LUFT ATT ANDAS OCH SUVERÄNA PENGAR ATT BRUKA FINNS DET I ÖVERFLÖD AV

2015/02/17

Om hur att rädda Sverige nationalekonomiskt, socialt osv med Suveräna Pengar = elektroniska pengar som ges ut av Riksdagen via Riksbanken till staten – för att täcka budgetunderskott med – p g a nödvändiga infrastrukturinvesteringar, social välfärd osv – och som inte är förbundna med krav på ränta eller återbetalning till Riksbanken.

En talande bild (klicka på bilden för att få den i större format) på hur det rent praktiskt ser ut här https://www.facebook.com/media/set/?set=p.10152576034832093&type=1


Om varför detta är den enda hållbara lösningen för framtiden – av alla världens länders nuvarande nationalekonomiska bekymmer – i denna korta och klargörande video:


Att låna ränte- och återbetalningspliktiga pengar att betala av befintliga räntebelastande lån med – som bl a Grekland håller på med – är på förhand dömt att misslyckas över lite tid sett.

Det kan vem som – inklusive matematikkunniga barn – räkna ut med baken.


NU ÄNTLIGEN ! ! !

En radikal plan framtagen på uppdrag av Islands statsminister föreslår att landets affärsbanker fråntas rätten att skapa pengar vid lån. Istället ska centralbanken, och ytterst parlamentet, ensamt sköta penningskapandet.

– slut citat härifrån. Blir Sverige land nummer två som gör lika dant ? ! ? – vid sidan av BRICS-länderna.


For translation of this to English – ”click” here.

Om innehållet i bloggen i detta register.


VÄL BEKOMME BÄSTA BESÖKARE – ”DET GÄLLER LIVET” :!:

– och då ej minst avseende att komma ur vanföreställningen att det är brist på Suveräna Pengar.


The Lie We Live !
(= en sevärd 8 minuter kort och omskakande video – med svensk textning – om hur illa det står till i världen i dags dato. Samma video med fransk textning finns här)


OM HUR DEN S K MARKNADEN = PENGARNA VANSTYR VÄRLDEN I DAGS DATO – OCH OM HUR DET PER OMGÅENDE KAN RÄTTAS TILL !

”När en regering är beroende av bankirer för pengarna, är det bankirerna och inte ledarna för regeringen som kontrollerar situationen, eftersom den hand som ger är ovanför handen som tar. Pengar har inget fosterland, finansiärer är utan patriotism och utan anständighet. Deras enda syfte är vinst”

– sagt av Napoleon Bonaparte 1815.


Det går ej att lösa ett problem med samma tänkesätt som skapade problemet. Det är omöjligt.


Eländena i t ex Sverige hänger ju ihop med att Riksdagen ej nyttjar sin författningsenliga rätt att nyproducera Suveräna Pengar via Riksbanken till sina budgetunderskott – p g a nödvändiga infrastrukturinvesteringar, social välfärd osv. Nationalekonomi/Suveräna Pengar är verktyg för att uppnå politik med – och politik skall därför ej begränsas av budgetramar.

Klarspråk på 1990-talet av professor Gunnar Adler Karlsson om sambanden mellan den finansiella sektorn, basinkomst, arbetslöshet mm


Politiker utan Suveräna Pengar har helt enkelt ingen annan ”makt” – än att höja skatter och avgifter, underlåta att göra nödvändiga infrastrukturinvesteringar, sälja ut statens = medborgarnas tillgångar, låna pengar till hög ränta med återbetalningsplikt, och ej minst att minska på den sociala välfärden osv. Detta har nu ovedersägligt pågått i Sverige i en förskräckande samhällsraserande fart sedan början av 1990-talet. En graf som kristallklart för det i bevis finns här.

Detta därför att den reella makten – finns i dags dato hos den s k marknaden i form av affärsbankerna. Bankerna står för det allt överskuggande mesta av nyproduktionen av pengar. Så den penningmakten finns ej alls i Riksdagen – oavsett vilket ”röra” som håller i ”styrspaken”. Det kan vem som – inklusive matematikkunniga barn – räkna ut med baken.

Effekten av detta är bl a att medborgarna i Sverige bevisligen är ett av de mest banklån-belastade folken i världen i dags dato + att den svenska statskulden – om ca 140 000 kr per capita – är hög. Vettigt eller fullständigt förryckt – i ett av världens rikaste länder ?


Som princip finns det INGET bekymmer i Sverige eller världen i stort – som i grund och botten ej är skapat av den s k marknaden = pengarna – som icke produktivt = samhällstärande används av de stora finansiella aktörerna.

M a o så har finansiella och andra makthavare – lurat Oss att till att tro på att det skulle kunna finnas brist på Suveräna Pengar i statens budget – till nödvändiga infrastrukturinvesteringar, social välfärd osv.


Det finns INGEN risk för inflation och urholkat penningvärde – i att staten själv nyproducerar Suveräna Pengar till nödvändiga infrastrukturinvesteringar, social välfärd osv – så länge som arbetslösheten ej understiger tre procent. Den svenska arbetslösheten är för närvarande ca 8 % + en eller annan dold procent.

Men allt som har en början har ett slut – och så länge som det finns Liv i Oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna i världens alla länder – så finns det hopp – som jag ser det = Det finns ALLTID en annorlunda framtid i sikte ! ! !


NU ÄNTLIGEN ! ! ! :idea: :roll:

Publicerat den 2 april 2015 i Veckans Affärer:

En radikal plan framtagen på uppdrag av Islands statsminister föreslår att landets affärsbanker fråntas rätten att skapa pengar vid lån. Istället ska centralbanken, och ytterst parlamentet, ensamt sköta penningskapandet.

– slut citat härifrån.


Med andra ord uttryckt:

Centralbanken (= Riksbanken i Sverige) producerar alla nya pengar i ett Suveränt Penningsystem. Men bara så mycket att inflationen hålls stabil. Dvs så mycket som ekonomin växer. De flesta digitala pengar cirkulerar i oändlighet som oförstörbara symboler för ett värde och behöver inte nyproduceras. Om ekonomin krymper måste Centralbanken dra in pengar.

– slut citat härifrån.

En talande bild på hur bankerna då kommer att fungera finns här – och en dito för hur statens budgetunderskott via Riksbanken regleras här.


Blir Sverige land nummer två som gör lika dant som Island ? ! ? – vid sidan av BRICS-länderna.

Detta har jag påtalat i ett email till finansminister Magdalena Andersson den 15 juni 2015. Det finns publicerat i en kommentar nedan här.


NYTÄNKANDE OM GLOBAL- OCH NATIONALEKONOMI

För lite Suveräna Pengar i cirkulation i samhället = för hög arbetslöshet (mer än ca 3 procent) = lågkonjunktur = helt onödigt slöseri med samhällsresurser. Sveriges öppna arbetslöshet är för närvarande ca 8 % + en eller annan procent dold.

Av staten själv producerade ränte- och återbetalningsbefriade Suveräna Pengar i sammhällsmaskineriet kan ses som oljan i en motor. För mycket olja och motorn storknar (= superinflation och urholkat valutavärde). För lite olja i motorn och den skär (= för hög arbetslöshet – som ju i princip alla länder i världen lider av i dags dato). Lagom med olja i motorn och den går som smort (= låg eller ingen inflation alls, stabilt valutavärde och helt automatiskt en naturlig arbetslöshet på ca 3 procent).


Det absolut snabbaste och effektivaste sättet för stater att öka mängden Suveräna Pengar i cirkulation = sänka arbetslösheten i samhället – är att höja ersättningarna till pensionärer, sjukförsäkrade, arbetslösa och socialbidragstagare.

De allra flesta av dessa lever sedan mer än 20 år tillbaka i Sverige under en rimlig ekonomisk överlevnadsnivå – och kommer därför att tämligen omgående spendera inkomstförbättringarna.


Tre procents höjning av ersättningarna till pensionärer, sjukförsäkrade, arbetslösa och socialbidragstagare kan uppskattas ge ca en procents lägre arbetslöshet inom ett år. Räntefria Suveräna Pengar för att finansiera detta produceras av Riksbanken på uppdrag från Riksdagen = räntefria Suveräna Pengar som aldrig behöver återbetalas.

Kristallklart åskådliggjort med talande bilder här och här.


Det finns INGEN risk för förhöjd inflation eller urholkat valutavärde i detta (klargörande blänkare om det här och här) – så länge som staten ifråga ej låter arbetslösheten gå under ca tre procent. Den öppna och dolda arbetslösheten i Sverige är i dags dato ca tre gånger större. Vettigt eller nationalekonomiskt vansinne ?

Andemeningen i den svenska författningen är att det bara är staten själv som har rätt att via Riksbanken nyproducera Suveräna Pengar. Dock… – tack vare det av staten godkända Fractionalreserve banking-systemet på 1970-talet – så är det i dags dato istället affärsbankerna som i princip står för all nyproduktion av pengar = staten har i princip inget direkt inflytande över hur mycket pengar som nyproduceras – eller till vad de används.


Fractional-reserve banking-systemet vidareutvecklades på sin tid av den globala bankingligan till sin egen förmån – av de 13 bankirfamiljerna som har styrt = vanstyrt världen sedan 1800-talet. Ledaren för den ligan är bankirfamiljen Rothschild.

Den allt överskuggande delen av nyproduktionen av pengar går i dags dato till den gigantiska och icke produktiva = samhällstärande pyramidekonomiska finansiella sektorn – istället för till investeringar i infrastrukturen, varuproducerande företag, bostäder, ekonomisk och social välfärd för alla osv. Tack vare nätet så vet många i dags dato att det är så.


I Sverige har Wi för närvarande åt hållet deflation och hög arbetslöshet. T ex Ryssland har för närvarande hög inflation och hög arbetslöshet. Det är exakt samma sjuka = den icke produktiva finansiella sektorn = den samhällstärande sektorn har ”stulit” pengarna – och det finns helt enkelt ej i tillräcklig omfattning pengar över för oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna.

Finns det överhuvudtaget något enklare, säkrare och snabbare sätt för stater att rätta till det – än att höja ersättningarna till pensionärer, sjukförsäkrade, arbetslösa och socialbidrags-tagare :?:

– slut citat härifrån.


SANNA SANNINGAR OM WÅRA MÖJLIGHETER I DAGS DATO ! ? !

Det är dags nu. Att vi som samhälle och värld överger det ekonomiska system vi har skapat. Det ekonomiska systemet begränsar vår utveckling och håller oss tillbaka. Resurserna går inte dit behoven (människorna) finns utan dit pengarna finns. Vilket inte bara är inhumant utan direkt korkat.

Vi har som mänsklighet all kunskap vi behöver. Tekniken har befriat oss. Vi har tillgång till fri energi om vi vill. Det finns oändligt många tjänster som är digitaliserade och inte behöver kosta någonting.

Det är dags att vi släpper tanken om att allting behöver kosta och att vi behöver pengar för att överleva. Den begränsade tankeformen håller oss kvar i ett förlegat paradigm – som vi skulle ha kunnat lämna för länge sedan, och den håller människor kvar i ett fullkomligt onödigt lidande.

– slut citat av Sanna Nova Emilia på Facebook här.


Apropå: ”Den begränsade tankeformen håller oss kvar i ett förlegat paradigm – som vi skulle ha kunnat lämna för länge sedan, och den håller människor kvar i ett fullkomligt onödigt lidande.” – så är det ju så att det går ej att förändra något med samma tänkesätt som skapade problemet. Det är omöjligt.

Så därför gäller det att förpassa rädslan för att tänka nytt dit där den hör hemma = soptippen. Den svensktextade ca 6 minuter korta videon: ”Let’s make everything FREE ! An introduction to The Free World Charter.” – kan vara en bra inspiration till att våga tänka nytt – som jag ser det – och är väl värd att begrunda mer än en gång.


BAKGRUND TILL DAGENS FINANSIELLA ELÄNDEN

DN.EKONOMI 20/1-14

• De 85 rikaste personerna har lika mycket pengar som de 3.500.000.000 fattigaste. Antagligen är läget mer extremt eftersom cirka 120 biljoner oredovisade kronor uppskattas vara undanstoppade i skatteparadis.

• Världens rikaste procent äger hälften av världens rikedom – 712 biljoner kronor – och 65 gånger så mycket som den fattigaste hälften.

• 70 procent av världens befolkning bor i länder där inkomstklyftorna ökat de senaste 30 åren.

– slut citat från DN här.


Detta kan också uttryckas som att ca 1 % av jordens befolkning enväldigt förfogar över ca 99 % av jordens samlade ekonomiska och andra resurser = ca 99 % av jordens befolkning får nöja sig med ca 1 %. Vettigt eller fullständigt förryckt ?

Det övre skiktet av den rika procenten VET att: ”LUFT ATT ANDAS OCH PENGAR ATT BRUKA FINNS DET I ÖVERFLÖD AV !” – men underlåter sorgfälligt att informera Oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna i världens alla länder – om det, tyvärr tyvärr… :cry:


IGEN – Det går ej att lösa ett problem med samma tänkesätt som skapade problemet. Det är omöjligt.

Grundorsaken till ALLA världens pågående eländes eländen ÄR tänkesättet att det skulle kunna finnas någon brist på Suveräna Pengar = det får ses som världens ENDA problem egentligen. Målningen Grindslanten åskådliggör hur Wi alla blir felprogrammerade med det tänkesättet sedan barnsben.

Dags nu för Oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna i världens alla länder – att förpassa det hopplöst förlegade tänkesättet dit där det hör hemma = soptippen ? – till förmån för att själva inse och tänka att: ”LUFT ATT ANDAS OCH PENGAR ATT BRUKA FINNS DET I ÖVERFLÖD AV !”


Hur skapas pengar i dags dato i världens alla länder – ”experter” talar ut:


Det går ej att överleva genom att andas i ett vakuum. Det moderna samhället kan ej fungera utan ständiga ekonomiska och andra kriser – när det ej är tillräckligt med Suveräna Pengar som är i cirkulation via Oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna i världens alla länder. Detta därför att självhushållets tidevarv är helt enkelt förbi.

Hur länge till innan folkvalda och andra makthavare själva inser det :?:


Apropå: ”LUFT ATT ANDAS OCH PENGAR ATT BRUKA FINNS DET I ÖVERFLÖD AV” – så var det ju bl a vad Jesus försökte torgföra för ca 2000 år sedan. Det tog så mycket ”skruv” – att pyramidmaktens män runt Medelhavet, ca 300 år senare, hade uppenbara bekymmer – med att fortsatt ”fösa” sina då oregerliga undersåtar som får i skock.

Därav kyrkomötet i Nicea som ägde rum år 325. Bl a bibelboken skrevs då om till mer eller mindre oigenkännlighet = pyramidmaktens män återtog makten över sina fårskockar. Sen tog det fram till 1800-talet – innan bankirerna Rothschild fattade ”galoppen” – i vad Jesus hade torgfört ca år 30.


Dock… – Rothschilds hade ENBART agendan att sko sig själva på andras bekostnad = ”Rothschilds & Co vill äga världen plus 5% !” – och det har dom ju lyckats över hövan bra med. På den vägen är det i dags dato globalt sett.

Går det att ändra på det ?

Javisst… – att land för land ta Oss ur Rothschilds & Co ”strupgrepp” är lättare gjort än sagt. T ex Island har redan gjort det = ”Ett Island på väg” – och flera andra länder håller på med det.


Om hur Sverige kan göra åt hållet detsamma:

NYTÄNKANDE OM GLOBAL- OCH NATIONALEKONOMI

För lite Suveräna Pengar i cirkulation i samhället = för hög arbetslöshet (mer än ca 3 procent) = lågkonjunktur = helt onödigt slöseri med samhällsresurser. Sveriges öppna arbetslöshet är för närvarande ca 8 % + en eller annan procent dold.

Av staten själv producerade ränte- och återbetalningsbefriade Suveräna Pengar i sammhällsmaskineriet kan ses som oljan i en motor. För mycket olja och motorn storknar (= superinflation och urholkat valutavärde). För lite olja i motorn och den skär (= för hög arbetslöshet – som ju i princip alla länder i världen lider av i dags dato). Lagom med olja i motorn och den går som smort (= låg eller ingen inflation alls, stabilt valutavärde och helt automatiskt en naturlig arbetslöshet på ca 3 procent).


Det absolut snabbaste och effektivaste sättet för stater att öka mängden Suveräna Pengar i cirkulation = sänka arbetslösheten i samhället – är att höja ersättningarna till pensionärer, sjukförsäkrade, arbetslösa och socialbidragstagare.

De allra flesta av dessa lever sedan mer än 20 år tillbaka i Sverige under en rimlig ekonomisk överlevnadsnivå – och kommer därför att tämligen omgående spendera inkomstförbättringarna.


Tre procents höjning av ersättningarna till pensionärer, sjukförsäkrade, arbetslösa och socialbidragstagare kan uppskattas ge ca en procents lägre arbetslöshet inom ett år. Räntefria Suveräna Pengar för att finansiera detta produceras av Riksbanken på uppdrag från Riksdagen = räntefria pengar som aldrig behöver återbetalas.

Kristallklart åskådliggjort med talande bilder här och här.


Det finns INGEN risk för förhöjd inflation eller urholkat valutavärde i detta (klargörande blänkare om det här och här) – så länge som staten ifråga ej låter arbetslösheten gå under ca tre procent. Den öppna och dolda arbetslösheten i Sverige är i dags dato ca tre gånger större. Vettigt eller nationalekonomiskt vansinne ?

Andemeningen i den svenska författningen är att det bara är staten själv som har rätt att via Riksbanken nyproducera Suveräna Pengar. Dock… – tack vare det av staten godkända Fractionalreserve banking-systemet på 1970-talet – så är det i dags dato istället affärsbankerna som i princip står för all nyproduktion av pengar = staten har i princip inget direkt inflytande över hur mycket pengar som nyproduceras – eller till vad de används.


Fractional-reserve banking-systemet vidareutvecklades på sin tid av den globala bankingligan till sin egen förmån – av de 13 bankirfamiljerna som har styrt = vanstyrt världen sedan 1800-talet. Ledaren för den ligan är bankirfamiljen Rothschild.

Den allt överskuggande delen av nyproduktionen av pengar går i dags dato till den gigantiska och icke produktiva = samhällstärande pyramidekonomiska finansiella sektorn – istället för till investeringar i infrastrukturen, varuproducerande företag, bostäder, ekonomisk och social välfärd för alla osv. Tack vare nätet så vet många i dags dato att det är så.


I Sverige har Wi för närvarande åt hållet deflation och hög arbetslöshet. T ex Ryssland har för närvarande hög inflation och hög arbetslöshet. Det är exakt samma sjuka = den icke produktiva finansiella sektorn = den samhällstärande sektorn har ”stulit” pengarna – och det finns helt enkelt ej i tillräcklig omfattning Suveräna Pengar över för oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna.

Finns det överhuvudtaget något enklare, säkrare och snabbare sätt för stater att rätta till det – än att höja ersättningarna till pensionärer, sjukförsäkrade, arbetslösa och socialbidrags-tagare :?:

– slut citat härifrån.


den här länken finns det en uppskö av kunskapsutvidgande text med länkningar för den vetgirige – som i allt väsentligt bekräftar att det är lättare gjort än sagt – att ta Sverige ur den globala bankingligans finansiella ”strupgrepp”.

Kommer det att ske inom överskådligt tid :?:

Tja… – det är upp till Dig att medverka till det :roll: – eller ge blanka fan i att medverka = mer och mer av: ”The Illuminati’s Secret Mind Control Operations-Dr. Rauni-Leena Luukanen-Kilde”. :cry:


Google-översättning av texten under den här videon med Dr. Rauni-Leena Luukanen-Kilde:

Publicerades den 17 mars 2012

Dr Rauni-Leena Luukanen-Kilde diskuterar hur Illuminati & eliten dödar oss systematiskt med hemliga sinne-styrteknik uppfyller deras agenda för global avfolkning.

Hennes hypotes är att framtida marionettpresidenter – som inbjuds att närvara Bilderberg möten – har redan aningslöst programmerats för att möjliggöra bättre kontroll över dem – under hela deras valkampanj via denna teknik.

Jag såg nyligen den följande videon om Bill Clinton – när han i sin kampanj satt han vid ett skrivbord och tigger om fler intervjuer – efter en redan besvärlig och ansträngande dag. Kanske tror du att det var ädelt av honom – eller att han var en arbetsnarkoman.

Det var inte vad han frågade – utan det var hur han frågade. Han verkade vara i en hypnotisk trance – det var en konstig uttryck i ansiktet och hans tal var nästan som en robots. Detta tycks bekräfta Dr Rauni-Leena s misstankar om en hemlig tankekontrolls-agenda inom det politiska systemet – som hennes hypotes är som nämns ovan.

Från mobiltelefoner och deras basstationer till påverkan av människors frekvens från gatlyktor. Mikrovågsteknik förändrar liv överallt – så nämner Dr. Rauni-Leena en historia om en skola i Norge – där alla barn i en viss klass hade en mobiltelefon, sånär som på ett undantag. Han som var far till det barnet utan mobiltelefon – arbetade i en hög tjänst för den välkända telefontillverkaren jätten Nokia.

Wi folket kan inleda förändring. Det krävs bara enighet och en samlad insats för att föröka information såsom detta – för att skapa en större medvetenhet. Det behövs bara en ringa insats för att bränna ner en hel skog. Wi är 99% och de är bara1%.

– slut citat av den översatta texten.


Saga eller Sanning :?:


By the way – apropå ett hälsosamt Liv som varelser födda i kött:

”…Jag äter inte längre mat som innehåller mycket sockerarter/kolhydrater. Alltså inget mjöl, ingen pasta, inte potatis, inte ris, inte läsk, inte godis, inte chips, dricker inte öl. Jag äter mat som innehåller ägg, kött, fisk, grönsaker (ovanjords), naturliga nötter, bär och mycket naturligt fett från ekologiskt kallpressat kokosfett, smör, riktig olivolja(första pressningen). Thats it!…”

– slut citat ifrån här och här.


MITT KOSTHÅLL

Frukost: Ett stort glas källvatten = Naturell VATTEN kolsyrat (ca 3 dl) från flaska (finns på ICA Maxi) – med en bra skvätt rödbetsjuice uti + en rågad tesked potatismjöl = resistent stärkelse + en slätstruken tesked MSM (MetylSulfonylMetan = en svavelförening).

Efter det en mugg kaffe – som görs på likaså källvatten (ca 1,5 dl) med en rågad tesked ekologiskt pulverkaffe. I det en rejäl skvätt vispgrädde och en rågad tesked ekologisk kokosolja.


Lunch:
Lite surkålurkål direkt in i munnen från burken på en gaffel, en rågad matsked Créme Fraiche (fetthalt 34 %), en rågad matsked Rysk yoghurt (fetthalt 17 %). Över det strör jag ekologiska kokosflingor, några ekologiska cashewnötter och lite mera av ekologiska russin. I tallriken finns också en rågad matsked ekologisk kokosolja. Över alltihopa en rejäl skvätt vispgrädde. Till det ett kokt ägg. Därefter en mugg kaffe enligt det föregående.


Middag:
100-130 g flödigt smörstekt ”fyrbent” kött – så fett som möjligt, fågel, fisk eller annat proteinrikt. Till det ett eller annat ekologiskt salladsblad och dito två minitomater + en måttlig mängd surkål. Salladskrydda och ekologisk majonäs över det hela.

Som efterrätt en matsked rårörda lingon med rikligt med vispgrädde till. Efter det mugg kaffe enligt det föregående.


Mellanmål:
En mugg kaffe enligt det föregående räcker som vanligast. Ifall jag ändå känner för något tilltugg – så kan det bli t ex en ostskiva med osthyvlat smör på, en liten bit kylskåpskallt kött – eller en liten korvbit med hög kötthalt, ett LCHF Huså Bröd-kex med osthyvlat smör på eller annat liknande med hög fetthalt.

Men då och då blir det ändå en Mor Annas pepparkaka eller en ekologisk havrekaka till kaffet = sockerdrogen är stark – minst sagt.


Sedan 1996 så konsumerar jag också dagligen ca 4-5 dl Donat Mg. Detta därför att oavsett kosthåll – så kan Wi ej tillgodose Kroppens behov av essentiellt magnesium via kosten.


PS.
Röker en kort cigarill gör jag också efter varje mat- och kaffepaus.

Tränar gör jag aldrig – men en timmes promenad i lugnt tempo blir det som vanligast varje dag. Det har jag hållit på med sedan mitten av 1970-talet. Det mår min Kropp helt enkelt utmärkt bra av.

– slut citat härifrån.


Den 24-årige killen ska snart dö i cancer. Men den sista texten han skrev rörde oss till tårar. :cry:


Innan fanns det så många saker jag tänkte på. När jag fick veta hur lite tid jag hade kvar, stod det klart för mig vilka saker som verkligen är viktiga. Så, jag skriver till dig av egoistiska skäl. Jag vill ge mening åt mitt liv genom att dela med dig vad jag har förstått:


Slösa inte din tid på ett arbete som du inte gillar. Det är uppenbart att man inte kan lyckas i något som man inte gillar. Tålamod, passion och engagemang kommer lätt, bara du älskar det du gör.

Det är dumt att vara rädd för andras åsikter. Rädsla försvagar och paralyserar dig. Om du tillåter det, kan rädslan växa och bli värre varje dag tills det inte finns någonting kvar av dig. Lyssna på din inre röst och följ den. Vissa kanske tycker du är galen, men andra kanske tycker att du är en legend.

Ta kontroll över ditt liv, ta fullt ansvar för de saker som händer dig. Begränsa dåliga vanor och försöka leva ett hälsosammare liv. Hitta en aktivitet som gör dig lycklig. Låt ditt liv formas av de beslut som du har gjort, och inte av besluten du ändå inte kan styra.

Uppskatta människorna omkring dig. Dina vänner och släktingar kommer alltid att vara en oändlig källa till styrka och kärlek. Det är därför du inte ska ta dem för givet.

– slut citat härifrån.


Publicerades den 13 dec. 2012: ”A new cancer treatment that is free has virtually no side effects and can be used in conjunction with other cancer treatments. It involves starving cancer cells of the fuel they the love…

– slut citat av texten under videon på Youtube


OM UPPHOV TILL OCH BOT FÖR CANCER MM

Wåra fysiska Kroppar i kött är predestinerade för = gjorda för att leva på proteiner (”fyrbent” kött, fågel, fisk, ägg osv), animaliskt fett och ekologiskt fett av typ kokosfett och rapsolja (omega 3-rikt). Det ger en jämn blodsockernivå. Av detta producerar Kroppen sen den glukos = det blodsocker som Kroppen behöver för en ”perfekt” funktion. Denna kost är kort och gott rena hälsokosten för Kroppen.

Men som nödfoder kan Kroppen även överleva på kolhydrater och socker under en viss tid.

Sedan ca 50 år tillbaka så har Wi av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna – av etablissemanget lurats till att tro att kolhydrater och socker är en nödvändig ingrediens i kosten. Livsfarliga verket = Livsmedelsverket förordar en kost som innehåller 60-70 % socker och kolhydrater – och som därtill skall vara fettsnål – annars blir Wi överviktiga, får hjärt- och kärlproblem, cancer osv.

Men det är lögn och förbannad dikt – därför att det Wi blir överviktiga av, får hjärt- och kärlproblem, cancer osv av – ÄR för mycket av kolhydrater och socker i kosten. Ej mer och ej mindre än så.

Som vuxna så bildas och dör cancerceller här och där i Kroppen ständigt och jämt. Under rätt många år med Livsfarliga Verkets rekommenderade 60-70 % kolhydrater och socker i kosten – klarar Kroppen själv av – med insulin som motgift – att hålla blodsockernivån på rimliga höjder. Men så småningom tröttnar Kroppen på den felaktiga kosten = insulinproduktionen fungerar ej längre för att hantera det för stora intaget av kolhydrater och socker.

Förhöjda blodsockernivåer är det som cancercellerna MÅSTE ha för att ha framtiden för sig. Tar då cancerpatienten bort det mesta av kolhydrater och socker i kosten – till förmån för mera av animaliskt fett och ekologiskt fett av typ kokosfett och rapsolja – så återgår i de allra flesta fall blodsockernivån till det normala.

Cancern dör helt enkelt – därför att den kan helt enkelt ej överleva utan förhöjda blodsockernivåer. Inget konstigt alls – men lik förbannat så förefaller det vara näst intill obegripligt för t ex dom allra flesta cancerbehandlande läkare.

Men va fan – i deras utbildningar ingår ju bara att ta till kniven och förskriva cellgifter, tyvärr tyvärr… :cry:


Friska celler lever utmärkt på fett och ketonkroppar medan cancerceller inte kan utnyttja detta bränsle utan måste förlita sig på glukos (blodsocker) och glutamin. Om man därför går över till en mycket strikt ketogen kost (extrem LCHF) får de friska cellerna ordentligt med näring, från just fett och ketonkroppar medan cancercellerna berövas sitt huvudsakliga bränsle, blodsockret och det gäller därför att pressa ned detta så långt det över huvud taget är möjligt.

– slut citat härifrån.

Mera om detta här.

– slut citat härifrån.

Konsensus – Cancer som en ämnesomättningssjukdom – ej mer och ej mindre än så.


SJÄLVKRITIK = RÄDSLA – OCH SJÄLVKRITIKRÄDSLA ÄR ETT RENT HELVETE ATT LEVA MED – VET JAG.


I VINTRAS HADE JAG DET GANSKA BRA

Jag hade kommit in på ekonomiprogrammet i Lund, jag hade extrajobb på Sydöstran, jag hade skrivit för Nyheter24 och jag var delaktig i ett välgörenhetsprojekt i Lund. När jag kom hem till Karlshamn sa alla:
– Åh, vad du har det bra!
Jag höll tillbaks tårarna, log och sa: “Ja, det kunde inte varit bättre!”


Så fort jag kom hem la jag mig i fosterställning, kramade om min kudde och grät. Jag önskade att någon kunde hålla om mig och säga att allt skulle bli okej, men det fanns ingen där.

Jag mår inte bra, och jag vet inte varför. Jag borde må bra. Och jag kan inte berätta för någon om det, för alla förväntar sig att jag ska må bra och vara glad.

Ju mer jag känner att alla förväntar sig att jag ska vara glad och ju mer jag känner att jag inte kan vara det, desto värre blir allting.
Det senaste året har varit det värsta i mitt liv.


Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja, men om jag ändå ska berätta om det här – och det vill jag verkligen göra – så antar jag att det är lika bra att börja från början. För jag har insett att det här inte är mitt fel. Jag vill inte att det ska vara såhär, men det är så. Och jag måste leva med det. Jag har övervägt noga fram och tillbaks, och jag tror det kommer hjälpa både mig och andra om jag berättar öppet och från hjärtat om hur jag mått.


I nian fick jag min första panikångestattack. Just detta var en fredagskväll när jag satt och klickade runt på Youtube-klipp. Plötsligt knöt sig magen, halsen tjocknade, jag fick panik. Tankarna liksom överrumplade mig:

“Vad gör jag med mitt liv egentligen? Alla andra är ute och festar, här sitter jag ensam. Jag måste vara den ensammaste, värdelösaste, mest miserabla människan i världen”.

Det var inte så att jag inte trivdes ensam. Det gjorde jag. Men jag kände att jag borde vara ute och vara social, och jag var inte det.


Det är svårt att beskriva en panikångestattack för någon som inte upplevt den, men jag ska försöka. För mig är en panikångestattack en stark och plötslig rädsla som kommer från ingenstans och sedan försvinner lika plötsligt som den kom. Och lämnar efter sig ett utmattat lugn efteråt.

Det är egentligen inte mycket mer än så. Det är en stark rädsla; får man panikångest så beter man sig inte annorlunda än någon annan. Men man måste andas lugnt, tänka att det inte är något farligt, kanske gå ut och ta luft. Somliga verkar tro att panikångest innebär att man förlorar kontrollen, så är det inte – panikångest innebär att man blir rädd att förlora kontrollen.


När man fått panikångest blir man rädd för situationen eller platsen man befann sig i/på när man fick den, av rädsla för att det ska hända igen. Den där gången gick jag t.ex. ner till mamma och pappa och åt tacos framför Dr. House. Eller ja, jag hade ätit om det inte känts som om någon dragit ett rep kring min magsäck. Efter det kunde jag inte se House på ett halvår utan att få starkt illamående och känna mig livrädd.

Jag läste på mycket och lärde mig hantera panikångesten. Andas lugnt. Kom ihåg att det inte är något farligt, panikångest är helt ofarligt. Bejaka tankarna som kommer men låt dem försvinna vidare, bli inte rädd och kämpa emot. Som min holländske dykinstruktör sa: “Panik kommer inte av sig självt, kroppen kan inte få panik om du inte tillåter den”.


Det ligger någonting i det. Visserligen är det inte lätt att tänka så om du är på väg att bli påkörd av ett tåg, men det är sant; panik är kroppens varningssystem, och det aktiveras inte av sig självt – det aktiveras av dig för att du låter dig bli rädd för något.

Nå, det här var grunden till allt. Det som hände i oktober förra året (2014) förändrade dock alltsammans.


Det hade väl egentligen byggts upp under många år. Jag har känt att jag inte räcker till, att jag inte duger som jag är. Varje gång jag träffade någon så kändes det som om jag spelade ett skådespel. Att jag visade upp en fasad för hur jag ville att andra skulle se mig – bakom fasaden stod en livrädd liten kille med tårar i ögonen. Så kände jag mig.

I oktober började jag känna mig väldigt nedstämd. Det, tillsammans med en panikångestattack medan vi satt och pluggade, utlöste det där som byggts upp nu under flera år. Jag kände att: “fyfan vad jag är konstig. Det här är inte normalt”. Jag försökte dölja ångesten, men då kände jag ännu mer: “De ser nog det. De ser nog att jag är nervös. Shit, jag stammar när jag pratar – de hör nog att jag stammar. Jag måste härifrån”.


Det gick så långt att jag började känna att jag inte räckte till i vanliga sociala situationer. Jag kallsvettades innan jag skulle träffa mina bästa polare. Övade vad jag skulle säga framför spegeln, testade mitt leende så det skulle se bra ut. Jag ville inte att det skulle synas utåt hur jag egentligen mådde. Varje dag innan jag gick på en föreläsning log jag in i spegeln för att se att det såg okej ut, testade min röst så jag inte stammade.

Och när jag väl träffade någon på den där föreläsningen… jag var livrädd. Absolut skräckslagen för att göra bort mig eller visa hur rädd jag var. Sedan i oktober har jag varit livrädd varenda gång jag har träffat någon. Inte på grund av dem, men på grund av att jag varit livrädd för att inte räcka till. För att göra dem besvikna. För att inte vara jobbig att umgås med.


Om du som läser detta har träffat mig sedan dess så har jag varit livrädd. Men jag har försökt fixa det ändå för att jag vet att det bara skulle göra det värre att undvika rädslan. Och jag har försökt fixa det ändå för att jag älskar er, problemet finns hos mig och inte hos er.

Jag har känt att jag inte räcker till. Att jag kommer framstå som nervös. Att jag kommer stamma. Och då har jag blivit nervös på riktigt; stammat, tjocknat i halsen och kallsvettats.

Det gick så långt att jag inte ens kunde prata med mina föräldrar om det – för jag kände att det var mitt fel. Jag skämdes över hur rädd jag var.


När jag kom hem till Karlshamn över helgen så satt jag med dem och åt, berättade hur bra allting var nu och hur jag trivdes i Lund – för jag visste att det var det som förväntades av mig. Sedan grät jag när de gått och lagt sig. Jag grät över att jag inte kunde leva upp till deras förväntningar, över att jag inte kunde vara glad. Jag visste att de ville att jag skulle vara glad, men inte ens det kunde jag lyckas med.

Jag mådde sämre och sämre. Vartenda gång jag log kändes det mer tillgjort, vartenda gång jag drog ett skämt tänkte jag efteråt: “shit vad tråkigt. Dom måste tycka jag är skittråkig”. Jag kände att ingen egentligen ville vara med mig och jag tänkte: “Men det är väl klart, varför skulle någon överhuvudtaget vilja vara med mig? Jag har ingenting”
.

Tillslut blev tankarna till: “Om jag är nervös och rädd vem jag än träffar, om jag stammar och skapar pinsam stämning för att jag inte vet vad jag ska säga – då vore det bättre och mindre jobbigt för andra om jag bara inte fanns”.

Missförstå mig rätt, jag har inte haft självmordstankar. Jag älskar att leva. Men jag kände att det bästa för alla vore om jag bara inte fanns. För då skulle jag slippa hålla upp fasaden. Då skulle alla slippa se hur jävla dålig jag är där bakom.


Det var här det blev riktigt jobbigt. Jag undvek att gå ner till affären för jag visste att jag skulle träffa människor jag kände, och då skulle jag behöva le och säga något roligt. Annars skulle de tycka jag var tråkig och inte vilja träffa mig mer. Jag skulle skapa en pinsam situation och göra bort mig.

Jag undvek ögonkontakt med kassörskan för jag ville inte hon skulle se hur nervös jag var. Frågade hon om jag ville ha kvittot så stammade jag nästan när jag sa nej, ville bara därifrån för att inte framstå som konstig.


Jag undvek att träffa mina närmaste polare, för jag ville inte göra dem besvikna. Jag ville inte tynga dem med att behöva umgås med mig.

Jag var livrädd när jag träffade släktingar, för jag ville inte att de skulle se hur dåligt jag mådde. Jag ville att de skulle tro att jag mådde bra i Lund – för då visste jag att de skulle må bättre.


Varje dag när jag gick till föreläsningarna var jag livrädd att någon skulle se igenom min fasad. Varje dag jag gick ner till affären hoppades jag att ingen skulle möta min blick.

Varje gång jag gick till tvättstugan hoppades jag att ingen skulle fråga mig något.

Och ofta när jag kom hem så grät jag. Jag grät över hur dålig jag var och över att jag inte kunde prata med någon om det. Jag grät över att andra behövde stå ut med mig och jag grät över att jag behövde stå ut med mig själv.


Jag hade bokstavligt talat dåligt samvete mot mig själv – jag hade dåligt samvete för att jag mådde dåligt när jag borde må bra.

I januari så gick det inte längre. Nästan allting jag sa var inövat i förhand för att jag inte skulle visa något utåt, allting var repeterat framför spegeln. Så fort ett samtal kom in på något som jag inte funderat på så blev jag livrädd – jag tänkte att: nu, nu kommer dom märka det. Nu kommer dom märka hur tråkig jag är, hur tråkigt jag svarar, hur konstig jag är.

När jag fick köra mina inrepeterade repliker så gick allt bra: folk verkade tycka jag var rolig och uppskatta det jag sa. Det stärkte min självbild ännu mer: jag är bara rolig om jag gör mig till. Jag duger verkligen inte som jag är.


När telefonen ringde knöt sig magen och jag började stamma, oavsett vem det var. Telefonen blev min värsta fiende. När jag skulle gå ut i korridorsköket och laga mat så satte jag i hörlurar och hoppades att ingen skulle prata med mig. Om någon började prata med mig så kändes det som om någon just dragit en pistol mot mig – bokstavligen. Jag började stamma, visste inte vad jag skulle säga och jag var livrädd.

Just att jag inte ens ville prata med mina föräldrar om det var det värsta. Jag ville inte bekymra dem. Jag visste att de ville att jag skulle må bra i Lund. Det kändes som om jag bara skulle belasta dem om jag berätta något sånthär. Till slut jag ringde jag till ungdomsmottagningen och sa att jag inte klarade det längre.


Så i våras gick jag i terapi och pratade om alltsammans. Terapi handlar inte så mycket om snabba knep och genvägar som det handlar om att bara ha många, långa samtal om hur man tänker om saker och ting och hitta nya perspektiv att se det på genom att terapeuten ger sin bild av det man säger.

Vi pratade länge, och jag insåg att jag alltid varit rädd för att göra andra besvikna. Ett exempel som kom upp var när jag som fyraåring blivit stucken av fjorton jordgetingar, och gråtande sprang förbi mamma som ville trösta mig. Efteråt hade jag så dåligt samvete att jag började gråta på kvällen över att jag inte stannat hos henne när hon ville trösta mig. Jag var rädd att jag hade gjort henne ledsen genom att inte stanna.


En annan sak är att jag känt att jag inte har rätt att döma någon, men alla har rätt att döma mig. Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig tycka att någon är konstig – men jag antar att alla tycker så om mig. Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig undvika att umgås med någon för att hen mår dåligt – men jag antar att alla kommer undvika mig nu när jag berättar.

En tredje sak är att jag alltid känt mig tvungen att leva upp till allas förväntningar och vara mitt absolut bästa jag hela tiden. Jag har känt att jag inte räcker till som jag är; jag behöver prestera för att ha ett värde. Jag måste alltid vara glad, annars kommer ingen vilja umgås med mig. Jag måste vara rolig, annars får jag inga vänner. Ingen kommer tycka om hur jag är när jag inte gör mig till.


Jag ger liksom mig själv väldigt lite space, och sätter väldigt höga krav på mig själv. Det blir ett glapp över vad jag försöker leva upp till och vad jag kan åstadkomma – och det var det glappet som blev oöverstigligt stort i vintras. När jag kände mig deprimerad och samtidigt ville framstå som glad, öppen och social utåt – då blev glappet så stort att jag kände mig helt oduglig.

Men saker och ting blev faktiskt inte så mycket bättre. Jag är fortfarande livrädd hela tiden, men jag försöker överbrygga det. Jag känner hela tiden att jag inte räcker till, att jag inte duger som jag är, men jag försöker ändå göra det jag inte tror att jag ska klara. Jag försöker träffa mina vänner, jag försöker prata som vanligt, jag försöker vara öppen och social även om det känns som om jag hellre skulle dö.


Ibland när jag går in på Ica får jag hjärtklappning, kallsvettas och är livrädd att någon ska prata med mig – inte för att jag inte vill prata, egentligen vill jag inget hellre. Men jag är rädd för att göra bort mig.

Jag jobbar på tidningen, men jag är livrädd hela tiden. På tåget till jobbet är jag livrädd för att kollegorna ska tycka att jag är en idiot, inför en intervju är jag livrädd att jag ska se nervös ut och inte leva upp till förväntningarna på en journalist och inför en telefonare är jag livrädd att jag ska börja stamma. Men jag måste ändå göra det, för jag vet att det är det här jag vill göra och jag vet att jag måste fixa det. Även om jag mår skit nu så måste jag fixa det, för annars kommer det bara bli värre. Och jag har fixat det.


När jag mådde som allra sämst i maj så sökte jag projektledarpost för välgörenhetsprojektet (Light) till hösten. Jag var livrädd; jag var livrädd inför intervjun, att sitta en och en och bli bedömd. För jag visste att jag inte skulle räcka till, att jag skulle framstå som en idiot. Men jag fixade det. Även om jag svettades, stammade och bara ville fly till en annan planet så fixade jag intervjun. Och jag fick jobbet.

Även om jag varit rädd vartenda gång jag träffat någon av mina bästa vänner för att jag har varit säker på att de ska tycka jag blivit tråkig, att jag är jobbig att vara med eller vad som helst – så har jag försökt göra det. Jag kanske inte har tagit så mycket initiativ till att hitta på saker, men om någon föreslagit något så har jag inte sagt nej. För jag vet att om jag börjar säga nej så kommer det bli värre.


Så när alla säger: “men du jobbar ju på Sydöstran, du läser ju ekonomi, du träffar ju folk, du reser” så betyder det ingenting. För jag gör allt det där – men jag är livrädd hela tiden. Jag gör det för att jag måste. För att jag vet att det är det jag vill, men just nu vill jag egentligen inget hellre än att gå under jorden.

Jag är trött på att gråta i kudden. Jag är trött på att känna mig som en belastning för alla jag bryr mig om. Jag är trött på att känna att inget jag gör duger. Därför skriver jag det här inlägget. För att börja om på nytt någonstans, försöka hitta mig själv där bakom fasaden. Ta den där lilla rädda killen i handen, krama den hårt och säga: “Oavsett vad som händer så älskar jag dig”.


Nästa gång jag träffar dig kanske jag är nervös. Jag kanske är livrädd. Jag kanske stammar. Jag kanske viker bort blicken istället för att hälsa. Eller så är jag precis som vanligt. Jag vet inte, men oavsett vad så kommer det vara jag. För från och med nu tänker jag inte le när livet är piss.

Från och med nu vill jag vara mig själv och vara med människor som är okej med det. De som inte bara tycker om mina positiva sidor, men som också kan trösta mig när jag mår skit. Och jag hoppas att andra som mår dåligt vågar öppna sig så att jag kan trösta dem på samma sätt, för nu vet ni – jag kommer aldrig någonsin döma en annan människa för hur de mår eller vad de gått igenom.


Och det är viktigt att prata om det, det är det som är medmänsklighet. Slutar vi prata om när vi mår dåligt så skapar vi ett klimat där vi sopar alla problem under mattan. Ler. Och gråter ner i kudden.

Let me go,
I don’t wanna be your hero,
I don’t wanna be a big man,
I just wanna fight with everyone else.

Jonathan”

– slut citat härifrån.


Gripande skrivet – och om min ”medicin” mot självkritik i det följande;

Var kommer jag ifrån ?


IMMATERIELL ENERGI = LIVET SJÄLVT ! ? !
= mer än 99 % av wåra fysiska Kroppar i volym sett – enligt kvantfysiken.

Den immateriella LivsGnistan = GudsGnistan (som ej skall förväxlas med religioners påhittade gudDomar) har två ”ansikten”. Dels den immateriella kosmiskt SuperIntelligenta oändliga LivsEnergin – och dels det tillika kosmiskt SuperIntelligenta immateriella svarta hålet.

Den immateriella LivsEnergin som sådan – är det som i allt väsentligt ger den fysiska Kroppen den energi som den behöver – för att wåra ca 13 miljarder kroppsceller och ca 100 miljarder hjärnceller skall fungera på ett bra sätt. Den mat och dryck som Wi petar i Oss har relativt sett bara en marginell betydelse.

Wåra Kroppar kan ej ett enda ögonblick fortsatt fungera – ifall den immateriella LivsEnergin skulle falla bort. Helt utan mat och dryck går det att Leva ett bra tag. Har Wi undermålig kontakt med den immateriella GudsGnistan – så får vilken mat och dryck Wi petar i Oss större betydelse – än om Wi är i bra kontakt med GudsGnistan. Jesus körde ju sin Kropp efter plusfästelsen under sex veckor helt utan mat och dryck – och det gick ju bra.


Att få kontakt med den immateriella GudsGnistan handlar om att följa andningen. Och då menar jag följa = ej alls styra andningen med operativsystemet. Andas jag med operativsystemet – så blir inandningen ”större” än utandningen – och när jag bara följer andningen så blir det tvärtom + att mitt tankefokus helt automatiskt landar i bröstområdet = den immateriella GudsGnistans säte i den fysiska Kroppen = där känner jag mig Hemma – minst sagt – och alldeles oavsett ifall jag är i min bostad eller annorstädes.

När jag andas med operativsystemet – så blir jag t ex stressad, drabbas av ”oändlig” självkritik = rädsla, nedstämdhet, skuld-, skam- och syndkänslor osv. När jag bara följer andningen – så hamnar jag helt automatiskt i bröstområdet – och det immateriella svarta hålet ”slukar” då allt som har med stress, självkritik = rädsla, nedstämdhet, skuld-, skam- och syndkänslor osv att göra – och oavsett hur mycket sådant som mitt operativsystem producerar.

Operativsystemets kapacitet är stor – men det immateriella svarta hålets kapacitet att förinta det operativsystemet producerar är större = Det finns ALLTID en annorlunda framtid i sikte !


Följa andningen kan jag göra under dagen vid många tillfällen – utan det det stör det jag för stunden håller på med. Kan det bli enklare än så att befria mig själv ifrån stress osv ? – och som bonus få att vara vid gott mod !

Operativsystemet = de ca 10-15 % av hjärnan som vuxna använder. Alla nyfödda barn använder 100 % av hjärnan – för de har inget operativsystem – och deras GudsGnista interagerar med deras hjärna utan störningar. Barn yngre än fem år har ett ”tamt” operativsystem – som gör att deras GudsGnista och hjärna fortfarande i mycket hög grad kan interagera = samverka.


Men sen kommer skolan in i bilden. Vuxna ”klistrar” mer och mer på barnen sina operativsystems förut fattade meningar om sig själva och världen. Barnen förlorar därmed mer och mer av sin naturliga kreativitet och spontanitet = dom blir mer och mer som vuxna är = har väldigt lite kontakt och interaktion med GudsGnistan, tyvärr tyvärr… :cry:

Men allt som har en början har ett slut. Livet i kött löper – och som vanligast senast vid 70-90 års ålder är det dags att dra sitt sista andetag = operativsystemet raderas = GudsGnistan tar över det hela till 100 %. Så den fysiska döden kan ju ses som LivRäddare, faktiskt…

Barn lär sig upp till ca fem års ungdom – lika mycket som Wi sen lär Oss under hela resten av wårt liv. Så att dagligen vara i kontakt med GudsGnistan – har sina poänger – om hen så säger. I grund och botten handlar ju detta om att upphöja mig själv till små barns nivå = företrädesvis tänka, tala och agera spontant på hjärtats nivå.


Går det som vuxen ? Javisst gör det det – men det krävs ju då att Wi ej alls så sällan även ”landar” i bröstområdet under dagen. I så fall sköter sig det mesta av sig självt = Det ordnar sig ! = Wi älskar mera och måste-arbetar mindre.

Det kan ju vara värt att testa mer än en gång – för hur Wi än vrider och vänder på saker och ting – så handlar ju allt i grund och botten om att: ”Det Gäller Livet !”

All fortsatt lycka till med Ditt Liv ! :roll:


När Wi vet mycket – så vet Wi att Wi vet hart när ingenting om någonting.

Apropå ingenting;

Egot försvann och hamnade i den icke existerande existensen där allt var möjligt och allt fanns. I intet där allt uppstår och försvinner i nästa ögonblick. I detta intet insåg jag att att jag var den största idioten. Den enorma glädjen i den upptäckten går bortom alla ord. Måste upplevas för att förstå fullt ut.

Allt är otroligt enkelt. Har svårt att förstå varför vi komplicerar allt. Frånvaron av handling är optimal handling som vi alla har varit med om – men det lämnar inget minne på grund av att det är fullständig helt. Det finns ingen motsats. Som en Engelsman sa till mig några år senare: Den som har upptäck att han är en idiot kan inte vara det. Den som inte har upptäckt detta då är risken stor att fortsätta att vara en idiot.

Ett skämt att jag vill ha platsen som en idiot ligger det ett visst allvar i ett sådant påstående. Att utgå från ingenting är frihet. Att utgå från någonting utesluter andra ting. Orden är icke det beskrivna.

– slut citat av ett FB-mess som jag fick 3/8-15 – och som jag besvarade med:

Du har rätt och jag vet också att jag är idiot – i meningen att jag vet hart när ingenting om någonting.

”Att utgå från ingenting är frihet. Att utgå från någonting utesluter andra ting. Orden är icke det beskrivna.”

Sant.

Tänkvärt ?


ALLA har Wi RÄTT att tillåta oss själva och andra att få må BÄTTRE och BÄTTRE (även ekonomiskt, politiskt, som publik på dansbanor osv ?) = leva vällustigareeller :?:

DAGS FÖR EN FRISKARE FRAMTID = WI TAR VARALIVET I KÖTT ?


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 47 andra följare