrade femsinniga personlighet, som t ex har en medvetet medveten intention om att förbättra mitt äktenskap, och en starkare och omedveten intention att avsluta det, kommer när äktenskapet rasar samman – på grund av min femsinniga omedvetenhets uppsåt och syfte – att känna det som att det ej gick som jag hade avsett och så innerligt önskat.

Men detta stämmer ej. När jag med min allsinniga medvetet medvetna förmåga kan betrakta detta, ser jag att det gick precis så som hela min personlighets kraftfält hade avsett. Min splittrade femsinniga personlighets motstridiga kraftiga vågor i min egen ström av ljus – kärlek – genom mig, skapade det absolut bästa för mig själv, och därmed också för alla andra berörda i min omgivning.

När mina motstridiga intentioner är balanserade mot varandra, och ifall jag då ej villigt har medveten förmåga att erkänna att en eller flera sidor av mitt allsinniga medvetet medvetna jag står mot mina femsinniga omedvetna intentioner, kan detta resultera i olika grader av svår stress och känslomässig smärta för mig. Det kan då i värsta fall innebära schizofrent tillstånd och psykisk sjukdom. Men även i mindre svåra fall kan min egen femsinniga rädsla och ångest bli smärtsam för mig. Det ingår som en naturlig del i mitt eget läkande och helande av den splittrade delen av min egen Själ. Ibland gör det lite ont hos tandläkaren att fixa en värkande tand, men den smärtan är alltid väl värd resultatet, helandet av tanden.

Min splittrade femsinniga personlighet är den delen av min Själ som behöver läkas och helas. När min femsinnighet blir medvetet medveten och integrerad, helas de delar av min Själ, som reinkarnerade för att helas. Ljuset – kärleken – som strömmar genom mig som fullständig allsinnig personlighet samlas till en enda klar stråle. Mina intentioner blir då kraftfulla och effektiva. Mina intentioner – mina medvetet medvetna uppsåt och syften – blir som en laser, en koncentrerad fassammanfallande stråle av ljus – av kärlek – en stråle där varje våg på ett exakt sätt förstärker varje annan våg.

Som fullständig allsinnig personlighet är jag ej som en laser. En laser däremot är som en fullständig allsinnig personlighet. Lasern är en spegling i den femsinniga fysiska verkligheten av en energidynamik – av drivkrafter och kraftspel – som tills nu ej har varit centrala i min och andras mänskliga upplevelser. Laserns utveckling, vid mitten av föregående sekel, speglar på det femsinniga fysiska området en dynamik, som är central för vad jag och andra som art nu utvecklats till.

Jag och andra håller nu på att utvecklas till en art av medvetet medvetna och fullständigt allsinniga individer, individer som är medvetet medvetna om sina egenskaper som ljusvarelser, och som formar sitt ljus – sin kärlek – i medveten medvetenhet med visdom och med äkta sann hängivenhet för livet. Det fysikaliska fenomenet med fassammanfallande ljus, ljus som så att säga ej strider mot sig självt, har därför nu kommit till. Det är ett nytt fenomen i min och andras femsinniga mänskliga upplevelser, och det speglar den nya energidynamiken hos den medvetet medvetna och därmed allsinniga och fullständiga människan. Den femsinniga fysiska vetenskapens framsteg återger eller speglar med andra ord ej enbart individernas eller nationernas samlade laboratoriemöjligheter, utan mera min egen och andras, hela vår arts, andliga möjligheter på planeten jorden.

Mina egna intentioner påverkar mer än yttre fysiska förhållanden. Min intentioner sätter processer i rörelse, vilka påverkar varje del av mitt liv. Ifall jag t ex som arbetslös vill ha ett arbete eller starta någon affärsverksamhet, inleds denna förändring med min intention – mina egna avsikter och syften – att förändra. När min intention att lämna min nuvarande arbetsfrihet tränger in i mitt omedvetna eller medvetna medvetande, börjar jag öppna mig för möjligheten att söka arbete, som jag kommer att få, eller att söka andra som jag kan starta affärsverksamhet tillsammans med eller något annat. Jag börjar också att känna mig mindre och mindre hemmastadd och tillfreds med det jag nu gör eller ej gör. Mitt eget större jag – min reservoar – har då börjat leta efter ett nytt arbetsförhållande för mig.

När så tillfället kommer är jag beredd att ta det. Jag kanske då behöver lite mera tid på mig för att med medveten medvetenhet ta steget in i den nya situationen, att göra den till min egen, då det för mig som fortvarigt dominerande femsinnig personlighet är naturligt att vara emot förändringar. Men ifall jag accepterar tillfället, kommer min intention att manifestera sig på ett konkret fysiskt kroppsligt sätt, genom att faktiskt inträffa. Min egen intention får därmed en fysisk form.

Mina val, som var jag skall arbeta, vem jag skall leva med och var jag skall bosätta mig osv, är ej de enda val jag träffar, eller ens de av mina val, som har störst inflytande på mitt liv. I varje ögonblick av mitt liv väljer jag fritt min inställning utifrån min omedvetna eller medvetna medvetenhet till mig själv, andra, världen, planeten jorden och universum. Dessa mina egna fria val gör jag alltid kontinuerligt, och min egen upplevelse i varje ögonblick skapas av dessa mina egna fria val. Jag är en varelse som ständigt gör avgörande fria val utifrån ett stort antal ständigt flödande och alternativa möjligheter.

Ett enda val i medveten medvetenhet om att utmana min rädsla och vrede, att ersätt den med förståelse, förändrar ej omedelbart mina egna attityder genom mina känslor till mitt medvetna medvetande, och när jag gör mina egna fria val i mitt liv på ett medvetet, klokt och insiktsfullt sätt, kommer detta att spegla mina egna fria val i varje ögonblick. Förr eller senare så kommer de djupaste processerna för mina egna fria val – de processer som från ögonblick till ögonblick formar mitt eget ljus, min egen kärlek, vilken alltid flödar genom mig – att automatiskt inriktas efter vad jag med min medvetna medvetenhet medvetet väljer. Så var det också innan jag valde min egen medvetna medvetenhet. Då var alla mina egna processer inriktade efter mina femsinniga omedvetna val.

Så skapar jag alltid i varje ögonblick min egen fysiska och icke fysiska verklighet på alla plan genom mina egna intentioner, mina egna medvetna eller omedvetna uppsåt och syften.

Hur går det till ?

Mina egna intentioner, mina uppsåt och syften, formar mitt eget ljus – min egen kärlek. Mina intentioner sätter mitt eget ljus i förändrad rörelse. Varje av mina egna intentioner – rädsla, vrede, girighet, avundsjuka, svartsjuka, hängivenhet, förståelse osv – leder den energi, som kontinuerligt strömmar genom mig – mitt ljus i mina mönster – in i en förändrad rörelse. Den fysiska, kroppsliga, materian är den tätaste, den mest lågfrekventa eller tyngsta nivån av ljus. Dock, den fysiska verkligheten är ej på något sätt en död tom scen på vilket livet utvecklas. Varje fysisk kroppslig form, är universums ljus, som formats genom omedveten eller medvetet medvetande. Utan någon form av medvetande kan ingen form existera. I hela universum finns ej en enda form planet eller någon enda företeelse, som ej har en aktiv nivå av medvetenhet, även om denna medvetenhet kan vara något annat än vad jag och andra som femsinniga menar med medvetenhet.

Den kroppsliga fysiska verkligheten och dess organismer, och formerna inom denna, är ljussystem inom det allomfattande universella systemet av ljus – kärlek. Alla dessa formers ljus är samma ljus, som ljuset i min egen Själ. Vart och ett av dessa ljussystem formas av en medvetenhet. Den kroppsliga fysiska verkligheten i den jordiska skolan, formas av alla de omedvetna och medvetna fria valen, som i varje ögonblick görs av dem som befinner sig i denna verklighet, eller med andra ord av mig och alla andra varelser på planeten jorden.

Vad finns det då för förhållande mellan denna fysiska verklighet och mina egna fria val jag träffar i mitt liv ?

Verkligheten är en mångskiftad skapelse. Det finns ej två personer som lever i samma verklighet.

Mitt första skikt i min verklighet är min egna femsinnighet och familjen. Det är mitt femsinniga personliga liv, min femsinniga personlighets inflytelsesfär. Här är mina egna fria val som mest effektiva, och jag känner av dem direkt. Genom att t ex med medveten medvetenhet fritt välja att känna vänlighet istället för kyla, ändrar jag frekvensen i mitt eget medvetande, och det förändrar i sanning mina faktiska upplevelser. Inom min femsinniga nära verklighet kan jag fritt välja att vara självisk eller givmild, att se med rädsla och brutalitet eller med äkta och sann hängivenhet på mig själv och andra, att sant tjäna mig själv och andra och jorden eller ej. Vart och ett av dessa mina egna fria val formar mitt eget ljus – min egen kärlek – vilken alltid flyter genom mig. Det skapar min egen verklighet inom mig och därmed också utanför mig. Denna min egen verklighet svämmar över till verkligheten hos dem som befinner sig i min omgivning.

Mitt andra skikt av min egen verklighet är min skola eller arbetsplats. Denna nivå av min verklighet är samtidigt en gemensam skapelse, och den kan vara mer opersonlig än den verklighet jag delar med familjen i mitt första skikt. Alla uppfattningar, som är centrala i min personliga verklighet, är ej centrala för denna verklighet. Jag kan t ex ha upptäckt att jag får svar när jag ber, men denna uppfattning är ej nödvändig för min funktion på ett universitet eller på en arbetsplats. Det är kanske ej lämpligt att delge denna uppfattning till receptionisten på företaget eller till den som sitter bredvid mig i en föreläsningssal.

Mitt tredje skikt av min verklighet är det som omfattar personer jag kommer i kontakt med under mitt dagliga liv, som t ex människor jag köper flygbiljetter av, personal i speceributiken, bussförare osv. Den syn jag personligen har, som deltagare i detta ännu mera opersonliga skikt av min verklighet, är ej alls lika intimt och personligt knutet till mig, som de två föregående. Inom detta område av min verklighet delar jag oftast med mig av de trossatser, som jag väljer fritt väljer att tro ligger mera i samklang med den allmänna atmosfären av trossatser i min hemstad, mitt land eller internationellt.

När jag rör mig ut från min egen femsinniga personliga verklighet, rör jag mig med andra ord i energiband, vilka delas av fler och fler individer ju längre ut jag kommer, men med vilka jag ändå har en hel del svängningsgemenskap. De flesta förstår begrepp som t ex stad, tätort, Europa, USA osv. Dessa begrepp delas kollektivt, men de är dock ej lika kollektiva som jord, vatten och luft, som är universella begrepp hos vår art på vår planet.

Alla människor på vår planet känner ej till att det finns ett område, som kallas för Europa. Europa är för mig och andra ett majoritetsbegrepp på vår planet, men ej ett universellt begrepp som t ex luft. Likaså är ej att medvetet få svar på böner ett majoritetsbegrepp på vår planet för vår art. Därför står det mig fritt att tala om för människor i t ex speceributiken att jag får svar på mina böner, men jag kan också fritt välja att för min egen skull avstå från att dela med mig av detta begrepp, då jag inser att andras medvetenhet kanske ej har förmågan att acceptera detta.

Fjärde skiktet i min verklighet är staden eller samhället jag bor i och därefter kommer landsdelen och kulturen eller nationen, femte skiktet. Nationen – mitt land – är en sida av Gaia, jordens Själ, som i sig själv utvecklar sin personlighet och Själ. Den gruppdynamik, som är USA, är en personlighetssida av av Gaia, i likhet med den gruppdynamik som är Canada, den gruppdynamik som är Grönland, den gruppdynamik som är Sverige och varje annan gruppdynamik som är en nation. Jag och andra individuella Själar, som just nu deltar i utvecklingen av dessa sidor hos Gaia, bildar gruppnergidynamiker, och samtidigt bistås min och andras femsinnigt personliga utvecklingar av de karmaenergins egenskaper, som finns individuellt hos jordens alla länder.

T ex nationen Sverige är en av många medvetna energienheter, som utvecklas med ett bestämt omedvetet eller medvetet medvetande som nation. Jag och alla andra individuella Själar, som just nu passerar genom Sveriges kollektiva medvetande, expanderar detta levande medvetande genom att vi skapar skapar handlingar, skapar tankeformer, skapar orsaker och verkningar osv. På detta sätt balanseras och skapas ny karma för Sveriges kollektiva medvetande av mig och alla andra, som är här just nu. Mitt och andras förhållande till Sverige är som cellernas förhållande i min egen kropp till min egen kropp. Min medvetenhet påverkar varje cell i min kropp, och varje cell i min egen kropp, och varje cell i min egen kropp påverkar mitt eget medvetande. Här finns alltid en tvåsidighet. Jag och alla andra, som individer i det kollektiva medvetandet Sverige, kan betraktas och funktionsmässigt ses som enskilda celler i nationen Sverige, som en medveten och omedveten – mental, icke fysisk och fysisk – dialog mellan delen och helheten, vilken varje ögonblick varje dag bygger på och utvidgar och utvecklar – skapar – nationen Sverige.

Den jordiska skolan och jorden är ej samma sak. Jorden är en planet. Med eller utan vår art så skulle den vara det. Planeten jorden har så att säga ett dubbelt syfte. Den har sin alldeles egen utveckling, och bara en liten del av denna egna utveckling omfattar den gästart, som kallas för människa. Jorden som medvetenhet och individ har samtyckt till att samverka med arten människa, att tillåta denna art att utveckla sitt artmedvetande på jorden, för att blandas med jordens eget medvetande. En del av detta samtycke kan uppfattas som en överenskommelse om att jordens materia skapas på jorden av människan, tillsammans med jordens egen medvetenhet. Då arten människa är kreativ och skapande, såväl som planeten jorden själv, reagerar jorden på människans energier. Arten människa och planeten jorden bildar ett gemensamt reaktionssystem. Detta sker på lika sätt som naturen på jorden har uppkommit och existerar, och är samtidigt en ömsesidigt samskapande händelse mellan planeten jorden, naturen och arten människa.

När jag fortsätter ut genom skikten i min egen verklighet blir de mer och mer opersonliga. Det sjätte skiktet i min verklighet är min egen ras. Som vit har jag – min Själ – med medveten medvetenhet fritt valt att delta i utvecklingen av vad som skall bli den vita rasen. Mina egna upplevelser av upprymdhet, rädsla, vrede, visdom, och vänlighet osv bidrar till att forma den vita rasens icke fysiska och opersonliga energidynamik – den vita rasens kraftspel och drivkrafter.

Det sjunde skiktet är mitt kön. Som man har jag – min Själ – fritt valt att delta i utvecklingen av den manliga delen av människoarten.

När jag ser denna struktur som en upp och nedvänd pyramid, med min femsinniga personliga verklighet i botten – spetsen – och med varje skikt av verklighet, över min egen verklighet, som mera omfattande och opersonlig för mig, kommer det översta skiktet, det bredaste och för mig mest opersonliga i denna upp och nedvända pyramid, att vara mänskligheten, upplevelsen för mig att vara människa.

Som enskild individ deltar jag i gruppupplevelser, samtidigt som jag är enskild individ. Jag och andra, beroende på kön, kan samtidigt vara far, äkta man eller kvinna, hustru och mor osv. Alla sådana upplevelser är samtidiga. En del av dem är kollektiva, medan andra är individuella. Jag kan t ex ha individuella upplevelser som far och vara professionell spelare i ett baseballag, där jag deltar i gruppenergisystem.

Jag bidrar till skapelsen och utvecklingen av vart och ett av kollektiva medvetanden där jag deltar. Som person i Sverige bidrar jag till utvecklingen av svenskar. Ifall en person är katolik, bidrar han eller hon till det gruppmedvetandet osv.

den dynamik – de kraftspel och drivkrafter – som skapar verkligheten fungerar med andra ord på mer än en nivå. Medan jag nu är här bidrar jag till skapandet av både min personliga och till de opersonliga verkligheterna. Liksom jag kan delta i skapandet av en byggnad, som kommer att finnas kvar långt efter det att jag är borta, deltar jag i utvecklingen av gruppenergidynamiker, som kommer att finnas kvar lång efter det att jag är borta.

Att skapa en byggnad är vanligen en insats av en grupp. Flera individuella Själar deltar i konstruktionen av denna verklighet. Byggnaden byggs med gruppenergi, ej enbart med individuell energi. Därför har byggnaden en existens, som är oberoende av var och en av de individer som har byggt den. På samma sätt kommer den plats som kallas för Sverige, och som jag nu deltar i utvecklingen av, att fysiskt finnas kvar, när jag har övergått till annan icke fysisk livsform.

Jag binds till skikten och genom skikten – i min egen pyramid – till mina egna upplevelser. När jag rör mig från mina individuella upplevelser av mitt eget liv, till den större upplevelsen hos familjen, som jag är en del av, och ännu längre ut, rör jag mig in i gruppenergins dynamik. Gruppdynamiken i familjen är en del av den större gruppdynamiken samhället, som i sin tur är en del av den större gruppdynamiken nationen osv. Gruppdynamikerna tränger igenom systemet och hela systemet – hela den upp och nedvända pyramiden – och hela pyramiden är den mänskliga artens gemensamma Själ.

Människans gemensamma Själ kallas ibland för detta kollektiva undermedvetna, men det stämmer ej. Det kollektivt omedvetna och medvetna medvetandet är mänsklighetens Själ. Min egen Själ är en miniatyr av denna kollektiva Själ. Min egen Själ är en mikroSjäl av en makroSjäl. MikroSjälarna har alla lika mycket individuell energi och all lika frihet till sina egna fria val. Som en av mikroSjälarna har jag tillgång till all makrots energier, kalibrerad till min individuella form av bestämda frekvenser. Med hjälp av min egen omedvetna eller medvetna medvetenhet skapar och bildar jag med hjälp av dessa kollektiva energier, vilket i sin tur medverkar och hjälper den kollektiva helheten att utvecklas. På samma sätt som att en hudcell i min hand är en handcell, hudcell och kroppscell på samma gång, och som sådan då samtidigt deltar i sin egen och andra större enheters utveckling. Mellan mikrot och makrot finns olika upplevelser, som ger min individuella mänskliga Själ möjlighet att fritt välja att lära sig inom en grupp, delta i en grupputveckling, som t ex utvecklingen av nationen, religionen och min individuella personliga upplevelse och utveckling. Detta utgör min och andras mänskliga upplevelser.

När jag rör mig nedåt, från det översta skikten i den upp och nedvända pyramiden, till skiktet under, minskar min upplevelse från att vara en del av arten människas utveckling, till en del av utvecklingen av den manliga energin enär jag är man. I nästa skikt blir jag en del i utvecklingen av den vita, svarta eller gula rasen, beroende på vilken jag själv är. I nästa skikt blir jag en del av utvecklingen av Sveriges energifält, enär jag är svensk. I det följande lagret är jag en del av utvecklingen av en individ, vars upplevelser kommer att omfatta en sida som t ex deltar i utvecklingen av försvaret, en sida som deltar i utvecklingen av lärare, en sida som deltar i utvecklingen av fäder osv.

Skikt för skikt ser min och varje annans individs verklighet ut på det här sättet. Räknat från översta skiktet, som är alla människor, hela mänskligheten, lokaliseras jag mer och mer individuellt och speciellt för varje skikt nedåt i den upp och nedvända pyramiden. Det mest opersonliga medvetandet, arten människa, är det översta skiktet. Detta medvetande får sedan mer och mer personliga sidor. Det är för mig individuellt personligt att jag är en del av Sverige. Det är individuellt personligt att jag är en vit manlig del av Sverige osv. Detta är delar av mina egna personliga egenskaper, vilka också tjänar utvecklingen som helhet.

Som jämförelse kan sägas att ett universitet är en gruppdynamik – gruppens kraftspel och drivkrafter. Var och en av de olika institutionerna på universitetet är också gruppenergisystem – ett mindre omfattande kollektiv av gruppenergi av Själar i utveckling. Vad händer när institutionen påverkar universitetet som helhet ? Inom institutionen finns det då upplevelser hos en speciell grupp, som är mer personlig än för hela universitetet, och därefter upplevelsen hos en enskild elev, som är helt personlig.

Verkligheten för mig som individ skapas av mina egna omedvetna eller medvetet medvetenhet att fritt välja mina egna intentioner – mina egna uppsåt och syften – men de påverkas också av andras likaså fritt valda intentioner. Det jag tänker mig som en fysisk verklighet, som jag med andra har gemensamt, är en sammanblandning av eller formering av massiva skikt av många tillgängliga verkligheter. Den icke fysiska verkligheten är en flytande massmedvetenhet, i vilken jag och andra oberoende av varandra, och ändå samtidigt samexisterar beroende av varandra.

Tills nu har jag och min arts utvecklingsprocess i stort sett enbart styrts av mitt enskilda och min arts kollektiva omedvetna medvetande. Det jag och andra nu håller på att upptäcka och utforska är mitt eget enskilda – men också vår arts kollektiva – medvetna medvetandes effekter på min egen och hela min arts utvecklingsprocess.


Intention II

Jag är produkten av karman som finns i min Själ. De läggningar, begåvningar och inställningar jag föddes med tjänar min Själs inlärning. När den splittrade delen av min Själ – mitt större jag – har läsrt sig det den måste lära sig, för att balansera sina karmaenergi, blir dess egenskaper överflödiga för mig och ersätts med andra. Det är så jag wäxer som Själ i en människogestaltning. När jag t ex inser att min rädsla och vrede ej leder någonvart, börjar min rädsla och vrede att tyna bort, och jag träder in i en mer integrerad, förenad, fullständig och mogen inställning till mina egna känslor. Det som en gång framkallade rädsla och vrede hos mig leder nu till helt andra reaktioner.

Tills jag blir medvetet medveten om vilka effekter min rädsla och vrede har, fortsätter jag att vara en rädd och vredgad femsinnig personlighet. Ifall jag ej når denna medvetenhet innan jag övergår i annan livsform, återvänder hem, kommer min Själ att fortsätta sin inlärning, sitt läkande och helande av sina egna splittrade delar, genom att forma nya liknande upplevelser under en annan reinkarnation som människa. Min Själ kommer att välja att reinkarnera i en ny femsinnig personlighet, med sidor som liknar mina nuvarande.

Det min Själ, den splittrade delen av mitt större jag – reservoaren – har som behöver helas, och ej lär sig i en livstid förs med till andra livstider, tillsammans med nya behov för inlärning, som alltid uppstår under min nuvarande livstid. Detta blir min nya karma i annan livstid. Den är resultatet av min nuvarande femsinniga personlighets reaktioner på de situationer den ställts inför i min nuvarande reinkarnation. Det som min Själ nu lärt och lär sig att läka och hela av min Själs splittrade delar, positiv karma, förs också med till andra av mina egna livstider. Det är så min Själs splittrade delar utvecklas och helas. Min jordiska personlighet mognar med tiden och min Själ utvidgas och utvecklas så vidare i all evighet.

Min läggning, begåvning och inställningar speglar mina intentioner – uppsåt och syften. Ifall jag är rädd, vred, förbittrad eller hämndlysten är mina intentioner att hålla andra människor på avstånd. Mitt känslospektrum kan delas upp i två fundamentala och grundläggande delar; rädsla och kärlek. Min vrede, förbittring och hämndlystnad är uttryck för min rädsla, liksom skuld, ånger, blygsel, skam och sorg osv. Dessa känslor hos mig själv är mina lågfrekventa energiströmmar. De skapar hos mig känslor av åderlåtning, svaghet, oförmåga att uthärda utmaningar osv. Den mest högfrekventa energiströmmen – den mest kraftfulla – är kärleken. Min förmåga till kärlek skapar hos mig och andra känslor av lätthet, glädje, styrka och förmåga att orka osv.

Mina intentioner – uppsåt och syften – skapar min egen verklighet, den jag upplever. Tills jag blir medvetet medveten om detta sker det omedvetet. Därför bör jag vara uppmärksam på vad jag tänker och planerar. Detta är mitt första steg mot äkta och sann frihet.

Ifall jag söker sällskap, närhet och värme, men min omedvetna intention är att hålla mina medmänniskor på avstånd, kommer mina upplevelser av separation att smärta, att söka sig till min femsinniga personlighets yta gång på gång, genom gråt, olustkänslor, tomhet, avundsjuka osv, tills jag inser att det är jag själv, som skapar denna upplevelse genom min egen omedvetna eller medvetet medvetna intention. utifrån detta kommer jag så småningom att fritt välja att skapa harmoni och kärlek för mig själv och andra. Jag väljer då med medveten medvetenhet och fritt att dra till mig de mest högfrekventa energiströmmarna, som varje situation jag väljer att vara i, har att erbjuda mig. Till sist kommer jag att inse att ljuset – kärleken – botar allt, och att ljuset – kärleken – är det enda. Ty mörkret är ingenting annat än en frånvaro av ljus, och kan därför aldrig finnas där ljuset – kärleken – är.

Denna färd kan ta många livstider för mig, men jag kommer att fullborda den. Varje situation jag skapar har detta syfte. Varje upplevelse jag möter har detta syfte. Det är omöjligt för mig att ej fullborda detta, då droppen – min femsinniga personlighet – ej är det hela, utan bara en pytteliten del av min splittrade Själ – mitt större jag – reservoaren – och som så att säga, utifrån att fritt ha valt att vara det, är kraftverket för hela min existens som femsinnig personlighet.

Min människoSjäls läkande och helande resor, genom mina reinkarnationer på den fysiska jordiska kroppsliga arenan, är en process som består av min och andras enskilda och kollektiva skapelsecykler, enligt följande förenklade mönster; min egen positiva och negativ karma – min nuvarande egna reinkarnerade personlighet – mina egna intentioner + energi – mina egna upplevelser – min egna reinkarnation – mina egna reaktioner – min egen gamla obalanserade + ny karma – ger min nya reinkarnerade personlighet – osv. Detta mönster är giltigt för mig och andra som enskilda personligheter, men också för vår gemensamma kollektiva människoSjäls utveckling.

Min splittrade Själs karma, mitt större jag – reservoaren – väljer fritt egenskaperna hos min femsinniga personlighet. Mitt större jag väljer mina fysiska, emotionella, psykologiska och andliga omständigheter, som min femsinniga personlighet föds till. Mitt större jag väljer vilken fallenhet min femsinniga personlighet kommer att ha, för att så småningom med medveten medvetenhet kunna förstå sina egna upplevelser. Mitt större jag väljer före min reinkarnation vilka intentioner – uppsåt och syften – min femsinniga personlighet kommer att forma min egen verklighet med. Dessa mina intentioner formar i varje ögonblick min verklighet, som likaså i varje ögonblick förser den delen av min splittrade Själ – mitt större jag, reservoaren – med de upplevelser, som är nödvändiga för att balanser mitt eget större jags karmaenergier.

Samma intention förser likaså i varje ögonblick men femsinniga personlighet med tydliga effekter av alla mina fria personliga val till inlärning genom visdom – och inlärning genom rädsla, tvivel och fruktan – femsinnighet. Geenom mina egna intentioner – uppsåt och syften – formar jag det ljus, som kontinuerligt flyter in i och genom mig, till den verklighet som är optimal för min tillwäxt – optimal för min egen Själs läkande och helande av sina splittrade delar.

Min femsinniga personlighets reaktioner på de upplevelser jag skapar åstadkommer mer karma. Mina reaktioner speglar och ger uttryck för mina intentioner – mina uppsåt och syften. Mina uppsåt och syften avgör vilka upplevelser som härnäst skall skapas, och min personlighets reaktioner på dessa upplevelser skapar mer karma osv. Detta tills min inkarnerade Själ fritt väljer att släppa ifrån sig denna personlighet och denna kropp, och drar sig hemåt igen.

När min Själ återvänder till sitt hem – mitt större jag, reservoaren – summerar den vad den har lyckats samla under sin reinkarnerade livstid på jorden, med stöd från sina kärleksfulla lärare och vägvisare. Därvid framträder nya läxor, som min Själ finner den måste lära sig, och det är detsamma som mina nya karmaenergier som skall balanseras. Upplevelserna hos min just då avslutade reinkarnation granskas med fullständig kunskap.Mysterier är ej längre mysterier. Deras orsaker, skälen till dem och deras utvecklande bidrag till min egen Själs evolution, utveckling, och evolutionen hos Själarna med vilka jag jag delade mitt reinkarnerad liv med, avslöjas nu. Det står då klart vad min Själ har balanserat och lärt sig för sin läkning, sin integration – sammansmältning – till helheten.

Ifall min Själ då anser att det är nödvändigt, kommer den, även nu med hjälp av sina lärare och vägvisare, att fritt välja att ha en ny reinkarnation i den mänskliga upplevelsen. Min Själ kommer då igen att dra till sig de vägvisare och lärare, som då lämpar sig för vad den då vill åstadkomma. Den kommer också att konsultera andra reinkarnerade Själar, vars evolution, i likhet med min egen, på samma eller liknande sätt främjas genom samverkan i den fysiska världens materia. Sedan kommer min Själ än en gång, utifrån ett eget fritt val, att utsätta sig för den massiva energireduktion, den begränsade ingjutning av energi i materia, den kalibrering av sina egna energier i lämpligt format och lämpliga frekvensområden, som är min egen reinkarnation i den fysiska jordiska skolans undervisande miljö, och alltsammans börjar om igen, men från en delvis ny början.

Världen, som jag och andra känner den, byggdes utan min egen Själs medvetande. Den byggdes med enbart den femsinniga personlighetens omedvetna medvetande. Allt i världen speglar enbart femsinniga personligheters energier. Jag tror att jag kan se och förstå, lukta på, röra vid, känna och smaka på allt som finns i världen. Jag tror ej att jag är fri att svara för mina egna handlingar. Jag handlar som att jag själv ej påverkas, när jag tar och tar. Jag strävar efter yttre makt – inre ofrihet – och genom denna strävan skapar jag en förgörande konkurrens.

När mitt och andras medvetande förs in i den cykliska skapelseprocessen, genom vilka våra Själar utvecklas, möjliggörs skapandet av en fysisk jordisk värld, som bygger på min och andras Själars medvetna medvetande, värderingar, uppfattningar och upplevelser. Det gör att jag och andra då kan föra in våra Själars energier i den jordiska fysiska omgivningen och materian med medveten medvetenhet på ett mycket mera kraftfullt sätt. Det gör att mitt och andras okränkbara Själsliga medvetna medvetande kan smälta samman med den fysiska jordiska materian.

Världen jag och andra nu lever i har skapats av våra omedvetna intentioner. Varje av våra intentioner sätter energi i rörelse, vare sig de är medvetet medvetna eller omedvetna. Jag skapar mina egna intentioner i varje ögonblick. Varje ord jag säger för med sig medvetet eller omedvetet medvetande – det för med sig mer än så, nämligen intelligens, förståndsskärpa, skapande av kunskap osv – och det är således mina egna intentioner som formar ljuset – kärleken – som strömmar in i och genom mig i varje momentant ögonblick.

När jag t ex talar om äktenskap, framkallar jag ett speciellt enskilt och kollektivt medvetande, en speciell energi. När två människor gifter sig blir, enligt sedvanligt språkbruk, han hennes man och hon hans fru. Mannen förväntas medvetet och omedvetet, enligt sedvanligt språkbruk, vara herren i huset, ledaren för hushållet, chefen. Frun är en kvinna, som genom äktenskapet är förenad med en man, en värdinna i ett hushåll. Ibland har detta innebörden en människa av lägre rang, en kvinna. Förhållandet mellan kvinna och man är vanligen ej jämlikt. När två människor gifter sig, och tänker och talar om sig själva som man och hustru, går det femsinniga omedvetet in i dessa roller medvetenhet och intelligenser.

Med andra ord kan jag se och förstå den arketypiska, ursprungliga, uråldriga strukturen hos ett äktenskap som en planet. När två Själar gifter sig går de i förening in i en omloppsbana i kraftfältet kring denna planet – äktenskapets planet – och de får då, oavsett sina enskilda intentioner, de egenskaper som karaktäriserar denna planet – äktenskapet. Genom det egna deltagandet i äktenskapet, blir de del av själva strukturens – äktenskapets – utveckling.

En arketyp – urbild, urtyp – är ett kollektivt mänskligt begrepp. Arketypen för äktenskapet var avsett att underlätta den fysiska överlevnaden för vår art. När två människor gifter sig blir de delaktiga i en arketypisk energidynamik – kraftspel och drivkrafter – i vilken de smälter samman sin liv för att underlätta varandras jordiska fysiska liv. Därför är det arketypiska äktenskapet inte särskilt funktionellt längre. Det kommer att successivt ersättas av en ny arketyp, som är avsedd att underlätta min andliga tillwäxt. Den blir arketypen för mitt och andras andliga, icke kränkbara kompanjonskap.

Den grundläggande förutsättningen för det andliga kompanjonskapet blir ett helande löfte om att underlätta varandras andliga tillwäxt – mot allsinnigheten. Det andliga kompanjonskapet erkänner varandra som verkliga jämlikar på alla plan. Det innebär ej att jag ej fortsatt kommer att vara den man jag är och kvinnor de kvinnor de är, utan tvärtom. Jag och andra män blir ännu mera utvecklade som män och kvinnor än mer utvecklade som kvinnor, och därtill framför allt blir vi alla mera utvecklade som villkorsfritt kärleksfulla, äkta och sant hängivna människor.

Som andlig kompanjon förmår jag med medveten medvetenhet att skilja mellan min femsinniga personlighet och min Själ – mitt större jag, reservoaren – och kan därför diskutera dynamiken, de kraftspel och drivkrafter, som råder mellan dem, och den samverkan som sker mellan dem på ett avsevärt mindre känsloladdat sätt, än vad jag kan som en del i ett äktenskap. Ett sådant plan för kommunikation existerar helt enkelt ej alls i äktenskapets dynamik och dess femsinnigt omedvetna medvetande. Det existerar endast i dynamiken och det medvetna medvetandet hos det andliga kompanjonskapet. Detta därför att som andlig kompanjon kan jag klart se och förstå att det faktiskt finns ett djupare skäl till att vi är tillsammans som kompanjoner, och att detta har med våra egna splittrade Själars, större jags, läkande och helande utvecklingar att göra.

Enär andliga, läkande och helande kompanjonskap kan och förstå ur detta perspektiv, använder de en helt annan dynamik – ett helt annat kraftspel och drivkraft – än mannen och hustrun. Min Själs, mitt större jags, medvetna medvetandes utveckling är ej en del av den strukturella dynamiken i mitt äktenskap. Min Själs utveckling och läkande och helande process existerar ej inom äktenskapets utveckling, därför att när den utvecklingsmässiga arketypen för äktenskapet skapades av vår art, var den medvetna andliga tillwäxten ett alldeles för avancerat begrepp för att kunna ingå i arketypen för sådant. Det som skapar det andliga, läkande och helande kompanjonskapet är att Själarna i detta inser att det råder ett förpliktande förhållande mellan dem, men att förpliktelserna ej alls handlar om fysisk trygghet. Det fysiska livet tillsammans beror enbart på den andliga, läkande och helande medvetna medvetenheten i gemenskapen.

Banden mellan andliga kompanjoner är lika verkliga, som banden i ett äktenskap, men av ett helt annat skäl. Som andliga kompanjoner är vi ej tillsammans för att dämpa varandra ekonomiska ångest, eller för att vi tillsammans kan åstadkomma ett hus i en förort, eller för syftet att fortplanta oss osv, eller för någon av våra femsinnighetens begreppsmässig inramningar och begränsningar. Den förståelse och medvetna medvetenhet, som jag som andlig kompanjon bidrar med i vår överenskommelse, är av helt annat slag, och därför också hela vår överenskommelse dynamiskt, kraftspelsmässigt och drivkraftsmässigt, helt annorlunda. Våra förpliktelser som andliga kompanjoner gäller enbart vår andliga, läkande och helande tillwäxt, och att vi erkänner att var och en av oss är här på jorden, för att allt det vi gör här just nu, enskilt och tillsammans med varandra och andra, alltid tjänar detta syfte för mig själv, min kompanjon, andra och vår kollektiva gemensamma människoSjäl.

Som andliga kompanjoner binds vi utifrån våra enskilt fria val tillsammans av insikten att vi är ett par för att det är det mest lämpliga för våra Själar att just nu bistå varandra i att i förening utvecklas och wäxa som människor. Vi inser att våran förening för tillwäxt kan pågå till slutet av våra jordiska dagar i denna reinkarnation, eller att den kan fullbordas redan efter sex månader. Vi kan aldrig säga att vi skall vara tillsammans imorgon eller för alltid, lika lite som vi idag kan säga vart vinden skall blåsa imorgon eller för alltid. Längden på vårt kompanjonskap avgörs av hur länge det är lämpligt för våra enskilda femsinniga personligheters utveckling till allsinniga att vi är tillsammans. Ingen femsinnig människas löften, kan hindra min andes väg att spränga igenom och bryta dessa löften, när min ande måste gå vidare för att bättre och snabbare kunna läkas och helas. Som andliga kompanjoner är det lämpligt att vara tillsammans bara så länge som vi äkta och sant förmår att utvecklas och wäxa tillsammans.

Enär jag som andlig kompanjon går samman från en andlig och medvetet medveten ståndpunkt, är mitt andliga kompanjonskap en betydligt friare och andligt mer riktig dynamik för mig än äktenskapets. Som andlig kompanjon, har jag ett helt annat sätt att samman och förändra mina begrepp, och det är alltid en fråga i medveten medvetenhet om den fria viljan hos oss båda att göra detta tillsammans. Så länge vi är medvetet medvetna om att vi tar konsekvenserna av våra egna fria val, var för sig och gemensamt, med oss i kompanjonskapet, och fullt ut är medvetna om hur vi väljer, är det detta som på ett fundamentalt och avgörande sätt kommer att påverka utvecklingen och riktningen på vårt kompanjonskap.

Som andlig kompanjon binder jag mig för en äkta och sant utvecklande och wäxande dynamik. Mitt eget engagemang är ett löfte om våra egna andars tillwäxt, överlevnad och utveckling, ej våra materiella fysiska kroppars. Dock, resultatet av detta blir också att våra fysiska kroppar kommer att må väsentligt bättre än i någon annan samverkan mellan människor.

Arketypen för det andliga kompanjonskapet är ny för den mänskliga arten som upplevelse. Då det ännu ej finns några sociala konventioner för det andliga kompanjonskapet, kan jag som andlig kompanjon tills vidare välja de traditionella äktenskapliga konventionerna. Då omtolkar jag dem så att de motsvarar våra Själars behov, och därmed blir de i och för sig föråldrade äktenskapliga konventionerna just nu det lämpligaste fysiska uttrycket för bandet mellan oss. Jag och min andliga kompanjons Själar ingjuter då energin från det andliga kompanjonskapet arketyp i äktenskapets arketyp, på samma sätt som äktenskapliga kompanjoner gör när de i sin samhörighet upptäcker banden mellan dem mer handlar om gemensam andlig tillwäxt, än fysisk kroppslig överlevnad, trygghet och bekvämlighet.

Liksom den yttre makten – inre ofriheten – ej längre passar mig och vår arts vidare evolution, passar ej den rådande äktenskapliga arketypen längre. Dock, det innebär ej att äktenskapet som institution kommer att försvinna över en natt. Äktenskapet kommer fortfarande att finnas kvar, men äktenskap som är sant framgångsrika kommer bara att framgångsrika i medveten medvetenhet om det andliga kompanjonskapet. Kompanjonerna i dessa äktenskap bidrar då genom att delta i dessa, på så sätt till att ge energi och utvecklingskraft till arketypen för det nya andliga kompanjonskapet.

När jag för in min Själs – mitt större jag, reservoarens – medvetna medvetande i min intentionsbestämmande process, när jag fritt väljer att bestämma mig för att rätta mig efter min Själ och ande, istället för min femsinniga personlighet, bidrar jag till att skapa en allsinnig verklighet som speglar min sanna Själ, i stället för min begränsade omedvetna femsinniga personlighet. När jag betraktar mitt livs upplevelser som nödvändiga för att balansera min karma – tidigare gärningar – när jag reagerar inför mina upplevelser som att de är produkten av ett speciellt samspel mellan olika människor, då för jag in min egen Själs vishet i min egen verklighet och bidrar till samma för den gemensamma kollektiva människoSjälen. När jag fritt väljer att reagera med äkta sann hängivenhet, medkänsla och kärlek, i stället för med rädsla, fruktan, ångest och tvivel på livets utmaningar, skapar jag ett himmelrike på jorden – då ger jag fysisk kropp åt en från början avsedd och mer balanserad och harmonisk sida av den fysiska mänskliga verkligheten i materian på planeten jorden.

Mina nya medvetet medvetna fria valmöjligheter uppkommer genom att mitt medvetna medvetande förs in i den cykliska skapelseprocessen på intentions- och relationsnivåer. Det skapar helt nya möjligheter för mig att med medveten medvetenhet – allsinnighet – fritt välja mellan de fysiskt faktiskt föreliggande alternativen. Det för även in medvetet medvetande i hela vår arts evolutionsprocess. Mina egna medvetet medvetna intentioner -mina medvetet medvetna uppsåt och syften – och min egen uppmärksamhet formar mina egna upplevelser. Mina hittillsvarande omedvetet femsinniga intentioner, de som tillkommit genom materians lågfrekventa täthet, genom det universella ljusets tätaste nivå, har hittills varit min egen och andras dominerande fysiska och andliga verklighet. Dit min femsinniga omedvetna uppmärksamhet tills nu har gått, dit har jag själv alltid kommit.

Ifall jag ägnar min omedvetna uppmärksamhet åt de negativa sidorna av mitt eget liv, ifall jag väljer att rikta min egen omedvetna uppmärksamhet på andras svagheter, fel och tillkortakommanden, drar jag till mig de lågfrekventa energiströmmarna i rädslan, motviljan, vreden och hatet. Då skapar jag en distans mellan mig själv och andra. Då lägger jag hinder i vägen för min egen kärleksenergi till mig själv och andra. Min egen energi av ljus – kärlek – och mitt eget inflytande rör sig långsamt genom min femsinniga personlighets rike, över arenan av tid och rum i materian. Ifall jag använder min egen energi för att kritisera andra, med den femsinniga intentionen att ta ifrån någon makten, då skapar jag enbart ny negativ karma för mig själv.

När jag väljer att rikta min uppmärksamhet på min egen och andras styrka, på min och andras fördelar, på de delar hos mig själv och andra som strävar efter det högsta, då släpper jag in uppskattningens, accepterandets och kärlekens mera högfrekventa strömmar av energi i mitt system. Min energi och mitt inflytande strömmar då ögonblickligen från Själ till Själ. Jag blir då ett effektivt redskap för en konstruktiv förändring för mig själv och andra. När min medvetet medvetna intention – uppsåt och syfte – är att inrätta mig efter min egen Själ, och när jag inriktar min uppmärksamhet på de uppfattningar, som i varje ögonblick ger mig de mest högfrekventa energiströmmarna, då är jag på väg mot äkta och sann inre frihet – min allsinnighet.

När jag blir medvetet medveten om min egen frihet att välja mitt eget medvetna medvetande, att det som finns bakom mina fysiska ögon så att säga, innehåller mer frihet att välja min väg än det som finns framför dem, då börjar mina inre och yttre uppfattningar att förändras. Då kan jag ej vara äkta och sant hängiven mot mig själv utan att samtidigt vara äkta sant hängiven mot andra, eller vara äkta och sant hängiven andra utan att vara det mot mig själv. Därtill, när jag är äkta och sant hängiven mot mig själv och andra, då blir jag också äkta och sant hängiven mot världen, och världen äkta och sant hängiven mot mig. Jag drar då till mig Själar på samma frekvens, och tillsammans med dem skapar jag genom mina medvetet medvetna intentioner – uppsåt och syften – genom mina handlingar och genom vår samverkan en äkta och sant hängiven fysisk värld i materian.

När jag med klar medvetenhet söker och ser det som är värdefullt, starkt och ädelt hos andra, ser jag samtidigt samma sidor hos mig själv. Generellt är det så att jag endast har förmåga att se det utanför mig själv, som jag själv är inuti mig själv. När jag i varje situation drar till mig energiströmmar, som har högre och högre frekvens, utstrålar jag själv mera och mer av samma högre medvetandefrekvens och förändrar verkligen faktiskt med detta situationer. Jag blir ständigt mer och mer medvetet medveten varelse, medveten om vad jag är född som och ämnad att vara, nämligen äkta och sant ljus – kärlek.

Att uppfatta förhållandet mellan medvetet medvetande och den fysiska verkligheten är att uppfatta den neutrala och opersonliga lagen om karma. Ifall min avsikt är att ta så mycket som möjligt från själv livet och andra, ifall jag tänker på tagande istället för givande, skapar jag en verklighet som speglar mina femsinnigt omedvetna intentioner. Jag drar då till mig andra Själar på samma frekvens, och tillsammans skapar vi då en tagande verklighet. Min och andras faktiska upplevelser i denna tagande verklighet, speglar då alltid enbart vår egen inställning, och så förklarar vi den giltig, utifrån vad som faktiskt händer. Jag uppfattar då – utifrån min femsinnigt omedvetna intention – människor omkring mig som tagande istället för givande personer. Jag litar ej på dem och då litar de ej på mig. Dock, detta är aldrig ett straff för min felaktiga intention, utan enbart en neutral effekt av den neutrala och opersonliga lagen om karma. Karmalagen är lika neutral, opersonlig och icke straffande som tyngdlagen.

Det är förhållandet mellan min intention – avsikt och syfte – och upplevelsen, intentionens kreativa dynamik – kreativa kraftspel och drivkrafter – som ligger till grund för kvantfysiken, som är vår arts mest djupgående försök att förstå fysikaliska fenomen med vår femsinniga personlighets perspektiv. Kvantfysiken föddes ur intensiva och ackumulerade ansträngningar hos vår art att försöka förstå det fysikaliska ljusets egenskaper.

Det går nu att bygga en fysisk apparat som visar det fysiska ljusets vågegenskaper, som får ljuset att åstadkomma fenomen, som bara kan produceras av ljusvågor. Det går nu också att bygga en apparat som upptäcker ljuspartiklar, som om de vore ytterst små korn, och som mäter kollisionskraften i varje enskild ljuspartikel. Trots detta kan vi ej samtidigt beskriva ljuset som ett vågfenomen och ett partikelfenomen. Med andra ord går det ej att beskriva ljusets egenskaper – bokstavligen formen på det fysikaliska ljuset – ifall det är avskilt från från den experimentella apparaten, som används för att undersöka det. Beskrivningen av ljusets karaktärer är därmed och faktiskt verkligen konkret helt beroende av forskarens intentioner – forskarens uppsåt och syften.

Vår arts vetenskapliga framsteg i den fysiskt kroppsliga världen speglar hela vår arts medvetenhet som art om den okroppsliga dynamik, som utvecklas genom den fysiska tiden och rummet, inom femsinnighetens personliga rike. Den fysikaliska ljusformens beroende av forskarens intentioner speglar på ett begränsat, men rättvisande sätt, den icke fysiska – okroppsliga – ljusformens beroende av intentioner – uppsåt och syften – hos den reinkarnerade enskilda människoSjälen som formar det, precis som det fysikaliska ljuset självt gör på ett begränsat men i grunden rättvisande sätt, vilket speglar egenskaperna hos universums icke fysiska mentala ljus.

den fysiskt kroppsliga upplevelsens skapelse genom sina medvetet medvetna eller omedvetna intentioner, det fysiska ljusets övergång till materia, energins övergång till materia, och min Själs övergång till en fysisk kropp, är i grunden samma sak. Avståndet mellan mig och min uppfattning om hur materia skapas ur energi – är lika stort – som det avstånd som föreligger mellan min femsinniga personlighets omedvetna medvetande och min Själs medvetna medvetande och energi. Dynamiken hos min Själ och min femsinniga personlighet – är samma dynamik – som energi omvandlad till materia. Ifall dynamiken hos min Själ är omedveten för mig som omedveten femsinnig personlighet, är det splittringen i min Själ som omvandlas. När min Själ är en medveten medvetenhet hos mig själv, då börjar den splittrade delen av min Själ – mitt större jag, reservoaren – att bli fullständig, att läkas och helas.

Det är i dynamikerna – Själens energi till femsinnig personlighet och fysisk energi till materia – som kärnan i vår arts skapelseberättelse ligger, berättelsen om Paradisets lustgård. Befinner jag mig ej bildlikt och bokstavligt talat i Paradisets lustgård, med min egen kreativa och skapande verklighet, inom vilken jag varje dag fritt väljer, med min omedvetna femsinnighet eller med min medvetet medvetna allsinnighet hur jag skall skapa min egen verklighet. Allt detta inom ramen för den manliga-kvinnliga principen, Adam och Eva-principen, med mitt medvetet medvetna Kunskapens och vetskapens träd, som representerar mitt personliga ljus, mitt personliga energisystem, och mitt band till den medvetet medvetna vetskapen i min egen Själ.

Hur skall jag nu använda denna min egen medvetet medvetna kunskap och min egen frihet att fritt välja ? Skall jag nu med denna medvetet medvetna frihet skapa Paradiset för mig själv och andra, eller skall jag fritt välja att fortsatt i min omedvetna femsinnighet vara utstött och fortsatt slita i mitt anletes svett med ständig rädsla, smärta och plåga ?

Det är denna skapelse som skapelsen i varje ögonblick är min egen och varje annan enskild människas fundamentala utmaning och möjlighet.

Skall jag nu, utifrån min egen helt fria vilja, välja att med medveten medvetenhet skapa i och med sann och äkta kärlek och vördnad för livet, eller väljer jag att fortsätta med att skapa min egen verklighet med femsinnig okunnighet ? Spännande val ! Det är upp till mig och andra av min art att fritt råda över tid och rum. Jag och andra behöver lära oss den läxan för att läka och hela de splittrade delarna av våra Själar.


Frihet att svara för

Val

Valet är centrum för evolutionsprocessen. Valet är drivkraften för evolutionen. Varje val jag träffar är ett val av min egen intention – mitt eget uppsåt och syfte. Jag kan t ex välja att hålla tyst i en given situation, och denna handling kan tjäna min egen intention att att straffa, dela äkta och sann hängivenhet, visa tålamod eller kärlek. Jag kan välja att tala med kraft, och denna handling kan tjäna vilken som helst av dessa mina intentioner. Det jag med varje av mina handlingar och med varje av mina tankar väljer är i varje ögonblick min egen intention – mitt eget uppsåt och syfte – en egenskap som jag ger medvetet eller omedvetet medvetande genom min egen tanke och handling.

Min splittrade femsinniga personlighet har flera sidor. En sida kan vara älskvärd och tålmodig medan en annan kan är vedergällande, en är barmhärtig och ytterligare en är självisk osv. Var och en av dessa mina egna sidor har sina egna värden och mål. Ifall jag ej är medvetet medveten om alla mina sidor, kommer den sida av mig att vinna över den andra som har den starkaste viljan. Det blir denna sidas intentioner som min femsinniga splittrade personlighet använder för att skapa min egen verklighet. T ex den barmhärtiga sidan hos mig vill att tjuven som blev tagen vid ett inbrott skall få en ny chans, men ifall den rädda och vedergällande sidan hos mig är starkare, kommer jag – kanske med blandade känslor – att kräva att tjuven blir anhållen och dömd.

Jag kan ej välja mina egna intentioner med medveten medvetenhet förrän jag är medvetet medveten om var och en av de olika sidorna hos mig själv. Ifall jag ej är medvetet medveten om alla mina sidor, kommer jag att vilja säga en sak, medan jag i själva verket vill säga någonting annat. Mina uttalanden och mina egentliga intentioner skiljer sig åt. Jag vill att livet skall gå i en riktning och upptäcker att det går i en helt annan. Jag vill göra mig kvitt mitt eget rädslobaserade och smärtsamma mönster i mina egna upplevelser, men jag ser ändå hur de ideligen kommer tillbaka gång på gång, värre och värre.

Det är ej helt enkelt för min splittrade femsinniga personlighet att bli helad och fullständig. Detta därför att det bara är en del av min femmsinniga personlighets sidor som med medveten medvetenhet strävar efter fullständighet. De andra delarna, som ej är lika motiverade, omtänksamma eller äkta och sant hängivna, som de delar som vill ha fullständighet, drar åt andra håll. De försöker skapa det som tillfredsställer dem, vidmakthålla mina förut fattade meningar. Dessa delar av min femsinniga personlighet är mycket starka och väl etablerade. Min splittrade femsinniga personlighet måste alltid i varje ögonblick välja mellan de de motsatta delarna av sig själv. Det är själva ryggraden i min egen och vår arts evolution. Detta är min och andras grundläggande situation – den som leder till mina egna och andras egna fria val.

Valet av min egen intention är samtidigt valet av min egen karmaväg. Ifall jag t ex talar eller handlar i rädsla och vrede, skapar jag rädslans och vredens karma åt mig. När jag talar och handlar med äkta sann hängivenhet, skapar jag hängivenhetens karma för mig själv, och en helt annan väg öppnas för mig. Detta inträffar vare sig jag är medvetet medveten eller ej om de olika delarna av mig själv, likaså inträffar detta ifall jag är femsinnigt omedveten om de val jag träffar i varje situation. Denna min egen femsinniga omedvetenhet skapar en utveckling genom den fysiska materians lågfrekventa täthet, genom de upplevelser jag och andra i vår femsinniga omedvetenhet skapat och skapar utifrån våra egna omedvetna – undermedvetna – intentioner. Detta har fram till nu varit min egen, andras och vår arts väg. Detta är den femsinnigt omedvetna, mycket långsamma och ofta smärtsamma vägen till inre frihet.

Medveten evolution genom fria medvetet medvetna – allsinniga – val leder mig och andra längs en mycket snabbare evolutionsväg. Mitt eget fria val med medveten medvetenhet är den medvetet medvetna – allsinniga – vägen till äkta frihet.

Vad är ett fritt medvetet val ?

När jag lyssnar till mina känslor upptäcker jag olika sidor hos mig själv, och olika saker som dessa vill. Jag kan ej få alltsammans samtidigt, enär många av mina önskningar är strider mot varandra. Den del av mig själv som vill ha mer pengar och större hus, kommer i konflikt med den del av mig själv som har medkänsla med de fattiga och hungriga. Den del av mig själv som hängivet sträcker ut händerna mot det vackra hos andra, kommer i konflikt med den del av mig själv som vill använda andra till sin egen fördel osv. Ifall jag tillfredsställer en del hos mig själv, kommer en annan del att bli otillfredsställd. Ifall en del förverkligas kommer rädsla och ångest att skapas hos en eller flera andra delar, och jag känner mig splittrad och kluven.

Precis som kvantfysikerna ej kan producera upplevelsen av vågor ur fysikaliskt ljud, och upplevelsen av partiklar från fysikaliskt ljud samtidigt, och därför måste välja vilken upplevelse han eller hon vill skapa, så måste också jag när jag formar mitt eget personliga kroppsliga ljus, alltid fritt välja vilken upplevelse jag vill skapa med detta.

När jag blir medvetet medveten om de olika delarna av min femsinniga personlighet, får jag förmågan att med medveten medvetenhet se och uppleva de krafter, som inom mig själv tävlar om att komma till uttryck, som vill lägga beslag på min enda möjliga intention, den som varje ögonblick formar min egen verklighet. Det är alltid bara en enda av mina intentioner som i varje enskilt ögonblick kan ges min egen energi – det kan aldrig vara mörkt och ljust samtidigt på samma plats. När jag med min medvetna medvetenhet går in i denna dynamik, dessa mina egna kraftspel och drivkrafter, skapar jag för mig själv möjligheten att med medvetet medvetande fritt välja mellan krafterna inom mig själv, att fritt välja var och hur jag vill koncentrera min egen energi.

Mitt val att ej välja är i sig också mitt egna fria val att förbli fortsatt omedveten, och därmed använda min egen frihet utan någon medvetet medveten tanke. När jag har medveten medvetenhet om min splittrade femsinniga personlighet och dess behov av integrering – enhetliggörande – ser och förstår jag behovet för mitt medvetet medvetna val. Varje fritt eget val jag gör kräver av mig att jag fritt väljer vilka delar av mig själv jag vill ha kvar, och vilka jag skall släppa ifrån mig.

Mitt eget medvetet medvetna val är val som tar hänsyn till konsekvenserna av mitt val. För att kunna göra ett äkta fritt val måste jag varje gång fråga mig: Vad kommer detta val att leda till ? Vill jag verkligen åstadkomma detta ? Är jag beredd att acceptera alla konsekvenser av detta val ? Jag bör tänka mig in i den möjliga framtiden, som kan tänkas utvecklas genom vart och ett av de fria val jag överväger. Det gör jag ej med min intentions energi, utan jag gör det enbart för för att så att säga känna på vattnet, för att jag skall få en stark känsla av vad jag är på väg att skapa. Jag undersöker enbart hur jag känner mig. Så frågar jag mig: Är detta verkligen vad jag vill ? – och sedan väljer jag fritt utifrån detta. När jag tar konsekvenserna av mitt egna fria val och när jag fritt väljer att fortsatt förbli medvetet medveten, då har jag gjort ett verkligt och äkta fritt val i mitt eget liv.

Det är bara genom mitt eget fria val, som jag kan välja att med medveten medvetenhet odla min egen Själs behov, och ge min Själ näring och energi för sin läkande och helande uppgift, och detta gör jag bäst genom att frigöra min omedvetna femsinniga personlighets behov. När jag väljer med äkta och sann frihet väljer att klartänkt och klokt, och jag väljer då en medveten medveten omvandling av mig själv. Mitt eget fria val att välja ljusets – kärlekens – förlåtandets och den äkta samma hängivenhetens högfrekventa energiströmmar. Det är att fritt välja att lyda mitt eget större jags – min reservoars – röst, min egen Själs röst. Det är mitt eget fria val att öppna mig för den vägvisning och hjälp jag får av alla mina icke fysiska och okroppsliga vägvisare och lärare i min egen fysiska jordiska tillvaro i materian. Det är vägen som i medveten medvetenhet leder mig till äkta sann frihet.

Hur går detta till ?

Jag kan vara medvetet medveten om att jag inrättar mig efter mitt större jag, ifall jag bedrar en medmänniska, men jag väljer ändå att göra det för att vinna någonting, eller för att rädda ett förhållande, som jag ännu ej är beredd på att förlora osv. Jag kanske är medvetet medveten om att min egen väg till äkta och sann hängivenhet är att dela med mig av mina tankar och handlingar, men väljer ändå av fri vilja att ej göra så, därför att mitt omedvetna femsinniga jag inbillar mig att det skulle kosta mig pengar eller trygghet osv. När jag väljer mitt större jags, min Själs energi – när jag väljer att skapa med min kärleks, förlåtandets, ödmjukhetens och klarhetens intentioner – då vinner jag äkta och sann frihet. Ifall jag väljer att skapa med min femsinniga personlighets energier, med min egen rädsla, vrede, avundsamhet, svartsjuka eller fruktan osv – ifall jag väljer att lära mig genom min egen rädsla och fruktan och mina egna tvivel – då väljer jag i sanning min egen inre ofrihet, som tillika blir min egen yttre ofrihet. Jag vinner eller förlorar alltid min inre och yttre frihet genom de allsinnigt medvetet medvetna eller femsinnigt omedvetna fria val jag själv gör i varje ögonblick varje dag. Dessa mina egna fria val manifesteras ständig i min egen inre värld och i min egen yttre fysiska värld och i materian.

Min egen splittrade femsinniga personlighet är förenklat sett egentligen enbart intresserad av sig själv. Min femsinnighet trivs så att säga med negativ spänning. Den behöver ej heller vara ansvarsfull, omtänksam och kärleksfull, därför att min egen intellektuella femsinnighet är känslomässigt neutral, eller med andra ord, min egen ej medvetna femsinnighet har helt enkelt ej någon som helst förmåga att känna äkta och sanna känslor. Min egen omedvetna femsinnighet är som ett Jas-plan. Min omedvetna femsinnighet har lika lite förmåga till känsloupplevelser som datasystemet i ett Jas-plan – min egen omedvetna femsinnighet är helt enkelt ej alls konstruerad för att kunna ha några äkta och sant mänskliga känsloupplevelser.

Min egen Själ däremot är en del av det universella ljuset – kärleken, visdomen och hängivenheten för livet. Min egen Själ skapar med denna sin egen energi. Min femsinniga personlighet inbillar sig och uppfattar att min egen frihet är yttre makt; vilket den uppfattar som konkurrens, hot, morot, vinst och förlust osv. Eller med andra ord allt sådant som kan mätas mot samma företeelse hos andra femsinniga människor. Ifall jag rättar mig efter min femsinniga personlighet skapar jag makt åt de fem sinnenas rike, åt de yttre omständigheterna och de fysiska föremålen i materian. Jag gör mig själv då äkta och sant ofri.

När jag blir medvetet medveten om mitt eget andliga större jag – hela mitt ursprung, hela min egen eviga livsvarelse, och därefter utifrån min egen medvetna medvetenhet – min egen allsinnighet – väljer att leva i enlighet med detta i första hand, och efter min femsinnighet och fysiskt kroppsliga jag i andra hand, då minskar jag i sanning klyftan mellan min omedvetna femsinniga personlighet och mitt eget medvetna medvetande, min egen allsinnighet, mitt eget större jag – min egen Själ. Då börjar jag uppleva sann och äkta frihet i att med medveten medvetenhet vara den jag är menad och ämnad att vara – en äkta och sann ljusvarelse – en äkta och sann kärleksvarelse.

Ifall mitt samspel enbart bygger på min egen femsinnig personlighets uppfattningar, på mina egna fem sinnen, föreligger en äkta och sann illusion – inbillning – som jag dock ej ser som en sådan. T ex ett gräl mellan mig och hustrun är ej så mycket ett gräl, som det är en sida hos oss båda, som kommer upp till ytan för att bli läkt och helad. Ifall våra större jag – våra Själar – ej vore eniga om att vi skulle vara tillsammans på jorden, skulle vi överhuvudtaget ej vara det. Ifall jag som far t ex längtar efter att vara närvarande vid en sons födelse, men yttre omständigheter tvingar mig att ej vara det, då är min femsinniga uppfattning att jag ej är närvarande. Detta är en äkta och sann – inbillning. På mitt större jags nivå finns jag alltid hos sonen när jag och sonen båda önskar och vill så. När min femsinniga personlighet blir fullständig – allsinnig – och då får äkta och sann frihet, då kommer min allsinniga personlighet att känna sig helt tillfreds med illusionens lek i den fysiska tillvaron och materian på jorden.

Detta är min egen fria skapelse av den dynamik – de kraftspel och drivkrafter – genom vilket mitt eget större jag – min egen Själ – oavsett vilken situation den befinner sig i, kan skapa den bästa av alla världar på jorden, genom den äkta och sanna frihet till val av detta den har i varje ögonblick och varje situation. Med min omedvetna femsinnig personlighet förmåga till uppfattningar är det ej möjligt att klart se och förstå de människor, vilka utifrån sett fattar dåraktiga beslut, eller vara omedvetna om omgivningen så till den grad att de kan uppfattas som rentav känslokalla, när sådana människor i själva verket dricker omgivningens ljuvaste nektar, och till fullo accepterat och är fullständigt nöjda med en fysiska illusionens lek i materian på jorden.

Min egen splittrade femsinniga personlighet är ej nöjd. Den förnöjsamhet jag kan känna i ett ögonblick, ersätts i nästa med rädsla, vrede eller fruktan eller med avundsamhet när mina egna splittrade motstridiga sidor hos mig själv kämpar med varandra. Mina medvetet medvetna reaktioner på kampen mellan mina motstridiga sidor, bestämmer hur jag kommer att vidareutvecklas medvetet eller omedvetet, genom mina upplevelser av min negativa eller positiva karma, genom rädsla och fruktan eller tvivel eller genom min allsinniga vishet. Själva denna strid i mig skapar ej på något vis karma i sig själv för mig själv, och avgör i sig själv ej alls hur jag kommer att utvecklas. Det är enbart mina egna faktiska reaktioner – mina egna medvetet medvetna eller femsinnigt omedvetna men alltid mina helt egna och fria val – på denna min inre strid som alltid avgör det.

Ifall min egen kamp med mina egna splittrade och motstridiga sidor är medvetet medveten, kan jag fritt välja den reaktion som skapar den karma jag vill ha. I mitt eget fria val kan jag nyttja en medvetet medvetenhet om vad som ligger bakom detta mitt eget fria val, om vilka konsekvenser mitt val kommer att få, och sedan med medveten medvetenhet själv fritt välja utifrån detta. När jag med medveten medvetenhet går in i min egen beslutsfattande dynamik – mina egna beslutsfattande kraftspel och drivkrafter – då går jag med medveten medvetenhet in i min egen kreativa cykel, genom vilken mitt eget större jag – min egen Själ – utvecklas, och då går jag i sanning in i min egen utveckling.

Detta kräver en viss ansträngning av mig. Men det är egentligen svårare att leva med de konsekvenser, som följer på mina egna femsinnigt omedvetna val att leva och handla utifrån min egen rädsla, vrede, själviskhet, fruktan osv, när jag vet att varje val att handla utan sann hängivenhet, kommer att leda till att jag själv alltid får uppleva den disharmoni, fruktan eller ångest, som jag själv skapar hos andra. Är det ej värt det lilla besväret att jag i förväg med min egen medvetna medvetenhet – min egen allsinnighet – först föreställer mig de troliga konsekvenserna av var och en av mina egna fria tankar, ord och handlingar, och att göra detta i varje ny del av mina egna fria val, och att noga med min egen medvetna medvetenhet – min egen allsinnighet – först känslomässigt undersöka hur jag kommer att känna mig i varje ny situation jag skapar – innan jag skapar den – och hur jag känslomässigt kommer att må av dessa konsekvenser, och till sist men ej minst med min egen medvetna medvetenhet – min allsinnighet undersöka ifall mina handlingar kommer att leda mig till äkta och sann kärleksfullhet, hängivenhet och frihet eller ej ?

Den ansträngning jag behöver lägga ned på varje nytt fritt val jag gör, för att inrätta mig efter min egen Själ, betalar sig alltid många gånger om. Den delen av mitt eget jag, som sträcker sig mot ljuset, är kanske ej den mest framträdande delen av mig i det ögonblick då jag med medveten medvetehet fritt väljer att sträva efter äkta och sann frihet – i det ögonblick då jag väljer den vertikala vägen – men det är den delen hos mig själv som alltid får universums stöd.

När det t ex blir nödvändigt för min egen materiella kropp att helas, krävs ofta en dramatisk förändring i min näringssituation, där jag bör överge många av mina traditionella matvanor, och ta som ny vana att äta mera naturligt levande födoämnen med betydligt högre svängningsvärden. Nittio procent av min omedvetna femsinnig personlighet vill då kanske ej göra detta, men de tio procenten, som fritt väljer den nya vägen för min hälsa och helhets skull, har i slutändan mer påverkan än alla de nittio procenten – vilka i all oändlighet kämpar för att allt skall förbli vid det gamla enbart av skälet att försöka få min omedvetna femsinnighets känsloneutrala vilja uppfylld – helt enkelt därför att universum stöder de tio procenten och ej de nittio.

När jag med medveten medvetenhet tänker på vad det innebär att fritt välja, och att jag nu med medveten medvetenhet fritt väljer att inrätta mig efter mina egna fria val, när jag nu tänker att jag går in i läkningen och helningen av vad jag är, och då jag nu tänker på min egen medvetet medvetna resan mot vad jag vill vara, då känner jag att universum alltid stöder den del av mig som har den klaraste intention.

Jag får ständigt stöd och hjälp från mina egna icke fysiska vägvisare och lärare, därtill av själva universum. När jag med medveten medvetenhet fritt väljer att gå med min egen Själs energier, då öppnar jag mig själv för denna vägvisning. När jag ber universum välsigna mina egna ansträngningar att inrätta mig efter min egen Själ, då öppnar jag vägen mellan min omedvetna femsinniga personlighet och mina egna icke fysiska vägvisare och lärare. Jag bistår då dem i deras ansträngningar att bistå mig. Jag anropar då kraften i den icke fysiska världen. Det är detta som är min egen välsignelse; den öppnar vägen mellan mig själv och min icke fysiska vägvisning – Ljusets, kärlekens rike.

Som femsinnig personlighet med medveten medvetenhet om att jag är en splittrad del av min Själ som kämpar för att läkas och bli hel, behöver jag ej skapa negativ karma för att utvecklas mot helhet, eller för att lära mig hur jag själv fritt skall kunna välja det bästa för detta. När jag med medveten medvetenhet kämpar med mina egna fria val, mellan vad min omedvetna femsinniga personlighet vill och vad min Själ behöver, då går jag in i en dynamik – in i ett kraftfält med drivkrafter – genom vilken jag alltid förmår utvecklas, läkas och helas utan att skapa negativ karma. Denna dynamik är frestelsens dynamik.

Vad är då frestelse ?

Frestelsen är universums äkta och sant hängivna sätt att tillåta mig att gå igenom det som skulle vara negativ karmadynamik för mig själv, ifall jag tillät det manifestera sig – ta gestalt, ta sig uttryck fysiskt i min egen jordiska upplevelse. Det är den energi genom vilken min egen Själ får den behagliga möjligheten att problemfritt ta sig igenom sitt jordiska livs lärdomar, att klara situationer som – när jag med min egen medvetna medvetenhet, min egen allsinnighet, kan uppfatta dem klart – kan lösas, läkas och helas inom gränserna för min egen energivärld, utan att tränga in i andra medSjälars energifält. Frestelsen är min egen generalrepetition inför en negativ karmaupplevelse.

Hela dynamiken – alla kraftspelen och drivkrafterna – i frestelsen är det äkta och sant hängivna sättet för universum att visa mig de tänkbara fallgroparna med, och rena och hela mig själv med innan jag hinner påverka andras liv. Min egen frestelse är en sorts lockbete, där det negativa på ett sant hängivet sätt avlägsnas från mig, när jag med medveten medvetenhet kan se min egen frestelse innan jag skapar karma. När jag reagerar på lockbetet renar jag mig själv, genom att bli medvetet medveten om det, utan att gå igenom själva upplevelsen som sådan. Jag renar mig utan att skapa negativ karma och utan att negativt påverka andra Själar. Därför är mina egna frestelser utsökta och genialiska. De är magneter som drar min uppmärksamhet till det som annars skulle ge mig negativ karma, ifall det fick förbli fortsatt omedvetet hos mig.

Med andra ord är mina egna och andras frestelser en icke fysiskt kroppslig tankeform, som är till för att avlägsna tänkbar negativitet ur mitt och andras människors energisystem, utan att jag och andra skadar oss själva eller varandra. Min egen Själ förstår detta. Ifall min egen Själ fick arbeta på egen hand, utan inblandning från min omedvetna femsinniga personlighet, skulle den fungera helt och hållet inom mitt eget äkta och sant mänskliga energisystem – min egen Själs energisystem – utan att tränga ut och negativ beröra andra eller det gemensamma kollektiva mänskliga medvetandet.

Mina egna frestelser är ej mina egna fällor. Varje frestelse är en ny möjlighet för mig, genom vilken min egen Själ kan lära sig läkas och helas utan att skapa negativ karma, att utvecklas direkt genom mitt eget medvetet medvetna fria vak – mitt eget allsinniga val. Frestelsens dynamik är den energi, jag skall se som den ifrågasättande dynamiken i min mänskliga upplevelse, luciferprincipen. Den tjänar mig syftet att underlätta min utveckling till en helad människa i äkta sann frihet och hängivenhet för livet.

Lucifer betyder ljusbringare. Utifrån frestelsens princip, luciferprincipen, den dynamik – de kära kraftspel och drivkrafter – genom vilken jag och varje annan medSjäl får den underbara möjligheten att utmana de delar av oss själva, som motstår det universella ljuset – den universella kärleken. Luciferenergin frestar mig, frestar den delen av min omedvetna femsinniga delen av min omedvetna femsinniga som är dödlig, min femsinniga fysiska kropp med sitt fysiska intellekt, min egen frestelse – min egen orm – kan aldrig förgöra min egen Själ. Frestelsen kan bara hota den delen av mig själv, som har blivit alltför knuten till det fysiska och kroppsliga, till materian. Frestelsen – ormen – är av jorden. Ifall jag befinner mig för nära knuten till jordens materia och dess fysiska upplevelser, ifall jag värderar det jordiska tingen och gör den jordiska materian och dess fysiska upplevelser till mina gudar och härskare, då blir jag biten av materian – ormen – då har jag tappat kontakten med min egen odödliga Själ.

Den ljusbringande energin, luciferenergin, som frestade personen Jesus från Nasaret, som blev Kristus, och som frestade Siddhartha Gautama som blev Buddha, är samma energi som frestar mig själv. Den frestar kassören med förskingring, eleven med fusk, den äkta maken med falskt beteende osv, och mig själv, andra och arten människa generellt set med yttre makt – inre ofrihet. Min egen frestelse ställer mitt eget omedvetet förnimbara lågfrekventa kroppsliga fysiska ljus mot det högfrekventa ljuset i min egen odödliga Själ. Min egen frestelse ställer mig alltid och ideligen inför mitt eget fria val att med medveten medvetenhet – allsinnighet – välja den vertikala eller horisontella vägen. Vilka egenskaper har då den omvandlingen för mig själv ?

Den omvandlingen, till för mig själv, andra och hela vår art är min egen frestelses äkta och sanna hängivenhet.

Min egen frestelse är det älskvärda sättet för min egen Själ att presentera min egen inre frihet till mina egna fria val. Ifall jag låter mig förledas av yttre omständigheter förlorar jag min egen inre frihet. Mina egna yttre omständigheter bestämmer då istället för att jag själv gör det. Med varje av mina egna fria val jag själv träffar, till för att inrätta mig efter min Själs energier, vinner jag i sanning min egen inre frihet. Det är så jag förvärvar min egen äkta och sanna frihet på alla plan. Den byggs upp av mig själv steg för steg, val för val. Jag kan aldrig meditera eller be mig till min egen inre frihet. Den kan jag enbart uppnå genom att faktiskt i verkligheten förtjäna den.

När jag t ex väljer att göra mig kvitt min egen rädsla och vrede, då skapar jag en egen energimall omkring vilken alla mina egna upplevelser kommer att formas. Detta energimönster kommer att dra upp min egen rädsla och vrede inom mig själv till ytan så att jag kan göra mig fri från den. När jag fritt väljer att ifrågasätta och göra mig kvitt en negativ sida hos mig själv, träder alltid denna sida fram i förgrunden i allt som då inträffar. Allt i mitt eget liv börjar tjäna detta syfte. Mina drömmar visar mig också min egen rädslas och vredes arketypiska dynamik. Jag upptäcker att jag ständigt hamnar i situationer, som skapar rädsla och vrede hos mig. Med andra ord när jag med medveten medvetenhet fritt väljer att göra mig kvitt min egen rädsla och vrede får jag ännu mera av det under en kort period. Mitt liv verkar då tillfälligt helt förvridet av min egen rädsla och vrede, och det är enbart därför att det är den sidan av mig själv som jag med medveten medvetenhet – allsinnighet – nu av egen fri vilja har valt att just nu ifrågasätta, och universum har reagerat med äkta och sann hängivenhet på mitt val.

När jag med mitt medvetna medvetande – min egen allsinnighet – framkallar mitt wäxande som människa, med medveten medvetenhet framkallar vishet, framkallar jag medveten medvetenhet i de delar av mig själv, som ej ännu är läkta och helade, så att de kan träda in i förgrunden av mitt liv och få läkande och helande. För varje återfall i min egen rädsla, vrede, avundsamhet, svartsjuka eller fruktan kan jag med min medvetna medvetenhet nu av egen fri vilja välja att ifrågasätta denna min egen känsla eller ge efter för den. Varje gång jag ifrågasätter min egen rädsla förlorar den inflytande över mig och jag vinner min egen inre frihet. Varje gång jag frestas att bli rädd, vred. avundsam, eller svartsjuk osv, utmanar jag dessa mina egna känslor med min egna medvetna medvetenhet, och då ger jag ökad äkta och sann inre frihet till mig själv.

Ifall jag av egen fri vilja väljer att jag ej kan motstå en av mina egna frestelser, ger jag i själva verket mig själv tillstånd att vara utan frihet att själv svara för mitt liv inom detta område. Mina egna önskningar och impulser som jag känner att jag ej kan motstå, som jag saknar kraft för att övervinna, är mina egna beroenden. Mina beroenden är den omedvetna viljan hos den delen av min splittrade femsinniga personlighet, som är mycket stark och gör mycket kraftigt motstånd mot min egen Själs energier. Mina egna beroenden är de sidor av min egen omedvetna femsinniga personlighet, de sidor hos min egen Själs fysiska reinkarnation i materian, som är i allra störst behov av att läkas och helas. Mina egna beroenden är mina egna mest framstående fysiska yttringar för min egen Själs splittrade delar – mina egna och allra främsta brister, som är till för att jag skall läka och hela dem

Jag kan vara beroende av att äta för mycket eller för lite, av droger, av min egen rädsla och vrede, av pengar och ägodelar, kärlekslöst beroende av mina medmänniskor och av kärlekslös sex osv. Jag kan också ha mer än ett beroende. I vart och ett av dessa mina egna beroenden kan jag ej göra mig kvitt detta beroende förrän jag förstår dynamiken – kraftspelen och drivkrafterna – som ligger bakom mina egna beroenden. Bakom varje av mina egna beroenden finns min egen uppfattning om att det alltid är det yttre som styr allting i mitt liv, som t ex min egen möjlighet att kontrollera och utnyttja min egen omgivning eller andra människor. Varje av mina egna beroenden är i grund och botten alltid en fråga om yttre makt – min egen inre ofrihet.

Färden till min egen Själ börjar med insikten om att jag och andra som art hittills alltid utan medveten medvetenhet – automatiskt – försökt komma till tals med vår egen frihet att själva välja. Jag och varje annan mänsklig medvarelse upplever orsaken och verkningarna av våra egna val, våra egna önskningar att fylla våra tomma, ofria utrymmen i våra egna jag. Denna dynamik kan beskrivas som en rädsla och otrygghet hos mänskligheten som art och är helt uppenbar. Mekanismerna bakom denna dynamik är vår färd mot verklig, sann och äkta frihet.

Det är därför som jag och och varje annan mänsklig varelse kämpar så envist med yttre makt, hur jag förvärvar den, vad den består av och hur jag skall få den. Varje känslomässig, andlig, eller psykologisk kris är i grund och botten en fråga om yttre makt – inre ofrihet. Beroende på hur jag och andra tolkar våra egna kriser, kommer vi att närma oss antingen våra egna och individuella Själar eller jorden – materian.

Min egen färd mot helheten för mig själv kräver att jag är uppriktig, öppet och med ett visst mod betraktar mig själv, betraktar de dynamiker som ligger bakom det jag själv känner, det jag själv uppfattar, det jag själv värderar och hur jag själv tänker, pratar och handlar. Detta är en färd genom alla mina egna femsinnigt omedvetna försvarsattityder och bortom dem, så att jag med min egen medvetna medvetenhet – min egen allsinnighet – kan uppleva egenskaperna i min omedvetna femsinniga personlighet, se och förstå vad de hittills har skapat i mitt eget liv, och med medveten medvetenhet – allsinnighet – utifrån min egen fria inre känsla att välja, välja för att förändra detta.

Min egen omedvetna femsinniga personlighet fungerar exakt som ett Jas-plan och dess datasystem. Min egen kropp motsvaras flygkroppen och mitt intellekt av datasystemet. Datasystemet på ett Jas-plan kan utgöra ett otal komplicerade beräkningar och utifrån sin programmering och de skeenden som har hänt göra snygga framtidsberäkningar, men det kan aldrig av självt flyga planet, utan det måste det alltid till en pilot för. På samma sätt är det med mitt eget intellekt, det kan göra en mängd beräkningar men det kan aldrig så att säga flyga mig själv. Därtill har datasystemet i ett Jas-planet, inga känslor, utan dem står piloten för, och min egen Själ i min egen jordiska kropp. Lika lite som ett Jas-plan kan flyga sig själv – Jas-planet kräver en pilot med känslor – kan mitt omedvetna femsinniga intellekt och omedvetna fysiska kropp flyga sig själv. Min egen materiella jordiska kropp kan enbart flygas av min egen medfödda, oförstörbara, känslorika och äkta och sant kärleksfulla och hängivna Själ och ande. Allt annat är alltid enbart tro – tro är att ej veta, att ej äga äkta och sann inre vetskap – kommen ur min egen omedvetna femsinnighets inbillade illusioner.


Beroende

Jag kan ej inleda mitt eget arbete med att befria mig från mina egna beroenden förrän jag erkänner och accepterar att jag är beroende. Innan jag inser och accepterar att jag är beroende är det omöjligt för mig själv att minska dess avgörande inflytande på mitt eget liv. Min omedvetna femsinniga personlighet rationaliserar – bortförklarar, förenklar, överskyler, förskönar på ett alltid självbedrägligt sätt genom sin egna intellektuella och känsloneutrala förnuftsmässiga omtydningar – mina egna beroenden. Min egen omedvetna femsinniga personlighet klär dem bokstavligt talat i vackra kläder. Min omedvetna femsinniga personlighet framställer mina egna beroenden för sig själv och andra som att de är önskvärda och välgörande för mig själv.

Ifall jag t ex är beroende av alkohol säger jag till mig själv och andra att berusningen är ett sätt att lösa upp mina egna spänningar med, att kunna slappna av med efter en mödosam dag. Alkohol är enligt min omedvetna känsloneutrala femsinnighet nödvändig för att jag skall kunna slappna och ha roligt, och därför är min egen berusning med alkohol konstruktivt för mig själv. Ifall jag t ex är beroende av femsinnigt kärlekslös sex kan jag säga till mig själv och andra att mina slumpartade kärlekslösa sexuella förbindelser är mina egna uttryck för sann närhet eller kärlek, och att det ger mig själv uttryck för en utvecklad och oberoende uppfattning, och därför är mina kärlekslösa sexuella förbindelser önskvärda i mitt eget liv osv.

Erkännandet av och accepterandet av mina egna beroenden kräver en egen inre bearbetning av mig själv. Mina egna beroenden kräver av mig själv att jag ser klart på de punkterna i mitt eget liv där jag alltid förlorar min egen inre frihet, där jag tillåter mig själv att kontrolleras av mina egna yttre omständigheter. Det kräver att jag tränger igenom mitt eget omedvetna och känsloneutrala femsinnighets försvar. Mitt omedvetna femsinniga intellekt har lika litet förmåga för att känna känslor som datasystemet på ett Jas-plan. Äkta och sanna känslor i mitt eget liv kan bara komma från min eviga Själ. Även när jag strävar efter äkta och sann klarhet, eller när mina egna yttre omständigheter – t ex en olycka som orsakats av rattfylleri, eller ett äktenskap som förstörs av promiskuitet – samlevnad utan band – osv, bevisar mitt egna beroende att min omedvetna femsinniga personlighet alltid klamrar sig fast vid uppfattningen att beroendet i sig själv är problemet; först är det ett litet problem, sedan ett större problem och slutligen blir det ett betydande eller ett avgörande problem.

Varför undviker alltid min omedvetna femsinnighet att erkänna och acceptera sin egna beroenden ?

När jag erkänner och accepterar att jag är beroende, då först har jag äkta och sant accepterat, och det är detsamma som att jag själv erkänt och accepterat att jag saknar min egen kontroll över en del av mig själv. Min omedvetna och känslomässigt neutrala femsinniga personlighet undviker alltid att erkänna sina egna beroenden, därför att detta då skulle tvinga min egen femsinnighet att välja mellan att acceptera att lämna delar av sig själv utan kontroll, eller att göra något åt dem. När jag erkänt och accepterat min egna beroenden, då kan jag ej längre ignorera dem, och jag kan aldrig göra mig kvitt något av dem utan att på något sätt förändra mitt eget liv, utan att på något sätt förändra min egen självbild, utan att på något sätt förändra ramarna för mina egna begrepp och uppfattningar. Enär jag till min natur som omedveten femsinnig personlighet alltid vill motstå förändringar, vill jag ej göra detta. Därför undviker alltid min omedvetna femsinniga personlighet att både erkänna och acceptera mina egna beroenden.

Jag kan söva mina egna beroenden. Ifall jag t ex är beroende av kärlekslös sex, som jag ej kan tillgodose inom mitt eget äktenskap, då kan jag t ex söva detta genom min rädsla för att förlora tryggheten i mitt förhållande, men jag kan på detta sätt aldrig göra mig kvitt mitt eget beroende, utan att med medveten medvetenhet först erkänna och sedan acceptera att mitt beroende finns där. Utan att med medveten medvetenhet se och förstå den dynamik som ligger bakom mina egna beroenden kan jag aldrig göra mig av med dem, bara söva dem. När jag ej med min medvetna medvetenhet ser mitt eget beroende kommer detta förr eller senare att bryta in i vårt förhållande, eller rasera monogamins fasad, och detta kommer att ske vid de ögonblick då jag som omedveten femsinnig personlighet känner mig som mest rädd, otrygg eller hotad. Vid dessa tillfällen kommer min omedvetna femsinnig person att känna sig uppenbart sexuellt dragen till andra. Under bl a påverkan av alkohol uppstår lätt detta förhållande.

Mitt och andras kärlekslösa sexuella beroenden är det mest utbredda inom hela vår art, enär frågan om yttre makt – inre ofrihet – är så påtagligt och alltid på ett eller annat sätt direkt knuten till min egen och andras inlärning av sexualiteten inom den mänskliga strukturen. Den villkorsfria äkta och sanna kärleksfulla sexualiteten och yttre makt skapades inom vår art för att komplettera varandra. Det är därför en människa som saknar friheten att fritt styra sin egen sexualitet, också inom andra delar saknar kontroll över sina egna fria val. Innerst inne är förmågan till att med medveten medvetenhet styra mitt eget yttre fysiska liv, och min egen förmåga att styra min egen sexualitet, samma sak. Jag kan ej befinna mig i centrum för mina egna medvetet medvetna val på andra områden, och samtidigt vara oförmögen att fritt styra min egen sexualitet eller vara dominerad av mina egna kärlekslösa sexuella energiströmmar. Det ena utesluter alltid det andra.

Vilken dynamik – vilka kraftspel och drivkrafter – ligger bakom mitt och andras kärlekslösa sexuella beroende ?

Min egen upplevelse av en kärlekslös beroendeframkallande sexuell attraktion är alltid en signal om att jag i samma ögonblick upplever brist på egen kraft och energi för att göra mitt eget fria val, och min egen omedvetna femsinnighet inbillar mig då alltid att jag kan hämta kraft och energi ur en ännu svagare Själ än min egen. Jag vill med andra ord göra mig själv kraftfullare och större genom att göra någon annan kraftlösare och mindre. Jag vill att någon ger mig den livsenergi, som min egen omedvetna femsinnighet alltid inbillar mig att jag själv ej har. Denna dynamik ligger som grund förr alla mina kärlekslösa beroenden av andra människor – den dynamiken påvisar alltid för mig min egen omedvetna femsinniga vilja att tära på andra medSjälar, sådana som är mer splittrade och svaga än min egen. Detta är för mig själv lika obehagligt att se hos andra som att själv uppleva det, men det är kärnpunkten för all min egen, andras och vår arts negativa karma.

Sex utan sann vördnad, liksom affärer utan sann vördnad, politik utan sann vördnad, och alla andra aktiviteter som genomförs av mig och andra utan sann vördnad, visar alla samma sak; en starkare Själ tär på en annan svagare Själ. Vägen ut ur mitt kärlekslösa sexuella beroende är därför att när jag känner kärlekslös sexuell attraktion, då påminner jag mig själv om att jag i det ögonblicket har förlorat min egen inre frihet, och att jag har som uppsåt och syfte att tära på en annan Själ, en Själ som är svagare än min egen.

Ifall jag känner dragningen i mitt eget kärlekslösa sexuella beroende, bör jag alltså samtidigt tänka på att jag befinner mig i en situation utan egen inre frihet, som i sig själv får en femsinnigt omedveten önskan om att utnyttja andra att tränga fram inom mig. Denna min önskan är just då kamouflerad som en sexuell attraktion, vilket jag ej alltid uppfattar som just vad en är – kärlekslös. Jag påminner mig då igen på ett tydligt sätt om vad det är som sätts igång inom mig. Det innebär ej alls att jag ej känner ett fysiskt samband eller en påtaglig sexuell dragning, men bakom denna kan jag se och förstå att det ligger en annorlunda dynamik, en ofrihetens dynamik, som framkallar dessa mina femsinnigt omedvetna fysiska önskningar.

När jag tillåter denna medvetna medvetenhet tränga djupt in i mig, ifall jag vill handla enligt mitt beroende, då tvingar jag mig själv att igenom den äkta och sanna verkligheten.

Vad innebär det ?

När jag lever i ett fast och kanske kärleksfullt förhållande och följer min egen impuls till en annan kärlekslös sexuell förbindelse, kan det eller kommer det kanske att kosta mitt fasta förhållande. Då frågar jag mig sant ärligt ifall det jag vill göra är värt det. När jag är frisk och följer min impuls kan det kosta mig min egen hälsa, då jag ej vet om den tillfälliga partnern jag valt bår på någon sjukdom som t ex aids. Då frågar jag mig sant ärligt ifall det jag vill göra är värt den risken.

Jag påminner mig också om att den tillfälliga partner, som jag dras till, sannolikt dras till andra på ett likartat sätt, och att hon ej har mer äkta och sanna känslor av kärlek för mig än vad jag har för henne. Jag kan vara övertygad om att så är fallet, enär den kärlekslösa sexuella attraktion jag känner inför denna person är en attraktion inom mig hos ett system, som så att säga är till för att upptäcka mina egna svagheter och brister, och att jag nu har använt detta system för att söka sådana svagheter och brister hos mig själv och omkring mig. När detta system hittar en person som är tillräckligt svag – svagare än jag själv är – för att vara mottaglig för mig, för att bli förförd av mig, utlöser det upplevelsen av kärlekslös sexuell dragning inom mig. Då ställer jag med min egen medvetna medvetenhet – min egen allsinnighet – följande frågor: Kommer jag att förstärka min egen manlighet genom att nyttja svagheten hos denna person ? Kommer jag i så fall då att vinna det jag vill vinna – min egen inre frihet och harmoni i äkta sann kärlek ?

Jag påminner mig nu om att vi båda har valt att samspela kärlekslöst sexuellt på ett sätt som ej kan väcka några äkta sanna känslor hos någon av oss, ty om mina egna äkta sanna känslor väcktes skulle de direkt visa mig att den person jag känner mig tillfälligt och kärlekslöst dragen till, ej är mer emotionellt engagerad i mig än jag i henne. Det är en sak att tänka att jag är sexuellt engagerad i någon annan utan äkta och sanna känslor för kärlek. Det är en helt annan sak för mig själv att ställas inför att min tillfälliga partner ej heller har några äkta och sanna känslor av kärlek för mig.

När jag närmare undersöker dynamiken – kraftspelen och drivkrafterna – jag är engagerad i, kommer jag att upptäcka att när min Själ tär på en svagare Själ, och den svagare Själen reagerar, kommer alltid båda Själarna att bli den svagare Själen.

Vem är det då som tär på vem ?

Logiken hos min omedvetna och känslomässigt neutrala – eller med andra ord känslomässigt oförmögna – femsinniga personlighet kan ej få grepp om det här, men mitt hjärtas större ordning av logik – min egen allsinnighet – ser klarare. Föreligger det läkande och helande möjligheter – skillnader – när två medvetanden försöker koppla in sig på en dynamik, som slutligen kommer att leda till balans, när båda saknar bitarna för att uppnå denna balans ? Det som t ex förorsakar behovet av att dominera, är i grunden detsamma som det som orsakar behovet av att underkasta sig. Kan två sådana Själar balansera ut varandras negativa karma ? Nej ! Det är bara en fråga om Själarnas roller för att finna sina egna bästa vägar till läkande och helande för sina splittrade delar när de utkämpar denna identiska kamp i materian.

Nu går jag in i min egen rädsla och fruktan, in i min egen äkta och sanna känsla av att vilja ha kärlekslös sex med en annan partner. Jag kräver nu av mig själv att jag grundligt går igenom alla de gånger i livet, då jag med min omedvetna femsinnighet trott att jag skulle kunna vinna så mycket genom en sådan handling, och undersöker nu noggrant vad jag i själva verket skulle ha fått, eller fick.

Jag håller fast vid tanken på att jag själv skapar mina egna erfarenheter. Min egen rädsla och fruktan kommer ur insikten av att en del av mig skapar en verklighet, som denna del vill ha, vare sig jag med medveten medvetenhet vill ha den eller ej, och att jag alltid själv skapar alla mina egna känslor av att jag är oförmögen att förhindra detta, men så är det aldrig. Det är viktigt att jag med min medvetna medvetenhet – min egen allsinnighet – inser detta; att mitt eget beroende aldrig är starkare än jag själv. Det är aldrig starkare än jag själv av egen fri vilja väljer att det skall vara. Även om det ej alltid känns så, så kan mitt eget beroende aldrig vinna, ifall jag själv ej tillåter det att göra så. Liksom alla andra av mina egna beroenden aldrig är starkare än min egen Själ eller min medvetet medvetna viljekraft. Styrkan hos mina egna beroenden antyder enbart hur stora ansträngningar jag måste satsa på min egen övergång, till för att läka och hela de delar av min personlighet som är splittrade.

Jag måste nu lära mig att erkänna och acceptera att det jag gör när jag är rädd för att bli frestad – är att jag då enbart inbillar mig att jag ej kommer att kunna motstå mina egna frestelser – det är då jag skapar situationer där jag ger mig själv tillåtelsen att i min omedvetna femsinnighet vara sant ofri. Går det att skapa ett prov för mig själv som jag ej skulle kunna klara ? Ja. Min egen upplevelse av att med medveten medvetenhet själv välja att bli frestad för att pröva mig själv, det är att skapa ett tillfälle för mig själv att handla utan egen inre frihet, och då säga till mig själv: Jag skulle ändå ej klara det, och därför ge efter för mitt eget beroende. Hela kärnan i att skapa en egen frestelse, som är starkare än vad jag just nu klarar att motstå, är alltid min egen omedvetna femsinniga personlighets önskan om att aldrig behöva ta konsekvenserna av sina egna fria val.

Ju större min Själs önskan om att avskaffa mina egna beroenden är, desto mer kommer det att kosta min femsinniga personlighet att behålla sina egna beroenden. När mitt allsinniga jag – mitt eget större jag – har valt att bota mina egna beroenden nu, kommer jag att upptäcka att mitt eventuella femsinniga och omedvetna beslut att behålla dem, kommer att kosta mig det som är mig mest kärt av allt som omedveten femsinnighet. Ifall mitt beroende är hustrun, kommer mitt äktenskap att balanseras och vägas mot mitt beroende. Ifall det är min karriär, som är mitt beroende, kommer mitt arbete eller mitt företag att balanseras och vägas mot mitt beroende osv. Med andra ord för att bli kvitt mitt beroende måste jag bli av med hustrun, arbetet, företaget osv.

Detta åstadkommes ej av ett grymt universum eller av en illvillig gud. Detta är istället den sant hängivna reaktionen på min egen Själs önskan att hela de splittrade delarna av sin egen omedvetna femsinniga personlighet, för att kunna bli en helhet. Detta är det sant hängivna universum som säger till mig att mina ofullkomligheter är så djupgående, att det enda som kan hejda mig, är att något av lika eller större vikt ställs mot mina egna ofullkomligheter. Det är samma dynamik – kraftspel och drivkrafter – som kommer till uttryck genom rum, tid och materia i den andra rörelselagen; en ändring i rörelsemängden (massan, riktningen och hastigheten) hos en kropp i rörelse är direkt proportionell mot den kraft som påverkar kroppar i rörelse, och äger rum i den riktning som kraften verkar i. Genom storleken på kostnaderna för mitt beroende kan jag mäta helandets betydelse för min Själ, och styrkan i min egen inre intention – mina egna inre uppsåt och syften – att åstadkomma detta helande.

När jag inser, verkligen inser, att det enda, som står mellan mig och ett annorlunda liv, är frågan om ifall jag med medveten medvetenhet väljer att göra mina egna fria val, eller väljer att som hittills följa min omedvetna femsinnighets val. Jag måste erkänna och acceptera vad min frihet att välja består av. Jag måste erkänna och acceptera att jag aldrig har varit eller är ett offer för min egen otillräcklighet. De av mina egna medvetet medvetna intentioner – mina egna uppsåt och syften – som kan ge min egen inre frihet, måste komma från en plats inom mig själv, som klart antyder att jag verkligen är i stånd att göra mina egna medvetet medvetna fria val för att hämta kraft och energi ur dem, och att jag nu kan träffa medvetet medvetna fria val som ger mig äkta och sann frihet på alla plan och nivåer, istället för min historiska ofrihet. Jag kan alltid börja med att pröva denna frihet till mina egna medvetet medvetna val mot mina beroenden, ty varje gång jag gör det minskar jag mina beroendes inflytande och ökar min egen personliga frihet på alla plan och nivåer.

När jag arbetar med min omedvetna femsinniga personlighets svagheter, och känner nivån av mina egna lockande beroenden, då bör jag ställa mig själv följande viktiga andliga frågor:
Ökar jag nivån på min egen upplysning genom att följa mina beroendeimpulser ?
Ger mina egna beroenden mig något av min egen äkta och sanna inre friheten till mina egna fria val ?
Gör mina egna beroenden mig mer älskande som människa av mig själv, andra och livet som sådant ?
Gör mina egna beroenden att den splittrade delen av min egen Själ – min egen omedvetna femsinniga personlighet – kan helas ?
Kan mina egna beroenden hjälpa någon annan medSjäl att helas ?
Ifall jag ej finner något läkande och helande för något eller någon i mina egna beroenden, varför skall jag då behålla dem ?

Mina egna frågor till mig själv är vägen som leder ut ur mitt eget beroende. I mina egna frågor till mig själv finns ju svaren, som alltid i alla frågor, inlagda. När jag kan ställe de nya frågorna till mig själv då får jag alltid de nya svaren. På så sätt leder jag mig själv steg för steg genom min egen nya verklighet. Jag gör mig medvetet medveten om alla konsekvenserna av mina egna fria val, och väljer sedan därefter. Ifall jag känner mina egna beroenden locks till kärlekslös sex, alkohol, nikotin, droger, karriär, pengar, egendom eller vad som i den jordiska materians förtrollning, då tänker jag det följande:

Jag befinner mig mellan min omedvetna femsinnighets och mitt eget större jags världar. Min egen omedvetna femsinnighets lockelser är starka. Detta därför att min omedvetna femsinnighet ej har förmåga till annat, därför att min egen femsinnighet aldrig kan se allsinnigt, älskande och medvetet disciplinerat. Min egen omedvetna femsinnighets intellekt är lika oförmöget till känslor som datasystemet i ett Jas-plan, och därför lockar min egen omedvetna femsinnighet mig på det enda sätt som den kan förstå. Mitt eget större jag är relativt min omedvetna femsinnighet fullständig och kan se allt, och är därför känslosamt omtänksam mot mig. Det kräva nu bara av mig själv att jag nu fritt väljer att leva i och med min egen Själ och andes upplysta liv, med min egen medvetna medvetenhet i mitt eget allsinniga och hela liv. Mitt eget omedvetna femsinniga liv är ett helt omedvetet tillstånd där jag alltid handlar utan någon egen medveten medvetenhet. Detta frestar mig alltid min egen femsinnighet med i sitt omedvetna förstånd.

Vad väljer jag ?

När jag utifrån mitt eget fria val väljer att bli läkt och helad skall jag hålla fast vid det valet. Jag kommer aldrig att bli så frestad eller så rädd som min egen omedvetna femsinnighet alltid försöker inbilla mig. Jag håller nu fast vid mitt eget fria val och påminner mig själv ständigt och jämt om det, om och om igen: Jag står mellan min omedvetna femsinnighet – droppen – och mitt större jag – reservoaren. Då jag nu äger min egna medvetna medvetenhet – min egen allsinnighet – om min egen frihet att välja, måste jag nu välja insiktsfullt med klokhet. Jag skall nu aldrig underskatta mitt eget medvetna medvetandes – min egen allsinnighets – kraftfullhet.

När jag nu lever och alltid gör mina egna fria val utifrån min egen medvetna medvetenhet – min egen allsinnighet – då fyller jag varje ögonblick och varje dag av mitt eget liv med mer kraft och styrka, och min omedvetna femsinnighets dominerande påverkan på mitt eget liv försvinner på samma sätt som mörkret försvinner i soluppgången. Jag kan ej bekämpa mörker med mörker, då mörker är frånvaro av ljus. Jag väljer därför att ej vara emot min egen femsinnighet – då den ej kan bekämpas, då den enbart dominerande kan finnas i mitt eget liv som en konsekvens av att jag själv av egen fri vilja själv har valt att leva i frånvaron av min egen Själ – av min egen allsinnighet. Jag väljer därför med min egen inre fria vilja att nu istället alltid vara för och med min egen Själ och ande – min egen allsinnighet och allmedvetande.

När jag väljer min egen allsinniga frihet, kommer delar av min omedvetna femsinnighet och de frestelser som jag då och då utmanar, gång på gång att tränga upp till ytan. Dock, varje gång jag utmanar min egen omedvetna femsinnighet, kommer jag att vinna min egen Själ och andas inre frihet. Ifall jag t ex utmanar mitt eget beroende till nikotin, och tolv gånger under en enda dag lockas av min omedvetna femsinnighet att röka, utmanar jag varje gång ändå denna energi. Ifall jag då felaktigt ser varje återfall i mitt eget beroende, som ett steg bakåt, eller som en antydan om att min egen intention om att sluta röka ej fungerar, då väljer jag med min egen fria vilja den vägen som alltid leder mig till min egen rädsla, min egen fruktan och mina egna tvivel. När jag istället ser varje av mina återfall som en ny möjlighet som erbjuds mig, som reaktion på min äkta och sanna intention att göra mig kvitt mitt eget nikotinbehov och rökbegär, min egen ofullkomlighet, och därmed återvinna min egen inre och yttre frihet på detta område, då väljer jag vägen som leder till min egen inlärning genom vishet.

Första, andra och tredje gången, känns det kanske ej alltid som att jag har åstadkommit någonting. Inbillar jag mig att jag skall återfå min egen äkta inre frihet så lätt ? När jag sant håller fast vid min egen intention, och gång på gång fritt väljer att bli läkt och helad, då samlar jag på min energi och kraft, och mitt eget beroende, som jag först ej trodde att jag med framgång skulle kunna utmana, försvinner så småningom lika spårlöst som nattens mörker i soluppgången.

När jag utmanar min beroenden och därmed med min egen fria vilja väljer att bli helad, då rättar jag in mig efter mitt eget icke fysiska hjälpsystem. Det är alltid jag själv som måste göra allt det faktiska fysiska arbetet, men mitt eget icke fysiska bistånd finns alltid tillgängligt för mig. Mina egna icke fysiska vägvisare och lärares handlingar, berör alltid min omedvetna femsinniga fysiska värld på många sätt – tanken som medför min egen inre frihet, minnet som påminner den överraskande händelsen som ger mig styrka osv. Det råder alltid stor glädje i den icke fysiskt kroppsliga världen, när en reinkarnerad Själ släpper ifrån sig en större negativitet, och den egenskapen av glädje hos den icke fysiskt kroppsliga världen går då upp i en högre frekvens av det universella ljuset – den universella kärleken. Ensamhet existerar aldrig i universum.

Det är meningen att jag med en medveten medvetenhet skall lära mig se på mig själv som någon som strävar efter läkande kraft, och att jag skall lära mig att betrakta komplexiteten i det som behöver läkas. Jag skall ej omedvetet femsinnigt tro att jag existerar ensam i detta, utan det finns massor med andra människor, som är lika komplexa. Allt som jag och andra människor upplever handlar om vår gemensamma resa till helheten. Därför kan jag se på andra och vara helt förvissad om de ej heller är hela. De är som jag på väg till helheten. Vore de fullständiga skulle de ej vara fysiskt kroppsliga på planeten jorden. Med andra ord har jag sällskap på min resa av miljardtals andra fysiska medSjälar och mängder av andra icke fysiska Själar.

När jag har arbetat hårt skall jag alltid ge mig själv tid att uppskatta det jag har åstadkommit. Jag behöver ej alltid se framåt på den väg jag fortfarande har kvar att gå. Jag förtjänar också att tillsammans med mina fysiskt okroppsliga vägvisare och lärare ibland applådera vad jag hittills har åstadkommit. Det innebär ej att jag skall återfalla i mitt eget beroende. Det innebär att jag skall tillåta mig att vila när jag behöver det, att erkänna och acceptera när jag är uttröttad, och då ge mig själv lättnaden att inse att även den allra bästa tröttnar ibland.

Att förstå dynamiken bakom mitt eget beroende är en sak. Att förstå mitt mitt eget emotionella samband med att göra mig kvitt mitt eget beroende, är en helt annan sak. Men mitt beroende är ej oövervinneligt. Det är ej på något sätt överväldigande. Ifall det fortsätter att framstå på det sättet för mig, beror det på att jag djupt inom mig, på mitt omedvetna femsinniga plan, ej betraktar mig som tillräckligt kraftfull för att göra mig kvitt mitt eget beroende, även när jag med min medvetna medvetenhet förstår varför jag dras till det. Ifall mitt eget beroende står kvar bör jag fråga mig mig själv ifall jag verkligen vill göra mig kvitt det, ty innerst inne vill jag det i så fall ej just nu.

Tills jag fullkomnat ofullkomligheterna inom mig själv, kommer alltid mina egna beroenden att finnas kvar. Ej heller hjälper det mig att ta bort ett beroende och ersätta det med ett annat. För att kunna befria mig från mina egna beroenden, bör jag med medveten medvetenhet gå in i mina ofullkomligheter, erkänna och acceptera att de är verkliga, och föra fram dem i mitt eget medvetna medvetandes ljus så att de kan läkas och helas. Jag måste se djupt in i mig själv, in i min omedvetna femsinnighet, in till kärnan av de delar av mig själv som har ett så avgörande inflytande över mig, inse hur väl dold min omedvetna femsinnighets styrning är, och betrakta det så äkta och sant uppriktigt jag kan. Det kan mycket väl vara så att mina egna beroenden tills nu har givit mig de enda och få glädjeämnen i mitt liv. I så fall är mitt omedvetna inre motstånd till förändringen förklarlig. Då frågar jag mig själv vad som just nu är det allra viktigaste för mig – min egen fullständighet, helhet och frihet på alla plan – eller glädjen jag fortsatt får genom att tillgodose mina egna förslavande beroenden ?

När jag klart inser att mina egna beroenden är resultatet av mina egna ofullkomligheter, uppstår frågan hur jag skall reagera på mina ofullkomligheter. Väljer jag att ta ytterligare en dag med min rökning, ytterligare en dag med alkohol, ytterligare en dag med en önskan om en ny kärlekslös sexuell förbindelse osv, eller väljer jag istället att söka inom mig själv efter det som fyller helheten ? Jag sätter mig med andra ord in i hur starkt inflytande mina egna beroenden har, och hur djupt och femsinnigt jag känner dess lockelse, och frågar mig därefter om det nu är rätt tid för mig att frigöra mig från denna omedvetet femsinniga formen av inlärning. Det är jag själv som skall ställa frågan till mig själv, och det är alltid jag själv som måste besvara den.

Jag kanske hör rådet från mina icke fysiskt kroppsliga vägvisare eller lärare, och känner att de visar mig vägen till en större visdom, men i samma stund kanske jag ändå inser att jag ej just nu är beredd att utifrån mitt eget fria val och fria vilja välja att gå in på den vägen. Ifall jag väljer att det just nu ej är rätta tidpunkten för mig, att jag ännu ej känner mig tillräckligt stark för att leva på annat sätt, så kan det tänkas att jag just nu bör välja att göra så. Dock, på någon nivå ser jag ändå att jag måste vara mycket starkare för att fortsatt orkar leva med mina egna beroenden, än utan dem, men det inser jag naturligtvis ej just nu på ett uppenbart och medvetet sätt – på ett allsinnigt sätt.

Så småningom kommer jag ändå att av egen fri vilja välja den större vertikala vägen, och ifall jag väljer att uppskjuta resan en dag, en vecka eller sju livstider, så är det alltid till fyllest. Mina fysiskt icke kroppsliga lärare och vägvisare omfattas ej av tid. För mig räcker det just nu med att veta att jag så småningom av min egen fria vilja förr eller senare alltid kommer att välja min medvetna medvetenhets väg – min egen allsinnighet. Men varför skall jag vänta, när det ändå är den vägen jag förr eller senare kommer att välja ? Det finns tillfällen då det är klokt för mig att vänta, medan resten av mig förbereder sig för rean. Det finns inget skamligt eller syndigt i att göra ett sådant medvetet eget fritt val.

Universum dömer aldrig. I sinom tid kommer jag att få äkta och sann frihet på alla plan. Jag kommer då att känna förlåtandets, ödmjukhetens, klarhetens, ljusets och kärlekens friheter. Jag kommer då att utvecklas bortom mina nuvarande omedvetna femsinniga mänskliga upplevelser, bortom den femsinnigt uppfattade jordiska skolan, bortom femsinnighetens rums-, tids- och materiauppfattningar och undervisande materiamiljöer. Jag kan ej undgå att utvecklas. Hela universum principer bygger på utvidgning, utveckling, expansion occh ljusare och på alla plan. Allt i universum utvecklas alltid. Det hela är bara en fråga om hur just jag just nu utifrån min egen fria vilja väljer att lära mig medan jag själv utvecklas, genom min egen rädsla och vrede eller genom min egen äkta och sanna vördnad och kärlek till livet. Det är alltid mitt eget fria val, och det finns alltid visdom i alla mina egna val.

När jag återvänder hem, när jag lämnar min omedvetna femsinniga personlighet och fysiska kropp bakom mig, då kommer jag att lämna mina ofullkomligheter, min rädsla, min vrede och avundsamhet osv bakom mig. Sådant existerar ej och kan ej existera i det icke kroppsliga riket, det andliga riket. Ofullkomligheter tillhör enbart min omedvetna femsinniga personlighet i dess upplevelser i tid, rum och materia. Med kärleksfulla ögon och sann hängiven förståelse kommer jag då att se på mina upplevelser i min för denna gång passerade omedvetna femsinnighets värld, även på det som tycktes kontrollera mig så hårt och omilt. Jag kommer då att inse vilka syften det tjänade. Jag kommer att upptäcka vad som blev inlärt, och detta kommer jag att ta med mig till min egen nästa reinkarnation.

Ifall jag nu av egen fri vilja väljer att fortsatt leva kvar i mitt eget beroende, väljer jag att uppleva negativ karma. Jag väljer att skapa utan äkta sann hängivenhet. Jag väljer att fortsatt vara femsinnigt omedveten. Jag väljer att fortsatt lära mig enbart genom de upplevelser som mina egna femsinnigt icke medvetna intentioner – mina egna omedvetna uppsåt och syften – skapar. Jag väljer då att fortsatt lära mig själv genom min egen rädsla, min egen fruktan och mina egna tvivel, därför att jag är rädd för och fruktar mina egna beroenden och tvivlar på min egen förmåga att med framgång utmana mina egna beroenden.

När jag väljer att utmana mina egna beroenden, att med medveten medvetenhet – allsinnighet – gå mot helheten, väljer jag fritt att lära mig själv genom visdom. Då väljer jag att skapa mina egna upplevelser, att rätta min omedvetna femsinniga personlighets uppfattningar och energi efter mitt eget större jag och min egen Själ. Jag väljer då att inom min omedvetna femsinniga fysiska verklighet skapa den verklighet, som min egen allsinnighet – mitt eget större jag, reservoaren – vill skapa. Jag väljer då att fritt låta min egen Själs och andes energier genomsyra mig. Jag väljer då att låta den icke fysiska guddomligheten forma min fysiska värld.

När jag kämpar med ett beroende arbetar jag direkt med att läka och hela min egen Själs splittrade delar. Jag sysselsätter mig då direkt med livets innehåll. Detta är ett arbete som jag av egen fri vilja har valt och som då bör göras. När min egen kamp är som svårast sträcker jag mig mot mina allra högsta mål. När jag för upp de mest omedvetna och djupaste negativa strömmarna inom mig själv till ljuset, till läkningen och frigörelsen, då tillåter jag min egen Själs energier att gå direkt in i och forma mina egna upplevelser och händelserna i den fysiskt kroppsliga verkligheten av materia, och därmed låter jag min egen Själ obehindrat fullfölja sina uppgifter på jorden i materian.

Detta är en evolutions arbete. Detta är ett arbete jag av egen fri vilja valde att födas till på jorden för att göra.


Förhållanden

Vissa wäxande dynamiker – wäxande drivkrafter och kraftspel – kan enbart förekomma inom engagemangets dynamik. Utan mitt eget engagemang kan jag aldrig lära mig själv att bry mig om en annan person. Med engagemangets dynamik kan jag lära mig att äkta och sant värdera tillwäxten av styrka och klarhet i en annan Själ, även ifall den hotar min egen omedvetna femsinniga personlighets önskningar. När jag frigör mig från min egen omedvetna femsinniga personlighets önskningar, för att kunna underlätta och uppmuntra en annan Själs tillwäxt, då inrättar jag mig själv efter den andra personens Själ. Utan mitt eget engagemang kan jag aldrig lära mig att betrakta andra så som min egen Själ ser dem – som vackra och fria ljusets andar.

Arketypen – urtypen, urbilden – till min egen och andras andliga kompanjonskap – ett kompanjonskap mellan jämlikar med den andliga tillwäxten som enda mål – är nu på väg att uppstå inom vår art. Den skiljer sig från arketypen för äktenskap, vars enda uppgift är att bistå min fysiskt kroppsliga överlevnad, och vars parter ej nödvändigtvis är varandras jämlikar. När individer går in i ett äktenskap förstärks bådas förmåga att överleva fysiskt kroppsligt. Tillsammans har vi större förmåga att finna eld, fysisk värme och skydd, föda och vatten och att försvara oss, än vad vi har var för sig. Den äktenskapliga arketypen speglar med andra ord uppfattningen om makten – min egen inre ofrihet – som något yttre.

Arketypen för mitt och andras andliga kompanjonskap speglar den allsinniga människans medvetet medvetna färd mot äkta och sann frihet. Som andlig kompanjon erkänner jag mitt eget större jags och min Själs existens, och försöker med medveten medvetenhet främja min egen Själs behov för läkning och helande av sina egna splittrade delar. Jag erkänner den fysiskt icke kroppsliga dynamik som nu verkar i tidens, rummets och den jordiska materians värld. Jag ser och förstår materian som den tätaste eller den allra tyngsta nivå av universums ljus, som ständigt formas och omformas av de reinkarnerade mänskliga Själarna, och som delar dessas inlärningssfär. Som andlig kompanjon skapar jag med universums ljus i medveten medvetenhet och tillsammans mina egna upplevelser och upplevelser med varandra, och med den medvetna levande planeten jorden – vilken äkta och sant älskar livet mycket högt – samt med ett äkta och sant hängivet universum.

Samhällen, nationer och kulturer – alla kollektiva skapelser – bygger på värderingarna och uppfattningarna hos den omedvetna femsinniga personligheten, och som då är samma värderingar som speglas i äktenskapets arketyp. Dessa system är enbart utformade för att tjäna artens yttre fysiskt kroppsliga överlevnad. Dessa system speglar därför min egen och vår arts omedvetna och fria val att fram till nu lära oss genom rädsla, fruktan och tvivel.

Hela den nuvarande mänskliga världen på jorden bygger på energin hos min och andras omedvetna femsinniga personligheter, vilka hittills har valt att att lära genom sin egen rädsla, sin egen fruktan och sina egna tvivel. Nationer fruktar nationer, raser fruktar raser, och båda könen fruktar varandra osv. Utforskningen av fysiskt kroppsliga verkligheter, som ger yttre makt inre ofrihet – kunde ha fullföljts i en anda av samarbete och med min egen och vår arts uppskattning av planeten jorden. Istället har jag och vår art hittills med vår omedvetna femsinnighet fritt valt att den med dominans och exploatering. Det är min egen och vår arts väg till inlärning genom sin egen rädsla och fruktan för den jordiska fysiska omgivningen, och mina egna och vår arts tvivel på att vi som art naturligt passar in i den.

Min egen och vår arts värld på jorden speglar den grundläggande tanken att det ej finns något liv efter det jordiska, och att det enda som i detta liv försäkrar mig om en viss frihet är vad jag kan skaffa mig och ha – äga. Jag talar om ett liv efter detta, men jag tror ej på riktigt allvar att jag själv och vår art, efter det att vi har lämnat jorden, kommer att få bära ansvaret för eller balansera ut alla de egna fria val vi gör nu, i ett annat liv eller i en senare reinkarnation. I sådant fall skulle mitt eget och vår arts sätt att välja ha sett och se väsentligt annorlunda ut.

Jag själv och vår art är ej ödmjuka. Jag själv och vår art har ej ännu äkta och sann vördnad för livet. Jag själv och vår art är arroganta, jag själv och vår art är uppfyllda av min egen och vår arts teknologi. Jag själv och vår art förför oss ständigt själva vår illusion om att vi har kontrollen, och därmed skapar jag själv och vår art kaos, men vi vägrar ändå att inse att det är omöjligt för oss att kontrollera. Jag själv och vår art bokstavligt talat stjäl jorden själv från varandra. Jag själv och vår art förstör skogar, hav och atmosfär. Jag själv och vår art förslavar varandra, slår varandra, förödmjukar och mördar varandra osv i all oändlighet.

När arketypen för mitt eget och vår arts andliga kompanjonskap – när individer som förenas i äkta och sann jämlikhet för att åstadkomma sin egen och varandras andliga tillwäxt – tränger upp till mitt eget och vår arts samhälles nivå – skapar jag själv och vår art på denna nivå nya värderingar och uppfattningar, som speglar den allsinniga personlighetens värderingar och uppfattningar. Liksom enskilda individer skapar nya värderingar och beteenden inom äktenskapet, genom att bindas samman i ett andligt kompanjonskap, eller av egen fri vilja välja att uttrycka sin bindning genom det konventionella äktenskapet, och därmed ingjuta det andliga kompanjonskapet i äktenskapets arketyp, kommer individer som förenas i andligt kompanjonskap på organisationens, stadens, nationens, rasens eller könens nivå osv, att ingjuta det andliga kompanjonskapets energi i det kollektiva medvetandet på dessa nivåer, och därmed skapa nya värderingar och beteenden på dessa nivåer.

Evolutionsprocessen på min individuella nivå är samma process som pågår inom varje annan nivå av samverkan mellan individer. När en individ uppväcker energin i den arketypen för det andliga kompanjonskapet, påverkas ej bra den enskilda individen och dennes kompanjon, utan också samhället, nationen och hela den globala byn. Mitt eget fria val att utvecklas med medveten medvetenhet genom mina egna fria val, bidrar ej enbart till min egen utveckling, utan därtill också för utvecklingen av mina medmänniskors medvetna medvetanden inom alla de områden jag själv bearbetar. Det är med andra ord ej bara jag själv som utvecklas genom mina egna fria val, utan också hela mänskligheten.

När jag vill att världen skall bli äkta och sant älskande och hängiven, måste jag alltid först själv bli äkta och sant älskande och hängiven. När jag vill minska världens rädsla och fruktan, måste jag först själv minska min egen rädsla och fruktan. Detta är de underbara gåvor jag kan ge till världen, och sedan själv få mångfalt tillbaka av. Att ge är alltid, utifrån det allsinniga perspektivet, att få mera själv. Tack universum för den underbara dynamiken.

Den rädsla och fruktan som finns mellan nationer, är ett makrokosmos av den rädsla och fruktan som finns i mig själv och i alla andra individer av vår art. Min egen upplevelse av den yttre makt, som skiljer nationer åt, är samma som jag ser och upplever existerar mellan individer. Min egen kärlek, min egen klarhet och min egen äkta och sanna hängivenhet, som uppstår hos mig själv när jag med min medvetna medvetenhet – min egen allsinnighet – fritt väljer att rätta mig efter min egen Själ, är samma kärlek, klarhet, äkta och sanna hängivenhet som skapar harmoni mellan kön, raser, nationer, och grannar osv. Det finns inget annat sätt. Jag och varje annan människa är helt fria att själva svara för egenskaperna i de liv vi själva upplever, och detsamma gäller då ögonblickligt och samtidigt i vårt kollektiva och gemensamma, i makrokosmos.

Hotet om förgörelse genom kärnvapen är t ex en makrokosmisk idé eller uppfattning på vår jord – jag själv och hela vår art är rädda för detta. För att detta hot skall upphöra krävs en utveckling av mitt och andras mikrokosmos. Så länge som jag och vår art strävar efter att upprätthålla harmoni på samhällets och nationers nivå, och samtidigt känner rädsla och vrede inom oss själva mot det våld som förekommer, kan denna harmoni jag och vår art försöker skapa på samhällets och nationernas nivå aldrig komma till stånd. Jag kan aldrig skapa det utanför mig själv som jag ej först är inuti mig själv. Det som just nu är inuti mig själv som enskild individ – finns i samma ögonblick i helheten – och därför är varje enskild Själv på sitt eget sätt också helt fri att svara för hela världen. Utifrån detta kan en medvetet medveten – allsinnig – människa göra mycket. Två i andligt kompanjonskap, två som är äkta och sant förenade i samma tanke i ord och handlingar, kan som äkta och sanna förebilder förändra, läka och hela hela världen.

När jag ingår i ett andligt kompanjonskap för jag ut energin i arketypen för det andliga kompanjonskapet på den fysiskt kroppsliga arenan. Jag börjar forma och leva med värderingar, uppfattningar och handlingar, vilka då speglar jämlikheten med min kompanjon, och mitt äkta och sanna engagemang för min egen kompanjons andliga utveckling. Jag börjar bortse ifrån min omedvetna femsinniga personlighets önskningar för att kunna tillgodogöra kompanjonskapets behov för andlig tillwäxt, och genom just detta kommer jag själv att wäxa. Det är så mitt eget och hela vår arts andliga kompanjonskap fungerar.

Min omedvetna femsinnighet inbillar mig, lite förenklat sett, att jag själv bara kan bli större själv genom att göra andra mindre. Min allsinniga personlighet är klart och medvetet medveten om att jag nu själv bara kan göra mig själv större, när jag samtidigt medverkar till att göra andra större.

Som andlig kompanjon inser jag snart att det som behövs för min kompanjons Själs hälsa är detsamma som behövs för min egen Själs andliga tillwäxt, och att vi båda har bitar som den andra saknar. Ifall jag t ex är avundsam och svartsjuk, kommer jag att upptäcka att det är min egen avundsamhet och svartsjuka, som hos kompanjonen lyfter fram de sidor hos kompanjonen som behöver läkning, och att dessa sidor också speglas i mig själv. Jag börjar värdesätta kompanjonens konkreta bidrag till min egen utveckling. Jag upplever att kompanjonens uppfattningar och observationer är mig till hjälp, och att våra samtal verkligen tränger ner på djupet, vilket är centralt för min egen och min kompanjons tillwäxt.

Jag lär mig kärlekens, engagemangets och förtroendets roller genom att få mitt kompanjonskap att fungera. Jag lär mig att kärleken ensam ej räcker, att jag utan förtroende ej kan ge eller ta emot den kärleken, som vi båda känner för varandra. Jag lär mig att mitt engagemang måste översättas till en form som tillfredsställer behoven hos oss båda. Jag lär mig att värdera kompanjonskapets behov lika mycket som mina egna, enär kompanjonskapet, som vi båda vill ha, kräver två friska och i sig själva trygga individer.

Vi lär oss att ha förtroende ej bara för varandra, utan också för vår förmåga att wäxa tillsammans. Vi lär oss att vårt kompanjonskap utsätts för de största riskerna, ifall vi undviker det som gör oss mest rädda för skall förstöra vårt kompanjonskap. det är ej alltid lätt att uttrycka det som finns inom oss, framförallt ej det som får oss att känna oss sårbara, ifall det gör ont eller gör oss rädda och vreda eller upprörda. Dessa känslor ger kraft åt ord, vilka antingen kan åstadkomma skada eller leda till lika stor läkning. Vi lär oss att den enda vägen är att dela våra bekymmer med omtanke och med medvetet medvetna intentioner -uppsåt och syften – att läka och ha förtroende för varandra. När vi närmar oss våra behov för läkning med ett visst mod, istället för med rädsla och fruktan, väcker vi liv i känslan av förtroende. Mitt eget och vår arts tillstånd i sin mest perfekta form har aldrig några hemligheter. Det döljer ej – det existerar i klart ljus – i äkta och sann kärlek.

Vi lär oss att ej göra dumma eller vårdslösa saker mot varandra. Vi lär oss att det ej räcker med att vilja ha det vi önskar oss, utan att vi båda måste önska det djupt och faktiskt skapa det varje dag, att vi själva måste framkalla det och hålla det kvar med våra egna intentioner. När mitt eget och min kompanjons medvetna medvetande blir utvecklat och starkare hos oss båda, då blir vårt kompanjonskap rikare.

Vi lär oss värdet av att ta hänsyn till varandras ställning. Genom att bli den andra personen, genom att verkligen gå in i en andras rädsla, då öppnar jag mig för samtalet, som kan sträcka sig förbi vårt omedvetna femsinniga personliga jag och omvandla vår femsinnighet till allsinnighet. Detta tillåter oss att se varandra som andliga lekkamrater, medan vi bearbetar de områden som vi båda behöver läka och hela.

Även när arbetet med min egen otrygghet är som svårast, kan jag släppa in ljuset – kärleken – och påminna mig själv om att vi båda är andliga varelser, som fritt har valt att anta den fysiskt kroppsliga upplevelsen i materian, och jag själv har betydligt större frihet att välja, än vad jag hittills har visat prov på, och ännu en tid kommer att visa i mina egna svaga ögonblick.

Det jag som individ lär mig i den andliga föreningen med en annan individ, är detsamma som grupper, samhällen och nationer lär sig i sin andliga förening med andra grupper, samhällen och nationer. Det fria valet står hela tiden mellan inlärning genom rädsla, fruktan och tvivel, och inlärning genom vishet, mellan den omedvetna femsinniga personlighetens lågfrekventa energiströmmar och min egen och hela vår arts Själars högfrekventa energiströmmar. När rädslan och vreden hos en omedveten femsinnighet personlighet mot en annan skapar distans, splittrar, intimitet och framkallar försvar, kommer samma rädsla och vrede hos en nation, en religion eller ett kön att åstadkomma samma sak hos den andra nationen, den andra religionen eller det andra könet. När en allsinnig personlighets omtanke om en annan skapar närhet, uppskattning och ömsesidig omtanke, gäller det samma för nationer, religioner och samhällen. Dynamiken – kraftspelen och drivkrafterna – är alltid de samma.

Det finns en relation mellan mig och varje annan livsform på denna planet och bortom den. När min egen Själ utvecklas går jag in i en större medveten medvetenhet om egenskaperna i denna relation, och den frihet den medför för mig själv att fritt välja hur den skall utvecklas.

Inom mig själv och hela vår art finns olika grader av Själsligt medvetet medvetande. Det betydelsefulla med min egen och vår arts friheter att välja, är att varje människa på sin egen väg mot helheten går genom olika nivåer av frihet att själv svara för. När min egen Själ lär sig att välja rätt, kommer den med andra ord senare att välja att reinkarnera i en atmosfär, som potentiellt gör större effekt på min egen och vår arts utveckling. Min omedvetna femsinniga personlighet måste vara ense med mitt större jag – reservoaren – om detta. Ifall min egen omedvetna femsinniga personlighet ej är beredd, kommer jag ej att ha förmåga att påverka andra i någon högre grad, så att jag kan hela den splittrad delen av min egen Själ, som behöver läkning och helande.

En Själ som är ny i den mänskliga upplevelsen, t ex en av de få Själar som nyligen har utvecklats från djurriket, och just inlett sin genom den mänskliga upplevelsen, börjar i ett avgränsat frekvensområde, och reinkarnerar i en begränsad sfär av det mänskliga livet för att den skall kunna inleda med att läka och hela en liten del av sin egen Själs splittring. Den kan reinkarnera i en glest befolkad trakt, där den kan leva ett stillsamt liv medan den bekantar sig med människans fysiskt kroppsliga upplevelser i materian. När den har blivit mer anpassad till människans sinnessystem, människans intelligens, och sambandet mellan sin egen Själs och sin egen fysiska kropps energier, och vad den kan vänta sig inom den mänskliga upplevelsen, då ökar dess kapacitet för att reinkarnera i mer betydande centrum för mänsklig aktivitet. Ett sådant centrum av aktivitet behöver ej betyda att Själen befinner sig i en stad eller på ett universitet, utan handlar om aktiviteter och om väl avvägda proportioner av mänsklig karma för att kunna balansera sin egen negativa karma, och läka och hela de splittrade delarna av sin egen Själ.

Med andra ord befinner sig en person, som lever i glest befolkad trakt, där frestelserna i livet och definitionerna av ont och gott är betydligt klarare, och där det ej finns så många frestelser, ej i samma centrum av den kollektiva mänskliga karman, som en Själ som har valt att reinkarnera i ett centrum med större inflytande över familjen, samhället och nationen. Med min egen Själs centrum av aktivitet menas i vilken grad min Själs medvetet medvetna inflytande av karma och energi har expanderats. Min Själ måste vara medvetet utvecklad för att hantera de möjligheter, som en expansion och vidare vidgning av min egen karmaenergi medför. Min egen Själ får då betydande inflytande på andra Själar. Det är därför som mitt egna medvetna medvetandes utveckling och tillwäxt är så betydelsefullt.

När jag själv och andra Själar av vår art av egen fri vilja väljer att delta med medveten medvetenhet på mer inflytelserika nivåer av samspel i samhället, då nyttjar jag ej bara min egen Själsliga energi och kraft, utan också den Själsliga energin och kraften hos det större kollektiv i vilket jag själv befinner mig. Jag kan tänka mig min egen medvetna medvetenhet som fysiskt ljus. Ljuset lyser, och ett starkare ljus har förmåga att lysa över ett större område än ett svagare ljus. Området som mitt eget ljus belyser utgör omfattningen och djupet på min egen karmaenergi. Ifall jag är ett mycket stort ljus lyser jag över hela jorden. Ifall jag är på väg att wäxa till ett stort ljus, lyser jag över ett mindre område, för vilket jag då har en avgörande betydelse. Men mina möjligheter att som litet ljus ändra egenskaperna hos mitt eget medvetna medvetande och ändra det hos andra är alltid lika stort. Med andra ord är min egen möjlighet, som litet ljus, att påverka det hela lika stor, som om jag vore ett stort ljus.

Inom min egen Själs sfär av möjligheter och sannolikheter existerar många tillfällen, bl a möjligheten att min Själ väljer t ex den mest avlägsna tillwäxtvägen, i stället för den som så att säga faller sig mest naturlig för dess egen energi. Genom mina egna framsteg i förtroende, tro, mod och min egen äkta och sanna känsla för mänskligheten, kan min egen Själ i sina andliga fria val t ex välja att öppna den dörr som leder till en större medveten medvetenhet och större karmainflytande och större frihet att svara för sig själv. Sannolikheten för denna möjlighet existerar alltid vid tidpunkten för min egen reinkarnation i den fysiska materian på jorden, likt en dörr som bara kan öppnas under vissa omständigheter – ifall detta hände osv. Min egen möjlighet var kanske liten, men ändå kan det alltid hända att min egen Själ – mitt eget större jag – hittar fram till denna väg.

Varje mikromedvetande, eller individuell Själ, påverkar makromedvetandet olika, beroende på vilka egenskaper dess ljus har, vilken frekvens dess medvetna medvetande har. En Själ som samtyckt till att reinkarnera i en livstid där den har betydande möjligheter att påverka mångas liv är en stor Själ. det egna och alltid fria valet att påverka har hög kvalitet för en sådan Själ. Den Själen är global. Dess kapacitet att beröra miljoner människor och faktiskt miljarder andra människors liv är mycket påtaglig. Dess negativa karmaskuld kommer också att bli därefter, ifall den misslyckas i sin uppgift att främja mänsklighetens utveckling. Å andra sidan när den lyckas i sin uppgift har den uppnått ett kraftfullt läkande och helande av sina egna splittrade delar. En sådan Själ bär i sig själv bokstavligt talat med sig egen negativa eller positiv karma för miljarder Själar.

Alla stora Själar på vår planet måste, liksom alla andra Själar, från det ena ögonblicket till det andra alltid göra sina egna fria val. När jag nu betraktar de många reinkarnerade Själar på jorden, som befinner sig i den ställningen att de kan påverka tusentals, miljontals eller miljarder andra människors liv, bör jag alltid skilja dem från deras omedvetna femsinniga personligheter. Även om deras Själar möjligheter att påverka miljarder andra människors liv, eller till och med hela mänskligheten, är deras egen omedvetna femsinniga personlighet alltid utsatta för alla de sedvanliga mänskliga frestelserna.

När den mycket omtalade jordiska personligheten Jesus mötte luciferprincipen, den utmanande principen inom vår art, när han erbjöds all yttre makt över hela klotet, uppfyllandet av allt han fysiskt materiellt kunde önska sig, blev han då ej frestad ? Jo, han blev i sanning frestad. Ifall han ej hade blivit det skulle det ej ha legat någon egen äkta och sann frihet i de val han då gjorde. Ifall hans eget fria val av lycksalighetens väg ej först hade balanserats mot något minst lika lockande, hur skulle han då ha kunnat hämta sådan total frihet ur sina egna val ? Den äkta och sanna frihetens väg vinns aldrig genom några val som ej kostar på.

När min egen Själ väljer den vertikala vägen, när den väljer att utvecklas i medveten medvetenhet genom sina egna fri val, då får min egen Själ förmågan och kraften att befria sig från sin egen negativa karma. Min Själ strävar då efter och får då äkta sann frihet. Min Själ tar sig så att säga an sin egen negativ karma – sina egna omedvetna uppsåt och syften – hos sin egen omedvetna femsinniga personlighet. När min egen omedvetna femsinniga personlighet blir medvetet medveten, när den utvecklar sig till en allsinnig personlighet och blir integrerad – införlivad, invuxen insmulten eller inbyggd med mitt eget större jag, den delen av min egen Själ som är splittrad och behöver läkas och helas – då ökar frekvensen hos mitt eget medvetna medvetande. Det blir läkt och helat.

Min egen negativa karma försvinner då, på samma enkla och stilla som när solen i gryningen skingrar nattens mörker, och mitt eget äkta och sanna medvetna medvetande – min egen allsinnighet – får ljusare egenskaper. Min egen omedvetna femsinniga personlighet – som då omvandlas till en allsinnig, får då förmågan att se på sig själv och andra människor omkring sig, med äkta och sann hängivenhet och klarhet, med mitt större jags – min egna Själs – äkta och sanna vishet.

När min egen Själ fritt väljer att med medveten medvetenhet delta på mera omfattande nivåer av samspelet i den fysiska materian på jorden, då får den förmågan att direkt delta i att befria familjen, gruppen, samhället eller nationen från den negativa karma som finns och verkar på dessa gemensamma kollektiva nivåer. Samtidigt löper min egen Själ risken att smittas av dessa nivåers kollektiva negativa karma. När min egen Själ försöker medverka till en större medveten medvetande-kvalitet på mer omfattande nivåer av mänskligt samspel, löper den med andra ord risk att smittas av detta kollektiva medvetandes nivås rädsla, vrede och själviskhet.

Stora Själar, som t ex Gandhis, löper alltid risken att drabbas av svår smitta. På det större jagets nivå av kontakt med andra större jag hanterar den stora Själen via den splittrade delen av sig själv – sitt större jag – ej bara sin egen rädsla, sin egen femsinnighets rädsla, utan den tar därtill sig an utvecklingen av den kollektiva rädslan inom arten. Det är denna utmaning som gör att den stora Själen riskerar att smittas på en kraftfull nivå. Den har själv av egen fri vilja valt detta och får då möjlighet att befria artens kollektiva omedvetna medvetande från rädsla, samtidigt som den själv vinner ett kraftfullt helande av sina egna splittrade delar.

Det medvetna medvetandet hos den stora Själen är symboliskt för det större kollektiva omedvetna och medvetna medvetandet, makromedvetandet, vilket har samma värderingar, samma rädsla och fruktan, och samma skuld. Ett makromedvetande kan vara det kollektiva medvetandet hos USA, Ryssland, Sverige eller Etiopien osv. All de Själar som bildar detta kollektiv befinner sig i ständig dialog med sin egen makroSjäl. Den stora Själen i detta kollektiv är den medvetet medvetna personlighet som har tagit på sig uppgiften att förändra och utveckla denna nation. Ifall han eller hon har förmågan att övervinna sin egen rädsla, handla modigt och vist, kommer en hel grupp att må väl av detta, och var och en i kollektivet kommer i sitt eget liv plötsligt att känna större mod och vishet, även om de just då ej kan förstå varför.

Alla Själar lyckas ej med uppgifterna de utifrån sina egna fria val valt att ge sig själva. När jag betraktar de individer, som genom sin ställning på jorden idag har stort inflytande, så ser jag ifall de genom sina egna fria val lyckats eller håller på att lyckas med uppgiften att främja mänsklighetens utveckling. Jag ser då att några har valt att likt skyltdockor foga sig efter den omedvetna femsinniga människans utdöende medvetande. Detta borttynande femsinniga omedvetna medvetande existerar inom det kollektiva medvetandet i alla nationer på planeten jorden. Dessa omedvetna femsinniga dockor har med andra ord valt att representera ett system, vilket befinner sig i upplösning, och därmed löses deras egna föråldrade tankesystem så småningom också upp inför deras egna ögon. De har ej sällan valt kollegor som i sina ledande roller också kan upplevas som korrumperande – bedrägliga, fördärvade och mutade. Deras regeringar kan vara korrumperade. Dock, ingen av dessa gör något annat än vad de utifrån sina egna omedvetna femsinniga perspektiv kan göra. Alla dessa gör alltid så gott de kan utifrån vad de i sin omedvetna femsinnighet känner till att de kan göra, när de gör det de gör.

dessa Själar representerar en form för samhällsstyrning som ej är effektiv längre, men de har hittills aldrig lyckats förstå det. De drar sig därför till andra vars omedvetna femsinniga medvetande symboliskt och åsiktsmässigt är på samma linje. De väljer i sin egen omedvetenhet att följa rädslans och själviskhetens skiftande mönster. De visar ofta stor paranoid energi – en förryckt och förtryckarinspirerad ledning – och lockar därför till sig själva, till sina regeringar, och till sina militära organisationer, människor som har samma paranoida önskan att förstöra liv, som om förstörelsen av liv skulle kunna rädda vår glimrande pärla planeten jorden, till det mänskliga liv den alltid har varit och är avsedd för. Min egen och hela vår arts förstörelse av mänskligt och planetärt liv kan ju aldrig nå ett sådant mål, men en del omedvetna femsinniga personligheter inbillar sig själva och andra – som en äkta och sann illusion – fortfarande i sin omedvetenhet att den vägen skulle vara möjlig för dem själva och vår art.

Genom alla de beslut dessa människor fattar har deras omedvetna femsinnig personligheter vägrat att erkänna att den föråldrade formen av makt, den yttre makten – den inre ofriheten – ej längre kan tolereras av planeten jorden själv eller ens kunna människoarten vid liv på något annat sätt. Dock, det pågår för full kraft en annan parallell äkta och sann utveckling, som går från yttre makt till den äkta och sanna enskilda och kollektiva inre friheten. Den traditionella föråldrade formen av yttre makt – inre ofrihet – kan endast påverka hur övergången till den nya ordningen skall se ut, men den äldre omedvetna ordningen, eller rättare sagt, den gamla oordningen och kaoset, kan aldrig stoppa den ny medvetet medvetna – allsinniga – ordningen. Den gamla vägen är rädslans, fruktans och tvivlets väg och är traumats, Själsskakningens, våldsskadans och smärtans väg. På den nya vägen, som är det äkta och sanna universella ljusets väg – den äkta och sanna universella kärlekens väg – och tillika den äkta och sanna frihetens väg, kommer jag själv och alla andra av vår art att förr eller senare alla tillsammans vandra.

Skillnaden mellan en stor Själ, som inriktar sig på äkta och sann öppenhet, tillwäxt och oberoende, som får sin egen och sin och sin kollektiva del att utmana och övervinna rädsla och fruktan, är att Själen som väljer sann öppenhet har en annan aktiv nivå av tillit, insikt och visdom, och att Själen som ej gör det ständigt försvagas gen tyngden av sin egen enskilda och sin kollektiva rädsla och fruktan. Då läggs det ena femsinniga omedvetna valet till det andra, den ena negativa karman till den andra, och så småningom skapas i värsta fallet en ny Hitler. Den Själ som var Hitlers hade också stora möjligheter vid tidpunkten för sin egen reinkarnation i materian, och kunde därför också ha valt en helt annan utveckling än vad han gjorde.

Varje Själ, som med sin egen medvetna medvetenhet av egen fri vilja väljer och samtycker till att föra upp den kärlek och hängivenhet, som den själv har förvärvat, till det mänskliga samspelets nivå, försöker då genom sin egen energi ifrågasätta och utmana rädslans mönster i det kollektiva och samtidigt hos sig själv. Detta är det arketypa – urtypa – mönstret som läraren och förebilden Jesus grundlade inom vår art. Det var det som den medvetet medvetna allsinniga människan Jesus symboliserade. Det var så Jesus genomlevde sin livstid. Jesus befriade det då föreliggande kollektiva medvetandet från sitt negativa karmamönster, so då hade anhopats inom mänskligheten fram till Jesus tid. I varje stor Själ återkommer alltid samma mönster – mönstret att sig an helheten genom det egna medvetna medvetandets frihet till sina egna fria val – vilket alltid gör det att det kollektiva icke medvetna medvetandets ansamling av negativ karma kan balanseras ut och förändras för hela arten.

När en Själ uppnår äkta och sann frihet och med medveten medvetenhet utifrån sitt eget fria val väljer att föra in denna sin egen frihet i samspelet den delar med andra Själar, då går den in i denna dynamik – dessa kraftspel och drivkrafter. En sådan Själ för då in den äkta och sanna frihetens dynamik i sitt eget medvetna medvetande och samtidigt i det kollektiva in i det kollektiva energisystemet, och med denna sin egen äkta och sanna frihet till sin egna medvetna val ägnar den sig då åt att omforma kollektivet.

Min egen utveckling mot äkta och sann frihet påverkar därför ej bara mig själv. När frekvensen i mitt eget medvetna medvetande ökar, när egenskaperna i mitt eget medvetna medvetande speglar tillitens, klarhetens, ödmjukhetens, överseendets och ljusets – kärlekens, den äkta och sanna frihetens – då berör mitt eget medvetna medvetande allt flera människor runt omkring mig. Samtidigt som mina egna frestelser blir allt större ökar min egen förmåga till mina egna fria val att motstå dessa frestelser. När jag själv lyser klarare, genom mitt eget ljus – min egen kärlek – och min egen äkta och sanna frihet ökar för varje nytt fritt val jag gör, då kommer även den kollektiva mänskliga värld jag nu lever i att lysa klarare. Planeten jorden, denna fina skimrande och levande pärla som så fritt och skönt svävar i universum, kommer då också att lysa klarare.


Själar

Jag och varje annan människa har en individuell Själ samtidigt som vi ingår i ett gemensamt kollektivt Själsskap. Det är rean mot det individuella Själsskapet som i sin egenart skiljer människan från djurriket, växtriket och mineralriket. Det är bara, såvitt vi som art just nu känner till, människan som upplever det medvetet medvetna – allsinniga – individuella Själsskapet. Det är därför som människans skapande utifrån sina enskilda fria val, men också utifrån sina kollektiva dito, till sin funktion är så unikt och betydelsefullt för allt och alla på planeten jorden.

Min Själsliga process rör sig genom grader av olika medvetenhet. Djur t ex har ingen individuell Själ i vår arts mening. De är gruppSjälar och varje enskilt djur är en del av en gruppSjäl. Varje häst är en del av hästens gruppSjäl, varje katt är en del av kattens gruppSjäl osv. En sådan gruppSjäl är ej detsamma som en mänsklig individuell Själ eller en mänsklig kollektiv Själ.

Jag kan t ex tänka mig buffelns gruppSjäl. I den finns det en enorm och icke personligt styrd energi, och den kallas för buffel. Den består av en enormt expansiv sfär av opersonlig energi, som bildar buffelns omedvetna medvetande. Den existerar på en enkel nivå av dynamisk energi, ej på ett individuellt jagskap. Denna energi befinner sig i ständig rörelse och omvandling. När den ökar sin frekvens kan den läcka över och påverka en högre nivå, och den kan dessutom ta upp andra frekvenser från både lägre och högre nivåer, och på det sättet går en Själ alltid vidare. Buffeln är dock en gruppSjäl, ej en individuell Själ i vår arts mening. Inom helheten finns såvitt jag och andra nu valt att utgå ifrån ej enskilda buffelSjälar. Det finns bara ett Själssystem inom vilket det ej existerar någon individualitet. Det omedvetna instinktiva beteendet är den gruppSjälens – djurens beteende – vilket även människan som art på sitt omedvetna femsinniga sätt också tillämpar.

Jag föreställer mig nu en rörelse som se ut som en flodmynning som t ex Mississippis. När jag från denna plats följer floden uppåt, blir den smalare och smalare, tills jag slutligen når den punkt, som är själva upprinnelsen till Mississippi. Den öppna mynningen är en bild av gruppSjälen. Dess storlek och kollektiva egenskaper är gruppSjälen. Flodens mynning speglar Själars egenskaper i mineral-, växt- och djurrikena. Katt är med andra ord ett uttryck för en del av en kollektiv kattSjäl, en delfin är en del av en kollektiv delfinSjäl osv.

Inom djurriket finns grader av intelligens kopplat till ett omedvetet medvetande. Delfinen, hästen och hunden t ex befinner sig ej på samma våglängd. Medvetandet hos delfinen ligger närmare apans medvetande och därefter hundens, men hästens medvetande ligger på en nivå mellan dem. Genom utveckling av djurriket, som är en kollektiv energi, är det möjligt att åstadkomma en mänskligt medveten medvetenhet och individuell Själ ur en djurSjäl.

Hur går det till ?

Delfinens Själ t ex utvecklas genom vad varje individuell delfin tillför. Varje enskild delfins framsteg främjar delfinens gruppSjäl. Kollektivet förstärks genom vad den individuella delfinen åstadkommer. Samma mekanismer arbetar på det kollektiva planet inom människoriket. Vart och ett av mitt och andras individuella framsteg gör att arten människas gruppSjäl – det jag och andra kallar för det kollektiva gemensamt omedvetna – utvecklas. På samma sätt fortgår utvecklingen inom delfinarten liksom alla andra arter.

Ifall jag godtyckligt påstår att medvetandet hos hundens Själ är tjugo procent lägre än hos delfinen, och ifall hundens gruppSjäl producerar ett högt ljusmedvetande, är det möjligt för detta medvetande att frigöra sig från hundens gruppSjäl, för att avancera till och tränga in i delfinens medvetande. På samma sätt kan det hända, och så sker också, att en mänsklig varelses Själ kommer från den avancerade Själsenergin hos delfinen eller apans Själ, och på så sätt påbörjar de sin utveckling till den mänskligt individuella och den mänskligt kollektiva Själen.

Till skillnad från djuren har jag och andra en medveten medvetenhet och individuella Själar. Jag och andra är var för sig var sitt individuella energisystem, ett mikro i ett makro. Som en del av makrot har jag tillgång till hela makrots kraft, kalibrerad till min egen individuella form för behov av makrots energier. Det kan liknas vid hur ett kraftverks högspända starkström kalibreras om till användbarhet i apparater för hemelektronik och svagströmsapparater. Det är exakt samma kraft i transformerad form.

Djur är på samma sätt som människan ej mikron av ett makro. Katten har t ex ej individuella Själs- eller jag-energier på mänskligt sätt. Den är bara en kroppslig manifestation av ett väldigt makrosystem. De tar emot, omvandlar och sänder ut makrots energier ungefär som en radiosändare som sänder färdiga radioprogram. Jag och andra – människan som art – fungerar mera som både producent av programmen och som operatörer vid radioapparaten, vilka med medveten medvetenhet och fria val kan välja vilka program som skall produceras, och vilka som vi vill lyssna på. Att vissa katter är rädda medan andra känner sig trygga, är bara utslag av de miljontals frekvenser, som samspelar, för att bilda kattens gruppSjäl. Det finns också miljontals radioprogram, vilka ej är lika eller producerar sig själva, utan kommer från något större gemensamt för radio, och allt har sitt ursprung i samma ljusenergi – samma kärleksenergi.

Djuren utvecklas ej som arten människa utifrån ett individuellt medvetet medvetande och fria egna val i sin reinkarnation på jorden. Snarare är det så att det är frekvensen i sig själv i deras kollektiva medvetande som blir ljusare, genom utvecklingen av deras gemensamma gruppSjäl. Det innebär ej att djur är oförmögna till individuella kärlekshandlingar. Vad skall vi säga om djuret som offrar sitt liv för en människa ? Detta är ett lika stort kärleksoffer, som det är för en människa, ty i det ögonblicket inser djuret att det är villigt att släppa ifrån sig sitt eget liv förmån för en annan varelses liv. Detta är för djuret ett steg emot den mänskliga upplevelsen, eller ett steg mot nästa nivå i sin egen utveckling.

Jag själv och vår art kan se egenskaperna i gruppSjälen i dess manifestationer – uttryck, yttringar och utslag. DelfinSjälens egenskaper kommer t ex till uttryck genom delfiner. Detsamma gäller för vår egen art. Jag själv kan se människoSjälens egenskaper i den mänskliga fysiska och mentala varelsens egenskaper.

DelfinSjälen är på väg att lämna planeten jorden, det vill säga att delfinen som art är på väg att dö ut. Delfiner simma bokstavligt talat upp på land. De skapar också sjukdomar mot sig själva. Detta är deras sätt att vägra fortsätta sitt liv på jorden. De känner att de ej kan fylla den uppgift de var ämnade och födda för. Därför lämnar de jorden. Deras fysiska död är inget självmord, enär de ej är rädda. De är trötta. Och kanske kan de med detta få oss människor att inse och förstå vad vi håller på att göra med planeten jorden. På det sättet bidrar delfinen till människornas och jordens överlevnad genom att offra sin arts liv. En i sanning äkta och kärleksfull handling.

DelfinSjälen manifesterar sig – delfiner föds – för att berika haven med kärlek, liv och kreativitet. Delfinen manifesterar för att slå en bro av glädje, kärlek och intelligens mellan havets rike och det mänskliga riket. Detta har de ännu ej klarat. Då jag själv och vår art sträcker sig efter delfinSjälen, har det hittills i stort sett bara skett med rädsla, grymhet och våld.

Delfinens ande – så den lider ! Detta är en sorgens tid, en tid för att med allvar och begrundan betrakta de värderingar och beteenden, som uppstår genom att jag själv och vår art uppfattar makten – den inre ofriheten – som något yttre. Tiden har kommit för mig själv att med äkta och sann vördnad för livet i delfinSjälen sörja med medkänsla med delfinens Själ, och att med det erbjuda den min vederkvickelse.

När jag själv vill vederkvicka delfinens Själ skall jag djupt ur delfinens medvetande föreställa mig att min egen energi rör sig djupt nere i varmt, klart, tröstande vatten. När jag känner att jag själv träder ner havets rike, då låter jag mina egna ljusa kärleksfulla tankar stråla ut till delfinerna, dessa mina medvarelser, som delar mitt nuvarande hem på planeten jorden i materian. Jag föreställer mig starkt att jag skickar dem min egen kärlek, medan de fortsätter sin utveckling och kanske ingår det i den att de lämnar den jordiska skolan, och att jag sörjer dem, men att jag vet att de liksom jag själv är odödliga varelser. Jag sänder dem dessa mina egna tankar. Jag låter dem uppfatta att de ej ger sig av utan att mänskliga varelser förstår dem. Jag låter dem höra när jag själv säger till dem: Jag är en som förstår.

När jag gör detta ger jag deras sorgefärd från planeten jorden ett äkta och sant värde.

De individuella Själarna kan alltid bildas längs mer än en väg. En del av utvecklingskedjan i vår globala by, utgörs av denna process med att avancera från rike till rike. När en Själ, som ej tidigare har befunnit sig på planeten jorden, av egen fri vilja väljer den mänskliga upplevelsen på planeten jorden, måste den ej utvecklas genom alla riken i den jordiska materian. Den kan direkt välja att placera sig i vilken som av de kroppsliga miljöerna på jorden, som bäst lämpar sig för den.

Det finns nu Själar på jorden som aldrig har haft den mänskliga upplevelsen tidigare. När jag själv och vår art talar om Själar, vilka träder ut på den mänskliga fysiskt kroppsliga arenan, för att läkas och helas, för att balansera sin karmaenergi, för att betala sin karmaskuld, talar jag själv om livets utveckling som jag i min omedvetna femsinnighet känner den på jorden. Jag själv talar ej om andra galaxer, eller om livet på andra icke fysiska nivåer, som ej är det jag själv som femsinnig menar med fysiskt kroppsliga. Min egen eller annans upplevelse av en fysisk kroppslighet är ej alltid nödvändig för att Själen skall kunna läka och hela sina splittrade delar – utvecklas och avancera. Men ifall det är det kommer min egen Själ att ideligen uppmuntras av universum för att välja att genomgå skolan i den jordiska materian, men det fria valet att göra eller ej göra detta är alltid Själens eget.

Hur fungerar jag då fysiskt sexuellt i ett andligt kompanjonskap ?

Mitt eget och vår arts hittillsvarande sexuella beteende kan ses som stående på djurens nivå. Det har hittills, med våra enskilda omedvetna femsinniga tänkesätt och vårt kollektiva dito, ej kunnat förstås på något annat sätt än som till för att vi i första hand skulle fortplanta oss med – för att vi skall kunna fortsatt överleva som art. Som andra syfte har vissa av vår art sett och ser sexualiteten som till för att njuta av. Dock dessa har alltid haft och har svårt för att utan omgivningens fördömande verkligen leva så. Därtill har jag själv och vår arts religioner alltid framställt människans kön och sexuella drifter som någon forma fysiskt säte för djävulen själv, både som sexuell tanke som sådan och alla det faktiska fysiska uttrycken som min egen fysiska könskaraktär bjuder mig på. Dessa är ju alltid en direkt eller indirekt konsekvens och förlängningen av mina egna sexuella intentioner – mina egna sexuella tankar – och min egen sexuella lust till mina eget fysiska könsorgan som sådant och dess funktioner.

Kan det ej vara så att min egen fysiska kropp, som är min egen splittrade Själs – mitt eget större jags – uttryck i den fysiska materian är till för att jag skall kunna kommunicera med min egen Själ via den ? Är då ej min egen sexualitet – som i sanning är äkta och sanna känslor – ett bra instrument, en riktigt bra mobiltelefon med mängder av intressanta och spännande funktioner i ett intressant och spännande keybord med knappar på, till för att få fram funktionerna med, en utsökt funktion för min egen kommunikation med min egen Själ – mitt större jag – som är enbart just känslor ?

Med min egen omedvetna femsinnighets syn har jag själv tills nu alltid närmat mig framförallt min egen kropp, men också min egen kropps sexuella förening med någon annans, med en hög nivå på rädsla, ångest och ej så sällan ren förtvivlan. Gud ser mig ju alltid och jag har med mitt eget omedvetna femsinniga intellekt av egen omedveten fri vilja valt att tro på religioners fördömande budskap härvidlag. Dock, religioner och dess utövare har alltid i sin femsinniga omedvetenhet ansett sig göra sig själva och andra allt tänkbart gott med ett sådant synsätt.

Jag själv har tills nu med denna omedvetna femsinniga syn inbillat mig att gud själv tycker illa om både mina egna sexuella tankar och mina egna känslomässiga och fysiska njutningar med mig själv – det som jag med min omedvetna femsinnighet har valt att kall för onanera – och mina sexuella njutningar med en partner. Resultatet av detta har tills nu alltid varit att jag utfört alla mina sexuella akter med någon nivå av ständigt dåligt samvete som varit förenat med rädsla och ångest, både före, under men framförallt efter den genomförda fysiska sexuella akten, också när det bara varit tankar eller drömmar på natten. Detta har alltid inneburit att jag tills nu med mitt omedvetna femsinniga intellekt valt att se på mig själv som en på någon nivå alltid misslyckad sexuell varelse och därtill en syndig människa. Det kan också vara så att jag ej är ensam i ett sådant mänskligt och femsinnigt omedvetet synsätt. Nu är jag dock på god väg att lära mig att se och förstå på ett annorlunda och som jag nu tycker mera livsbejakande sätt.

Min egen yttre fysiska orgasm är en stor förlust av min egen levande energi – vilket bekräftas av att en mans sädesvätska är det mest livs- och energirika vi som art känner till – vilket gör att all min egen lustfyllda förmåga till sexuell njutning direkt upphör efter varje av mina egna yttre orgasmer. Det har jag alltid sett som på ett sätt fullständigt intellektuellt ologiskt och obegripligt förhållande, men som logiskt på ett annat. Ifall det skulle finnas en allomfattande kärleksfull gud som samtidigt är en straffande gud, och som ogillar min egen sexuella njutning, så är det då logiskt att han då bryter det hela när det är som mest skönt och njutningsfullt. Nu vet jag bättre. Det är helt orimligt och ologiskt för en allomfattande och kärleksfull gud att göra något sådant mot mig själv eller någon annan människa på jorden.

Min egen fysiska yttre orgasm kan jag med medveten medvetenhet nu se och förstå som enbart en följd av min egen rädsla – ej som jag med min omedvetna femsinnighet tror för döden – utan min egen omedvetna femsinniga rädsla för livet självt. När jag ej längre är rädd – när jag är medvetet medveten om att jag är en odödlig Själ som reinkarnerat sina splittrade delar i min fysiska kropp för att läkas och helas – då kommer mina egna okontrollerade lust- och energidränerande yttre fysiska orgasmer att upphöra. De kommer då att ersättas med ett ständigt stegrat lycksalighetstillstånd som alltid kommer att avslutas med min bibehållna känsla. Då kan jag också av egen fri vilja välja att få fysisk yttre orgasm i t ex syfte att skaffa barn eller att jag själv och/eller min andliga kompanjon väljer det av annat skäl. I så fall är orgasmen med medveten medvetenhet och får då ej alls den lust- och energidränerande effekt på mig själv som tidigare.

Hur kan då fysisk sex uttryckas mellan andliga kompanjoner ?

Jag ser det som en steg för stegutveckling.

Det första steget är att jag själv och min kompanjon med äkta och sann kärleksfullhet ger stöd för och tillåter oss själva och varandra att tänka allt som kan tänkas med avseende på sex för utforskningen av min egen och varandras sexualitet, och att i samtal ge ord och uttryck för detta till varandra, utan något fördömande från mig själv av mig själv eller fördömande av varandra sker.

Det andra steget är att jag själv och min kompanjon med äkta och sann kärleksfullhet ger stöd för och tillåter varandra att enskilt och avskilt, var och en för sig själv, utforskar vår egen fysiska sexualitet, och att vi därefter i samtal ger ord och uttryck för detta till varandra, utan något fördömande från mig själv av mig själv eller fördömande av varandra sker.

Det tredje steget är att jag själv och min kompanjon med äkta och sann kärleksfullhet ger stöd för och tillåter att en av oss utforskar sin egen sexualitet när den andra ser på, och att vi därefter i samtal ger ord och uttryck för detta till varandra, utan något fördömande från mig själv av mig själv eller fördömande av varandra sker.

Det fjärde steget är att jag själv och min kompanjon med äkta och sann kärleksfullhet tillåter att jag själv och min kompanjon samtidigt i samma rum utforskar vår egen sexualitet, och att vi därefter i samtal ger ord och uttryck för detta till varandra, utan något fördömande från mig själv av mig själv eller fördömande av varandra sker. Fortfarande har vi ingen faktisk fysisk kontakt med varandra utan nöjer oss med att njuta av varandra med våra fysiska ögon, doftsinnen och hörsel.

Det femte steget är att jag själv och min kompanjon med äkta och sann kärleksfullhet ger stöd för och tillåter att vi räcker varandra händerna – vilket bl a står i bibelboken att vi skall göra – och på sätt bistår varandra med smekningar och massage för utforskning av vår egen och varandras sexualitet, och att vi därefter i samtal ger ord och uttryck för detta till varandra, utan något fördömande från mig själv av mig själv eller fördömande av varandra sker. Nu först har vi tillåtit oss att fysiskt smeka och massera varandra. Fortfarande har vi ingen direkt, mun till mun eller kön till kön, fysisk kontakt.

Det sjätte steget är att jag själv och min kompanjon med äkta och sann kärleksfullhet ger stöd för och tillåter oss att – helt fritt utifrån våra egna fria val – nu förenas fysiskt på vilket sätt som för utforskningen av min egen och varandras sexualitet, och att vi därefter i samtal ger ord och uttryck för detta till varandra, utan något fördömande från mig själv av mig själv eller fördömande av varandra sker. Nu förenar vi våra fysiska kroppar på alla de sätt vi finner njutning och tillfredsställelse i och gör det utan omedveten femsinnig rädsla för någonting. Vi vet båda att vi är här för att söka och finna njutning och förnöjelse i våra fysiska kroppar och materien. Det var ej från början tänkt och meningen att jag själv och vår art skulle kunna komma fram till att vara rädda för, avsky eller hata våra egna Själars uttryck i materian – våra egna egna eller andra fysiska människokroppar och alla dess gudomliga funktioner, var och en individuellt men också i förening.

Det sjunde steget är att jag själv och min kompanjon med äkta och sann kärleksfullhet ger stöd för och tillåter oss båda att ha äkta och sant kärleksfull mental och/eller fysisk sex med vem annan som – som samtycker till detta – för den vidare utforskningen av min egen och varandras sexualitet, och att vi därefter i samtal ger ord och uttryck för detta till varandra, utan något fördömande från mig själv av mig själv eller fördömande av varandra sker. Detta kan jag med min egen medvetna medvetenhet – med min egen allsinnighet – se och förstå är det mest läkande och helande av allt för min egen Själs splittrade delar. Det är inkörsporten till det universella, allomfattande, villkorsfria och gränslösa ljuset – den universella, allomfattande villkorsfria och gränslösa kärleken.

I det fall jag ej just nu har någon andlig kompanjon är jag tills vidare andlig kompanjon med mig själv. Det är en obeskrivligt hisnande upplevelse att med medveten medvetenhet se på mig själv som min egen Själs splittrade delar som behöver läkas och helas. Det är en stor, intressant och spännande uppgift att få igång en faktiskt verkligt fungerande kommunikation med mitt eget större jag – min egen Själ. Min egen sexualitet är känslor som finns i min egen fysiska kropp – min egen kropp är med andra ord en bra mobiltelefon till min egen Själ, som är just enbart känslor. Det går bevisligen att ringa på den telefonen utan hjälp från en medmänniska.

Så småningom kommer min och andras Själar därhän att den fysiska kroppsliga upplevelsen i materian ej längre tjänar våra Själars medvetna medvetande något syfte, och min Själ kommer då att av egen fri vilja välja att fortsätta sin utveckling genom att då lära i ett icke fysiskt kroppsligt rike. Den kan då t ex välja att lära sig genom att bli en icke fysiskt kroppslig vägvisare eller lärare.

Varje individuell mänsklig Själ är ett mikro i makrot, som utgör människoartens gruppSjäl. Med andra ord finns det ingen större andlig mänsklig Själ bortom mänsklighetens kollektiva Själ. Bortom den kommer upplevelsen som mästare, upplevelsen att avancera till ljusnivåer med högre frekvens, vilka ej längre är specifika för människan som art.

Mina okroppsliga lärare och vägvisare kommer från dessa ljusnivåer. Därför är det ej lämpligt eller möjligt för mig att betrakta dem genom min omedvetna femsinniga personliga dynamik. Lämpligare för mig är att tänka mig dem som icke fysiska men personligt medvetna medvetanden, som kommer från riken som mitt nuvarande omedvetna femsinniga mänskliga begrepp ännu ej kan se och förstå. De har t ex ej den splittrade personlighet, som jag har. De har så att säga inga skuggsidor. Har då en ängel en Själ ? Ja, en ängel är sin egen Själ, sin egen fullständiga Själ, som ej innefattar någon splittrad del.

Detta är skillnaden, som jag just nu kan uppfatta, mellan vad som är helt och i förening, och vad som är på väg att utvecklas till detta. Dualiteten, tvåsamheten, finns bara på visa lägre frekvensnivåer, och ej alls på de högre. Dualiteten är en nödvändig inlärningsdynamik för mig och andra just nu. Den är sin egen rytm och spänning, och den existerar ej bortom inlärningens och utvecklingens frekvensnivåer. Jag existerar i dualitet, mina icke fysiskt kroppsliga vägvisare och lärare gör det ej.

Planeten jorden är så att säga ej deras hem. De är bara lärare och vägvisare på vår frekvensnivå. Mina egna fysiskt icke kroppsliga vägvisare och lärare hamnar ej mer på min nivå genom att vägvisa och undervisa mig, än vad den förälder gör inom sin läskunnighet, som lär sitt eget barn att läsa. Snarare är det så att föräldern utvecklar sin egen läsförmåga, genom att just lära sitt eget barn läsa. Troligen är det samma sak för mina vägvisare och lärare, att de utvecklar sig själva genom att vara mina vägvisare och lärare. Detta stämmer med ljusets – med kärlekens – princip, att ge till andra är att få mera själv. Barnets utvecklingsnivå förutsätter en närvaro av föräldern. Min egen omedvetna femsinniga personlighets nivå förutsätter närvaro av mina icke fysiskt kroppsliga vägvisare och lärare.

Jag själv och hela vår art är förutbestämda att utvecklas bortom den dualistiska egenskapen. Dualiteten kan bara uppfattas i tid och rum. När jag utvecklats bortom tid och rum, och när jag lämnar min fysiska kropp och reser till min fysiskt okroppsliga verklighetsnivå, min egen högre frekvensnivå, kommer jag ej att existera i dualism, och mitt jags nuvarande känslor av rädsla, vrede, hat, sorg osv, som jag nu betraktar som närvarande, kommer att helt försvinna. Mörker är frånvaro av ljus. Mina mörka känslor är frånvaro av ljus – frånvaro av kärlek. I den fysiskt okroppsliga världen finns endast ljus – endast kärlek. I detta finns det inget köpslående. I detta finns det ingen rädsla och brist och därför behövs det inga villkor.

Mörkret har inget inflytande eller möjlighet att påverka där ljus är. I den icke fysiska världen är därför ingen dualism, och där är fulländning av allt som existerar. När jag lämnar min fysiskt kroppsliga form, kommer jag att träda in på den fysiskt okroppsliga arenan och en annan verklighetsnivå, en nivå som lämpar sig för den vibrationsfrekvens jag är när jag lämnar min egen jordiska reinkarnation.

Vart tar då t ex stora avancerade mänskliga Själar vägen ?

Oändligt många livsformer existerar, som vidareutvecklingar av den livsform som jag och vår art nu lever i. Det finns bokstavligen miljontals möjligheter att välja icke fysiskt kroppslig livsform. Det finns liv i oräkneliga galaxer. Det finns miljontals, ja faktiskt miljardtals andra planeter och livsformer. Det finns ej en enda planet, som saknar en frekvensnivå av aktivt medvetet medvetande, vilket bl a har form och uttryck som liknar det mänskliga, och som ibland ej alls liknar vår form, men som ändå alltid förblir medvetanden i vår arts mening.

Det finns bl a ett rike som västvärldens religiösa språk skulle kalla för änglariket. Detta är en rad olika varelser på många frekvenser med medvetet medvetande, och många av dem vägvisar mig och andra, och samverkar med oss på planeten jorden. Detta rike balanseras verkligen med andra krafter, men jag och andra kan ej se och förstå detta med våra omedvetna femsinniga mänskliga begrepp. Utvecklingen fortsätter även i detta rike, trots att där råder det som med våra ord skulle kunna kallas harmoni och fulländning. Jag kan tänka mig en ängel som en medveten medvetandekraft, som har utvecklats till en modalitet – en beskaffenhet eller en tankenödvändighet – för undervisning, som lämpar sig för den planetära byn som kallas för jorden, men som också kan ha varit en del av utvecklingen i andra galaxer för deras medvetet medvetna livsformer.

En ängels hem är så att säga detta rike, änglariket, och raderna av fysiskt okroppsliga livsformer som existerar inom, under och utanför denna vibrationssfär. Änglarnas utveckling fortsätter, liksom utvecklingen hos andra medvarelser i detta rike, liksom de medvetna medvetanden vi som art skulle erkänna som mästare, sådana medvetna medvetanden efter vilka våra jordiska religioner har uppkallats. Denna utveckling fortsätter, men i änglariket råder fulländning snarare än upplevelsen av medvetanden som smälter samman med det som pågår inom min egen och vår arts jordiska skola i materian.

Gäller då karmalagen för icke fysiskt kroppsliga varelser ?

Karmalagen är universell i den meningen att det ej finns någon livsform som ej är fri att svara för sin egen energi, men karman kan ej tolkas i okroppsliga dimensioner på det sätt som jag och vår art här tolkar den. Tyngdlagen är på samma sätt också universell, men har ingen effekt i miljöer där materian ej finns. En ängel i sin miljö har ej de hinder vi har. Ängeln ser t ex det som vi ej ser. Skillnaden ligger i våra hinder. En ängel har ej våra lågfrekventa hinder av materia, och kan därför ej skapa karma på samma sätt som vi gör. Ängelns förmåga att se och förstå och ängelns kunskap ligger på en högre nivå av frekvens, och det utesluter helt enkelt vissa handlingar från att kunna inträffa. Detta på grund av den omfattande vetskap och kunskap som råder på denna frekvensnivå i skapelsen.

Den universella karmalagen fungerar därför att en ängel fortfarande har en egen vilja, men ängeln har tillgång till mycket mer än det som begränsar oss och är min egen och vår arts omedvetna femsinniga upplevelser. En ängel är ej rädd för döden eller någonting annat. Ängeln har ingen fysisk kroppslighet, och är helt enkelt odödlig. Ängeln är allting som är och den hyser inga tvivel, den har fullständig tillit. Ängeln ser och lever i ljuset – i kärleken – och de ingredienser, som i den omedvetna femsinniga mänskliga upplevelsen skapar negativ karmaenergi, ingår därför helt enkelt ej i dess individuella och personliga eller kollektiva icke fysiska verklighet.

Även om ängeln har en egen fri vilja, går det ej att konstruera omständigheter i ängelns liv, där denna vilja skulle kunna användas på fel sätt, eller på ett negativt sätt. På samma sätt som att den universella tyngdlagen ej påverkar ängeln själv eller dess fysiskt icke kroppsliga rike, påverkar ej heller negativ karma ängeln eller det riket. Jag kan tänka mig att ängeln har utvecklats förbi behovet av att frestas och prövas för att utvecklas, i min egen och vår arts omedvetna femsinniga mänskliga mening, för en ängel.

Det finns också andra frekvensnivåer, som t ex nivån där avreinkarnerade jordiska Själar är starkt fortvarigt bundna till sin egen fysiska kroppslighet i omedelbar närhet till den jordiska arenan. Sådana andar – sådana droppar av större jag – söker sig ej tillbaka till sina egna större jag – reservoarer – utan förblir bundna till sina egna fysiskt kroppsliga individuella tillstånd i jordens närhet.

Jag föreställer mig att min egen femsinniga personlighet, min egna individuella fysiskt kroppsliga egenskaper och en del av mitt fysiskt okroppsliga jag – droppen – är det jag är. Ifall jag just nu av egen fri vilja har valt att detta skall förbli intakt och ej fortsätta sin egen utveckling, processen i vilken min Själ – droppen – avbördar sig sin egen omedvetna femsinniga personlighets sidor, då inträffar ej något läkande och helande. En förbränning och överbelastning inträffar då istället i mitt eget energisystem. Vanligen inträffar detta när min egen Själ – droppen – ej kan acceptera att den måste fortsätta att släppa ifrån sig sin egen speciella reinkarnation i materian för att ge plats för en ny. I vissa fall kan en Själ – en droppe – hålla fast vid sin egna omedvetna femsinniga jordiska personlighets reinkarnation efter sin fysiska död, därför att just denna personlighet har varit särskilt framgångsrik eller mäktig i den jordiska materian under sin livstid på jorden.

Den överbelastning som sker i evolutionsprocessen, producerar det fenomen som jag själv och vår art kallar andar, spöken eller besatthet. Dessa andar väljer av egen omedveten fri vilja att av olika skäl förbli bundna vid jordens materia. Är de onda ? Nej, men de är oftast negativa. Ondska är en helt annan sak. Uppmuntrar de då till negativitet ? Ja, men detta är en del av attraktionslagen; deras egen energi – låga frekvenser dras till lika energikrafter och frekvenser eller till lika svaghetskrafter. Inom detta riken kan dessa andar skapa ytterligare negativ karma genom att främja det negativa, det negativa som jag själv och vår art i vanligt språkbruk kallar för ondska.

Jag själv och vår art kan också tala om utveckling bortom karman, som buddhisterna gör. De talar om den jordiska karman, där jag alltid har möjligheterna att fritt välja hur jag vill lära mig, fritt välja vilken väg jag skall gå. Buddhisterna talar om jorden och om den mänskliga upplevelsen och hur den utformas. De menar att det alltid är min egen fria vilja, mina egna fria val mellan tro och tvivel, mellan gott och ont, och mina och vår arts fria val av dualismer – de dualismer som jag själv och vår art tills nu har skapat, som är vår värld. Det är denna karma det talar om, ej det karmamönster som upphör att finnas till, när jag som Själ – droppe – ej längre behöver lära i en dualistisk världen. Trots att änglar har enskild vilja, samlar det ej karma i vår mening. Den ingår ej i deras dimension som en företeelse, lika lite som tyngdlagen. Ändå har de alltid en individuell vilja. Den universella lagen om karma, som jag själv och vår art som omedvetna femsinniga personligheter förstår den, är en lag för fysiskt kroppslig materia i förening med ande, och aldrig till för anden själv.

Många av de fysiskt okroppsliga rikena är ej änglariken. Förutom riket med de avreinkarnerade mänskliga varelserna, som är hårt bundna vid jorden och dess materia, så finns det oräkneliga riken av fysiskt okroppsliga liv. Bortom änglariket finns rike efter rike av intelligenser, som jag själv och vår art med vår omedvetna femsinnighet skulle betrakta som varande gud.

Inom arten människa finns det olika grader av Själsligt medveten medvetenhet – allsinnighet. Alla människor är ej lika omedvetet eller medvetet medvetna om sina egna Själar. Har då alla människor lika stora möjligheter ?

För det första så är det ej upp till den omedvetna femsinniga personligheten att döma eller fördöma. För det andra så kan frågan, bortkopplad från det jordiska tids- och rumsbegreppet, alltid besvaras med ja. Bland Själarna på jorden finns en kollektiv gemensam omedveten och medveten medvetenhet, men ändå åtskild individuell och personlig omedveten och medveten medvetenhet. En individ, som ej fullt så utvidgad och expanderad i sin medvetna medvetenhet, är ej samma energier, samma karma osv, som den som har en mer omfattande medveten medvetenhet. Men det är ingen skillnad som kommer att förbli en skillnad. Det är bara en högst tillfällig frekvens- och nivåskillnad i den jordiska materian i utvecklingens oavbrutna eviga flöde.

En Själ har ingen början och inget slut, men ändå finns det Själar som är äldre än andra Själar. Båda är sanning. Alla Själar kommer direkt från alltings ursprung, det jag och vår art menar med gud, men ändå finns det inget enda eller med andra ord standardiserat sätt på vilket Själarna formas individuellt. Uppfattningen om Själens eviga varelse blir paradoxal först när jag tillämpar mitt omedvetna femsinniga tänkande, som innefattar att allting måste ha en början och ett slut.

Allting som finns kan forma sig självt till individuella droppar av medvetet medvetande. Enär jag är en del av allt som finns, har bokstavligen alltid funnits, men ändå fanns det ett ögonblick då min individuella energiform och strömning, som jag är, tog form. Ifall jag tänker mig att havet är gud, och att det alltid har funnits. Ifall jag tar en droppe – min femsinniga personlighet – ur havet, blir den i samma ögonblick individuell. Men droppen har alltid funnits, men tidigare som en del av havet, eller hur ? Likadant är det med min egen och alla andras Själar. Det fanns ett ögonblick då jag blev en droppe energi, men den hämtades från det eviga och odödliga Väsendet, alltings ursprung, gud själv – Oceanen av Varande.

Jag har alltid funnits därför att jag är en del av alltings ursprung, gudomlig intelligens. Men gud tar sig individuella former, bildar små droppar, reducerar sin rörelsefrihet till pyttesmå partiklar av individuellt medvetet medvetande. Det innebär en massiv minskning av rörelsefriheten, men ändå rörelsefrihet i droppen av kvalitet och relativt sett lika fullständig som helheten. Den är lika odödlig, kreativ och uttrycksfull, men i droppens form är ursprungsenergierna reducerade för att passa i sin nuvarande lilla omfattning. När denna pytteform wäxer i äkta sann frihet, jagskap, i sin egen medvetna medvetenhet om sitt eget jag, då blir den större och större och mer och mer lik sitt ursprung. Då utvecklas och utvidgas den och blir så småningom lik sitt ursprung, men den kan aldrig bli helt som sitt eget ursprung och än mindre mer än sitt eget ursprung. På detta sätt kan alltings ursprung utvidga sig själv i all oändlighet. De droppar, som ej av egen fri vilja och kraft, lyckas med att wäxa på detta sätt återgår alltid förr eller senare till sitt eget ursprung. Detta sker på samma sätt som att droppar av regn, som ej förmår att utvidga sig och i förening med andra bilda en sjö, på ett eller annat sätt, förr eller senare, alltid återgår till sitt ursprung, havet.

Denna process är en parallell till processen i min egen omedvetna och medvetna femsinniga personlighet, som är av min Själ, när den expanderar till mitt större jag – reservoaren – och genom den får tillgång på hela min Själs – oceanens – dynamik, kraftspel och drivkrafter. Processen är också parallell till den process i vilken min omedvetna och medvetna femsinniga personlighet och mitt större jag återinträder i min Själs helhet, när jag lämnar min jordiska materiella tillvaro. Som individuell Själ förblir jag alltid en individuell Själ. Jag är både individuell och samtidigt ett med allt som finns.

Evolutionens individuella enhet är Själen. Denna uppfattning är ny för mig och vår art, då jag själv och vi som art ej tidigare har varit allmänt medvetna och Själens existens. I mitt eget och hela vår arts religiösa tänkande erkänner vi det vi kallar för Själ. Dock, tills nu har jag själv och vår art ej tagit detta på tillräckligt stort allvar, och ej tagit oss tillräckligt med tid för att fundera över vad Själens existens betyder för våra dagliga upplevelser, när det gäller kärlek, lycka och glädje osv å ena sidan, och rädsla, smärta och sorg osv å andra sidan. Detta som i allt bildar mitt eget och vår arts omedvetna och medvetna femsinniga mänskliga liv.

Jag själv och vår art har tills nu ej observerat och uppmärksammat Själens behov. Jag själv och vår art har tills nu ej övervägt vad våra Själar behöver för att läka och hela sina splittrade delar. Jag själv och vår art har ej med medveten medvetenhet studerat våra Själar, eller försökt hjälpa våra Själar att få det som är nödvändigt för att de skall kunna läkas och helas. Detta därför att jag själv och vår art tills nu enbart i vår omedvetenhet fritt valt att vara omedvetet femsinniga, och därmed tills nu enbart gett oss själva förmågan att inrikta och koncentrera oss på våra omedvetna femsinniga fysiska kroppars behov. Vi har utvecklat mycket in- och djupgående kunskaper om vår egen fysiskt kroppsliga konstruktion, vilka våra egna Själar antar när de reinkarnerar i den jordiska materien. Vi känner till aminosyror, kromosomer, enzymer osv, men jag själv och vår art känner ej till våra egna Själar. Jag själv och vår art vet egentligen ej alls hur dessa fysiologiska funktioner tjänar Själen eller påverkas av Själen.

När jag tänker på att de som har utbildats inom detta livets område är vana vid att lära sig om livet, genom att i huvudsak studera död materia, så kan jag förstå att det har blivit så. De har försökt att lära sig om livet genom att studera lik. Hur skulle jag kunna lära mig något om den levande anden, genom att studera det som ej innefattar någon levande ande ? Inte ens när dessa hjärnor har skådat ut mot vår väldiga galax har de tills nu sett livet, enär de tills nu har inbillat sig att galaxen ej innehåller annat liv än de med sin egen omedvetna femsinnighet kan se och identifiera. Detta har tills nu undanhållit mig själv och vår art alla de medvetet medvetna livsformer och alla de bröder och systrar vi har, så att de tills nu har förblivit fördolda för oss.

Dock, grundprincipen för allt liv är att det genomsyrar allt som är, att det bara finns ett liv, och att det kommer förr eller senare bli grundläggande för äkta och sann vetenskap, som är vetskap. Då kommer vi att utforska Själens fysiologi. Då kommer vi att studera liv genom att se på och förstå liv, och ej genom att studera död materia, och då kommer vi ej att försöka ge intelligens och mening åt livet genom att i våra laboratorier döda och ta isär mänskliga och djuriska former. Det kommer en dag att betraktas som en mycket primitiv och negativ karmaskapande metod för vår egen inlärning, enär den ej innehåller något medvetet medvetande om vad allt liv är.

Min egen fysiska kropp är min egen Själs instrument. Hjälper det att reparera pianot när pianisten är sjuk ? Det instrumentet åstadkommer beror ej bara på instrumentets tillstånd, utan framförallt också på musikerns. Ifall musikern spelar sorgesamma sånger, eller melodier som skälver av glädje, kommer instrumentet att följa med. Ej ens ett ytterligt finstämt och välvårdat instrument kan skälva av glädje, ifall musikerna väljer stycken med nedslagenhet och sorg. Samma är det med min egen kropp, min egen Själ och andes instrument. När jag väljer sorgen eller glädjen reagerar min kropp därefter. Ifall musikern – min omedvetna femsinniga personlighet – väljer att tyngas av rädsla, vrede, sorg eller nedslagenhet faller instrumentet sönder. I vissa fall kan instrumentet – min egen fysiska kropp – repareras, men reparationen på min egen fysiska kropps nivå av frekvens, kan aldrig bota, läka eller hela det som är på en högre nivå av frekvens, och som orsakade sammanbrottet.

Efter flera års äktenskap med en egensinnig make, kände sig en viss person som om hon höll på att kvävas i sitt förhållande – i vilket hon var oförmögen att uttrycka sina egna djupaste önskningar och utveckla sin egen kreativa och skapande förmåga. En vintermorgon kom hennes makes jeep, som stod parkerad på den branta uppfarten, i rullning. Den for över henne och krossade hennes bäcken. Kirurgi och mediciner botade hennes höfter och lättade på smärtorna i hennes fysiska kropp. Men kan kirurgi ta hand om den skada, som uppstår när en kvinnas kreativitet – i det här fallet representerat av hennes bäckenparti, hennes fortplantningsförmåga, den fysiskt kroppsliga symbolen för den kvinnliga kreativiteten – krossad av hennes makes okontrollerade maskulinitet – i det här fallet representerad av den rullande jeepen ? Kan kirurgi och mediciner bota den splittrade och lidande delen av min eller någon annans Själ ?

Är det slumpen som gör att en människa utvecklar hjärtsjukdom medan en annan utvecklar cancer ? Även om sjukdomstillstånd kan korreleras – stå i ömsesidigt förhållande, sammangå – i dieten, motionen, livsstilen och arvet, kan dess korrelationer ej dölja det vetenskapliga faktumet att livet gör ont i hjärtat för en del människor, medan andra tillåter att de blir konsumerade, bokstavligt talat slukade levande, av sina egna negativa upplevelser. Kan bypassoperationer eller kemoterapi bota detta hos mig själv eller någon annan ?

Jag frågar mig då om de otaliga sätt på vilka mina kroppsliga defekter uppstår saknar mening ? För en del människor handlar hälsan om hjärtat, medan den för andra är en fråga om vad de kan smälta i magen eller göra sig av med via tarmen. För andra handlar det om huvudet, vad de kan höra eller se, eller hur de på ett smidigt sätt skall ta sig igenom livet, klara sig själva eller bokstavligen hur de skall hantera livets upplevelser osv. Det är sådana frågor jag själv bör ställa till mig själv, direkt, öppet och ärligt, när jag nu väljer – med min egna medvetna medvetenhet – med mitt eget större jag – med min egen Själ och min egen Själsliga frihet – att nu skapa min egen fysiska hälsa genom att först läka och hela min egen Själ.

Det innebär ej att det på något sätt är oviktigt hur jag fysiskt sköter min egen kropp, eller att söka läkare när jag ”väljer” att bli sjuk. Trots att det fysiskt kroppsliga så att säga ej är lika verkligt som det icke kroppsliga, är det ändå som den lägsta, tätaste och mest lågfrekventa projektionen av den andliga materian, en andlig energi, och bör därför som allt annat äkta och sant vördas. Min egen fysiska kropp behöver vila och den behöver vård för att kunna fungera som min egen Själs och andes instrument. Men bortom varje del av min egen fysiska kropps hälsa eller sjukdom ligger alltid min egen Själs energier.

Det är min egen Själs läkande och helande av sina egna splittrade delar som är det verkliga målet med alla mina fysiska jordiska mänskliga upplevelser i den jordiska materian.

Allt tjänar detta syfte.


Äkta och Sann Frihet

Psykologi

Psykologi betyder enligt ordboken läran om Själslivet, de Själsliga livsyttringarna, insikt om det mänskliga Själslivet och människokännedom. Det betyder studiet av den levande anden, men har tills nu ej varit det. Psykologi har tills nu varit studiet av omedvetna femsinniga förnimmelser, uppfattningar och deras påverkan. Psykologi, som vetenskap och som verktyg inom sjukvården, har tills nu i stort enbart varit studiet av den omedvetna femsinniga personligheten, och ej alls Själskunskap.

Enär skolpsykologin enbart utgår ifrån och bygger på den omedvetna femsinniga personlighetens uppfattningar, har den tills nu ej förmått att erkänna Själens dynamik. Den kan ej förstå den dynamik – de drivkrafter och de kraftspel – som ligger bakom den omedvetna femsinniga personlighetens värderingar och beteenden. Liksom den somatiska – kroppsliga – medicinen försöker bota kroppen, utan att erkänna den Själsliga energin som ligger bakom den fysiska kroppens egen hälsa eller sjukdom – som är till för att läka och hela sin egen Själ – försöker psykologin att bota den omedvetna femsinniga personligheten, utan att alls erkänna drivkrafterna hos dess Själ, kraften som ligger bakom den fysiska personlighetens sammansättning och upplevelser. Därmed kan skolpsykologin ej läka, hela och bota på Själens egen frekvensnivå.

För att kunna utveckla och nära både förstånd och kropp, måste jag först lära mig att inse och förstå att jag har både ett förstånd och en fysisk kropp. För att läka och hela på min Själs nivå, bör jag likaså först av allt lära mig att inse förstå att jag har en Själ. När jag nu har en Själ, är den i så fall då en hålighet som mytologiskt – enligt någon mytologi eller gudalära – fyller min egen bröstkorg ? Mitt svar är Nej. Men när nu min Själ är verklig och levande som väsen för mig, med alla möjligheter till sina egna fria val, vad har då min egen Själ egentligen för syfte ?

Att för mig utveckla ett friskt och disciplinerat medvetet femsinnigt kroppsligt förstånd, ett fysiskt intellekt – vilket till sin karaktär har att det är genialt på att styra min egen fysiska kropp när det styrs från min egen Själ, men som har samma nivå på förmåga till äkta och sanna mänskliga känslor som datasystemet på ett Jas-plan – men som kan expandera sin egen känsloneutrala logik på ett sunt och tillfredsställande sätt inför varje ny uppgift, då kräver det mer än att jag bara erkänner att jag har ett förstånd. Det kräver att jag förstår hur mitt eget förstånd fungerar, vad det önskar, och sedan tillämpar jag själv dessa kunskaper på mig själv och mitt eget fysiska förstånd.

På samma sätt är det omöjligt för mig att hjälpa min egen Själ – som är piloten i min fysiska jordiska kropp och som står för allt som har med mina äkta och sanna känslor att göra – i dess läkande och helande utveckling, ifall jag enbart erkänner och accepterar min egen Själs existens. Jag måste lära mig att se och förstå min egen Själs temperament, lära mig vad min egen Själ kan acceptera, lära mig vad som bidrar till min egen Själs läkande och helande av sina egna splittrade delar och vad som gör den mer splittrad osv. Allt bör jag alltid lära mig att ta i beaktande.

Metoderna med vilket jag gör detta är ej utvecklade ännu. Jag själv och vår art har ännu ej skapat en disciplinerad och systematisk kunskap om Själen. Jag själv och vår art vet ej ännu hur våra beteenden och våra handlingar påverkar Själen. När jag själv ser en fel fungerande omedveten femsinnig personlighet, tänker jag ej ännu automatiskt på vad detta avslöjar om den personens Själ. Ändå är alla mina egna omedvetna femsinniga personlighets specifika sidor alltid min egen Själs splittrade delar, som behöver läkas och helas, och därför har reducerat sig själv till en fysisk form i materian. Mina egna och andras funktionsrubbningar går därför ej att förstå, ifall jag ej först av allt ser och förstår min egen Själ.

Den rädsla, fruktan, vrede och svartsjuka osv, som finns hos mig själv och som deformerar och förminskar mig själv, kan jag ej alls se och förstå ifall jag skiljer detta från de karmaomständigheter de tjänar syftet att balansera, läka och hela. När jag förstår, verkligen förstår att mina egna livsupplevelser är nödvändiga för att balansera, läka och hela min egen Själs energier, då står det mig helt fritt att välja att ej reagera omedvetet femsinnigt personligt på dem, och därmed undviker jag alltid att skapa mera negativ karma för min egen Själ.

Smärta i sig själv är bara smärta. Men min egen upplevelse av smärtan kopplad till min egen medvetna medvetenhet – min egen allsinniga personlighets vetskap – om att min egen smärta är ett värdigt syfte som utvecklar min egen Själ och gör mitt eget lidande då läkande och helande. Mitt eget lidande blir då meningsfullt och ej alls så smärtsamt. Lidandet kan jag då uthärda, därför att det har en äkta och sann mening som är värd ansträngningen. Vad kan ha större värde i mitt eget lidande och smärta än min egen Själs läkande och helande, min egen Själs utveckling ?

Det innebär ej alls att jag nu blir någon form av martyr. När jag nu kan se och förstå att jag genom mitt eget medvetna medvetande främjar min egen Själs läkande och helande och därmed dess utveckling, bidrar jag också så mycket jag kan till hela världens utveckling. Jag blir en som med medveten medvetenhet medvetet bidrar till hela världens utveckling. Jag blir en som med medveten medvetenhet medvetet bidrar till välståndet och den andliga tillwäxten och utvecklingen hos alla dem som delar den mänskliga utvecklingen med mig, just nu 2017 drygt sju miljarder medSjälar. Ifall jag är ovänlig mot mig själv, kommer jag alltid att vara ovänlig mot andra. Ifall jag är försumlig mot mig själv, kommer jag alltid att vara försumlig mot andra osv. Det är bara genom att känna äkta och sann hängivenhet för mig själv för mig själv, som jag kan känna äkta och sann hängivenhet för andra.

Ifall jag ej kan älska mig själv, kan jag ej heller älska andra, och då ej stå ut med att se andra som älskande. Ifall jag ej kan behandla mig själv vänligt, kommer jag att tycka illa om vänlighet när jag ser den hos andra. Ifall jag nu ej kan älska mig själv, blir mitt älskande av andra en mycket rädslobaserad och smärtsam prövning, som endast i mycket korta ögonblick erbjuder mig själv tröst. Med andra ord är mitt älskande av andra, eller hur jag behandlar mig själv, alltid en dos av min egen medicin, som jag samtidigt ger åt andra.

Ifall jag är en person som upplever vad som kan kallas för en martyrinställning, tycker jag alltid att jag ger allt jag har till andra. Detta betraktar jag som en form av kärlek, men i själva verket är det jag ger smittat av självförnekelse eller självhat, därför att det jag ger är så fyllt med sorg över min egen person. Energin från mitt eget hjärta döljs bakom egen inbillade rädsla, mina egna skuldkänslor och min egen brist på insikter om min egen medfödda rätt till mina egna fria val. När min egen omgivning känner en sådan falsk tillgivenhet känns den ej bra för dem. Min egen tillgivenhet är överbelastad med mina egna behov, men dessa behov uttalar jag aldrig. En sådan kärlek känns därför, för dem som drabbas av den, som att sjunka i kvicksand.

När jag nu kan göra vänliga och kärleksfulla saker för mig själv, då vet jag hur det är att älska mig själv. Då kan jag se på andra som är i förtvivlat behov av vänlighet och kärlek, och det känns bra att ge dem detta. Jag känner mig då ej som en välgörare, utan mår verkligen bra själv av detta. Detta är min egen Själs energier. Detta är min egen Själs uppfattning. Ifall jag ej känner någon sann hängivenhet, ifall det råder rädsla, skuld, motvilja, vrede sorg osv i mig själv, då finns det alltid möjligheter att läka, bota och hela min egen Själ.

Hur förhåller sig dessa upplevelser till en medvetet medveten frisk Själ och till en Själ som ej är frisk, en omedveten femsinnig persons Själ ?
Vad är en frisk Själ ?

För att besvara dessa frågor behöver jag en Själslig och andlig psykologi, en ny andlig medvetet medveten kunskap, en vetskap, som verkligen handlar om min egen Själ och ande, som som koncentrerar sig på min egen Själ. Min egen reinkarnerade själs femsinniga mänskliga utveckling, min egen Själ och andes utveckling i materian är en mycket specifik utveckling. Den är aldrig slumpmässig. Den är aldrig kaotisk. Den är alltid mycket specifik. När vissa nödvändiga mognadsprocesser i förening mellan materia och min min egen Själ och ande ej hedras, bryts min egen ande ner. Psykologerna har försökt att förklara denna nedbrytning med en omedvetna femsinniga psykologins terminologi. Jag kan fortsatt använda dessa uttryck, men sedan låter jag den psykologin expandera för att också omfatta min egen Själ och andes språk. Detta kommer så småningom att bli ett slags modersmål för allsinnig psykologi, och alla psykotiska sammanbrott kommer slutligen, så småningom, att beskrivas för vad de verkligen är, nämligen Själen och andens splittrade delar som försöker läkas och helas.

Min egen och hela vår arts reinkarnationer i materian, och den neutrala opersonliga karman roll för våra Själars läkande och helande utveckling, kommer då att bli centrala för den allsinniga psykologin. Det går aldrig att bedöma en personlighets karaktäristiska, de egenskaper som gör att en personlighet skiljer sig från en annan, utan att först se och förstå den karma som skapade dessa egenskaper. Den karman går aldrig att bedöma mot bakgrunden av en omedveten femsinnighets upplevelser, enär karman speglar upplevelser som inträffade långt före den nuvarande femsinniga personlighetens existens, ibland kanske flera århundraden tidigare. Det viktigaste är alltså ej min egen rädslas, vredes, svartsjukas, bitterhets och sorgs osv inverkan på min nuvarande omedvetna femsinniga personlighet, utan det viktiga är dess inverkan på min egen Själ, huruvida det bidrar till min egen Själs läkande och helande utveckling eller ej.

Det är ej nödvändigt för mig att förstå var och en av min egen Själs omedvetna femsinniga personligheter, var och en av dess tidigare fysiska livstider. Min Själs många, många tidigare livstider är ej lika centrala för min egen nuvarande utveckling av var och en av min Själs nuvarande personlighetsdrag, men utan min egen medvetna medvetenhet om mina upplevelser i mina egna tidigare livstider, kan jag ej förstå i vilken utsträckning min egen Själ läks och helas genom mina nuvarande upplevelser, eller vilka resultat den försöker uppnå. Ifall min Själ bland andra reinkarnationer t ex varit en romersk centurion – en officer som förde befäl över 60 man – en indisk tiggare, en mexikansk mor, en nomadpojke och en medeltida nunna, och ifall karmamönster som sattes i rörelse under dessa mina tidigare livstider är i rörelse inom mig i min nuvarande reinkarnation, kommer jag att se och förstå mina nuvarande böjelser, intressen eller sätt att reagera i olika situationer, utan att vara medvetet medveten om alla mina egna upplevelser i alla mina tidigare livstider.

Det kan tänkas att en Själs medeltida nunna utvecklade förmågan att se en ängel. I så fall, vilket enastående andligt framsteg ! Mina egna fysiskt okroppsliga vägvisare och lärare kommer till mig på samma ljusfrekvenser. Dessa ger mig alltid, när jag ber om det, frukterna av mina egna tidigare livstider. Ifall jag varit nunna med kontemplation – begrundan och betraktelse utan fördömande – av min egen rädsla, min egen kamp, min egen smärta och mitt eget mod osv, kan jag be mina vägvisare och lärare om att få tillgodogöra mig detta nu. Ifall jag varit romersk centurion är den delen ej död sedan tusen år hos mig. Den energin kan bokstavligen även nu tränga in i min egen omedvetna femsinniga personlighet, och av ren nyfikenhet vilja hålla i ett modernt vapen.

Tycker jag illa om vissa människor ? Lockades jag som barn av läraryrket ? Blir jag skrämd i trånga mörka utrymmen ? Sådana reaktioner går ej alltid att förklara med upplevelserna i mitt eget nuvarande liv. Den läkande och helande kraften i den allsinniga psykologins kärna är det medvetna medvetandet. Det som läker och helar är att söka upp mitt omedvetna, och därmed ge mig frihet att välja bort det och därmed bli läkt och helad, och att möta detta utan rädsla med mod, och föra ut det i mitt eget medvetna medvetandes ljus. Ifall jag ej erkänner existensen av det som måste göras medvetet medvetet – som upplevelser i livstider som framlevdes på andra platser och i andra tider – då kan min egen Själ aldrig uppleva sig själv på detta sätt.

Ifall jag har lämnat min partner eller min partner har lämnat mig, kan det vara så att våra Själar värdigt och med stor och sann hängivenhet har valt att i denna livstid spela upp en situation, som de har upplevt i en annan livstid, eller flera andra livstider, och som fortfarande innehåller läkande och helande kraft för oss båda. Det kan vara så att våra Själar – våra större jag, reservoarerna – har samtyckt till en gemensam balansering av karmaenergier, så att den ena får uppleva samma smärtsamma förlust, som denne i en tidigare livstid tillfogade den andra. Sådana upplevelser är aldrig till för att skapa meningslös smärta. I universum finns det ej en enda handling som saknar äkta och sann hängivenhet för livet och dess utveckling.

Mina egna föräldrar är de Själar som stått mig närmast i min nuvarande livstid, och som har haft det största inflytandet över mig. Så är det även om det ej alltid verkar vara så, även om det som för mig själv blev så att jag skildes från båda mina föräldrar vid femton års ålder. Likaså ifall en av dem, eller båda redan vid min födelse skulle ha försvunnit. Min egen Själ och mina föräldrars Själar – våra egna större jag – samtyckte oavsett hur det blev till vårt förhållande. Detta för att balansera de av våra egna karmaenergier som måste balanseras, eller för att hos varandra aktivera den dynamik – de kraftspel och drivkrafter – för det som var och en av oss har att lära sig. Utan en medveten medvetenhet om mitt eget karmiska samspel, om min egen Själs upplevelser i andra livstider, kan jag aldrig förstå hur stor uppväckande potential som samspelet med mina egna föräldrar och syskon har.

Utforskningen av och kunskapen om intuitionen – den inre omedelbara insikten, tankeblixten – kommer att bli en central del av den nya allsinniga och andliga psykologin. Intuitionen är den fysiskt okroppsliga världens röst. Den är ett system för kommunikation som frigör den omedvetna femsinniga personlighetens från det omedvetna femsinniga systemets begränsningar. Min egen intuition tillåter min omedvetna femsinniga personlighet att bli allsinnig. Min egen intuition är mitt eget band mellan min egen jordiska omedvetna femsinniga personlighet och mitt eget större jag, samt mina egna fysiskt okroppsliga vägvisare och lärare.

Den traditionella psykologin erkänner ej ens intuitionen, annat än som kuriositet. Därför erkänner den ej kunskapen, som uppnås genom intuitionen, och således behandlas ej denna kunskap av ett intellekt med medveten medvetenhet. Min egen omedvetna femsinniga personlighet behandlar bara den kunskap den samlar och materialiserar genom sina omedvetna fem sinnen, på samma sätt som det omedvetna datasystemet i ett Jas-plan. Min egen allsinniga personlighet förvärvar mängder med kunskap genom min egen intuition, och när dessa kunskaper behandlas med medveten medvetenhet inrättar sig min egen omedvetna fysiska personlighet efter min egen Själ, då har jag erkänt och accepterat att det finns en pilot med känslor i mitt liv som styr mitt eget liv. Den medvetet medvetna vägen till äkta och sann frihet kräver alltid ett erkännande och accepterande av mina egna fysiskt okroppsliga dimensioner, och wäxande kunskaper och insikter om vad min egen Själ är och vad den behöver för att läkas och helas.

Andligheten kommer att vara kärnan i den allsinniga psykologin. Den andliga psykologin kommer att vara inriktad på Själen, och Själsliga och andliga kriser kommer att betraktas som konstruktiva och uppbyggande lidanden, till för att hela Själen. Den andliga psykologin kommer att spåra och se och förstå de funktionella sambanden mellan karma, reinkarnation, intuition och andlighet.

Min egen andlighet har med själva processen för min egen odödlighet att göra. Jag har t ex min egen intuition – min egen inre omedelbara insikt, tankeblixten – men min egen andlighet är ej begränsad till min egen jordiska personlighet eller dess intuitionssystem. Min egen andlighet omfattar hela min egen Själs resa, medan intuitionen är min egen Själs sätt att kontakta min nuvarande omedvetna fysiska varelse, för att hjälpa och bistå den i överlevnadssituationer, skapandesituationer eller inspirationssituationer osv. Min egen andlighet är mitt eget sätt att genom mitt större jag – reservoaren – be andra Själar, vägvisare och lärare om råd och få vägvisning för mina egna fria val. Min egen andlighet hänför sig till det som är odödligt och evigt inom mig själv, medan mitt eget intuitionssystem – som utvecklats min nuvarande omedvetna fysiska kropp – kommer att lämnas kvar därför att det ju ej behövs i min då andliga icke fysiska värld.

Andlig psykologi är en disciplinerad och systematisk studie av kunskap om vad som är nödvändigt för att läka och hela min Själs splittrade delar. Andlig psykologi kommer att kunna urskilja de av mina egna beteenden som verkar i motsats till min egen harmoni, läkning och helhet, och som därmed verkar mot min egen Själs läkande och helande. Den andliga psykologin kommer att undersöka och studera negativitetens omfattande inslag, undersöka hur många former av negativiteter det finns, och kommer att klargöra vilka effekter dessa har på Själarna. Dock, tills den andliga psykologin har utvecklats därhän får jag själv arbeta med detta på egen hand, eller i förening med andra, efter bästa förmåga. Då vet jag att jag alltid kan be mina egna fysiskt okroppsliga vägvisare och lärare om bistånd.

Allt som ökar separationen inom mig splittrar min Själ ännu mera eller minskar på ett eller annat sätt min Själs styrka och kraft i min nuvarande och omedvetna femsinniga personlighet, vilket ej skall förväxlas med dess egen odödlighet. När min Själ reducerade sig för att passa min nuvarande fysiska reinkarnation, behöll den blåkopian till holismen – det att en sammansatt helhet är något annat än summan av delarna – inom sig. Ett så att säga genetiskt holistiskt mönster på mig själv finns alltid närvarande, och ifall min omedvetna femsinniga personlighet verkar utanför detta holistiska genetiska mönster uppstår alltid en felfunktion hos mig.

Den andliga psykologin kommer att kunna belysa alla de situationer för mig, som skulle kunna splittra min Själ ytterligare, ifall jag ej såg dem klart. Brutalitet t ex splittrar alltid min egen Själ och ande. Min egen och hela vår arts Själar tolererar ej brutalitet. De tolererar ej överflöd av smärta och irrationalitet. De tolererar ej heller att vi ljuger. Tänk ifall detta upphörde på vår planet. Min egen och vår arts Själar tolererar ej en inställning som ej är äkta och förlåtande. Våra Själar tolererar ej heller rädsla, hat, avundsamhet och svartsjuka. Dessa företeelser är bokstavligt talat gifter – som arsenik för min fysiska kropp – för min egen och hela vår arts Själar. Detta bör jag själv och hela vår art så snart som möjligt lära oss att bli medvetet medvetna om.

När min egen omedvetna personlighet ägnar sig åt dessa beteenden är det detsamma som om den gång på gång tillförde den fysiska kroppen arsenik. Det blir en pytteliten kick som åtföljs av långvarig och bestående förstörelse. Dessa mina egna, ofta omedvetna men också ibland medvetet medvetna beteenden, de förvränger, de förorenar och de förstör min egen Själs styrka på lika sätt som arsenik skulle göra med min egen fysiska kropp. De är alltid min egen Själs förvrängningar, vilka speglas av min egen Själs – mitt eget större jags – reducerade motsvarighet i min egen icke medvetna femsinniga personlighet, vilken min egen Själ använder och nyttjar som mina egna femsinniga negativa sidor, vilka är till för att rena, läka och hela min egen Själs splittrade delar, och för att låta andra medSjälar se och förstå detta, så att de kan hjälpa till i mitt eget och sina egna läkande och helande arbete.

Den andliga psykologin vilar på en förståelse av denna dynamik – en förståelse av dess kraftspel och drivkrafter. Detta är grunden för hela den andliga psykologin, som gör att jag själv och vår art kan se och förstå smärta utan att reagera med rädsla, med fördömande, med avsky eller undvikande, utan istället erkänna Själen som splittrad och i behov av rening, läkande och helande. På så sätt kan jag själv och vår art då alltid säga: Under dessa omständigheter skall vi bota och hela honom eller henne. Så låt oss bota och hela oss själva och alla andra. Låt oss ej fly undan från den äkta och sanna meningsfullheten i de splittrade och nu i den jordiska materian reinkarnerade delarna av våra egna Själar.

Min egen splittrade Själs omedvetna femsinniga personlighet är i sanning omedveten. Dock, det pågår ändå ett ständigt samspel mellan min omedvetna femsinniga personlighet och mitt eget större jag – min egen Själ. Frågan är om jag är medvetet medveten om det ? Ifall jag ej är medvetet medveten om det, då är samspelet i så fall ej direkt. Då sker det indirekt genom omedvetenhetens täthet – materian. När jag är medvetet medveten om den vägvisning jag får av mitt eget större jag, och gör mig själv mottaglig för den, då gör denna min egen mottaglighet att mitt eget större jags vägvisning kan flyta fram till mig själv fritt och obehindrat. Ifall jag är omedveten eller förnekar att det finns en högre frekvensnivå av vishet och vägvisning i mitt eget liv, då måste alltid denna vägvisning tränga igenom de fysiska händelsernas – materians – täthet för att nå mig, och det är en långsam och ofta smärtsam väg för mig själv och andra att vandra på jorden.

Det är genom mina egna kriser som min egen medvetna medvetenhet först kommer igenom min omedvetna femsinnighet. När min omedvetna femsinnig personlighet ej är bunden till – utan gjort sig själv fri – då lockas alltid min egen omedvetna femsinnighet enbart av livets fysiska förtrollande materialism. Detta leder förr eller senare alltid till en kris för min egen omedvetna femsinnighet, därför att den nödvändiga styrkan och vägvisningen, som är avsedd att från mitt eget större jag alltid flyta direkt till min egen jordiska personlighet, är avskuren. Ifall min egen omedvetna femsinniga personlighet förnekar förekomsten av sin egen större visdomskälla, kan jag ej med medveten medvetenhet nyttja min egen min egen större vägvisning, min egen intuition eller någon av mina egna större mekanismer, som är till för min egen hjälp, och som jag själv alltid har tillgång till. Därför uppstår det en kris för mig själv och på samma sätt uppstår det kris för många andra, för samhällen, för nationer och för hela vår art.

Var det ursprungligen meningen att krisen skulle bli central för min egen och vår arts tillwäxt ?

Nej ! Detta mönster utvecklades genom de fria val som träffades av vår art i ett tidigt skede. Vårt evolutionsflöde måste ej omfatta detta krismönster. Jag själv och vår art måste ej alls uppleva rädsla, smärta och trauma, emotionellt eller fysiskt våld och brutalitet för att wäxa som människor. Den gudomliga ordningen sade att vår art vid någon tidpunkt i sin utveckling alltid av egen fri vilja slutligen ändå skulle välja att gå mot helheten. Hur och när vi gör det och hur och när vi lär oss detta under vår utveckling, får helt och hållet alltid bestämmas av de fria val jag själv och vår art träffar, och om hur vi då väljer att nyttja energierna i den jordiska skolan av materia. Att rädslan och tvivlet skapades och valdes av vår art som en av de främsta läromedlen, det valdes som alla andra av vår art som ett mänskligt enskilt och kollektivt fritt val. Vår art valde fritt vid en tidpunkt denna väg för vår arts egen inlärning, och vi satte därmed då också mönstren av negativ karma i rörelse, karma som vi enbart genom våra egna fria men omedvetna val då själva alstrade. Dock, jag själv och vår art kan när som alltid göra ett nytt fritt eget val och istället välja att när som leva i samklang med våra egna Själars energier.

När vår art utvecklades, när den började välja att uppleva sitt eget spektrum av rädslor, av önskningar och sina kollektiva eller egna individuella bindningar till det fysiskt kroppsliga – förtrollades av materian – då började vissa av våra fria val utkristallisera sig i form av den väg som nu är så väl känd och smärtsam för mig själv och hela vår art. Mitt eget uppvaknande till behovet av att röra vid någonting mera, att röra vid någonting mera, att röra vid mitt eget andliga energisystem, är nu en en rätt väl synlig upptrampad stig. Många har redan gått före mig. Denna stig leder mig förbi min egen gamla eländiga upplevelse av att jag enbart skulle vara en fysiskt materiabunden personlighet, utan någon egentlig egen frihet till mina egna val, utan någon medveten medvetenhet till mina egna upplevelser av att jag i förening med mitt större jag – reservoaren – min egen Själ – oceanen – alltid har haft, har, och alltid kommer att ha äkta och sann frihet till att göra alla mina egna val.

Med andra ord min egen nu ännu ej helt medvetna femsinniga personlighet uppvaknande till min egen Själ och andes potential, det har bland annat krävt den fysiska förlusten av mina föräldrar – min mor dog i cancer 50 år ung när jag var 14 år och min far, som var 30 år äldre, dog ca ett år senare, förlusten av mina två bröder – en träffar jag nästan aldrig och den andre dog i cancer ca 40 år ung – förlusten av en nära vän i min egen ålder som dog i cancer 1994, förlusten av ett företag 1991 med lysande framtidsutsikter och motigheter i försök att därefter starta egen ny verksamhet, ca 15 års ofrivillig arbetslöshet och stora personliga förluster av pengar. Därtill har jag haft och har ett antal bekymmer med min hälsa av både allvarlig och mindre allvarlig karaktär.

Detta har sammantaget, mot min egen omedvetna femsinnighets vilja, gjort att jag nu med medveten medvetenhet försöker göra mig fri från alla mina tidigare omedvetna femsinniga behov av yttre makt – omedvetna behov för min egen inre ofrihet – och all den materiella förtrollning som jag i min omedvetenhet alltid hittills har bejakat. När jag nu ser på mitt eget liv i backspegeln, så kan jag se och förstå att det för mig har krävts att min egen tills nu varande helt ensidiga koppling till yttre makt – till min egen inre ofrihet – skulle brista, som den har gjort, helt kollapsa för att jag skulle fatta intresse för min egen inre medfödda frihet till mina egna och alltid fria val till mitt eget fria liv. Detta är då den kärleksfulla och gudomliga meningen med min egen omedvetna femsinniga personlighets kris. Tack Själen för att den krisen blev akut för mig innan jag blev helt färdig med min nuvarande fysiska reinkarnation i materian.

Den andliga psykologin kommer att inrikta sig på sådana här situationer genom att gå direkt på frågan om den äkta och sanna inre friheten till mina egna och alltid fria egna val. Detta är lämpligt därför att det kommer snart en tid då jag själv och hela vår art utvecklas bortom den ensidiga och omedvetna femsinniga personligheternas perspektiv, bortom inlärningen genom omedveten femsinnig utforskning av den fysiska materians värld – vilket enbart ger yttre makt som ju är detsamma som inre ofrihet – och mot den allsinniga personlighetens upplevelser. Det är detsamma som upplevelsen av materians värld och den icke fysiska världen i förening, och den medvetna färden för mig själv och hela vår art mot äkta och sann frihet genom alla våra enskilda och egna fria val.Detta med äkta och sant hängivet och kärleksfullt bistånd från mina egna fysiskt okroppsliga vägvisare och lärare och från alla medSjälars likaså. Tack till alla Er, vägvisare och lärare som ej är bundna av den fysiska materian, och hela universum för det !

Min egen femsinniga personlighet i sig själv är ej ond eller god, positiv eller negativ. Den är min egen Själs redskap och instrument, en naturlig del av min egen Själs – mitt eget större jags – nuvarande jordiska reinkarnation i materian. Utvecklingen av de fem sinnena var en höjdpunkt där människoSjälens intellekt expanderades, och där vår art gavs möjlighet att lära genom den fysiska materian. Vår arts icke medvetna krav på yttre makt uppstod ur den från Själen avskurna omedvetna femsinnighets rädsla och osäkerhet, men ej ur den femsinniga personlighetens begränsningar i sig själv, utan genom vår arts egna fria val att välja att lära sig genom sin egen rädsla, sin egen fruktan och sitt eget tvivel i stället för genom sin egen Själs visdom och äkta sanna hängivenhet för livet som sådant.

Jag själv och vår art har just nu återigen alla möjligheter att fritt välja om hur vi fortsatt skall välja att lära oss, hur vi fortsatt vill läka och hela våra splittrade delar av våra egna Själar och fortsatt utvecklas i samverkan och meningsfullhet med varandra och den jordiska materian och jorden själv. Just nu är det rätt tid igen, för mig själv och hela vår art, att som individuella och suveräna Själar och som art, att göra nya egna fria val och välja annat. Som suveräna individuella Själar och som art har vi nu chansen igen att av egen fri vilja välja annorlunda, och att välja något nytt, och att då välja att den här gången söka att lära genom visdom och äkta sanna vördnad för livet, att välja att slå in på klarhetens, den medvetet medvetna tillwäxtens och det medvetet medvetna livets vertikala väg i kärleksfullhet och meningsfullhet.

Jag själv och alla andra har nu som art uppnått slutet på den evolutionsfas, som började långt innan min nuvarande existens kom till. När inlärningen i materian för hela vår art utformades, då konstruerades den som ett antal komplementära – ömsesidigt utfyllande – cykler, stora cykler som verkar inom universum, inom vår egen galax och andra. Dessa cykler arbetar med en förut bestämd hastighet inom den fysiska materiaformens värld, där de tjänar förut bestämda balanseringar av energier.

Den cykel som vi som art just nu håller på att avsluta, och därmed även inleda ett nytt förlopp, förekommer i ett ögonblick då tre stora cykler avslutas och börjar om på nytt. Dessa cykler verkar också inom varandra. Liksom månen kretsar kring jorden, som kretsar kring solen, och liksom det finns omloppsbanor inom dessa omloppsbanor, så finns det cykler inom cyklerna. Vår art befinner sig just nu i slutet av en stor astrologisk cykel, en tvåtusenårig cykel, och en ännu större cykel, där en tjugofemtusenårig cykel är kopplad till avslutningen av en hundratjugofemtusenårig cykel. Det är därför som allt det just nu pågår och händer med vår evolution händer just nu med så stor hastighet. Det var avsett att hända just nu. Jag själv och hela vår art har just nu chansen, att utifrån våra nya egna fria personliga val, välja att med medveten medvetenhet aktivt medverka till att vi som art kollektivt väljer en annan väg för vår fortsatta resa i universum och för vår egen enskilda och vår kollektiva vidare utveckling som art på jorden i materia.

Negativiteten i den senaste tvåtusenårscykeln samlas nu så den kan frigöras och omformas, så att nästa tvåtusenårscykel, som inleds med med början på nästa tjugofemårscykel och nästa hundratjugofemårscykel, kan inledas i rent tillstånd.

Det är det här den nuvarande situationen och det nuvarande ögonblicket handlar om; Födelsen av en mycket annorlunda möjlighet med möjligheter för mig själv och hela vår art att göra sig kvitt gamla uttjänta mönster, mönster som ej längre behövs. Ju mera ljus jag nu själv utifrån min egen individuella vilja väljer att vara – ju mera kärlek jag nu av egen fri vilja väljer att ge mig själv och alla mina medSjälar och världen – ju mera upplyst blir jag själv bokstavligen, och desto mer annorlunda kommer jag själv då att utifrån min egen Själs suveräna frihet att välja att välja.

Den andliga psykologin kommer att stödja mi i att välja att lära genom visdom, stödja mig i valet att välja bort mina egna negativiteters mönster, stödja mig att välja bort min egen rädsla, min egen fruktan och mina egna tvivel. Dessa energier lämpar sig ej längre för det jag själv och hela vår art är födda som och ämnade till, och som jag själv och vår art nu med vår egen medvetna medvetenhet – vår egen allsinnighet – snart kommer att få uppleva att vi är, och det sker när vi väljer så. Den andliga psykologin kommer att tydliggöra för mig själv och hela vår art hur förhållandena mellan min egen omedvetna och känsloneutrala femsinniga personlighet är, hur mitt eget större jag och min egen Själ och relationerna som min egen Själ har till mina medSjälar, hur skillnaderna mellan dem är, och hur jag själv kan urskilja dessa skillnader. Den andliga psykologin kommer att påvisa vilken vilken betydelse samspelet mellan personligheterna har för den energidynamik som sätts i rörelse av dem, och visa denna dynamik – dessa kraftspel och drivkrafter – kan användas för att rena, läka, bota och hela.


Illusion / Inbillning

Varje av min egen samverkan med varje annan individ är en del av en kontinuerlig inlärningsdynamik. När jag samverkar med en annan människa, är illusionen – den förut fattade meningen – en del av denna dynamik. Illusionen gör det möjligt för min egen Själ att uppfatta vad den behöver förstå med personligt medveten medvetenhet för att kunna läka, bota och hela min Själs splittrade delar. Likt en filmföreställning skapar min egen Själ de situationer som krävs, för att de sidor av min egen Själ, som måste botas, skall föras till läkning och helhet.

Illusionen är ett inlärningsmedium. Den hör till min egen omedvetna femsinniga personlighet. När jag fysiskt dör, när jag återvänder hem, kommer jag att lämna kvar mina egna illusioner. Men när jag är en allsinnig personlighet som lever i äkta och sann kärlek och ljus, som bildlikt talat ser och förstår med min egen Själs ögon, då kan jag själv uppfatta mina egna illusioner, utan att dras in i dem. Som en sådan person har jag äkta och sann frihet.

Illusionen är underbart anpassad till varje Själs behov. Varje situation tjänar alltid varje personlighet som omfattas av den. Jag kan ej, och kommer ej, att möta en enda situation eller ett enda ögonblick, som ej direkt eller indirekt och omedelbart tjänar min egen Själs behov för läkning för att komma till helhet. Illusionerna skapas för min egen och hela vår arts Själar av Själarnas egna intentioner – Själarnas egna uppsåt och syften. Därför myllrar varje illusion i varje ögonblick av de upplevelser, som bäst lämpar sig för att min egen och hela vår arts Själar skall kunna få läkning och och bot, bli helade, bli hela.

Illusionen är formbar. Det innebär att det som skapas i förening med illusionen ej har ett beroende förhållande till de Själar som deltar i skapandet. Det innebär att det ej finns någon omedveten femsinnig fysisk varseblivning som ej kan läkas, botas och helas, liksom att det ej finns någon intention, vilken ej kan förändras eller ersättas med en annan. Förståelsen av hur mina egna illusioner kommer till, hur de fungerar, vilken dynamik som ligger bakom dem, och vilken roll de spelar i min egen Själs utveckling, är grundläggande för den andliga psykologin.

Den andliga psykologin tillåter min egen omedvetna femsinnig personlighet att frigöra sig från sina egna illusioner, och därmed ser och förstår jag ur den äkta och sanna kunskapens perspektiv, jag ser hur den fungerar. Precis som t ex en intelligens med kunskap om modern läkarvetenskap skulle kunnat leva i Europa under pestens dagar, utan att ha påverkats av den, så kan jag själv och alla andra som personligheter med äkta kunskap om illusionerna och hur de fungerar, leva i denna illusionens materiavärld utan att påverkas av den.

Pesten överförs av loppor från råttor. Detta är känt nu, men var det ej då. Genom att hålla sin omgivning ren, genom att undvika allt som lockar till sig råttor, och genom att vara noggrann med den personliga hygienen, skulle en sådan person ej bara hålla sig själv frisk, utan även se till att andra gick trygga. När jag upplever min egen rädsla, fruktan, vrede, avundsamhet eller svartsjuka, då befinner jag mig i en äkta och sann illusion – en äkta och sann inbillning – som är till för att göra mig medvetet medveten om de delar av min egen Själ som behöver läkning. Den illusoriska företeelsen som sådan existerar ej. Det är därför som jag aldrig kan få någon egen äkta och sann frihet genom att ägna mig åt mina egna illusioner.

Det enda som existerar och är verkligt mellan Själar är kärlek, och det är alltid allt och det enda som finns i verklig verklighet. Genom att jag lär mig att se och förstå detta, lär jag mig att förbli medvetet medveten inom illusionens värld, och att med medveten medvetenhet erkänna och acceptera de tillfällen till läkning, bot och helande som ständigt erbjuds mig, och samtidigt hjälpa andra till läkning, bot och helande. Den medvetna medvetenhetens och kunskapens frihet till nya läkande, botande och helande friska val är identiska i de båda situationerna.

Mina egna illusioner får enbart makt över mig själv ifall ej alltid tänker på att jag själv är en helt fri Själ och ande, som utifrån mitt eget fria val har valt att ta på mig den omedvetna femsinniga fysiska upplevelsen i kroppen av materia för att lära mig i och utveckla mig själv med. Mina egna illusioner har bara inflytande över mig själv ifall jag enbart drivs av min egen omedvetna femsinniga personlighets egna önskningar, impulser och värderingar. Mina egna illusioner påverkar mig ifall jag genom min egen rädsla fruktar, hatar och sörjer och tillåter mig att täras av min egen rädsla och vrede eller slår till mot min egen ilska. Mina egna illusioner påverkar mig ej alls när jag äkta och sant älskar, när jag med äkta och sann hängivenhet öppnar mitt eget sinne och mitt eget hjärta för mig själv och andra, när jag väljer att tillåta min egen kreativitet och skaparkraft och skaparförmåga att ohejdat flyta genom mig in i det alltid närvarande ögonblicket nuet. Med andra ord har mina egna illusioner aldrig något inflytande över min egen omedvetna femsinniga personlighet när jag rättar mig efter min egen äkta, sanna och eviga Själ och ande.

Alla illusioner styrs av en neutral och opersonlig energidynamik, samma neutrala opersonlighet som gäller för t ex tyngdlagen och karmalagen. Den har skapats från början genom karmalagens verkningar. Min egen enskilda omedvetna femsinniga personlighets sammansättning, mina egna omedvetna intentioner som jag har fötts med, har bestämts utifrån min egen Själs karma. Dessa mina egna intentioner – min egna uppsåt och syften – formar min egen omedvetna femsinniga personlighets illusioner, och dessa illusioners verkligheter inom den jordiska skolan, tills de med min egen omedvetna eller medvetna medvetenhet ersätts av mig själv med mina egna nya intentioner. Ifall min egen omedvetna femsinniga personlighets reaktioner skapar ytterligare negativ karma för min egen Själ, och ifall denna negativa karma ej kan balanseras ut under min nuvarande livstid, då kommer den att medverka till hur min nästa personlighet i materian kommer att utformas. Intentionerna hos denna min nästa personlighet i materian kommer att skapa dess illusioner, dess verklighet inom den jordiska skolan i materian osv.

När jag blir medvetet medveten och uppmärksam på mina egna illusioner, och formar mina egna nya intentioner efter detta, måste ändå min egen negativ karma balanseras. Karma är karma. Energi är energi. Den medvetet medvetna personligheten vet detta och reagerar därför ej med rädsla, vrede, sorg, avundsamhet eller svartsjuka på det jordiska livets fysiska upplevelser och händelser i materian, vilket ju i så fall skulle skapa ny negativ karma åt personlighetens egen Själ, utan den medvetet medvetna allsinniga personligheten reagerar alltid med äkta och sann hängivenhet och tillit för att universum i varje ögonblick ser till att den alltid suveräna Själen och anden behov för läkning och helande tillgodoses. Det gör att mitt eget större jag alltid ser till att jag drar mig mer och mer till andra Själar med samma intentioner, frekvenser och medvetet medvetande.

Varje personlighet drar till sig andra personligheter med samma frekvens på medvetet medvetande eller med samma omedvetna svagheter. Min egen omedvetna rädslo- och vredesfrekvens, min egen omedvetna girighetsfrekvens drar till sig samma omedvetna girighetsfrekvens osv. Detta är attraktionslagen. Lika söker lika. Min egen negativitet drar till sig negativitet och min egen äkta och sanna kärlek drar till sig äkta och sann kärlek. Som omedveten, rädd och vred människa är därför min egen värld fylld med omedvetna, rädda och vreda människor, som omedveten girig människa är min egen värld fylld med omedvetna giriga människor, och som medvetet medveten människa lever jag själv i en värld fylld av medvetet medvetna älskande människor.

Attraktionslagen skapar så att säga en kokong av lika energi runt min egen och varje annan personlighet, så att metamorfosen – förvandlingen – till helheten, när min omedvetna femsinniga personlighet med medveten medvetenhet verkligen försöker att läka och bota sin egen rädsla, sin egen vrede, sin egen avundsamhet eller svartsjuka osv blir intensivare och accelererad, när den förs in till centrum av min egen medvetna medvetenhetsnivå. Min egen omedvetna femsinniga personlighet ser då ej bara sin egen rädsla och vrede inom sig själv, utan upplever den dessutom överallt utanför sig själv. När min omedvetna femsinniga personlighet med egen medveten medvetenhet fritt har valt att möta och bota sin egen rädsla, blir under denna läkningsprocess varje omständighet och varje möte under en kort tid alltid irriterande och skrämmande. Men universum reagerar då alltid direkt stödjande och hjälpande på min egen vilja att bli läkt och helad.

När min egen rädsla och vrede i min egen omedvetna femsinniga personlighet byggdes upp, då var världen jag levde i allt en spegling av min egen rädsla och vrede som jag måste läka, bota och hela. Detta till för att jag så småningom slutligen skulle inse att det alltid är min alldeles egna rädsla och vrede som skapar en rädd och vred värld, och ej tvärtom. Att all den omedvetna femsinnighetens rättmätiga rädsla och vrede alltid har sitt ursprung och källa inom min egen omedvetna femsinniga personlighet, i mig själv, och därmed ej kan ersättas av upplevelser och uppfattningar som andra har, utan endast av mitt eget väsens kraft, står nu klart för mig.

Liksom mina egna rädslo- och vredesfrekvenser väcker samma frekvenser hos andra ger mina egna kärlkeksfrekvenser gensvar på lika sätt. Det är alltid mina egna intentioner – mina egna uppsåt och syften – som avgör effekten av det jag själv råkar ut för. Ifall det jag erbjuder andra ej är förnuftigt, ifall det ej eller stöder eller ger näring, ifall det ej ger utan att ta – ifall det ej ej är äkta och sant villkorsfritt – då kommer det att mötas med motstånd på lika nivå, och detta motstånd i sig själv kommer att bli motparten till mina egna energier, som försöker ta ifrån andra eller kontrollera dem med ej villkorsfria gåvor. Separation och avståndstagande är alltid resultatet av min egen rädsla, som alltid söker yttre makt – inre ofrihet. Äkta och sann villkorsfri kärlek och äkta och sann frihet att välja läkandets och helandets väg, är den vertikala vägen.

Inom dessa neutrala och opersonliga universella lagars ramverk arbetar frestelsens och det sanna fria valets dynamiker, till för mitt eget, hela vår arts och världens läkande och helande. Tack universum för att dessa neutrala och opersonliga lagar har skapats och finns, ty de möjliggör för mig att bli fri från min egen omedvetna femsinnighets enormt förlamande rädsla för en vred och straffande universell gudom.


Rädsla och ofrihet

Beteende mot människor, djur och jorden.
Utnyttja andra i affärer, kärlekslös sex och emotionellt.
Ljuga, manipulera, utöva våld och brutalitet, vara dominerande och otålig eller tillbakadragen, vara dömande och förlöjligande osv.

Känslor av det blir vrede, ilska, hämndlystnad, hat, svartsjuka, avund, ensamhet, illvilja, ledsnad, förtvivlan, sorg, ånger, girighet, begär, arrogans, främlingskänsla, självömkan, apati, skuld, förbittring, underlägsenhet, överlägsenhet osv.

Mitt eget och vår arts mänskliga känslosystem kan alltid grovt sett delas upp i två delar; rädsla och kärlek. Kärleken är av min egen Själ. Min rädsla och fruktan är av min egen omedvetna femsinniga personlighet. Mina egna illusioner, mina egna inbillningar, genereras och underhålls alltid enbart av min egen femsinnighets omedvetenhets känslor, som alltid följer av min egen omedvetna rädsla och fruktan, och som i sin tur alltid leder till min egen femsinnighets rädsla, vrede, ilska, hämndlystnad, hat, avundsamhet, svartsjuka, ensamhet, illvilja, ledsnad, förtvivlan, sorg, ånger, girighet, begär, arrogans, främlingskänsla, självömkan, apati, skuld, förbittring, och känslor av underlägsenhet och överlägsenhet osv.Sådana känslor hos mig leder alltid lagbundet till motsvarande beteenden hos mig själv, t ex själviskhet mot människor, djur, jorden och jordens riken, och till utnyttjande av andra på de många sätt som jag vanligen i min egen omedvetenhet automatiskt alltid utnyttjar andra kommersiellt, sexuellt kärlekslöst, emotionellt, samt till lögn, manipulerande, våld, brutalitet, otålighet, förlöjligande, dömande osv.

När min omedvetna femsinniga personlighet är omedveten kommer varje av dess egen känsla av rädsla och fruktan, som alltid följer på den egna rädslan och fruktan, alltid att skapa ett negativt beteende hos mig själv, ett beteende som i sin tur alltid skapar negativ karma åt min egen Själ. Var och en av mina egna känslor, som följer på min egen rädsla och fruktan, kan framkalla ett av de automatiska beteenden, som bygger på min egen rädsla och fruktan. T ex min egen omedvetna avundsamhet kan leda till lögn eller förlöjligande, vilket är former av manipulerande, eller till fysiskt våld, eller ännu värre det nästan alltid väl kamouflerade mentala våldet. Min egen omedvetna girighet kan leda till otålighet, vilket är en forma av själviskhet, eller jag dömer och utnyttjar andra osv.

Ifall min egen omedvetna femsinniga personlighet är omedveten kommer varje känsla av rädsla och fruktan, och varje av mina känslor som följer av min egen rädsla att skapa ett negativt beteende hos mig själv, ett beteende som i sin tur skapar negativ karma för min egen Själ. Var och en av mina egna känslor som följer av min egen rädsla och fruktan, kan framkalla vart och ett av de beteenden som bygger på rädsla och fruktan. Ifall jag är avundsam och svartsjuk så kan det t ex leda till att jag förlöjligar – vilket i sig själv är former av mitt eget manipulerande – eller att jag brukar mentalt eller fysiskt våld. Min egen girighet kan leda till min egen otålighet – som är en form av själviskhet – eller att jag dömer eller utnyttjar andra.

Ifall jag är omedveten om den del av mig själv, som t ex är rädd och vred, ifall jag är omedveten om min egen Själs splittrade omedvetna femsinniga personlighet, kommer jag att spela ut min egen rädsla och vrede mot mig själv och andra utan att med medveten medvetenhet tänka. Jag kommer då alltid att slå till, dra mig tillbaka, förlöjliga eller på något annat negativt karmaskapande sätt alltid uttrycka min egen rädsla och vrede.

Min egen rädsla och vrede kommer att tränga ut ur min egen individuella energisfär och in i den kollektiva energin hos dem som befinner sig omkring mig, och också där skapa negativ karma. När jag möter resultatet av min egen rädsla och vrede, när den kommer till mig genom de neutrala och opersonliga universella lagarna om karma och attraktion, kommer jag nu – eller i någon senare av min egen Själs reinkarnerade omedvetna femsinniga personligheter – alltid att förr eller senare så småningom att lära mig konsten att skapa på ett annat sätt. Det gäller för alla mina egna negativa känslor som följer på min egen rädsla och fruktan.

Bakom min egen rädsla och fruktan ligger min egen inre ofrihet. Ifall jag vänder mig utåt för att fylla dessa mina egna inre tomrum, som ju är att jag saknar frihet till mina egna val inom mig, kommer jag efter det att jag upptäcker det ena tomrummet efter det andra att så småningom lära mig att de ej kan fyllas – läkas och helas – på det sättet. Så småningom, i min nuvarande livstid eller om tusen livstider, kommer jag att vända mig till min egen Själ och andes inre suveräna, äkta och sanna frihet, och jag kommer då att göra mina val annorlunda. Det är inlärningen genom mina egna upplevelser – vilka skapas av min egen femsinniga personlighets icke medvetna delar – och genom mina egna upplevelser av dessa och mina egna omedvetna eller medvetna reaktioner, som jag alltid förr eller senare lär mig att – förr eller senare – så småningom välja annat.

När min egen omedvetna femsinniga personlighet är medvetet medveten om sitt eget splittrade tillstånd, när den är medvetet medveten ej bara om den sidan av sig själv som är rädd och vred och kräver hämnd, utan dessutom om sin egen sant hängivna och förstående sida, då drar den nytta av frestelsens dynamik – frestelsens uppsåt och syften. Min egen medvetet medvetna femsinniga personlighet kan då på förhand se konsekvenserna av att den identifierar sig med sina egna frekvenser av energi som är rädsla och vrede – och som i så fall går genom dess system – och betrakta dem och på förhand av egen fri vilja välja om det nu är klokt att ge uttryck för sin egen rädsla och vrede. Genom ett av egen fri vilja välja att med min egen medvetna medvetenhet förutse dessa konsekvenser kan min egen femsinniga personlighet uppfatta hur en specifik ström av rädsla och vrede – som kommer till uttryck i just detta ögonblick – kommer att påverka mig själv och min omgivning, och samtidigt med min egen medvetna medvetenhet också förutse vilka effekter mina egna strömmar av förståelse och äkta och sanna hängivenhet – som jag alternativt alltid själv fritt kan välja att istället ge uttryck för – kommer att ha.

Min egen omedvetna femsinniga personlighet är i rädslans, vredens och ilskans stund aldrig uppmärksam på att dessa känslor är delar av mitt eget jag, vilka skulle föredra att reagera med sann hängivenhet och förståelse. Men när min egen femsinniga personlighet – utifrån sin egen fria vilja till sina egna val – lär sig att med medveten medvetenhet se och förstå klart, då kommer den att inse det. Tills dess, hur går det med de delar av mitt eget jag – vilka lider av ensamhet och främlingskänsla – och som uppstår genom att jag nu omedvetet och ofta automatiskt uttrycker rädsla och vrede, och hur går det med de delar av mitt eget jag som längtar efter värme och sällskap och efter förhållanden som har ett djup och en kvalitet, när det nu ej är möjligt för mig att uppnå detta, ifall jag nu fortsatt lever i rädsla, vrede, ilska eller avundsamhet ?

När min egen frestade medvetet medvetna femsinniga personlighet av egen fri vilja väljer att inrätta sig själv efter kärleken, klarheten, förståelsen och den äkta och sanna hängivenheten, då får den äkta och sann frihet. Mina egna omedvetna automatiska femsinniga impulser till rädsla, vrede, förbittring eller hämndlystnad förlorar då inflytande steg för steg över min person. Med mina egna medvetet medvetna fria val för att med medveten medvetenhet välja annorlunda får alltid min egen femsinniga personlighet mer och mer äkta och sann frihet. Ifall min egen femsinniga personlighet väljer att förbli icke medveten, ifall jag själv väljer att undvika att med medveten medvetenhet välja att ta alla konsekvenserna av mina handlingar, då tillåter jag mina egna negativa energiströmmar att fortsatt bilda mina egna tankar och att i ord och handlingar forma mina egna gärningar som tidigare. Detta leder alltid vidare mot mera negativt beteende för mig själv och min egen omgivning och leder alltid till mera negativ karma för mig själv osv.

Vad betyder detta för illusionen ?

Mitt eget negativa beteende skapar inom mig själv och även för andra negativa känslor, och därmed större möjligheter för mig att antingen skaffa mig äkta och sant inflytande över mig själv genom mina medvetet medvetna egna fria val, eller skapa mig själv mera negativ karma genom min egen medvetna eller omedvetna medvetenhet. Den negativa karman innebär för mig själv att jag själv har valt i min egen omedvetenhet eller i min egen medvetna medvetenhet negativt, och att jag alltid kommer att få uppleva motsvarande negativitet från någon annan person, nu eller senare, som en lagbunden konsekvens av detta. Då får jag än en gång möjligheten att själv fritt välja att göra mig kvitt det sättet till min egen inlärning eller välja att fortsätta med det osv.

Detta är illusionen – inbillningen. Det är en illusion, därför att jag de andra inblandade suveräna Själarna i sann hängivenhet och vishet har samtyckt – på våra egna större jags nivå – till att delta i den jordiska materiaskolans dynamik – dess kraftspel och drivkrafter – för att våra egna reinkarnerade Själars inlärning – som är till för att läka och hela våra egna Själars splittrade delar – skall kunna utföras. Hela den jordiska materiaupplevelsen är en illusion – sett ur den verkliga verklighetens perspektiv, den icke fysiska verklighetens perspektiv – därför att den icke fysiskt kroppsliga verkligheten existerar ej i tid och rum, rädsla, fruktan, vrede eller avundsamhet. Min egen jordiska tillvaro är en äkta och sann illusion därför att min nuvarande inbillning alltid upphör direkt när jag som alltid efter min egen materiella fysiska död återvänder hem – hem till den verkliga verkligheten.

Vem är alltså jag som omedveten eller medvetet medveten femsinnig person, ifall jag skulle kunna döma en annan medSjäl som deltar i denna jordiska materiella process för inlärning, läkande och helande ? I vilket eller vilka steg kan jag välja att säga: Detta är fel, detta är värdigt, här har hen lyckats eller här har hen ej lyckats osv ? Jag kan aldrig döma inlärningen hos en annan Själ på grund av hur dess inlärning går till, utan att alltid samtidigt skapa negativ karma för mig själv.

Med andra ord, är det ej så att min egen och alla andras jordiska Själar är omöjliga att bedöma eller värdera utifrån någons omedvetna eller medvetet medvetna femsinnig perspektiv ? Jag kan också fråga mig själv: Varifrån kommer min egen rädsla och vrede, och inse att den har uppstått och uppstår ur en mångfald av dynamiker, av vilka en del sattes i rörelse av mig själv för århundraden sedan eller ännu längre tillbaka, och först nu får sin fullbordan. Det är en ström av energier som alltid finns inom mig, och som kanske nu söker sig ut för att kunna läka, bota och hela min egen Själ och för att balansera min egen negativa karmaenergi. Därför kan jag ej pröva min egen eller någon annans Själs beteende som om jag vore en domare, och bedöma ett enda rädslo- eller vredgebaserat uttryck. Det är mycket bättre för mig själv att jag tydligt inser och accepterar att en process för inlärning, läkning och helande håller på att utvecklas för vår art, och att lägga karmafakta till detta.

Det enda jag själv kan avgöra är att en Själ genom sin egen fria vilja har valt att delta i en process för sin egen läkning, och att då den liksom jag, alla andra och resten av universum är på väg att läkas, helas, utvecklas och utvidgas. Det är den icke dömande äkta och sanna rättvisan. Det är rättvisan som ej bedömer min egen eller andra Själars utvecklingsprocess, utan som med äkta och sann kärleksfullhet erkänner och accepterar att allas Själar är här och sträcker sig efter kärlek, i syftet att utvecklas för att kunna utvidga sig i äkta och sann kärlek.

Universum ser ej till rätt eller fel, till misslyckanden eller till framgång. Hur vet jag vad verklig framgång är ? Kan jag urskilja alla orsaker till verkningarna av min egen tillvaro eller till mina egna tankar, ord och handlingar ? Vet jag då vad framgång är och har jag någon möjlighet att föreställa mig vad misslyckande är ? Vad är misslyckandet om ej en orsak och en verkan ? Det jag och andra kallar misslyckande är bara en orsak och dess effekt, processen som ger en verkan av varje orsak. Det är därför klokt av mig att alltid välja att se på de dynamiker, som kallas för misslyckanden och framgång, som att de ej existerade, ty det gör de bara i min egen omedvetna femsinnigt bedömande position, och ej om jag ser till vad som alltid är äkta, verklig sanning.

Hur kan jag avgöra vad som är värdigt i illusionen, och vad som ej är det ?

Ovärdigt är en bedömning av att något ej är perfekt. Då ser jag mig omkring. Då ser jag perfektionen fullständigad i varje medmänniska. Jag ser att de i sig själva, i sin egen process, är perfekta och värdiga. Det är själva processen i sig själv som ständigt och alltid är värdig och perfekt, och i denna process fullbordar jag själv och alla andra våra egna och fritt valda uppgifter.

Hur skall jag veta vad jag själv skall ägna mig åt i illusionen, och vad jag ej skall ägna mig åt ?

Jag frågar mig då vad skillnaden mellan mina väsentliga behov är och mina påhittade behov är, eller med andra ord vad mina egna artificiella – ej verkliga, konstgjorda – behov är. Vilka av mina egna behov är äkta och vilka har jag själv skapat av andra skäl, för att kontrollera eller manövrera andra eller för att få uppmärksamhet ? Jag skiljer på dessa behov. Jag lär känna mig själv med medveten medvetenhet tillräckligt grundligt och ärligt, för att kunna se och förstå vilka mina egna verkliga behov som människa är, och vilka jag – som en del av mig själv har skapat av något annat skäl – t ex för att bli en uppmärksammad människa, för att få prestige eller för att bli en framstående individ. Jag väljer nu med medveten medvetenhet att identifiera dessa mina egna behov, och väljer sedan fritt vilka jag själv vill fortsätta att leva med.

Uppstår t ex min egen irritation på oväsendet från grannarna ur ett äkta behov som ej fyllts, eller ett skapat behov ? Beror min egen förargelse över oljudet från sopbilen, eller min min vilja att biträdet i affären skall behandla mig hövligt, ur ett väsentligt eller artificiellt behov ? Jag lär mig nu med medveten medvetenhet att skilja på mina egna verkliga behov – mina egna behov som människa, Själ och ande – från de behov jag själv skapar av skäl som grundas på den yttre makten – min egen inre ofrihet – och som då ej kommer ur min egen Själs behov för läkande och helande. När jag har en klar känsla för vad som är vad, då kan jag börja frigöra mig själv från mitt artificiella jag. Då är jag i den ställningen att jag själv tydligt kan se och förstå mina egna verkliga behov, och utifrån detta alltid fritt väljer hur jag vill reagera. Då ger jag mig själv friheten att välja att låta mina egna artificiella behov styra mig, ifall jag gör det då.

Mina egna äkta sanna behov är av min egen Själ. Jag, som Själ, behöver t ex älska och bli älskad. Jag, som Själ, behöver uttrycka min kreativitet, vare sig jag gör det genom att ta väl hand och barn eller leda ett land. Jag, som Själ, behöver odla min egen ande, och med medveten medvetenhet arbeta på att rätta till min egen omedvetna femsinniga personlighet efter mitt större jag – min egen Själ. Jag, som omedveten femsinnig personlighet, behöver råd och vägvisning från den fysiskt okroppsliga visheten genom t ex mina egna andliga vägvisare och lärare. Detta är en del av mina egna äkta, verkliga och sanna behov.

Mina egna artificiella behov hör hemma hos min egen omedvetna femsinniga personlighet. Det är behov som jag själv skapar under mitt omedvetna femsinniga liv, för att kunna manövrera i och med utrymme jag själv hävdar min egen rätt till och rör mig i på planeten jorden i materian. Det är dessa mina egna artificiella behov som alltid åsamkar mig ytterligare negativ karma att balansera.

Alla mina egna artificiella behov är alltid hinder för mig. Varken jag själv eller vår art som individer eller nationer behöver så mycket som vi har. Därför är alltid mina egna artificiella yttre behov konstgjorda hinder för mig själv, och mitt eget icke medvetna syfte bakom att de bildas är att de är mitt eget ansamlande av yttre makt – min egen inre ofrihet. Det andra målet, så att säga, bakom mitt eget och andras skapande av artificiella behov är den artificiella yttre makten i samhället. Vart jag än vänder mig ser jag det – i mitt eget och andras äktenskap, i internationella konflikter, i varje konflikt var som i världen.

Jag kan ej uppleva min egen suveräna Själs totala utveckling ifall jag gömmer mig i mina egna artificiella behov. Det enda jag då ser är mina egna artificiella behov, och jag själv uppfattar dem som oändligt viktiga och oändligt betydelsefulla. Men är de verkligen det ? Jag kan nu se och förstå hur mina egna och egentligen ej alls viktiga artificiella behov tar ifrån mig själv min egen energi. Så länge som mina egna prioriteringar enbart kommer ifrån mitt eget mindre jag – min egen omedvetna femsinniga personlighet, droppen – då kan jag ju aldrig på ett direkt sätt komma i kontakt med mitt eget större jag – min egen Själ – oceanen.

Mina egna och äkta sanna behov är behov som universum alltid fyller. Det är universum som också alltid ger mig alla mina egna äkta och sanna behov. Universum ger mig därtill alltid stöd för att älska och att bli älskad. Dock, hur många gånger har jag ej i mitt eget liv tills nu förslösat mina egna möjligheter till att älska mig själv och andra och att bli älskad, till förmån för mina egna artificiella behov ?

Genom att lära mig själv att reagera på mina egna äkta och sanna behov, och att tillåta mig själv att lägga mina egna artificiella behov åt sidan, som de onödiga försvarsmekanismer de är, då blir jag själv öppnare, mera förstående och mera äkta och sant hängiven för mig själv och andra. I mitt eget och hela vår arts liv sker alltid i varje ögonblick ett naturligt givande och tagande. Jag har själv egna äkta och oäkta behov, och det är ur detta det naturliga hjälpmedlet för flödet mellan mig och andra kommer i en levande omgivning. Jag börjar lära mig att ge och ta, när jag med medveten medvetenhet börjar se och förstå vilka äkta och sanna behov jag själv har, och lär mig själv att själv tänka om när det gäller mina egna behov från de delar av mig själv som ej är äkta, eller som ej förstärker min omgivning.

När jag öppet granskar mina egna äkta och sanna behov kommer jag att upptäcka, att det som verkligen hotar mig själv när jag upplever artificiella behov är förlusten av min egen yttre makt – min egen inre ofrihet. Med min medvetna medvetenhet så ser och förstår jag nu att den förlusten ju är den allra största vinsten för min egen suveräna Själ och andes frihet. I stället för att direkt ta itu med detta har jag tills nu alltid skapat ett nytt artificiellt behov, som fått uttrycka det jag i min egen omedvetna femsinnighet har trott jag ville. I stället lär jag mig nu att uttrycka mina egna äkta och sanna behov för min egen Själs frihet till sina egna fria val. Då behöver jag ej längre belasta mig själv med beteendemönster som ej stämmer med min egen Själs läggning, vilka alltid gömmer mitt eget verkliga jag, och som alltid ger mig en konstlad icke medveten femsinnig personlighet, som jag sedan tycker att jag måste leva upp till.

Jag börjar nu med att uppriktigt undersöka hur mina egna behov fungerar – när de är äkta och när det ej är fallet. Ifall de då ej är det jag innerst inne känner att jag själv vill, då kan jag alltid förvänta mig en tydligt dålig och negativ känsla hos mig själv. Jag arbetar nu med att frigöra mig steg för steg från mina egna negativa känslor, så att jag ej förblindas av dem eller blir omedveten om att jag har dem. Jag tar så att säga ett steg åt sidan så att mina egna negativa känslor får tillfälle att leta sig fram genom mig, utan att de tränger så djupt in i mig själv som när jag skapar konkreta handlingar, negativa tankar, emotionell tillbakadragenhet och alla de andra negativa reaktionerna som alla mina egna negativiteter tills nu alltid skapat inom mig själv.

Jag börjar med att gå ett steg ifrån min egen negativa känsla, och för varje gång jag känner den, kommer jag att kunna dra mig allt längre bort från den genom att ersätta den med annat. Ifall jag är rädd för mina egna negativa tankar och känslor får jag aldrig tag i dem. Därför måste jag nu börja umgås med min egen negativitet för att förstå den och för att kunna ersätta den med annat. Negativitet är som mörker frånvaro av ljus. En frånvaro kan aldrig bekämpas. Den kan bara ersättas med närvaro – mina egna äkta, verkliga och sanna behov.

När jag nu själv börjar se och förstå hur mina egna illusioner – mina egna inbillningar – min egen frånvaro av min egen medvetna närvaro i mitt eget mänskliga liv – fungerar, då ser och förstår jag hur jag istället kan välja min äkta och sanna frihet för mig själv, och att jag utifrån den alltid i varje ögonblick alltid fritt kan välja annat – välja äkta och sann närvaro av min egen Själ och ande i mitt eget levande liv på jorden i materian.


Äkta Frihet

Vilka egenskaper har yttre makt – inre ofrihet ?
Vad menas med den omedvetna femsinnighetens mått med att vara en verkligt mäktig människa ?

Verklig frihet är ej min egen förmåga att påtvinga andra människor min egen vilja. Den sortens påverkan ger aldrig mig själv eller någon annan någon inre trygghet. En egenskap i detta sammanhang är tidsfaktorn. Efter hand som tiden går kommer alltid min egen nuvarande situation att förändras. Ifall jag nu själv har en stark kropp, som andra just nu ej kan övermanna, som kommer tiden alltid att förändra detta. Vad skall jag göra då ? Ifall jag har kroppslig skönhet, som jag just nu använder för att få inflytande över andra, så kommer tiden att ändra på detta. Vad gör jag då ? Ifall jag nu är skicklig på att manövrera andra, vad händer då när jag själv är trött och ej lika alert, eller låter ett tillfälle gå mig ur händerna ? Detta gäller allt fysiskt. Tiden arbetar alltid för och medverkar till att min egen medvetna medvetenhet om min egen fysiska femsinniga personlighets förtrollning i materians illusion bryts.

Ifall jag aldrig själv känner mig hemma i den materiella fysiska världen, då lever jag i den rädsla och fruktan som uppstår ur att jag själv aldrig kan koppla av och njuta av mitt eget jordiska liv medan det pågår. Är detta frihet ? Det finns aldrig någon frihet i min egen rädsla och fruktan eller i någon av de aktiviteter som uppstår genom min egen rädsla och fruktan. Det finns aldrig någon frihet i min egen tankeform av rädsla och fruktan, även om den skulle ha stöd av hela arméer. Roms armé försvann för mer än tusen år sedan, men den karma som en enda romersk soldat lade in i sitt dödande fortsätter att forma mig själv och andra, hela vår art. Vem eller vilka av oss skall bryta den ofriheten och nu satsa på äkta och sann frihet till våra egna kärleksfulla val i äkta och sann vördnad för livet för livet och för min egen och hela vår arts rätt till äkta och sann meningsfullhet, som ett gudomligt uttryck för våra egna Själars uttryck i materian ?

Jag är själv, som omedveten femsinnig personlighet ej mäktigare än det jag fysiskt representerar. Representerar jag mer pengar på banken eller ett större hus ? Representerar jag min egen förmåga att påtvinga andra mitt eget sätt att tänka ? I så fall representerar detta sådant min egen icke medvetna femsinniga fysiska personlighet alltid försöker tillfredsställa mina egna femsinniga yttre fysiska önskningar med. Å andra sidan när jag själv, som allsinnig personlighet, representerar perfektionen, skönheten och den äkta och sanna hängivenheten för livet som sådant, och därmed min egen och alla andras Själars, då representerar jag den äkta och sanna friheten i kärleken och visdomens klarhet. Då representerar jag överseendet och ödmjukheten. Dessa egenskaper representerar en personlighet som har inrättat sig efter sin egen Själ. Som sådan representerar jag min egen äkta och sanna – verkligt verkliga – fria allsinniga personlighets alla egna och äkta sant sanna egenskaper.

Äkta frihet är energi som formas av min egen Själs intentioner – min egen Själs uppsåt och syften. Det är min egen Själs ljus som får gestalt genom mina egna kärleksfulla och hängivna intentioner, vilka styrs av min egen Själs vishet. Detta är energier som fokuseras på och riktas mot mot uppfyllandet av min egen Själs uppgifter på jorden, och min egen femsinniga personlighets utveckling till ett fysiskt kroppsligt perfekt instrument för min egen Själ, så att denna kropp lämpar sig för min egen Själs uppgifter, uppgiften att läka och hela sina egna splittrade delar. Det är kraften i min egen Själ som omformar alla mina egna illusioner till klara bilder av min egen Själ som skapade dem, och aldrig min omedvetna femsinniga personlighet.

Vad innebär detta ?

Mellan min egen och andras Själar pågår ett ständigt utbyte av energier. Detta utbyte är splittrat så länge som våra omedvetna femsinniga personligheter är splittrade. Energier lämnar min egen femsinniga personlighet genom var och en av dess olika delar. Ifall en del är rädd för att förlora arbetet eller företaget, en annan del är rädd för att förlora ett förhållande, och en tredje är rädd för att konfrontera en otrevlig kollega osv, då flyter mina egna rädda energier ut ur mig utan att jag med min egen medvetna medvetenhet kan välja hur detta skall gå till. Det är så dynamiken för min egen omedvetna ofria femsinniga fysiska personlighet fungerar.

Ifall jag förlorar energier genom min egen rädsla, fruktan och misstroende osv, kan det aldrig åstadkomma något annat än obehag och smärta hos mig själv. Ifall energier flödar ur mitt eget system genom rädsla, fruktan och misstro, då upplever jag alltid en fysisk känsla i min egen kropp av smärta eller obehag, i den del av kroppen som är knuten till det speciella centrum av energier som då förlorar kraft. Ifall jag misstror min egen förmåga att skydda och ta hand om mig själv i den fysiska världen, t ex som att betala hyran eller att skydda mig mot fysisk eller känslomässig skada – ifall jag ser min egen frihet som kopplat till något yttre och därför alltid känner att jag ej har tillräckligt med egna verkligt fria val för att upprätthålla mitt eget fysiska välstånd och trygghet – då upplever jag alltid obehag eller smärta i magtrakten, i solar plexus. Det som kallas för ångest är alltid min egen fysiska upplevelse av att jag förlorar min egen Själs livsenergier genom det energicentrum som ligger i mitt solar plexus. Ett ångestanfall innebär att mitt eget system gör en massiv förlust av frihetens – min egen Själs – energier genom detta energicentrum. Ett sådant dränage av energier kan t ex leda till besvär med matsmältningen. Ifall det är kroniskt eller mycket kraftigt kan det t ex ge magsår.

Ifall jag är rädd för att min förmåga att älska mig själv och andra eller för att bli älskad av andra är hotad, ifall jag t ex är rädd för att uttrycka min egen kärlek för mig själv och andra eller ta emot kärlek av andra, då upplever jag alltid kroppsliga obehag eller smärta i brösttrakten, nära mitt hjärta. Det jag själv bokstavligen upplever som en hjärtesorg är en verkligt verklig förlust av min egen Själs energier genom detta energicentrum, p g a min egen rädsla och misstro. När jag förlorade nära anhöriga som min mor, min far, min bror, min nära vän osv och nu tänker igenom sådana händelser, då kan jag nu mycket väl komma ihåg att det gjorde fysiskt ont i kroppen, och att jag bl a hade smärtor i brösttrakten. Det var då mina egna upplevelser av att min egen Själs energier lämnade mig genom detta energicentrum. Hjärtesorg är att jag tillåter mig själv att med min icke medvetna femsinnighet reaktioner på händelser förlora min egen frihet och min Själs energier genom mitt fysiska hjärtas energicentra. Kronisk eller periodisk mycket kraftig förlust av energier genom hjärtats energicentrum resulterar alltid i hjärtattacker. Hjärtinfarkten, eller hjärt-tacken, handlar alltid om mycket mera än kolesterolhalten i blodet och andra fysiska tillstånd i min egen kropp.

Varje störning och varje felfunktion i min egen fysiska kropp, varje av mina egna sjukdomar, kan alltid tolkas som en förlust av energier genom något av min kropps många energicentra, på grund av yttre omständigheter eller föremål. Jag förlorar alltid av min egen Själs livsenergier ifall jag med min egen rädsla vredgas över en orättvisa. Jag förlorar alltid av min egen Själs livsenergier ifall jag tillåter mig att hotas av en eller flera andra människor, eller vara beroende av andra människor. Jag förlorar alltid av min egen Själs livsenergier ifall jag utifrån min egen rädsla tillåter mig att med motvilja och bitterhet, eller utifrån känslor av besvikelse, ovärdighet eller överlägsenhet avskärma mig från andra människor.

Jag förlorar alltid av min egen Själs livsenergier ifall jag tillåter mig att fysiskt längta efter någon eller något, ifall jag sörjer, eller ifall jag känner avundsamhet mot någon annan. Bakom allt detta ligger alltid min egen rädsla och fruktan för att jag själv skall vara sårbar, för att jag ej kan klara mig själv utan en fysiskt speciell person eller en fysiskt speciell sak eller situation, och att det då alltid är till nackdel för mig själv att vara utan det jag avundas andra osv. Utifrån ett sådant tänkesätt och beteende förlorar jag alltid själv min egen Själs livsenergier, ifall jag då är rädd. Detta är min äkta och sant verkligt verkliga ofrihet som rädd och då icke medveten femsinnig personlighet.

Min förlust av min egen Själs livsenergier upphör aldrig ifall jag själv vägrar att erkänna och acceptera att jag är rädd, genom att jag på ett eller annat sätt bedövar dessa känslor hos mig själv. Vägen till min egen äkta frihet går alltid genom vad jag själv känner, genom bl a mitt eget hjärta och hela min fysiska kropp. Min egen fysiska kropp ger mig alltid fysiska uttryck för min egen Själs känslor. Min egen Själs väg är alltid den äkta hängivenhetens och den emotionella lyhördhetens väg. Därför är det aldrig bra för mig själv att med min omedvetna femsinnighet försöka undertrycka eller bedöva mina egna känslor eller nonchalera vad jag känner. Ifall jag ej med medveten medvetenhet vet vad jag själv känner, då kan jag aldrig lära mig själv att lära känna min egen omedvetna femsinniga personlighets splittrade egenskaper, och då kan jag aldrig med min egen medvetna medvetenhet bearbeta de sidor och de energier hos mig själv som är till för att tjäna läkningen och helandet av min egen Själs splittrade delar.

Att jag behåller min egen medfödda frihet till mina egna fria val betyder ej att jag blir en ett statiskt energisystem eller en person som bara samlar åt mig själv, utan det betyder istället att jag i mig själv alltid är ett stabilt energisystem med förmågan till mina egna medvetet medvetna fokuserings- och intentionshandlingar. Jag blir därtill som en magnet för dem som är upplysta och för dem som ej är det och vill bli det. Det viktiga är alltid hur mina egna energier flödar ut från mig. Ifall mina egna energier lämnar mig på något sätt än genom min egen styrka och äkta sanning, kan de aldrig medföra någonting annat än rädsla, smärta och obehag för mig själv och andra. Som människa med äkta och sann inre frihet är jag därför alltid en människa som ej avger energier annat än kärlek och tillit.

Vad är karaktäristiskt för en person med äkta och sann frihet ?

Som en människa med äkta och sann frihet är jag ödmjuk. Det är då aldrig den falska ödmjukheten hos mig, som jag som en person som sänker sig själv för att kunna passa dem som befinner sig under mig själv alltid visar. I stället handlar det om ödmjukheten hos mig själv – som en äkta och sann människa – som reagerar på skönheten i min egen Själ och varje medSjäls, och som i varje personlighet och i varje av mina egna och andras handling alltid ser min egen och andra Själars reinkarnation som till för att läka och hela sina egna Själars splittrade delar genom sin nuvarande reinkarnation på jorden i materia. Det handlar om beskedligheten hos mig själv, och som då värderar, ärar och sant vördar livet i alla dess former. Är jag själv bekymrad över planeten jorden ? Då påminner jag mig själv nu om att det aldrig är de ödmjuka som har skadat eller skadar planeten.

Vad innebär det för mig själv att vara beskedlig ?

Det innebär att jag är så stark i min egen frihet att jag ej behöver skada någon varelse. Jag är så äkta och sant kunnig och mäktig att tanken på att visa min egen styrka, genom att skada, ej alls ingår i mitt eget medvetna medvetande. Utan äkta och sann ödmjukhet kan jag själv aldrig ha den sortens styrka. Detta därför att när jag själv ej är ödmjuk förlorar jag min egen styrka och kraft, enär jag då alltid känner att de situationen jag själv befinner mig i, eller de människor jag är tillsammans med, då aldrig villkorsfritt accepterar mig så som jag själv är.

Som ödmjuk ande vandrar jag i en välkänd värld. Andra människor är aldrig främmande för mig – de är alla mina medvarelser på planeten jorden. Som ödmjuk ande ber jag aldrig om mer än vad jag själv behöver för att kunna njuta av livet på jorden, och allt det jag själv behöver ser alltid universum till att jag får. Som ödmjuk ande nöjer jag mig med att enbart uppfylla mina egna äkta och sant verkliga behov, och belastar mig ej med mina egna omedvetna femsinniga artificiella – konstlade – behov.

Som en ödmjuk ande är jag fri att på alla sätt äkta och sant älska mig själv och andra, och att i allt vara mig själv på samma sätt som jag tillåter andra. Som ödmjuk ande har jag inga konstlade krav att leva upp till. Som ödmjuk ande lockas jag aldrig till den yttre maktens – den inre ofrihetens – symboler. Det innebär ej att jag som en ödmjuk ande ej är stolt över när det går bra för mig själv, eller att jag ej inriktar mina egna ansträngningar på att göra mitt eget bästa, eller att mina medmänniskor ej sporrar mig själv att gå vidare när situationer kräver det.

Att tävla innebär att jag själv tillsammans eller i sällskap med andra strävar efter någonting, att jag själv har någonting som syfte, att jag själv försöker uppnå någonting, att jag själv söker någonting för egen del och andra. Ifall det något jag siktar på är prestige, uppmärksamhet eller en guldmedalj i stället för en silvermedalj, då är det alltid min egen omedvetna femsinniga personlighet som motiverar mitt eget tävlande. Jag strävar då alltid efter att skaffa mig yttre makt på andras bekostnad, eller att hävda min egen överlägsenhet över en eller flera andra medmänniskor. Jag strävar då alltid i min egen omedvetenhet efter yttre makt – en inre ofrihet. Genom att jag själv strävar efter den eller den belöningen, ber jag själv om att omvärlden skall bedyra och erkänna mitt eget värde innan jag själv kan sätta mitt eget värde på mig själv. Jag lägger då alltid min egen känsla av mitt egenvärde i andras händer. Ej ens ifall jag skulle kunna vinna alla guldmedaljer i hela världen skulle jag på detta sätt kunna få någon äkta och sann egen frihet.

När det jag själv söker är glädjen att kunna ge utan reservationer eller villkor, eller att med medvetet medveten avsikt, med glädje och i allsinnig medvetenhet ge allt jag själv kan i en satsning, som jag och andra medSjälar gör tillsammans, då är min egen tävlan ett uttryck för min egen Själ och andes äkta sanna energier. När ansträngningar som avslutas sist värderas lika högt som de som avslutades först, när jag hedrar min egen odödliga och tidlösa Själs egenskaper, istället för min egen tidsbundna omedvetna femsinniga personlighet, när mitt eget givande ej hejdas av min egen rädsla och fruktan och sårbarhet, när storleken, formen och färgen på det jag själv tar emot ej spelar någon roll, då känner jag och är i min egen ödmjuka Själ och andes äkta och sanna frihet.

Som en människa med äkta och sann frihet är jag alltid en människa som förlåter. Mitt eget förlåtande är då ej en moralfråga för mig själv. Det är då alltid en neutral och opersonlig energidynamik. Ifall jag själv förlåter någon, och då ej äkta och sant önskar att den som jag själv förlåtit skall glömma att jag förlät, då har jag aldrig förlåtit. Sådant förlåtande manipulerar alltid den jag förlät. Det är aldrig något äkta och sant verkligt förhållande. Det är alltid ett sätt för mig själv att skaffa mig egen yttre makt över en annan människa. Äkta och sant verkligt förlåtande är som äkta och sann kärlek, det kan enbart ges utan villkor, villkorsfritt.

När jag förlåter och sedan glömmer att jag förlåtit innebär det att jag ej vidare belastar mig själv med den upplevelsen. Ifall jag väljer att ej förlåta, tvingas jag själv att leva vidare med upplevelsen som jag ej förlät. Ifall jag själv väljer att ej förlåta blir det som att gå med mörka, ohyggliga solglasögon som förmörkar, förvrider och förvränger allt i mitt liv. Det är då alltid jag som varje dag själv väljer att se mitt liv genom dessa mörka förvrängande glas, därför att det alltid är jag själv som av egen fri vilja har valt att ha dem på mig. Därtill vill jag då också alltid att alla andra skall se världen på mitt sätt, därför att jag själv vill se den så, och då det verkligen den världen jag ser, men det är endast jag själv som ser den. Det är enbart genom mina egna mörka förvrängande ögon som den ser ut på det sättet, ifall jag väljer eller har valt att se den så. När jag tar av mig mina egna mörka uppfattningar ser jag alltid världen genom min egen Själ och andes kärleksfulla ögon.

Att vara sant förlåtande innebär ej att jag lägger ansvaret för mina egna upplevelser på andra. Ifall jag ej håller mig själv som fri att utifrån mina egna val svara för det jag upplever, kommer jag alltid att överföra detta på någon annan, och ifall jag då ej är nöjd med vad jag upplever, kommer jag då alltid att försöka åstadkomma en förändring genom att manipulera någon medmänniska. Ifall jag beklagar mig själv så är det alltid ett exempel på hur jag försöker överföra på någon annan, det jag själv har – eller har haft – full egen frihet att själv svara för genom mina egna fria val.

Ifall jag beklagar mig är det alltid en form av min egen manipulation. Det står mig alltid fritt att välja att gå förbi denna och in i nästa fas, där jag upplever och delar med mig utan min egen manipulation. Det som alltid står på spel är ej mitt eget givande i sig, utan min egen intention – mitt eget uppsåt och syfte – bakom det. Ifall jag använder mig av beklagande i stället för att dela med mig, är det mitt eget beklagande och ej mitt eget givande som blir negativt. Det handlar alltid om min egen intention bakom att jag delar med mig. Ger jag villkorsfritt ? Innan jag delar med mig kan jag fråga mig själv; Vilken intention har jag med att dela med mig av detta ? Är det ett speciellt gensvar jag själv vill ha eller är det äkta och sant villkorsfritt givande ? Detta är ett sätt för mig själv att centrera min egen inställning innan jag lägger min energi i mina ord och handlingar. När jag väljer att själv svara för mina egna upplevelser, och i medmänsklig anda delar med mig av mina egna upplevelser till andra, då är det alltid samma sak som att jag själv är sant förlåtande.

Ifall jag ger någon annan någon betydelse för vad jag själv upplever, då förlorar jag alltid min egen suveräna Själs frihet. Jag kan ju aldrig på förhand veta vad den andra människan kommer att göra. Ifall jag själv förlitar mig på någon annan, för att få alla upplevelser som jag anser nödvändiga för mitt eget välbefinnande, då lever jag alltid i ständig rädsla och fruktan för att den andra människan ej kommer att ge mig det jag behöver. Det är min egen uppfattning att det alltid är någon annan som har avgörande betydelse för mina egna upplevelser, som alltid ligger bakom min egen tanke att förlåtandet är något som en människa visar mot en annan. Hur kan jag någonsin förlåta en annan människa, för att jag själv av egen omedveten fri vilja har valt att gå ut ur min egen Själs äkta och sanna frihet, och att jag själv med min omedvetna femsinnighet valt att göra mina egna negativa val för mig själv ?

Därför, när jag äkta och sant förlåter mig själv och andra gör jag mig alltid kvitt min egen kritiska bedömning av mig själv och andra. Jag blir då själv ljusare. Jag håller då ej längre fast vid mina egna negativa upplevelser, vilka uppkom genom mina egna omedvetna femsinniga val att lära mig att hela min egen splittrade omedvetna femsinniga personlighet. Det skulle då vara det samma som att jag ångrar mig själv. Ånger är alltid den dubbla negativitetens energi att hålla mig själv fast i negativiteten. Jag förlorar alltid min egen Själs frihet ifall jag ångar mig. Jag kan ju aldrig, ej ens med ett litet uns, ändra på det som är gjort genom att ångra mig. Det som är gjort är alltid för evig tid för evigt varande historia.

Mina egna misstag har alltid varit, är, och kommer alltid att vara till för min egen omedvetna femsinnighet att lära med och att lära av, till för att vinna mina egna erfarenheter ur, för att jag skall kunna lyckas bättre nästa gång. Ifall jag själv vid något tillfälle sörjer över mina egna för evigt varande historiska upplevelser, medan en annan förmår att skratta åt sina, de som är likadana, vem kommer då att vara ljusast ? Vem är det som är beskedlig ? Hjärtat som sjunger är alltid det oskyldiga hjärtat. Ifall jag själv ej kan skratta då släpar jag på bördor. Det är det sjungande och äkta sant kärleksfulla hjärtat som alltid är det beskedliga.

Det hindrar ej att jag lär mig själv av det jag har upplevt, och tillämpar det i varje ögonblick av mitt eget liv efterhand som jag gör mina egna fria val. Det är det verkligt fria sättet för mig att själv svara för mitt eget liv. När jag gör mitt eget bästa med hela min egen samlade förmåga, och så gott jag kan, då gör jag i sanning alltid allt som begärs av mig själv – av min egen Själ.

Som människa med äkta och sann frihet uppfattar och tänker jag alltid klart. Min egen klarhet är alltid min egen vishets uppfattning. Den är att alltid se och förstå med min egen Själs visdom. Den är min egen förmåga att äkta och sant se, uppfatta och förstå illusionen i materian och sedan välja att tillåta den leka. Min egen klarhet är att själv kunna se och förstå vad jag själv strävar efter att komma till – min egen omedvetna femsinniga personlighets hälsa och integrering, sammansmältning, med min egen Själs läkande och helande utveckling. Min egen klarhet är min egen förmåga att erkänna, att själv se och förstå den fysiskt okroppsliga – icke fysiska – dynamiken, när den uppträder inom tidens och rummets och den fysiska materians värld. Min egen klarhet är att se och förstå de neutrala, neutrala, opersonliga och universella lagarnas betydelse för min egen karma och mina egna attraktioner, och deras förhållande till det jag själv upplever. Min egen klarhet är att jag inser betydelsen av alla mina egna möjligheter till min egen suveräna Själs äkta och sant fria medvetet medvetna fria val, och att alltid försöka välja så rätt som möjligt i varje ögonblick av mitt eget liv.

Min egen klarhet är att kunna se och förstå min egen Själ när den nu verkar i den fysiska världen av materia. Min egen klarhet uppstår genom att jag själv utifrån min egen medvetna medvetenhet fritt väljer att lära mig själv att se och förstå genom min Själs visdom, istället för genom min egen omedvetna femsinnighets rädsla, fruktan och tvivel. Min egen klarhet gör att jag själv kan uppleva mina medmänniskor med äkta och sann hängivenhet, istället för att döma. Min egen klarhet gör att jag själv kan se och förstå den negativa karma jag själv skapar genom att med min egen femsinnighets omedvetenhet välja rädslans, vreden och girighetens strömmar. Gör jag ej själv då och då sådana val ? Känner jag ej mig själv fortsatt sårbar ? Gör jag ej själv fortsatt angrepp på andra ? Jo, men min egen klarhet medför att jag successivt kan upphöra med detta och övergå till att dela äkta och sann hängivenhet – min egen äkta och sanna förmåga att dela min egen äkta och sanna passion för livet som sådant – med andra. Min egen klarhet låter mitt eget hjärtas energier flöda genom mig själv till mig själv och andra.

Min egen klarhet förvandlar min egen smärta till mitt eget lärande. Min egen klarhet ser och förstår min egen omedvetna femsinniga personlighets dynamik, vilken orsakar min egen smärta. Min egen klarhet ser och förstår vilken betydelse denna dynamik och denna upplevelse har för min egen Själs läkande och helande utveckling. Min egen klarhet är min egen insikt i varje ögonblick om att allt verkar för helheten och perfektionen, och att varje liten del slutligen tjänar den underbara inlärningen. Som en allsinnig personlighet med äkta och sann frihet ser jag alltid hur fulländad varje situation och varje upplevelse är, för min egen Själs evolution, och för mognaden hos min egen Själs personlighet. Med min egen klarhet ser jag överallt fulländning i varje liten detalj. Vart jag än vänder mig ser jag med min egen klarhet klarheten i alltings ursprung, klarheten i Skaparens hand.

Min egen klarhet skingrar alltid min egen rädsla och fruktan. Min egen klarhet gör att jag alltid utifrån min egen Själs suveräna och fria vilja i varje ögonblick fritt kan välja den vertikala vägen och att stanna på den. Min egen klarhet gör att jag själv alltid kan se och förstå dynamiken bakom mina egna beroenden – vilken funktion mina egna beroenden har på mig själv och hur de verkar på mig själv – och att utifrån detta alltid fritt göra nya kloka val som gör att mina egna beroenden försvinner, lika stilla och lugnt som mörkret försvinner i soluppgången. Min egen klarhet gör att jag alltid ser och förstår mina egna beroenden. Lika lite som mörker kan bekämpas med mörker, utan bara med förekomsten av ljus, så kan mina beroenden aldrig bekämpas med nya beroenden utan bara med min egen förekomst av min egen klarhet om beroendets dynamik.

Min egen klarhet gör att jag kan utmana ej bara krafter som jag ej alltid just nu förstår, som t ex beroenden av alkohol, nikotin, koffein, droger osv eller urskillningslösa sexuella förbindelser osv – utan också den dynamik, de uppsåt och syften som ligger bakom – och som jag med min egen medvetna medvetenhet – min egen klarhet – kan se och förstå genom beroendenas orsaker och verkningar. Min egen klarhet ger mig alltid möjlighet att med min egen medvetna medvetenhet välja fritt och medvetna medvetenhet välja fritt och medvetet att se och förstå varför jag väljer som jag gör.

Min egen klarhet gör att jag själv kan uppfatta vad den fysiska materians värld är – en inlärningsmiljö, vilken skapats i samverkan genom de deltagande Själarnas egna intentioner – deras egna uppsåt och syften. Min egen klarhet tillåter mig alltid att se och förstå hur effekterna av mina egna intentioner, som alltid formar min egen personliga verklighet, fungerar på den verklighetsnivå jag själv har skapat åt mig själv. Med min egen klarhet ser och förstår jag också t ex i vilken utsträckning förhållandet mellan nationer har formats av omedvetna femsinnig personliga energier, och i vilken utsträckning de har skapats av Själarnas energier. Med min egen klarhet kan jag se och förstå att min egen och andra Själars energier hittills har varit ytterst lite inblandade på de flesta nivåer av samhällsskapande, liksom på de allra flesta andra nivåer i mitt eget och andras liv. Dock, vi har alltid var och en gjort så gott vi har kunnat utifrån de förutsättningar vi tills nu har valt att leva i och styras av. Nu vet jag själv och vår art bättre och därför kan både jag själv och hela vår art nu av egen fri vilja välja att välja annat.

Min egen klarhet låter mig se och förstå hur den beslutsfattande processen i mitt eget omedvetna femsinniga tillstånd är kopplat till andras utveckling och hur denna koppling fungerar. Jag ser och förstår nu att genom alla de egna fria val jag själv träffar, deltar jag själv alltid i en utvecklingen av denna gemensamma dynamik av energier, som arketypen – vår arts kollektiva mänskliga idé för t ex läkande och helande kompanjonskap, man, kvinna, hustru, präst osv – alltid speglar i sig själva. Min egen klarhet låter mig alltid se och förstå att de bidrag jag ger till min egen och andra Själars utveckling alltid är exakt de egna fria val jag själv gör i varje ögonblick, och att dessa mina egna fria val alltid förkroppsligas i min egen fysiska värld, vilken jag delar med alla de nu reinkarnerade medSjälarna.

Som allsinnig människa med äkta och sann frihet lever jag alltid i och med villkorsfri kärlek. Min egen kärlek är en aktiv kraft. Den är min egen Själ och andes kraft. Min egen kärlek gör mer än skapar fred där det råder konflikt. Min egen kärlek medför ett helt annat sätt för mig själv att leva i världen. Min egen kärlek medför harmoni och aktivt intresse för mitt eget och andras välbefinnande. Min egen kärlek medför omtanke och varsamhet för mig själv och andra. Min egen kärlek skapar ljus för mig själv och andra. Min egen kärlek till mig själv sköljer bort min egen omedvetna femsinniga personlighets alla bekymmer. I min egen kärleks ljus finna bara kärlek.

Det finns ett förhållande mellan äkta och sann kärlek och mina egna fria val och i den omformningen av mina egna upplevelsers egenskaper, vilka kommer till inom den jordiska skolan som helhet. Den frihet jag försöker skapa inom mig själv är samma typ av frihet som rent allmänt behöver komma till uttryck på hela jorden. Det finns så mycket femsinnig omedvetenhet som lockar till våld, våldsfantasier och våldsamma handlingar. Jag har själv hittills enbart inriktat mig på mitt eget omedvetna faktum att jag alltid som individ känt mig som ett offer. Därför har jag tills nu alltid sökt min egen känsla av min egen frihet genom att leva med en annan människa. Nu vet jag att det i detta aldrig finns någon som helst äkta och sann inre frihet för mig själv att få. Min egen inre frihet kan aldrig komma till mig själv utifrån. Den kan enbart komma fram ur mig själv inifrån mig själv för att sedan ges till mig själv och därefter till andra. Med andra ord skall jag nu lära mig att se och förstå och alltid som människa vara den som jag föddes som – en suverän och kärleksfull Själ i en fysisk kropp i materian på jorden.

Det är genom utveckling av mitt eget medvetna medvetande, genom att inrikta mig på allt friare egna val, som jag skapar det nödvändiga avståndet mellan mig själv och mina egna omedvetna femsinniga negativa känslor, och då läker, botar och helar jag mig själv. På så sätt försvinner min egen omedvetna femsinnighets rädsla och fruktan, och kan då ej längre göra sig gällande i mitt eget liv. Det enda som kan läka och hela mig från min egen rädsla – vilken alltid ligger till grund för alla mina egna uttryck för våld – är min egen äkta och sanna kärlek och hängivenhet för mig själv, andra och livet som sådant i alla dess former.

Min egen kärlek är min egen suveräna Själs energier och likaså min egen upplevelse att att ge och ta emot kärlek, och att leva ett kärleksfullt liv. Min egen kärlek omvandlar min egen femsinniga personlighet till en allsinnig. Min egen kärlek är alltid något som min egen personlighet omedvetet strävar efter. Ifall jag med enbart min egen omedvetenhet strävar efter kärlek leder det mig själv alltid till rädsla och fruktan. Detta därför att min omedvetna femsinnighet ej alls vet vad äkta och sann villkorslös kärlek är. Min omedvetna femsinnighet är lika neutralt opersonlig med avseende känslor som datasystemet på ett Jas-plan. Min egen omedvetna femsinnighet kan därför enbart känna till köpslåendets kärlek, som alltid är kamouflerat hat, sett ur min egen Själs perspektiv. Min egen äkta och sanna kärlek, som är av min egen Själ, ställer aldrig några villkor.

När jag som omedveten femsinnig personlighet strävar efter ett yttre sexuellt förhållande, som blir ett beroende för mig själv, som omedveten femsinnig personlighet, egentligen efter äkta och sann kärlek – min egen inre frihet att ge den kärlek jag själv alltid är till mig själv och andra – och min egen och hela vår arts omedvetna femsinniga illusion är, att jag som man, alltid skall inbilla mig mig att jag för att få denna kärlek själv alltid skall sträva efter något yttre kvinnligt. Jag strävar på så sätt med min egen omedvetna intention alltid efter äkta och sann kärlek, men jag kan aldrig medge detta för mig själv, därför att jag med min egen femsinniga omedvetenhet aldrig har, eller någonsin kan ha, en klar uppfattning om vad den äkta och sant villkorsfria kärleken egentligen verkligen är, och jag ser och förstår därmed ej alls med min egen femsinniga omedvetenhet att jag själv kan göra något åt det. Den rädsla och vrede, som då råder inom mig själv, beror på att min egen Själs energier och känslor inom mig själv då nått en nivå där de påtagligt alltid längtar efter att få födas, men att de ej släpps fram av mig själv.

Det är emotionellt och andligt omöjligt att ha en fysisk sexuell förbindelse med en annan människa utan att skapa vissa emotionella mönster. Ifall det ej finns något sant verkligt och äkta förhållande eller några sanna äkta känslor med i handlingen, då befinner jag mig själv alltid i en återvändsgränd. Då lever jag med en nivå på min egen rädsla, min egen brutalitet och frustration som så småningom, och då med starka emotionella svårigheter, förr eller senare leder mig till sjukdomar och mitt eget sammanbrott. Detta därför att jag ständigt för omedvetet femsinnigt våld på mitt riktiga mönster, min egen Själs äkta och sant kärleksfulla mönster. Med andra ord så får jag här som alltid enligt den neutrala och opersonliga karmalagen det jag i min omedvetenhet ber om.

Att jag av egen fri vilja väljer att be om äkta och sann kärlek är att be om min egen Själs energier. Min egen Själs energi kärlek medför min äkta och sanna omtanke om mig själv och andra. Jag kan ej parasitera på mig själv eller någon annan vars välgång ligger mig varmt om hjärtat.

Ifall jag försöker tvinga på andra min egen omedvetna femsinniga intelligens eller mitt eget sätt att se och förstå, då strävar jag i och för sig efter kärlek, men min strävan är så att säga alltid enbart rotad i min egen omedvetna femsinniga personlighets behov. Jag strävar då i min egen omedvetenhet efter yttre makt – min egen inre ofrihet. Det leder enbart till min egen tomhet. Ifall jag försöker dominera en annan person, domineras jag alltid av inget annat än mitt eget ofria jag. Ju mera ofri jag själv känner mig, desto större större blir mitt eget omedvetna femsinniga behov för att försöka kontrollera min egen fysiska yttre värld. Som en älskande allsinnig person försöker jag aldrig kontrollera utan att istället nära, aldrig dominera utan alltid ge frihet. Min egen äkta och sanna kärlek är min egen Själs rikedom och fullhet som ständigt flyter genom mig.

Ödmjukheten, förlåtandet, klarheten och kärleken är den äkta och sanna frihetens dynamik – den äkta och sanna frihetens uppsåt och syften. De bildar grunden till den äkta och sanna friheten. De är den äkta och sanna frihetens dynamik, en dynamik som jag själv och hela vår art symboliskt och tillfälligt av egen fri vilja valde bort i Adams och Evas syndafall i Paradisets lustgård. Den äkta och sanna kärlekens dynamik – den äkta och sanna kärlekens syften och uppsåt – som jag själv och hela vår art i vår omedvetna femsinnighet med våra egna omedvetna fria viljor tills nu har valt att välja bort, kan jag själv och hela vår art med med min egen och hela vår arts individuella, fria och medvetet medvetna viljor nu när som alltid välja tillbaka.


Förtroende

Varje reinkarnerad Själ kommer med gåvor till det jordiska livet. En Själ reinkarneras ej enbart för att balansera och hela sina egna karmaenergier, för att betala sin egen karma, utan också för att på sitt eget specifika sätt bidra med sina egna specialiteter till det hela. Varje Själ tar med sig sin egen speciella sammansättning av den livskraft den själv har till den jordiska skolan i materian. Detta gör den med medvetet medvetna intentioner – med medvetet medvetna uppsåt och syften.

Innan min egen Själ reinkarnerade samtyckte den till att fullfölja vissa uppgifter på jorden. Min egen Själ slöt så att säga ett läkande och helande heligt kontrakt med universum om att söka nå vissa mål för sig själv och sin egen omgivning. Den överenskommelsen ingick i den med hela sitt väsen. Ifall min egen Själ lyckas uppnå sina egna mål, genom att fullfölja det som den själv har samtyckt till, då betraktas min egen Själs personlighet som något alldeles speciellt, och en erkänns och vördas av sina medSjälar, både på det fysiskt kroppsliga planet och fysiskt okroppsliga planet.

Jag själv och varje annan Själ har så att säga alltid tagit på sig särskilda uppgifter. Det kan vara uppgiften att skapa en familj, att skapa företag, att bygga hus osv, eller att sprida nya tankar genom att skriva en bok för att omforma sitt eget medvetna medvetande, att förändra ett samhälle, som t ex ett företagssamhälle, eller en hel nation osv. Det kan t ex också vara uppgiften att väcka medveten medvetenhet om friheten i den äkta och sanna kärlekens energier på nationernas nivå, eller till och med att bidra till den medvetna medvetandeutvecklingen på global nivå. Vilken uppgift min egen Själ än har, vilket kontrakt den än har med universum, så tjänar alla mina egna upplevelser, utan undantag, alltid till att inom mig själv väcka mitt eget minne om mitt eget kontrakt med universum, och för att förbereda mig själv för att nu genomföra det.

Som en ofri omedveten femsinnig personlighet kan jag aldrig fullfölja min egen Själs uppgifter. Min egen omedvetna femsinniga personlighet försmäktar i sin egen känsla av tomhet och rädsla. Den försöker då alltid i sin omedvetenhet att fylla sin egen tomhet med yttre makt, men den yttre makten kan aldrig tillfredsställa min egen äkta och sanna allsinniga personlighet. Min egen känsla av tomhet, av att någonting alltid saknas eller att någonting ständigt är på tok, kan jag aldrig bota genom att min egen omedvetna femsinniga personlighets behov tillfredsställs. Att möta mina egna omedvetna femsinniga behov, som alltid bygger på min egen rädsla och fruktan, kommer aldrig att föra mig själv fram till mitt eget – min egen Själs – egentliga syfte.

Oavsett hur framgångsrik min egen femsinniga personlighet än är när det gäller att uppnå sina egna yttre mål, kommer dessa mål aldrig att vara tillräckliga för att ta bort min egen rädsla. Så småningom kommer jag alltid förr eller senare att hungra efter min egen äkta och sanna Själs energier. Det är först när min egen omedvetna femsinniga personlighet börjar inrätta sig efter min egen Själs energier, och gå den väg som den väljer, som jag alltid kan mätta min egen hunger efter harmoni och meningsfullhet.

Fortsättning följer…