Det Gäller Livet – Eller ?


For translation of this to English – ”click” here.


Det handlar ej om hur länge Wi lever, det handlar om HUR Wi lever mens Wi lever ! Det är LivsFarligt att Leva som reinkarnerade varelser i kött – därför att den fysiska mortaliteten är näst intill 100 % – men den Själsliga är nolleller ?


Wi har ju att vara med = stå ut med Oss själva 24 timmar per dygn under hela wår levnad som reinkarnerade varelser i kött. Så att då hela den tiden framförallt vara vänner med Oss själva – har sina poänger – om hen så säger.

”Gud” = Livet Självt har aldrig någonsin skrivit några budord eller bibelböcker – och kommer aldrig någonsin att göra det heller. Vare sig för människor, djur eller NaturRen som sådan. Thats it – eller ?

Men så länge som Livet Självt i form av NaturRen spirar om våren, frodas om sommaren, slowar ned under hösten och vilar under vintern – så finns det en framtid även för den för ca 450 000 år sedan skapade (om det en bit ned i texten på den länken) arten människa – eller ?


Budord och bibelböcker är helt enkelt ett djävulskt påhitt av religiösa makthavare sedan ca 6 000 år tillbaka. Till för att få oinskränkt makt över Oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna med.

Knepet är att skapa skuld, skam och syndkänslor hos Oss av vanligt folk. Det skapar i sig rädsla – som gör Oss lättmanipulerade. Så dags snart för att förpassa det oket dit där det hör hemma = soptippen – eller ?


Var kommer jag ifrån ? Alla tillräckligt små barn = yngre än 4-5 år – minns mer eller mindre var dom kommer ifrån. Går det också som vuxen att minnas var Wi kommer ifrån = vad Wi var – innan Wi valde att reinkarnera i kött ?

Mitt svar på det är Ja.


IMMATERIELL ENERGI + Skalära Energivågor = Livet Självt ! ? !
= mer än 99 % av wåra fysiska Kroppar i volym sett – enligt kvantfysiken.

Den immateriella LivsGnistan = GudsGnistan (som ej skall förväxlas med religioners påhittade gudDomar) har två ”ansikten”. Dels den immateriella kosmiskt SuperIntelligenta oändliga LivsEnergin – och dels det tillika kosmiskt SuperIntelligenta immateriella svarta hålet.

Den immateriella LivsEnergin som sådan – är det som i allt väsentligt ger den fysiska Kroppen den energi som den behöver – för att wåra ca 13 miljarder kroppsceller och ca 100 miljarder hjärnceller skall fungera på ett bra sätt. Den mat och dryck som Wi petar i Oss har relativt sett bara en marginell betydelse.

Wåra Kroppar kan ej ett enda ögonblick fortsatt fungera – ifall den immateriella LivsEnergin skulle falla bort. Helt utan mat och dryck går det att Leva ett bra tag. Har Wi undermålig kontakt med den immateriella GudsGnistan – så får vilken mat och dryck Wi petar i Oss större betydelse – än om Wi är i bra kontakt med GudsGnistan. Jesus körde ju sin Kropp efter plusfästelsen under sex veckor helt utan mat och dryck – och det gick ju bra.


Att få kontakt med den immateriella GudsGnistan handlar om att följa andningen. Och då menar jag följa = ej alls styra andningen med operativsystemet. Andas jag med operativsystemet – så blir inandningen ”större” än utandningen – och när jag bara följer andningen så blir det tvärtom + att mitt tankefokus helt automatiskt landar i bröstområdet = den immateriella GudsGnistans säte i den fysiska Kroppen = där känner jag mig Hemma – minst sagt – och alldeles oavsett ifall jag är i min bostad eller annorstädes.

När jag andas med operativsystemet – så blir jag t ex stressad, drabbas av ”oändlig” självkritik = rädsla, nedstämdhet, skuld-, skam- och syndkänslor osv. När jag bara följer andningen – så hamnar jag helt automatiskt i bröstområdet – och det immateriella svarta hålet ”slukar” då allt som har med stress, självkritik = rädsla, nedstämdhet, skuld-, skam- och syndkänslor osv att göra – och oavsett hur mycket sådant som mitt operativsystem producerar.


Operativsystemets kapacitet är stor – men det immateriella svarta hålets kapacitet att förinta det operativsystemet producerar är större = Det finns ALLTID en annorlunda framtid i sikte !

Ett knep för att själv kunna inse det – kan vara att istället för att tänka eller säga t ex – ”Jag är nedstämd” – tänka eller säga till mig själv – ”Jag är nedstämd – eller ?” Det öppnar upp för alternativa tankebanor – och kan tillämpas på allt som operativsystemet ständigt och jämt producerar – eller ?


Följa andningen kan jag göra under dagen vid många tillfällen – utan det det stör det jag för stunden håller på med. Kan det bli enklare än så att befria mig själv ifrån stress osv ? – och som bonus få att vara vid gott mod !

Operativsystemet = de ca 10-15 % av hjärnan som vuxna använder. Alla nyfödda barn använder 100 % av hjärnan – för de har inget operativsystem – och deras GudsGnista interagerar med deras hjärna utan störningar. Barn yngre än fem år har ett ”tamt” operativsystem – som gör att deras GudsGnista och hjärna fortfarande i mycket hög grad kan interagera = samverka.


Men sen kommer skolan in i bilden. Vuxna ”klistrar” mer och mer på barnen sina operativsystems förut fattade meningar om sig själva och världen. Barnen förlorar därmed mer och mer av sin naturliga kreativitet och spontanitet = dom blir mer och mer som vuxna är = har väldigt lite kontakt och interaktion med GudsGnistan, tyvärr tyvärr…😥

Men allt som har en början har ett slut. Livet i kött löper – och som vanligast senast vid 70-90 års ålder är det dags att dra sitt sista andetag = operativsystemet raderas = GudsGnistan tar över det hela till 100 %. Så den fysiska döden kan ju ses som LivRäddare, faktiskt…

Dr Rauni-Leena Luukanen-Kilde har skrivit boken: ”Det finns ingen död” – som starkt styrker att det är så.

Barn lär sig upp till ca fem års ungdom – lika mycket som Wi sen lär Oss under hela resten av wårt liv. Så att dagligen vara i kontakt med GudsGnistan – har sina poänger – om hen så säger. I grund och botten handlar ju detta om att upphöja mig själv till små barns nivå = företrädesvis tänka, tala och agera spontant på hjärtats nivå.


Går det som vuxen ? Javisst gör det det – men det krävs ju då att Wi ej alls så sällan även ”landar” i bröstområdet under dagen. I så fall sköter sig det mesta av sig självt = Det ordnar sig ! = Wi älskar mera och måste-arbetar mindre.

Det kan ju vara värt att testa mer än en gång – för hur Wi än vrider och vänder på saker och ting – så handlar ju allt i grund och botten om att: ”Det Gäller Livet” – eller ?

”Kanske bör Wi sluta fokusera på att vänta på allt i wår väg – och istället njuta av det oplanerade i wåra vardagliga liv” – eller ?

All fortsatt lycka till med Ditt Liv ! ❤


Jag har funnit det välgörande att varje morgon ställa de följande frågorna till mig själv

1. Var kommer jag ifrån ?

2. Nu Lycklig – eller ?

3. Det finns alltid en framtid – eller ?

4. Hens – Wi älskar Oss – eller ?

5. Det Ordnar Sig Alltid – eller ?

6. Älska mera – måste-arbeta mindre – eller ?

7. Livet i kött är ett spännande äventyr – eller ?

När mitt operativsystem kommer med sina eländes eländen statement – och det gör det fortfarande ofta – så har jag också kommit på att det ÄR välgörande att efter varje sådant påstående lägga till – Eller ? Det öppnar upp för annorlunda förhållningssätt till eländet ifråga.


VÄL BEKOMME BÄSTA BESÖKARE


Frihetstillstånd för bloggägaren Josef Boberg finns här.

Om innehållet i bloggen i detta register.

Livet i kött är som en öppen bokmen mååånga ”läser” bara EN sida.


Videon – Palmius om skolans dolda mål 2003

– är sevärd – i meningen vad skolan har för hämmande influens över förmågan hos var och en att som vuxen tänka och agera självständigt = ej förlora sin egen medfödda kreativitet och fantasi.


HUMOR OCH ALLVAR AV RANG
– på temat: ”Wi är ej vackrast i världen – världen är vackrast inuti var och en av oss. Eller som Jesus sade för ca 2 000 år sedan: ”Sanningen (= fantasin ?) finns inom Er

    https://www.youtube.com/watch?v=cbG4tH_a_nA


Recension av radioprogrammen ”Det Gäller Livet !” med mig 1994 av Stefan Johansson

Jag vill göra lite rekam för min gode vän Josef Boberg:s radio program där han tar upp meningen med livet i ett större perspektiv, egentligen skulle han ha skrivit förordet. men jag tar mig friheten att göra det åt han.

Han har två halvtimmes långa program som är intressanta, hoppas att ni ska gilla det lika mycket som mig, för han har ju mycket visdom i det som han säger. grabben ska ju snart fylla 75 år 🙄

Josef har mycket visdom i det som han säger, men ibland så får man tänka efter lite på vad han säger. (suga lite på orden) så man förstår innebörden av det han vill förklara.

Man lär ju sig så länge man lever heter det, och i Josef:s fall så stämmer det så bra.. för den som aldrig har gjort något misstag har ju oftast inte lärt sig något här i livet.

Wi gör i grund och botten aldrig fel egentligen – utan enbart misstag – för att lära Oss hur Wi skall göra för att få det ”rätt”.

Om bl a det i radiprogrammet ”Det Gäller Livet ” från 1994 med Josef som talare https://soundcloud.com/user844025569.

– slut citat härifrån.


M a o nytänkande om betydelsen av wårt eget agerande i det Wi drabbas av, om hur att förändra ett hopplöst föråldrat tänkande rörande bl a jorden Terras resurser, tillgång på mat som kan utplåna världssvälten, global- och nationalekonomi, Livets mening mm här = ”Det Gäller Livet !”

– och om att oreserverat vara Vän med sig själv här.


Ifall Wi varje dag förgyller wåra egna liv med att fullt ut vara vänner med oss själva = minskar eller eliminerar självkritiken – så löser det sig nog med det mesta i den här jämmer– och glädjedalen = då finns det mycket goda förutsättningarna för att det skall bli mindre av jämmerdal och mycket mera av glädjedal – tror jag… = är jag rätt säker på.

Finns det överhuvudtaget något i någon människas liv som är viktigare än att vara vän med sig själv på alla plan fysiskt och mentalt – och då ej minst sexuellt

– slut citat härifrån.


Journalisten Maria Wendehög på Sveriges Radio i Göteborg samtalar 1994 med Josef Paul Svensson i sin programserie ”Det Gäller Livet” (om hur Livet i kött ”far fram” med mig i dags dato här). Det följande handlar bl a om att Wi enbart kan lära oss något genom wåra egna gjorda erfarenheter, att Allt finns i ÖverFlöd, om Paradiset på jorden Terras ytteryta – och om Livets Mysterium allmänt sett. Intervjun sändes i två delar, om vardera 36 minuter, i P1 22/1 och 29/1 1994.


Jag är sedan 20 januari 2004 (= min nya födelsedag) namnad som Josef Boberg. Boberg var moder Kristinas flicknamn. Hennes kropp jordfästes hösten 1955 – efter ett kort race = ca tre månader med magsäckscancer – som på den tiden kallades för magkräfta.

Programmen som ljudfiler av del ett och del två finns på Facebook här. Dito på SoundCloud finns här. Lyssna och läsa samtidigt är ju ej så vanligt att kunna göra. Det kan måhända vara väl värt att prova, kanske…💡


Tekniskt löser Du det enklast genom klicka på Facebook-länken ovan – och sen klicka på den stora ”ljud”pilen under den första bilden.

Sen klickar Du på länken tillbaka hit – och då kommer texten här upp i ett nytt webbfönster. Sen är det bara att följa det hela som ljud och skriven text. När ljudfilen för del ett är slut – så är det bara att klicka på den stora ”ljud”pilen på Facebook under bild två. All lycka till❗



UTSKRIFT AV DEL ETT

Josef: Det var han (Martinus) som fick mig att förstå att jag inte förstod… – och varför jag inte förstod bibeln (= dödens bok – som bibelboken tillämpas/tolkas av makthavarna ?). Som ingenjör så har jag någon form av behov av att göra någon konkret ritning på det mesta… – eller åtminstone tänka i sådana banor att det liksom går att rita upp på ett papper… – eller åskådliggöra på något sätt. Och Martinus har ju på ett fantastiskt sätt… – som jag tycker då… – åskådliggjort hela Universums princip på den… – vad skall man säga… – mentala sidan.

Jag läste honom… – ja halva nätterna ibland trots att jag skulle upp på morgonen… – för att han fascinerade mig så oerhört. Och jag tror jag läste hans verk… – ja två kanske tre gånger.

Maria: Alltihopa… – alltså hela Livets Bok ?

Josef: Ja, hela Livets Bok. Och då var jag förmodligen i någon sorts tillstånd efter det… – som Du beskrev att Du var i. Jag var ganska tillfreds och nöjd och tyckte att nu hade jag lösningen på alla jordens problem… – och mina egna framförallt… – och så var det ju inte alls. Men jag levde i det tillståndet ett tag.

Maria: Och vad hände sen då ?

Sen kom ju det här med konkursen då i A-SANDWICH (sök där på namnet) så småningom… – som en förlängning av det här harmoniska tillståndet.

Maria: Du menar att konkursen kom som förlängning av tillståndet ?

Josef: Ja… – Wi hade då i det läget fått in Norsk Hydro som huvudägare i det här projektet… – och Wi hade all finansiering för den kommersiella vidareutvecklingen klar. Wi hade miljötillstånd som var svårt att få… – det var lite bökigt med det. Wi hade ju Birgitta Dahl då på den tiden… – och hon stökade till det lite grann. Man gjorde politik av alla miljöfrågor då åttiåtta (1988).

Och det här fixade sig alltihopa då… – för jag hade en så oerhörd karisma förmodligen då… – när jag var så säker på att nu visste jag hur Universum såg ut. Och jag tyckte då att jag levde efter dom principerna också på något sätt.

Och det här uppfattade då omvärlden naturligtvis. Och det gjorde ju då att… – Hydro t ex som sa nej först… – dom kunde liksom inte motstå. Banker och andra som finansierade projektet kunde inte heller motstå… – för jag var så självsäker då. Alltså jag tyckte jag förtjänade… – eller projektet förtjänade… – och jag förtjänade det här själv… – och att det här var då världen lösning på att producera de här sandwichelementen… – som man då producerar manuellt idag.

Maria: Men hur kom det sig att det ändå blev konkurs då… – om det var så meningsfull och allt gick på räls ? Och hur kände Du dig när konkursen kom ?

Josef: Ungefär som tror jag många känner när människor dör. Man fattar det inte. Konkursen är där och man skrivit på papperen… – och man har fått sparken och blivit avpolleterad hos etablissemanget som man är inne i… – och alla människor runt om en. Och vänner som man trodde man hade då… – dom försvinner och pratar inte med en. Och ringer man och pratar med dom så är det bara ansträngt och fel.

Det är alltså någon form av sorgeprocess som man skall igenom… – och den är väldigt smärtsam på ett sätt. Men företag är ju precis som människor… – dom bara övergår i annan livsform… – dom dör ju inte. På ett eller annat sätt så överlever den alla konkurser och går vidare på något sätt. Och så tar andra människor tag i det här och så blir det ännu bättre.

Maria: Men hur har Du överlevt ? Alltså vad hände med dig då under den här första tiden efteråt ? Du sa att det var tungt… – det var… – människor var borta. Hur klarade Du det ?

Josef: Ja… – första tiden klarade jag ju då genom att skylla på andra människor… – andra företag som var inblandade… – och tyckte att om dom hade gjort någonting annat än dom gjorde så hade aldrig det här inträffat. Alltså var jag föremål för en olycka då som jag inte var med i på något sätt. Jag var utsatt för omständigheter som jag överhuvudtaget inte kunde styra över. Och det var ju någon sorts frihet i det tänkandet en period.

Maria: Gav det tröst ?

Josef: Nej… – det var det det inte gjorde. Det gav bara någon sorts förmåga att leva ett tag till. Men det gav liksom ingen lösning på någonting… – utan det var ett sätt att få hjärtat att slå då några dagar till. Och i det här tillståndet då… – så småningom upptäckte jag då att det här håller ju inte… – det leder ju ingenstans. Och jag måste då försöka titta på det här på något annat sätt. Och upptäckte ju då väldigt snabbt… – när jag väl började det… – att fan jag satt ju i den här bilen som krockade och var chaufför själv.

Om jag hade då… – om Wi tar den här liknelsen med en bilolycka… – om jag då hade stannat, minskat hastigheten, styrt lite åt höger eller lite åt vänster… – eller bara någon liten uns förändring i mitt eget agerande… – så hade ju ALDRIG den här krocken inträffat… – oavsett vad alla runt om mig hade gjort.

Maria: Men du har inte gjort det. Och då menar jag… – det kanske var meningen ? Du kanske ville det någonstans ?

Josef: Ja… – jag är övertygad om idag… – att efter sex år i det här företaget så fanns det någon sorts omedveten mättnad på dom upplevelser som det här hade fört med sig och skulle föra med sig… – som jag såg framför mig. Så jag drog det här på mig.

Maria: Du sa någonting innan… – att det är inte intressant att veta vad en människa har gjort i sitt Liv. Men det intressanta är vad människan har lärt sig av det hon gjort.

Josef: Ja.

Maria: Vad har du lärt dig av det ?

Josef: Att det alltid är jag som är chaufför i den bil som jag kör. Och om jag krockar… – så finns det ALDRIG någon anledning att skylla på någon annan att jag krockar. Utan det jag råkar ut för… – ont eller gott… – är någon sorts behov som jag har som jag tillfredsställer på det här viset.

Maria: Behov av vad ?

Josef: Behov av att lära mer. Det är ju det Wi gör de första fem åren. Wi bränner fingrarna och Wi ramlar och slår oss och allt det här… – och det är ju absolut nödvändigt för att Wi skall utvecklas. Det är absolut nödvändigt då att göra de här misstagen… – för att så småningom komma fram till hur Wi skall göra. Och Wi kan egentligen aldrig lära oss någonting av andra… – på annat sätt än att dom kan så frön, vara förebilder… – utan Wi måste själva försöka.

Historien visar ju det också. Wi kan ju läsa tonvis… – höll jag på att säga… – med böcker om krig och elände i världen… – och ändå håller Wi fortfarande på och krigar (i smått och stort). Wi kan inte lära oss någonting av vår historia. Wi måste ALLTID lära oss genom att försöka själva.

Maria: Men räcker det att bara erfara saker… – om man inte drar slutsatser av det ?

Josef: Nej… – det är ju det som är… – tycker jag då… – det nya som man inte hör så ofta i någon allmän diskussion. Att det VIKTIGA är ju inte… – som du var inne på och som jag har sagt då… – att Wi berättar vad Wi har gjort. Utan det viktiga är ALLTID… – när Wi träffar människor… – att Wi berättar vad Wi har LÄRT av det Wi har gjort.

Det är ju det som är ägget. Det är ju därför Wi är här för att lära oss. Och eftersom Wi inte kan lära av vad andra har gjort… – utan BARA lära av det Wi själva gör på vårt sätt… – så måste Wi återföra på något sätt det här i vårt sätt att tänka. Att Wi inte är här för att göra allting rätt. Wi är här för att LÄRA oss göra rätt. Att det inte är något fel i att då göra fel… – eller misstag som jag hellre vill säga. Utan det är NÖDVÄNDIGT… – det är någonting som Wi VILL.

Och det kan ju kännas fånigt eller tokigt att säga att Wi vill föra krig för att lära oss att fred är det bästa. Men på något sätt ÄR det så.

Maria: Vad har Du lärt av de tidigare arbeten du har haft ?

Josef: Jag kommer ju ursprungligen från… – en bondgrabb ifrån Småland och levde då som tonåring på 50-talet… – i en väldigt lantlig inskränkt miljö. Och hade förmågan på något sätt att ta mig ur det och hamnade då som värnpliktig i Stockholm. Och fick där då lite mental stimulans… – och fick någon sorts obeveklig lust att ge mig ut och se världen också… – och gick till sjöss.

Och då på den tiden… – när jag gick på lastfart på SydamerikaJohnsonlinjen… – då kunde Wi vara 30-35 personer på en båt. Och jag vet på någon båt där var Wi tror jag 14 olika nationer. Och jag som då aldrig hade sett en dansk knappt… – trots att jag bodde i södra Sverige… – lärde mig ju då att människor som knappt förstod varandra… – kunde arbeta tillsammans och lösa problem tillsammans. Och villkorslöst – på något sätt… – acceptera olika religioner, hudfärg, språk och allt det här som var skrämmande.

Och jag lärde mig på något sätt då… – att människor är på jorden ungefär som på en båt. Wi pratar olika språk och ser olika ut… – men egentligen är Wi precis samma sak allihopa. Och att Wi sitter så att säga bokstavligt talat också i samma båt… – och är på väg någonstans. Och Wi måste då försöka att samverka i det här ”fartyget”… – och leva så harmoniskt som möjligt med varandra… – för det finns förutsättningar för det om Wi bara VILL.

Maria: Och du upplevde det bokstavligen att det var möjligt ?

Josef: Ja… – på en båt då med 35 personer och 14 nationer. Så såg man ju då att när det var storm eller om det var fint väder eller allt däremellan… – det spelade ingen roll… – för Wi var ju ett samhälle som fungerade.

Maria: Sen kom Du på nästa jobb.

Josef: Ja då var jag på petrokemisk industri i Stenungsund… – och var med och drog igång tung petrokemisk industri. Och då lärde jag mig hur produktion skall gå till. Råvaror in i en ände och en färdig produkt ut i andra … – och sen inget arbete. Den här Lutheranska synen att Wi skall slita för att producera i vårt anletes svett… – den har inget berättigande. Det är alltså automatiserad produktion… – det är ju det som Wi skall använda för att få de varor och produkter Wi behöver. Inte faen skall Wi hålla på att slita med det.

Det är inte någon tror jag som egentligen är intresserad av det. Wi är intresserade av att göra det en gång… – eller två gånger… – eller kanske hundra gånger. Men inte hela vårt Liv… – hundra gånger om dagen. Det finns ingen människa som har något intresse av sådant. Det skall maskinerna göra.

Ja nästa var ett företag då som sysslade med en teknik som då på 70-talet var ganska ny… – sandwichtekniken. Som bygger på att man limmar ihop en cellplast med två tunna plåtar. Och på det sättet får ett bärande konstruktionselement… – som har helt andra prestanda än vanliga regelverkskonstruktioner. Så där lärde jag mig en teknik som jag blev oerhört fascinerad av. Och sen lärde jag mig också att hålla på med marknadsföring i det här bolaget.

Sen lärde jag mig att… – jag skall inte gå in på varför… – att en människa som vill någonting kan egentligen göra vad som. Om hon inifrån och ut känner att hon vill göra det. Det behöver inte vara rätt och det behöver inte vara fel… – utan det räcker med detta att man vill något hellre än allt annat i världen… – så går det att genomföra.

Maria: Det var ett viktigt kunskap.

Josef: Ja… – det var det.

Maria: Sen vet jag att du jobbade på sjukhus.

Josef: Ja… – det gjorde jag också. Det var faktiskt dessförinnan. Och där lärde jag mig då att sjukdomar… – som jag själv då var rätt drabbad av på olika sätt. Inte något våldsamt allvarligt… – men ändå jag drogs ständig med förkylningar och missmod och ont i ryggen och lite annat.

Sjukdomar är ingen lösning på någon människas problem. För sjukdomar är någon sorts rop på hjälp. Då får Wi lite mer omtanke. Wi blir intressanta för människor som annars inte bryr sig om oss. Och jag så då på sjukhus… – jag var i tre och ett halvt år på sjukhus ungefär… – att de korta stunder som dom här kom som normalt annars inte brydde sig om dom… – de var inte värda det priset. Så sjukdom är ingen lösning på våra problem.

Maria: Och du vill hävda att sjukdomar tar Wi på oss för att Wi tror att det är en lösning ?

Josef: Ja… – sjukdomar är ett sätt för oss… – som många andra då att ropa på hjälp. Och som Wi då drar på oss därför att Wi tror att det är en lösning. Och det kan det ju vara i och för sig. Wi behöver vara hemma från jobbet så kan det ju vara praktiskt att var förkyld och skylla på det. Men egentligen vill jag ju inte vara på jobbet.

På något sätt så råkar Wi ju ALDRIG ut för någonting oförskyllt. Utan på något sätt så ger Wi händelser hela tiden själva energi som Wi kan vara i. Och ibland tror Wi då i vår enfald att sjukdomar är en lösning… – och det är det inte.

Maria: Du är inte sjuk numera ?

Josef: Nej… – inte på det sättet som jag var förr. Det är klart att jag kan vara något snorig någon dag… – eller känna mig lite hängig på morgonen någon dag. Men det är undantagsvis.

Maria: Men du sitter nu och i princip har inget arbete för närvarande… – ingen ekonomi. Egentligen borde du vara olycklig och missmodig och sjuk… – och det är du inte ?

Josef: Nej… – det var ju så att när jag hade ett välavlönat statusjobb med hög lön. Hade råd och åka fin bil… – hade ordnad ekonomi på alla sätt… – och allting såg jättefint ut. Då var jag mycket mera fysiskt och mentalt nere än jag är nu.

Maria: Men hur skall man förklara det ? Hur har du förklarat det för dig själv att det är på det sättet ? Är du inte förvånad ?

Josef: Nej… – jag har ju så att säga dragit på mig en utveckling där jag blev av med allt det här som jag trodde var värdefullt. Och i den situationen då… – när jag var helt utelämnad… – så insåg jag att jag var inte helt utelämnad. Det är någon eller någonting (InstinktEn ?) som bryr sig om mig på en nivå som jag inte riktigt förstår. Men som jag då insåg i den situationen finns… – och som jag ALLTID i ALLA lägen kan ha hundraprocentig tillit till.

Jag behöver inte oroa mig och bekymra mig för att jag skall få mat i magen eller kläder på kroppen eller tak över huvudet. Det har ALLTID funnits det. Det var precis den inställningen jag hade och alla andra har när Wi föds ju. Wi är den mest oförmögna varelsen på jorden… – tror jag… – att ta vara på oss själva. Och Wi föds med den självklara inställningen att Wi kommer att få ett fysiskt ÖverFlöd av Allt (ej minst pengar ?).

Men framförallt också ett ÖverFlöd av ömhet, omtanke och Kär Lek ifrån den värld Wi föds in i. Och det funkar ju… – för dom allra flesta i alla fall. Wi har ju allt Wi behöver… – och upp till fem års ålder så lever Wi ett HELT bekymmersfritt Liv.

Maria: Varför förlorar vid det då ? Vad är det som händer ?

Josef: Ja… – Wi förlorar det ju egentligen inte. Utan vad som händer är ju att… – på något sätt så när Wi får språket… – så lär Wi oss någon form av nytt tänkande… – som går ut på att om Wi har råkat ut för någonting som inte är bra igår… – så lär Wi oss med språket hjälp på något vis att hantera det tankemässigt så att Wi tror att det skall bli ännu värre imorgon. Och då börjar Wi liksom komma bort ifrån det enda som Wi ALLTID är i… – nuet.

Du och jag saknar ju ingenting när Wi sitter här just nu. Och om Wi så att säga lever i den situationen… – så är det ju ointressant om Wi saknade någonting igår eller eventuellt kommer att sakna någonting imorgon. För börjar Wi tänka på det så är Wi ju inte här… – utan då är Wi ju i imorgon eller igår. Och när Wi föds så lever Wi ju ALLTID i exakt den så att säga tidsituation som Wi är i. Wi äter när Wi är hungriga och Wi skrattar när Wi är glada och Wi sover när Wi är trötta och allt det här. Utan koppling till klockan eller vad Wi eventuellt har gjort eller skall göra.

Wi lever i någon sorts fullständig harmoni då med de faktiska fysiska förutsättningar som finns i den här världen. Och min teori är då att Wi på något sätt med språkets hjälp… – som är ett vuxenspråk… – fostras (= felfostras ?) bort mer och mer ifrån det här. Och det kan man då kanske få bekräftat genom att vetenskapen påstår då att Wi lär oss upp till fem års ålder lika mycket som Wi lär oss under resten av vårt Liv.

Varför lär Wi oss så enormt mycket de fem första åren ? Ja… – naturligtvis därför att språket har då ingen förmåga att lära oss att Wi gör något fel. Utan allting Wi gör som inte är så bra… – det är ett misstag för att lära oss hur det skall bli bra. Och Wi fångas hela tiden av nya saker. Om Wi får en dyr fin leksak så behåller Wi inte den längre än Wi tycker det är roligt att ha den… – och sen slänger Wi den åt sidan och så ger Wi oss på någonting nytt.

Men som vuxna då… – om Wi skaffar oss en dyr fin leksak… – då skall Wi ha den i resten av vårt Liv. Inte tills Wi blir mätta på den… – utan därför att den är dyr då så skall Wi ha den resten av vårt Liv. Och då lär Wi oss inte något mer… – än vad den kanske gjorde de första fem minuterna som Wi har den här prylen. Sen har den ju ingenting mer att lära oss. Men Wi behåller ju den. Alltså behåller Wi gårdagen. Och gårdagen blir imorgon… – och så glömmer Wi bort att det är nu då som Wi lever och som Wi skapar imorgon. Wi glömmer bort nu hela tiden och så säger Wi igår och imorgon. Men NU finns liksom inte.

Nu har Wi haft en lågkonjunktur i tre år. Och av historisk erfarenhet då så vet Wi att det blir lite högkonjunktur nu förhoppningsvis… – och sen efter det så blir det en ny lågkonjunktur. Det behöver inte alls bli någon lågkonjunktur igen… – om Wi inte tänker fram den i FÖRVÄG. Små barn tänker aldrig i de termerna. Dom kör som om det vore högkonjunktur jämt… – både på de fysiska förutsättningar och på den mentala sidan. Det ÄR ju högkonjunktur jämt.

Maria: Så du menar att det är små barn som egentligen Wi borde lära oss av… – och inte tvärt om ?

Josef: Ja… – Wi har INGENTING att lära små barn. Därför att om det vore så… – så skulle dom inte… – jag menar det är ett faktum det här att dom lär sig på fem år lika mycket som Wi lär oss under resten av vårt Liv. Är deras sätt att förhålla sig till verkligheten då… – som det finns ett ÖverFlöd utav allting i. Det här landet till exempel… – som utan vidare enligt den etablerade erkända vetenskapen kan försörja hundra miljoner människor… – och Wi är åtta och en halv.

Varför skall Wi överhuvudtaget bekymra oss om det räcker si eller så. Det är ju fullständigt vansinnigt egentligen. Och så tänker ju inte små barn att inte den här världen… – som jag har fötts in i den räcker inte till för mig. Utan dom VET ju inifrån och ut att det här räcker åt mig… – det finns ett ÖverFlöd och lever i det.

Maria: Tror du att barn i Etiopien vet det ?

Josef: Ja… – men föräldrarna vet det ju inte. Och där har ju då föräldrarna så att säga med språkets hjälp och sitt vuxenLivs prägling… – ett sådant ännu mera utvecklat bristseende att det påverkar barnen redan innan dom får sitt språk… – så att många svälter ihjäl.

Maria: Men du kan ändå inte bortse ifrån den här konkreta faktiska situationen. Där finns det ingen mat.

Josef: Inte därför att inte moder jord så att säga har förutsättning att ge dom mat… – utan därför att människorna har tänkt fram ett system som inte skapar förutsättningarna för det här att producera mat.

Apropå det här med mat. Det här är ju ganska fantastiskt att nu har Wi ett klot som kan producera, tror jag, mat… – den har kapacitet att idag producera mat till tre planeter (2013 produceras det mat som mer än väl räcker till för ca 12 miljarder människor – och Wi är bara ca 7 miljarder !). Och trots det så svälter det idag ihjäl fler människor varje dag… – än det NÅGONSIN i människans historia har gjort.

Maria: Ja just det… – det är fakta. Vad har du för förklaring på detta ?

Josef: Men förklaringen är ju att Wi i vuxenvärlden… – tänker fram system som att Wi i detta totala gigantiska ÖverFlöd svälter ihjäl. Det finns ju inte någon brist. Men Wi tänker ju fram den bristen genom att Wi tror att det inte finns ett ÖverFlöd… – och så skapar Wi system som skapar en brist (om lösningen på det bekymret här).

Maria: Men hur föds den här första tanken om att det inte räcker ? Alltså den som startar det hela. Någonstans måste Wi vara förprogrammerade för att tänka så… – alltså utifrån rädsla ? För att trots allt är det inte det naturliga att Wi tänker att det finns ett ÖverFlöd och det räcker för mig. Men dom flesta tänker att det inte räcker för mig. Därför måste jag skydda mig.

Josef: I litteraturen finns det ju på olika ställen angett att det finns ett ÖverFlöd… – och Wi försöker hela tiden att bevisa motsatsen.

Maria: Ja… – men jag undrar just varför ? Varifrån kommer detta felaktiga sätt att tänka ?

Josef: Ja… – det har jag inget svar på. Men förmodligen har någon av lyssnarna ett svar på det.

Förmodligen hänger det väl ihop med så att säga det här tankesystemet då att Wi är åtskilda i våra fysiska kroppar på något sätt… – att Wi inte berör varandra. Om jag kan äta mig mätt och någon annan svälter ihjäl… – så är så att säga den som svälter ihjäl berör inte mig… – det har inte med mig att göra. Men det HAR ju det.

Wi har inte bara ett fysiskt armod. Utan på något sätt så är det fysiska armodet då… – som gör att människor svälter ihjäl… – det är någon sorts konkretisering av hur Wi tänker… – på så att säga den mentala sidan.

Maria: Hur tänker du ?

Josef: Jag har ju nu på sista åren har jag börjat se på andra människor som att dom speglar en del av mig själv. Om jag tycker om eller inte tycker om andra människor… – så är det ALDRIG någon annan människa som jag tycker om eller inte tycker om… – utan det är den delen av mig själv som den här speglar.

Ungefär som om Wi tittar på en tavla här… – så har du och jag ju då två olika upplevelser av samma tavla. Tavlan har ju en egen verklighet… – men ingen av oss ser den. Utan Wi ser så att säga det Wi har bestämt oss för att Wi SKALL se. Det Wi har tänkt fram att jag skall uppleva av den där tavlan… – det är det jag ser… – och du ser någonting annat som du utifrån din erfarenhet har tänkt fram. Men egentligen ser Wi inte själva tavlan. För i den tavlan finns det någon sorts sanning som är vad den ÄR. Och Wi gör om den verkligheten till någonting som passar oss.

Maria: Du menar att så förhåller Wi också till Livet i stort ?

Josef: Ja… – andra människor, det samhälle Wi lever i… – ALLT. Wi ser på något sätt inte verkligheten. För hade Wi gjort det hade Wi ju sett det här fysiska ÖverFlödet. Utan Wi ser det som Wi så att säga har BESTÄMT oss för av olika skäl att Wi SKALL se.

Jag har en bild i väskan som visar en spiral… – om man tittar på den och inte har sett det här innan. Och på den finns det ett bakgrundsraster. Och när jag frågar människor då… – både i större församlingar och enskilt… – om dom ser den här spiralen…. – så svarar alla ja. Jamen… – säger jag… – det är ingen spiral. Det är ett antal större och mindre och mindre cirklar. Och så lägger jag fingern på och drar runt och visar det här.

Och den bilden visar på något sätt att Wi ser inte verkligheten. Utan Wi ser på något sätt det Wi har bestämt oss för utifrån den bakgrundsmusik då som Wi har i huvudet. Och det här med bristen i världen… – som Wi har bestämt oss för att se… – den finns ju inte. Varken när det gäller mat… – eller när det gäller råvaror eller prylar överhuvudtaget.

Det finns ett ÖverFlöd utav allting. Det har ju bland annat nu sista tre åren bevisat. Wi har ett ÖverFlöd av fabriker som kan göra massor med saker ju. Wi har ett ÖverFlöd av människor som kan och vill göra det här. Och ändå så lider hela världen och Wi själva då brist på det allt det här.

Men på något sätt så gör Wi inte… – därför att Wi har bestämt oss för att Wi vill INTE UPPLEVA den här fysiska ÖverFlödsverkligheten. Wi vill hålla kvar det här att det skall vara någon sorts brist på det som det inte finns någon brist på.

Fråga mig inte varför.


UTSKRIFT AV DEL TVÅ

Programmet som ljudfil finns på Facebook här. Dito på SoundCloud här.

Överföringen av tal till skrift av de två programmen pågick under ca sex veckor. Så det tog sin tid – därför att mitt ”körda” = mitt sedan barnsben felprogrammerade ego stretade emot.

Men InstinktEn hade tålmodigt väntat i mer än 19 år (sedan januari 1994 till juli 2013) på att detta samtal någon gång skulle skrivas ned som text. Det är nu gjort.


———————————————————————————————————

Josef: Ungefär som tror jag många känner när människor dör. Man fattar det inte. Konkursen är där och man skrivit på papperen… – och man har fått sparken och blivit avpolleterad hos etablissemanget som man är inne i… – och alla människor runt om en. Och vänner som man trodde man hade då… – dom försvinner och pratar inte med en. Och ringer man och pratar med dom så är det bara ansträngt och fel.

Det är alltså någon form av sorgeprocess som man skall igenom… – och den är väldigt smärtsam på ett sätt. Men företag är ju precis som människor… – dom bara övergår i annan livsform… – dom dör ju inte. På ett eller annat sätt så överlever den alla konkurser och går vidare på något sätt. Och så tar andra människor tag i det här och så blir det ännu bättre.

Maria: Men hur har Du överlevt ? Alltså vad hände med dig då under den här första tiden efteråt ? Du sa att det var tungt… – det var… – människor var borta. Hur klarade Du det ?

Josef: Ja… – första tiden klarade jag ju då genom att skylla på andra människor… – andra företag som var inblandade… – och tyckte att om dom hade gjort någonting annat än dom gjorde så hade aldrig det här inträffat. Alltså var jag föremål för en olycka då som jag inte var med i på något sätt. Jag var utsatt för omständigheter som jag överhuvudtaget inte kunde styra över. Och det var ju någon sorts frihet i det tänkandet en period.

Maria: Gav det tröst ?

Josef: NEJ… – det var det det inte gjorde. Det gav bara någon sorts förmåga att leva ett tag till. Men det gav liksom ingen lösning på någonting… – utan det var ett sätt att få hjärtat att slå då några dagar till. Och i det här tillståndet då… – så småningom så upptäckte jag då att det här håller ju inte… – det leder ju ingenstans. Och jag måste då försöka titta på det här på något annat sätt. Och upptäckte ju då väldigt snabbt… – när jag väl började det… – att fan jag satt ju i den här bilen som krockade och var chaufför själv.

Om jag hade då stannat, minskat hastigheten, styrt lite åt höger eller lite åt vänster… – eller bara någon liten uns förändring i mitt EGET agerande… – så hade ju ALDRIG den här krocken inträffat.


Inledningsmusik för programmet…


Josef: Om Wi tittar på en tavla här… – så har du och jag ju då två olika upplevelser av samma tavla. Tavlan har ju en egen verklighet… – men ingen av oss ser den. Utan Wi ser så att säga det Wi har bestämt oss för att Wi skall se. Alltså det Wi har tänkt fram att jag skall uppleva av den där tavlan… – det är det jag ser… – och du ser någonting annat… – som du utifrån din erfarenhet har tänkT fram. Men egentligen ser Wi inte själva tavlan. För i den tavlan finns det någon sorts sanning som är vad den ÄR. Och Wi gör om den verkligheten till någonting som passar oss.

Maria: Du menar att så förhåller Wi oss också till Livet i stort ?

Josef: Ja… – andra människor… – det samhälle Wi lever i… – ALLT. Wi ser på något sätt inte verkligheten. För hade Wi gjort det hade Wi ju sett det här fysiska ÖverFlödet. Utan Wi ser det som Wi så att säga har BESTÄMT oss för av olika skäl att Wi skall se.

Maria: Vad menar Du ?

Josef: Jamen moder jord har ju förmågan att försörja fem till tio gånger mer människor än Wi är. I Sverige kan Wi utan vidare leva hundra miljoner människor. Alltså har Wi tio gånger mer i Sverige av ALLTING (ej minst pengar ?) än vad Wi behöver.

Maria: Och ändå har Wi en ekonomisk kris ?

Josef: Nja… – det har Wi ju inte… – utan det är ju återigen någonting som Wi har BESTÄMT oss för att Wi vill liksom ha. Den finns ju inte egentligen. Det finns ju lika mycket pengar nu som på det glada åttiotalet. Det är ju bara det att de inte cirkulerar i samhället. Och dessutom har Wi lånat in tusen miljarder utifrån… – så det finns förmodligen mer pengar nu än på det glada åttitalet. Och ändå säger alla att det finns inga pengar.

Nu vet Wi att det finns pengar… – för det stod ju på Dagens Industris förstasida häromdagen… – att bankerna kan låna ut mellan 445 och 700 miljarder utan vidare. Och ingen vill ha de där pengarna. Så det stämmer ju inte. Det är ju en illusion ju… – att det inte finns pengar. Det finns hur mycket pengar som helst.

Maria: Så det finns pengar och det finns kris. Hur går det ihop ?

Josef: Nämen det är ju som det här med matÖverFlödet då på jorden. Det finns ju inte heller… – men ändå så finns det… – därför att Wi har tänkt fram det… – och skapat system efter den tanken… – som skapar en brist som inte finns.

Om Wi då tar Sverige som land där Wi bor. Så är det ju det som rör oss närmast och som då Wi kan göra någonting åt. Och då tror jag man måste tydliggöra på något sätt för människor i det här landet… – att det finns faktiskt förutsättning… – enligt den etablerade erkända vetenskapen… – för ett hundra miljoner människor i det här landet.

Och hur kan jag säga det då ?

Ja… – titta på Japan… – där det finns mellan 110 och 120 miljoner… – jag vet inte så noga… – dom bor på 80 % utav Sveriges yta. Och dom har ett handelsöverskott som är ett problem för alla länder på hela jorden. Och dom har ett landskap som ser ut ungefär som Norge. Det är inte det här fina platta bördiga landskapet som Wi lever i… – utan det är väldigt kargt och bergigt och mycket öar och sådant där.

Och dom har ju inga fler råvaror eller resurser än vad Wi har. Och Wi är alltså åtta och en halv miljon människor. Och Wi pratar ibland som om det kommer in ett eller annat hundra tusen invandrare… – så är det en katastrof för det här landet. Det är ju fel. Det finns ju fysiska förutsättningar för hundra miljoner människor här… – som kan leva i ett fysiskt ÖverFlöd av allt då. Mat och prylar och saker av alla det slag… – utan någon miljöförstöring.

Wi måste på något sätt lyfta upp det här som en faktisk realitet… – och försöka få människor och analysera det här. Inte lära dom det här… – utan försöka att få dom själva att resonera… – så något frö utav intresse… – där dom börjar ställa sig frågan: ”Är det här möjligt ?” Och förhoppningsvis då komma fram till själva… – inte genom att någon har lärt dom… – utan genom sitt eget resonemang… – ja men va faen det är ju så. Finns det hundratjugo miljoner japaner i Norge… – så borde väl för faen åtta och en halv miljoner i Sverige kunna leva bra.

Maria: Du menar att det är så enkelt ?

Josef: Ja… – för på något sätt så går Wi omkring hela tiden och är livrädda för att Wi inte har så det räcker. Om Wi då talar om att det finns utrymme för hundra miljoner människor… – så kan Wi ju släppa den rädslan och ångesten och dom känslorna.

Maria: Men frågan är också vad är det som inte räcker ? Jag menar att Wi har anspråk på inte bara på mat för dagen och husrum och sådant. Wi har mycket större anspråk.

Josef: Ja vad då då ?

Maria: Ja lyx !

Josef: Jamen vaddå då… – Wi skall leva i lyx.

Konkret kan man säga så här… – att Björn Borg och Ingemar Stenmark … – som var genier på sina områden… – och som Wi då som nation, när dom höll på i alla fall… – till hundra procent bejakade och möjlighetsförstärkte förutsättningarna för att utveckla sin genialitet inom sitt område… – skapade ju en nation, som fortfarande då efter 20 år, är känd på de här två områdena globalt.

Alltså genom att bejaka och möjlighetsförstärka genier, rika människor, framgångsrika företag och vad du vill… – så är det ju inte så att Wi ökar så att säga avståndet till dom som inte är där… – utan Wi LYFTER ALLA. Och därför MÅSTE Wi… – i det här ÖverFlödstänkandet då… – bejaka och möjlighetsförstärka ALL speciell utveckling. Därför att om Wi gör det bejakar Wi speciell utveckling även på det breda djupa planet.

Men om man tittar på öststaterna till exempel då… – där man skulle utveckla samhället i början på seklet och införde kommunismen… – så sa man ju att man skulle ta ifrån dom som hade mycket och ge till dom fattiga. Och resultatet av det har ju blivit att ALLA har blivit fattiga… – i ett land som är det rikaste i världen… – om Wi nu tar Ryssland. Och därför måste Wi hela tiden vända på våra tankemönster… – och inte ge näring och energi åt den här tanken att Wi skall ta ifrån dom som har mycket och ge till dom fattiga… – för det är INGEN lösning !

Alltså ju mera Wi har i Sverige och ju så att säga mindre Wi unnar oss att leva i det här ÖverFlödet… – ju mera energi ger Wi på något sätt åt dom som redan är fattiga att vara ännu fattigare… – och dom som svälter ihjäl att svälta ihjäl i ännu högre grad. Wi kan inte hjälpa dom som svälter ihjäl genom att ”svälta” i vårt ÖverFlöd. Utan Wi kan hjälpa dom som svälter ihjäl genom att furstligt njuta av vårt eget ÖverFlöd… – och på det sättet ge energi åt den sortens utveckling. Annars kommer ännu mera människor att svälta ihjäl.

Maria: Men är det inte så att Wi i Sverige… – även om jag vill inte göra några jämförelser med öststaterna… – men att Wi har också gått på den linjen att ta ifrån dom rika och ge till dom fattiga ?

Josef: Jo… – men det är ju därför som det här samhället sedan tjugo år tillbaka inte har utvecklats. Så Wi har inte utvecklat den enskilda människans kreativitet, genialitet. Wi har inte bejakat genier i skolan genom att ge dom ännu bättre förutsättningar för att utveckla och förstärka sin egenart. Utan Wi har sagt att Wi skall satsa på bredden istället… – men inte på dom här spjutspetsarna.

Och det gör ju att Wi har missat då i princip tjugo års utveckling i det här landet (ca 40 år 2013 ?). All nyskapande, nydanande verksamhet som har försökt etablera sig här… – har ju möjligen kunnat utvecklas på ett initialt skede. Men sedan när det har blivit industri av det… – så har det hamnat utomlands. Wi klarar inte av några nya kullagerindustrier eller AGA-fyrar eller vad det nu är… – som Wi var duktiga på förr. Därför att den här samhällsformen då som bygger på att alla skall ha lika… – den GRÄVER sin egen grav.

Björn Borg och Ingemar Stenmark har bevisat faktiskt… – att genom att bejaka genier… – så förstärker och lyfter upp ALLA människor. För att dom är då förebilder… – som är intressanta för den som inte har den här egenheten… – att börja lära sig någonting om. Och så väcker man så att säga intresset för det här hos så många fler… – genom att visa på dom här förebilderna. Och Wi har ju varit (och ÄR ?) livrädda för att skapa förebilder de sista tjugo åren.

Wi har ju då ett samhälle som på något sätt fixas och drivs av system, företag, organisationer av olika slag. De här systemen kräver ju så att säga energi för att leva… – och använder ju då människor som sin Livsenergi. Wi måste ju lära oss igen då tydligen på något sätt att inse… – att ursprungligen så skapade ju människan system som sina verktyg… – för att bygga samhället med och förenkla vissa saker.

Och på något sätt så har… – om du tittar på folkrörelserna, fackföreningsrörelser, även sammanslutningar mellan företag och korporation och allt det här… – det har ju utvecklats till någon sorts egen Livsform som KRÄVER människor som energi för att leva. Alltså systemen har TAGIT ÖVER… – och människor räknas på något sätt inte som något annat än någon form av ”mat” för de här systemen.

Och på något sätt så måste Wi ju då som människor försöka och inse att det ÄR så för det första. Och sen för det andra konstatera då vill Wi ha det så ? Och vill Wi inte det så är det ju bara att ändra på det… – för systemen i sig har ju ingen kreativ skapande förmåga… – om inte Wi som människor ger dem det. Då dör de ju direkt.

Maria: Om Wi inte låter oss utnyttjas av dem… – eller hur ?

Josef: Om Wi inte TILLÅTER dem att utnyttja oss… – för de kan aldrig utnyttja oss om Wi inte vill det… – tillåter det. Det är det som är skillnaden. Men ibland försöker ju man i samhällsdebatten och inbilla oss då att Wi är någon slags offer för systemen. Men det är fel. Wi är aldrig några offer för något system eller någon organisation… – utan det gör Wi ju oss själva i så fall.

Jag menar att ta konsumenterna i det här landet. Dom kan ju göra vad som helst med de företag som tillverkar mat… – genom att bestämma sig för att nu köper Wi inte det här. Vad händer då med det här företaget som gör saker som man inte vill ha ? Ja… – det dör ju.

Det är ju Wi som människor… – ENSKILDA människor… – som ALLTID bestämmer hur det här samhället skall se ut. Inte något system… – det har det aldrig varit (eller ÄR ?)… – om Wi inte GER systemet den fullmakten. Men Wi blir ALDRIG utsatta för några system. Det har människan ALDRIG blivit (eller blir ?). Utan Wi TILLÅTER systemet (läs bankirfamiljen Rothschild & Co) att plåga oss… – eller bejaka oss.

Maria: Ja… – nu har Wi pratat om de där praktiska… – vad skall man säga konsekvenserna… – av att Wi har inte dragit tillräckliga slutsatser… – eller heltäckande slutsatser av våra erfarenheter. Men om Wi skulle lyfta oss upp ett snäpp… – och prata om Livet som företeelse. Som ett fenomen och människans roll i det. Någon slags mening med alltihopa detta… – som nu verkar gå så snett.

Vad har du för bild av det ? Har du frågat dig någon gång varför lever Wi överhuvudtaget ? Varför finns det Liv ? En fråga som jag sysselsatte mig som liten. Jag kunde inte förstå varför det finns Liv ? Det mest naturliga vore om det inte fanns något.

Josef: Ja… – Wi har valt det också. Den där vasen eller askkoppen du har där på bordet. Varför står den där och varför ser den ut som den gör ?

Maria: Ja… – den står där för att jag har ställt den där. Och varför den ser ut som den gör det är därför att det är en människa som har gjort den… – och valt att göra det på det sättet.

Josef: Nu har du själv svarat på den frågan du ställde mig. Det finns alltså säger du en tanke… – massor med tanke bakom att den där askkoppen står där och att den ser ut som den gör. Alltså det FINNS en tanke bakom att Wi är här.

Maria: Vem tänker den tanken ?

Josef: Ja det vet jag inte. Men att den finns… – det tycker jag då är en logisk slutsats av det där askfatet inte har kommit dit av sig själv och skapat sig själv. Så kan inte jag ha kommit hit av mig själv och skapat mig själv på något sätt. Utan det måste finnas någon tankekonstruktion bakom mig också som allting annat. Det är inte meningslöst att jag är här. Det är inte meningen att jag skall födas och leva och sen dö – och sen… – det är de två punkterna.

Utan det finns någon… – i Universum är ju ingenting annat än under ständig omvandling. Och eftersom jag inte är annorlunda förmodligen än det Universum jag lever i… – så är det väl rimligt även där då och utgå ifrån på något sätt att… – jag är inte föremål för att födas och dö. Utan jag är föremål för någon form av omvandlingsprocess… – i de två skedena och däremellan.

Och utifrån det då… – om Wi liksom slutar ha den här paniska förskräckelsen för döden då som slutpunkt… – utan ser det som en omvandlingspunkt, en födelsepunkt för någonting annat… – då får ju Livet plötsligt helt andra intressanta dimensioner.

När jag vet att jag har hur mycket tid som helst. Inte i den här formen… – men i någon form om jag nu följer Universums princip. Och varför skulle jag inte göra det ? Varför skulle jag kunna bryta hela Universums princip då som den etablerade erkända vetenskapen är överens om finns och existerar ?

Maria: Men den etablerade och erkända vetenskapen förnekar det du säger just nu… – på ett mycket bestämt sätt.

Josef: Att Universum är under ständig omvandling ?

Maria: Nej… – men att du skulle också vara det.

Josef: Skulle jag bryta då Universums princip ? Det tror jag inte någon vetenskapsman kan gå in på och säga… – med någon trovärdighet i alla fall.

Maria: Men det är det dom hävdar. Att döden är den definitiva slutpunkten. Det finns ingenting annat sen upplöses Wi. visst genomgår Wi en förvandling… – Wi så att säga ingår i kretsloppet… – men inte som medvetna varelser.

Josef: Men tycker du då att den här jämförelsen med att… – Wi då som företeelse i Universum skulle var så unika så att Wi bryter hela Universums princip… – skulle ha fog för sig. När Wi är så att säga är kronan på verket på komplicitet då på någon konstruktion som Wi känner till i Universum. Att den då… – som är så att säga mest komplicerad av allting… – skulle bryta hela Universums princip ?

Att ALLT annat som Wi har framför oss här som finns det en tanke bakom. Men… – ganska meningslöst askfat då egentligen. Men Wi då som är så oerhört komplicerade… – och som kan påverka hela jorden. Wi kan förändra hela jorden… – det står i vår makt. Antingen förstöra den eller utveckla den till det Paradis som den redan ÄR egentligen. Och Wi skulle inte följa den här principen som all vetenskap accepterar… – nämligen omvandlingsprincipen.

Maria: Vad är det då som enligt dig genomgår den här omvandlingsprocessen ? För det är väl inte kroppen ? Kroppen upplöses… – det är Wi överens om ?

Josef: Nej… – kroppen är ju bara ett emballage kan man säga… – för den LivsEnergi som Wi egentligen är. Det är så att säga ett paket som Wi kan röra oss i och manifestera oss i synliga former då i. Ingenting annat ju. Kroppen i sig är ju själlös så att säga… – det är en som askfatet där ungefär… – en ”mekaniskt” fungerande historia.

Maria: Så du menar att det finns en själ ? Eller vad kallar du det för… – som så att säga genomgår omvandlingsprocessen ?

Josef: Ja… – det är ju energi – LivsEnergi.

Maria: Och den är kroppslös och den är… ?

Josef: Ja o ja… – den är kropps- och tidslös.

Maria: Men du kan det inte vara någon slags önsketänkande trots allt ? Alltså att Wi önskar att det vore så… – därför att annars skulle Wi inte klara av det. Vår rädsla skulle ta Livet av oss. Eller att det skulle vara mycket jobbigare att leva. Och att man ägnar sig åt sådana här funderingar.

Och jag menar i och för sig det spelar ingen roll… – om detta fungerar. Om… – säg att det är ett önsketänkande… – men ändå hjälper det att leva bättre, må bättre, fungera bättre, älska Livet mera. Då är det okej.

Josef: Jag träffade i våras en person i 35-årsåldern som har varit alkoholberoende i femton år, tror jag. Och hon berättad någonting för mig… – apropå det du säger nu… – som jag tror är väldigt viktigt att Wi lär oss och förstå. Hon beskrev oerhört distinkt att hon var ALDRIG rädd för suget efter sin alkohol, för baksmällorna, för förnedringen inför familj och vänner och allt det här. Det fanns någon trygghet i att leva i det här eländet. Utan hon var LIVRÄDD för, paniskt förskräckt för… – att komma ur den här falska tryggheten in i det nyktra Livet. Och hon är där nu.

Och på något sätt så tror jag att Wi har generellt sett… – är Wi inte rädda för att vara fattiga, att det som är bra skall bli dåligt, att Livet som Wi nu betraktar som då början och slut… – födelse och död. Att det eländet så att säga skulle vara riktigt. Det är inte det Wi är rädda för. Wi är livrädda för… – Wi är dödsförskräckta för att det INTE ÄR så. Att det inte är det hellvete som Wi så att säga själva gör det till.

I en ny… – i ett nytt möte med en människa… – så är Wi ALDRIG rädda för att inte det här skall fungera. Wi är dödsförskräckta för att det här skall fungera… – och att Wi skall tycka jättemycket om varandra (även sexuellt). Därför att på något sätt så är Wi precis som hon beskrev då… – Wi har någon sorts harmoni och trygghet i det här jävla eländet… – att allting inte skall fungerar. Och om det fungerar så kommer det i alla fall så småningom att inte fungera. Alla Kär Leks-beskrivningar i både litteratur och musik är ju utav den karaktären… – att det är där uppe (i förälskelsestadiet)… – och sedan slutar det i död och förintelse någonstans.

Och på något sätt så har Wi hittat någon Livsform i det här jävla eländet… – som gör att Wi tänker bort det Paradis egentligen… – som Wi lever i både materiellt och mentalt. Ja… – Wi har på något sätt BESTÄMT oss för… – att det som är bra kan inte oändligt bli bättre. Utan någonstans MÅSTE det brytas… – och så måste det ned i till ingenting eller förnedring eller försmutsning.

Men Universums princip är ju precis motsatt… – för den bygger hela tiden på extension eller expansion, utvidgning, ljusare och ljusare på något sätt. Men Wi som människa och företeelse i Universum… – Wi har utvecklat en ifrån Universum då separistiskt tankesystem… – som inte har någonting med våra förutsättningar fysiskt att göra… – utan som ÄR tvärs emot.

Och alla de här argumenten om att inte Livet kan ha någon förutsättning… – som travas på… – det en på det andra i all oändlighet… – det är ju liksom en bekräftelse på det här. Att Wi söker inte verkligheten… – utan Wi söker hela tiden att bevisa den här illusionen då som Wi har tankemässigt skapat.

Att Livet det börjar naturligtvis när Wi föds. Eventuellt vid befruktningsögonblicket… – men det är tveksamt. Men åtminstone när Wi föds… – och sen när Wi dör då så är det ingenting mer. Möjligen lite mull i jorden… – men ingenting som har med någon form av mental kvarstående kropp och göra.

Maria: Men när Wi kommer hit – har Wi haft frihet att leva just det goda ?

Josef: Wi kommer inte hit. Wi (InstinktEn ?) BESTÄMMER oss för att komma hit… – och väljer våra föräldrar och de förutsättningar Wi skall leva under. Wi drar på oss det precis som allt annat Wi råkar ut för. Men hela tiden i vårt resonemang… – vårt tankesystem då… – så konstruerar Wi att… – jamen det är du som utsätter mig för det här… – eller det är han eller det är systemet eller det är statsministern eller det är någon EG-tjänsteman eller… – ja faen vet – men det är i alla fall inte jag. Det är fel.

Maria: Men jag menar någon stans måste det vara att Wi drar på oss de här sakerna för att Wi skall lära. För det ÄR det att Wi skall lära. Så det är egentligen inget elände. Och Wi ser på det som ett elände… – och försöker hitta syndabockar… – alltså dom ansvariga för vårt elände. Men då tror jag att den felande länken är inte att Wi inte lever i Paradiset ?

Josef: För det gör Wi… – men Wi ser det inte.

Maria: Men då menar du att i Paradiset ingår även detta elände ?

Josef: Nej… – det finns inte där. Men Wi skapar det i våra huvuden. Wi har lagt på ett filter som omvandlar Paradiset till ett hellvete… – fysiskt och mentalt.

Maria: Men var det meningen att Wi skall lägga på det… – eller är det någonstans… ?

Josef: Det är INGEN annan än Wi själva som bestämmer det. Återigen… – Wi får inte räkna bort oss själva. Det är inte… – om Wi vill kalla det Universums gud eller vad du vill… – det är inte denne någon eller något (InstinktEn ?) som har bestämt det här. Det har Wi själva bestämt. Wi har dragit på oss det här. Och i och med att Wi har dragit det på oss – så kan Wi också dra det… – dra oss ur det NÄR WI VILL.

Maria: Jo… – men vad jag vill komma fram till… – att de faktiska omständigheterna… – som kan vara eländiga… – ta en situation där man sitter och svälter… – inte har mat. Den är helvetisk i sig. Men vad Wi kan göra det är att betrakta det på ett annat sätt.

Josef: Javisst… – för då försvinner den. Om Wi släcker ljuset i det här rummet… – så blir det mörkt… – eftersom persiennerna är fördragna. Och om Wi drar för gardinerna så kan det bli becksvart. Om du och jag då… – för det är vad Wi gjorde för tre miljoner år sedan (ca 450 000 år ?)… – om du och jag då sätter oss i det här rummet och pratar om det här mörkret… – kan Wi sitta i hur lång tid som helst… – så händer ju INGENTING.

Men om Wi vet om att det finns ett ljus… – och det vet Wi… – och börjar prata om ljuset… – och sedan kommer på… – jamen Wi har ju en ljusknapp där… – om Wi tar oss dit då och tänder så blir det ljust. Var blir mörkret av då ? Det finns ju inte längre.

Och det är samma med det här Paradiset då som jorden ÄR …- och som Wi vägrar och se. Om Wi börjar se Paradiset… – jamen var är mörkret då ? – om Paradiset är ljuset så att säga. Men det finns ju inte. Det har ALDRIG funnits. Men Wi måste så att säga dra på strömmen till de lampor som finns. Alltså Wi måste börja se det här Paradiset. Eller rättare sagt… – Wi måste fatta intresse för att lära oss och dra oss mot ljusknappen och tända.

Men det är inget beslut som någon annan än Wi själva fattar. Det är ingen regering eller politiskt parti eller något företag som fattar det åt oss. Det fattar Wi väl själva. För Wi har själva fattat beslutet att dra för gardinerna och släcka ljuset. Och därför vet Wi att ljuset finns… – varenda en av oss. Men av någon anledning så har Wi bestämt oss för att sitta i mörkret och prata om mörkret. Och det är ju eländigt.

Aldrig få se solen… – uppleva värmen… – och njuta av det Paradis då som Wi har levt i tre miljoner år i (ca 450 000 år ?) och aldrig sett.


Med detta avslutades de två radioprogrammen med mig.

Ha det BÄTTRE och BÄTTRE

önskar

Josef Boberg (Om Josef här)

Värestorpsvägen 28 Ödgården, 312 95 Laholm
Tel.nr 0430-215 66 och email josef@boberg.nl


SUPERINTELLIGENTA KROPPARS ÖNSKNINGAR

Detta är en ljus och vacker dag kosmiskt sedd !

Min kosmiskt superIntelligenta Kropp och alla andras dito – är trygga och accepterande idag

Under tiden min kosmiskt superIntelligenta kropp och alla andras dito – tar 3 x 7 djupa sammanhängande andetag – väljer wåra Kroppar att vara här för att mottaga helheten och ÖverFlödet – i detta evigt generösa Universum

Min kosmiskt superIntelligenta Kropp och alla andras dito – är deltagare i detta Universum – och det saknas något utan wåra Kroppar

Min kosmiskt superIntelligenta Kropp och alla andras dito – kan välja att se skönheten och uppleva näringen och stödet – som finns här och nu

Min kosmiskt superIntelligenta Kropp och alla andras dito – kan välja att komma ihåg att de är oskyldiga – och att de är trygga med sig själva – och alla med dem

Min kosmiskt superIntelligenta Kropp och alla andras dito – kan välja att släppa taget om det förflutna

Min kosmiskt superIntelligenta Kropp och alla andras dito – är sedan sina födelser fyllda av Kär Lek

Min kosmiskt superIntelligenta Kropp och alla andras dito – längtar kontinuerligt efter mer och och mer av Kär Lek = den längtan är oförstörbar

Min kosmiskt superIntelligenta Kropp och alla andras dito – är tacksamma för att de är födda Väl Signade

Min kosmiskt superIntelligenta Kropp och alla andras dito – vet att allt är redo för dem – så att de kan släppa taget – och uppleva stöd och Kär Lek

Min kosmiskt superIntelligenta Kropp och alla andras dito – är alla perfekta fysiska manifestationer av den ”Universella Planen”

Min kosmiskt superIntelligenta Kropp och alla andras dito – har rätt att vara här trygga, hela och kompletta. Amen = fast, trovärdigt, sant, säkert, pålitligt och tillförlitligt – som jag ser det. / Josef


Detta därför att: We Are All ONE !” – antingen Wi gillar det eller ej – som jag ser det.

Men hur många inser det i dags dato – och ägnar sig åt att lyssna på och fysiskt Leva med sina egna superIntelligenta Kroppar på t ex David Deidas naturliga och visa sätt – och/eller att t ex äta artegen mat osv❓

– slut citat härifrån.


Livet i kött är som en öppen bokmen mååånga ”läser” bara en sida – om bl a att Allt finns i ÖverFlöd = dom flesta av oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna i världens alla länder – ÄR av makthavarna manipulerade/lurade till att tro att det är Brist på Allt – och då ej minst mat och pengar, tyvärr tyvärr…😥

Så det gäller ju för var och en att ta sig ur sitt eget mainstreamade tunnelseende – för att själv kunna göra sig fri – och sen helt automatiskt ”smitta” mååånga andra med den friheten.


Utan början och utan slut ÄR det allomfattande, eviga och oändliga VarAndet – som uppfyller och ÖverFlödande genomsyrar ALLT materiellt (även människan ?). I detta allomfattande, eviga och oändliga VarAnde = det intellektuellt ofattbart SuperIntelligenta och oförstörbara TomrumETT – uppstod (tideräkningen startades ?) och ÄR först den hetÖmma tanken, känslan och ordet Ömhet (InstinktEN ?) – och sen kom: ”Varde ljus och ljus varde !” – och så vidare…

ALLT skedde och SKER inuti det allomfattande, eviga och oändliga VarAndet = den mörka energin/materian.

– slut citat ifrån en bra bit ned i texten här.


Yvonnel skrev:

Undras varför denna diskussionen kommer upp, igen och igen.

Yvonnel… – den tudelade hjärnbarken hos människan är som en räknemaskin. Det som hjärnbarken har fått input flest gånger om – det ser den som ”mest sant” (den lär vara så sofistikerad som räknemaskin – att när den har läst/hört en sak 999 gånger – och det diametralt motsatta 1000 gånger – så inbillar den oss att tro på att det Wi har läst/hört 1000 gånger är sanning. Ej att undra över då att etablissemangets massmedias ”trummande” får genomslag hos befolkningen – eller ?). Detta känner som princip ALLA reklammakare, massmedia och makthavare väl till – men ej så många av oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna, tyvärr tyvärr…😥

Så ifall Wi av vanligt folk har något betydelsefullt att säga – så gäller det ju att om och om igen säga/skriva det – för att det skall ”ta skruv”.

Bl a dr Annika Dahlqvist har något MYCKET FUNDAMENTALT (video ca 3,5 min) och betydelsefullt att säga om kost och hälsa – och det tål att repeteras i ”all oändlighet” – som jag ser det.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har.

Vad tror Du❓

– slut citat ifrån en bit ned i texten här.

Så att komma fram till att det faktiskt finns ett ÖverFlöd av Allt (ej minst pengar ?) och att Allt Är Möjligt = Wi lever redan i Paradiset på jorden Terras ytteryta – handlar ju bara om att om och om igen komma fram till, tänka och säga att det är så. ”Lätt som en plätt” – eller❓



PS.
Programmet ”Det Gäller Livet” med Maria Wendehög var ett populärt program under mer än 10 år – ifall jag minns rätt. Det sändes i P1 på eftermiddagarna varje vecka – med en repris samma dag på sen kvällstid. När Sveriges Radio lade ned programmet så blev Maria skitsur – bokstavligt talat.

Men på goda grunder tror jag att SR lade ned programmet – därför att dom insåg att Maria hade ”tappat stinget” = Maria hade en omedveten mättnad på att fortsätta med programmet, tror jag… 💡 – på samma sätt som jag hade en omedveten mättnad på driva A-SANDWICH (sök där på namnet) vidare hösten 1990. Konkursen blev då ett faktum för mig 1991 – och nedläggningen av ”Det Gäller Livet” för Maria ett antal år efter 1994.

Som det ÄR och alltid har varit: ”Allt som har en början har ett slut !” Thats Life !


Maria skrev 1991 boken Det gäller livet: samtal från Maria Wendehögs radioserie Del 1 och 1993 Det gäller livet II. Samtal från Maria Wendehögs radioserie.” Den senare fick jag av Maria med dedikationen: ”25/2 1994 / Till min vän Paul / Maria Wendehög”

Efter nedläggningen så blev istället Maria nyhetsreporter på Sveriges Radio Göteborg. Såvitt jag har förstått – när Maria och jag pratade om den saken per telefon – så trivdes hon så småningom riktigt bra med det.


Upprinnelsen till att det blev ett program med mig var – att som trogen lyssnare sedan flera år tillbaka – så fick jag en obetvinglig lust till att ringa en av dom som hon hade intervjuat. Så jag ringde Maria och sporde om hon kunde ge mig hans telefonnummer. Men det visade sig att han en längre tid var ”stationerad” i USA. Så det gick ej – för på den tiden var ej mobiler så vanliga.

Men wårt samtal blev av någon anledning lååångt – när Wi kom in på de Livsfrågor som det aktuella programmet hade handlat om. I slutet av wårt samtal – så frågade Maria mig om hon fick göra ett program med mig. Utan att tänka mig för så sa jag: ”Javisst… – det går bra !”


När sedan morgonen för intervjun kom – så var jag så ”skitnervös” – att det blev ”bromspår” i vuxenblöjan, bokstavligt talat, några minuter innan jag skulle ge mig iväg till tågstationen f v b till Göteborg. Så det var då bara att ta av mig byxorna, tvätta mig och byta till rent. Därefter gav jag mig iväg.

När jag kom till den givna adressen i Göteborg – som var Marias bostad där hon hade en inspelningstudio – så visade det sig att Maria var på ett uruselt humör – minst sagt.


Hon var förkyld, hade på morgonen haft någon kontrovers med sin tonårsson och hade nyligen fått ”korgen” av en man som hon var förälskad i. Hon bjöd i alla fall mig på kaffe med gott tilltugg. Men stämningen vid köksbordet var ändå en hel del ”down” – som jag upplevde det. Så jag tänkte då att detta måste bli en ”flopp”.

När Wi hade fikat färdigt – och gick genom hennes vardagsrum till studion – så fick jag syn på Livets Bok i hennes bokhylla. Hon hade läst samma verk som jag – och då plötsligt fick wårt samtal en helt annan ”ton”.


Så det jag i köket hade inbillat mig (mitt ”körda” ego) skulle bli en ”flopp” – blev, som jag ser det idag, det mest fria ifrån ett mainstreamat tunnelseende – som jag har gett uttryck för i ett längre samtal någonsin under mitt Liv. Jag kan nu tro att InstinktEn även då var med ”på ett hörn”.

M a o så blev det någon form av ”kanalisering” – vilket i sig styrks av att jag först nu = ca 20 år senare är ”hemma” i det jag gav ord för 1994. Så det tar sin tid att själv fatta vad man häver ur sig i ett åt hållet ”upplyst” tillstånd.


Det här med rädsla är ett märkligt fenomen. Detta därför att när Wi konkret är inne i helt LivsFarliga skeenden – så är Wi som princip ALDRIG rädda. Det grundar jag på att jag själv har varit i sådana skeenden ett antal gånger under mitt Liv. Den som snabbast kunde ha avslutat mitt Liv – var att jag ”somnade” i Falkenberg – och vaknade vid andra infarten till Halmstad av att bilen smällde emot mitträcket på motorvägen. Det är ca fyra mil mellan Falkenberg och Halmstad. Så InstinktEn hade nog varit med på ”ett hörn” även här och styrt bilen – tror jag.

Farthållaren var inställd på 120 km/tim – och tiden var ca 05.00 den morgonen. Jag hade då varit i ”selen” sedan ca 06.00 dagen innan = ca 23 timmar utan sömn eller annan vila. Det hade varit flyttningsbestyr för sonen Johan ifrån Göteborg till Oslo.


Gissa om jag blev klarvaken på ett ögonblick ? Men överhuvudtaget ej alls rädd för den LivsFarliga situationen som jag då faktiskt befann mig uti. Bilen ”raglade” nu – efter smällen mot mitträcket – själv omkring med 120 km-fart på motorvägen. Men det var ju då bara att ta tag i ratten och få ordning på vart det skulle bära hän. Jag styrde då in på avfarten till Halmstad – som passligt fanns just framför mig.

Där stannade jag och besiktigade skadorna. Jag drog ut vänster framskärm (reparationskostnaden blev ca 20 000 kr) – så att den ej skrapade an mot hjulet – och sen fortsatte jag pigg som en mört mot Skottorp.


Väl där så dök ego-djävulen upp = självkritiken kom i störtfloder och i all oändlighet = rädslan kom som ”ett brev på posten”. Va fan skall sådant vara bra för ? Gjort är ju gjort ! Men det fattar ju ej ett ”kört” ego, tyvärr tyvärr… 😥

Men egot är ju kanonbra som ”varningslampa” när Wi ger oss på saker och ting. Dock… – egovärlden blir ju ett rent hellvete, bokstavligt talat – när egot blir det ENDA som styr vad Wi skall göra eller inte göra – som jag ser det.


Jag lärde mig av detta att aldrig mera fortsätta med att köra bil – när jag känner att jag håller på att bli så trött att jag ”nickar till”. Det är ca 15 år sedan detta hände. P g a vad jag lärde mig då – så har min vakenhet allmänt sett som chaufför – sedan dess varit betydligt bättre. T ex så lyssnar jag aldrig på radion, pratar i mobil osv – när jag kör bil. Detta därför att det splittrar uppmärksamheten på bilkörningen som sådan – som jag ser det.

Så lastbilschaufförer som kör på motorvägar – och samtidigt t ex tittar på TV – har jag svårt för att förstå är optimalt trafiksäkra.


Rädsla är bra som ett skydd för att ej onödigtsvis förstöra sig själv och andra. Men när den överskuggar allt annat – då blir rädslan ett rent hellvete – som jag ser det. T ex Gottrörapiloten blev ju så ”byxis” att han aldrig mera flög som pilot – såvitt mig känt. Hans pilot-ego gjorde allt som var möjligt tills planet slog i trädtopparna = då ballade hans pilot-ego ur helt och hållet. I samma ögonblick tog någon eller någonting över (InstinktEn ?) och ”satte ned” det HELT manöverodugliga planet på åkern. Lite hårdhänt i o f s, men i alla fall – har han berättat.

Så jag tror att han egentligen ej alls slutade som pilot för risken att råka ut för en flygolycka till och dö i den – utan precis tvärtom. Han var nog mest rädd för att överleva en gång till – är jag rätt säker på, tror jag…💡

Drog piloten Stefan G Rasmussen ”rätt” slutsatser av sina erfarenheter av Gottröra-kraschen ? Han övergick till att skriva böcker, bli föredragshållare, busschaufför mm – och blev också politiker i Folketinget 1994-1996. Såvitt mig känt så har han överlevt detta fysiskt – men frågan blir ändå hur han numera mår mentalt. Någon som vet ❓


Apropå denna vinkling av vad som gör oss mest LivRädda:

Josef: Jag träffade i våras en person i 35-årsåldern som har varit alkoholberoende i femton år, tror jag. Och hon berättad någonting för mig… – apropå det du säger nu… – som jag tror är väldigt viktigt att Wi lär oss och förstå. Hon beskrev oerhört distinkt att hon var ALDRIG rädd för suget efter sin alkohol, för baksmällorna, för förnedringen inför familj och vänner och allt det här. Det fanns någon trygghet i att leva i det här eländet. Utan hon var LIVRÄDD för, paniskt förskräckt för… – att komma ur den här falska tryggheten in i det nyktra Livet. Och hon är där nu.

Och på något sätt så tror jag att Wi har generellt sett… – är Wi inte rädda för att vara fattiga, att det som är bra skall bli dåligt, att Livet som Wi nu betraktar som då början och slut… – födelse och död. Att det eländet så att säga skulle vara riktigt. Det är inte det Wi är rädda för. Wi är livrädda för… – Wi är dödsförskräckta för att det INTE ÄR så. Att det inte är det hellvete som Wi så att säga själva gör det till.

I en ny… – i ett nytt möte med en människa… – så är Wi ALDRIG rädda för att inte det här skall fungera. Wi är dödsförskräckta för att det här skall fungera… – och att Wi skall tycka jättemycket om varandra. Därför att på något sätt så är Wi precis som hon beskrev då… – Wi har någon sorts harmoni och trygghet i det här jävla eländet… – att allting inte skall fungerar. Och om det fungerar så kommer det i alla fall så småningom att inte fungera. Alla Kär Leks-beskrivningar i både litteratur och musik är ju utav den karaktären… – att det är där uppe (förälkelsestadiet)… – och sedan slutar det i död och förintelse någonstans.

Och på något sätt så har Wi hittat någon Livsform i det här jävla eländet… – som gör att Wi tänker bort det Paradis egentligen… – som Wi lever i både materiellt och mentalt. Ja… – Wi har på något sätt BESTÄMT oss för… – att det som är bra kan inte oändligt bli bättre. Utan någonstans MÅSTE det brytas… – och så måste det ned i till ingenting eller förnedring eller försmutsning.

Men Universums princip är ju precis motsatt… – för den bygger hela tiden på extension eller expansion, utvidgning, ljusare och ljusare på något sätt. Men Wi som människa och företeelse i Universum… – Wi har utvecklat en ifrån Universum då separistiskt tankesystem… – som inte har någonting med våra förutsättningar fysiskt att göra… – utan som ÄR tvärs emot.

Och alla de här argumenten om att inte Livet kan ha någon förutsättning… – som travas på… – det en på det andra i all oändlighet… – det är ju liksom en bekräftelse på det här. Att Wi söker inte verkligheten… – utan Wi söker hela tiden att bevisa den här illusionen då som Wi har tankemässigt skapat.

Att Livet det börjar naturligtvis när Wi föds. Eventuellt vid befruktningsögonblicket… – men det är tveksamt. Men åtminstone när Wi föds… – och sen när Wi dör då så är det ingenting mer. Möjligen lite mull i jorden… – men ingenting som har med någon form av mental kvarstående kropp och göra.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har.

Vad tror Du ❓




Det här blogginlägget kallade jag ursprungligen för ”POTENTIAL FÖR KREATIVITET”. Texten var då den följande;

    http://www.youtube.com/watch?v=OvE7WWuJp-U&feature=


”FUTURE MY LOVE !” – med bl a Jacque Fresco. Director: Maja Borg, Sverige (video ca 13 min), 2012.


ATT ÖVER ”EN NATT” SKAPA EN STARK EKONOMI I VILKEN NATION SOM – I-LAND ELLER U-LAND – ÄR SÅ BANALT ENKELT ATT DET KNAPPT GÅR ATT FÖRKLARA


SVT: Fredrik Härén om kunskap, del 1
(den första videon ca 11 min i en videolista).


”De flesta människor är andra människor. Deras tankar är någon annans åsikter, deras liv en efterapning, deras passioner ett citat.”
– sagt av Oscar Wilde.


REPRESENTATIV DEMOKRATI [= …att auktoritativt och legitimt utöva kontroll… (video 8 min)] = FolkStyredet är frågan – som en 94 år LivsErfaren person – ger uttryck för en hel del KRISTALLKLARA sanningar om här (video ca 11 min).

Om hur dödsbringande illa ställt det ÄR i Sverige i dags dato på individnivå här och här – samt ej minst här och här… 😥

Etablissemangets PyramidMaktHavare och deras medlöpare (= flest i antal)vågar ej ens ställa den intellektuella frågan [ungdomar undantagna (video 2 min)] om Wi har FolkStyre eller ej, tyvärr tyvärr…😥

Men… – handen på hjärtat – vad är det som säger att överhuvudtaget NÅGONTING blir mera rätt – bara för att väldigt många tänker, babblar, skriver osv – men framförallt – gör SAMMA fel


MaktHavarnas (video 2.44 min) Brist Kunskap = Världens Gissel❗ (video ca 10 min), tyvärr tyvärr…😥 – och en indikation på var Wi själva befinner oss (video c 10 min) – kan Wi få en viss uppfattning om här.


The Ringing Cedars = helt otroligt❗ intellektuellt sett – men likväl pågående VERKLIGHET i dags dato – Tack och Löv ❗ …
(Om hur ”pyttelite” tid för eget tänkande och handlande Wi har – klicka på det återgivna kapitlet i bok 5 här) Om Anastasia som person här och här.


EN MYCKET VIKTIG UPPLYSNING FINNS HÄR – OCH EN HANDBOK FÖR MÄNNISKA FINNS HÄR.


Om den s k ”fria” forskningen här och här + ej minst här och här.


Principerna för sann Sanning förändras hart när aldrig i wårt intellektuella perspektiv sett – men är paranormalt = parallellt likväl i STÄNDIG förändring/rörelse = LevAnde Liv * – i ”Det SuperIntelligenta ElektroMagnetiska Plasmats” = Den allomfattande Intelligensens perspektiv sett.


Paranormala sanningar = sanna sanningar – kan ALDRIG fackas in intellektuellt – därför att de är ALLTID högst individuella – samt förändras ALLTID över tid – intellektuellt sett.

Detta retar ej alls så sällan åt hållet gallfeber på dominerat intellektuella personer (expertspecialister) = sådana som tror att dom vet – när dom egentligen enligt Platon bara har en pytteliten s k kunskap – som i huvudsak är trosföreställningar – som är spetsade med något/några stänk av sanning.


2008-02-29 skrev Josef det följande emailet till Fredrik Härén: ”GooodDag Fredrik Härén, – Jag är folkpensionär och är novis på det här med nätansluten dator sedan före jul år 2006. Dock – hela världen är ju förryckt – minst sagt, tyvärr tyvärr…😥 När jag för några dagar sedan av en tillfällighet – som det ofta blir när jag surfar på nätet – fann Din föreläsning – så fick jag en intellektuell kristallklar upplevelse om Varför världen är förryckt💡 ❗


Allt värderas i rätt och fel, möjligt och omöjligt osv – och Ingen har före Dig så klart uttryckt att det bokstavligt talat är rent åt hellvete. Som jag tolkar Dig så är det ju Bara att sätta + emellan t ex rätt och fel = det blir ett Möte mellan rätt och fel – som i sig blir någonting helt Nytt – som oprövat är vare sig rätt eller fel – utan bara är Nytt = oprövat. Ifall det sen Prövat kan tolkas som att det Nya blir åt hållet rätt eller fel – så är det ju bara att plussa igen osv osv… I grunden kan väl detta tolkas som hela den materiella Skapelsens SkapelseGrundPrincip – ifall Josef ej har fått någonting helt om baktassen.


Hjärn- (video 1.40 min) forskaren James Prescott skriver om kristenDomen och andra monoteistiska religioner: ”Wi måste också klargöra de teologiska/religiösa system som gör kroppslig Njutning till en fiende – dömandes det som syndfullt och omoraliskt – och som likställer smärta lidande och försakelse med att vara moraliskt dygdig. Dessa moraliska värderingssystem går tvärt emot miljontals år evolutionär biologi (kroppslig smärta/obehag = undvikande och Njutning = attraktion) – och har jämställt det feminina med synd vansinne och omoral.


Dessa moraliska religiösa värden har vänt sinnet [= wåra fantastiska biologiska ElektroMagnetiska och ElektroKemiska (video 1.40 min) hjärnDatorRäkneMaskiner = wåra intellekt – Josefs anm] emot kroppen man emot kvinna föräldrar emot barn och barn emot föräldrar. Vår sexualmoral ( t ex för egen, hand😉 ) som Wi utgår ifrån ger oss rätten att ignorera andras ”felaktiga” känslor och syn på sex […såväl som sju åtta nio osv – Josefs anm (sök på ordet SamLag här – så får Du mera kött på benen vad Josef avser med det troligast…] – har helt sina rötter i dessa artstridiga religioner * * ❗ ” – slut citat.


Så människosläktets adelsmärke kollektivt sett är ju ej alls NaturLiktVis Intelligens precis, tyvärr tyvärr…😥


Men det här är ju applicerbart på allt i Josefs mer än 67-årade livsperspektiv sett – och då ej minst politik, wåra (video 4,5 min) PyramidMaktHavare och deras medlöpare (= flest i antal) mentala (= MainStreamade) och/eller fysiska krig osv osv…


När Fan-Tas-In om att kunna applicera ”rätt + fel = något helt NYTT” = Win-Win-scenarier för alla parter – har Josef tillämpat helt nyligen som kommentator på Carl Bildt´s blogg här – såväl som på Anders Fogh´s blogg här. BackFeeden på det är ju än så länge ej överväldigande stor – men i alla fall lovande – i Josefs perspektiv sett. För två dagar sedan så föreslog Josef också en lösning som grundas på Fan-Tas-In ”reservat + krigiska globala (video ca 10 min) MaktHavare och deras medlöpare (= flest i antal) = KrigsReservat” för dessa wåra (video 4,5 min) ”kära” globala (video ca 10 min) MaktHavare här.


Det är ju gott och väl att applicera fantasin på teknisk utveckling i och för sig. Dock… – Josefs undran Nu är ifall det – med tanke på hur förryckt världen i dags dato styrs av wåra globala som nationella PyramidMaktHavare och deras medlöpare (= flest i antal) – skulle vara gångbart att applicera Din formel ”Idé = p (k + i)” på både nationellt och globalt vanStyrande (video 8 min) politiker också💡 ❓


Jag har kollat på Roslings föredrag – och det är ju i och för sig mycket intressant, faktiskt…💡 Dock – sammankopplingen mellan oss av vanligt folk = humana MedMänniskor = MedMänsklighet + religionen Pengar (ekonomi) = ”obegränsat av pengar till alla” – saknas ju i Hans Roslings budskap – som jag ser det i vart fall. Dock… – Rosling i förening med Dig och Din tvillingbror (?) – skulle kanske kunna bli en riktig ”höjdare” för alla världens politiker – och ej minst för alla oss av vanligt folk = humana MedMänniskor = väsentligt flera än 90 % av medborgarna i världens alla länder = mer än ca 6 miljarder Homo Sapiens – av dom ca 6,6 miljarder Wi är på den bolliga jorden Terras ytteryta i dags dato – vad vet jag.

Tankeinspirerande potentiella FramTidsmöjligheter ❓ Med bästa hälsning/Josef Boberg

PS. Bifogar lite humor här – enär humor och Intelligens Alltid har gått hand i hand – går hand i hand – och Alltid kommer att gå hand i hand – i Josefs livsperspektiv sett i vart fall.” – slut citat av email till Fredrik Härén.



ALLA har Wi RÄTT att tillåta oss själva och andra att få må BÄTTRE och BÄTTRE (även ekonomiskt och politiskt ?) = leva vällustigareeller

DAGS FÖR EN FRISKARE FRAMTID = WI TAR VARALIVET I KÖTT ?

2 kommentarer till Det Gäller Livet – Eller ?

  1. Josef Boberg skriver:

    Uppdaterad den 30 augusti 2013


    Livet i kött är som en öppen bokmen mååånga ”läser” bara en sida = är åt hållet tunnelseende, tyvärr tyvärr.. 😥


    OM KREATIVITET = OM BYFÅNAR


    Josef Boberg skriver: 2 oktober, 2007 kl 17:19

    Jon Fangel,

    Idag har jag köpt på mig Gexcoaktier för några tusen kronor. I anledning därav tillåter jag mig att som aktieägare tipsa om det följande.

    1. Såvitt mig känt så är det 100 % lagligt att köpa skalbolag med obeskattade vinster i – och använda dom vinsterna att kvitta förluster med i ett förlustbolag. Att köpa sådana skalbolag är enligt svensk lagstiftning lika harmlöst som att köpa aktier och andra värdepapper. Så varför inte finansiera rörelseförluster med sådant i Gexco ?

    2. Jag vet inte ett barr egentligen om det här med att leta guld i gamla övergivna gruvor – men det låter faktiskt inte så tokigt i min öron. Använder Ni måhända någon form av geiger-mätare för att finna ut var och vad som finns några meter in i det kompakta berget ?

    Så – jag vet inte ett smack om hur Ni egentligen går tillväga i Ert letande, men tänkte ändå att det följande eventuellt skulle kunna vara användbart. Jag utgår ifrån att det inte är försumbart små ”arealer” Ni måste leta i – för att finna guldhalter som är lönsamma att utvinna i bergmassan. Är det kanske så att Ni bara gräver lite här och där – och sen kollar fysiskt vad som finns i den framgrävda bergmassan ?

    Du känner säkert till det här med knarkhundar och hundar som letar reda på nödställda – och har en kagge whisky runt halsen till den nödställde, hundar som söker folk i ruiner efter jordbävningar osv.

    Varför inte köpa två guldhundar ? Eller i vart fall två sådana sökhundar som kan tränas till att bli guldhundar ? Dom skulle ju i ett nafs – bokstavligt talat kunna sniffa in guldet i gruvorna, kanske… – ifall dom tränades på just rått guld i berg, kanske… Två därför att först låta en sniffa sig till stället ifråga – och sen låta den andra bekräfta det för att få ett säkrare utfall.

    Det här kräver i och för sig lite mer än ”sniffning” av hundarna för att klara – för det är ju det som finns inuti bergmassan dom skall finna. Men detta ”mer än sniffsinnet” är sådana här hundar bergis utrustade med. Vad jag menar med ”mer än sniffsinnet” förklaras av det följande, kanske…

    I inte så få storstäder i USA finns det en liten björnart som lever i inte så små antal. Dom försörjer sig på det som finns i soptunnorna – och det ätbara som folk tappar på gatan. Det märkliga med hur de här björnarna fungerar är – att ifall det finns 10 soptunnor på rad – och det bara är matavfall i en ” Domuskasse” i en av dessa 10 tunnor – så öppnar björnarna enbart den som matavfallet finns i – och tar upp just den ”Domuskassen” med matavfall i. Hur i Jisse namn klarar dom det ?

    Ja skitenkelt – som alltid när det är Intelligent – och dom här björnarna är Intelligenta. Dom ser helt enkelt rakt igenom plåt- såväl som plasttunnor. Dom har ett röntgenseende – som kristallklart avslöjar matpåsen – därför att matpåsen är mer levande = har en högre vibrationsfrekvens än vad annat skräp har. Det fungerar ungefär som vanlig röntgen – fast den är ju inställd på det motsatta. Jag har sett en film om det här – och det är förbluffande med vilken tydlighet maten i kassen syns i den av de 10 soptunnorna med avfall i – eller t.ex. en tappad banan på gatan. Den bokstavligt talat ”lyser” relativt allt annat runt om den. Detta seende är i svartvitt.

    Det här röntgen-seendet av vibrationsfrekvenser har ju t.ex. en katt också. Jag har katt – och har mer än en gång sett hur den med ett språng hoppar rakt in i knähögt gräs – som absolut inte musen inte kan ses igenom med några ögon precis. Så det här med ett väl utvecklat luktsinnen på en hund – är nog inte hela sanningen om deras förmåga att kunna sniffa fram både det ena och det andra. Hur i Jisse namn skulle en levande människa – flera meter under rasmassor kunna lukta så infernaliskt att en hund ovanpå detta skulle kunna känna den doften ? Som jag ser det är det nog det troligaste att hundens luktsinne i kombination med ”röntgenseende” leder hunden till det den är tränad för att se…

    Så – varför inte anställa ett par guldhundar i Gexco ? Jag utgår ifrån att Du inte är hundallergiker. Skulle Du vara det så får väl någon av de anställda bli hundchefer i så fall, kanske…🙂

    Lycka till !

    Ha det…
    vännen Josef


    yellowshine skriver:
    2 oktober, 2007 kl 17:32

    Hej! Josef. I teorin går det kanske men tänk på alla gifter dessa stackars djur skulle få i sig. Det hade nog inte blivit så populärt. Men man vet aldrig. Trevligt att du köpt på dig lite aktier.

    mvh OiS


    Josef Boberg skriver:2 oktober, 2007 kl 20:17

    YellowShine,

    Din uttryckta mening: ”I teorin går det kanske men tänk på alla gifter dessa stackars djur skulle få i sig.” – slut citat.

    Nja – så kan det väl ändå inte vara. GuldHundarna skall ju inte ÄTA berget – dom skall ju bara lokalisera dom häftigaste guldkoncentrationerna med sitt ”röntgenseende och luktsinne” – någon eller några meter in i berget !

    Jag vet inte ett barr om luftmiljön som sådan i dessa gruvor – men jag utgår ifrån att eftersom LevAnde MEDmänniskor tillåts arbeta inte så få timmar i dessa miljöer – så borde det väl inte vara så farligt för GuldHundarna heller, kanske…🙂

    Ha det…
    vännen Josef


    Fredrik skriver: 2 oktober, 2007 kl 22:13

    Josef, som du förmodligen sett när du läst om processen ”att anrika guld ur gråberg” så ter det sig så att det finns mikroskopiska mängder guld utblandat i bergsmalmen, hundar kan inte sniffa sig till annat än ”något” snarare än ”mer eller mindre av något”. Din idé hade dock funkat grymt fint i en sån där härlig gammal Kalle Anka & Janne Långben-film när de mutar in en gruva….🙂


    Josef Boberg skriver: 2 oktober, 2007 kl 22:45

    Ja ja – stilla Er nu lite – och invänta vad Jon gör med den här ”knäppgökiga och kanske vansinniga – eller kanske goda” idén – eller inte gör. Det kommer säkert att märkas på kursen på Gexcoaktien om inte annat. Apropå den – så var den i fredags 22 öre och idag när jag köpte 23 och 24 öre = plus nästan 10 % på tre dagar !

    GooodNatt…🙂
    vännen Josef

    PS. Undrar om det är OK att även ”knäppgökar” – som man förr kallade för byfånar = dom som mer eller mindre ALLTID kom med dom riktiga pärlorna avseende mer eller mindre snilliga FÖRENKLINGAR av saker och ting – är aktieägare i Gexco ? DS.


    Josef Boberg skriver: 3 oktober, 2007 kl 11:41

    Hejsan Alla,

    Apropå knäppgökar = byfånar.

    I flygets barndom uppstod utmattningsbrott i vingarnas infästningar emot flygkroppen. Det var ju inte så praktiskt – för det innebar att flygplanen bokstavligt talat tappade vingarna efter ett visst antal flygtimmar.

    Expertspecialisterna på hållfasthet gjorde stabilare och stabilare infästningar – men problemet med utmattningsbrotten kvarstod oförändrat. I det här krisläget samlades alla expertspecialister på flygplanshållfasthet till ett krismöte – för att om möjligt för gott lösa det här tekniska problemet.

    En av expertspecialisterna gick till toaletten under en mötespaus – och kom där i samspråk med städaren. Han omnämnde problemet med utmattningsbrotten av flygplansvingarna för städaren. Dom hette ju städare på den tiden – men numera kallas dom väl för lokalvårdare eller till och med för sanitetstekniker – ifall jag har rätt för mig.

    Städaren sa då: ”Jamen det har jag lösningen på !” – ”Vaaa faen säger Du !” – sa då expertspecialisten. ”Ja – sa då städaren – skithuspapper går ju nästan aldrig av där perforeringen finns – utan som Princip alltid vid sidan om – så borra lite hål i vingarna där utmattningsbrotten kommer – så löser det sig nog med utmattningsbrotten skall Du se.”

    Expertspecialisten tyckte inledningsvis oNaturLiktoVist att det här var helt kokko – men kunde ändå inte släppa idén som sådan helt – enär flygplanstillverkarna då hade ett verkligt akut problem att lösa – ifall flyget skulle få en framtid.

    Så han berättade vad städaren hade berättat för de andra expertspecialisterna. Enär dom inte kunde komma på något hållbart för egen del – så beslöt dom i slutändan av mötet att ändå pröva städarens idé. Den idén höll – och tack vare det så kan Wi i dags dato flyga utan att tappa vingarna. Så städaren som knäppgök = byfåne på det här med hållfasthet på flygplansvingar – var ju inte så tokig – eller ?

    Några andra exempel på människor som på sin tid etiketterades av sina MEDmänniskor som knäppgökar = byfånar; Buddha, Jesus, Muhammed, Einstein, Columbus, Darwin, Gandhi, Mandela, Tesla, Ingvar Kamprad osv osv.

    Ha det…🙂
    vännen Josef


    PS.
    Apropå Jesus och Muhammed. Vad wåra religioner – och vad wår tro överhuvudtaget – politisk såväl som filosofisk – har ställt till med sedan årtusenden tillbaka – och ställer till med inte minst i dags dato – finns det inte så lite om HÄR (video 2 tim 41 min, svensktextad).

    God jakt på sann sanning inom Dig själv – önskar jag nu Dig ! – ifall Du ger Dig själv den tiden det tar att kolla på den här videon. DS.



    ALLA har Wi RÄTT att tillåta oss själva och andra att få må BÄTTRE och BÄTTRE (även ekonomiskt och politiskt ?) = leva vällustigareeller

    DAGS FÖR EN FRISKARE FRAMTID = WI TAR VARALIVET I KÖTT

  2. Anonym skriver:

    I hav beesn browsing onmline more than 4 hours today, yeet I never fouund
    any interesting article lik yours. It’s pretty worth enough foor me.
    Personally, if alll web wners and bloggers made good content ass yoou did, the neet will bbe
    muchh mmore useful thn evr before.


    [ Thanks ! / Josef ]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: