JOSEFS RANKING AV DANSORKESTRAR


For translation of this to English – ”click” here.


Är det fler än jag – av publik, dansbandsmusiker och arrangörer – som är urless på kräftgången sedan mer än 30 år tillbaka – för den världsunika fina svenska danskulturen – och då ej minst i dags dato ?

Det syndiga levernet är numer ett minne blott och snart nog är också dansbanorna det. Hälften av Sveriges folkparker har slagit igen och många av de som fortfarande finns kvar lever en tynande tillvaro.

– slut citat härifrån.


Huvudmenyn på dansbanor är dansmusiken som sådan. När dansmusiken spelades på 1940-, 1950- och 1960-talen med lämpliga ljudnivåer [under 79 dB(A)] – så hade Wi den sagolika uppgången för den världsunika fina svenska danskulturen. Alla folkparker var igång med dans – och nya dansbanor växte då upp som ”svampar” ur jorden. Därtill så hade varje restaurang med självaktning dans till orkester på lördagarna.

T o m i lilla Laholm hade Wi då dans till orkester på lördagarna på Stadshotellets Gröna Hästen. Men dans på restauranger upphörde ju som princip helt och hållet på 1990-talet – p g a att dansmusikerna i sin omedvetna okunskap spelade med åt helvete för höga ljudnivåer – eller ?

Varför gråta över den spillda mjölken – gjort är gjort. Men med en dåres envishet så hoppas jag ändå innerligt på att det ej blir samma ”visa” med dansbanorna. Detta därför att så länge som det finns Liv i Oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna – så finns det än så länge hopp – eller ?


Under den sagolika uppgången för den världsunika fina svenska danskulturen – så spelades dansmusik med akustiska instrument utan förstärkning. Musiken fyllde ändå lokalen så att alla mer än väl hörde musiken. Jag började min bana som flitig besökare på dansbanor 1956 (jag var då 15 år LivsErfaren) – och jag har inget minne av annat än att musiken hördes mycket bra överallt i danslokalerna. M a o så var det då CD-stuk på dansmusiken live = diskantinstrumenten och sången högst – och basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre.

På den tiden kunde en mindre del av publiken komma sent i o f s – men som princip alla var kvar till kvällens slut.


Sen kom den ljudmässigt förskräckliga discokulturen på 1970-talet – och på 1980-talet började dansmusik live att spelas med discosound = allmänt på tok för högt – och med basgitarren och trummorna mer än dubbelt så högt – som för diskantinstrumenten och sången.

”Orkestrar gillar bas. Dansare gillar det inte.”

– sagt av en musiker till mig 2015.

Det får uppfattas som starkt styrkt av att dansbandsmusikerna kommer först och är kvar till kvällens slut – och att publiken kommer sent och börjar droppa av efter pausen. Detta p g a att basgitarren och trummorna spelas med olämpliga = omänskliga överljud – för att det skall gå att höra musiken som sådan – och det hela är på tok för högt = över 79 dB(A). Thats it – eller ?


Alla ljud i en danslokal adderas till varandra…

…och ger det totala ljudtrycket för bas och diskant = ljudet från publiksorlet basfrekvenser adderas till vad som är inställt vid soundchecken för musiken som sådan – när publiken har anlänt.

Har det varit en bra första halvlek för musiken ljudmässigt = under 79 dB(A) – och under 83 dB(A) i lokaler utan akustikinredning typ Fågelsång och Ramshall – med ”bara” en ellar annan dB(A) högre för basen än diskanten (p g a sammanlagring med publiksorlets basfrekvenser) – så blir publiken pratglad = publiksorlet i pausen åker upp 2-3 dB(A) relativt början av kvällen. Mindre för ljudnivån för diskanten och mest för basen – därför att det allt överskuggande mesta av publiksorlet ligger inom basens frekvensområden.

Så det är inget mysterium att ljudnivåerna ökar efter pausen – även om inställningarna på ljudanläggningen är exakt densamma efter pausen som före – och då särskilt för basen. Den här sammanlagringseffekten blir större i en lokal utan akustikinredning av typ t ex Fågelsång och Ramshall.

Så för att hålla samma ljudnivå för musiken efter pausen som före – så krävs det då att inställningarna på ljudanläggningen sänks efter pausen – och då särskilt för basen – för att undvika att obalansen mellan bas och diskant blir 5-6 dB(A) upp för basen relativt diskanten.

Att med gehöret ordna till detta kan gå – men jag tror att det blir mera säkert gjort ifall decibelmätare eller Real Time Analyzer används – som med 30 staplar samtidigt visar decibelnivåerna för ljudfrekvenserna från 32 Hz till 16 000 Hz.


DECIBELVÅLDTÄKT = FYSISK OCH MENTAL STRESS, OTRIVSEL OCH HÖRSELSKADOR – AV TYP LOMHÖRDHET OCH TILLFÄLLIG ELLER PERMANENT TINNITUS VID LJUDVOLYMER ÖVER 79 DB(A) – ELLER ?

En del av utvecklingen kan ju vara diskodunkets envetna, bedövande trummande.. som smittat av sig i komponerandet och arrangemangen på dansgolven. Någon kanske önskar oss en dödfödd kultur, halvdöva befolkningar och förstummade konversationer.. Men visst är konsumtionssamhället ett enda stort pseudo och tröttande !

Rytm ska ju helst utövas av alla instrumenten. Det får ju musiken att sväva, färdas, än stå och stampa. Taktförskjutningar, baktakter osv. Musik ska ju vara liv och vår kulturs nerv.. Inte en övertalningsförmåga och som musikern du hänvisade till sa: ”en kompensation för bristerna i det musikaliska kunnandet”..

– slut citat härifrån.


Som princip alla ungdomar blir urless efter några få år på discobuller. När dom sen historiskt har sökt sig till vanliga dansbanor – så har det hittills varit samma skit där = allmänt åt hållet åt helvete för högt och med basgitarren och trummorna mer än dubbelt så högt – relativt diskantinstrumenten och sången.

Därför är den tynande publiken på dansbanor i dags dato till allt överskuggande del 55-plusare = två generationer av publik saknas. När 55-plusarna = den kvarvarande bullertåligaste delen av publiken – också har dött ut som besökare på dansbanor om 15-20 år – så blir den värdsunika fina svenska danskulturens saga all. Thats it – eller ?


Finns det något annat möjligt framtidsscenario ?

Javisst finns det det. Börjar dansorkestrarna att spela sin fina dansmusik med CD-stuk = diskant instrumenten och sången högst, basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre – och det hela under 79 dB(A) – så hävdar jag med en dåres envishet att Wi inom kort tid skulle få en synlig renässans (= mer och mer av publik) av den världsunika fina svenska danskulturen.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej i min vildaste fantasi föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Livet som reinkarnerad varelse i kött kan bl a vara glädje i dans på parkett – när det spelas med lämpliga ljudnivåer = under 79 dB(A) och med naturlig balans mellan bas och diskant – eller ?

Handen på höften: ”Blir bra dansmusik live bättre av att den spelas onödigt högt – eller ?”

Upplever Du som publik – allmänt sett och särskilt på dansbanor – att musik live spelas för lågt i dags dato ? ? ?


Att ”spela liv” i publiken

= publiken trivs och njuter av att dansa kramigt gott (= glädje– och endorfin-stimulerande !), pratar med varandra utan att behöva skrika, applåderar och stannar kvar till kvällens slut – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) (= ej mer än 3-4 dB(A) över publiksorlets ljudnivå) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt (så är det näst intill aldrig). Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.


INGEN dansmusik blir bättre av att den spelas onödigt högt – eller ? Hörseln uppfattar 3 dB(A) upp/ned som en fördubbling/halvering av ljudvolymen vid de här ljudnivåerna. Så ca 3 dB(A) över publiksorlets ljudnivå – räcker mer än väl till för att ALLA i danslokalen
(även de med hörapparater) – mer än väl skall kunna höra den fina dansmusiken som sådan. Thats it – eller ?

ALLA inom arbetslivet vet att ljudnivåer på 79 dB(A) och däröver stressar såväl kroppen som mentalt. Där görs därför allt möjligt får att få ned ljudnivåerna några dB(A) under 79 dB(A). Lyckas hen ej med det – så är det arbetsgivarens skyldighet att tillhandahålla hörselskydd och se till att de anställda använder dem.


Inom musikbranschen så förefaller det vara tvärtom = musikerna tror i sin omedvetna okunskap att ljudnivåer mer än 3 dB(A) över publiksorlets nivå upplevs av publiken som behaglig. Men sanningen är ju att dom har haft och har fel – därför att den världsunika fina svenska danskulturen har ovedersägligt haft sin kräftgång sedan mer än 30 år tillbaka – och ej minst har det i dags dato.

Hörseln gör ingen skillnad på industribuller och buller från för högt spelad musik. För varje 3dB(A)-steg över publiksorlet nivå – så blir helt enkelt musiken bara hälften så bra. Thats it – eller ?

Personligen har jag aldrig tankelogiskt fått ihop att överljud på dansmusik live skulle kunna upplevas som njutbart för publiken – som publiken gång på gång är beredda att få höra mot betalning. Men visst… – det finns en tynande skara publik – vilken jag tillhör – som ändå gör det. Men hur länge till ?


När orkestrarna spelar åt helvete för högt = 79 dB(A) och däröver (gäller de flesta danslokaler) – och med ljudvolymen för basen högre än för diskanten = discosound – så vill Kroppen ”fly fältet” och producerar adrenalin = Kroppens stresshormon. Det ger i o f s en energikick kortsiktigt – men den förbyts ganska snart till ren bullerstress = trötthet fysiskt och mentalt.

Förklaring nog till att publiken börjar droppa av efter pausen – och att det som vanligast är ödsligt med publik kvar den sista timmen av kvällen – när dansmusiken spelas med discosound ?

Är det fel på de flesta av publiken – eller är det musiken som spelas med åt helvete för höga ljudnivåer = över 79 dB(A) – som jagar hem publiken innan danskvällen är slut ?


För att kunna leverera ljudvolymer under 79 dB(A) – krävs ju bara att orkestrarna införskaffar och flitigt använder det viktigaste instrumentet av alla vid soundchecken – och ej minst under kvällen därefter = en ljudtrycksmätare.

Decibelmätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket + att det finns appar att ladda ned till mobilen – t ex härifrån (Real Time Analyzer) – som med 30 staplar samtidigt visar decibelnivåerna för ljudfrekvenserna från 32 Hz till 16 000 Hz.


IGEN – hörseln uppfattar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen i spannet från ca 65 dB(A) och uppåt. Som vanligast ligger ljudvolymen för publiksorlet på 70-75 dB(A) – beroende av mängden publik, lokalens beskaffenhet osv = 73-78 dB(A) räcker mer än väl till för att ALLA skall kunna höra dansmusiken live som sådan (även de med hörapparater) – när de lågfrekventa basljudens ljudtryck ligger 1-2 dB(A) lägre än för diskantinstrumenten och sången = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken live.

När det spelas med discosound (= ”adrelanin-stuk”) = basljuden mer än dubbelt så högt = mer än 3 dB(A) högre än för diskantinstrumenten och sången – så ”hugger basljuden sönder”, bokstavligt talat, flytet i diskantinstrumenten och sången = musikupplevelsen som sådan.
Thats it – eller ?


Det är mer än lite märkligt att proffesionella musiker som vanligast ej själva inser det – utan oförtrutet öser på med omusikalisk och bullrig discostuk på dansbanorna, att dom förvånas över att att det blir färre och färre av publik – och att den publik som ändå kommer börjar droppa av efter pausen.

Blir det mera rätt bara för att de allra flesta av dagens dansbandsmusiker/orkestrar gör samma fel – eller ?


Som princip alla orkestrar ställer högtalarna på golvet framför scenen riktade rakt mot publiken. Det tycker jag är ”fel” – därför att lysa upp lokalen med den placeringen av strålkastare skulle ju ej fungera. Musik fungerar ju i stort sett på samma sätt (högtalarna är musikens strålkastare) = med den traditionella högtalarplaceringen och riktningen – så kan ju aldrig HELA lokalen bli ”upplyst” av musiken på ett jämnt fördelat sätt. Det är omöjligt.

Min idé om detta är att högtalarna istället borde placeras på scenen och lutas åt hållet 45° bakåt – för då skulle musiken mycket bättre kunna fylla HELA lokalen + att de lågfrekventa ljuden för basgitarren och trummorna – ifall de är på tok för höga – i hög grad skulle ”försvinna” ut genom taket – istället för att som nu gå rakt in i och igenom publikens kroppar – och trötta dem.

Värt att prova ? ? ?


En restaurang som får färre och färre matgäster – och ej gör någon revidering av matens beskaffenhet – kan ej annat än upphöra.

Huvud”rätten” på dansbanorna är dansmusiken. Kräftgången för den världsunika fina svenska danskulturen har nu pågått i mer än 30 år – och ej minst pågår i dags dato – och musikerna gör fortfarande inget åt det = det är bara de bullertåligaste av publiken som är kvar på dansbanorna + sådana som jag som använder öronproppar. Men det ytterligt få – förutom att dom flesta musikerna gör det.

Var finns logiken i att ljudnivån för publiken skulle vara njutbar – när musikerna själva måste ha hörselskydd ?


Med en dåres envishet hävdar jag att ljudnivåer över 79 dB(A) för musiken på en dansbana är för högt = det är ej njutbart utan hörselskydd – och då särskilt ej ifall det är discosound på musiken.

Med ljudnivåer med ”råge” under 79 dB(A) – och CD-stuk på musiken = diskantinstrumenten och sången högst – och basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre – så hävdar jag med en dåres envishet att Wi inom överskådligt tid skulle få uppleva en renässans för den världsunika fina svenska danskulturen. På tiden efter mer än 30 års kräftgång ?


Värt att prova ? – och går det att få till det ? – ifall orkestrarna ej införskaffar och flitigt använder det viktigaste instrumentet av alla vid soundchecken – och ej minst under kvällen därefter = en ljudtrycksmätare.


Tisdagen den 12 januari 2016 så var jag på Sundspärlan och dansade till Matz Bladhs fina leende dansmusik. Dom spelade med ca 78 dB(A) för den månghövdade publiken – och hade ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och 1-2 dB(A) lägre för basgitarren och trummorna.

Men det finns inget hokus pokus i detta – därför att kapellmästare Niclas Olén har numera utrustning som kontinuerligt visar ljudnivån för alla musikfrekvenserna som staplar (Real Time Analyzer) – som han kompletterade sitt gehör med.


Ifall ALLA orkestrar skulle spela med så god balans mellan bas och diskant – och därtill så lämpliga = mänskliga ljudnivåer för det hela – som Matz Bladhs gjorde i tisdags – så skulle en renässans av den världsunika svenska danskulturen kunna komma inom en mycket näraliggande framtid – så att jag som är halvvägs 150 år LivsErfaren – skulle kunna få uppleva det.

Det skulle vara en härlig upplevelse att ha med mig i graven.

Matz Blads – Tack så väldigt mycket för en himla go danskväll till Er fina leende dansmusik ! ❤ 🙄


För de orkestrar som ännu ej har ”stapelmätning” (Real Time Analyzer) – eller ens en vanlig decibelmätare – så går det ändå att med hörseln konstatera om ljudnivån är lämplig = mänsklig. Hörs publiksorlet på scenen i bakgrunden – parallellt med musiken – så är det OK. Hörs ej publiksorlet på scenen parallellt med musiken – så är det helt enkelt åt helvete för högt. Thats it – eller ?

IGEN – Handen på höften: ”Kan bra musik live bli bättre av att den spelas onödigt högt – eller ?”


Jag blir glad ifall Du gör Dig besväret att ge mig backfeed på det ovanstående och det följande – oavsett ifall det är ris eller ros. Särskilt glad blir jag ifall Du är aktiv dansbandsmusiker. Kommentera gärna det här inlägget nedan, skicka email till mig på josef@boberg.nl – eller än hellre ring mig på tel.nr 0430-215 66.

Jag är in i märgen övertygad om att dialogerna mellan dansbandsmusikerna och publiken är på tok för torftiga = nästan obefintliga – avseende det här med lämpliga = mänskliga ljudnivåer på dansbanorna.
Dags nu för att ändra på det ?


Frihetstillstånd för bloggägaren Josef Boberg finns här.

Om innehållet i bloggen i detta register.


VÄL BEKOMME BÄSTA BESÖKARE – ”DET GÄLLER LIVET”

– för den världsunika fina svenska danskulturen – som bevisligen har haft sin kräftgång under mer än 30 år – och ej minst har det i dags dato – ifall ljudnivåerna för dansmusik live ej blir lämpliga = mänskliga. Thats it – eller ?


Jag gör ej mina rankningar för att jävlas med orkestrarna – utan precis tvärtom. Jag rankar (med a) för att om möjligt dra strån till stacken renässans för den världsunika fina svenska danskulturen = mer och mer publik på dansbanorna = fler och fler dansbanor = fler och fler speltillfällen för musikerna osv. På tiden efter mer än 30 års kräftgång ?

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och ej minst publik – skulle kunna annat än applådera en sådan renässans ?

Men först lite mera ”tugg” om vad jag menar med fin dansmusik live. Söker Du ranking av en specifik orkester f o m 12/10-13 – skriv då in orkesterns namn längst ned till vänster – i Din webbläsares sökfunktion på det här inlägget. Därföre finns min ranking av danskvällar här.


Under 1940-, 1950- och 1960-talen hade den världsunika fina svenska danskulturen en sagolik uppgång. Alla Folkparker hade dansen som en stor inkomstkälla – och parallellt med det växte det upp nya dansbanor som ”svampar” ur jorden.

Då spelades all dansmusik enbart med akustiska instrument utan förstärkning. Musiken fyllde ändå lokalen så att alla mer än väl hörde musiken. Jag började min bana som flitig besökare på dansbanor 1956 (jag var då 15 år LivsErfaren) – och jag har inget minne av annat än att musiken hördes mycket bra överallt i danslokalerna.


Detta trots att den manliga delen av publiken då kunde vara mer än lite skränig – p g a att många hade en eller annan ”knaber innanför västen” – för att få mod i barm för att våga bjuda upp. Jag var då en av dem. På den tiden var det ju bara herrarna som bjöd – de sista tre danserna undantagna – för då var det damernas tur.

Numera är det sällsynt på dansbanorna att någon är påverkad av alkohol så att det märks – och damerna har blivit bemyndigade att bjuda upp herrarna varannan halvtimme. Så det finns ju ljus i mörkret för den världsunika fina svenska danskulturens kräftgång sedan mer än 30 år tillbaka.


På 1970-talet blev diskoteken populära – och i början av 1980-talet trodde dansbandsmusikerna i sin enfald att discostuk (= allmänt högt och basen mer än dubbelt så högt som diskanten) på dansmusiken skulle gå hem även på dansbanorna. Men det sket sig – för under 1980-talet så blev publiken på dansbanorna bara färre och färre – och dansbanor fick problem med ekonomin och lades ner.

På den vägen är det fortfarande efter mer än 30 års kräftgång. Hur länge till kan detta fortgå – innan den världsunika fina svenska danskulturen blir ett minne blott ?


Som princip ALLA tröttnar förr eller senare på discobuller
.
Thats it – eller ?

När dom då istället söker sig till dansbanorna – så har dom sedan början av 1980-talet fått höra samma buller där = allmänt omänskligt högt och de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna mer än dubbelt så högt – som för diskantinstrumenten och sången.

Det har bevisligen inneburit, och ej minst innebär, att dansbanorna ej har varit eller är en lösning på att få höra dansmusik live med lämpliga = mänskliga ljudnivåer och god balans mellan bas och diskant = ljudvolymen för basen 1-2 dB(A) lägre än för diskanten = CD-stuk för dansmusiken även live.

Dom flesta musiker använder i dags dato hörselskydd i form av proppar. Var finns logiken i att ljudnivån för publiken skulle vara njutbar – när musikerna själva måste ha hörselskydd ?


Effekten av detta ÄR att det i dags dato saknas åt hållet två generationer av publiken – som tar ut på dans = antalet danskvällar till orkester på krogarna är i dags dato som princip noll, antalet dansbanor i drift är färre än hälften – och de som finns kvar har svårt att få publik så att det ”går runt” ekonomiskt. Bara i mitt närområde finns det två dansbanor som har löst det – genom att istället för dans varje vecka köra var 14-e dag.

En tredje har löst det genom att bara ha dans en kväll per månad – mot att tidigare, sedan ”urminnes” tider, ha kört varje vecka fredag och lördag.


Är det fel på de flesta av publiken – eller kan det vara något fel med dansmusiken som levereras ?

Mitt svar på det är att det är fel på dansmusiken som orkestrarna levererar med discostuk istället för med CD-stuk = diskanten högst och basen 1-2 dB(A) lägre = naturlig dansmusik.


Restaurangerna försökte på 1980-talet med att få matgästerna att återvända – genom att med decibelmätare stänga av strömmen till orkestrarnas förstärkaranläggningar vid ca 88 dB(A). Men det hjälpte ej – av den enkla skälet att 88 dB(A) är åt helvete för högt – för att man över en bit god mat skall kunna föra ett normalt samtal vid borden utan att skrika. Så dans på parkett till musik från orkestrar på restauranger – upphörde som princip helt på 1990-talet.

Tragiken i detta var att restaurangägarna aldrig kom på att dom istället kunde ha bokat orkestrar med enbart akustiska instrument – som hade musikalisk skicklighet i att spela live utan förstärkning av diskant – och basinstrumenten. I så fall hade Wi säkert haft dans på restauranger kvar fortfarande. Men varför gråta över spilld mjölk. Gjort är gjort.


Jag VET att dans till dansmusik live utan förstärkning – är helt underbar – med mitt musikgehör hört. För en hel del år sedan var jag i Ramshall och dansade (= den sämsta lokalen akustikmässigt av de dansbanor som jag besöker) – och orkestern ifråga ”dundrade” på (jag minns ej nu vilken det var) – som vanligast är numera. Men dagen ifråga var en påkallad ”spardag” av energi (vad nu sådant skall vara bra för – därför att energi finns det i grund och botten i överflöd av). Så orkestern stängde av sin förstärkaranläggning – och gick ut till dansgolvets mitt – och spelade utan förstärkning live instrumentalt och med sång.

Med plasthink som trumma, dragspel, saxofon osv och med sång – drog dom en handfull låtar utan någon som helst ljudförstärkning. De unisont SPONTANA och långa applåderna ifrån som princip ALLA av den månghövdade publiken blev ”öronbedövande”, minst sagt – och efter VARJE låt ! ! !

Bevis nog för vad det är publiken gillar och vill ha = lämpliga = mänskliga ljudnivåer på dansmusik live ?


Ifall jag hade haft pengar nog – så skulle jag köpa en dansbana i kris – t ex Ekebo – och sen bara boka orkestrar som hade musikalisk skicklighet nog för att spela på akustiska instrument och utan förstärkning av annat än sången. Fast då bara till nivån någon dB(A) över de akustiska instrumentens ljudnivå.

Jag är in i märgen övertygad om att annonser om detta nygamla = naturliga spelsätt – tämligen snabbt skulle medföra att tillströmningen av publik skulle bli så stor – att skylten ”Fullsatt” – skulle behöva dammas av. Det skulle bli en välbehövligt renässans av den världsunika fina danskulturen ”kvart i tolv” – på i vart fall den dansbanan.

Nu kan jag bara hoppas på att någon med pengar – och näsa för potentiellt bra affärer inom dansbranschen – stjäl min affärsidé och gör det. Vederbörande får gärna använda mig som konsult avseende det här med att få till lämpliga = mänskliga ljudnivåer mm.


En ”biverkning” är att min Kropp vill röra på sig

– så det blir dagligen en promenad om minst en timme + att jag dansar på parkett minst en gång per vecka.

I lördags var det dags för dans igen – och jag var ”pigg som en mört” när jag åkte hem efter sista dansen.

Lite märkligt att det kan vara så – efter att ha dansat varje dans under kvällen = en danssträcka av 1,5-2 mil – med tanke på att jag är halvvägs 150 år LivsErfaren – men så var det.🙄

– slut citat härifrån.


Fenomenet stavas Endorfiner, kroppens sätt att belöna sig själv

Jo… – Erling – ”…Genom att göra saker som du tycker är roliga, träffa människor som du gillar att umgås med och helt enkelt njuta av livet kan du öka produktionen av endorfiner i kroppen. …” – slut citat härifrån.

Kul för Oss att Wi har kommit på det som nu i spannet halvvägs 150 år LivsErfarna = bättre sent än aldrig.

Som sedan våren 1995 uteliggare = jag sover utomhus året runt under ett regn- och vindskydd av presenning – så förefaller det som om det också stimulerar Kroppens endorfin-produktion = det är sällsynt att jag är nedstämd om morgnarna.

– slut citat härifrån.


När orkestrarna spelar åt helvete för högt = 79 dB(A) och däröver – och med ljudvolymen för basen högre än för diskanten = discosound – så vill Kroppen ”fly fältet” och producerar adrenalin = Kroppens stresshormon. Det ger i o f s en energikick kortsiktigt – men den förbyts ganska snart till ren bullerstress = trötthet fysiskt och mentalt.

Förklaring nog till att publiken börjar droppa av efter pausen – och att det som vanligast är ödsligt med publik kvar den sista timmen av kvällen – när dansmusiken spelas med discosound (= ”adrelanin-stuk”) ?

Igen – är det fel på de flesta av publiken – eller är det musiken som spelas med åt helvete för höga ljudnivåer = över 79 dB(A) – som jagar hem publiken innan danskvällen är slut ?


Det är snarare regel än undantag att dansbandsmusiker är mer eller mindre åt hållet överviktiga – och då särskilt den äldre generationen. Det kan förklaras med att när dom under en spelkväll får sina adrelanin-kickar genom att ”dundra på” – så blir ”baksmällan” av det att blodsockernivån sjunker långt under normalen – även om det är gott om osmält mat kvar i mag- och tarmsystemet = dom blir bushungriga och behöver något med rejält med socker/kolhydrater = skräpmat att stoppa i munnen – för att få upp blodsockernivån. Skräpmats-matställen finns det ju gott om efter vägarna.

Men det här håller ju ej. Jag tycker att det vore fan så mycket bättre att dansbandsmusikerna slutade med att ge sig själva adrelanin-kickaroch då ej minst för publikens skull – och därmed helt automatiskt ”förlorade” sitt behov av skräpmat – till förmån för mera av ”riktig mat”. Om vad jag menar med ”riktig mat” under rubriken: ”GÅR DET ATT ÄTA SIG FRISK OCH LAGOM VIKTIG ?”


IGEN – Som princip ALLA tröttnar förr eller senare på discobuller.

När dom då istället söker sig till dansbanorna – så har dom sedan början av 1980-talet fått höra samma buller där = allmänt omänskligt högt och de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna mer än dubbelt så högt – som för diskantinstrumenten och sången.

Det har bevisligen inneburit, och ej minst innebär, att dansbanorna ej har varit eller är en lösning på att få höra dansmusik live med lämpliga = mänskliga ljudnivåer och god balans mellan bas och diskant = ljudvolymen för basen 1-2 dB(A) lägre än för diskanten = CD-stuk för dansmusiken även live.


Effekten av detta ÄR att det i dags dato saknas åt hållet två generationer av publiken – som tar ut på dans = antalet danskvällar till orkester på krogarna är i dags dato som princip noll, antalet dansbanor i drift är färre än hälften – och de som finns kvar har svårt att få publik så att det ”går runt” ekonomiskt. Bara i mitt närområde finns det två dansbanor som har löst det – genom att istället för dans varje vecka köra var 14-e dag.

En tredje har löst det genom att bara ha dans en kväll per månad – mot att tidigare, sedan ”urminnes” tider, ha kört varje vecka fredag och lördag.


Är det fel på de flesta av publiken – eller kan det vara något fel med dansmusiken som levereras ?

Mitt svar på det är att det är fel på dansmusiken som levereras = discostuks-dansmusik. Har Du något bättre svar på frågan – så vill jag gärna ta del av det. Kommentera gärna i så fall på den här linan – eller skicka ett email till mig på josef@boberg.nl Alternativt kan Du ringa mig på 0430-215 66.


SÄNK LJUDNIVÅN !

måndag 31 augusti 2015

Sänk ljudnivån så kan du höra bra mycket längre. Så kan man sammanfatta det föredrag som Cathrine Forsberg, ”Cathrine Föreläsare”, höll om tinnitus för elever vid Christinaskolan på Lidingö, i fredags. Alltfler får tinnitus och många får det redan i unga år. Den allmänna ljudnivån bara ökar och många vet inte hur de ska skydda sig.

Men efter denna föreläsning borde i alla fall 200 unga elever (och några äldre deltagare) förstått vilket helvete en del människor drabbats av när det ständigt hörs en eller flera toner i deras huvuden, toner och ljud som kanske skiftar i styrka och höjd och som aldrig kan stängas av.

– slut citat härifrån.


Detta gäller ej minst även för dansbanorna

Många barer tror att ju högre musik desto mer öl säljer de. Så är det inte. Kommer ingen pga av högt ljud blir det ingen försäljning. Allt fler vill umgås eller ha möten i en miljö där man kan höra vad som sägs till varandra.

– slut citat härifrån.


Efter pausen på dansbanorna – är det som vanligast så att delar av publiken börjar droppa av – och den sista timmen av kvällen brukar det oftast vara mycket ödsligt med publik kvar.

De gillar ej-demonstrationerna från publiken har pågått i mååånga år – men reflekterar dansmusikerna över hur det kan komma sig ? Är det fel på de flesta av publiken – eller kan det vara något fel med dansmusiken som levereras – som gör att publiken ej stannar kvar ?


Mitt i prick:

”Orkestrar gillar bas. Dansare gillar det inte.”

Dansare gillar CD-stuk på dansmusik live = diskantinstrumenten och sången högst – och de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre.

Orkestrar gillar discosound (= ”adrelanin-stuk”) = allmänt högt = långt över 79 dB(A) och de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna flera gånger högre än för diskantinstrumenten och sången. Tre dB(A) upplevs av hörseln som en fördubbling av ljudvolymen.

På den vägen har det nu varit i mer än 30 år = bevisligen har kräftgången för den världsunika fina svenska danskulturen pågått så länge – och då ej minst PÅGÅR i dags dato.

När skall det väsentligt flera än 90 % av danspubliken få det dom efterfrågar = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken live = diskantinstrumenten och sången högst – och de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre ?

Idag, imorgon eller aldrig ?

Jag hoppas innerligt på en renässans av den världsunika fina svenska danskulturen per omgående = musikerna behöver ju bara ändra spelsättet från discosound (= ”adrelanin-stuk”) till CD-stuk. Mängder med sakskäl för det finns på min blogg.

– slut citat av en kommentar på Facebook här.


Apropå: ”Orkestrar gillar bas. Dansare gör det inte.” – så blir ju ingenting mera rätt av att de allra flesta orkestrar spelar med åt helvete för hög bas relativt diskant = discosound (= ”adrelanin-stuk”) – sedan mer än 30 år tillbaka = så länge har den världsunika fina danskulturen haft sin kräftgång – och ej minst har det i dags dato.

Kommer dansorkestrarna att avgå med ”segern” – till priset av att den världsunika fina svenska danskulturen helt utplånas ?

I så fall – tala om att såga av den gren dansmusikerna själva sitter på.


”Hälften av Sveriges folkparker har slagit igen och många av de som fortfarande finns kvar lever en tynande tillvaro !” – p g a discosound (= ”adrelanin-stuk”) för dansmusiken live sedan mer än 30 år tillbaka ! ? !


Musik, stress och immunförsvar

De flesta studier som undersökt saken visade att musik, särskilt lugn musik, tydligt sänker halten av stresshormonet kortisol.

– slut citat från artikel av Henrik Brändén 10/3-15 här.

Själv upplever jag det därtill som att dans på parkett till fin dansmusik – bl a i hög grad stimulerar att älska livet som varelse i kött som sådant – när ljudtrycken är under 79 dB(A) – och det är naturlig balans mellan diskant och bas = diskanten är högst och basen ligger 1-2 dB(A) lägre = CD-stuk på dansmusik live.

Discosound (= ”adrelanin-stuk”) = långt över 79 dB(A) och basen flera gånger högre än diskanten – får den rakt motsatta effekten = jag blir bara fysiskt och mentalt trött.


Jag är ej ensam om det – därför att efter pausen är det som vanligast så att delar av publiken börjar droppa av – och den sista timmen av kvällen brukar det oftast vara mycket ödsligt med publik kvar.

Reflekterar dansmusikerna över hur det kan komma sig ? Är det fel på de flesta av publiken – eller kan det vara något fel med dansmusiken som levereras – som gör att publiken ej stannar kvar ?


TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓

– slut citat härifrån.


MIN DRÖM OM DANSMUSIK LIVE

Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


BAKGRUND

IGEN – jag gör ej mina rankningar för att jävlas med orkestrarna – utan precis tvärtom. Jag rankar (med a) för att om möjligt dra strån till stacken renässans för den världsunika fina svenska danskulturen = mer och mer publik på dansbanorna = fler och fler dansbanor = fler och fler speltillfällen för musikerna osv. På tiden efter mer än 30 års kräftgång ?

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och ej minst publik – skulle kunna annat än applådera en sådan renässans ?

IGEN – att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.


Föreningen Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT) menar att musik live över 80(A) är att se som buller som Wi bör skydda oss för – och det håller jag med om. Numera finns även Ljudombudsmannen, LJO – som också ”tutar” åt samma håll = mänskliga ljudtryck i offentliga miljöer = som i arbetslivet med råge under 79 dB(A). Så det tar sig❗


Fysiskt och känslomässigt stimulerande soft dansmusik live = CD-stuk = ”diskantig” dansmusik = under 79 dB(A) – det som fler än 90 % av danspubliken vill höra – kan ALDRIG erhållas med discosound = ljudtryck för diskantinstrumenten och sången långt över 85 dB(A) och de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så högt = mer än 3 dB(A högre än diskanten = detsamma som svårt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.

När orkestrarna spelar med discosound = decibelvåldtäckt – så blir alltid publikens applåder tama, minst sagt… – och det tycker jag publiken gör helt rätt i. Därtill börjar publiken ”droppa av” redan ca en timme före slutet av kvällen. Men tar spelemännen intryck av det – i meningen att de själva inser att det är något galet med dansmusiken de levererar❓


ALLMÄNT OM DANSMUSIK LIVE

CD-stuk = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik. Ljudvolymen för diskanten ligger högst = minst 4-5 decibel under gränsen för omedelbar lomhördhet 85 dB(A) – och de lågfrekventa basljuden kommer 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och basen (basgitarren och trummorna). Ett bra exempel hur det låter live instrumentalt t ex här och med sång t ex här. Detsamma som de mer eller mindre musikaliska av danspubliken = flera än 90 % – längtar efter att få höra och uppleva live.

Under de ca fem år som jag har rankat danskvällar – så har jag hart när aldrig upplevt någon kväll med CD-stuk = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik. Men nu äntligen har det hänt – och flera gånger ! Matz BladhsGalejan i Halmstad den 7 december 2014 spelade med näst intill CD-stuk = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik. Om den solskens-historian + tre ytterligare sådana med Matz Bladhs – har jag en separat ”runa” om här. Om två liknande upplevelser med Donnez här, med Jenny Saléns här – och två danskvällar med Bob Stevens här.

Discosound (= ”adrelanin-stuk”) = ljudtryck över lomhördhetsgränsen 85 dB(A) och de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten = detsamma som svårt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.

”Örat” på en videokamera ljuger ej. Ett bra exempel på hur discosound för dansmusik live låter med videokamerans avslöjande ”öra” finns t ex här och här = det är nästan bara basgitarren och trummorna som hörs med någon reda. Det är just så som en intakt hörsel uppfattar discosound (= ”adrelanin-stuk”) också. Om två kvällar på rad med sådan dunder-musik av Stensons här.

Om bl a musikljud som sådana för den vetgirige t ex här. En kommentar om den saken finns på den här linan här – och mitt svar på det finns här.


By the way
– om hur ljud kan påverka vatten mm här och här. Wåra kroppar består till ca 70 % av vatten/vätska. Är det då utopiskt att t ex se på omänskliga basljudtryck = över 79 dB(A) – som att de fysiskt kan skada Kroppen


Det är omöjligt att träna sig till tålighet för höga nivåer av radioaktiv strålning = den som tränar dör helt enkelt.

Det är omöjligt att träna sig till att tåla = må bra fysiskt och mentalt av ljudtryck för dansmusik live över 79 dB(A). Förr eller senare ger sådant skador. Det är bara en fråga om hur lång tid per tillfälle – och under hur många år hen utsätter sig för det.


För höga ljudtryck för diskanten = diskantinstrumenten och sången – kan publiken skydda sig mot med t ex musikproppar. Lågfrekventa basljud = basgitarren och trummorna går det ej att skydda sig emot. Den lågfrekventa delen av musiken går helt enkelt rakt in i och rakt igenom Kroppen och tröttar den. Det stör varenda cell, alla kroppsorgan osv – och ej minst högeligen stör förmågan att uppfatta den finstämda diskant-musiken och sången som sådan. Mera ingående i sak om det här.

Därav att redan ca en timme före danskvällens slut – så börjar publiken att ”droppa av”. Vid sista danserna är det bara dom för lågfrekventa basljud tåligaste kvar – och dom är som vanligast lätt räknade.


Ifall den lågfrekventa delen av musiken har ljudtryck över 79 dB(A) – så far wåra ca 13 miljarder kroppsceller och ca 100 miljarder hjärnceller helt enkelt mer eller mindre illa = tröttas. Alla dessa celler interagerar = samverkar normalt – ifall de ej t ex störs av höga lågfrekventa basljudtryck – på ett ofattbart perfekt sätt – oavsett ifall Wi är kärnfriska eller mer eller mindre sjuka. Tala om ett fantastiskt mini-Universa !

Saga eller Sanning❓


Det går ej att köra bil med någon reda – ifall chauffören ej fattar vad hastighetsmätaren visar – och har något sånär kunskap om bilens funktioner, vägskyltar, trafiken som sådan osv.

Det går ej att leverera musik live med mänskliga ljudtryck – ifall ”chauffören” ej har en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket ) som hen begriper sig på – och har något sånär kunskap om vad buller över 80(A) ställer till med – avseende hörseln och Kroppen som sådan. Som princip är det omöjligt – med dagens förstärkaranläggningars kapacitet för att ”vräka på” buller.

Det finns redan i Sverige ca 1,5 miljoner som har tinnitus (= ca 17 % av befolkningen). Hur många hundra tusen till – innan branschfolket tar sig själva i kragen och gör något annat än att fortsatt bara ”bullersova”



MATS BERGMANS I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 28 NOVEMBER 2015

Det följande är skickat som email till Magnus magnus@matsbergmans.nu den 29 november:


RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 28 NOVEMBER

Hej Magnus & Co,

Tack så mycket för en himla go danskväll i Ramshall i lördags till Er fina dansmusik. Ljudvolymen ca 83 dB(A) för diskantinstrumenten och sången var OK – och i övrigt var det god balans mellan bas och diskant.

Publiken gillade det ni levererade – för ni fick ju under kvällens förlopp applåder då och då + rungande avslutningsapplåder – och det var ovanligt mycket publik kvar under den sista timmen.


Efter att ha dansat varje dans under kvällen = en danssträcka av 1,5-2 mil – jag var ändå ”pigg som en mört” vid kvällens slut. Märkligt – med tanke på att jag är halvvägs 150 år LivsErfaren – men så var det.🙄


Fenomenet stavas Endorfiner, kroppens sätt att belöna sig själv

Jo… – Erling – ”…Genom att göra saker som du tycker är roliga, träffa människor som du gillar att umgås med och helt enkelt njuta av livet kan du öka produktionen av endorfiner i kroppen. …” – slut citat härifrån.

Kul för Oss att Wi har kommit på det som nu i spannet halvvägs 150 år LivsErfarna = bättre sent än aldrig.

Som sedan våren 1995 uteliggare = jag sover utomhus året runt under ett regn- och vindskydd av presenning – så förefaller det som om det också stimulerar Kroppens endorfin-produktion = det är sällsynt att jag är nedstämd om morgnarna.

– slut citat härifrån.


När orkestrarna spelar åt helvete för högt – och med ljudvolymen för basen högre än för diskanten = discosound – så vill Kroppen ”fly fältet” och producerar adrenalin = Kroppens stresshormon. Det ger i o f s en energikick kortsiktigt – men den förbyts ganska snart till ren bullerstress = trötthet fysiskt och mentalt.

Därtill så ”hugger ju då basljuden sönder”, bokstavligt talat, flytet i diskantinstrumenten och sången = musikupplevelsen som sådan.
Thats it – eller ?


Ni lyckades ju bra med inställningarna – så någon eller några adrelanin-kickar fick jag ej – tack och lov ! – men endorfinerna flödade under i stort sett hela kvällen. Mera av sådant och jag kan börja tro på att det inom överskådlig tid blir en renässans av den världsunika fina svenska danskulturen.

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och ej minst publik – skulle kunna annat än applådera en sådan renässans ?


Ramshall är ju en ”spånkorg” – i meningen att det finns noll av akustikinredning. Lokalen fungerar ljudmässigt som en ”fiollåda” = det är olika ljudnivåer på olika ställen i lokalen. Det värsta stället är mitt emot scenen på andra sidan dansgolvet – där framförallt basljuden blir väldigt höga – även om de är åt hållet OK i övrigt i lokalen.

Den runda formen på lokalen förefaller fungera som att den ”trattar” basljuden just dit. Och som Du själv sa – så blir det än värre ifall det spelas högt.


Som princip alla orkestrar ställer högtalarna på golvet framför scenen riktade rakt mot publiken. Det tycker jag är ”fel” – därför att lysa upp lokalen med den placeringen av strålkastare skulle ju ej fungera. Musik fungerar ju i stort sett på samma sätt (högtalarna är musikens strålkastare) = med den traditionella högtalarplaceringen och riktningen – så kan ju aldrig HELA lokalen bli ”upplyst” av musiken på ett jämnt fördelat sätt. Det är omöjligt.

Min idé om detta är att högtalarna istället borde placeras på scenen och lutas åt hållet 45° bakåt – för då skulle musiken mycket bättre kunna fylla HELA lokalen + att de lågfrekventa ljuden för basgitarren och trummorna – ifall de är på tok för höga – i hög grad skulle ”försvinna” ut genom taket – istället för att gå rakt in i och igenom publikens kroppar – och trötta dem.

Värt att prova ? ? ?

Tills Wi möts igen…

Ha det bäst ! // Josef

Tel.nr 0430-215 66



MATZ BLADHS PÅ GALEJAN SÖNDAGEN DEN 13 SEPTEMBER 2015

Det följande är skickat som email till Niclas matzbladhs@gmail.com den 14 september 2015:


GALEJAN SÖNDAGEN DEN 13 SEPTEMBER

Hej Niclas,

Tack så mycket för en himla go danskväll till Er fina dansmusik igår kväll. Ljudvolymen var måttliga ca 77 dB(A) och med perfekt balans mellan bas och diskant. Ljudvolymen för publiksorlet i pausen var ca 70 dB(A).

Efter att ha dansat alla danserna under kvällen = 1,5-2 mils danssträcka – så var jag ändå ”pigg som en mört” fysiskt och mentalt när jag kom hem. Det var fler än jag som var det – för det var ovanligt många av publiken som var kvar den sista timmen av kvällen. Så tala om att ”spela liv” i publiken med fin dansmusik framförd med mänskliga ljudnivåer.

Mer av sådan – och jag kan ej annat än tro på = jag är in i märgen övertygad om att det kan bli en renässans – för den världsunika fina svenska danskulturen – inom överskådlig tid. På tiden efter tiotals år av kräftgång ?

Igår fick jag ”vatten på min kvarn” om att ljudtryck under 79 dB(A) – med naturlig balans mellan bas och diskant – är det som publiken mår bra av och vill ha.

Kreativt av Dig med appen – som visade ljudnivån som staplar för alla frekvenserna på ljuden i lokalen.

Vad kostar den att ladda ned till mobilen – och var finns den att hämta ?

Tills Wi möts igen…

Ha det gott ! // Josef


Det besvarade Niclas den 30/9-15 med:

Hej på dig Josef,

Jag tror du menar den ”frekvens-grunkan” jag visade. Den heter RTA Lite. Och jag tror det står för ”Real Time Analysator”

Mvh
Niclas


Det besvarade jag den 1/10-15 med med:

Tack så mycket för hjälpen ! / Josef

Jag google-sökte sen på RTA Lite och fann bl a den här appen.

Mera om stadigt tummen upp för Matz Bladhs spelningar här.



GLENN ENDYS I FÅGELSÅNG DEN 27 JUNI 2015

Det följande är aviserat på Facebook här – samt skickat som email till Glenn Olsson glenn_endys@yahoo.se den 29 juni 2015:


FÅGELSÅNG LÖRDAGEN DEN 27 JUNI

Hej Glenn,

Er repertoar är utmärkt bra, Er musikaliska skicklighet likaså och Er sång- och spelglädje syntes – och ej minst hördes. Men men…


Att ”spela liv” i publiken

= publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = ca 85 dB(A) i Fågelsång – med den månghövdade publiken i lördags. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

För att kunna leverera detta – krävs ju bara att orkestrarna har och flitigt använder det viktigaste instrumentet av alla = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket).

Roger har ju en decibelmätare enligt Dig – men använder han sig av den i någon nämnvärd omfattning ?


Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången var ca 88 dB(A) – och för de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna på tok för högt = ca 92 dB(A) med ljudtrycksspetsar uppåt 96 dB(A). Publiksorlet från den månghövdade publiken var som ett genomsnitt ca 82 dB(A). Vet då att hörseln uppfattar 3 dB(A) upp/ned som en fördubbling/halvering av ljudvolymen vid de här ljudnivåerna.

I början av kvällen så var Roger ute på dansgolvet och kollade av hur det lät med sitt gehör = utan att använda sin decibelmätare. Jag sa då till honom att de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna kändes ont i hjärtområdet. På det svarade han: ”Det skall kännas !” Men han sänkte ändå basen en gnutta – så det blev lite mildare med mitt ont i hjärtområdet. Men sen när publiken glesnade efter 23-tiden – så blev det samma för höga bas igen.

Det kan tolkas som att Roger ej särskilt flitigt använder sin decibelmätare. Varför är ej alla i orkestern försedda med en ljudtrycksmätare ? Sådan kan ju numera laddas ned gratis från Arbetsmiljöverket här.


De lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna på för hög nivå = över 80(A) – går rakt in i och igenom kroppen och tröttar den + att det blir svårt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan. Det kan ju ses som styrkt av att strax efter 23-tiden så började publiken att ”droppa av” – och inför sista dansen så var det ödsligt mellan dansparen – minst sagt.

Innebär detta att det är ”fel” på publiken – eller kan det vara så att det är något som ej är bra med musiken som sådan ?


Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956 – och då särskilt under de senaste ca fem åren. M a o var jag med om den sagolika uppgången för den världsunika fina svenska danskulturen under 1950-, 1960- och 1970-talen. Dansbanor växte då upp som svampar ur jorden – och varje restaurang med självaktning hade dans till orkester på lördagarna. T o m i lilla Laholm hade Wi då dans till orkester på lördagarna på hotell Gröna Hästen.

Den tidens högtalare ”gick i spinn” ifall ljudtrycken var för höga – så ljudtrycken för diskantinstrumenten och sången var på den tiden aldrig så höga att det blev tinnitus av det – eller att kroppen tog stryk av att lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna var för höga.

En mera ingående beskrivning av hur det var på den ”gamla goda tiden” – och om hur det senare fick stå tillbaka för discosoundet (”adrelaninstuket”) – finns här.


Under 1970-talet blev diskoteken ”inne” – med allmänt höga ljudtryck för det hela – och de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna flera gånger högre än för diskantinstrumenten och sången. Publiken på diskoteken ”gick igång” på att de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna var flera gånger högre än för diskanten (3 dB(A) upplevs av hörseln som en fördubbling av ljudvolymen) gav fysiska upplevelser i kroppen = den publiken hade och har ingen behållning av diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.

Att det var och är hart när omöjligt att verbalt umgås med varandra – utan att höja rösten till ”skriknivå” – tyckte och tycker den publiken är helt OK.


Men dom allra flesta tröttnar förr eller senare på diskobullret – och söker sig då till vanliga dansbanor. Men sedan 1980-talets början så har det ej heller varit någon lösning – därför att sedan dess så har dom flesta dansorkestrar spelat med discostuk där också = allmänt högt och ljudvolymen för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna flera gånger högre än för diskantinstrumenten och sången.

Vid den tiden började kräftgången för den världsunika fina svenska danskulturen – och pågår fortfarande – och då ej minst i dags dato. Det första som hände var att dans till orkester på krogar försvann – därför att matgästerna ej kom. Det tycker jag är logiskt – därför att det är ju ej så trivsamt att i goda vänners lag gå på restaurang och äta en god bit mat osv – när det ej går att prata med varandra i någotsånär normal samtalston vid bordet.


Egentligen ett och detsamma som att ta till en dansbana – därför att det är ju ej alls trivsamt där heller egentligen – när det ej går att prata med varandra i något sånär normal samtalston vid bordet eller på dansgolvet – och att det p g a basbullret är svårt att höra diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.

Apropå det – så vet jag att orkestrar ej alls så sällan upplever att någon från publiken kommer fram till scenen och tycker att ljudet är för lågt. Höjer då orkestrarna ljudvolymen för det hela – så blir det ju än värre.


Detta därför att den som klagar på att det ej hörs så bra – menar naturligtvis att diskantinstrumenten och sången ej hörs tillräckligt. Språkförbistringen på det här området är näst intill total vet jag – som sedan ca fyra år tillbaka försökt prata med dansmusikerna om det här med högt och lågt i dansmusiken.

När då orkester ökar ljudvolymen för det hela – så blir ljudvolymen för basen än mera dominerande – av skälet att ljudtryckskurvorna är logaritmiska = ju högre ljudtryck ju brantare blir ljudtryckskurvorna. När då basen redan är högst – så ökar den mest när ljudvolymen för det hela ökas = det blir än svårare att höra diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.

M a o – när någon säger att det är för lågt – så är det ju då bara att SÄNKA ljudvolymen för basen och trummorna – för då hörs ju genast diskantinstrumenten och sången mycket bättre.


Hur som med detta – så tack vare att det finns tillräckligt många av sådana ”dårar” som jag är – som är fascinerade av pardans på parkett och dansmusik som sådan – och som mer eller mindre har lärt Oss att stå ut med discobullret – så finns det fortfarande en tynande publik kvar på dansbanorna.

Dock… – ser hen till åldersfördelningen på publiken – så är det ju mest 60-plusare kvar på dansbanorna. Vad händer med antalet publik när Wi också har tröttnat på discostuket för dansmusik live – eller har ”ställt tofflorna” för gott ?


När jag för ca fem år sedan började ranka danskvällar på min blogg – så kom jag tämligen omgående på att:

1. Som princip inga orkestrar hade decibelmätare

2. Inga musiker hade kännedom om vad för höga ljudtryck = över 80(A) – för de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna – ställer till med i kroppen.


Numera är det lite annorlunda – för en del orkestrar har nu i vart fall ljudtrycksmätare som de använder. Men fortfarande tror jag att det är få dansbandsmusiker som har ”läst på” – om det här med basljudens fysiska påverkan av kroppen. Det finns lite information i sak om det i en kommentar på min blogg här.

Att med en decibelmätare ställa in CD-stuk på musiken live går – avseende att få till naturlig balans mellan diskant och bas = diskanten högst och basen 1-2 dB(A) lägre – såväl som det sammantagna ljudvolymen som sådant. Detta oavsett hur lokalens beskaffenhet är. Men jag är den förste att inse att musiker – som har spelat med discosound (= ”adrelanin-stuk”) sedan tiotals år tillbaka – tycker att det för gehöret låter ”tamt” till en början.


Men så småningom kommer det att låta både fint och normalt – även i en musikers öra = så som CD-stuk för dansmusik live låter i fler än 90 % av publikens öron. Dom ytterligt få av publiken som fortsatt vill ha discosound på vanliga dansbanor – får väl lära sig att stå ut med CD-stuket – eller alternativt återgå till diskoteken.

Fler än 90 % av publiken – som alltid har älskat dansmusik live med CD-stuk – har ju nu stått ut med discosoundet i mer än 30 år (Wi som har knutit händerna i byxfickorna – men som har hållit käften). Så jag tycker att dom som gillar discosound (= ”adrelanin-stuk”) får finna sig i att stå ut med riktig dansmusik = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.


Strävar många musiker åt det här hållet – så kan det bli en renässans för den världsunika fina svenska danskulturen = mer och mer publik på dansbanorna = fler och fler dansbanor = fler och fler speltillfällen för musikerna osv. På tiden efter mer än 30 års kräftgång ?

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och ej minst publik – skulle kunna annat än applådera en sådan renässans ?

All fortsatt lycka till med att dra strån till den stacken med Er himla goa dansmusik !


Tills Wi möts igen…

Ha det gott ! / Josef

Tel.nr 0430-215 66

PS. Detta email finns även publicerat en bit ned i texten på min blogg här https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

På detta har jag ännu ej fått något svar.



JENNY SALÉNS I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 6 JUNI 2015

Det följande är aviserat – via ett mail på Jenny Saléns hemsida här – den 8 juni 2015:


RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 6 JUNI

Hej Jenny & Co,

Er repertoar är utmärkt bra, Er musikaliska skicklighet likaså – och framförallt Din – men även de tre musketörernas sång- och spelglädje syntes – och ej minst hördes. Men men…


Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = ca 83 dB(A) i Ramshall – med den måttligt månghövdade publiken – som gav ljudvolymen för publiksorlet på ca 77 dB(A). Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

För att kunna leverera detta – krävs ju bara att ni införskaffar och flitigt använder det viktigaste instrumentet av alla = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket.


Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången var perfekt = ca 83 dB(A) – men för de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna på tok för högt = ca 93 dB(A) med ljudtrycksspetsar uppåt 97 dB(A). I början av pausen frågade jag kapellmästare Niklas vad hans ljudtrycksmätare visade. På det svarade han: ”Jag har ingen ljudtrycksmätare – utan jag förlitar mig på mitt gehör och min utbildning på det här med ljudteknik.”

För diskantinstrumenten och sången fungerade det ju bra – men för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna mindre bra – om hen så säger. Det tror jag hänger samman med att i Ramshall finns det ingen betong i byggnadskonstruktionen = det är en ”spånkorg” – som ej alls ”äter upp” de lågfrekventa basljuden.


De senaste gångerna jag har dansat till Er på Galejan och Tingvalla – så har den här stora obalansen mellan diskant och bas ej funnits. Det hänger ju rimligen ihop med att det är byggnader av betong som ”äter upp” basljuden.

De lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna på för hög nivå – som i Ramshall igår – går rakt in i och igenom kroppen och tröttar den + att det blir svårt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan. Det kan ju ses som styrkt av att strax efter 23-tiden så var det bara ca hälften av publiken kvar – och inför sista dansen så var det glest mellan dansparen – minst sagt.

Innebär detta att det är ”fel” på publiken – eller kan det vara så att det är något som ej är bra med musiken som sådan ?


Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956 – och då särskilt under de senaste ca fem åren. M a o var jag med om den sagolika uppgången för den världsunika fina svenska danskulturen under 1950-, 1960- och 1970-talen. Dansbanor växte då upp som svampar ur jorden – och varje restaurang med självaktning hade dans till orkester på lördagarna. T o m i lilla Laholm hade Wi då dans till orkester på lördagarna på Gröna Hästen.

Den tidens högtalare ”gick i spinn” ifall ljudtrycken var för höga – så ljudtrycken för diskantinstrumenten och sången var på den tiden aldrig så höga att det blev tinnitus av det – eller att kroppen tog stryk av att lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna var för höga.

En mera ingående beskrivning av hur det var på den ”gamla goda tiden” – och om hur det senare fick stå tillbaka för discosoundet (”adrelaninstuket”) – finns här.


Under 1970-talet blev diskoteken ”inne” – med allmänt höga ljudtryck för det hela – och de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna flera gånger högre än för diskantinstrumenten och sången. Publiken på diskoteken ”gick igång” på att de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna var flera gånger högre än för diskanten (3 dB(A) upplevs av hörseln som en fördubbling av ljudvolymen) gav fysiska upplevelser i kroppen = den publiken hade och har ingen behållning av diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.

Att det var och är hart när omöjligt att verbalt umgås med varandra – utan att höja rösten till ”skriknivå” – tyckte och tycker den publiken är helt OK.


Men dom allra flesta tröttnar förr eller senare på diskobullret – och söker sig då till vanliga dansbanor. Men sedan 1980-talets början så har det ej heller varit någon lösning – därför att sedan dess så har dom flesta dansorkestrar spelat med discostuk där också = allmänt högt och ljudvolymen för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna flera gånger högre än för diskantinstrumenten och sången.

Vid den tiden började kräftgången för den världsunika fina svenska danskulturen – och pågår fortfarande – och då ej minst i dags dato. Det första som hände var att dans till orkester på krogar försvann – därför att matgästerna ej kom. Det tycker jag är logiskt – därför att det är ju ej så trivsamt att i goda vänners lag gå på restaurang och äta en god bit mat osv – när det ej går att prata med varandra i någotsånär normal samtalston vid bordet.


Egentligen ett och detsamma som att ta till en dansbana – därför att det är ju ej alls trivsamt där heller egentligen – när det ej går att prata med varandra i något sånär normal samtalston vid bordet eller på dansgolvet – och att det p g a basbullret är svårt att höra diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.

Apropå det – så vet jag att orkestrar ej alls så sällan upplever att någon från publiken kommer fram till scenen och tycker att ljudet är för lågt. Höjer då orkestrarna ljudvolymen för det hela – så blir det ju än värre.


Detta därför att den som klagar på att det ej hörs så bra – menar naturligtvis att diskantinstrumenten och sången ej hörs tillräckligt. Språkförbistringen på det här området är näst intill total vet jag – som sedan ca fyra år tillbaka försökt prata med dansmusikerna om det här med högt och lågt i dansmusiken.

När då orkester ökar ljudvolymen för det hela – så blir ljudvolymen för basen än mera dominerande – av skälet att ljudtryckskurvorna är logaritmiska = ju högre ljudtryck ju brantare blir ljudtryckskurvorna. När då basen redan är högst – så ökar den mest när ljudvolymen för det hela ökas = det blir än svårare att höra diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.

M a o – när någon säger att det är för lågt – så är det ju då bara att SÄNKA ljudvolymen för basen och trummorna – för då hörs ju genast diskantinstrumenten och sången mycket bättre.


Hur som med detta – så tack vare att det finns tillräckligt många av sådana ”dårar” som jag är – som är fascinerade av pardans på parkett och dansmusik som sådan – och som mer eller mindre har lärt Oss att stå ut med discobullret – så finns det fortfarande en tynande publik kvar på dansbanorna.

Dock… – ser hen till åldersfördelningen på publiken – så är det ju mest 60-plusare kvar på dansbanorna. Vad händer med antalet publik när Wi också har tröttnat på discostuket för dansmusik live – eller har ”ställt tofflorna” för gott ?


När jag för ca fyra år sedan började ranka danskvällar på min blogg – så kom jag tämligen omgående på att:

1. Som princip inga orkestrar hade decibelmätare

2. Inga musiker hade kännedom om vad för höga ljudtryck = över 80(A) – för de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna – ställer till med i kroppen.


Numera är det lite annorlunda – för en del orkestrar har nu i vart fall ljudtrycksmätare som de använder. Men fortfarande tror jag att det är få dansbandsmusiker som har ”läst på” – om det här med basljudens fysiska påverkan av kroppen. Det finns lite information i sak om det i en kommentar på min blogg här.

Att med en decibelmätare ställa in CD-stuk på musiken live går – avseende att få till naturlig balans mellan diskant och bas = diskanten högst och basen 1-2 dB(A) lägre – såväl som det sammantagna ljudvolymen som sådant. Detta oavsett hur lokalens beskaffenhet är. Men jag är den förste att inse att musiker – som har spelat med discosound sedan tiotals år tillbaka – tycker att det för gehöret låter ”tamt” till en början.


Men så småningom kommer det att låta både fint och normalt – även i en musikers öra = så som CD-stuk för dansmusik live låter i fler än 90 % av publikens öron. Dom ytterligt få av publiken som fortsatt vill ha discosound (= ”adrelanin-stuk”) på vanliga dansbanor – får väl lära sig att stå ut med CD-stuket – eller alternativt återgå till diskoteken.

Fler än 90 % av publiken – som alltid har älskat dansmusik live med CD-stuk – har ju nu stått ut med discosoundet i mer än 30 år (Wi som har knutit händerna i byxfickorna – men som har hållit käften). Så jag tycker att dom som gillar discosound får finna sig i att stå ut med riktig dansmusik = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.


Strävar många musiker åt det här hållet – så kan det bli en renässans för den världsunika fina svenska danskulturen = mer och mer publik på dansbanorna = fler och fler dansbanor = fler och fler speltillfällen för musikerna osv. På tiden efter mer än 30 års kräftgång ?

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och ej minst publik – skulle kunna annat än applådera en sådan renässans ?

All fortsatt lycka till med att dra strån till den stacken med Er goa dansmusik !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tills Wi möts igen…

Ha det gott ! / Josef

Tel.nr 0430-215 66

PS. Detta email finns även publicerat en bit ned i texten på min blogg här https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

På detta har jag ännu ej fått något svar.



DRIFTERS PÅ SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 26 MAJ 2015

Det följande är skickat som email till Ronny Nilsson
matsronny@telia.com den 27 maj 2015:


SUNDSPÄRLAN> TISDAGEN DEN 26 MAJ

Hej Ronny & Co,

Er repertoar är utmärkt bra, Er musikaliska skicklighet likaså – och Er sång- och spelglädje syntes och ej minst hördes. Tyvärr så ”dundrade” ni bort diskantinstrumenten och sången med på tok för höga ljudtryck från de lågfrekventa basljuden för basgitarren och trummorna. Det går ej att höra diskantinstrumenten och sången med någon reda – när basljuden är på tok för höga.

Diskantnstrumenten var på gränsen till ohörbara – men sången av Erica gick trots basbullret ändå igenom rätt hyggligt. Men det hindrar ju ej att det hade blivit flerfaldigt bättre – ifall basljuden hade varit i naturlig balans med diskanten.

Ljudvolymen för publiksorlet för den månghövdade publiken var ca 75 dB(A) – och ni spelade med ca 83 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – men med basen ställd på ca 92 dB(A) under första halvlek – och ca 90 dB(A) efter pausen.


Vet då att hörseln upplever 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen. Det blir ju en hel del fördubblingar mellan publiksorlets ca 75 dB(A) och ca 90 dB(A) – om hen så säger. Därtill så är det ju så att de lågfrekventa basljuden för basgitarren och trummorna går rakt in i och igenom kroppen och tröttar den = det går ej att skydda sig mot basen med t ex musikproppar.

Så vid 21-tiden så började en stor del av publiken att droppade av – och inför sista dansen så var det bara ett fåtal kvar. Applåderna under kvällens förlopp var ju ej heller så många. Innebär detta att det är ”fel” på publiken – eller kan det vara så att det är något som ej är bra med musiken som sådan ?


Efter wårt samtal i pausen så sänkte Du ju basen i o f s – men sänkningen var ej tillräcklig – med mina öron och ljudtrycksmätare hörd. Jag har svårt för att tro att Du använder decibelmätare vid soundcheck – eller senare under kvällen – och medvetet ställer basen så högt relativt diskanten.

Det gehör Du har är ju inriktat på att det skall vara discosound (= ”adrelanin-stuk”) vid spelningar live – för det är ju det som har varit och är normalen för dansmusik live sedan mer än 30 år tillbaka = så länge har kräftgången för den världsunika fina svenska danskulturen pågått – och ej minst pågår i dags dato.


Att på gehör ställa ljudvolymen för musik live rätt = under 83 dB(A) på Sundspärlan – med dagens förstärkaranläggningars ”oändliga” kapacitet för höga ljudtryck – kan ses som näst intill omöjligt.

Så jag kan bara hoppas på att alla orkestrar förr eller senare kommer fram till att en ljudtrycksmätare = en decibelmätare – är det viktigaste ”instrumentet” – för att få till CD-stuk på dansmusiken live = ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och ”snäppet” under för de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna = riktig dansmusik. Det som fler än 90 % av publiken helst av allt vill höra även live – som jag upplever det.


I pardans på parkett är den sociala biten – vid sidan av musikupplevelsen som sådan när det spelas med CD-stuk – VIKTIG minst sagt. Publiken vill både kramas gott och ej minst verbalt kommunicera under dansens gång. Men att superlativt = berömmande säga något om varandra – eller prata om vad som – när ljudtryckena är så här höga – går ju ej utan att höja rösten rejält = skrika.

Det går ju ej att säga t ex: ”Du dansar himla bra ” – i ett skrikande tonläge – därför att känslan i det för både givaren och mottagaren försvinner ju högre röstläget är. På diskoteken är det ej så. Där står publiken på armlängds avstånd och ”skakar” = där samtalas det ej – utan publiken är bara ute efter att få en fysisk upplevelse i kroppen av ”dundret” som sådant.


Men efter en tid så tröttnar dom flesta på det – och söker sig till de sedvanliga dansbanorna. Väl där så upplever dom då att även där är det samma discosound (= ”adrelanin-stuk”) – även om det är i lite mildare form. När dom sen tröttnat på det också – så finns det bara en lösning på det = sluta med att dansa pardans på parkett också.

Det här scenariot har nu pågått i mer än 30 år = färre och färre dansbanor p g a mindre och mindre publiktillströmning. Jag är in i märgen övertygad om att den kräftgången skulle kunna brytas relativt snabbt – ifall orkestrarna skulle göra sina soundchecker med hälp av en decibelmätare – för att kunna få ordning på det här med naturlig balans mellan diskant och bas.


Dom flesta musiker känner ju förmodligen till att vid ljudtryck på arbetsplatser över 79 dB(A) – så KRÄVS att arbetsgivaren ser till att de anställda använder hörselskydd. I annat fall blir det hörselskador för dom allra flesta förr eller senare.

Decibelmätare i kombination med den här vetskapen – borde då också kunna medföra att orkestrarna blir mer återhållsamma med att dundra på med ljudtryck över 83 dB(A). Skadligt ljudtryck är skadliga ljudtryck – oavsett ifall de kommer från en bullrig arbetsmiljö eller från bullrig musik.


Så att med en decibelmätare ställa in CD-stuk på musiken live går – avseende att få till naturlig balans mellan diskant och bas – såväl som det sammantagna ljudvolymen som sådant. Men jag är den förste att inse att musiker – som har spelat med discosound sedan tiotals år tillbaka – tycker att det för gehöret låter ”tamt” till en början.

Men så småningom kommer det att låta både fint och normalt – även i en musikers öra = så som CD-stuk för dansmusik live låter i fler än 90 % av publikens öron. Dom ytterligt få av publiken som fortsatt vill ha discosound på vanliga dansbanor (dom som tjatar om högre och högre ljudtryck till orkestrarna) – får lära sig att stå ut med CD-stuket – eller alternativt återgå till diskoteken.

Fler än 90 % av publiken – som alltid har älskat dansmusik live med CD-stuk – har ju nu stått ut med discosoundet i mer än 30 år (Wi som har knutit händerna i byxfickorna – men som har hållit käften). Så jag tycker att dom som gillar discosound (= ”adrelanin-stuk”) får finna sig i att stå ut med rätt dansmusik = CD-stukad dansmusik live.


Strävar många musiker åt det här hållet – så kan det bli en renässans för den världsunika fina svenska danskulturen = mer och mer publik på dansbanorna = fler och fler dansbanor = fler och fler speltillfällen för musikerna osv. På tiden efter mer än 30 års kräftgång ?

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och ej minst publik – skulle kunna annat än applådera en sådan renässans ?

All lycka till med att dra strån till den stacken !


Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = på Sundspärlan högst 83 dB(A). Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Var rädda om Er själva också !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

Ha det gott ! / Josef

Tel.nr 0430-215 66

På detta har jag ännu ej fått något svar.



STREAPLERS I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 18 APRIL 2015

Det följande är skickat som email till Cattis på LS-TonArt cattis@ls-tonart.se den 24 april 2015 f v b till Streaplers:


RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 18 APRIL

Hej,

Er repertoar är utmärkt bra, Er musikaliska skicklighet likaså – och Er sång- och spelglädje syns och hörs. Tyvärr så ”dundrade” ni bort det i Ramshall med på tok för höga ljudtryck för de lågfrekventa basljuden för basgitarren och trummorna + allmänt för högt. Det går ej att höra diskantinstrumenten och sången med någon reda – när basljuden är på tok för höga.

Ljudvolymen för publiksorlet för den månghövdade publiken var ca 80 dB(A) – och ni drog på med ca 86 dB(A) för de lugna låtarna och med ca 89 dB(A) för de snabba låtarna – men med basen ca 3 dB(A) högre – och med inledningsvis ljudtrycksspetsar uppåt 100 dB(A). Vet då att hörseln upplever 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen. Det blir ju en hel del fördubblingar mellan 80 och 89 dB(A) – om hen så säger.


Jag resonerade med Henrik som gick runt i lokalen under de första låtarna om detta – och han åtgärdade det. Ljudtrycksspetsarna uppåt 100 dB(A) försvann – men dubbelt så högt = 3 dB(A) högre ljudtryck för de lågfrekventa basljuden för basgitarren och trummorna kvarstod under hela kvällen.

Vid 23-tiden började publiken tröttna och ”droppa av” – och då steg successivt ljudvolymen än mera. När jag gick av banan ca kl 23.45 – så var det ca 89 dB(A) för de lugna låtarna – och ca 92 dB(A) för de snabba – och basen dubbelt så högt = 3 dB(A) över ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången.


Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = i Ramshall högst 85 dB(A). Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

En av mitt bordssällskap kom i samma veva till bordet. ”Nu är jag trött som ett helt ålderdomshem” – sa jag till henne. ”Jag med” – sa hon.

När ljudtrycken i Ramshall ligger under 85 dB(A) – så brukar jag vara pigg som en mört och glad som en lärka vid sista dansen = det kan vara svårt att somna när jag kommer hem. Men vid hemkomsten i lördags så somnade jag på stört som en ”klubbad oxe”. Dagen efter blev också dagen efter – i meningen att Kroppen fortfarande var påtagligt trött av bullret.


Jag kan ej i min vildaste fantasi föreställa mig att musiker skulle ställa ljudtrycken så här högt – ifall de vore utrustade med en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) som hen begriper sig på – och har något sånär kunskap om vad buller över 80(A) ställer till med – avseende hörseln och Kroppen som sådan.

Så jag kan ej tänka mig annat än att Streaplers ännu ej har utrustat sig med en ljudtrycksmätare. Apropå att spela med dubbelt så högt för de snabba låtarna – så är det ju den snabbare takten som ger ”sprutt” i benen – och ej alls de högre ljudtrycken som sådana. De får den rakt motsatta effekten – och då särskilt av de lågfrekventa basljuden – ifall de är över 80(A). De går rakt in i och igenom Kroppen och tröttar den.


Att på gehör ställa ljudvolymen för musik live rätt = under 85 dB(A) i Ramshall – med dagens förstärkaranläggningars ”oändliga” kapacitet för höga ljudtryck – kan ses som näst intill omöjligt. Så jag kan bara hoppas på att alla orkestrar förr eller senare kommer fram till att en ljudtrycksmätare = en decibelmätare – är det viktigaste ”instrumentet” – för att få till CD-stuk på dansmusiken live = ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och ”snäppet” under för de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna = riktig dansmusik. Det som fler än 90 % av publiken helst av allt vill höra även live – som jag upplever det.


Då kan det bli en renässans för den världsunika fina svenska danskulturen = mer och mer publik på dansbanorna = fler och fler dansbanor = fler och fler speltillfällen för musikerna osv. På tiden efter mer än 30 års kräftgång ?

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och ej minst publik – skulle kunna annat än applådera en sådan renässans ?

All lycka till med att dra strån till den stacken !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Var rädda om Er själva också !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

Ha det gott ! / Josef

Tel.nr 0430-215 66

På detta har jag ännu ej fått något svar.



GLENN ENDYS I RAMSHALL PÅSKDAGEN DEN 5 APRIL 2015

Det följande är aviserat på Facebook här – samt skickat som email till Glenn Olsson glenn_endys@yahoo.se den 11 april 2015:


RAMSHALL PÅSKDAGEN DEN 5 APRIL

Hej Glenn & Co,

Tack så mycket för en himla go danskväll med Er i Ramshall. Er repertoar och Er instrumentala musikaliska skicklighet är utmärkt. Sången går ej av för hackor heller. Den månghövdade publiken gillade det ni levererade – för ni fick ju en hel del applåder under kvällen – och då särskilt efter pausen.

Ljudvolymen i pausen för publiksorlet var ca 82 dB(A) – och ni spelade första halvlek med ca 87 dB(A) (ca 85 dB(A) hade i o f s varit högt nog !) – med ca 3 dB(A) övervikt för de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna. Vet då att 3 dB(A) upplever hörseln som en fördubbling av ljudvolymen.


Roger och jag pratades vid i pausen – där jag framförde att 3 dB(A) övervikt för basgitarren och trummorna var att ”ta i” = svårt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången. Så efter pausen blev det bara någon dB(A) övervikt för basen och trummorna. Det i sig gav påtagligt mera av applåder under andra halvlek.

Tack-applåderna från publiken i anslutning till de sista danserna – blev också varma. Den tack-hyllningen till Er deltog jag i med sann glädje i mitt dans-musikaliska hjärta.

Därtill så brukar publiken ”droppa av” vid ca 23-tiden – men det hände ej förrän vid ca 23.30-tiden. Det tolkar jag också som en kvittens på att publiken gillade det ni levererade. Vid sista dansen var jag pigg som en mört och glad som en lärka – och det skyller jag på Er fantastiska andra halvlek!


Mera av sådan här dansmusik live – så tror jag att Wi snart kommer att kunna skönja den bortre parentesen för den mer än 30-årade kräftgången för den världsunika fina svenska danskulturen = en renässans med mer och mer publik på dansbanorna = fler och fler dansbanor = fler och fler speltillfällen för musikerna osv.

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och ej minst publik – skulle kunna annat än applådera en sådan renässans ?

Hur som med det – så drog Glenn Endys en rejäl ”stock” till renässans-stacken i påskdagen !


Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Musiker som jag har pratat med om detta – tycker att lagom ljudtryck och CD-stuk på dansmusik live låter för ”diskantig” = svårt för publiken att dansa till. Jag tycker som publik precis tvärtom. ”Diskantig” musik är lättare och mycket mera stimulerande fysiskt och mentalt att dansa till – än vad ”discosoundig” dansmusik är.


Men jag har full förståelse för att musiker tycker att CD-stuk på musiken låter ”diskantig” – därför att som princip inga av dagens musiker har gehör för något annat än discosoundig musik live – efter att ha levt i discosoundets värld sedan början av 1980-talet. ”Medicinen” mot det är rimligen att ALLTID göra soundcheck med hjälp av en decibelmätare – och kolla av hur det står till med ljudtrycken löpande flera gånger under kvällen.

Höga lågfrekventa basljuden går rakt in i och igenom Kroppen – och tröttar den = förklaring nog till att hen kan känna sig trött som ett helt ålderdomshem inför sista dansen – när dansmusiken spelas med discosound (= ”adrelanin-stuk”).


Den världsunika fina svenska danskulturen hade ju sin fantastiska uppgång under 1950-, 1960- och 1970-talen. Under den perioden var all dansmusik Live sådan – att diskantinstrumenten och sången var högst – och de lågfrekventa basljuden låg 1-2 dB(A) lägre.

I början av 1980-talet så kom förstärkaranläggningar in i bilden – som gjorde att det gick att vända upp och ned på det naturliga ljudtrycksförhållandet mellan diskant och bas – och så ”upp-och-ned” har det ju spelats därefter – och då ej minst avseende dansmusiken.

Sedan dess så har ju den världsunika fina svenska danskulturen kontinuerligt haft sin kräftgång – och då ej minst har det i dags dato. T ex fredags- och lördagsdans på krogar fanns det ju gott om på 1980-talet – men de existerar ju knappt i dags dato. Dansbanorna är mycket färre i dags dato osv.


Dans på parkett är en hel del av ett mysterium – därför att:

1. Ifall hen dansar alla danserna under en kväll – så blir sträckan Wi dansar ca två mil. När musiken och publiken är i samstämd harmoni – så kan det ske utan att fysisk eller annan trötthet uppstår – utan precis tvärtom. Inför sista dansen kan hen vara pigg som en mört och glad som en lärka – trots att hen har schavat runt en sträcka om ca två mil.

Jag dansade alla danserna i Ramshall – och var pigg som en mört och glad som en lärka inför sista dansen.


Det skulle ej alls förvåna mig ifall ni också var pigga som mörtar – efter en sådan här spelkväll med åt hållet CD-stuk på musiken. Men det är det väl värt för Er också – eller ?

Publiken trivdes och applåderade – och såvitt jag kunde se så ”smittade” det Er också. Ni var ju en hel del glada och ”spralliga” på scenen – som jag upplevde det.


2.
Att kunna socialt umgås i normal samtalston – är en MYCKET viktig del av dansen. Det får uppfattas som helt omöjligt – att t ex ge superlativ backfeed om att dansen går bra eller annat – i ett skrikande tonläge. Vid 79 dB(A) och däröver så går det ej så bra att prata med varandra – utan att höja rösten.


3.
Samhället idag är ”organiserat” så – att det bör vara minst en armlängds avstånd människor emellan. I vart fall för sådana som ej är närmare bekanta. Den världsunika fina svenska danskulturen är undantaget från den principen.

Wi kan i dansen få såväl fysisk som mental NÄRA kontakt med varandra – utan att någonsin tidigare ha mötts. Det är socialt accepterat. Jag tycker detta är en mycket viktig funktion – i ett samhälle där trådlös teknik står för det mesta av kommunikationen mellan människor.


4.
Under de senaste ca 10 åren – så har det blivit så att som regel börjar publiken ”droppa av” – redan ca en timme före sista dansen. Det tolkar jag som att det är fler än jag som känner sig trötta som ett helt ålderdomshem – p g a framförallt för höga ljudtryck för de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna.

I går kväll var det förhållandevis många kvar till ca 23.30. Det tolkar jag som att Era ca 87 dB(A) med basen bara snäppen över var orsak till det. Men det är ju min teori. Ni kan ju aldrig få reda på om jag har rätt för mig – på annat sätt än att med hjälp av en ljudtrycksmätare prova Er fram.


IGEN. Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Fortsatt All Lycka till med det !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tills Wi möts igen…

Ha det gott ! / Josef

Tel.nr 0430-215 66

På detta har jag ännu ej fått något svar.



BOB STEVENS PÅ SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 31 MARS 2015

Det följande är aviserat på Facebook 1/4-15 här – samt som email till Dan Gustafsson dangwg@hotmail.com den 6 april 2015.


SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 31 MARS

Hej Dan & Co,

Tack så mycket för en himla go danskväll med Er på Sundspärlan. Er repertoar och Er instrumentala musikaliska skicklighet är utmärkt. Sången går ej av för hackor heller – och då särskilt ej Mats Kärrlids. Den måttligt månghövdade publiken gillade det ni levererade – för ni fick ju en hel del applåder under hela kvällen.

Ljudvolymen i pausen för publiksorlet var ca 69 dB(A) – och ni spelade första halvlek med ca 83 dB(A) – och bara med någon decibels övervikt för de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna = hart när CD-stuk.


Du och jag pratades vid i pausens inledning – där jag framförde att 83 dB(A) tyckte jag var att ”ta i” – relativt publiksorlets ljudtryck. Så efter pausen blev det ca 80 dB(A). Det gav mera av applåder under andra halvlek. De långa och unisona tack-applådåskorna från publiken i anslutning till de sista danserna – blev osedvanligt både ihållande och varma. Den tack-hyllningen till Er deltog jag i med sann gjädje i mitt dans-musikaliska hjärta.

Mera av sådan här dansmusik live – så tror jag att Wi snart kommer att kunna skönja den bortre parentesen för den mer än 30-årade kräftgången för den världsunika fina svenska danskulturen = en renässans med mer och mer publik på dansbanorna = fler och fler dansbanor = fler och fler speltillfällen för musikerna osv.

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och ej minst publik – skulle kunna annat än applådera en sådan renässans ?

Hur som med det – så drog Bob Stevens en rejäl ”stock” till renässans-stacken igår kväll !


Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

I det perspektivet sett – så tycker jag att det är svårt att uppleva att ”gasa på” dubbelt så mycket ljudtryck (= ca 3 dB(A) högre – som hörseln uppfattar det) för de snabba låtarna är rätt. Det är ju den snabbare takten som sådan som ger mera ”sprutt” i benen – och ej det högre ljudvolymen. Men i o f s så kan måhända någon dB(A) högre ibland vara motiverat, kanske…


Musiker som jag har pratat med om detta – tycker att lagom ljudtryck och CD-stuk på dansmusik live låter för ”diskantig” = svårt för publiken att dansa till. Jag tycker som publik precis tvärtom. ”Diskantig” musik är lättare och mycket mera stimulerande fysiskt och mentalt att dansa till – än vad ”discosoundig” dansmusik är.

Men jag har full förståelse för att musiker tycker att CD-stuk på musiken låter ”diskantig” – därför att som princip inga av dagens musiker har gehör för något annat än discosoundig musik live – efter att ha levt i discosoundets värld sedan början av 1980-talet. ”Medicinen” mot det är rimligen att ALLTID göra soundcheck med hjälp av en decibelmätare – och kolla av hur det står till med ljudtrycken löpande flera gånger under kvällen.


Höga lågfrekventa basljuden går rakt in i och igenom Kroppen – och tröttar den = förklaring nog till att hen kan känna sig trött som ett helt ålderdomshem inför sista dansen – när dansmusiken spelas med discosound (= ”adrelanin-stuk”).

Den världsunika fina svenska danskulturen hade ju sin fantastiska uppgång under 1950-, 1960- och 1970-talen. Under den perioden var all dansmusik Live sådan – att diskantinstrumenten och sången var högst – och de lågfrekventa basljuden låg 1-2 dB(A) lägre.


I början av 1980-talet så kom förstärkaranläggningar in i bilden – som gjorde att det gick att vända upp och ned på det naturliga ljudtrycksförhållandet mellan diskant och bas – och så ”upp-och-ned” har det ju spelats därefter – och då ej minst avseende dansmusiken.

Sedan dess så har ju den världsunika fina svenska danskulturen kontinuerligt haft sin kräftgång – och då ej minst har det i dags dato. T ex fredags- och lördagsdans på krogar fanns det ju gott om på 1980-talet – men de existerar ju knappt i dags dato. Dansbanorna är mycket färre i dags dato osv.


Dans på parkett är en hel del av ett mysterium – därför att:

1. Ifall hen dansar alla danserna under en kväll – så blir sträckan Wi dansar ca två mil. När musiken och publiken är i samstämd harmoni – så kan det ske utan att fysisk eller annan trötthet uppstår – utan precis tvärtom. Inför sista dansen kan hen vara pigg som en mört och glad som en lärka – trots att hen har schavat runt en sträcka om ca två mil.

Jag dansade alla danserna igår på Sundspärlan – och var ej nämnvärt fysiskt trött inför sista dansen.


Det skulle ej alls förvåna mig ifall ni också var pigga som mörtar – efter en sådan här spelkväll med åt hållet CD-stuk på musiken. Men det är det väl värt för Er också – eller ?

Publiken trivdes och applåderade – och såvitt jag kunde se så ”smittade” det Er också. Ni var ju ovanligt glada och ”spralliga” på scenen – som jag upplevde det.


2.
Att kunna socialt umgås i normal samtalston – är en MYCKET viktig del av dansen. Det får uppfattas som helt omöjligt – att t ex ge superlativ backfeed om att dansen går bra eller annat – i ett skrikande tonläge. Vid 79 dB(A) och däröver så går det ej så bra att prata med varandra – utan att höja rösten.


3.
Samhället idag är ”organiserat” så – att det bör vara minst en armlängds avstånd människor emellan. I vart fall för sådana som ej är närmare bekanta. Den världsunika fina svenska danskulturen är undantaget från den principen.

Wi kan i dansen få såväl fysisk som mental NÄRA kontakt med varandra – utan att någonsin tidigare ha mötts. Det är socialt accepterat. Jag tycker detta är en mycket viktig funktion – i ett samhälle där trådlös teknik står för det mesta av kommunikationen mellan människor.


4.
Under de senaste ca 10 åren – så har det blivit så att som regel börjar publiken ”droppa av” – redan ca en timme före sista dansen. Det tolkar jag som att det är fler än jag som känner sig trötta som ett helt ålderdomshem – p g a framförallt för höga ljudtryck för de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna.

I går kväll var det förhållandevis många kvar inför sista dansen. Det tolkar jag som att Era ca 80 dB(A) var orsak till det. Men det är ju min teori. Ni kan ju aldrig få reda på om jag har rätt för mig – på annat sätt än att med hjälp av en ljudtrycksmätare prova Er fram.


IGEN. Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Fortsatt All Lycka till med det !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tills Wi möts igen…

Ha det gott ! / Josef

Tel.nr 0430-215 66


Det besvarade Dan Gustavsson den 7 april 2015 med:

Hej Josef!
Kul att ses!
Nu när vi har fixat våra dBA måste du fixa din blogg😉

Allt gott till dej!
//Dan

Det besvarade jag samma dag med: ”Var sak har sin tid. // Josef 🙄



DONNEZ PÅ EKEBO TORSDAGEN DEN 26 MARS 2015

Det följande är aviserat på Facebook 27/3-15 här – samt skickat som email till Mats Tigerström mats@nojeskallan.se, Nöjeskällan, den 30 mars 2015 – f v b till Donald i Donnez:


EKEBO TORSDAGEN DEN 26 MARS

Hej Donald & Co,

Tack så mycket för en himla go danskväll med Er på Gillet i Ekebo. Er repertoar och musikaliska skicklighet är utmärkt – och sången går ej av för hackor heller – och då särskilt ej Din. Den drygt 250-hövdade publiken gillade det ni levererade – för ni fick ju en hel del applåder under kvällen.

Men jag tycker ändå att ni hade varit värda än mera av unisont spontana applåder – istället för ströapplåderna som ni fick.

Vad berodde det på att det ej blev så ?


Tja… – det står skrivet i stjärnorna – men jag tror att det hade med de marginellt för höga ljudtrycken att göra. Publiksorlet var ca 77 dB(A) – och ni spelade med ca 82 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och någon decibel högre för de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna. Vet då att hörseln upplever 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Renodlat CD-stuk hade ju varit perfekt = ljudvolymen för diskanten högst – och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och basen (basgitarren och trummorna). Nu var det ju det omvända förhållandet.


Musiker som jag har pratat med om detta – tycker att CD-stuk på dansmusik live låter för ”diskantig” = svårt för publiken att dansa till. Jag tycker som publik precis tvärtom. ”Diskantig” musik är lättare och mycket mera stimulerande fysiskt och mentalt att dansa till – än vad ”discosoundig” (= ”adrelanin-stuk”) dansmusik är.

Men jag har full förståelse för att musiker tycker att CD-stuk på musiken låter ”diskantig” – därför att som princip inga av dagens musiker har gehör för något annat än discosoundig musik live – efter att ha levt i discosoundets värld sedan början av 1980-talet. ”Medicinen” mot det är rimligen att ALLTID göra soundcheck med hjälp av en decibelmätare – och kolla av hur det står till med ljudtrycken löpande flera gånger under kvällen.


När jag för drygt fyra år sedan var på väg att helt sluta med att dansa på parkett – så hade jag ingen aning om vad det var för fel på dansmusiken – annat än att den spelades på tok för högt. Då skaffade jag först musikproppar – som tog ned ljudtrycksnivån med ca 20 dB(A). Men lik förbannat så hände det i alla fall som oftast att jag var trött som ett helt ålderdomshem inför sista dansen.

I det läget så skaffade jag den här ljudtrycksmätaren med artikelnr 48203 (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket). Tämligen omgående kom jag då på att det var ljudtrycken för de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna – som ”ställde till det” – i meningen förstörde möjligheten för hörseln att uppfatta det finstämda i diskantinstrumenten och sången.


Därtill är det så att de lågfrekventa basljuden går rakt in i och igenom Kroppen – och tröttar den = förklaring nog till att hen kan känna sig trött som ett helt ålderdomshem inför sista dansen – när dansmusiken spelas med discosound (= ”adrelanin-stuk”).

Den världsunika fina svenska danskulturen hade ju sin fantastiska uppgång under 1950-, 1960- och 1970-talen. Under den perioden var all dansmusik Live sådan – att diskantinstrumenten och sången var högst – och de lågfrekventa basljuden låg 1-2 dB(A) lägre.


I början av 1980-talet så kom förstärkaranläggningar in i bilden – som gjorde att det gick att vända upp och ned på det naturliga ljudtrycksförhållandet mellan diskant och bas – och så ”upp-och-ned” har det ju spelats därefter – och då ej minst avseende dansmusiken.

Sedan dess så har ju den världsunika fina svenska danskulturen kontinuerligt haft sin kräftgång – och då ej minst har det i dags dato. T ex fredags- och lördagsdans på krogar fanns det ju gott om på 1980-talet – men de existerar ju knappt i dags dato. Dansbanorna är mycket färre i dags dato osv.


Som princip alla CD-skivor med dansmusik är ”diskantiga” = ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… För ca fyra år sedan så påbörjade jag en särborelation med Ulla – som avslutades efter ca 20 månader.

Hon hade ”pippi” på att under tiden – hon gjorde sig i ordning för kvällens dans – lyssna på bandet ifråga på en CD-skiva. Det gjorde ju jag då också tillsammans med henne – när Wi var på samma plats. Det här kommer att bli en höjdarkväll med den här orkestern – fick då både hon och jag upp känslomässigt.


Men som princip näst intill alltid så blev Wi gravt besvikna. Orkestern ifråga spelade live – sin på CD-skiva så fina dansmusik med discosound = allmänt högt och de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så högt = mer än 3 dB(A) högre – än för diskantinstrumenten och sången. Ingen höjdare precis – för dom som gillar riktig = ”diskantig” dansmusik.

Jag kan ej annat än tro annat än att mer än 90 % – av den mer och mer glesnande danspubliken – känner åt hållet lika dant. Men dom knyter händerna i byxfickorna – och hoppas på bättre lycka nästa gång. Märkligt faktiskt – att så många av publiken ändå ”hänger kvar” som publik på dansbanorna. Det är ett av flera mysterier med dans på parkett – som jag ser det.


Jag slutade för drygt fyra år sedan med att knyta händerna i mina byxfickor – och att försöka påtala för orkestrarna på plats att sänka ljudvolymen (ej alls så sällan åkte ljudvolymen då upp än mera !) – till förmån för att skaffa musikproppar och en ljudtrycksmätare – och sen per email informera orkestrar om hur jag upplevt danskvällen med dem.

En del orkestrar har tagit till sig – och sänkt ljudtrycken från tidigare över 90 dB(A) till ca 85 dB(A) och därunder. Men ”diskantig” = riktig dansmusik live – lyser än så länge med sin frånvaro, tyvärr tyvärr…😥

Men det har gett och ger mig sinnesro – avseende att jag gör i vart fall vad jag kan – för att ”diskantig” musik på dansbanorna skall få en renässans. Ifall ej – så har jag i vart fall gjort och gör så gott jag kan för det. Vad mera kan begäras av mig ?


Dans på parkett är en hel del av ett mysterium – därför att:

1. Ifall hen dansar alla danserna under en kväll – så blir sträckan Wi dansar ca två mil. När musiken och publiken är i samstämd harmoni – så kan det ske utan att fysisk eller annan trötthet uppstår – utan precis tvärtom. Inför sista dansen kan hen vara pigg som en mört och glad som en lärka – trots att hen har schavat runt en sträcka om ca två mil.

Jag dansade alla danserna igår på Ekebo – och var ej nämnvärt fysiskt trött inför sista dansen. När jag sen kom hem så var jag fortfarande så ”påtänd” = pigg som en mört – så jag fick vänta ett par timmar med att gå till sängs. Det går ju ej att somna ”pigg som en mört”. Men det är en ”baksmälla” av en danskväll som är lätt att bära – minst sagt.

Det skulle ej alls förvåna mig ifall ni också är pigga som mörtar – efter en sådan här spelkväll med åt hållet CD-stuk på musiken. Men det är det väl värt för Er också – eller ?


2.
Att kunna socialt umgås i normal samtalston – är en MYCKET viktig del av dansen. Det får uppfattas som helt omöjligt – att t ex ge superlativ backfeed om att dansen går bra eller annat – i ett skrikande tonläge. Vid 79 dB(A) och däröver så går det ej så bra att prata med varandra – utan att höja rösten.


3.
Samhället idag är ”organiserat” så – att det bör vara minst en armlängds avstånd människor emellan. I vart fall för sådana som ej är närmare bekanta. Den världsunika fina svenska danskulturen är undantaget från den principen.

Wi kan i dansen få såväl fysisk som mental NÄRA kontakt med varandra – utan att någonsin tidigare ha mötts. Det är socialt accepterat. Jag tycker detta är en mycket viktig funktion – i ett samhälle där trådlös teknik står för det mesta av kommunikationen mellan människor.


4.
Under de senaste ca 10 åren – så har det blivit så att som regel börjar publiken ”droppa av” – redan ca en timme före sista dansen. Det tolkar jag som att det är fler än jag som känner sig trötta som ett helt ålderdomshem – p g a framförallt för höga ljudtryck för de lågfrekventa basljuden från basgitarren och trummorna.

I går kväll var det förhållandevis många kvar inför sista dansen. Det tolkar jag som att Era måttliga övertoner på basgitarr och trummor var orsak till det. Men det är ju min teori. Ni kan ju aldrig få reda på om jag har rätt för mig – på annat sätt än att med hjälp av en ljudtrycksmätare ställa basljuden 1-2 dB(A) lägre diskanten vid soundcheck.


Sammanfattningsvis. Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Fortsatt All Lycka till med det !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tills Wi möts igen…

Ha det gott ! / Josef

Tel.nr 0430-215 66

På detta har jag ännu ej fått något svar.



CALLINAZ PÅ GALEJAN SÖNDAGEN DEN 15 MARS 2015

Det följande är skickat som email till callinaz@callinaz.se den 17 mars 2015 – och aviserat som en kommentar på Facebok här:


GALEJAN SÖNDAGEN DEN 15 MARS

Hej Carolina & Co,

Tack så mycket för go danskväll med Er på Galejan. Publiken uppskattade det ni levererade – ifall jag skall tro på applåderna ni fick under kvällen – och det gör jag. Er repertoar och musikaliska skicklighet är utmärkt – och Er sång går ej av för hackor heller – och då särskilt ej Din.

Publiksorlet från den måttligt månghövdade publiken var i pausen ca 69 dB(A), pausmusiken inkluderad – och ni spelade med ljudvolymen ca 79 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och ca 2 dB(A) högre för de lågfrekventa basljuden. Inledningsvis var det lite högre än så för de lågfrekventa basljuden – men det rättade Du ju till. Vet då att 3 dB(A) upplever hörseln som en fördubbling av ljudvolymen.


Så drygt 2 dB(A) lägre för de lågfrekventa basljuden hade ju varit ”pricket över i-et”. Men vaddå… – Rom byggdes ju ej på en dag.

Men inför kvällens sista dans – så var jag ändå pigg som en mört och glad som en lärka. Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt – och det var det ju ej.


Fysiskt och känslomässigt stimulerande soft dansmusik live = CD-stuk = ”diskantig” dansmusik = diskantinstrumenten och sången högst – och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturligt och lätt för hörseln att uppfatta musiken som sådan – tror jag har framtiden för sig – minst sagt.

All Lycka till med det !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tills Wi möts igen…

Ha det gott / Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta finns även publicerat på min blogg här
https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

På detta har jag ännu ej fått något svar.



THORÉNS PÅ GALEJAN SÖNDAGEN DEN 8 MARS 2015

Det följande är skickat som email till Kenneth Köhlin thorens@primaselecta.se den 13 mars 2015:


GALEJAN SÖNDAGEN DEN 8 MARS

Hej Kenneth & Co,

Tack så mycket för en himla go danskväll med Er på Galejan. Er repertoar är utmärkt och likaså Er musikaliska skicklighet. Er sång- och spelglädje är uppenbar. Ni ”jammar” ju med i musiken på scenen också. Era instrumentala låtar går ej av för hackor heller.

Den måttligt månghövdade publiken gillade det ni levererade – för ni fick ju en hel del applåder under kvällen – och då framförallt i första halvlek. Då spelade ni med så måttligt ljudtryck – att det gick att höra publiksorlet parallellt med musiken. Det är så nära idealt som det går att komma – som jag upplever det.


Så första halvlek blev en näst intill renodlad CD-stuksspelning. Publiksorlet före första låten – var ca 70 dB(A) – och ni spelade med ca 80 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och bara någon dB(A) högre för de lågfrekventa basljuden. Det ideala är ju att diskanten är högst och basen 1-2 dB(A) lägre.

Efter pausen så blev det 81-82 dB(A) för diskanten och ca 2 dB(A) högre för de lågfrekventa basljuden. Vet då att hörseln upplever 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.


Vid 21-tiden så började publiken att ”droppa av” – och när jag åkte hem vid 21.30-tiden – så var det glest med publik kvar – minst sagt.

Vad beroddet det på ?


Tja… – för min egen del så berodde det helt enkelt på att jag kände mig fysiskt trött + att jag ”sörjde” att ni ej spelade andra halvlek med samma eller lägre ljudtryck än vad ni gjorde i den första. Jag kan föreställa mig att jag ej var ensam om det.

Efter första halvlek så var jag pigg som en lärka under pausen. Vid ca 21.30 tiden var jag trött som ett helt ålderdomshem.

Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt – och det var det ju ej.


Akustikmässigt så är ju Galejan – precis som Sundspärlan och Gillet på Ekebo – en påkostad lokal. Därav att ljudvolymen för publiksorlet blir så lågt som det blir. Hade ni fortsatt andra halvlek med 80 dB(A) – så kan jag tro att betydande flera hade stannat kvar t o m sista dansen – och att applåderna hade blivit många flera.

Men detta är mina teorier. Ni kan ju aldrig få reda på om jag har rätt eller fel för mig – på något annat sätt än att ni provar Er fram. Spelar ni nästa gång på Galejan med ca 79 dB(A) under hela kvällen – med naturligt balans mellan diskant och bas = diskanten högst och basen 1-2 dB(A) lägre – och det medför mera av applåder – och att flera stannar kvar till sista dansen – så ”vet” ni ju sen vad publiken vill ha mera av.


Fysiskt och känslomässigt stimulerande soft dansmusik live = CD-stuk = ”diskantig” dansmusik – tror jag har framtiden för sig – minst sagt.

Så fortsatt All Lycka till med det !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tills Wi möts igen…

Ha det gott / Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta finns även publicerat på min blogg här

https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/


På detta svarade Kenneth Köhlin thorens@primaselecta.se den 13 mars 2015 med:

Hej Josef !

Tack själv, vi tar med intresse del av dina synpunkter.

Bästa hälsningar
Thoréns
Kenneth



MATS BERGMANS PÅ SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 3 MARS 2015

Det följande är skickat som email till Magnus magnus@matsbergmans.nu den 5 mars 2015:


SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 3 MARS

Hej Magnus & Co,

Tack så mycket att Du tog initiativ till att jag fick vara med på soundchecken på Sundspärlan. Den tiden för mig med Dig och de övriga i gänget – lärde mig en hel del om Era spelförutsättningar med den förstärkarutrustning mm som ni har.

Första halvlek blev en näst intill renodlad CD-stuksspelning. Publiksorlet före första låten – från den månghövdade publiken – var ca 73 dB(A) – och ni spelade med ca 80 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och bara någon dB(A) högre för de lågfrekventa basljuden. Det gjorde att jag samtidigt som jag lyssnade till Er goa sång och musik – parallellt kunde höra det glada publiksorlet = en ideal ljudtrycksmiljö på en dansbana – som jag ser det.


Det resulterade i både unisont och varma applåder från publiken efter första låten. Sen dansades och pratades det så det stod härliga till hela första halvlek. En av dom jag dansade med sa ungefär så här: ”Väldigt vad publiken är pratglad ikväll”.

Jo… – sa jag – så blir det när orkestern spelar med mänskliga ljudtryck = Wi kan prata med varandra utan att höja rösten nämnvärt. Ni fick ju en hel del applåder för det också. Dock… – jag kom på mig själv flera gånger under första halvlek med – att jag var så betagen av att såväl dansa som prata – så att jag glömde helt enkelt bort att applådera. Men mina då bortglömda applåder får ni NU – såväl som ett stort TACK ! – för den första halvleken.


Mera av sådan dansmusik live – och jag kan ej annat än starkt tro på att kräftgången för den världsunika fina svenska danskulturen – sedan mer än 30 år tillbaka, och då ej minst i dags dato – skulle kunna vändas till en renässans.

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och ej minst publik – skulle kunna annat än applådera en sådan renässans ? Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.


Nu till den ljudtrycksmässigt mindre behagliga andra halvleken av danskvällen. Första låten efter pausen var ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången dubbelt så hög som i första halvek = 3 dB(A) högre = drygt 83 dB(A) – och för de lågfrekventa basljuden än högre – med ljudtrycksspetsar uppåt 100 dB(A). Men det senare rättade Du till något sånär efter några låtar.

Effekten av detta blev att publikens pratgladhet dog i andra halvlek = jag kunde ej längre höra musiken och publiksorlet parallellt. I arbetslivet vet alla att ljudtryck över 79 dB(A) tröttar såväl Kroppen som sådan och mentalt. Det kan i sig ses som bekräftat av publiken redan vid 21-tiden började ”droppa av”. När jag åkte hem vid 21.45-tiden – så var det – relativt början av kvällen – tämligen glest på dansgolvet.


Efter första halvlek så var jag pigg som en lärka under pausen. Vid ca 21.30 tiden var jag trött som ett helt ålderdomshem.

Vad berodde det på tror Du ?

Akustikmässigt så är ju Sundspärlan – precis som Galejan och Gillet på Ekebo – en påkostad lokal. Därav att ljudvolymen för publiksorlet blir så lågt som det blir. Hade ni fortsatt andra halvlek med 80 dB(A) – så kan jag tro att betydande flera hade stannat kvar t o m sista dansen – och att applåderna hade blivit många flera.


Men detta är mina teorier. Ni kan ju aldrig få reda på om jag har rätt eller fel för mig – på något annat sätt än att ni provar Er fram. Spelar ni nästa gång på Sundspärlan med ca 79 dB(A) under hela kvällen – med naturligt balans mellan diskant och bas – och det medför mera av applåder – och att flera stannar kvar till sista dansen – så ”vet” ni ju sen vad publiken vill ha mera av.

I övrigt så skulle jag i Dina kläder prova med att helt ta bort den syntetiska basen – och istället låta trummisen stå för takten. Detta bl a därför att maskinbasen förefaller ju ”vild” av sig – enär den ”få spader” ljudtrycksmässigt när Du ökar ljudvolymen på det hela.


Apropå på det – så verkar ”ratten” som Du reglar ljudvolymen med vara väldigt ”grov” = Du behöver ju bara nudda vid den – för att ljudvolymen skall ändras flera dB(A). Det vore nog enklare att få upp eller ned ljudvolymen måttligt – ifall Du kunde vrida på en ”ratt” ett varv eller så för varje dB(A) – för att höja eller sänka det hela. Det kan säkert någon elektronikkunnig fixa till åt Dig, tror jag…

På den gamla goda tiden – när basljudmaskinerna ej fanns – så kunde takten ändras en aning under en och samma låt. Lite långsammare i början och lite snabbare i slutet – eller vice versa. Det nyttjade då skickliga musiker rätt ofta – för att bättre kunna interagera = samverka med publiken. Men det går ju ej så länge som maskinbasen är igång – eller ?


Fysiskt och känslomässigt stimulerande soft dansmusik live = CD-stuk = ”diskantig” dansmusik – tror jag har framtiden för sig – minst sagt.

Så fortsatt All Lycka till med det !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Ifall Mats Bergmans framgent åt hållet följer det här ”spåret” – så kommer ni lika säkert som amen i kyrkan att bli ”uppvaktade” av några få av publiken – som tycker att ni spelar för lågt. Dom är då antingen mer eller mindre hörselskadade eller sådana som gillar discosound (= ”adrelanin-stuk”). Dom senare har mer eller mindre förlorat sin musikaliska förmåga – och får väl då rekommenderas att hålla sig till diskoteken.

De hörselskade kan ju skaffa hörapparat – ifall de ej redan har det – men ej vill visa offentligt att de hör dåligt = de använder den ej när de tar på dans. Tillhopa kan dessa två grupper ej vara flera än några få procent av den nuvarande publiken.


Försvinner dom ifrån dansbanorna – till förmån för fler och fler av normalhörande publik – med mer eller mindre bibehållet musikaliskt sinne för finstämd dansmusik live – så får det ju en helt försumbar negativ effekt på publikmängden – som jag ser det.


Tills Wi möts igen…

Ha det gott / Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta finns även publicerat på min blogg här

https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

På detta har jag ännu ej fått något svar.



STENSONS PÅ GALEJAN SÖNDAGEN DEN 1 MARS 2015

Det följande är skickat som email till Roger roger@stensons.se den 3 mars 2015:


GALEJAN SÖNDAGEN DEN 1 MARS

Hej Roger & Co,

Tack så mycket för en bra danskväll med Er på Galejan. Er musikaliska skicklighet är utmärkt – och Er sång går ej av för hackor heller. Likväl blev det magert med applåder ifrån den måttligt månghövdade publiken.

Vad berodde det på att det blev så ?


Tja… – det står skrivet i stjärnorna – men jag kan ej frigöra mig ifrån tanken att det kan hänga samman med att ljudvolymen trots allt var åt hållet för högt.

Publiksorlet från den måttligt månghövdade publiken var i pausen ca 65 dB(A) – och ni spelade med ljudvolymen ca 82 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och 2-3 dB(A) högre för de lågfrekventa basljuden – med ljudtrycksspetsar uppåt 90 dB(A). De lågfrekventa basljuden går ju rakt in i och igenom Kroppen.

Er förstärkaranläggning ger ett ”intensivt” ljud för de lågfrekventa basljuden – så att minska ljudvolymen på den delen av det hela – kunde måhända vare en god idé, kanske…


Vet då att 3 dB(A) upplever hörseln som en fördubbling av ljudvolymen. Det blir ju en hel del fördubblingar mellan 65 och 82/85 dB(A) – om hen så säger. I arbetslivet vet alla att ljudtryck över 79 dB(A) tröttar såväl Kroppen som sådan och mentalt. Det menar jag är en av flera förklaringar till att publiken redan vid 21-tiden började ”droppa av”. När jag åkte hem vid 21.30-tiden – så var publiken lätt räknad.

Akustikmässigt så är ju Galejan – precis som Gillet på Ekebo och Sundspärlan – en påkostad lokal. Därav att ljudvolymen för publiksorlet blir så lågt som det blir. Jag kan därför tänka mig att ca 77 dB(A), med publik i lokalen, skulle kunna vara ett mera perfekt lagom ljudtryck = ca 79 dB(A) när ni ställer in ljudtryckena vid soundchecken med tom lokal.


Men detta är mina teorier. Ni kan ju aldrig få reda på om jag har rätt eller fel för mig – på något annat sätt än att ni provar Er fram. Sänker ni ljudvolymen ytterligare ett snäpp = ca 5 dB(A) – och det medför mera av applåder – och att flera stannar kvar till sista dansen – så ”vet” ni ju sen vad publiken vill ha mera av.

Fysiskt och känslomässigt stimulerande soft dansmusik live = CD-stuk = ”diskantig” dansmusik – tror jag har framtiden för sig – minst sagt.


CD-stuket = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas fanns ju ej heller = diskanten högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre. Ifall jag vore speleman i en orkester och var ansvarig för ljudet – så skulle jag ha en decibelmätare påslagen hela spelkvällen – på någon väl synlig plats på scenen. Det är ingen stor skillnad på ljudvolymen på scenen och på dansgolvet.

Detta för att kontinuerligt vara uppdaterad på såväl publiksorlets som musikens ljudtryck – och då ej minst de lågrekventa basljuden.
Har Du det så ?

Ljudvolymen för publiksorlet förändras en hel del under en danskväll = det går ej att på gehör uppfatta hur det ”ligger till” i dB(A) – och sen ställa musikens ljudtryck i relation till det.


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Ifall ni följer det här ”spåret” – så kommer ni lika säkert som amen i kyrkan att bli ”uppvaktade” av några få av publiken – som tycker att ni spelar för lågt. Dom är då antingen mer eller mindre hörselskadade eller sådana som gillar discosound (= ”adrelanin-stuk”). Dom senare har mer eller mindre förlorat sin musikaliska förmåga – och får väl då rekommenderas att hålla sig till diskoteken.

De hörselskade kan ju skaffa hörapparat – ifall de ej redan har det – men ej vill visa offentligt att de hör dåligt = de använder den ej när de tar på dans. Tillhopa kan dessa två grupper ej vara flera än några få procent av den nuvarande publiken.


Försvinner dom ifrån dansbanorna – till förmån för fler och fler av normalhörande publik – med mer eller mindre bibehållet musikaliskt sinne för finstämd dansmusik live – så får det ju en helt försumbar negativ effekt på publikmängden – som jag ser det.


Jag gör ej mina rankningar för att jävlas med orkestrarna – utan precis tvärtom. Jag rankar (med a) för att om möjligt dra strån till stacken renässans för den världsunika fina svenska danskulturen = mer och mer publik på dansbanorna = fler och fler dansbanor = fler och fler speltillfällen för dansbandsmusikerna osv.

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och ej minst publik – skulle kunna annat än applådera en sådan renässans ? Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.


Var rädda om Er själva också !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

Ha det gott / Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta finns även publicerat på min blogg här

https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

På detta har jag ännu ej fått något svar



CALLINAZ PÅ GALEJAN SÖNDAGEN DEN 22 FEBRUARI 2015

Det följande är skickat som email till callinaz@callinaz.se den 25 februari 2015 – och aviserat som en kommentar på Facebok här:


GALEJAN SÖNDAGEN DEN 22 FEBRUARI

Hej Carolina & Co,

Tack så mycket för en ljuvligt fin danskväll med Er på Galejan. Publiken uppskattade det ni levererade – ifall jag skall tro på applåderna ni fick under kvällen – och det gör jag. Er musikaliska skicklighet är utmärkt – och Er sång går ej av för hackor heller – och då särskilt ej Din. Din förmåga till ögonkontakt med publiken gör ju ej saken sämre.

Men jag tycker i alla fall att ni borde ha fått än mera av applåder – utifrån hur Er musikaliska skicklighet och sångförmåga gestalta sig under kvällen. Vad berodde det på att det ej blev så ?


Tja… – det står skrivet i stjärnorna – men jag kan ej frigöra mig ifrån tanken att det kan hänga samman med att ljudvolymen trots allt var lite åt hållet för högt.

Publiksorlet från den måttligt månghövdade publiken var i pausen ca 68 dB(A), pausmusiken inkluderad – och ni spelade med ljudvolymen ca 82 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och ca 2 dB(A) högre lågfrekventa basljuden. Inledningsvis var värre än så för basen – men det rättades ju till.


Vet då att 3 dB(A) upplever hörseln som en fördubbling av ljudvolymen. Det blir ju en hel del fördubblingar mellan 68 och 82 dB(A) – om hen så säger. I arbetslivet vet alla att ljudtryck över 79 dB(A) tröttar såväl Kroppen som sådan och mentalt. Det menar jag är en av flera förklaringar till att publiken redan vid 21-tiden började ”droppa av”.

Akustikmässigt så är ju Galejan – precis som Gillet på Ekebo och Sundspärlan – en påkostad lokal. Därav att ljudvolymen för publiksorlet blir så lågt som det blir. Jag kan därför tänka mig att ca 77 dB(A), med publik i lokalen, skulle kunna vara ett mera perfekt lagom ljudtryck = ca 79 dB(A) när ni ställer in ljudtryckena vid soundchecken med tom lokal.


Men detta är mina teorier. Ni kan ju aldrig få reda på om jag har rätt eller fel för mig – på något annat sätt än att ni provar Er fram. Sänker ni ljudvolymen ytterligare ett snäpp = ca 5 dB(A) – och det medför mera av applåder – och att flera stannar kvar till sista dansen – så ”vet” ni ju sen vad publiken vill ha mera av.

Fysiskt och känslomässigt stimulerande soft dansmusik live = CD-stuk = ”diskantig” dansmusik – tror jag har framtiden för sig – minst sagt.


CD-stuket = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas fanns ju ej heller = diskanten högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre. Ifall jag vore speleman i en orkester och var ansvarig för ljudet – så skulle jag ha en decibelmätare påslagen hela spelkvällen – på någon väl synlig plats på scenen. Det är ingen stor skillnad på ljudvolymen på scenen och på dansgolvet.

Detta för att kontinuerligt vara uppdaterad på såväl publiksorlets som musikens ljudtryck – och då ej minst de lågrekventa basljuden.
Har Du det så ?

Ljudvolymen för publiksorlet förändras en hel del under en danskväll = det går ej att på gehör uppfatta hur det ”ligger till” i dB(A) – och sen ställa musikens ljudtryck i relation till det.


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Ifall ni följer det här ”spåret” – så kommer ni lika säkert som amen i kyrkan att bli ”uppvaktade” av några få av publiken – som tycker att ni spelar för lågt. Dom är då antingen mer eller mindre hörselskadade eller sådana som gillar discosound (= ”adrelanin-stuk”). Dom senare har mer eller mindre förlorat sin musikaliska förmåga – och får väl då rekommenderas att hålla sig till diskoteken.

De hörselskade kan ju skaffa hörapparat – ifall de ej redan har det – men ej vill visa offentligt att de hör dåligt = de använder den ej när de tar på dans. Tillhopa kan dessa två grupper ej vara flera än några få procent av den nuvarande publiken.


Försvinner dom ifrån dansbanorna – till förmån för fler och fler av normalhörande publik – med mer eller mindre bibehållet musikaliskt sinne för finstämd dansmusik live – så får det ju en helt försumbar negativ effekt på publikmängden – som jag ser det.

Hur som med det – Fortsatt All Lycka till !


Tills Wi möts igen…

Ha det gott / Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta finns även publicerat på min blogg här
https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

På detta har jag ännu ej fått något svar.



MATZ BLADHS I EKEBO TORSDAGEN DEN 19 FEBRUARI 2015

Det följande är skickat som email till Niclas matzbladhs@gmail.com den 22 februari 2015:


EKEBO TORSDAGEN DEN 19 FEBRUARI

Hej Niclas & Co,

Först av allt stort GRATTIS ! – till den oreserverade superlativa rosningen av Er i P4-Dans söndag 22 februari 2015. Med sådan musik live med ”rätt” ljudtryck – så MÅSTE den världsunika fina svenska danskulturen få en renässans – och då ej minst på de f d danskrogarna, förhoppningsvis… – önskar jag innerligt.❤ 🙄


Tack så mycket för en himla go danskväll med Er i Ekebo. Den månghövdade publiken uppskattade det ni levererade – ifall jag skall tro på applåderna ni fick under kvällen – och de många som var kvar till sista dansen – och det gör jag.

Men jag tycker i alla fall att ni borde ha fått än mera av applåder – utifrån hur Er musikaliska skicklighet och sångförmåga gestalta sig under kvällen. Vad berodde det på att det ej blev så ?


Tja… – det står skrivet i stjärnorna – men jag kan ej frigöra mig ifrån tanken att det kan hänga samman med att ljudvolymen trots allt var lite åt hållet för högt.

Publiksorlet från den månghövdade publiken var i pausen ca 70 dB(A), pausmusiken inkluderad – och ni spelade med ljudvolymen ca 80 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och detsamma för de lågfrekventa basljuden = bra ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.


Vet då att 3 dB(A) upplever hörseln som en fördubbling av ljudvolymen. Det blir ju en hel del fördubblingar mellan 70 och 80 dB(A) – om hen så säger. Sen när publiken glesnade efter ca 21.00-tiden så ökade ljudvolymen succesivt – och under sista dansen, som jag ej dansade, så var det ca 83 dB(A).

Akustikmässigt så är ju Gillet – precis som Galejan och Sundspärlan – en påkostad lokal. Därav att ljudvolymen för publiksorlet blir så lågt som det blir. Jag kan därför tänka mig att ca 78 dB(A), med publik i lokalen, skulle kunna vara ett mera perfekt lagom ljudtryck = ca 79 dB(A) när ni ställer in ljudtryckena vid soundchecken med tom lokal.


Men detta är mina teorier. Ni kan ju aldrig få reda på om jag har rätt eller fel för mig – på något annat sätt än att ni provar Er fram. Sänker ni ljudvolymen ytterligare ett snäpp = ca 3 dB(A) – och det medför mera av applåder – och att flera stannar kvar till sista dansen – så ”vet” ni ju sen vad publiken vill ha mera av.

Fysiskt och känslomässigt stimulerande soft dansmusik live = CD-stuk = ”diskantig” dansmusik – tror jag har framtiden för sig – minst sagt.


CD-stuket = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas fanns – men ljudtrycksnivån var i högsta laget – med mitt gehör och min ljudtrycksmätare mätt. Ifall jag vore speleman i en orkester och var ansvarig för ljudet – så skulle jag ha en decibelmätare påslagen hela spelkvällen – på någon väl synlig plats på scenen. Det är ingen stor skillnad på ljudvolymen på scenen och på dansgolvet.

Detta för att kontinuerligt vara uppdaterad på såväl publiksorlets som musikens ljudtryck.
Har Du det så ?

Ljudvolymen för publiksorlet förändras en hel del under en danskväll = det går ej att på gehör uppfatta hur det ”ligger till” i dB(A) – och sen ställa musikens ljudtryck i relation till det.


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Ifall ni följer det här ”spåret” – så kommer ni lika säkert som amen i kyrkan att bli ”uppvaktade” av några få av publiken – som tycker att ni spelar för lågt. Dom är då antingen mer eller mindre hörselskadade eller sådana som gillar discosound (= ”adrelanin-stuk”). Dom senare har mer eller mindre förlorat sin musikaliska förmåga – och får väl då rekommenderas att hålla sig till diskoteken.

De hörselskade kan ju skaffa hörapparat – ifall de ej redan har det – men ej vill visa offentligt att de hör dåligt = de använder den ej när de tar på dans. Tillhopa kan dessa två grupper ej vara flera än några få procent av den nuvarande publiken.


Försvinner dom ifrån dansbanorna – till förmån för fler och fler av normalhörande publik – med mer eller mindre bibehållet musikaliskt sinne för finstämd dansmusik live – så får det ju en helt försumbar negativ effekt på publikmängden – som jag ser det.

Hur som med det – Fortsatt All Lycka till !


Tills Wi möts igen…

Ha det gott / Josef

Tel.nr 0430-215 66


Detta besvarade Niclas i Matz Bladhs den 25 februari med:

Tjenare Josef!

Härligt med feedback och kommentarer och goda råd, alltid trevligt med saklig och konstruktiv kritik.

Vi gör vad vi kan för att hela tiden hänga med och utvecklas och då är det välkommet med dina synpunkter.

Tills vi ses nästa gång….
Ha det bäst!!

Matz Bladhs – Niclas


Som jag samma dag besvarade med:

Hejsan Niclas,

Tack så väldigt mycket för Din goa backfeed !

Den gör himla gott i en snart 74-årad mans hjärta – som till och ifrån har varit flitig dansbane-nötare sedan 1956 – och då särskilt under de senaste ca fem åren.

Hälsa spelkompisarna så gott.

Ha det ”näst” bäst !! // Josef


PS.
”Det Gäller Livet !” https://soundcloud.com/user844025569 – och då ej minst för den världsunika fina svenska danskulturen.



DELÉNS (på Facebook här) PÅ GALEJAN SÖNDAGEN DEN 15 FEBRUARI 2015

Det följande är skickat till info@delens.se den 17 februari 2015 kl 20:19:


GALEJAN SÖNDAGEN DEN 15 FEBRUARI

Hej Christoffer & Co,

Tack så mycket för en go danskväll med Er på Galejan. Er repertoar är utmärkt, Er musikaliska skicklighet likaså. Er sång- spelglädje hördes – och då ej minst Din finstämda och goa sång. Men likväl så blev det magert med applåder under kvällens förlopp – minst sagt.

Vad berodde det på ?


Tja… – det står skrivet i stjärnorna – men jag tror att det kan hänga samman med att ljudvolymen var för högt. Publiksorlet från den relativt sett fåhövdade publiken var i pausen ca 70 dB(A) – och ni spelade med ljudvolymen ca 84 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och 2-3 dB(A) högre för de lågfrekventa basljuden.

Vet då att 3 dB(A) upplever hörseln som en fördubbling av ljudvolymen. Det blir ju en hel del fördubblingar mellan 70 och 84 dB(A) – om hen så säger.


Fysiskt och känslomässigt stimulerande soft dansmusik live = CD-stuk = ”diskantig” dansmusik = med stor råge under 83 dB(A) – det som fler än 90 % av danspubliken vill höra – kan ALDRIG erhållas med discosound = ljudtryck för diskantinstrumenten och sången långt över 79 dB(A) och de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så högt = mer än 3 dB(A) högre än diskanten = detsamma som svårt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.

Hur vore det ifall ni testade med att påtagligt sänka ljudtrycken för de lågfrekventa basljuden framöver – för att kolla om publikens applåder blir rikligare ?


Nu var det ju ej alls renodlat discosound (= ”adrelanin-stuk”) på Er spelning på Galejan. Så för mig – som alltid använder musikproppar vid ljudtryck över 79 dB(A) – så blev det ändå en fin danskväll.
Tack så mycket för det !

Men jag åkte ändå hem vid ca 21.30-tiden – för då var jag fysiskt påtagligt trött. Mina gjorda erfarenheter säger mig att det hänger samman med för höga ljudtryck = över 79 dB(A) – för framförallt de lågfrekventa basljuden. De går rakt in i och igenom Kroppen som sådan och tröttar den. Det skyddar ej alls hörselskydd för.


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Jag gör ej mina rankningar för att jävlas med orkestrarna – utan precis tvärtom. Jag rankar (med a) för att om möjligt dra strån till stacken renässans för den världsunika fina svenska danskulturen = mer och mer publik på dansbanorna = fler och fler dansbanor = fler och fler speltillfällen för dansbandsmusikerna osv.

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och ej minst publik – skulle kunna annat än applådera en renässans ? Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

Ha det så gott det går ! / Josef

Tel.nr 0430-215 66

På detta har jag ännu ej fått något svar.



BENGT HENNINGS PÅ GALEJAN SÖNDAGEN DEN 1 FEBRUARI 2015

Det följande är aviserat i en kommentar på Facebook här.


GALEJAN SÖNDAGEN DEN 1 FEBRUARI

Hej,

Tack så mycket för en himla go danskväll med Er på Galejan. Er repertoar är utmärkt, Er musikaliska skicklighet likaså – och Er sång- spelglädje ”sitter i”. Som kvittens på det fick nu ju en hel del applåder under kvällen.

Men jag tycker ändå att ni borde ha fått mycket mera av applåder. Vad berodde det på att det ej blev så ?


Tja… – det står skrivet i stjärnorna – men jag tror att det kan hänga samman med att ljudvolymen var för högt. Pausmusiken och publiksorlet tillhopa hade ljudvolymen ca 65 dB(A) – och ni spelade med ljudvolymen ca 80 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och en eller annan dB(A) högre för de lågfrekventa basljuden.

Vet då att 3 dB(A) upplever hörseln som en fördubbling av ljudvolymen. Det blir ju en hel del fördubblingar mellan 65 och 80 dB(A) – om hen så säger.


Efter pausen åkte det hela ljudtrycksmässigt upp en eller annan dB(A) ytterligare. Det här med att ljudvolymen för musiken åker upp i ”andra halvlek” är snarare regel än undantag för som princip alla orkestrar. Vad beror det på ? Blir ni lomhörda under pausen ?

Under de senaste ca 30 åren har jag ALDRIG upplevt att en orkester har spelat för lågt – utan bara för högt. Däremot att orkestrar har bullrat bort möjligheten att höra musiken = diskanten (diskantinstrumenten och sången) – med mer än dubbelt så höga ljudtryck för de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) – har ju snarare varit regel än undantag – under de här på tok för många discosound (= ”adrelanin-stuk”)s-åren på dansbanorna.


Fysiskt och känslomässigt stimulerande soft dansmusik live = CD-stuk = ”diskantig” dansmusik = med stor råge under 83 dB(A) – det som fler än 90 % av danspubliken vill höra – kan ALDRIG erhållas med discosound = ljudtryck för diskantinstrumenten och sången långt över 85 dB(A) och de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så högt = mer än 3 dB(A) högre än diskanten = detsamma som svårt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.

När orkestrarna spelar med discosound (= ”adrelanin-stuk”) – så blir alltid publikens applåder tama, minst sagt… – och det tycker jag publiken gör helt rätt i. Men tar spelemännen intryck av det – i meningen att de själva inser att det är något galet med dansmusiken de levererar❓

Nu var det ju ej alls renodlat discosound (= ”adrelanin-stuk”) på Er spelning på Galejan. Så för mig – som alltid använder musikproppar vid ljudtryck över 79 dB(A) – så blev det en ljuvlig kväll – minst sagt – såväl musikaliskt som dansmässigt. Tack så mycket för det !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

Ha det så gott det går ! / Josef

Tel.nr 0430-215 66

På detta har jag ännu ej fått något svar.



PERHÅKANS PÅ SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 27 JANUARI 2015

Detta skickar jag ej som email till pelle@perhakans.dinstudio.se – därför att Pelle har redan sagt sitt om mig som okunnig = inkompetent på dansmusik live här. Kommentaren är nu raderad av Per-Håkans – men finns som text i ett PS i det följande. Jag tycker att det var klokt av Per-Håkans att radera sin svarskommentar.


Så förmågan hos oss att i form av interaktiva dialoger i samtalets form komma fram till något hållbart – rörande dagens dansmusik live – kan uppfattas som mindre goda – om hen så säger.

Dock… – Pelles syn på mig som person är helt OK vad mig anbelangar – men jag förbehåller mig rätten att tycka annorlunda. Detta i perspektivet sett att jag sedan 1956 till och ifrån har varit flitig dansbanenötare – och ej minst är det i dags dato.


SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 27 JANUARI

Hej Pelle & Co,

Er repertoar är utmärkt, Er musikaliska skicklighet likaså. Er sång- och spelglädje syntes – och ej minst hördes.

Ljudvolymen för den måttligt månghövdade publiken var i pausen ca 73 dB(A) – och ni drog på med ca 85 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och en eller annan dB(A) högre för de lågfrekventa basljuden. Min mätning gjordes på hyllan mitt emot scenen = på dansgolvet är ljudvolymen högre. Vet då att 3 dB(A) upplever hörseln som en fördubbling av ljudvolymen.

Ca 79 dB(A) i lokaler av typ Sundspärlan och Galejan i Halmstad – kan uppfattas som mera perfekt lagom.


Så från 73 till 85 dB(A) upplevs ju som åt hållet en chock för hörseln – men hörseln vänjer sig efter några låtar = hen bli lomhörd. Men jag stördes ej av detta – för jag använder numera alltid musikproppar vid ljudvolymen 79 dB(A) och däröver = jag nöt i fulla drag av hela danskvällen. Musikpropparna tar ned ljudvolymen med ca 20 dB(A).

Men en hel del andra stördes – för redan vid ca 21.30-tiden så började publiken droppa av. Vid sista dansen ca kl 22.20-tiden – så var publiken på dansgolvet lätt räknade – minst sagt. Uppskattningsvis högst 15 par.


I t ex Ramshall – där det ej finns någon akustikinredning – så är 85 dB(A) ej särskilt mycket för högt – för där är publiksorlet som vanligast ca 79 dB(A) i pausen. Det finns orkestrar som jag har pratat med – som har sagt att dom har ungefär samma inställningar på sina ljudanläggningar oavsett var dom spelar. Frågan blir om det kan ses som idealt ?

Jag har sedan 1956 till och ifrån varit flitig dansbanenötare. Sedan början av 1980-talet så har jag ALDRIG upplevet att någon orkester har lyckats med att spela för lågt. Det har som princip ALLTID varit på tok för högt. Tankeväckande ?


För att kontinuerligt kolla om ljudvolymen är på en perfekt lagom nivå – så kan måhända det följande vara ett gott tips, kanske…💡

När ni på scenen under låtarna parallellt hör publiksorlet soft i bakgrunden – så är det ett säkert tecken på att ni ej spelar för högt. När ni ej hör det – så är ljudvolymen för musiken helt enkelt åt hållet för högt. Jag kunde ej höra något av publiksorlet under låtarna på dansgolvet – så jag kan tänka mig att det ej hördes på scenen heller.


Hörs publiksorlet – så kan det vara ett bra sätt för att kontinuerligt – oberoende av om gehöret är på ”deken” eller ej – ha koll på ljudtrycksnivån vid Era spelningar live – eller ?

Om hur sådan dansmusik upplevs och applåderas av publiken t ex här.


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Bevisligen har den världsunika fina svenska danskulturen haft sin kräftgång under mer än 30 år – och då ej minst i dags dato. Ramshall och Tingvalla har numera bara dans var fjortonde dag – efter att i ”evigheter” därföre ha kört varje vecka.

Ekebo – som sedan ”urminnes” tider har kört fredagsdans på en bana – och lördagsdans på två dansbanor – har som princip ej haft dans på flera år – vare sig på fredagar eller lördagar. Men dom försöker nu igen ca en gång per månad – och då företrädesvis på torsdagar. Detta i bara mitt närområde.


Kan detta ha något att göra med att orkestrarna spelar med discosound (= ”adrelanin-stuk”) = allmänt högt (omöjligt att verbalt kommunicera med varandra utan att mer eller mindre skrika) – och de lågfrekventa basljuden påtagligt högre än för diskantinstrumenten och sången❓

Jag gör ej mina rankningar för att jävlas med orkestrarna – utan precis tvärtom. Jag rankar (med a) för att om möjligt dra strån till stacken renässans för den världsunika fina svenska danskulturen = mer och mer publik på dansbanorna = fler och fler dansbanor = fler och fler speltillfällen för dansbandsmusikerna osv.

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och ej minst publik – skulle kunna annat än applådera en sådan renässans ? Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

Ha det så gott det går !
önskar Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta email finns även publicerat på min blogg här
https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/


PS.
På Per Håkans Faceboksida så hade dom bl a skrivit här: ”…Tisdag så kommer vi till Sundspärlan och ställer till med lite oljud…”. Så jag gjorde den följande kommentaren här: ”Tack så mycket för en go danskväll med Er på Sundspärlan. Min ranking under vardande av kvällen finns på min blogg här.

Tills Wi möts igen…
Ha det så gott det går !
önskar Josef”


Det svarade Per Håkans på här: ”Josef Boberg du är en stor jävla idiot och de du skriver är bara skitsnack!! Du fattar inte ett jävla dugg va du pratar om och det är vi ett flertal orkestrar som skriver under på! Tycker du ska låta bli att visa ditt fula nylle i fortsättningen!!”

Båda kommentarerna är nu raderade av Per-Håkans + att jag ej längre kan kommentera på Per-Håkans Fb-sida. Men jag gillar på Fb i alla fall Per-Håkans orkester fortvarigt. Jag tycker det var klokt av Per-Håkans att radera sin svarskommentar.

Personliga påhopp har jag vuxit ifrån att respondera på – så jag besvarade ej kommentaren. Detta av det enkla skälet att det finns ingenting i sak i kommentaren att besvara – utifrån vad jag ovan har skrivit om danskvällen som sådan.



GLENN ENDYS I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 24 JANUARI 2015

Det följande är skickat som email till Glenn Olsson glenn_endys@yahoo.se den 27 januari 2015 kl 12:07:


RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 24 JANUARI

Hej Glenn & Co,

Tack så väldigt mycket för en renodlad CD-stukskväll = soft dansmusik efter pausen = diskantinstrumenten och sången ljudtrycksmässigt högst – och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre. Det var fler än jag som gillade det – för ni fick ju applåder efter i stort sett varje låt efter pausen – för att ej tala om applådåskorna som ni fick i anslutning till kvällens sista tre danser.
GRATTIS !


Kroppen = Själen blir helt enkelt ”hög” av det – för dom som är mer eller mindre musikaliska = flera än 90 % av publiken på dansbanorna. Himmelskt – minst sagt – relativt det musik- och publikstörande discosoundet – som i allt väsentligt har dominerat dansmusiken live på tok för länge = mer än 30 år tillbaka – som jag ser det i vart fall.

Sensuell = dansstimulerande dansmusik live – kan det väl ALDRIG bli med discosound ? I vart fall ej för den mer eller mindre musikaliska delen av publiken.


Ljudvolymen för den måttligt månghövdade publiken (det var tämligen halt väglag) var i pausen ca 80 dB(A) – och ni spelade efter pausen med måttliga 85 dB(A). Aningen högt i o f s – relativt ljudvolymen för publiksorlet. Men vaddå… – Rom byggdes ju ej på en dag.

Jag är den förste att inse att det kan vara väldigt lite lätt att över en natt växla från mer eller mindre renodlat discosound (= ”adrelanin-stuk”) = allmänt på tok för högt – och de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så högt som diskant-instrumenten och sången – till CD-stuk = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik. Det får lov att ta sin tid.


För att kolla om ljudvolymen är på en perfekt lagom nivå – så kan det följande vara ett gott tips – enär ni ännu ej har skaffat Er en ljudtrycksmätare = dB(A)-mätare – enligt vad Roger själv sa efter spelningens slut.

Himla intressant också – att få tillfälle att efter spelningen få tillfälle att prata direkt på plats med Dig – och några av de andra i det goa Glenn Endys-gänget vid korvkiosken. Jag hörde i o f sig publiksorlet svagt i bakgrunden efter pausen parallet med musiken – men som sagts för svagt.


När även ni på scenen under låtarna hör publiksorlet mer än väl i bakgrunden – så är det ett säkert tecken på att ni ej spelar för högt. När ni ej hör det – så är ljudvolymen för musiken helt enkelt åt hållet för högt. Ett bra sätt för att ständigt och jämt – oberoende av om gehöret är på ”deken” eller ej – ha koll på ljudtrycksnivån vid Era spelningar live ?

Den ljudtrycksmätare jag använder är i all sin enkelhet fiffig – minst sagt. När jag trycker på den första knappen – så får jag ett flytande värde på det sammantagna ljudvolymen i dB(A) av diskant och bas. Jag gör en bedömning av medelvärdet av det.


Med mitt gehör avgör jag sen om basen eller diskanten är högst. I de allra flesta fall har det varit och är fortvarigt de lågfrekventa basljuden som är högst. Sen trycker jag på knapp två – och då får jag ljudtryckstopparna på de lågfrekventa basljuden.

För att eliminera felvisning och för att ej onödigtsvis redovisa för höga ljudtryck – så reducerar jag mina uppmätta värden med minst 3 dB(A). Det fungerar – för ingen av de orkestrar som har ljudtrycksmätare – har sagt till mig att mina redovisade värden är för höga.

Den ljudtrycksmätare jag har finns bl a på nätet här – och har artikelnr 48203. Men numera kan vem som ladda ned en ljudtrycksmätare till mobilen helt gratis – på Arbetsmiljöverkets hemsida här.


Det viktigaste av allt är ändå att CD-stuk = soft dansmusik live äntligen är på G = diskantinstrumenten och sången högst – och basgitarren och trummorna ljudtrycksmässigt 1-2 dB(A) lägre. Det VAR så i lördags efter pausen – ifall jag skall tro på vad mina öron fick uppleva – och det gör jag. Hur ni spelade före pausen lämnar jag helt enkelt därhän – därför att ni rättade ju till det i ”andra halvlek”.

Er musikaliska och sångliga skicklighet – kom verkligen till sin rätt efter pausen – och publikens många applåder var ju en god kvittens på det.


När alla orkestrar framöver spelar som ni gjorde i lördags efter pausen – så är min roll som rankare (med a) till sin ände kommen. Det kommer jag att uppskatta mycket – därför att jag lägger sedan ca fyra år tillbaka ned en hel del tid på att skriva mina rankningar, skicka email till orkestrarna och svara på dem – i de sällsynta fall jag får något svar att besvara, svara på kommentarer på min blogg osv.

Men vaddå… – var sak har sin tid.


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


I Ramshall efter pausen så var helt enkelt min dröm näst intill uppfylld ! Mycket mera av sådant – och jag tror på goda grunder att Wi relativt snabbt kan börja se den bortre parentesen – för den sedan ca 30 år tillbaka pågående kräftgången, och då ej minst i dags dato – för den världsunika fina svenska danskulturen.

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och publik skulle kunna annat än applådera det❓


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

Ha det så gott det går !
önskar Josef

Tel.nr 0430-215 66


Detta email finns även publicerat på min blogg här
https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

På detta har jag ännu ej fått något svar.



FERNAN DOZ I TINGVALLA MÅNDAGEN DEN 5 JANUARI 2015

Det följande är skickat som email till Anders Nordlund nordlund@fernandoz.se den 14 januari 2014 kl 22:20:


TINGVALLA MÅNDAGEN DEN 5 JANUARI

Hej Anders & Co,

Tack så mycket för en himla go danskväll med Er i Tingvalla. Men bortsett ifrån välkomstapplåderna efter första låten – så blev det rätt magert med applåder under kvällen.

Vad berodde det på ?

Tja… – det står skrivet i stjärnorna – men jag upplevde framförallt Dig som lite åt hållet ”avslagen” före pausen. Men det rättade till sig efter pausen. Har ni haft semester över julhelgen – eller har ni spelat så mycket att ni var åt hållet lite speltrötta ?


Ljudvolymen för publiksorlet, för den måttligt månghövdade publiken var i pausen ca 79 dB(A) – och ni spelade hela ”först halvlek ”med ca 84 dB(A) – och hade perfekt ljudtrycks-balans mellan diskantinstrument och sången och de lågfrekventa basljuden.

Publiksorlet under låtarna ”första halvlek” hördes hela tiden som ett rofyllt bakgrundssorl. Det störde ej alls att uppfatta sången och musiken som sådan – utan precis tvärtom. Den här NATURLIGA ljudtrycks-balansen mellan musiken som sådan och publiksorlet – har jag ej upplevt på tider jag minns. Så den rådande rädslan hos orkestrarna för att publiken ej skall höra musiken – borde spelemännen förpassa dit där den hör hemma = soptippen.


Under de senaste ca 30 åren har jag ALDRIG upplevt att en orkester har spelat för lågt – utan bara för högt. Däremot att orkestrar har bullrat bort möjligheten att höra musiken = diskanten (diskantinstrumenten och sången) – med mer än dubbelt så höga ljudtryck för de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) – har ju snarare varit regel än undantag – under de här på tok för många discosounds-åren på dansbanorna.

När ni på scenen under låtarna också hör publiksorlet i bakgrunden – så är det ett säkert tecken på att ni ej spelar för högt. När ni ej alls hör det – så är ljudvolymen för musiken helt enkelt mer eller mindre på tok för högt. Ett bra sätt för att – oberoende av om gehöret är på ”deken” eller ej – och om ni ej har en decibelmätare – ha bra kontinuerlig koll på ljudtrycksnivån ?


Efter pausen så åkte ljudvolymen för diskantmusiken och sången upp ca 2 dB(A) och för de lågfrekventa basljuden likaså – med ljudtrycksspetsar uppåt 90 dB(A). Vet då att hörseln uppfattar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen. Så efter pausen kunde jag ej längre höra publiksorlet i bakgrunden.

Min reflektion över detta landar på att egentligen behöver ni ej någon ljudtrycksmätare för att kolla om det är perfekt lagom högt. Hör ni publiksorlet som ett bakgrundssound – såväl för de lugna såväl som för de snabba låtarna – så är det helt enkelt perfekt lagom.
Skitenkelt – eller ?

Det här med att ljudvolymen för musiken åker upp i ”andra halvlek” är snarare regel än undantag för som princip alla orkestrar. Vad beror det på ? Blir ni lomhörda under pausen ?


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Under första ”halvlek” så spelade ni näst intill min dröm. Mera av sådant – och jag är in i märgen övertygad om att Wi tämligen snart kan skönja den bortre parentesen – för den sedan mer än 30 år tillbaka pågående kräftgången, och då ej minst i dags dato, för den världsunika och fina svenska danskulturen.

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och publik skulle kunna annat än applådera det❓


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

Ha det gott… / Josef

Tel.nr 0430-215 66


Detta finns även publicerat på min blogg här https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

På detta har jag ännu ej fått något svar.



STENSONS I RAMSHALL JULDAGEN DEN 25 DECEMBER 2014 – samt som en inlagd ”parentes” i den följande texten = Stensons dunder och brakspelning = renodlade discosound (= ”adrelanin-stuk”)-spelning i Tingvalla på nyårsaftonen

Det följande är skickat som email till Roger roger@stensons.se den 26 december 2014 kl 13:29:


RAMSHALL JULDAGEN DEN 25 DECEMBER 2014

Hej Roger & Co,

Välkomstapplåderna efter kvällens första låt blev lite tama – men ni fick ju ändå en hel del ströapplåder under kvällen. Dock… – vid 23-tiden så började delar av den måttligt månghövdade publiken att droppa av – och vid sista dansen fanns det bara ett fåtal kvar.

Hur kunde det komma sig ?


Tja… – det kan ju skyllas på mycket – t ex julmaten – men jag tror att det berodde på att Era ljudtryck var för höga.

Publiksorlet för den måttligt månghövdade publiken var i pausen ca 78 dB(A) – och ni spelade med ca 86 dB(A) för diskanten (diskantinstrumenten och sången) och ca 91 dB(A) för de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) – med ljudtrycksspetsar uppåt ca 100 dB(A). Vet då att 3 dB(A) upplever hörseln som en fördubbling av ljudvolymen. Så det blir ju några fördubblingar från 78 dB(A) till 86/91 dB(A) – om hen så säger.

I arbetslivet vet alla att ljudtryck över 79 dB(A) dels kan skada hörseln – och ej minst stressar = tröttar personalen – såväl fysiskt som mentalt. Därför är det av ren självbevarelsedrift som arbetsgivare tillhandahåller och ser till att personalen använder hörselskydd.


Det spelar ingen roll om ljudet alstras av maskiner, apparater osv – eller av musik. Ljudtryck över 79 dB(A) tröttar helt enkelt Kroppen och kan ge irreversibla = permanenta hörselskador.

Men för höga ljudtryck är som radioaktiv strålning – Wi tål höga värden under kort tid. Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT) menar att musik live med ljudvolymen 85 dB(A) och däröver kräver hörselskydd – för att ej riskera att få permanenta hörselskador. Jag kan ej i min vildaste fantasi tro att dom har fel för sig. Vad tror det goa spelgänget Stensons ?


Det är omöjligt att träna sig till tålighet för höga nivåer av radioaktiv strålning = den som tränar dör helt enkelt.

Det är omöjligt att träna sig till att tåla = må bra fysiskt och mentalt av ljudtryck för dansmusik live över 80(A). Förr eller senare ger sådant skador. Det är bara en fråga om hur lång tid per tillfälle – och under hur många år hen utsätter sig för det.


För höga ljudtryck för diskanten = diskantinstrumenten och sången – kan publiken skydda sig mot med t ex musikproppar. Lågfrekventa basljud = basgitarren och trummorna går det ej att skydda sig emot. Den lågfrekventa delen av musiken går helt enkelt rakt in i och rakt igenom Kroppen bokstavligt talat – och stör varenda cell, alla kroppsorgan osv + ödelägger mer eller mindre förmågan att uppfatta diskantmusiken som sådan. Mera ingående i sak om det här.

Ifall den lågfrekventa delen har ljudtryck över 80(A) – så far wåra ca 13 miljarder kroppsceller och ca 100 miljarder hjärnceller helt enkelt mer eller mindre illa. Alla dessa celler interagerar = samverkar normalt – ifall de ej t ex störs av höga lågfrekventa basljudtryck – på ett ofattbart perfekt sätt – oavsett ifall Wi är kärnfriska eller mer eller mindre sjuka. Tala om ett fantastiskt mini-Universa !

Saga eller Sanning❓


I begynnelsen av 2014 – så var det en 68 år livserfaren man vid god vigör (t ex ej överviktig p g a ett övermått av kolhydrater och socker i kosten) – som i Tingvalla dansade sin sista dans = han fick hjärtinfarkt och dog på platsen. Orkestern som var där – spelade med ljudtryck för diskanten en bra bit över 85 dB(A) – och för de lågfrekventa basljuden vida högre.

Huruvida detta var huvudorsaken till mannens hädanfärd – eller bara bidrog till att det hände – står skrivet i stjärnorna. Men jag kan i vart fall ej utesluta – att framförallt de höga lågfrekventa ljudtrycken för basgitarren och trummorna – mer eller mindre kan ha bidragit.


DUNDER OCH BRAK = DISC0SOUND I TINGVALLA UNDER NYÅRSAFTONEN

Ljudvolymen för den månghövdade publiken var i pausen ca 78 dB(A) – och Stensons drog på för kung och fosterland med ca 88 dB(A) för diskantinstrumenten och sången, 93 dB(A) för de lågfrekventa basljuden och med ljudtrycksspetsar över 100 dB(A) = renodlat discosound (= ”adrelanin-stuk”) – minst sagt.

3 dB(A) upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudvolymen. Från 78 till 93/100 dB(A) är det ju en hel del fördubblingar – om hen så säger.

Ca en kvart in på det nya året så var det en man som med ”buller och bång” stöp som en oxe i golvet. Jag var ett par meter ifrån där det hände – så jag kunde ej undgå att höra det – trots den bullriga musiken. Alla som dansade slutade momentant med det – och musiken tystnade. Det senare var himla skönt – rent ut sagt.


Efter ca 15 minuter så tog mannen sig därifrån på egna ben – med stöd av sina anhöriga. Han fick unisont varma och långa applåder för det av publiken. Den enda applåden av det slaget under kvällen.

Det visade sig att han hade fått ett epilektiskt anfall. Huruvida det berodde på de omänskligt höga ljudtrycken för framförallt de lågfrekventa basljuden – står skrivet i stjärnorna. Men jag kan i vart fall ej utesluta – att de omänskligt höga ljudtrycken för framförallt de lågfrekventa basljuden – i hög grad kan ha bidragit.


Stensons-grabbarna är uppfödda med = ”ammade” med discosound (= ”adrelanin-stuk”) sedan barnsben = dom har inget gehör för att spela live med CD-stuk = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik. Tragiskt men sant – bevisligen.

Det kan ses som styrkt i sig av att trummisen i Stensons har en avancerad utbildning på ljud som sådant och ljudtryck. Han har också en ljudtrycksmätare = dB(A)-mätare – enligt vad han sa till mig i Ramshall juldagen.


Men vad hjälper det ifall gehör för CD-stuk = soft dansmusik live saknas – för då blir det per automatik discosound (= ”adrelanin-stuk”). Det är oundvikligt.

Men använder Stensons trummisens ljudtrycksmätare – för att ställa in ljudtrycken med vid soundchecken – och ej minst för att senara under HELA spelkvällen kontinuerligt kolla in hur det faller ut – och i så fall hur ?


Ljudtrycksmätaren är ett högeligen tillförlitligt = odiskutabelt verktyg = hjälpmedel. Då framförallt för att få till naturlig ljudtrycks-balans mellan diskantinstrumenten och sången – och de lågfrekventa basljuden = diskanten högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre. Ej mer och ej mindre än så.

När CD-stuk = soft dansmusik live ljudtrycksmässigt är lagom inställd – så hörs musiken som sådan fullt tillräckligt. En kvittens på det är att då hörs parallellt publiksorlet som ett soft bakgrundsljud – utan att störa musikupplevelsen som sådan. Så egentligen behövs det ingen ljudtrycksmätare för att ställa in CD-stuk = soft dansmusik live perfekt.


Ifall jag blev inbjuden till att övervara någon av Stensons soundchecker framöver – så skulle jag kunna bidra med en hel del nyttig kunskap, tror jag… = är jag rätt säker på.

Kommer jag att få någon sådan inbjudan månntro ?


Jag kommer ej att skicka detta som ett email till Stensons. Detta av skälen att bevisligen har ”Stonesons”-grabbarna ännu inget gehör för CD-stuk = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik. Men det kan dom ”träna” upp sig på genom att använda trummisens ljudtrycksmätare. Jag vet att det går – därför att jag har själv gjort så. Kan jag så kan vem som göra detsamma, tror jag… = är jag rätt säker på.

”Stonesons”-grabbarna förefaller ej heller ha någon begreppsvärld om att applåder är en kvittens på att publiken gillar det orkestrarna levererar – bevisligen. Applåderna under kvällen blev hart när obefintliga – men det föranledde dom ej att göra någon förändring av inställning av ljudtrycken.

Men det kan dom ju också ”träna” upp sig på. Detta i meningen ta intryck av om applåderna uteblir – och sen laborera en del med ljudtrycken för att se om det blir mera av applåder – och då företrädesvis genom att sänka ljudtrycken si eller så. Jag har ännu aldrig upplevt annat än att då vaknar publiken till Liv = applåderar mera.


Därtill kan det ju vara så att mitt tidigare email – i mer eller mindre i hög grad – kan ha bidragit till – att det blev så jävligt omänskligt med ljudtryckena som det blev i Tingvalla. Dom blev och var helt enkelt förbannade p g a mitt email. Om hur sådan ilska kan yttra sig här – och om mitt förhoppningsvis åt hållet ”avväpnande” svar på det här.

”Stonesons”-grabbarna ville måhända i Tingvalla bevisa att jag har fel i att ljudtryck över 80(A) – och då särskilt uttalat för de lågfrekventa basljuden – är en styggelse för en frisk kropp – och naturligtvis i än högre grad för någon som är lite krasslig.

Så jag låter den ”björn som sover sova” = tills vidare fortsätta med det.


Några få låtar efter pausen så hade ca hälften av publiken droppat av. Varför tror Du ? Efter incidenten med den ”klubbade oxen” på dansgolvet – så var de få som stannade kvar lätt räknade – minst sagt.

Normalt brukar jag åka hem efter pausen – när ljudtryckena för de lågfrekventa basljuden är över 90 dB(A). Man va fan – 200 kr i inträde, en resa på ca fem mil med bilen och nyårsafton – så jag stannade kvar. Men efter den ”klubbade oxen”-scenariot så tog jag i alla fall min Josef ur ”Stonesons” ljudtrycks-skola – och åkte hem. Det ångrade jag ej.


På vägen ut så märkte jag att jag hade fysisk smärta i hjärtat. Jag har ingen diagnos om hjärtbesvär. Men efter ca en halv timme i bilen – så gick det mer eller mindre över. Dock… – jag var ”förlamande” trött i Kroppen – och det kan jag ”sätta mitt huvud på” i allt väsentligt hade med de på tok för höga = omänskliga basljudtrycken att göra.

När jag har varit på dans – där det företrädesvis spelas med CD-stuk = soft dansmusik live = diskantinstrumenten och sången högst – och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre – så brukar jag under hemfärden och därefter vara ”vital som en lärka” fysiskt och mentalt. Därför kan det ibland vara lite svårt att somna när jag kommer hem ifrån sådana himmelska danskvällar.


När jag kom hem från Tingvalla – så fullkomligt stöp jag i sängen som en klubbad oxe – och somnade på några ögonblick. Vad säger det Dig ?

Som snart 74 år livserfaren – så är det klokt att inse att jag ej har evigheter kvar att leva som en varelse i kött. Jag har sagt att en idealt skön fysisk död för mig – skulle kunna vara att dö under en dans på parkett – med en go Qvinna i famnen till go dansmusik = CD-stuk = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik.

Att dö på dansgolvet menar jag då naturligtsvis ej alls att spelas till döds med på tok för höga = omänskligt höga ljudtryck för de lågfrekventa basljuden – skulle kunna vara ens i närheten av mitt ideala dödsscenario.


Det är i lag stadgat att det måste finnas en person i en elfirma – som har behörighet för sådana installationer. Hen ansvarar för de anställda utför sina arbeten på ett yrkesmässigt korrekt sätt – samt ej minst att det utförs så att de anställda själva ej kommer till skada.

Elektricitet är ej att leka med – vet jag som har elbehörighet sedan 1960-talet – och har varit yrkesverksam inom området ett antal år.

Lågfrekventa basljudtryck över 85 dB(A) är ej heller att leka med – vet jag som till och ifrån har varit flitig dansbanenötare sedan 1956 – och då särskilt under de senaste ca fem åren.


Det är i lag stadgat att ha körkort för att få lov att framföra fordon på allmän väg. Däri ingår bl a att förstå sig på vad hastighetsmätaren visar – och anpassa bilens hastighet till vägen, trafiken, bilens skick osv – och ej minst till vad vägskyltarna säger om högsta tillåtna hastighet.

En dansbana är en ”allmän väg” = offentlig. Så dags snart för att en av musikerna i orkestrarna måste ha behörighet för att orkestrarna skall få lov att framföra sin musik offentligt ?

I o f s så finns Socialstyrelsens föreskrivna högsta tillåtna ljudtryck för musik live om 100 dB(A). Men det är ju ingen begränsning egentligen – utan mera av en ”uppmaning” till musiker att spela på tok för högt.


Spelas diskantinstrumenten och sången med 100 dB(A) – så kan publiken skydda sig för det med musikproppar. Spelas de lågfrekventa basljuden med ljudtryck över 80(A) – så är det omöjligt för publiken att skydda sig för det.

Detta därför att dessa lågfrekventa basljud går helt enkelt rakt in i och rakt igenom Kroppen, bokstavligt talat, och ställer till oreda – som kan vara mycket mycket värre än hörselskador – för att kunna leva ett normalt liv. Ingående i sak om det här.

Apropå hörselskadan tinnitus – så har redan ca 1,5 miljoner i Sverige det = ca 17 procent av befolkningen – p g a för höga diskantljudtryck för bl a dansmusik live. Om det här. Är det tillräckligt många – för att musikerna SJÄLVA skall inse att någonting är åt helvete fel ?


Så – ”Det Gäller Livet !” – bokstavligt talat – för den världsunika fina venska danskulturens överlevnad – som jag ser det.

Saga eller Sanning ?


Musikaliskt är Stensons ett riktigt höjdargäng – som jag upplever det. Därför tycker jag att det är himla synd – att ni än så länge ej har kommit på att leverera, Er i grunden så himla goa dansmusik, med CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre.

Discosoundet (= ”adrelanin-stuk”) – som har varit det dominerande spelsättet för de flesta dansorkestrar sedan början av 1980-talet – och då ej minst i dags dato – tycker jag nu år 2014 har gjort sitt. Det spelsättet borde kunna förpassas dit där det hör hemma = diskoteken f v b till soptippen.


Min bedömning är att i så fall skulle tillströmningen av publik på kort tid öka högst påtagligt = den världsunika fina svenska danskulturen skulle få en renässans. Vem av musiker och publik skulle kunna beklaga det ? Fler än 90 % av publiken är så musikaliska att de vill höra ”riktig” dansmusik även live = CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre.

I o f s så kan jag ha fel i det – men det kan jag ej föreställa mig att jag har.

Vad tror Stensons-gänget ?


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Nu skall det bli intressant att se – ifall det i o f s lovande dansbandet Stensons – fortsätter med att spela discosound (= ”adrelanin-stuk”) = diskantinstrumenten och sången allmänt högt = betydande långt över 85 dB(A) – och de lågfrekventa basljuden = basgitarren och trummorna fler gånger högre – eller om ni ”hittar” spaken på förstärkaranläggningen och i vart fall rejält drar ner de lågfrekventa basljuden.

Så jag ser fram emot nästa danskväll med Er, verkligen… Detta därför att jag som publik är högeligen intresserad av hur det blir med den världsunika fina svenska danskulturen. Fortsatt ”evig” kräftgång, p g a på tok för höga ljudtryck – och då framförallt för de lågfrekventa basljuden, eller om det blir en renässans ?

Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

Gott slut av 2014
och
Gott Nytt Dansmusik-År 2015 !

önskar Josef

Tel.nr 0430-215 66


Detta email finns även publicerat på min blogg här https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

På detta har jag ännu ej fått något svar.



JENNY SALÉNS I TINGVALLA LÖRDAGEN DEN 20 DECEMBER 2014

Det följande är skickat som email den 26 december 2014 till Jenny & Co på Jenny Salens hemsida här:


TINGVALLA LÖRDAGEN DEN 20 DECEMBER 2014

Hej Jenny & Co,

Tack så mycket för en förtrollande danskväll musikaliskt osv efter pausen. Egentligen skulle detta mer än väl räcka som ranking – men då jag är en ”ordbajsare” av rang – så skall jag ändå klä detta i lite flera ord.


Välkomstapplåderna efter kvällens första låt blev rätt bra – såväl som att ni fick en hel del ströapplåder därefter också. Men efter första låten efter pausen blev det både starka och långa applåder – och ni fick mycket mera av ströapplåder efter pausen än före – för att ej tala om ”tack för kvällen”-applåderna i anslutning till kvällens sista låtar.

Hur kunde det komma sig ?


Publiksorlet för den måttligt månghövdade publiken (julbrådskan kräver sin tribut – och företrädesvis för Qvinnorna. Normalt är det överskott på Qvinnor – men igår var det överskott på män !) i pausen var ca 81 dB(A) – och ni spelade med ca 84 dB(A) för diskanten och ca 2 dB(A) högre för trummorna före pausen. Efter pausen blev det ca 84 dB(A) för såväl diskanten som för de lågfrekventa basljuden. M a o så spelade ni efter pausen med perfekt CD-stuk = soft dansmusik live = diskantinstrumenten och sången högst – och basgitarren och trummorna ljudtrycksmässigt 1-2 dB(A) lägre.

GRATTIS ! – och det är första gången på tider jag minns som jag har fått uppleva det på dans under en hel ”halvlek”. Tack så mycket för det !


Musikaliskt och dansmässigt så blev därför kvällen efter pausen förtrollande för mig. Trots att det var ett underskott av Qvinnor – så dansade jag alla danserna under kvällen, förutom en – inklusive att jag blev uppbjuden både första och sista dansen – och av samma goa Qvinna.

Hon och jag tackade Dig och de andra i bandet efter sista dansen för en himla go kväll. Och det föll nog i ”god jord” hos Er – som jag upplevde det. Sen pratades Wi vid lite vidare vid hennes bord – tillsammans med hennes väninna. Båda är lite mera viktiga än vad som är bekvämt – så Wi kom osökt in på det här med kostens betydelse för det.


Jag kunde då ej låta bli att säga – att jag för ca fem år sedan tog bort det mesta av kolhydraterna och sockret i mitt kosthåll – till förmån för mera av animaliskt fett och vegetabiliskt fett av typ kokosolja och olivolja. Detta därför att jag då under ca 68 år hade ätit ”på mig” en livshotande kärlkramp – bokstavligt talat. Efter ca 20 månader med min nya kolhydrat- och sockersnåla kost så var min kärlkramp ”puts väck”.
Otroligt men Sant !

Så med dr Annika Dahlqvists artegna LCHF-kost, sedan mer än fem år tillbaka, så har jag blivit frisk som en nötkärna.

Tränar gör jag aldrig – men en timmes promenad i lugnt tempo blir det som vanligast varje dag. Det har jag hållit på med sedan mitten av 1970-talet. Det mår min Kropp helt enkelt utmärkt bra av.


Jag har skrivit ihop lite om detta – och om sambanden mellan kost och hälsa allmänt sett på några få A4-sidor. Det har jag alltid med mig när jag är på dans. Ifall ämnet kommer upp – så brukar jag då erbjuda den/dom jag pratar med detta. Det gjorde jag igår kväll också – och båda tog intresserat och tacksamt emot det.

Nu skall det bli intressant att mötas igen på dans – för att se om det blir mera av första och sista danser på parkett – och om budskapet om sambandet mellan kost och hälsa är på väg att ”gå hem”.


Nu åter till ämnet go dansmusik:


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


I Tingvalla efter pausen så var helt enkelt min dröm uppfylld ! Mycket mera av sådant – och jag tror på goda grunder att Wi relativt snabbt kan börja se den bortre parentesen – för den sedan ca 30 år tillbaka pågående kräftgången, och då ej minst i dags dato – för den världsunika fina svenska danskulturen.

Vem eller vilka av musiker, arrangörer och publik skulle kunna annat än applådera det❓


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

God och Fröjdefylld avslutning av Julen !
och
Gott Nytt Dansmusik-År 2015 !

önskar Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta email finns även publicerat på min blogg här https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

På detta har jag ännu ej fått något svar.



CLAES LÖVGRENS PÅ SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 9 DECEMBER 2014

Det följande är skickat som email till Mats Tigerström mats@nojeskallan.se den 11 december 2014 kl 09:56 f v b till Claes Lövgren:


SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 9 DECEMBER

Hej Claes & Co – och tack så mycket för Er goa spelning på Sundspärlan.

Er repertoar är bra, Er musikaliska skicklighet likaså – och Er spelglädje syntes och hördes under den här kvällen. Din och de andras sång går ju ej av för hackor heller. Ni fick ju en del applåder under kvällens förlopp – och det var ju en bra kvittens på att publiken gillade det ni levererade.

Dock… – jag tycker i alla fall att ni hade varit värda än mera av publikens applåder. Vad berodde det på att det ej blev så ?


Tja… – vem vet – men jag tror… = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var lite för högt. Publiksorlet för den tämligen månghövdade publiken var före första låten ca 70 dB(A) och i pausen ca 72 dB(A) – och ni spelade med ca 82 dB(A) för diskantinstrumenten och sången.

Dock… – basgitarren och trummorna hade ni ställt 3 dB(A) högre än för diskanten (diskantinstrumenten och sången) som ett medelvärde. Högre för de snabba låtarna och lägre för de lugna. Applåderna kom ju företrädesvis på de lugna låtarna.

Mina mätningar gjorde jag på hyllan mitt emot scenen på andra sidan dansgolvet = där är musikljudvolymen som lägst och ljudvolymen från publiken som högst. I mitten av dansbanan är ljudvolymen för musiken ca 2 dB(A) högre än på hyllan.


Vet då att 3 dB(A) http://www.ammot.se/skador.php upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudvolymen. Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar vid ljudvolymen 79 dB(A) och däröver – som tar ned ljudvolymen med ca 20 dB(A).

Men en del andra stördes – för efter 21-tiden så började en del av publiken att ”droppa av”. Men det var ändå flera kvar i slutet av kvällen – än vad det vanligen brukar vara – relativt sett. Också en kvittens på att publiken gillade dansmusiken Claes Lövgrens levererade.


Bra i o f s – men hur vore det ifall ni sänkte ljudvolymen med mer än 3 dB(A) för basgitarren och trummorna vid Er nästa spelning ? Detta för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut – och om ni då får än mera av applåder ?

Men det går ju ej att på gehör få till – därför att: ”När det gäller ljudtryck så skyddas wår hörsel av att Wi blir lomhörda = ju högre ljudtryck ju snabbare och mera lomhörda blir Wi. Den processen börjar vid ca 79 dB(A). Det innebär i sig att gehöret för om ljudvolymen är si eller så mer eller mindre upphör att fungera som tillförlitligt vid ca 79 dB(A) och däröver. Det är helt enkelt naturligt.” – slut citat härifrån.


Så hur skulle det bli ifall Claes Lövgrens inför kommande spelningar utrustade sig med en ljudtrycksmätare = decibelmätare – som numera helt gratis kan laddas ned till mobilen på Arbetsmiljöverkets hemsida här. Orkestrar har ju att leverera ljudtryck som musik till publik – och då tycker jag att det är högst rimligt att orkestrarna också har en ”hastighetsmätare” = ljudtrycksmätare – för att kolla hur ”fort/sakta” dom ”kör”. Vad tycker Du ?

Finns det någon enda normalhörande och mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör basgitarren och trummorna – när ljudvolymen för de lågfrekventa basljuden är 1-2 dB(A) lägre diskantinstrumenten sången ?


Det är ingen tillfällighet att just 80 dB(A) är gränsvärdet för ljudtryck i arbetsmiljöer = då skall arbetsgivare tillhandhålla godkända hörselskydd – samt har skyldighet att se till att personalen använder dem. Detta därför att hen ”vänjer sig” tämligen snabbt vid på tok för höga ljudtryck p g a att Wi blir lomhörda – och så blir det sen i förlängningen av det irreversibla hörselskador.

Musikerna är ju inget undantag härvidlag – ifall jag skall tro på vad som sägs i den här tidningsartikeln – och det gör jag – såväl som att Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT) gör detsamma.


Så när Du tycker att det hörs för lågt – och därför ökar ljudvolymen till än mera över 79 dB(A) – så beror det helt enkelt på att Du själv har blivit lomhörd = mer eller mindre ”döv” för hur det egentligen låter ljudtrycksmässigt.

Så i det läget borde du ju istället göra tvärtom = minska ljudvolymen – för att återfå Din förmåga att höra hur det låter med en icke lomhörd hörsel. Men ett än säkrare sätt är ju att hela tiden ha en ljudtrycksmätare = decibelmätare påslagen – för den ljuger aldrig – som ju hörseln = gehöret gör. I vart fall vid ljudtryck på 79 dB(A) och däröver. Det är ingen större skillnad på ljudvolymen på scenen och på dansgolvet – och det brukar vara detsamma i den bortre delen av dansbanan och på scenen.


”Örat” på en videokamera ljuger ej. Ett exempel på för hög bas för dansmusik live låter med videokamerans avslöjande ”öra” finns t ex här https://www.youtube.com/watch?v=At3riHr-Gms = det är basgitarren och trummorna som övertrumfar det hela. Ett exempel på hur det borde låta med Er även live här https://www.youtube.com/watch?v=Vv3EzH_v8tI = CD-stuk = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik.

Hur som med detta – så blev det en höjdarkväll med Er för mig på Sundspärlan – men det är ju inget hinder för att det kan bli än bättre nästa gång. Så igen – tack så mycket för en go danskväll med Er !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

Ha det gott… / Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta email finns även publicerat på min blogg här https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

På detta har jag ännu ej fått något svar.



MATZ BLADHS PÅ GALEJAN SÖNDAGEN DEN 7 DECEMBER 2014

Det följande är skickat som email till Niclas matzbladhs@gmail.com den 9 december 2014 kl 08:54:


GALEJAN SÖNDAGEN DEN 7 DECEMBER

Hej Niclas & Co,

Tack så väldigt mycket att Du tog initiativ till att jag fick vara med på soundchecken. Den timmen för mig med Dig och de övriga av det livs- och spelglada Matz Bladhs-gänget – lärde mig mera om dansmusikernas utgångspunkter – spelförutsättningar i olika typer av danslokaler med dagens sofistikerade instrument och förstärkaranläggningar mm – än vad jag tidigare har lärt mig under de ca fyra år som rankare av danskvällar.
TACK !

Er slogan ”Leende Dansmusik” är en ”perfekt” beskrivning – som jag ser det – av Dina och bandets utgångspunkter för att leverera högkvalitativ och go musik till danspubliken.


…Danspubliken ligger oss väldigt varmt om hjärtat men vi vill nå en ännu större publik. Därför försöker vi hela tiden utmana oss själva och branschens normer.

Vi vill utvecklas, prova nya vägar och spränga hål på gamla sanningar. Vi vill mer, berättar orkesterns sångare Conny Nilsson. …

– slut citat härifrån.


”Därför försöker vi hela tiden utmana oss själva och branschens normer.” – tycker jag är ett mycket lovvärt förhållningssätt. Stillastående är ju ”död” och att gå vidare är ju Liv.

Den världsunika fina svenska danskulturen har ju nu under ca 30 år haft sin kräftgång – och då ej minst i dags dato. Publiken sviker !

T ex Ekebo – som sedan ”urminnes” tider haft dans på två dansbanor på lördagarna + fredagsdans – har ju som princip helt lagt av med detta sedan 3-4 år tillbaka. Ramshall och Tingvalla – som har haft dans varje lördag sedan ”urminnes” tider – kör numera, sedan mer än ett år tillbaka, bara var fjortonde dag. Detta är bara i mitt närområde.


På 1970 och 1980-talen så hade varje större restaurang med självaktning dans till orkester på lördagarna – och en del även på fredagarna. Numera existerar ju hart när ej alls sådant i någon nämnvärd omfattning.

Restaurangägarna visste redan på 1980-talet varför matgästerna blev färre och färre – när dom lockade med god mat med dans till orkester = ljudvolymen var så högt att det ej gick att umgås socialt på ett ”vettigt sätt” – över en bit utsökt mat och god dryck i goda vänners lag.

Det försökte dom då åtgärda genom att sätta in ljudtrycksmätning som bröt strömmen till orkestrarnas ljudanläggningar. Men det hjälpte ej heller – därför att den nivån dom hade valt har jag hört var ca 88 dB(A). Det är ju på tok för högt för att verbalt kunna umgås = den nivån på ljudtryck kräver att hen höjer rösten rejält – för att kunna göra sig hörd över ett bord. Vem fan kan få ihop att sitta på en restaurang och skrika för att göra sig hörd – skulle kunna vara något att stå efter ?


Det är INGEN skillnad på att umgås verbalt på en restaurang och på en dansbana. Vid upp till ca 83 dB(A) går det rätt hyggligt att prata med varandra utan att höja rösten särskilt mycket. Under ca 79 dB(A) behöver hen ej alls höja rösten. Vet då att hörseln uppfattar 3 dB(A) som en fördubbling alternativt halvering av ljudvolymen.

När jag för ca fyra år sedan började använda musikproppar [de jag använder tar ned ljudvolymen med ca 20 dB(A)] – för att överhuvudtaget kunna vistas på en dansbana – utan att bli fysiskt trött i kroppen av ljudvolymen – och lomhörd flera timmar efter dansens slut – så blev jag nyfiken på hur det spelades i dB(A) mätt – och skaffade en ljudtrycksmätare. Den jag har finns bl a på nätet här – och har artikelnr 48203. Men numera kan vem som ladda ned en ljudtrycksmätare till mobilen helt gratis – på Arbetsmiljöverkets hemsida här.


Jag blev då förskräckt över de ljudtryck som jag mätte upp – minst sagt. De allra flesta okestar jag dansade till spelade då på ljudtrycksnivån ca 90-95 dB(A) – och som vanligast med de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) mer än dubbelt så högt = mer än 3 dB(A) högre än för diskanten (diskantinstrumenten och sången). Detsamma som renodlat discosound (= ”adrelanin-stuk”).

I det läget valde jag att börja ranka danskvällar på min blogg – och sen skicka ett email till orkestrarna med denna ranking. Reaktionerna på det skiftade. De allra flesta svarade med ingenting = tystnad. Ett litet fåtal med att odugligförklara mig som kunnig på dansmusik. Jag har nött dansbanor sedan 1956. Men några få med att via email mm föra kreativa samtal om mina synpunkter i mina ranking-email. Du Niclas i Matz Bladhs är en av de senare – och det är jag Dig evigt tacksam för.


Numera så har ljudtrycksnivån för de flesta orkestar – som jag dansar till – sjunkit till runt ca 85 dB(A) för diskanten – men de lågfrekventa basljuden ligger fortfarande för de flesta fortfarande åt hållet dubbelt så högt = ca 3 dB(A) högre. Bl a Matz Bladhs är ett undantag från den principen. Ni spelar nästan med CD-stuk = soft dansmusik live = bara någon dB(A) övervikt för de lågfrekventa basljuden. Diskanten högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas för äkta CD-stuk = soft dansmusik live – som jag ser det.

Det finns många idéer om den världsunika fina svenska danskulturens kräftgång sedan ca 30 år tillbaka. Men jag hävdar – med en dåres envishet – att den allt överskuggande orsaken är discosoundet = allmänt på tok för högt och med de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så högt ställd som diskanten. Det som de flesta orkestrar fortfarande levererar som dansmusik live – och som har varit och framförallt ÄR att se som den allt överskuggande anledningen till kräftgången.


Det är kölen på ett fartyg som bär upp konstruktionen – vet jag som under ca sex år på 1960-talet var till sjöss på företrädesvis Syd- och mellanamerika-fart med Johnson Line. Analogt är det de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) som bär upp dansmusik live. När kölen på ett fartyg hamnar ovanför vattenytan så förliser fartyget – obönhörligen. Analogt så ”förliser” dansmusik live – när ljudvolymen för de lågfrekventa basljuden ligger högre än för diskanten (diskantinstrumenten och sången) – obönhörligen. I vart fall för de som hör något sånär normalt och är mer eller mindre musikaliska = betydande flera än 90 av publiken.

Det ”förlista” spelsättet = discosoundet gjorde ju sitt intåg på dansbanorna i början av 1980-talet – och på den vägen är det i allt väsentligt fortfarande. Är det då att undra över att kräftgången för den världsunika fina svenska danskulturen förevarit – och ej minst fortfarande pågår – med färre antal danskvällar och nedläggning av dansbanor som påföljd ?

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Dansorkestrarna har ju att leverera ljudtryck i form av musik till publiken. Det som för mig är ofattbart är att orkestrarnas förstärkaranläggningar då ej innefattar en ljudtrycksmätning i dB(A) = ”hastighetsmätare” för ljudvolymen – men så är det. Dagens förstärkaranläggningar kan ju liknas vid Rolls-Royce – relativt t ex 1970-talets dito ”folkvagnar”.

Ifall jag är van vid att köra en ”folkvagn” av 1970 års modell med hastighetsmätare – och sätter mig i en Rolls-Royce av årsmodell 2014 – utan fungerande hastighetsmätare – hur fan skall jag då kunna hålla fartgränserna ? Tämligen omgående blir jag fartblind och hastigheten ökar pö om pö mer och mer. Inget konstigt alls – för det är helt enkelt naturligt att tappa orienteringen på km/tim utan tillgång på hastighets-mätare – när det bara känns komfortabelt i högre och högre farter.


När det gäller ljudtryck så skyddas wår hörsel av att Wi blir lomhörda = ju högre ljudtryck ju snabbare och mera lomhörda blir Wi. Den processen börjar vid ca 79 dB(A). Det innebär i sig att gehöret för om ljudvolymen är si eller så mer eller mindre upphör att fungera som tillförlitligt vid ca 79 dB(A) och däröver. Det är helt enkelt naturligt.

I detta perspektivet sett – så blev jag mycket förvånad – när jag pö om pö kom på att INGEN av de många orkestrar jag har haft kontakt med sedan ca fyra år tillbaka – var utrustade med en ljudtrycksmätare = ”hastighetsmätare” för musik live. Matz Bladhs är än så länge inget undantag ifrån den principen – ifall jag uppfattade Dig rätt. Men idag är det en gnutta bättre i övrigt – därför att t ex bl a Bob Stevens och Mats Bergmans är numera utrustade med decibelmätare.


Den här upptäkten blev jag å andra sidan mycket glad för – därför att det bekräftade min utgångspunkt att orkestarna ej alls medvetet hade spelat – eller än mindre spelar på tok för högt – för att ”döda” publiken med sådant discosound (= ”adrelanin-stuk”). Musikerna har ju ej haft och har helt enkelt ingen ”hastighetsmätare” – och försöker ändå så gott dom kan hålla vettiga ”farter” = mänskliga ljudtryck under i vart fall 85 dB(A) numera. Men oftast misslyckas dom med det – av det enkla skälet att gehöret som princip ej alls fungerar med någon rimlig tillförlitlighet vid ljudtryck en bra bit över 79 dB(A).

Det är ju ingen tillfällighet att just 80 dB(A) är gränsvärdet för ljudtryck i arbetsmiljöer = då skall arbetsgivare tillhandhålla godkända hörselskydd – samt har skyldighet att se till att personalen använder dem. Detta därför att hen ”vänjer sig” tämligen snabbt vid på tok för höga ljudtryck – och så blir det sen i förlängningen av det irreversibla hörselskador.

Musikerna är ju inget undantag härvidlag – ifall jag skall tro på vad som sägs i den här tidningsartikeln – och det gör jag – såväl som att Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT) gör detsamma.


Tja… – det blev långt det här om bakgrunden till den ca 30-årade kräftgången för den världsunika fina svenska danskulturen. Men vaddå… – det är ju en livsviktig fråga för dansmusikerna själva – såväl som ej minst för oss som publik – som har som livgivande ”drog” att ständigt och jämt ta ut på dans.

Apropå det – så kände jag mig efter kvällen med Er på Galejan mera vederkvickt än jag kan minnas att jag har varit någon gång under de senaste ca fyra åren på dans. Det skyller jag i första hand på att ni spelade Er himla goa dansmusik med ljudvolymen ca 78 dB(A) för diskanten och bara någon dB(A) högre för de lågfrekventa basljuden. I andra hand för att Du i slutet av kvällen offentligt tackade Josef för att jag hade ”gjort en insats”. Det kändes himla gott – minst sagt. Tack så mycket för det !


Ljudvolymen för publiksorlet, för den mycket månghövdade publiken, var i pausen ca 70 dB(A). Att det var så förhållandevis lågt – berodde på att akustiken i lokalen är bra – men framförallt på att ni spelade med ett mänskligt ljudtryck = ca 78 dB(A). Det gjorde att publiken kunde samtala i normal samtalston = ingen behövde skrika för att göra sig hörd.

Publiksorlet under låtarna hördes hela tiden som ett rofyllt bakgrundssorl – och det störde ej alls att uppfatta sången och musiken som sådan – utan precis tvärtom. Den här NATURLIGA ljudtrycks-balansen mellan musiken som sådan och publiksorlet – har jag ej upplevt på tider jag minns. Så den rådande rädslan hos orkestrarna för att publiken ej skall höra musiken – borde spelemännen förpassa dit där den hör hemma = soptippen.


Under de senaste ca 30 åren har jag ALDRIG upplevt att en orkester har spelat för lågt – utan bara för högt. Däremot att orkestrar har bullrat bort möjligheten att höra musiken = diskanten (diskantinstrumenten och sången) – med mer än dubbelt så höga ljudtryck för de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) – har ju snarare varit regel än undantag – under de här på tok för många discosounds (= ”adrelanin-stuk”)-åren på dansbanorna.

När även ni på scenen under låtarna också hör publiksorlet i bakgrunden – så är det ett säkert tecken på att ni ej spelar för högt. När ni inte hör det – så är ljudvolymen för musiken helt enkelt på tok för högt. Ett bra sätt för att ständigt och jämt – oberoende av om gehöret är på ”deken” eller ej – ha koll på ljudtrycksnivån ?


Mera av 78 dB(A)-spelningar – och jag kan föreställa mig att ni blir än mera intressanta för arrangörer att boka – samt ej minst får mycket mera av goa applåder av publiken.

Ni fick ju en hel del av den varan igår kväll. Applåderna vid avslutningen av kvällen blev ju, och i flera omgångar, både långa och starka – minst sagt. En fin kvittens på att ni är åt hållet ”rätt på det” – som jag ser det.


Den snabba extralåten på övertid som ni bjöd på för det – spelade ni ju också med ljudvolymen 78 dB(A). Det vanligaste för sådant är ju annars att orkestrarna vräker på ljudtryck ”för kung och fosterland” – och så är den goa danskvällen i övrigt – när den har varit så – ”puts väck”. Så all heder åt Er för detta också = jag fick kvällens himla goa musik- och dansupplevelser med mig hem.

Väl hemma så blev det en halv kylskåpsvarm kycklingfilé och en rumsvarm Pripps Blå starköl – och på den nattvarden sov jag himla gott. Den ölen innehåller bara 50 % av kolhydrater relativt vanlig starköl. Apropå kolhydrater – så ser det ju ut som fyra av Er fem skulle behöva överväga att tänka på att minska intaget av kolhydrater/socker ?


Det enklaste sättet – som jag ser det utifrån egna gjorda erfarenheter sedan ca fem år tillbaka – att för gott lyckas med det = ändra sätt för att leva himla både gurmégott och billigare kostmässigt – är att krubba dr Annika Dahlqvists artegna LCHF-kost = väsentligt mindre av kolhydrater och socker (denna länk ger en förklaring till varför Wi som normalkostare mer eller mindre ”hetsäter” – och blir överviktiga och sjuka av det) i kosten – till förmån för mera av animaliskt fett och vegetabiliskt fett av typ kokosolja och olivolja.

I så fall all lycka till med det !


Er repertoar är utmärkt bra och Er musikaliska skicklighet likaså. Er spelglädje verkligen syntes och hördes under den här kvällen. Ni såg också ut som om ni hade himla trevligt på scenen – och under hela kvällen.

Ett sådant fint spelemansgäng – och som är så musikaliskt skickliga som ni är – tycker jag borde ha ”motorväg” till än mera av popularitet som dansband osv + att Matz Blads i hög grad kan bidra till att världsunika fina svenska danskulturens ca 30-årade kräftgång, inom överskådlig tid, kommer att kunna vändas till det rakt motsatta = renässans.

Att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

All lycka till med det också !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

Ha det gott… / Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta email finns även publicerat på min blogg här https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/


På detta har jag ännu ej fått något svar.



MATS BERGMANS PÅ SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 2 DECEMBER 2014

Det följande är skickat som email till Magnus magnus@matsbergmans.nu den 4 december 2014 kl 04:59:


SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 2 DECEMBER

Hej Magnus & Co – och tack så mycket för Er himla goa spelning på Sundspärlan.

Er repertoar är utmärkt bra, Er musikaliska skicklighet likaså – och Er spelglädje syntes och hördes under den här kvällen. Ni tre som sjunger gör det bra – och ni sjunger ju med hjärtat också. Ni fick ju en hel del applåder under kvällens förlopp — och det var ju en fin kvittens på att publiken gillade det ni levererade.

Dock… – jag tycker i alla fall att ni hade varit värda än mera av publikens applåder. Vad berodde det på att det ej blev så ?


Tja… – vem vet – men jag tror… = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var lite för högt. Publiksorlet för den tämligen månghövdade publiken var före första låten ca 73 dB(A) och i pausen ca 74 dB(A) – och ni spelade med ca 82 dB(A) för diskantinstrumenten och sången och i perfekt ljudtrycks-balans med trummorna = trummorna låg 1-2 dB(A) lägre diskanten.

Mina mätningar gjorde jag på hyllan mitt emot scenen på andra sidan dansgolvet = där är musikljudvolymen som lägst och ljudvolymen från publiken som högst. I mitten av dansbanan är ljudvolymen för musiken ca 2 dB(A) högre än på hyllan.

Men ljudvolymen för den pålagda = artificiella basgitarren var före pausen ca 4 dB(A) högre. Du och jag pratade om detta i början av pausen – och efter pausen blev det något bättre = någon dB(A) lägre. Dock… – bortsett ifrån att basgitarrljudet var på tok för högt ställt – så var soundet åt hållet som om det hade varit en hederlig gammal mansstor akustisk basgitarr – och den ljudfrekvensen gillar jag.


Som Du och jag också pratade om i början på pausen – så är det helt OK att lägga på basgitarrljud artificiellt – ifall det ligger ett par decibel under diskanten. I annat fall så dominerar ju den artificiella basgitarren – så att det blir svårt att fullt ut uppfatta det levande i diskantinstrumenten och sången som sådan. Det är ju tråkigt för den delen gör ni ju så himla bra.

Vet då att 3 dB(A) http://www.ammot.se/skador.php upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudvolymen. Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar vid ljudvolymen 79 dB(A) och däröver – som tar ned ljudvolymen med ca 20 dB(A). Men en del andra stördes – för efter 21-tiden så började en del av publiken att ”droppa av”. Men det var ändå flera kvar inför sista låten – än vad det vanligen brukar vara – relativt sett. Också en kvittens på att publiken gillade dansmusiken live ni levererade.


Bra i o f s – men hur vore det ifall ni sänkte ljudvolymen med mer än 4 dB(A) för den artificiella basgitarren vid Er nästa spelning ? Detta för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut – och om ni då får än mera av applåder ?

Finns det någon enda normalhörande och mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör den artificiella basgitarren när ljudvolymen för den är ca 2 dB(A) lägre än för diskantinstrumenten, sången och trummorna ?


Apropå 80 dB(A) så vet alla arbetsgivare – med bullriga arbetsmiljöer – att den ljudtrycksnivån och däröver som princip stressar alla anställda mentalt och fysiskt = de anställdas förmåga att producera sjunker + att personalen kan bli hörselskadad. Därför har sådana arbetsgivare skyldighet att tillhandahålla godkända hörselskydd för personalen – samt ansvar för att se till så att personalen använder dem.

Som princip gäller samma sak – avseende stress mentalt och fysiskt för musik med ljudtryck på 79 dB(A) och däröver – har jag upptäckt sen jag började använda musikproppar. Till det kommer att det förefaller var så att hen blir lomhörd snabbare av musik.


Så när Du tycker att det hörs för lågt – och därför ökar ljudvolymen till än mera över 79 dB(A) – så beror det helt enkelt på att Du själv har blivit lomhörd = mer eller mindre ”döv” för hur det egentligen låter ljudtrycksmässigt.

Så i det läget borde du ju istället göra tvärtom = minska ljudvolymen – för att återfå Din förmåga att höra hur det låter med en icke lomhörd hörsel. Men ett än säkrare sätt är ju att hela tiden ha en ljudtrycksmätare = decibelmätare påslagen – för den ljuger aldrig – som ju hörseln = gehöret gör. I vart fall vid ljudtryck på 79 dB(A) och däröver. Det är ingen större skillnad på ljudvolymen på scenen och på dansgolvet – och det brukar vara detsamma i den bortre delen av dansbanan och på scenen.


Du använder ju numera en ljudtrycksmätare = decibelmätare som Du har laddat ned till Din mobil. Den kan Du ju ha påslagen för mätning kontinuerligt hela kvällen. Det är ju då bara att ”lyda” den istället för ett sviktande ljudtrycksgehör.

Det bör ju också vara lätt för Dig att med en decibelmätaren ställa den artificiella basgitarren lägst vid soundchecken – genom att separat = var för sig köra och mäta ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången, trummorna och basgitarren.


”Örat” på en videokamera ljuger ej. Ett exempel på för hög bas för dansmusik live låter med videokamerans avslöjande ”öra” finns t ex här https://www.youtube.com/watch?v=BVyKXJgXCSE = det är basgitarren och trummorna som övertrumfar det hela. Ett exempel på hur det borde låta med Er även live här https://www.youtube.com/watch?v=1LsYL86usLE = CD-stuk = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik.

Hur som med detta – så blev det en höjdarkväll med Er för mig på Sundspärlan – men det är ju inget hinder för att det kan bli än bättre nästa gång. Så igen – tack så mycket för en himla go danskväll med Er !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

Ha det gott… / Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta email finns även publicerat på min blogg här https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

På detta har jag ännu ej fått något svar.



JENNY SALÉNS I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 29 NOVEMBER 2014

Senaste nytt om Jenny Saléns här.

Det följande är skickat som email till Jenny den 30 november 2014 här:


RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 29 NOVEMBER

Hej Jenny & Co – och tack så mycket för Er goa spelning i Ramshall.

Er repertoar är utmärkt bra, Er musikaliska skicklighet likaså – och Er spelglädje syntes och hördes under den här kvällen. Din sång och pratglädje går ju ej av för hackor heller – om hen så säger. Ni fick ju en hel del applåder under kvällens förlopp – och då särskilt på Era lugna låtar. Det var ju en fin kvittens på att publiken gillade det ni levererade.

Dock… – jag tycker i alla fall att ni hade varit värda än mera av publikens applåder. Vad berodde det på att det ej blev så ?


Tja… – vem vet – men jag tror… = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var lite för högt. Publiksorlet, inklusive pausmusiken, var före första låten ca 73 dB(A) och i pausen för den lite månghövdade publiken ca 75 dB(A) – och ni spelade med ca 85 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och ca 3 dB(A) högre för basgitarren och tummorna.

Vet då att 3 dB(A) http://www.ammot.se/skador.php upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudvolymen. Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar vid ljudtryck över 79 dB(A) – som tar ned ljudvolymen med ca 20 dB(A). Men en del andra stördes – för strax efter pausen så började en del av publiken att ”droppa av”. Men det var ändå flera kvar inför sista låten – än vad det vanligen brukar vara – relativt sett. Också en kvittens på att publiken gillade dansmusiken live ni levererade.


Bra i o f s – men hur vore det ifall ni sänkte ljudvolymen med ca 3 dB(A) för de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) vid Er nästa spelning – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut – och om ni då får än mera av applåder under kvällen ?

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör basgitarren och trummorna när ljudvolymen för dem är 1-2 dB(A) lägre det för diskantinstrumenten och sången ?


Jag kan ej tro att ni använder en ljudtrycksmätare = decibelmätare vid soundchecken och medvetet ställer de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) dubbelt så högt som diskanten – utan jag tror att ni gör soundcheckengehör. I så fall – dags för att investera i en ljudtrycksmätare = decibelmätare ?

”Örat” på en videokamera ljuger ej. Ett exempel på för hög bas för dansmusik live låter med videokamerans avslöjande ”öra” med Er finns t ex här https://www.youtube.com/watch?v=LKWLDldalRQ = det är basgitarren och trummorna som övertrumfar det hela.

Hur som med detta – så blev det en höjdarkväll med Er för mig i Ramshall. Så igen – tack så mycket för en himla go danskväll med Er !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


Tills Wi möts igen…

Ha det gott… / Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta email finns även publicerat på min blogg här https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

På detta har jag ännu ej fått något svar.



GLENN ENDYS I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 22 NOVEMBER 2014

Det följande är skickat som email till Glenn Olsson glenn_endys@yahoo.se den 24 november 2014 kl 11:56:


RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 22 NOVEMBER

Hej Glenn & Co – och tack så mycket för Er goa spelning i Ramshall.

Er repertoar är utmärkt bra, Er musikaliska skicklighet likaså – och Er sång- och spelglädje syntes och hördes påtagligt under den här kvällen. Ni fick ju en hel del applåder under kvällens förlopp – och då särskilt på Era instrumentala låtar. Det var ju en fin kvittens på att publiken gillade det ni levererade.

Dock… – jag tycker i alla fall att ni hade varit värda än mera av publikens applåder. Vad berodde det på att det ej blev så ?


Tja… – vem vet – men jag tror… = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var lite för högt. Publiksorlet i pausen för den tämligen månghövdade publiken var ca 80 dB(A) – och ni spelade med ca 85 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och ca 3 dB(A) högre för basgitarren och tummorna.

Vet då att 3 dB(A) http://www.ammot.se/skador.php upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudvolymen. Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar vid ljudtryck över 79 dB(A) – som tar ned ljudvolymen med ca 20 dB(A). Men en del andra stördes – för vid ca 23.15-tiden så började en del av publiken att ”droppa av”. Men det var ändå flera kvar inför sista låten – än vad det vanligen brukar vara. Också en kvittens på att publiken gillade dansmusiken live ni levererade.


Bra i o f s – men hur vore det ifall ni sänkte ljudvolymen med ca 3 dB(A) för de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) vid Er nästa spelning – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut – och om ni då får än mera av applåder under kvällen ?

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör basgitarren och trummorna när ljudvolymen för dem är 1-2 dB(A) lägre det för diskantinstrumenten och sången ?


Jag kan ej tro att ni använder en ljudtrycksmätare = decibelmätare vid soundchecken och medvetet ställer de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) dubbelt så högt som diskanten – utan jag tror att ni gör soundcheckengehör. I så fall – dags för att investera i en ljudtrycksmätare = decibelmätare ?

”Örat” på en videokamera ljuger ej. Ett exempel på för hög bas för dansmusik live låter med videokamerans avslöjande ”öra” med Er finns t ex här = det är basgitarren och trummorna som övertrumfar det hela.

Hur som med detta – så blev det en höjdarkväll med Er för mig i Ramshall – kvällens sista snabba och bullriga extralåt undantagen.
Så igen – tack så mycket för en himla go danskväll med Er !


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån.


Tills Wi möts igen…

Ha det gott… / Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta email finns även publicerat på min blogg här.

På detta har jag ännu ej fått något svar.



HEDINS PÅ SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 18 NOVEMBER 2014

Det följande är postat på Hedins hemsida här den 19 november 2014 och som email samma dag till info@hedins.info kl 16:17:


SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 18 NOVEMBER

Hej Conny & Co – och tack så mycket för Er himla goa spelning på Sundspärlan.

Er repertoar är utmärkt bra, Er musikaliska skicklighet likaså – och Er sång- och spelglädje syntes och hördes påtagligt under den här kvällen. Ditt trumpetspel är höjdare och Olas sång går ju ej av för hackor heller. Ni fick ju en hel del applåder under kvällens förlopp (mest påtaglig före pausen) – och då särskilt på Dina trumpetlåtar. Det var ju en fin kvittens på att publiken verkligen gillade det ni levererade.

Dock… – jag tycker i alla fall att ni hade varit värda än mera av publikens applåder. Vad berodde det på att det ej blev så ?


Tja… – vem vet – men jag tror… = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var lite för högt. Publiksorlet i pausen för den tämligen månghövdade publiken var ca 75 dB(A) – och ni spelade med ca 82 dB(A) för diskantinstrumenten och sången (mätt på hyllan mitt emot scenen) – och någon dB(A) högre för basgitarren och trummorna = näst intill perfekt ljudtrycks-balans mellan diskant- och basljudtryckena.

Vet då att 3 dB(A) http://www.ammot.se/skador.php upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudvolymen. Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar – som tar ned ljudvolymen med ca 20 dB(A). Men en del andra stördes – för vid ca 21.15-tiden så började en hel del av publiken att ”droppa av”. Men det var ändå flera kvar inför sista låten – än vad det vanligen brukar vara. Också en kvittens på att publiken gillade dansmusiken live ni levererade.


Bra i o f s – men hur vore det ifall ni sänkte ljudvolymen med ca 3 dB(A) för diskanten och ytterligare någon dB(A) för de lågfrekventa basljuden relativt ljudvolymen för publiksorlet – vid Er nästa spelning – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut – och om ni då får än mera av applåder under kvällen ?

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken när ljudvolymen är dubbelt så högt som för publiksorlet ?


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån.


Tills Wi möts igen…

Ha det gott… / Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta email finns även publicerat på min blogg här.

På detta har jag ännu ej fått något svar.



JONTEZ I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 15 NOVEMBER 2014

Det följande är skickat som email till Mikael Wängkvist micke@nojeskallan.se den 16 november 2014 kl 13:56 f v b till Jontez:


RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 15 NOVEMBER

Hej Benny & Co,

Er repertoar är bra, Er musikaliska skicklighet likaså – och Er sång- och spelglädje syns och hörs. Dock… – välkomstapplåderna undantagna – så blev det ju mycket magert med applåder under kvällen – så länge som jag orkade med att var kvar.

Vad berodde det på ?


Tja… – vem vet – men jag tror… = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck var på tok för högt. Publiksorlet ifrån den fåtaliga publiken var ca 75 dB(A) före första låten – och ni öste på med ca 88 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och mer än dubblet så högt = mer än 3 dB(A) högre för basgitarren och trummorna – med ljudtrycksspetsar uppåt 100 dB(A).

Vet då att 3 dB(A) http://www.ammot.se/skador.php upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudvolymen. Så publiksorlet + ca 13 dB(A) – är ju en hel del fördubblingar = publiken blev mer eller mindre ljudtryckschockad = bullerchockad ?


I pausen så var publiken så lomhörda att de skrek till varandra – istället för att prata i normal samtalston = ljudvolymen från publiksorlet blev därför ca 79 dB(A). Efter första dubbeldansen efter pausen hade jag fått nog av Jontez ljudtrycksskola och åkte hem. Jag noterade då att jag ej var ensam om det för hörseln och Kroppen kloka beslutet.

Personligen tycker jag att sådan här dansmusik live med discosound (= ”adrelanin-stuk”) = sådant som domineras ljudtrycksmässigt av skrammel och buller från basgitarren och trummorna – för gott borde förpassas dit där den hör hemma = diskoteken.


Detta ifall dagens dansbandsmusiker vill att den världsunika fina svenska danskulturen skall få en renässans = en ny glansperiod avseende tillströmningen av publik och flera dansställen = det spelas med CD-stuk = soft dansmusik live – där diskantinstrumenten och sången är högst – och de lågfrekventa basljuden kommer ljudtrycksmässigt ”snäppet” under = sådant som den mer eller mindre musikaliska delen av publiken gillar = flera än 90 % av publiken – som jag ser det.

Apropå: ”Vi kan aldrig tillfredsställa alla men vi kommer att fortsätta med att göra vårt allra yttersta för att så många som möjligt ska bli nöjda.”

Jag hoppas innerligt på att ni kan göra så många som möjligt nöjda = de fler än 90 % av publiken som är mer eller mindre musikaliska och gillar CD-stuk = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik.


Apropå: ”Och tydligen, om ser på vår spelplan inför 2015 så gör vi något rätt!”

Med Era numera påtagligt lägre ljudtryck relativt tidigare – och med Er musikaliska skicklighet och goda ljudtrycks-balans mellan diskant och bas – så gör ni redan det allra mesta rätt – som jag ser det.

Jag tror att i stort sett alla arrangörer är mer eller mindre musikaliska och hör det – och därför blir ”tända” på att boka Er. Arrangörerna vet bättre än alla andra att för höga ljudtryck gör att publiken sviker – p g a att det omöjliggör ett normalt verbalt socialt umgänge. Er nu välfyllda spelplan pekar ju på det också.

GRATTIS !

– slut citat ifrån mail nedan till Dan Gustavsson i Bob Stevens den 8 november 2014.


Så hur vore det ifall ni sänkte ljudvolymen med minst 4 dB(A) för diskanten och ca 6 dB(A) för de lågfrekventa basljuden (och utan ljudtrycksspetsar uppåt 10 dB(A) högre) – relativt ljudvolymen för publiksorlet – vid Er nästa spelning – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut – och om ni då får mera av applåder ?

Finns det någon musikalisk normalhörande person av publiken = fler än 90 % – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när ljudvolymen för musiken är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre – än vad publiksorlet är ?


Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956 – och då särskilt under de senaste ca fem åren. Så jag har som publik upplevt den världsunika fina svenska danskulturens uppgång och fall. Kräftgången började ju då discosoundet började dominera orkestrarnas spelsätt i början av 1980-talet = allmänt högt och de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) mer än dubbelt så högt som diskanten (diskantinstrumenten och sången).

Sedan ca 1980 har publiken till dansbanorna kontinuerligt glesnat = dansbanor har lagts ned – och då ej minst i dags dato. Före 1980 så hade också varje större restaurang med självaktning dans till orkester på lördagarna. I dag existerar ju knappast sådant.


Varför ?

Tja… – spelar orkestrarna så att det ej går att föra ett normalt samtal med goda vänner över en bit god mat och dryck vid bordet – vem är då intresserad att gå till en sådan krog ? M a o så ”spelade orkestrarna bort” matgästerna som krogarna skulle leva på. Så krogarna tvingades helt enkelt att ta bort dans till orkester – för att matgästerna skulle återkomma.

Detsamma gäller ju även för dansbanorna egentligen = flera än 90 % av publiken är så musikaliska och hör så bra att dom vill dansa till det goa gunget i diskanten – och på en sådan ljudtrycksnivå att det går att föra samtal med varandra i normal samtalston – och utan att en mer än dubbelt så högt inställd bas (basgitarr och trummor) bullrar sönder musiken. Er spelning i lördags var ett skolexempel på det.


Det finns många teorier om den världsunika fina svenska danskulturens pågående kräftgång sedan ca 1980 – och då ej minst i dags dato. Jag hävdar – med en dåres envishet – att huvudorsaken är discosoundet = allmänt på tok för högt och med de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så högt ställd som diskanten – som de allra flesta orkestrar levererar som dansmusik live – har varit och framförallt ÄR den allt överskuggande anledningen.


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet – och som princip aldrig över 83 dB(A). Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt de lågfrekventa basljuden är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tänk också på Er själva !

”TRE AV FYRA MUSIKER FÅR TINNITUS

En ny undersökning visar att nästan hälften av ungdomarna tycker att ljudnivån på konserter och diskotek är för hög och många tar med sig öronproppar.
– Det är vansinnigt fånigt att både musiker och publik står med hörselskydd, säger Kim Kähäri, hörselforskare vid Göteborgs universitet, som i fredags disputerade på en avhandling om musikers hörselskador
(ca 17 % av befolkningen har tinnitus).

– Vill folk ha de här ljudnivåerna ? För vem spelar man så högt egentligen❓ ”

– slut citat härifrån.


Tills Wi möts igen…

Ha det gott… / Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta email finns även publicerat på min blogg här.

På detta har jag ännu ej fått något svar.



STREAPLERS I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 8 NOVEMBER 2014

Det följande är skickat som email till Cattis på LS-TonArt cattis@ls-tonart.se den 11 november 2014 kl 10:52 f v b till Streaplers:


RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 8 NOVEMBER

Hej,

Er repertoar är utmärkt bra, Er musikaliska skicklighet likaså – och Er sång- och spelglädje syns och hörs. Ni fick goa välkomstapplåder av publiken före första låten – men applåderna efter första låten blev ju minst sagt tama (publiken ljudtryckschockad = bullerchockad ?) – som jag upplevde det.

Vad berodde det på ?


Tja… – vem vet – men jag tror… = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck var på tok för högt. Publiksorlet ifrån den relativt sett fåtaliga publiken var ca 78 dB(A) före första låten – och ni öste på med ca 90 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och mer än dubblet så högt för basgitarren och trummorna med ljudtrycksspetsar uppåt 100 dB(A).

Vet då att 3 dB(A) http://www.ammot.se/skador.php upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudvolymen. Så publiksorlet + ca 12 dB(A) – är ju en hel del fördubblingar.


I pausen så var publiken så lomhörda att de skrek till varandra – istället för att prata i normal samtalston = ljudvolymen från publiksorlet blev därför ca 82 dB(A). Tredje låten efter pausen hade jag fått nog av Streaplers ljudtrycksskola på över 90 dB(A)-nivån och åkte hem. Jag noterade då att jag ej var ensam om det för hörseln och Kroppen kloka beslutet.

Personligen tycker jag att sådan här dansmusik live med discosound (= ”adrelanin-stuk”) för gott borde förpassas dit där den hör hemma = diskoteken.


Hur vore det ifall ni sänkte ljudvolymen med minst 5 dB(A) för diskanten och ca 8 dB(A) för de lågfrekventa basljuden – relativt ljudvolymen för publiksorlet – vid Er nästa spelning – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut och om ni då får mera av applåder ?

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken när ljudvolymen för musiken är dubbelt så högt som för publiksorlet ?


Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956 – och då särskilt under de senaste ca fem åren – och då särskilt under de senaste ca fem åren. Så jag har som publik upplevt den världsunika fina svenska danskulturens uppgång och fall. Kräftgången började ju då discosoundet började dominera orkestrarnas spelsätt i början av 1980-talet = allmänt högt och de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) mer än dubbelt så högt som diskanten (diskantinstrumenten och sången).

Sedan ca 1980 har publiken till dansbanorna kontinuerligt glesnat = dansbanor har lagts ned – och då ej minst i dags dato. Före 1980 så hade också varje större restaurang med självaktning dans till orkester på lördagarna. I dag existerar ju knappast sådant.


Varför ?

Tja… – spelar orkestrarna så att det ej går att föra ett normalt samtal med goda vänner över en bit god mat och dryck vid bordet – vem är då intresserad att gå till en sådan krog ? M a o så ”spelade orkestrarna bort” matgästerna som krogarna skulle leva på. Så krogarna tvingades helt enkelt att ta bort dans till orkester – för att matgästerna skulle återkomma.

Detsamma gäller ju även för dansbanorna egentligen = flera än 90 % av publiken är så musikaliska och hör så bra att dom vill dansa till det goa gunget i diskanten – och på en sådan ljudtrycksnivå att det går att föra samtal med varandra i normal samtalston – och utan att en mer än dubbelt så högt inställd bas (basgitarr och trummor) bullrar sönder musiken. Er spelning i lördags var ett skolexempel på det.


Det finns många teorier om den världsunika fina svenska danskulturens pågående kräftgång sedan ca 1980 – och då ej minst i dags dato. Jag hävdar – med en dåres envishet – att huvudorsaken är discosoundet = allmänt på tok för högt och med de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så högt ställd som diskanten – som de allra flesta orkestrar levererar som dansmusik live – har varit och ÄR den allt överskuggande anledningen.


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tänk också på Er själva !
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd

Tills Wi möts igen…


Ha det gott…
/ Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta email finns även publicerat på min blogg här.

På detta har jag ännu ej fått något svar.



BOB STEVENS PÅ SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 4 NOVEMBER 2014

Det följande är skickat som email till Dan Gustafsson dangwg@hotmail.com den 8 november 2014 kl 14:39:


SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 4 NOVEMBER

Hej Dan & Co – och tack så mycket för en go danskväll mer Er.

Er repertoar är utmärkt bra, Er musikaliska skicklighet likaså – och Er sång- och spelglädje syns och hörs. Saxofonlåtarna är riktiga höjdare och Mats sång går ju ej av för hackor heller. Ni fick ju en hel del applåder under kvällens förlopp – och då särskilt före pausen. Det var ju en fin kvittens på att publiken gillade det ni levererade.

Mats fråga till publiken – i anslutning till första dansen: ”Är det för högt ?” – är ju bra i o f s – men väldigt lite lätt för en månghövdad publik att verbalt med någon ”reda” svara på. Men jag tycker det är mycket bra att ni med frågan strävar efter ljudtrycks-respons från publiken. Det visar ju att ni vill interagera = kommunicera med publiken – bl a om detta med lagom ljudtryck – med publikens öron upplevt.


Men hur vore det ifall Mats ställde de två följande frågorna istället: ”Ni som tycker att det är för lågt – räck upp en hand” – med följdfrågan: ”Ni som tycker att det är för högt – räck upp en hand”.

De synliga svaren kan jag tänka mig blir att den mer eller mindre icke musikaliska delen av publiken (färre än 10 %, tror jag… = dom som föredrar discosound (= ”adrelanin-stuk”)) kommer att räcka upp handen för att det är för lågt (vilket jag personligen under de senaste ca 30 åren själv ALDRIG har upplevt att det har varit). De fler än 90 % av publiken – som är mer eller mindre musikaliska = gillar CD-stuk = soft dansmusik live (= lagom högt och diskanten högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre) – kommer nog en del av att rätt ofta att räcka upp handen för att det är för högt. Detta när det är på tok för högt – vilket det i o f s ej alls var på Sundspärlan i tisdags.


Ljudvolymen för publiksorlet i pausen var ca 70 dB(A) – och ni spelade med ca 81 dB(A) för diskanten (diskantinstrumenten och sången) med någon decibel högre för de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna). Detta uppmätt på ”hyllan” mitt emot scenen. Vid fikaborden till höger om scenen vad det ca 2 dB(A) högre.

Vet då att 3 dB(A) upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudvolymen. Så ca 11-13 dB(A) över publiksorlets ljudtryck på ca 70 dB(A) – är ju en hel del fördubblingar – om hen så säger = onödigt högt för att en musikalisk och normalhörande person mer än väl skall kunna höra/uppfatta musiken.


Men Era ca 81-83 dB(A) http://www.ammot.se/skador.php störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar – som tar ned ljudvolymen med ca 20 dB(A). Men en del andra stördes – för vid ca 21.00-tiden så började en hel del av publiken att ”droppa av”.

Jag tror… = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var lite för högt – och mindre på idén om att det var fotbollen som ”drog”. Publikens applåder upplevde jag också som färre och ”mattare” efter pausen. Det kan nog också hänföras till att ljudtryck 79 dB(A) och däröver (= mer eller mindre lomhördhet för dom allra flesta) ALLTID upplevs av hörseln såväl som kroppen som sådan som tröttande och stressande. Det vet alla arbetsgivare med bullriga arbetsmiljöer – och ser därför till att personalen använder effektiva hörselskydd.


Hur vore det ifall ni sänkte ljudvolymen med ca 3 dB(A) för diskanten och 4-5 dB(A) för de lågfrekventa basljuden – relativt ljudvolymen för publiksorlet – vid Er nästa spelning ? Detta för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut och om ni då också får mera av applåder.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken när ljudvolymen för musiken är dubbelt så högt som för publiksorlet ?


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Det finns många teorier om den världsunika fina svenska danskulturens pågående kräftgång sedan början av 1980-talet – och då ej minst i dags dato. Jag hävdar – med en dåres envishet – att huvudorsaken är discosoundet = allmänt på tok för högt och med de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så högt ställd som diskanten – som de allra flesta orkestrar levererar som dansmusik live – har varit och ÄR den allt överskuggande anledningen.

Dock… – Er spelning på Sundspärlan i tisdags kan ej alls hänföras till denna kategori av discosound (= ”adrelanin-stuk”)-dunder. Tack så mycket för det !


Tänk också på Er själva !
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd

Tills Wi möts igen…


Ha det gott…
/ Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta email finns även publicerat på min blogg här.


PS.
Kvällen på Sundspärlan föregicks av en mail-kommunikation mellan mig och Dan Gustavsson. Jag tycker den har ett allmänt intresse – så därför publicerar jag emailen nedan.

Från mig till Dan dangwg@hotmail.com den 31 oktober 2014 kl 19:57:

Hej Dan,

För en kort tid sedan så kom Bob Stevens på tal med en Qvinna – när jag var på dans. Jag frågade då nyfiket henne hur ni hade spelat – och hennes rappa svar blev: ”På tok för högt !” Det gällde Tingvalla sist ni var där.

Hur högt spelade ni då enligt Din decibelmätare ? Var det med CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten (diskantinstrumenten och sången) högst och de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) 1-2 dB(A) lägre ?

Ni skall ju spela på Sundspärlan på tisdag – och jag funderar på att åka dit. Apropå Sundspärlan så var jag där tisdagen den 21 oktober och dansade till Callinaz. Min tummen upp-ranking av den kvällen finns på min blogg här https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/

Med bästa hälsning / Josef

Tel.nr 0430-215 66


Det besvarade Dan den 31 oktober 2014 kl 20:26 med:

Hej Josef!

Kul att höra från dej!

Ja du, det här med dB är verkligen inte enkelt. Väldigt mycket beror på lokalen. Vi har ställt vår nivå på 85 dB medelvärde, Tingvalla är mycket besvärlig och svårt att ljudtrycks-balansera ljudet.

Efter att vi börjat arbeta med dB mätare har vi fått en del kritik för att vi spelar alldeles för tyst !?! Så detta är ingen enkel ekvation.

Vi släppte en CD i somras och responsen har varit väldigt bra, vi har fler bokningar 2015 än vi klarar av.

Kom gärna på tisdag så kan vi prata mer🙂

Ha en under bar helg!
//Dan


Det besvarade jag den 31 oktober 2014 kl 20:56 med:

Hej Dan – och tack så mycket för Ditt svar.

”Väldigt mycket beror på lokalen. Vi har ställt vår nivå på 85 dB medelvärde, Tingvalla är mycket besvärlig och svårt att ljudtrycks-balansera ljudet”

Ljudvolymen för publiksorlet i pausen i Tingvalla brukar ligga på ca 80 dB – så 85 dB är ju då minst 2 dB för högt = en hel del för högt – enär hörselsinnet upplever 3 dB som en fördubbling av ljudvolymen.

Ljudvolymen för publiksorlet i pausen på Sundspärlan brukar ligga på ca 70 dB – så 85 dB där är förskräckligt högt. Där bör ljudvolymen för musiken ställas någonstans under 79 dB – ifall det skall kunna upplevas som vettigt av en normalhörande person som är musikalisk – som jag ser det.


”Efter att vi börjat arbeta med dB mätare har vi fått en del kritik för att vi spelar alldeles för tyst !?!”

Jo – det har jag full förståelse för – därför att färre än 10 % av publiken vill ha det för högt = dom som ej är så musikaliska – och det är dom som är högljudda om att det är för lågt – som jag ser det .

Men är det dom som är den världsunika fina svenska danskulturens framtid som publik ?


”Kom gärna på tisdag så kan vi prata mer🙂 ”

Det skulle vara kul att få dricka en kopp kaffe i pausen med Er. Ge mig i så fall en hint om det före pausen.


”Vi släppte en CD i somras och responsen har varit väldigt bra, vi har fler bokningar 2015 än vi klarar av.”

GRATTIS !

Ha en mysig helg ! // Josef

Detta besvarade Dan med att leverera helt OK ljudtryck vid spelningen på Sundspärlan. Wi pratades också vid i början på pausen och efter spelningens slut. Jag upplever det som att Dan och jag är på ”speaking terms”, verkligen…


Mitt ranking-email besvarade Dan den 6 november 2014 kl 09:35 med:

Hej Josef!

Ja det var verkligen trevligt att träffas!

Jag tycker att du gav ett mycket sympatiskt intryck när vi pratade i pausen men också efter spelningen.

Tyvärr blir allting lite virrigt när du skriver, lite synd eftersom du har både ovanliga och ibland riktigt spännande idéer.

Om du vill att andra människor ska få ut maximalt av din blogg tycker jag följande: Sluta med att ständigt kopiera in gamla texter, var saklig, skriv inte att man får tycka som man vill för då blir hela bloggen meningslös, skriv vad du tycker! Och snälla sluta raljera. Försök att skapa bättre struktur så att du i inledningen av varje ämne beskriver vad det är du tycker och vill förändra. Väldigt långa texter är tyvärr ofta bara ett sätt att försöka trötta ut eventuella opponenter. Och då måste man fråga sig, vilket är viktigast? Att föra en konstruktiv diskussion för att få till en positiv förändring eller att alltid få rätt?

När vi kommer till recensionen av vårt ljud måste du vara konsekvent! Förra gången du besökte oss på Sundspärlan skrev du att vi låg på över 90dB, ingen gick hem i pausen?!? Så slutsatsen att folk gick hem på grund av för högt ljud när vi nu låg runt 83dB har du i ditt förra inlägg redan på egen hand motbevisat. Det var också som du själv såg många som kom fram i pausen och tackade för bra dansmusik och sa till oss att de skulle hem och se på fotbollen. (MFF-Juventus)

Sedan är det så att vi i Bob Stevens måste ta hela ansvaret för vårt varumärke, och det har vi gjort sedan 1987! Om vi spelar på ett sådant sätt att folk inte längre kommer till våra spelningar är det bara vi som får ta konsekvenserna.

Christian från Dansbandssidan.com var med och filmade och jag hör på filmen som är filmad från hyllan att vi spelar på gränsen till för tyst. Video kameror har väldigt känsliga mikrofoner vilket brukar leda till att inspelningar av live musik för det mesta överstyr. På filmen från tisdag kväll hör man knappt vad vi spelar vilket verkligen inte heller är bra!

Vi kan aldrig tillfredsställa alla men vi kommer att fortsätta med att göra vårt allra yttersta för att så många som möjligt ska bli nöjda.

Och tydligen, om ser på vår spelplan inför 2015 så gör vi något rätt!

Allt gott och Herrens välsignelse till dej min vän!
//Dan


Det besvarade jag den 8 november 2014 kl 14:39 med:

Hej Dan – och tack för Ditt svar med ros och ris.

”Ja det var verkligen trevligt att träffas!
Jag tycker att du gav ett mycket sympatiskt intryck när vi pratade i pausen men också efter spelningen.”

Detsamma.


”Tyvärr blir allting lite virrigt när du skriver, lite synd eftersom du har både ovanliga och ibland riktigt spännande idéer.”

Tack så mycket för rosningen: ”…du har både ovanliga och ibland riktigt spännande idéer.”


Apropå: ”Sluta med att ständigt kopiera in gamla texter” – så har jag gjort så och kommer att fortsätta med det. Detta därför att jag ”vet” att wåra operativsystem i hjärnan helt enkelt bara är supersnabba biologiska räknemaskiner. Det de har hört och/eller läst 1000 gånger blir mest sant – relativt det diametralt motsatta de har hört och/eller läst 999 gånger. Detta vet varenda en som håller på med marknadsföring och reklam.

Så ifall hen vill förändra något i den här kollektiva operativsystem-tokiga hjärn-världen – så gäller det att om och om igen i all ”oändlighet” säga/skriva samma sak – som jag ser det.


Apropå: ”skriv inte att man får tycka som man vill för då blir hela bloggen meningslös” – så är det helt OK vad mig anbelangar att Du tycker så – men jag förbehåller mig rätten att tycka annorlunda. Jag tycker det är en grundläggande mänsklig rättighet att Wi ej påtvingar någon enda annan någonting – även ifall det är i ett gott syfte.

Apropå: ”Och snälla sluta raljera.” – så kan Du ha poänger i det – men ibland så går det helt enkelt ej att låta bli att ”raljera”. Även Solen har fläckar.


Apropå: ”Väldigt långa texter är tyvärr ofta bara ett sätt att försöka trötta ut eventuella opponenter.”

Det stämmer.


Apropå: ”Att föra en konstruktiv diskussion för att få till en positiv förändring eller att alltid få rätt?”

Min ambition och agenda är att på mitt annorlunda och personliga sätt bidra till att skapa positiva förändringar. Jag har vuxit ifrån att ”alltid få rätt” – som jag själv ser det.


Apropå: ”När vi kommer till recensionen av vårt ljud måste du vara konsekvent! Förra gången du besökte oss på Sundspärlan skrev du att vi låg på över 90dB, ingen gick hem i pausen?!”

Sant i o f s – men ca tre kvart före slutet så tunnades ju ändå då publiken ut så att det märktes.


Apropå: ”Så slutsatsen att folk gick hem på grund av för högt ljud när vi nu låg runt 83dB har du i ditt förra inlägg redan på egen hand motbevisat.”

Ja och Nej. Förutom de som gick hem i pausen p g a fotbollen – så tunnades ju därtill publiken ut ytterligare från ca tre kvart före slutet.


Apropå: ”Sedan är det så att vi i Bob Stevens måste ta hela ansvaret för vårt varumärke, och det har vi gjort sedan 1987! Om vi spelar på ett sådant sätt att folk inte längre kommer till våra spelningar är det bara vi som får ta konsekvenserna.”

Instämmer.


Apropå: ”Christian från Dansbandssidan.com var med och filmade och jag hör på filmen som är filmad från hyllan att vi spelar på gränsen till för tyst.”

När ljudvolymen av publiksorlet är ca 70 dB(A) – och ni spelade med ljudvolymen ca 81 dB(A) mätt på hyllan – så kan jag ej ens i min vildaste fantasi föreställa mig att någon enda normalhörande musikalisk person ej hör musiken mer än väl.


Apropå: ”Video kameror har väldigt känsliga mikrofoner vilket brukar leda till att inspelningar av live musik för det mesta överstyr. På filmen från tisdag kväll hör man knappt vad vi spelar vilket verkligen inte heller är bra!”

Jag tror att det kan ha varit så att Christian har haft inställningen på kameran för ca 90 dB(A) – och då blir det ju på tok för för tyst uppfattat av kameran – när ni nu spelade med ljudvolymen ca 81 dB(A). Han får nog skaffa sig en ljudtrycksmätare för att kunna ställa in ljudupptagningen på kameran rätt, tror jag…

Alternativt skaffa sig en videokamera med bättre ljudupptagnings-prestanda.


Apropå: ”Vi kan aldrig tillfredsställa alla men vi kommer att fortsätta med att göra vårt allra yttersta för att så många som möjligt ska bli nöjda.”

Jag hoppas innerligt på att ni kan göra så många som möjligt nöjda = de fler än 90 % av publiken som är mer eller mindre musikaliska och gillar CD-stuk = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik.


Apropå: ”Och tydligen, om ser på vår spelplan inför 2015 så gör vi något rätt!”

Med Era numera påtagligt lägre ljudtryck relativt tidigare – och med Er musikaliska skicklighet och goda ljudtrycks-balans mellan diskant och bas – så gör ni redan det allra mesta rätt – som jag ser det.

Jag tror att i stort sett alla arrangörer är mer eller mindre musikaliska och hör det – och därför blir ”tända” på att boka Er. Arrangörerna vet bättre än alla andra att för höga ljudtryck gör att publiken sviker – p g a att det omöjliggör ett normalt verbalt socialt umgänge. Er nu välfyllda spelplan pekar ju på det också.

GRATTIS !


Apropå: ”Allt gott och Herrens välsignelse till dej min vän!”

Herren har jag vuxit ifrån (jag föddes i ett pingst-religiöst hem 1941) – men det är helt OK för mig att Du tycker annorlunda än mig om det fenomenet.

Fridens… // Vännen Josef



HEDINS I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 1 NOVEMBER 2014

Det följande är postat på Hedins hemsida här den 3 november 2014:


RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 1 NOVEMBER

Hej Conny & Co,

Er repertoar är utmärkt bra, Er musikaliska skicklighet likaså – och Er sång- och spelglädje syns och hörs. Ditt trumpetspel är höjdare och Olas sång går ju ej av för hackor heller. Ni fick ju en hel del applåder under kvällens förlopp – och då särskilt på Dina trumpetlåtar. Det var ju en fin kvittens på att publiken gillade det ni levererade.

Dock… – jag tycker i alla fall att ni hade varit värda än mera av publikens applåder.

Vad berodde det på att det ej blev så ?


Tja… – vem vet – men jag tror… = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var för högt. Publiksorlet i pausen för den fåtaliga publiken var ca 75 dB(A) – och ni spelade med ca 85 dB(A) för diskantinstrumenten och sången – och ca två dB(A) högre för basgitarren och trummorna med ljudtrycksspetsar uppåt 90 dB(A).

Vet då att 3 dB(A) http://www.ammot.se/skador.php upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudvolymen. Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar – som tar ned ljudvolymen med ca 20 dB(A). Men en del andra stördes – för vid ca 23.15-tiden så började en hel del av publiken att ”droppa av”.


Hur vore det ifall ni sänkte ljudvolymen med minst 3 dB(A) för diskanten och ca 5 dB(A) för de lågfrekventa basljuden – relativt ljudvolymen för publiksorlet – vid Er nästa spelning – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut och om ni då får mera av applåder ?

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken när ljudvolymen för musiken är dubbelt så högt som för publiksorlet ?


Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956 – och då särskilt under de senaste ca fem åren – och då särskilt under de senaste ca fem åren. Så jag har som publik upplevt den världsunika fina svenska danskulturens uppgång och fall. Kräftgången började ju då discosoundet började dominera orkestrarnas spelsätt i början av 1980-talet = allmänt högt och de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) mer än dubbelt så högt som diskanten (diskantinstrumenten och sången).

Sedan ca 1980 har publiken till dansbanorna kontinuerligt glesnat = dansbanor har lagts ned – och då ej minst i dags dato. Före 1980 så hade också varje större restaurang med självaktning dans till orkester på lördagarna. I dag existerar ju knappast sådant.


Varför ?

Tja… – spelar orkestrarna så att det ej går att föra ett normalt samtal med goda vänner över en bit god mat och dryck vid bordet – vem är då intresserad att gå till en sådan krog ? M a o så ”spelade orkestrarna bort” matgästerna som krogarna skulle leva på. Så krogarna tvingades helt enkelt att ta bort dans till orkester – för att matgästerna skulle återkomma.

Detsamma gäller ju även för dansbanorna egentligen = flera än 90 % av publiken är så musikaliska och hör så bra att dom vill dansa till det goa gunget i diskanten – och på en sådan ljudtrycksnivå att det går att föra samtal med varandra i normal samtalston – och utan att en mer än dubbelt så högt inställd bas (basgitarr och trummor) bullrar sönder musiken. Er spelning i lördags var dock ej alls sådan – utan det gick bra att prata med varandra utan att höja rösten särskilt mycket.


Det finns många teorier om den världsunika fina svenska danskulturens pågående kräftgång sedan ca 1980 – och då ej minst i dags dato. Jag hävdar – med en dåres envishet – att huvudorsaken är discosoundet = allmänt på tok för högt och med de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så högt ställd som diskanten – som de allra flesta orkestrar levererar som dansmusik live – har varit och ÄR den allt överskuggande anledningen.


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet – och som princip aldrig över 83 dB(A). Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tänk också på Er själva !
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd

Tills Wi möts igen…


Ha det gott…
/ Josef

Tel.nr 0430-215 66

Detta email finns även publicerat på min blogg här.

På detta har jag ännu ej fått något svar.



CALLINAZ PÅ SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 21 OKTOBER 2014

Det följande är postat på Callinaz hemsida den 31 oktober 2014 här och aviserat som en kommentar på Facebok här:


SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 21 OKTOBER

Hej Carolina,

Er repertoar är utmärkt bra och Er musikaliska skicklighet likaså. Er sång- och spelglädje både syns och hörs. Och då särskilt Din sång- och spelglädje. Ni fick ju en hel del ströapplåder under kvällens förlopp – och det var ju en fin kvittens på att publiken gillade det ni levererade.

Dock… – jag tycker att ni borde ha fått en hel del unisont spontana applåder också av publiken under kvällen. Men välkomstapplåderna undantagna så blev det ju hart när inget av sådant.

Vad berodde det på ?


Tja… – vem vet – men jag tror… = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var en aning för högt – relativt ljudvolymen för publiksorlet i pausen. Men ni hade ju perfekt = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas = CD-stuk = soft dansmusik live på Er spelning – och det är första gången på de ca fyra år som jag har rankat dansorkestrar som det har hänt.

GRATTIS !


Er spelning på Sundspärlan låg mycket nära min dröm:


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är = som princip aldrig över 83 dB(A).

Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) = detsamma som lätt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.


Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och lågfrekventa basljud 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/buller/mat-buller-med-din-mobiltelefon/ ).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Mera av det ni levererade på Sundspärlan – och jag tror… = jag är rätt säker på – att kräftgången, sedan 1980-talets början och då ej minst i dags dato, för att den världsunika fina svenska danskulturen skall kunna skönja sin bortre parentes. Detta ifall fler och fler orkestrar börjar spela med CD-stuk = soft dansmusik live – på det sätt som ni gjorde på Sundspärlan 21 oktober 2014.

Saga eller Sanning ?


Tills Wi möts igen…

Ha det gott… / Josef

Tel.nr 0430-215 66

PS. Detta finns även publicerat på min blogg här.

På detta har jag ännu ej fått något svar.



PERHÅKANS PÅ GALEJAN SÖNDAGEN DEN 12 OKTOBER 2014

Det följande är skickat som email till pelle@perhakans.dinstudio.se den 20 oktober 2014 kl 22:53:


GALEJAN SÖNDAGEN DEN 12 OKTOBER

Hej Pelle,

Er repertoar är utmärkt, Er musikaliska skicklighet likaså och Er sång- och spelglädje syns och hörs. Ni fick ju en del ströapplåder under kvällens förlopp – och det var ju en fin kvittens på att publiken gillade det ni levererade.

Dock… – jag tycker att ni borde ha fått en hel del unisont spontana applåder också av publiken. Men välkomstapplåderna undantagna så blev det ju hart när inget av sådant.

Vad berodde det på ?


Tja… – vem vet – men jag tror… = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var för högt. Publiksorlet i pausen var ca 72 dB(A) – och ni spelade med ca 81 dB(A) för diskantinstrumenten och sången och en eller annan dB(A) högre för basgitarren och trummorna.

Vet då att 3 dB(A) http://www.ammot.se/skador.php upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudvolymen. Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar – som tar ned ljudvolymen med ca 20 dB(A). Men en del andra stördes – för vid ca 09.15-tiden så började en hel del av publiken att ”droppa av”.

Ni hade ljudtrycksmässigt mixat diskantinstrumenten och sången mycket bra – för texten i sångerna hördes kristallklart ord för ord utan att anstränga sig – och de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) var ej så mycket för högt ställd – att det bullrade sönder att höra sångtexterna.


Hur vore det ifall ni sänkte ljudvolymen med minst 3 dB(A) för diskanten och ca 5 dB(A) för de lågfrekventa basljuden – relativt ljudvolymen för publiksorlet – vid Er nästa spelning – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut och om ni då får mera av applåder ?

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken när ljudvolymen för musiken är dubbelt så högt som för publiksorlet ?


Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956 – och då särskilt under de senaste ca fem åren. Så jag har som publik upplevt den världsunika fina svenska danskulturens uppgång och fall. Kräftgången började ju då discosoundet började dominera orkestrarnas spelsätt i början av 1980-talet = allmänt högt och de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) mer än dubbelt så högt som diskanten (diskantinstrumenten och sången).

Sedan ca 1980 har publiken till dansbanorna kontinuerligt glesnat = dansbanor har lagts ned – och då ej minst i dags dato. Före 1980 så hade också varje större restaurang med självaktning dans till orkester på lördagarna. I dag existerar ju knappast sådant.


Varför ?

Tja… – spelar orkestrarna så att det ej går att föra ett normalt samtal med goda vänner över en bit god mat och dryck vid bordet – vem är då intresserad att gå till en sådan krog ? M a o så ”spelade orkestrarna bort” matgästerna som krogarna skulle leva på. Så krogarna tvingades helt enkelt att ta bort dans till orkester – för att matgästerna skulle återkomma.

Detsamma gäller ju även för dansbanorna egentligen = flera än 90 % av publiken är så musikaliska och hör så bra att dom vill dansa till det goa gunget i diskanten – och på en sådan ljudtrycksnivå att det går att föra samtal med varandra i normal samtalston – och utan att en mer än dubbelt så högt inställd bas (basgitarr och trummor) bullrar sönder musiken. Er spelning i söndags var dock ej sådan – utan det gick bra att prata med varandra utan att höja rösten särskilt mycket.


Det finns många teorier om den världsunika fina svenska danskulturens pågående kräftgång sedan ca 1980. Jag hävdar – med en dåres envishet – att huvudorsaken är discosoundet (”adrelaninstuket”) = allmänt på tok för högt och med de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så högt ställd som diskanten – som de allra flesta orkestrar levererar som dansmusik live – har varit och ÄR den allt överskuggande anledningen.

I o f s så kan jag ha fel i det – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Tänk också på Er själva !
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd

Tills Wi möts igen…

Ha det gott… / Josef

Tel.nr 0430-215 66

PS.

Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet – och som princip aldrig över 83 dB(A). Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 78 dB(A) och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?

Om mardrömslik dansmusik live här – och ej minst här.


Detta besvarade Pelle sannex.pelle@icloud.com med det följande den 20 oktober 2014 kl 23:56:

Hej!

Jag vet inte vad jag ska svara riktigt men vi försöker verkligen spela lågt och trivsamt för alla däremot så kan man bara komma ned till en viss nivå sedan tar liveljudet vid o då blir ljudet alltså live (Stökiga trummor,en sång som inte hörs osv.) Det du beskriver som 3 db = dubbel volym och dubbelt ljudtryck är inte riktigt rätt men jag kan inte beskriva det på rätt sätt.

Tänk att om publik ljudet är 70 db och vi spelade ca 80 så innebär det att vi spelade ca 3 gånger högre än publik sorlet. Är det så att om du då höjer publiksorlet 3 gånger så är upplevelsen olidlig men motsvarar inte 79 dB utan snarare 100 db. Jag ber dig vända dig till ljudexperter så förklarar dom ljudtryck och decibel.

En annan aspekt är hur ljudet är i tom lokal, är ljudet dåligt så blir det inte bättre när publiksorl och musik försöker samsas i dålig akustik. Därför efterlyser vi bättre ljudisolering i lokler och inte lägga skuld enbart på orkestrar då skulle många problem lösas.

När det gäller hörselskydd så är jag för det men inte i form av binsonproppar utan ett skydd som ändå bibehåller allt ljud men som sänker volymen enbart. En binsonpropp gör nämligen så att ljudet blir förvrängt och du stänger ute frekvenser som örat är van att höra, vilket i sin tur när du tar ut propparna så står örat på full volym, vill ta in allt ljud och som dessutom blir ännu högre tills örat ställt om sig,du blir överkänslig och det är rent skadligt.

Om applåder och tidig hemgång kan jag inte tro är en volymfråga men kanske en dålig reportoar för de äldre men vi spelar en taktfast musik och tror på det vi gör och det fortsätter vi med.

Vi försöker i alla fall göra vårt bästa.

Med vänlig hälsning, Pelle


Det besvarade jag den 22 oktober 2014 kl 13:02 med:

Hej Pelle – och tack så mycket för Ditt svar.


”Det du beskriver som 3 db = dubbel volym och dubbelt ljudtryck är inte riktigt rätt men jag kan inte beskriva det på rätt sätt.”
.

Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT) beskriver det så här: ”Om ljudstyrkan fördubblas ökar bara decibelltalet med 3 dB.
– En ökning med 10 dB innebär att ljudstyrkan ökar med 10 gånger.
– En ökning med 20 dB gör att ljudstyrkan ökar med hela 100 gånger”

Är dom fel på det ?


”Tänk att om publik ljudet är 70 db och vi spelade ca 80 så innebär det att vi spelade ca 3 gånger högre än publik sorlet.”

Nja… – Pelle – enligt AMMOT så är det 10 ggr högre som hörseln upplever det.


”Jag ber dig vända dig till ljudexperter så förklarar dom ljudtryck och decibel.”

Jag har mitt musikaliska gehör att gå på kompletterad med min ljudtrycksmätare = dB(A)-mätare med artikelnr 48203 + att jag sedan mer än fyra år tillbaka har ”tryckt i mig” det AMMOT vet om för högt. Därtill har jag mer än en gång läst igenom ”Vad är ljud, egentligen?” Själv tycker jag att det är mer än tillräckligt – för att jag som publik skall kunna ha tänkvärda synpunkter på om det spelas för högt eller ej.

Vilket slag av dB(A)-mätare använder Per-Håkans för att ställa in ljudvolymen med vid soundchecken och senare under kvällen ?


”En annan aspekt är hur ljudet är i tom lokal, är ljudet dåligt så blir det inte bättre när publiksorl och musik försöker samsas i dålig akustik. Därför efterlyser vi bättre ljudisolering i lokler och inte lägga skuld enbart på orkestrar då skulle många problem lösas.”

Galejan har en mycket bra akustik-inredning – annars skull ej publiksorlet i pausen kunna vara så lågt som ca 70 dB(A) – och Sundspärlan är den bästa danslokalen härvidlag – av de dansbanor jag besöker.


Apropå Sundspärlan så var jag där igår kväll (21/10-14) och dansade till Callinaz. På ”hyllan” mitt emot scenen var ljudvolymen i pausen för publiksorlet ca 60 dB(A) – och sen för musiken ca 68 dB(A). Därtill spelade Callinaz med CD-stuk = soft dansmusik live = perfekt ljudtrycks-balans mellan diskanten (diskantinstrumenten och sången) de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) = diskanten högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre.

Jag har dansat till Callinaz ett antal gånger tidigare – men aldrig förut upplevt att dom har spelat så här till ljudvolymen för publiksorlet väl anpassat – och utan övertoner på de lågfrekventa basljuden. Det kan ju i o f s vara en tillfällighet att det blev så här perfekt – men jag kan också tro att dom äntligen har skaffat sig en ljudtrycksmätare = dB(A)-mätare.

Personligen tycker jag att det är ytterst märkligt – att Era sofistikerade förstärkaranläggningar ej inkluderar en dB(A)-mätare – enär ni har att leverera musik som ett ljudtryck till publiken.


”När det gäller hörselskydd så är jag för det men inte i form av binsonproppar utan ett skydd som ändå bibehåller allt ljud men som sänker volymen enbart.”

Jag Googlade på ”binsonproppar” men hittade inget relevant. Kan Du ge mig en länk till information om binsonproppar + de proppar Du förordar också ?


”Vi försöker i alla fall göra vårt bästa.”

Jo… – Pelle – det betvivlar jag ej för ett ögonblick – men det hindrar ju ej att ”det bästa” kan bli än bättre = mera applåder och mera publik på Era spelningar.

Alla lycka till med det !

Med vänlig hälsning / Josef


På detta svarade Pelle 23 oktober 2014 kl 11:58 med:

Hej!

Jag vet inte vad jag ska svara riktigt men jag har inte samma uppfattning som dig i frågan, det är nåt som är säkert.

Om jag har en källa som är 70 db och ökar till 79 dB innebär det då att det är 10 gånger högre än 70? då blir det ju 700 db. Nog om det.

Jag har en mätare som heter phonic o kostar 3000 kr det är mitt hjälpmedel.En db metare kan inte sitta i musikanlägningen för du måste mäta förhållandet i lokalen och det är inte detsamma som en volymkontroll på ex. mixerbord.

Det finns många bra lokaler med bra ljudisolering men allt för många dåliga. den bästa är Törringelund enligt oss.

När du pratar om bas som är för hög gentemot diskant så är det en fråga om tyck o smak och det är upp till mixaren , när det gäller mig själv så gillar jag bas mer än diskant då jag upplever det som ett mjukare ljud.

Binsonproppar är dom gula skumpropparna man köper på bygg firmor, Dom bästa propparna köper man via sjukhuset o gör avgjutningar för örat alternativt så köper man en billigare variant på musikaffären har dock inget namn.

Vi kommer nog aldrig ned i Callinaz klass för då anser inte jag att det är roligt att dansa till då jag personligen vill ha en närhet i ljudet och vet att även andra vill.

Så litegrann är smaken som baken delad.

Jag vet ändå att vi inte spelar skadligt på ngt sätt då vi ligger långt under gränsen för vad som får spelas i offentliga sammanhang och hoppas vi ändå kan tillgodose en publik som tänker som vi.

Med vänlig hälsning, Pelle


Det följande är skickat till Pelle sannex.pelle@icloud.com den 24 oktober 2014 kl 07:52:

Hej Pelle,

”Om jag har en källa som är 70 db och ökar till 79 dB innebär det då att det är 10 gånger högre än 70? då blir det ju 700 db.”

Nu gick det upp ett ”liljeholmens” för mig – om varför det har varit så förbryllande svårt att prata decibel med musiker. I min enfald har jag trott att musiker – som har att leverera musik live som ljudtryck till publik = mer eller mindre alla kände till att dB(A)-kurvan ej är linjär utan logaritmisk http://sv.wikipedia.org/wiki/Logaritm = flack i början och väldigt brant i slutet.

Som sagts – en ökning av ljudvolymen med 3 dB(A) upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudvolymen. Enligt den logaritmiska kurvan ger då en ökning från 70 till 79 dB en tiofaldig ljudtryckshöjning för hörselsinnet – enligt Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT) och andra ljudtryckssidor på webben.


”Jag har en mätare som heter phonic o kostar 3000 kr det är mitt hjälpmedel.”

Per-Håkans är en av de ytterligt få – av de många orkestrar jag har haft och har kontakt med – som har en decibelmätare. Det gör ju att Du kan db-mäta hur soundchecken, publiksorlet, ljudtrycks-balansen mellan diskant och bas och spelningen som sådan osv är ljudtrycksmässigt – och sen medvetet välja att spela dansmusiken si eller så – beroende av hur ni tror att de allra flesta av publiken vill ha det.

Grattis !

Väljer ni ”rätt” = det dom allra flesta av publiken vill ha – så blir ju mängden och intensiteten på publikens applåder en kvittens på det.


”En db metare kan inte sitta i musikanlägningen för du måste mäta förhållandet i lokalen och det är inte detsamma som en volymkontroll på ex. mixerbord.

Såvitt jag vet så är det ingen stor skillnad på vad en dB(A)-mätning på scenen ger för värden – och ute på dansgolvet.


”När du pratar om bas som är för hög gentemot diskant så är det en fråga om tyck o smak och det är upp till mixaren , när det gäller mig själv så gillar jag bas mer än diskant då jag upplever det som ett mjukare ljud.”

Jo… – Pelle – jag är medveten om att det kan vara så för en liten del av publiken också – ifall ljudvolymen är måttligt = mänskligt = ljudtrycksspetsarna inkluderade är under 85 dB(A).


”Binsonproppar är dom gula skumpropparna man köper på bygg firmor”

Jo… – sådana vet jag vad de är – men ej att dom kallades för binsonproppar. De andra känner jag också till – och jag använder en enklare variant av musikproppar som jag köper på apotek. De fungerar utmärkt bra för min del.

Apropå hörseln – så hör jag fortfarande syrsorna = min hörsel är än så länge åt hållet helt intakt – trots att jag är drygt 73 år livserfaren.


”Vi kommer nog aldrig ned i Callinaz klass för då anser inte jag att det är roligt att dansa till då jag personligen vill ha en närhet i ljudet och vet att även andra vill.”

Ifall Du med det menar att det skall vara allmänt högt, relativt publiksorlet, och de lågfrekventa basljuden flera decibel högre än diskanten = discosound (= ”adrelanin-stuk”) – så tror jag att Du kan ha åt hållet fel.

Min bedömning är att fler än 90 % av publiken, i den övre medelåldern, föredrar max + 3dB(A) relativt publiksorlet för diskanten – och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = CD-stuk = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik. Detta grundat på att jag ett otal gånger, under många år tillbaka, har hört mängder av publik som har gnällt över att det spelas på tok för högt.


”Jag vet ändå att vi inte spelar skadligt på ngt sätt då vi ligger långt under gränsen för vad som får spelas i offentliga sammanhang…”

Jo… – Pelle – det betvivlar jag ej ett ögonblick – för den gränsen är ju satt till 100 dB(A) = tämligen omgående för en normalhörande person lomhördhet – och stor risk för irreversibla = bestående hörselskador efter några få minuter – för dom som ej har hörselskydd.

Hur fan en regelverksproducerande myndighet kan tycka att det är OK – går långt över min tankelogik och fattningsförmåga.

Med vänlig hälsning / Josef


Det besvarade Pelle den 25 oktober 2014 kl 13:41 med:

Nåt att beakta är att om du tar din db mätare och spelar musik på 70 db hemma o lyssnar, vrid sedan på volym till 73 db så upplever man ingen större skillnad. Spelar jag däremot 90 db och vrider på till 93 db så upplever jag en större skillnad men har ändå ökat med lika mycket det är en konstig ekvation.

Jag har spelat många år och är övertygad på mitt sätt att applåder inte beror på volym snarare vart du är i landet och spelar o vilket ställe man är på.

Jag har spelat med Lasse stefanz för en tid sedan då uppmätte jag 105 db och jublande människor med massor av applåder….???

Trots allt är detta en intressant diskussion.

Med vänlig hälsning, Pelle


Det besvarade jag den 26 oktober 2014 kl 11:18 med:

Hej Pelle,

”Nåt att beakta är att om du tar din db mätare och spelar musik på 70 db hemma o lyssnar, vrid sedan på volym till 73 db så upplever man ingen större skillnad. Spelar jag däremot 90 db och vrider på till 93 db så upplever jag en större skillnad men har ändå ökat med lika mycket det är en konstig ekvation.”

Sant – och spelar Du 60 dB och höjer till 63 dB så är det än svårare att höra skillnaden.

Det här med att ca 3 dB ger en upplevelse av en dubblering av ljudvolymen för hörselsinnet – gäller från ca 70 dB och uppåt = där den logaritmiska http://sv.wikipedia.org/wiki/Logaritm kurvan för ljudtryck börjar sin branta del. Så Dina iakttagelser är helt korrekta.


Under ca 79 dB är hörselsinnet ej alls så känsligt för en dubblering av ljudvolymen – därför att under 79 dB tål hörselsinnet det mesta av ljudtryck si eller så – utan att få hörselskador. Däremot så kan det uppstå en hel del stress mentalt och i den finstämda Kroppen av ständiga eller växlande ljudtryck från ca 79 dB och nedåt ca 50 dB eller lägre – men det är ju en helt annan sak.

Förutom tillfälliga och mer eller mindre av irreversibla fysiska skador på hörseln – hur tror Du att det blir med stressen mentalt och i den finstämda Kroppen över 79 dB ?


”Jag har spelat många år och är övertygad på mitt sätt att applåder inte beror på volym snarare vart du är i landet och spelar o vilket ställe man är på.”

Både sant och ej sant – som jag ser det. Jag har de senaste två åren några gånger upplevt att samma orkester på samma ställe – som har fått blygsamt med applåder när de lågfrekventa basljuden har varit 4-5 dB över diskanten – och sen nästa gång när de lågfrekventa basljuden har varit i ljudtrycks-balans med diskanten eller bara någon dB högre än diskanten – rikligt med applåder.

Därför menar jag att det allra viktigast – vid soundchecken och under kvällen – bör vara att med dB-mätare kolla ljudtrycks-balansen mellan diskant och bas. Om den ljudtrycks-balansen är naturlig = diskanten högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre eller ett och detsamma – så spelar det mindre roll om det spelas lite för högt http://www.ammot.se/hogt.php – för vem eller vilka det nu skall vara bra för ?


Applåderna menar jag är en bra indikator på om musikerna är lyhörda för vad just den publiken responderar på. Discosound (= ”adrelanin-stuk”) eller CD-stuk = soft dansmusik live ? Med en dåres envishet hävdar jag att i vart fall medelålders och äldre publik till mer än 90 % föredrar CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre – och det hela ej mer än ca 3 dB högre än vad publiksorlet i pausen är – om det är ca 79 dB som i t ex Ramshall.

På Galejan och Sundspärlan får en annan bedömning göras – för där ligger nivån på publiksorlet i pausen oftast under 70 dB. Jag kan tänka mig att musiken där skall vara en eller annan eller några dB under 79 dB – för att det skall upplevas som applåder värt av publiken.


”Jag har spelat med Lasse stefanz för en tid sedan då uppmätte jag 105 db och jublande människor med massor av applåder….???”

Jag har ingen aning om varför det bevisligen är som det är med Lasse Stefanz. Dock… – jag har dansat med en hel del som har varit och lyssnat/dansat till Lasse Stefanz – och som spontant har sagt: ”Aldrig mer !”


Själv undviker jag sorgfälligt Lasse Stefanz live – sedan ca 15 år tillbaka. Dock… – deras CD-skivor är helt OK – för att ej säga väl värda att lyssna/dansa till hemmavid med ljudvolymen 65-75 dB. T ex ”Här hör jag hemma” https://www.youtube.com/watch?v=tgv-RQqooBE&list=PL3D2DD5CD3F69FF83 = perfekt = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas = diskanten högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre.

Varför i helvete skall Wi som är flera än 90 % av publiken – och som gillar dans till finstämd dansmusik – levererad live med mänskliga ljudtrycksnivåer – ej kunna få uppleva CD-stuk = soft dansmusik live på dansbanorna ?


Är det ej dags snart för dansbandsmusikerna i gemen att förpassa discosoundet på sin nuvarande dansmusik live dit där det hör hemma = diskoteken ?

Sedan början av 1980-talet har den världsunika fina svenska danskulturen haft sin kräftgång – och då ej minst i dags dato. Tingvalla och Ramshall (färre danskvällar) – och Ekebo (som princip nedlagd som dansbana) är tre av många exempel på det – och inga nya kommer till.

Hur länge till innan musikerna själva kan ”komma på” att kräftgången, sedan början av 1980-talet, i allt väsentligt beror på att det spelas med discosound (= ”adrelanin-stuk”) live (den finstämda musiken bullras mer eller mindre sönder och samman av för högt ställd bas) – istället för med det stuket som finns på CD-plattor för dansmusik ?


”Trots allt är detta en intressant diskussion.”

Instämmer.

Med vänlig hälsning / Josef

På detta har jag ännu ej fått något svar från Pelle.


ALLMÄNT

Ljudtryck – I ljudvolymen 85 dB(A) blir en normalhörande person lomhörd tämligen snabbt – och kan få irreversibla hörseskador efter fyra timmar. Dans till live musik pågår ju under ca fyra timmar.

Ifall ljudvolymen sänks till hälften = minskas med 3 dB(A) = 82 dB(A) – så kan en normalhörande person vistas i en sådan ljudtrycksmiljö i fyra timmar – utan risk för irreversibla hörseskador. Vad säger detta Dig ?

Dansmusik = det som den mer eller mindre musikaliske (= flera än 90 % av publiken på dansbanorna) via företrädevis hörseln uppfattar som njutbart

CD-stuk = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik. Ljudvolymen för diskanten ligger högst = minst 4-5 decibel under gränsen för omedelbar lomhördhet 85 dB(A) – och de lågfrekventa basljuden kommer 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna). Ett bra exempel hur det låter t ex här. Detsamma som de mer eller mindre musikaliska av danspubliken = flera än 90 % – längtar efter att få höra och uppleva live.

Discosound (= ”adrelanin-stuk”) = ljudtryck över lomhördhetsgränsen 85 dB(A) och de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten = detsamma som svårt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.

”Örat” på en videokamera ljuger ej. Ett bra exempel på hur discosound (= ”adrelanin-stuk”) för dansmusik live låter med videokamerans avslöjande ”öra” finns t ex här och här = det är nästan bara basgitarren och trummorna som hörs med någon reda. Det är just så som en intakt hörsel uppfattar discosound också.

Om bl a musikljud som sådana för den vetgirige t ex här. En kommentar om den saken finns på den här linan här – och mitt svar på det finns här.


Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, utryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.

Diskant = diskantinstrumenten och sången

Bas = basgitarren och trummorna

Drog = sådant som Wi medvetet och/eller omedvetet fysiskt och/eller mentalt ÄR åt hållet slaviskt beroende av. T ex kolhydraterna i kosten är för dom flesta ett mer eller mindre omedvetet fysisk beroende. T ex makt över andra = ”äga föreställningen” – är som princip alltid för alla ett mentalt beroende – men som är åt hållet helt omedvetet.

Att gilla discosund för dansmusik live – kan ses som ett fysiskt beroende + framförallt en omedveteten okunnighet om att det är så – hos såväl en del musiker som den pyttelilla delen av publiken som föredrar det helvetet.

Övrigt – Ifall Wi dansar varje dans under en kväll blir danssträckan ca två mil. Detta kan ske utan att Wi blir ”mörbultade” eller fysiskt trötta under kvällen eller dagen efter – när musikerna och publiken är i samstämd harmoni = orkestern dominerar ej föreställningen med på tok för höga ljudtryck allmänt sett – och spelar med CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten (diskantinstrumenten och sången) är högst och 1-2 dB(A) lägre kommer de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna). Efter en sådan danskväll blir Wi bara piggare och livsgladare.


Den 20 december 2013 fick jag av Dan Gustafsson i Bob Stevens per mail en sällsynt klarsynt historisk beskrivning – om varför den världsunika fina danskulturen i Sverige har varit inne i en kräftgång under de senaste mer än 30 åren, och då ej minst i dags dato. I förlängningen av det kom han själv på vad som kan göras för att ”över en natt” stoppa den tragiken – bokstavligt talat. Om den solskenshistorian på min blogg här.


Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT) har tämligen ingående klarlagt hur illa det står till med musik live i dags dato. I allt väsentligt har jag grundat min ranking på mina egna upplevelser som besökare på framförallt dansbanor – och på vad AMMOT säger om skadliga ljudtrycksnivåer.


AMMOT ”står upp för” att ljudtrycksnivåer över 80(A) kan vara skadligt för friska öron = för normalhörande personer.

Ca 1,5 miljoner (= ca 17 procent av befolkningen) har redan tinnitus i Sverige. Hur många hundra tusen eller miljoner till innan musikerna sansar sig – och skaffar en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – så att dom SJÄLVA kan ta reda på = VET vad dom håller på med – bl a därför att: ”Tre av fyra musiker får tinnitus !”.


Den ljudtrycksmätare använder kostar 499 kr och har artikelnr 48203. Den mäter bas- och trumljuden från 31,5 Hz och diskanten upp till 8 kHz.

Den är så fiffig i all sin enkelhet – att när jag trycker på den första knappen så visar den i huvudsak diskantljudvolymen – och när jag trycker på knappen högsta ljudtryck – så visar den basljudvolymen. Inget konstigt alls – för basljudtrycken är ju numera som princip ALLTID högst = det som havererar det mesta av musik live i dags dato, tyvärr tyvärr… 😥


Att med enbart gehör få till CD-stuk = soft musik på dansmusik live = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) – kan som princip ses som hart när omöjligt. Detta av det enkla skälet att gehöret ej är statiskt för någon enda person. Därtill så sjunker gehörs-förmågan dramatiskt ifall ljudvolymen är omänskligt högt.

Förklaring nog till att ljudvolymen efter pausen på dansbanorna – som princip alltid ”drar iväg” uppåt ?

I en låg ljudtrycksnivå i pausen på en dansbana som t ex på Sundspärlan – så är ljudvolymen för publiksorlet ca 72 dB(A) – hörs ju ca 85 dB(A) som förskräckligt omänskligt högt. Vet då att 3 dB(A) registrerar hörseln som en fördubbling av ljudvolymen. Paus-ljudvolymen i t ex Ramshall ligger på ca 83 dB(A) när det är gott om publik i lokalen – och då är ju 85 dB(A) åt hållet för lågt.


En som själv har insett detta är Dan Gustafsson dangwg@hotmail.com i Bob Stevens. Det har han i ett mail till mig den 20 december 2013 uttryckt så här:

Hej Igen!

Nu vet jag, du har en väldigt bra poäng jag har precis laddat ner en dB meter till min Iphone 7 kr.

Jag kan stänga av våra diskanthögtalare på sound chek och mäta bas nivån så att den inte blir för hög!!

Sen kan jag göra tvärt om med diskanterna. Det kvittar om den inte är noggrann för jag får rätt ljudtrycks-balans, lysande!!

Och efter ett tag vet jag om den visar för mycket eller för lite.

För återigen du har en poäng. Jag ska prova min Iphone dB mätare den 25;e när vi spela i Åstorp. Hoppas att det funkar och i så fall 1000 tack!

Hoppas att du får en underbar helg! Och en God Jul!

Allt Gott!

//Dan

– slut citat från en liten bit ned i texten här.


Så för att få stopp på den sedan mer än 30 år tillbaka pågående kräftgången för det världsunika fina svenska danskulturen, och då ej minst i dags dato – så vidhåller jag med en ”dåres” envishet det följande:

Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet – och som princip aldrig över 83 dB(A). Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 78 dB(A) och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

– slut citat från en bra bit ned i texten här.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej ens i min vildaste fantasi föreställa mig att jag har. Vad tror Du ❓


Det följande är mitt svar per mail till Anders Nordlund i FERNANDOZ den 12 november 2013.

Hej Anders – och tack så mycket för Ditt svar.

”Ta din meninglösa dB mätare och åk på Lasse Stefanz eller Larz Kristerz och mät, så tror jag nog du tycker vårt ljud är som en fjärt i en ishall sen.”

Det är helt OK för mitt vidkommande att Du tycker så – men jag förbehåller mig rätten att tycka – att det är lika meningsfull att ha en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) med mig på dans – som att ha en hastighetsmätare i bilen.


Larz Kristerz förekommer ej på de danskvällar för medelålders och äldre publik som jag är på. Så hur dom spelar sin dansmusik live vet jag inget om. Lasse Stefanz spelar ju med stor råge lååångt över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) vet jag – för jag råkade på dem i Ekebo för 4-5 år sedan. Så visst har Du rätt i att Ert ljudtryck numera är som en fjärt i en ishall – relativt hur Lasse Stefanz var då. Men inte fan betalar jag 170 kr för att lida pin av sådant = jag går ej på sådant.

Avseende de på tok för höga ljudtrycksnivåerna för dansmusik live under de senasta mer än 10 åren – allmänt sett – och då särskilt uttalat för de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) – så är det ju så att ingenting blir mera rätt av att mååånga gör samma misstag.


”Faktum är att vi på senare tid har fått MYCKET beröm för vårt ljud, av såväl arrangörer som danspublik.”

Jo… Anders – det förstår jag – för ni har ju sänkt Era ljudtrycksnivåer ifrån tidigare med stor råge över lomhördhetsnivån 91 dB(A) – till som nu i Ramshall 83 dB(A) för diskanten (diskantinstrumenten och sången) och ”bara” 87 dB(A) för de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna). Det har Du mitt beröm för också, verkligen…


”Just i Ramshall blev vi t.o.m. ombedda att höja ljudvolymen för att dansarna inte kände takten längst bak i lokalen.”

Jo… – Anders – det förstår jag också logiken i. När det ej är CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten är högst och de lågfrekventa basljuden kommer 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) – så kan det vara svårt att för den musikaliska delen av publiken att ”höra rätt”. Detta därför att den musikaliske ”söker” ju hela tiden att dansa efter takten och tonen i diskanten. När då ljudvolymen för de lågfrekventa basljuden övertrumfar diskanten – så går det ju ej så bra.

Så hade Du då ökat diskanten och minskat på de lågfrekventa basljuden – så hade det ju blivit perfekt för den musikaliska delen av publiken. Uppskattningsvis – på den här sortens dans för medelålders och äldre publiken – ÄR åt hållet flera än 90 % av publiken mer eller mindre musikaliska = uppskattar takt och ton i diskanten mest.

Sen finns det uppskattningsvis färre än 10 % av publiken som mer eller mindre mest gillar discosound (= ”adrelanin-stuk”) för dansmusik live = ljudvolymen för de lågfrekventa basljuden skall vara med stor råge mer än dubbelt så högt som för diskanten.


På goda grunder tror jag att dansbanedöden under de senaste mer än tio åren – i hög grad kan hänföras till att det under samma tid dominerat har varit discosound (= ”adrelanin-stuk”) på dansmusiken (”endorfinsound”) live. Det har ”jagat bort” en stor del av den musikaliska delen av publiken – som jag ser det.

I o f s så kan jag ha fel i detta. Men det kan väl ej klarläggas på något annat sätt än att orkestrarna själva provar sig fram. Det allra enklaste sättet att få svar på det DIREKT av publiken – är ju orkestern spelar t ex med discosund (basgitarren och trummorna är dubbelt så högt = 3 dB(A) eller mer högre än diskanten) före pausen – och sen med CD-stuk = soft dansmusik live (diskantinstrumenten och sången är högst – och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas) efter pausen – eller vice versa. Det som då ger mest av unisont spontana publikapplåder blir ju svaret på vilket dom flesta av publiken vill ha.

(Drifters har testat i Ramshall 16/11-13 – och det fungerade = dom fick publikapplådsvaret JA till CD-stuk = soft musik för dansmusik live. I sak om det här).


Apropå dansbanedöden = publiken sviker – så har just Ramshall varit glest befolkat med publik rätt ofta under det senaste året. Jag har flera gånger varit där – när betydligt färre än 100 personer har tagit sig dit – även fast det har varit populära orkestrar. Sådant får ju ej hända oftare och oftare – för då kommer ju även Ramshall att gå ”i himlen in” som en före detta dansbana.

Den ekonomiska smällen för dansbaneägaren – med för lite publik för att det skall gå runt – skulle ju mildras påtagligt – ifall orkestrarna också tog sitt ekonomiska ansvar för det hela.


Därför menar jag att det vore högst rimligt att orkestrarna bara tog ut en grundersättning – som täckte deras fasta kostnader för att ta sig till platsen. Alltså ingen vinst utöver vad löne- och resekostnaderna betingar. Som tillägg till detta skulle då komma x kr för varje såld entrébiljett.

Detta skulle per automatik medföra att orkestrarna naturligtvis än mera skulle vinnlägga sig om att spela så som dom flesta av publiken vill att det skall vara. Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej. Har Du någon annan hållbar uppfattning om detta – så ser jag fram emot att Du delger mig den.


”Försök å inse att det är bara du som har dessa ”problem”, ingen annan springer omkring med en Claes Ohlson dB-mätare och fjantar sig. ”

Det är en missuppfattning att jag har en Claes Ohlson dB-mätare. Den jag har köpte jag hos Kjell & Company för ca ett år sedan. Den kostade 499 kr inklusive moms och frakt och har artikelnr 48203. Den mäter bas- och trumljuden från 31,5 Hz och diskanten upp till 8 kHz.


Den är så fiffig i all sin enkelhet – att när jag trycker på den första knappen så visar den i huvudsak diskantljudvolymen – och när jag trycker på knappen högsta ljudtryck – så visar den basljudvolymen. Inget konstigt alls – för basljudtrycken är ju numera som princip alltid högst.

Ej heller springer jag omkring och mäter – utan i den mån jag mäter ljudvolymen någon annan stans i lokalen än vid det bord jag fikar vid – så går jag i så fall dit lugnt och sansat. De ljudtryck jag anger när jag rankar är alltid de som jag har mätt upp vid fikabordet – ifall jag ej har angett något annan. Jag sitter som princip vanligen vid något av borden längst bort från scenen = jag har dansbanan och ett eller annat bord mellan mig och scenen.


Numera mäter jag som princip aldrig på publikavstånd vid scenen framför högtalarna. Detta därför att där är det ännu högre ljudtryck – än det jag mäter vid fikabordet – och det blir jag bara nedstämd av. När ljudtrycken är omåttligt höga – för en normalhörande musikalisk person = över 85 dB(A) – då försöker jag gena över mitten på dansgolvet när jag dansar – så att jag slipper ljudvolymen framför högtalarna.

Men det här bekymret är ju skitenkelt för orkestrarna att över en natt eliminera – bokstavligt talat. Istället för att som nu ställa bashögtalarna direkt på dansgolvet framför scenen – och diskanthögtalarna ovanpå dem – så går det ju för en ringa kostnad att låta en ”smed” tillverka två hållare för högtalarna i aluminium – som lutar högtalarna 45° bakåt – med löstagbara ben som lika långa som scenen är hög. Aluminium därför att då blir hållarna lätta att hantera.


Hållarna utformade så att diskant – och bashögtalarna finns vid sidan av varandra. Då kommer också ljudkällorna mycket närmare varandra och kan då bättre samverka för en fin ljudmiljö i lokalen. Därtill kommer de nuvarande för höga ljudtrycken framför högtalarna vid scenen (framförallt ifrån bashögtalarna) att fara an mot taket och sen ”regna” ned jämt över hela lokalen/publiken – istället för att som nu fara direkt in i publiken.

Att hissa upp diskanthögtalarna mot taket – som ju har blivit populärt på senare tid – är ju ingen bra lösning som jag ser det – för då kommer ju bas- och diskantljudkällorna flera meter ifrån varandra. Det sedan ”urminnes tider” rådande bekymret med för högt framför högtalarna – lagom i mitten (ifall orkestern har lagt ljudvolymen ca 3 dB(A) över ljudnivån av publiksorlet mellan låtarna) – och för lågt i den bortre delan av lokalen – kommer ju hög grad att mer eller mindre försvinna – när högtalarna lutas 45° bakåt och är placerade på stativ som är i höjd med scengolvet.


Därtill så blir det då ingen större skillnad på ljudvolymen i lokalen och på scenen. Med den nuvarande placeringen av högtalarna på golvet framför scenen – så blir scenen en ifrån lokalen i övrigt en särskild ljudbox – där framförallt basljudvolymen skärmas bort av byggnadsmaterialen. En av flera förklaringar till att basljudtrycken som princip mer eller mindre alltid ”råkar” hamna för högt ? Ljudmixaren – som finns på scenen – kan ju själv aldrig höra hur basljudvolymen ”slår an” på publiken.

Ifall musikerna med ”min” högtalarplacering lägger ljudtrycksnivån så högt – att dom själva måste använda musikproppar för att ej riskera att skada sin hörsel – så borde i så fall påanonseringen av kvällen göras åt hållet så här:


”Hej och välkomna. Wi skall göra allt Wi kan – för att Wi tillsammans skall få uppleva en minnesvärd danskväll. Vid soundchecken lade Wi ljudvolymen på så hög nivå – att Wi själva måste använda musikproppar – för att ej riskera att skada hörseln. Wi tycker att ni skall göra lika dant. musikproppar finns att köpa vid stället för försäljningen av wåra CD-skivor – och kostar bara 34 kronor paret.”

Musikproppar finns på apoteken i storlek small, medium och large – men medium passar dom flesta vuxna rätt bra.


Ljud och ljus beter enligt de fysikaliska lagarna på samma sätt inom ramen för en lokals väggar, tak och golv. Båda strävar efter att jämt utfylla den lokal som ljud- och ljuskällorna finns i – ifall det ej finns något fysiskt ivägen som skuggar. Ifall ljuskällorna för en danslokal skulle placeras på golvet framör scenen – och riktas rakt in i publiken – så kan det omöjligen bli ett bra ljus i hela lokalen. Det gäller också att ljuskällorna som sådana ej får vara för starka – för då bländar de synen.

Det vet jag som tar en del av min kvällspromenad på en tämligen trafikerad väg. Bländar ej bilisterna av så blir jag ”blind” och ser ej var jag går. Inget konstigt alls – och detsamma gäller ju enligt fysikens lagar för ljudkällor som placeras på golvet framör scenen – och riktas rakt in i publiken. Ljudet blir ej så bra i hela lokalen – och publiken blir lomhörd vid ljudtryck framför högtalarna över 90 dB(A).


Den enda skillnaden mellan ljus och ljud är att lågfrekventa basljud (även sådana som hörseln registrerar) i viss grad ”går” igenom väggar. Högfrekvent ljus (sådant som synen ej kan registrera) gör lika dant. Det innebär bl a att lågfrekvent basljud i hög grad går rakt igenom wåra kroppar och där kan ”ställa till det” – ifall de är över ca 85 dB(A).

Ifall man vill ha en viss färgton på ljuset i en lokal med två ljuskällor – den ena med färg och den andra utan – så blir det bäst resultat om ljuskällorna placeras så nära varandra som möjligt = sida vid sida. Detsamma gäller ju för bas- och diskantljud vid dansmusik live – ifall man vill att det skall låta lika proffsigt som på en CD-skiva = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).


Orkestrarna har ju alltid minst fyra högtalare – två på vardera sidan om scenen. För ljudvolymen i lokalens skull – så räcker det rimligen mer än väl med två – i vart fall med mitt förordade arrangemang. Fyra högtalare krävs ju i o f s för att få en stereoeffekt. Men det kan jag ej påminna mig att jag någonsin har upplevt – vare sig för musiken som sådan, sången eller påannonseringarna.

I så fall skulle ju t ex sång ifrån den som står längst ut till vänster – ”bara” komma ur högtalaren till vänster. Likadant ifall saxofonisten t ex står längst ut till höger – så skulle det då ”bara” komma ur den högra högtalaren. Om jag nu har rätt för mig i detta = det finns ingen uttalad stereoeffekt i det som kommer genom högtalarna – så förefaller det mig vara åt hållet helt onödigt att släpa på fyra högtalare – när det mer än väl räcker med två.

Det var ju skillnad på den gamla goda tiden – för då hade anläggningarna för ljudförstärkning – och då framförallt högtalarna – ej alls dagens anläggningars kapacitet. Så då var det ju nödvändigt med dubbla högtalaruppsättningar – för att få lagom ljudtryck i danslokalen.


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet – och som princip aldrig över 83 dB(A). Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 75 dB(A) och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt de lågfrekventa basljuden är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

Dagens förstärkaranläggningar lär kosta uppåt ca 500 000 kr. Är det verkligen så illa med dem – att de ej kan visa ljudvolymen i dB(A) på scenen ? Ifall ej – borde ej nu tillverkarna i så fall komplettera med det – för att framförallt musikerna själva ej skall råka illa ut ?


De flesta av publiken dansar ju bara en gång per vecka eller mindre. Men musikerna spelar ju flera kvällar per vecka = musikerna löper ju mycket större risk för att få hörselskador – ifall ljudvolymen för diskanten är för högt – och få både hörselskador och fysiska utmattningssymptom ifall de lågfrekventa basljuden är för högt inställd.

Något för orkestrarna – som köpare av anläggningar för förstärkning av ljud att informera = tipsa tillverkarna om ?


”Det är inte pga. bandens ljudvolym som branschen går på knä, utan det är för sådana gnällspikar som dig som glömt bort hur man roar sig och istället måste leta fel på allt och alla, det är NI som skrämmer bort ”vanligt” folk, inte banden.”

Det är helt OK för mitt vidkommande att Du tycker så – men jag förbehåller mig rätten att tycka annorlunda.

Det är menyn på en restaurang som drar matgästerna dit. Varför skulle dansbandens meny = vad de spelar och hur – kunna vara av underordnad betydelse för vad som drar folk till dansbanorna ?


”Antingen har du superhörsel som stålmannen eller så är det nåt annat fel på dig.”

Jo… – Anders – jag har fortfarande ej något fel på min hörsel. Trots mina drygt 72 år ”på nacken” – så hör jag fortfarande syrsorna lika bra som när jag var tonåring. När gjorde Du en hörselundersökning sist – och hur såg då Din hörselkurva ut ?

När jag var sjömaskinist på Sydamerika-fart med Johnson Line – under ca sex år i början av 1960-talet – så fanns det ej några hörselskydd. Men jag mådde då bl a så fysiskt illa av de höga ljudtrycken i maskinrummen – så jag köpte fettvadd på apotek och stoppade i öronen. Det kan vara en av flera förklaringar till att min hörsel fortfarande är helt intakt.


Därefter så har jag under hela mitt yrkesverksamma liv sett till att skydda min hörsel i bullriga miljöer. Diskotek för mig – utan musikproppar i öronen – har som princip aldrig hänt. För ca två år sedan – så var jag inne på spåret att helt lägga av med att ta ut på dans – p g a de omänskligliga ljudtrycksnivåerna = med stor råge över lomhördhetsgränsen 91 dB(A).

Men då jag till och ifrån har varit flitig dansbanenötare sedan 1956 – och då särskilt under de senaste ca fem åren – och då särskilt under de senaste ca fyra åren – så kändes det ej särskilt roligt – utan snarare djupt tragiskt. Lösningen på det blev att jag köpte musikproppar på apoteket för 34 kr. De tar ned ljudvolymen ca 20 dB(A).


Numera så använder jag som princip ALLTID musikpropparna när jag är på dans. Det gör att jag njuter i fulla drag – även ifall ljudtrycken är högt ställda av orkestrarna. I Ramshall i lördags så hade ju Fernandoz perfekt ljudtryck på diskanten – men för högt på de lågfrekventa basljuden = discosound (= ”adrelanin-stuk”) för den musikaliska delen av publiken = uppskattningsvis åt hållet flera än 90 % av publiken – som jag ser det.

Det blir ju i o f s ingen annan upplevelse med musikproppar. Men med lite ansträngning så går det ändå rätt bra med musikpropparna att höra takt och ton i diskanten – och dansa efter det.


Apropå: ”…eller så är det nåt annat fel på dig.” – så är det säkert så också. Men vaddå… – existerar överhuvudtaget den perfekta människan som INGEN annan, eller vederbörande själv, har några kritiska synpunkter på ?


Tja… – Anders – det blev lååånt det här. Men vaddå… – att försöka bidra till att få hejd på den världsunika fina svenska danskulturens kräftgång – det är en hjärtefråga för mig. Jag tycker det är väl värt att engagera mig för. Men mitt svar till Dig har i allt väsentligt pö om pö tillblivit av sig självt – under ett oräknat antal timmar under ca tre dygn. Så ger man saker och ting sin tid – så ”faller det sig”.

Inspirationen till detta har jag i allt väsentligt fått av innehållet i Ditt mail. Så igen – tack så mycket för Ditt mail !


”Allt som har en början har ett slut !”
– och jag är nu så LivsErfaren att jag inser att även livet i kött som sådant – inom överskådlig framtid för mig har en ände.

Mina bevekelsegrunder för att ”tjata” på orkestrarna – om att konceptet för framgång för mera publik till dansbanorna – med dans för musikalisk medelålders och äldre publik i vart fall – rimligen är att spela med CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten är högst och 1-2 dB(A) lägre kommer de lågfrekventa basljuden = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna). I o f s så kan jag ha fel i det – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Prio ett för mig i detta är att den pågående kräftgången – för den världsunika och fina svenska danskulturen – ej skall ta sådana proportioner – att möjligheten för mig att dansa till mitt sista andetag faller bort därföre. Detta har ju redan hänt avseende dansrestauranger.

För ca 15 år sedan så fanns det mer än en handfull dansrestauranger i mitt närområde. T ex Hemmeslöv hade sedan ”urminnes tider” dans med mat till två orkestar. Då var det dansmusik med CD-stuk = soft dansmusik live som drog matgäster till krogarna. När sen orkestrarna mer och mer började spela med discosound (= ”adrelanin-stuk”)dansmusiken – så jagade det bort matgästerna – bokstavligt talat.

Inget konstigt alls – för det är ju ingen höjdare som matgäst att bara sitta och glo under tiden som orkestern spelar. Normalt verbalt socialt umgänge är ju som princip omöjligt – när ljudvolymen är så högt att man måste skrika varandra i öronen för att göra sig hörd.


Prio två är att försöka bidra till att den pågående kräftgången vänds till en ökning av publik till de kvarvarande dansbanorna – och att ökningen blir så stor att det finns utrymme för nedlagda dansbanor att starta om – och att nya kommer till = byggs. Samt ej minst att före detta dansrestauranger också startar om.

Jag är far till två barn och har fem barnbarn. Jag tycker att det skulle vara urbota illa – ifall den fina danskulturen i Sverige ej skulle överleva den pågående kräftgången – för då kommer barnbarnen ej att ha en aning om vad det var för någonting. Barnbarnen är alla yngre än 13 år.


Därför kommer jag – så länge som jag kan ta mig till tangentbordet för min bredbandsanslutna iMac (jag är medvetet återhållsam med att i onödan utsätta mig för den strålande trådlösa tekniken) – att fortsatt informera orkestrar, som jag har dansat till, att min ljudtrycksmätare har visat för höga, lagom eller alternativ för låga ljudtryck – visavi publiksorlet mellan låtarna. För lågt ljudtryck på en dansbana – har jag ännu ALDRIG haft nöjet att få uppleva – under de senaste ca 30 åren. Så det ser jag också fram emot att få uppleva.

IGEN – apropå orkestrarnas omänskligt höga ljudtrycksnivåer = över 85 dB(A). Ingenting blir ju mera rätt av att mååånga gör åt hållet samma misstag.

Blir det FERNANDOZ som kommer att bryta det mönstret ?


Blir det ingen effekt av det jag håller på med – så vaddå… – då har jag i vart fall försökt. Vad mera kan begäras av mig ?

Därtill… – Anders – när min andning inom överskådlig tid har upphört så slipper Du ju per automatik mina propåer om ”riktig” dansmusik live – såväl på plats som per email osv, förhoppningsvis…

Med bästa dansbandsavsikter och hälsningar / Josef

Tel.nr 0430-215 66


Det besvarade Anders Nordlund
”Andy N” woodstar_71@hotmail.com den 9 december 2013 med:

Hej!

Det roliga med dina lååånga mail i ämnet ”ljud-lära”, är att jag gått från att bli irriterad/förbannad till att faktiskt roas och småfnissa åt din totala okunskap när det gäller ljud, högtalarvinklar, akustik m.m. Mitt råd till dig är att gå en kurs i ljud-lära, och kanske även ta kontakt med nån av dom ledande högtalartillverkarna med dina åsikter och idéer om hur högtalare skall byggas/placeras. Jag har pratat med flera av dom främsta dansbanden i branschen, och ALLA känner till dig och dina åsikter, vi är tydligen inte dom enda som får mail från dig, och alla skakar dom på huvudet åt din okunskap. Det begriper väl vem som helst att du ALDRIG kan få ett perfekt CD-ljud LIVE. När du sitter hemma vid köksbordet och lyssnar på din cd-spelare så finns inget publiksorl, inga ”levande” trum & förstärkarljud, ingen ogynnsam lokal som ljudet studsar fram å tillbaka i. Det går inte att jämföra på det sättet. OCH dom ”hörselproppar” som vi har i öronen är inga hörselskydd, tvärtom, det är hörsnäckor med ljud i som i våra kretsar kallas ”medhörning”! Jag har ganska rejält påskruvat med ljud i mina snäckor, och har haft så i många många år. Senast jag gjorde en hörseltest för 3 -4 år sen hade jag perfekt hörsel, så det så.

Lägg din enorma energi på att påverka myndigheterna till att sänka dansbandsmomsen istället för att hacka på oss dansband, för enligt min åsikt är den höga momsen ett myyyycket större hot mot dansen än några fjuttiga bas-db för mycket i Ramshall. OCH beträffande Ramshall så beror publikbortfallet där på helt andra saker än hög volym, men, det är en annan historia.

Mvh Anders


Det besvarade jag den 11 december 2013 kl 12:47 med
:

Hej Anders – och tack så mycket för Ditt svar.

Det är helt OK för mitt vidkommande att Du tycker som Du gör – men jag förbehåller mig rätten att tycka annorlunda.

Apropå ”…faktiskt roas och småfnissa…” så sägs det att ett gott skratt förlänger livet.

Apropå ”…Det begriper väl vem som helst att du ALDRIG kan få ett perfekt CD-ljud LIVE. …” – så undrar jag nu bara stillsamt över hur många gånger FERNANDOZ har försökt med det och misslyckats ?

Mvh Josef


PS.
Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet – och som princip aldrig över 83 dB(A). Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 78 dB(A) och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket).

Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt lågfrekventa basljud är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.


Så att ”spela liv” i publiken = publiken trivs = dansar, pratar och applåderar – handlar ju helt enkelt om att spela tillräckligt lågt ! ! ! = bara i nödfall över 79 dB(A) – ifall ljudvolymen för publiksorlet skulle vara så högt. Ljudvolymen för diskantinstrumenten och sången högst – och för de lågfrekventa ljuden från basgitarren och trummorna 1-2 dB(A) lägre, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live.

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej – eller ?

– slut citat från min ranking i det följande av FERNANDOZ i Ramshall den 12 november 2013.


Att beskriva verkligheten i strid med människors sanning leder inte sällan till att folk känner sig kränkta och nedvärderade. Detta eftersom det är viktigare att ha rätt i dagens samhälle – än vad som ÄR rätt !

– slut citat härifrån. Detta kan uppfattas som gälla även för musiker som under mååånga år har spelat sin på CD så himla goa dansmusik live med discosund (ljudtryck mer stor råge över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och de lågfrekventa basljuden mer än dubbelt så hög som diskanten) istället för med CD-stuk (ljudtryck mer stor råge under lomhördhetsgränsen (91 dB(A) = max 85 dB(A) – och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas).


Det ligger ej för mig att som anonym ”smyga i buskarna” på nätet – och ”gnälla” över orkestrarnas på tok för höga ljudtryck. Därför vinnlägger jag mig om att i första hand per email informera orkestrarna om hur jag har upplevt en danskväll – och talar också om att det även finns publicerat på min blogg. Det jag skriver är på goda grunder = egna gjorda erfarenheter det jag själv på gehör har upplevt och konfirmerat med min ljudtrycksmätare. Samt ej minst det föreningen Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT) har kommit fram till.

Det känns som att Anders Nordlund i sitt email var stressad över att jag ”har mage” att som publik = hans kund ha synpunkter på – hur han som kapellmäster i Fernandos levererar sin på CD så himla goa dansmusik live. Personliga påhopp har ju som princip alltid sin grund i omedveten okunskap om ämnet ifråga – så det låter jag bara passera = det är ju inget att ”hänga upp sig på”. Hade jag ej upplevt att Anders kändes som ”kränkt” i mailet – så skulle jag ha skrivit det följande till honom också;


Apropå ”…Mitt råd till dig är att gå en kurs i ljud-lära, …” – så går jag i en sådan skola sedan mer än ett år tillbaka. Detta genom att på nätet ta reda på mera om det här med ljud för musik live, t ex sådant som det här – samt ej minst genom att vara på dans två ggr per vecka – och på gehör och med min ljudtrycksmätare kolla av hur det ”står till”.

Apropå ”…Jag har pratat med flera av dom främsta dansbanden i branschen, och ALLA känner till dig och dina åsikter, …” – så tackar jag så mycket för att Du har gjort det. Det kan ej uteslutas att det är just det som i första hand har gjort att jag under den senaste månaden fått anledningar till att göra flera än en handfull tummen upp-rankingar på min blogg här.


Apropå ”…dom ”hörselproppar” som vi har i öronen är inga hörselskydd, tvärtom, det är hörsnäckor med ljud i som i våra kretsar kallas ”medhörning”! …” – så vet jag att det är så. Du ju säger ju med det också att Du själv bestämmer ljudtrycksnivån. Det kan ej publiken.

Dom allra flesta musiker i dags dato som spelar åt helvete för högt – har ju sina musikproppar som ursäkt för själva ej få tinnitus och att ej anmana publiken att också använda musikproppar. Men dom lurar sig själva – därför att inga musikproppar eller andra hörselskydd skyddar kroppen för hälsoskadliga basljudtryck – som i mitt fall är över ca 94 dB(A).

Det skulle förvåna mig mycket ifall Du med musikpropparna i öronen väljer en högre nivå än vad som kommer ur högtalarna och går rakt in i publiken. Som sångare så tror jag också att Du i Din medhörning har betydande mindre ljudtryck allmänt sett och för för de lågfrekventa basljuden i synnerhet – än ljudvolymen som dundrar direkt rakt in i publiken, för framförallt de lågfrekventa basljuden, framför högtalarna på dansgolvet vid scenen.


Apropå ”…Jag har ganska rejält påskruvat med ljud i mina snäckor, och har haft så i många många år….” Rejält påskruvat med ljud säger ju ingenting om hur högt inställt Du har det. Men det skulle förvåna mig mycket ifall Du ställer in ljudvolymen över 79 dB(A).

Apropå ”…Lägg din enorma energi på att påverka myndigheterna till att sänka dansbandsmomsen istället för att hacka på oss dansband…” – så överlåter jag det med varm hand till branschens egna talespersoner. Ifall någon av dom vill ha något tips av mig – så är dom välkomna att kontakta mig per mail josef@boberg.nl och/eller per tel.nr 0430-215 66.

Jag både kan och vet jag en hel del om ekonomi – för det har varit en del av mitt arbete under hela min yrkesverksamma tid. Särskilt då under de ca sex år som jag var vd för utvecklingsföretaget A-SANDWICH AB. Mera ingående i sak om det – ifall Du söker på namnet A-SANDWICH här.


Sen håller jag också på att ”bena ut” varför världsekonomin är så ännavänd att flera länder inom bl a EU-eländet är på väg att gå i konkurs – bokstavligt talat. Om grundorsaken till det – och vad Wi av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna i världens alla länder kan göra åt det – håller jag på och skriver om här.

Men det allt överskuggande viktigaste är ju ändå att: HÄLSAN ÄR EJ ALLT – MEN UTAN HÄLSAN FÅR ALLT ANNAT UNDERORDNAD BETYDELSE ! – och det upptar en hel del timmar varje dag – genom att jag skriver och kommenterar på nätet om hur man med artegen kost = LCHF-kost kan vara vid prima god vigör hela livet ut. Så min tid räcker helt enkelt ej till för att ”sylta in mig” i försöken med att få myndigherna att sänka momsen för dansverksamhet också.


Apropå ”…Senast jag gjorde en hörseltest för 3 -4 år sen hade jag perfekt hörsel, så det så. …” – så är Du bara att gratulera till det. Men i Ditt fall som musiker – så skulle jag nog göra en ny hörseltest varje år. Det gäller ju att stämma i bäcken – om man så säger.

Apropå ”…beträffande Ramshall så beror publikbortfallet där på helt andra saker än hög volym, men, det är en annan historia.” – så vill jag gärna av Dig få del av den historian.

Detta är slutet på det som jag ej ville delge Anders per mail. Men jag hoppas ändå på att han tar sig hit någon gång och läser även detta – och utan att bli arg.


På Facebook så skrev Anders Nordlund den 14 januari 2014 följande: ”Ta gärna bort mina mail också är du snäll, dom är privata mellan dig å mig Josef, inte till nån allmän beskådning på din ”blogg”. Tack!!” – slut citat härifrån.

1. Rent praktiskt går det till så – när jag gör mina rankningar – att jag alltid skriver mina mail till orkestern ifråga som en del av en text på min blogg först. När det sen har ”legat till sig” 2-3 dagar – så skickar jag mailet till orkestern ifråga – och vinnlägger mig då om att ha med en anmärkning om att det finns publicerat på min blogg också

2. De få mail jag har fått som svar ifrån orkestrar – har ju i allt väsentligt varit inspiriationsstimulerande för mig – för att om möjligt kunna bidra med något ”strå till stacken” för att få stopp på den världsunika fina svenska danskulturens kräftgång sedan mer än 30 år tillbaka – och då ej minst i dags dato. Därtill kommer att jag mer och mer lär mig att förstå musikernas situation, lär mig mer om dansmusik som sådan osv.

Så tills vidare så kommer mina publicerade email att få stå kvar och nya kommer efterhand att läggas till.


Dansarrangörerna

kan också dra sitt ”strå till stacken” – för att den pågående kräftgången av den världsunika fina svenska danskulturen skall vändas till en tillväxt. Detta genom att investera ett fåtal tusen kronor i en fast installerad mätare för ljudtrycken – som visas på en för orkestrarna och publiken större bildskärm. Lämpligen kan skärmen hängas upp i taket 5-10 meter ifrån scenen – så att även publiken tydligt kan se vad det är som orkestrarna levererar ljudtrycksmässigt.

Skärmen bör visa ljudvolymen för diskanten (diskantinstrumenten och sången) och de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) var för sig – samt vad det sammantaget blir. Därtill vad ljudvolymen av publiksorlet mellan låtarna är.


Utrustningen programmeras så att den visar grönt för ljudvolymen av publiksorlet + 3 dB(A), gult för + 4 dB(A) och ilsket rött för + 5 dB(A). Inget konstigt alls med dagens möjligheter för att enkelt göra ett program för detta.

Sen är det ju upp till orkestrarna att följa den gröna ”linjen” eller ej. Men jag kan ej ens i min vildaste fantasi föreställa mig – att orkestrarna medvetet skulle välja att spela ”livet ur” publiken genom att spela på gult – och än mindre på rött. Att det är så illa med ljudtrycken för dansmusik live i dag som det är – hänger ju samman med att orkestrarna är omedvetet okunniga om vilka ljudtryck dom levererar.


Det är som princip omöjligt att på gehör lyssna sig till vad ljudvolymen för publiksorlet mellan låtarna är – och än omöjligare att vid soundchecken före danskvällens början – veta vad publiksorlet mellan låtarna kommer att bli. Så någon form av ljudtrycksmätning bör rimligen orkestrarna ha tillgång på – ifall det skall kunna bli någon jävla ordning på dansmusiken live = kräftgången för den världsunika och fina svenska danskulturen vänds till en påtaglig ökning av tillströmningen av publik.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ❓


————————————————————————————————————


MATZ BLADHSSUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 5 NOVEMBER 2013


Email den 7 november 2013 kl 10:08 till
matzblads@gmail.com samt även till mats@nojeskallan.se f v b (”strul” med matzblads@gmail.com-adressen = ”The email account that you tried to reach does not exist”).

Hej Niclas,

Tack för en himla go danskväll på Sundspärlan i tisdags.

Innan jag gör min ranking av den goa kvällen på min blogg – så undrar jag över ifall Du kan ge mig någon form av svar på de följande frågorna:

1. Tummen upp för att ni höll ljudtrycksnivån för diskanten (= diskantinstrumenten och sången) på mänskliga ca 83 dB(A) hela kvällen – och tummen ned för att basljudvolymen (basgitarren och trummorna) hela kvällen låg på ca 87 dB(A). Vet då att 3 dB(A) upplevs av hörseln som en fördubbling av ljudvolymen. Det skorrade ju inledningsvis i bashögtalarna – men det åtgärdade Du. Men sen kom det skorrandet tillbaka ca i mitten av ”andra halvlek” – och bestod så till slutet. Vad berodde skorrandet på ?

2. På era CD-skivor med dansmusik så ligger ju alltid diskanten högst – och 1-2 dB(A) lägre kommer de lågfrekventa basljuden = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna). När ni spelar live så är det som princip alltid tvärtom = det blir discosound (= ”adrelanin-stuk”). Jag kan tänka mig att betydande flera än uppskattningsvis åt hållet 90 % av publiken av dansbanepubliken har ”vuxit ifrån” att gilla discosound = basljudvolymen dominerar – till förmån för att vara så musikaliska att de föredrar CD-stuket = soft dansmusik live = ”diskantig” dansmusik. Varför spelar ni ej åt hållet CD-stuk = soft dansmusik live också ?

3. Dagens förstärkaranläggningar lär kosta uppåt ca 500 000 kr. Är det verkligen så illa med dem – att de ej kan visa ljudvolymen i dB(A) på scenen ? Ifall ej – borde ej tillverkarna i så fall komplettera med det – för att framförallt musikerna själva ej skall råka illa ut ? De flesta av publiken dansar ju bara högst en gång per vecka – men musikerna spelar ju flera kvällar per vecka = musikerna löper ju mycket större risk för att få hörselskador – ifall ljudvolymen för diskanten är för högt – och få både hörselskador och fysiska utmattningssymptom ifall de lågfrekventa basljuden är för högt inställd.

Med bästa dansbaneavsikter och hälsningar / Josef

Tel.nr 0430-215 66

På detta har jag ännu ej fått något svar.


Till detta bör rätteligen föras det följande;

Jag kan ej ens i min vildaste fantasi föreställa mig att musiker ”drar på för kung och fosterland” för att medvetet skada publikens hörsel och störa trivseln – och än mindre sig själva – utan dom är helt enkelt dåligt pålästa om musikljud allmänt sett – och om för höga dB(A)-ljudtryck i synnerhet. Ingenting blir ju mera rätt av att mååånga gör samma misstag

Jag tror därför på på goda grunder att detta med på tok för höga ljudtryck för musik live – bottnar i att som princip bl a alla dansbandsmusiker gör lika dant som andra gör – och ingen frågar sig varför ❓


Det eller de dansband som skulle göra det – och skaffa sig en ljudtrycksmätare
(dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) för att se till att ljudvolymen framför högtalarna vid scenen höll sig under 91 dB(A) – tror jag på mycket goda grunder på kort tid skulle ”segla upp” till nivån som de allra populäraste dansorkestrarna i Sverige.

Detta därför att mååånga av publiken är urless på att skrika sig hesa för att verbalt kunna kommunicera med varandra (Varför tror Du att publiken sviker = dansbanor läggs ned ?).

Men decibelknarkarna = betydande färre än 10 % av publiken – kommer nog inledningsvis att bli ledsna – men lite spill får hen alltid räkna med. Men deras ”sjukdom” kommer att ”läkas ut” över lite tid sett, förhoppningsvis…💡

– slut citat härifrån.


Email den 8 november 2013 kl 06:39 till matzblads@gmail.com samt även till mats@nojeskallan.se f v b (”strul” med matzblads@gmail.com-adressen = ”The email account that you tried to reach does not exist”).

Hej igen Niclas,

Min ranking av danskvällen med Er finns nu på min blogg här.

Tills Wi möts igen…

Ha det BÄTTRE och BÄTTRE !

önskar Josef



MIN UPPLEVELSERANKING AV KVÄLLEN

Spontana publikapplåder: På nivån fyra (4) på en skala från 1-10

ljudtrycks-balans mellan bas- och trumljud (10-200 Hz) och diskant: de lågfrekventa basljuden (= basgitarren och trummorna) var ca 4 dB(A) högre än diskanten (= diskantinstrumenten och sången). Vet då att 3 dB(A) upplevs av hörseln som en fördubbling av ljudvolymen

Möjligheterna för publiken att prata med varandra utan att skrika: På nivån fem (5) på en skala från 1-10

Musikernas förmåga att se och känna av vad publiken ville ha = inter-aktionen med publiken: På nivån tre (3) på en skala från 1-10 – avseende att ”se” på publiken – vad som var en lämplig ljudtrycksnivå för de lågfrekventa basljuden. I övrigt på nivån sex (6)


Övrigt:
1.
Jag hoppas på att Matz Bladhs framgent placerar bashögtalarna på scengolvets framkant – och lutar dem ca 45° bakåt. Då kommer ljudtrycken framför högtalarna vid scenen att fara an mot taket och sen ned över publiken – istället för att som nu fara direkt in i publiken.

2. Jag hoppas också på att Matz Bladhs investerar i en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – så att dom vid soundchecken kan ställa in rätt ljudtryck (jag använder den med artikelnr 48203 – som mäter bas- och trumljuden från 31,5 Hz och diskanten upp till 8 kHz. När man trycker på knappen ”högsta ljudtryck” – så registrerar den de lågfrekventa basljuden – enär basljudvolymen som princip ALLTID är högst i dagens musik live) = förändras till en än mera ”publikfriande” orkester.


PS.
Som princip ÄR det OMÖJLIGT att vid soundcheckengehör = utan ”hastighetsmätare” = ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – ställa in de lågfrekventa basljuden (= basgitarren och trummorna) så att den ligger 1-2 dB(A) lägre diskanten (= diskantinstrumenten och sången) = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Det är som princip helt OMÖJLIGT att föra några vettiga resonemang om vad som är för högt, vad som är för lågt, vad som är lagom – eller vad som är däröver, därunder eller däremellan för musik live – ifall det ej grundas på vad en ”hastighetsmätare” för musik live visar = en ljudtrycksmätare. Allt annat blir bara helt meningslöst och ”oändligt babbel” – som jag ser det.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ❓


————————————————————————————————————


FERNANDOZ I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 26 OKTOBER 2013


Email den 29 oktober 2013 kl 20:57 till
nordlund@fernandoz.se – cc bokning@fernandoz.se, info@fernandoz.se

Hej Anders,

Jag var i Ramshall i lördags – och tummen upp för Er dansgoa repertoar – och ej minst för att ni hade lagt ljudvolymen för diskanten på mänskliga ca 83 dB(A). Dock… – de lågfrekventa basljuden låg på ca 87 dB(A). Vet då att hörseln uppfattar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen.

När jag lyssnar på en CD-skiva med dansmusik – så är det ju ALLTID så att ljudvolymen för diskanten ligger högst – och 1-2 dB(A) lägre kommer de lågfrekventa basljuden = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

Nu undrar jag över varför det ej skall vara så när ni spelar Er goa dansmusik live också ?


Som Du ju väl känner till så blir publiktillströmningen till dansbanorna mindre och mindre sedan mååånga år tillbaka = dansbanor läggs ned. Ekebo – som sedan ”urminnes” tider haft dans med en orkester på fredagarna – och två orkestrar på lördagarna – har ju sedan ett par år tillbaka ”lagt av” med det. Tingvalla kör ju numera dans bara var fjortonde dag. Bäckaskog är ju helt nedlagd sedan ett par år tillbaka. Ramshall har under det senaste året till och ifrån haft mycket magert med publik. Så var det ju i lördags.


Jag tror ej alls på att publiktillströmningen minskar p g a att folk har annat för sig – utan jag tror på goda grunder = egna gjorda erfarenheter sedan flera år tillbaka – att det i huvudsak beror på att den allt övervägande delen av publiken ej är attraherade av dagens dansmusik med discosound (= ”adrelanin-stuk”) = diskanten ligger som vanligast med stor ”råge” över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) – och de lågfrekventa basljuden uppåt 10 dB(A) högre.

Det omöjliggör mer eller mindre normalt verbalt socialt umgänge och omöjliggör FRAMFÖRALLT att lyssna till och njuta av diskanten = sången och det instrumentala. Dock… – det finns fortfarande en hel del kvar av sådana som mig – som TROTS detta envisas med att fortvarigt betala 150-170 kr för att få dansa. Själv har jag löst ljudtrycksproblemet genom att använda musikproppar.

Musikpropparna tar ned ljudvolymen ca 20 dB(A). Men musikpropparna hjälper ej för basljudtryck över ca 95 dB(A). Då är det bara att åka hem istället – ifall jag ej skall drabbas av basljudtrycksbaksmälla under ett eller annat dygn. Min ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – som jag numera alltid har med mig – ”talar” om för mig hur det ÄR – och vad jag bör göra. De fåtaliga gånger som jag ej har lytt mätaren – så har priset för det blivit fysisk ”utmattning” under ett eller annat dygn.


Sedan ca ett år tillbaka så rankar jag självupplevda danskvällar på min blogg. Innan jag gör min ranking av kvällen med FERNANDOZ i Ramshall i lördags – så vore det ju bra om Du kunde svara på – varför de lågfrekventa basljuden vid dagens dansmusik live – som princip alltid är minst dubbelt så högt ljudtryck på – som för diskanten.

Med bästa avsikter och hälsningar

Josef Boberg

Tel.nr 0430-215 66


Till detta bör rätteligen föras det följande;

Jag kan ej ens i min vildaste fantasi föreställa mig att musiker ”drar på för kung och fosterland” för att medvetet skada publikens hörsel och störa trivseln – och än mindre sig själva – utan dom är helt enkelt dåligt pålästa om musikljud allmänt sett – och om för höga dB(A)-ljudtryck i synnerhet. Ingenting blir ju mera rätt av att mååånga gör samma misstag

Jag tror därför på på goda grunder att detta med på tok för höga ljudtryck för musik live – bottnar i att som princip bl a alla dansbandsmusiker gör lika dant som andra gör – och ingen frågar sig varför ❓


Det eller de dansband som skulle göra det – och skaffa sig en ljudtrycksmätare
(dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) för att se till att ljudvolymen framför högtalarna vid scenen höll sig under 91 dB(A) – tror jag på mycket goda grunder på kort tid skulle ”segla upp” till nivån som de allra populäraste dansorkestrarna i Sverige.

Detta därför att mååånga av publiken är urless på att skrika sig hesa för att verbalt kunna kommunicera med varandra (Varför tror Du att publiken sviker = dansbanor läggs ned ?).

Men decibelknarkarna = betydande färre än 10 % av publiken – kommer nog inledningsvis att bli ledsna – men lite spill får hen alltid räkna med. Men deras ”sjukdom” kommer att ”läkas ut” över lite tid sett, förhoppningsvis…💡

– slut citat härifrån.


Email den 1 november 2013 kl 20:44 till nordlund@fernandoz.se – cc info@fernandoz.se, bokning@fernandoz.se

Hej igen Anders,

Min ranking av danskvällen med Er finns nu på min blogg här.

Tills Wi möts igen…

Ha det BÄTTRE och BÄTTRE !

önskar Josef


Svaret från Anders
”Andy N” woodstar_71@hotmail.com blev den 9 november 2013 kl 01:04:

Hej !

Ta din meninglösa dB mätare och åk på Lasse Stefanz eller Larz Kristerz och mät, så tror jag nog du tycker vårt ljud är som en fjärt i en ishall sen.
Faktum är att vi på senare tid har fått MYCKET beröm för vårt ljud, av såväl arrangörer som danspublik. Just i Ramshall blev vi t.o.m. ombedda att höja ljudvolymen för att dansarna inte kände takten längst bak i lokalen. Försök å inse att det är bara du som har dessa ”problem”, ingen annan springer omkring med en Claes Ohlson dB-mätare och fjantar sig. Det är inte pga. bandens ljudvolym som branschen går på knä, utan det är för sådana gnällspikar som dig som glömt bort hur man roar sig och istället måste leta fel på allt och alla, det är NI som skrämmer bort ”vanligt” folk, inte banden. Antingen har du superhörsel som stålmannen eller så är det nåt annat fel på dig.

/Anders


Det besvarade jag den 12 november 2013 kl 23:20 med:

Hej Anders – och tack så mycket för Ditt svar.

”Ta din meninglösa dB mätare och åk på Lasse Stefanz eller Larz Kristerz och mät, så tror jag nog du tycker vårt ljud är som en fjärt i en ishall sen.”

Det är helt OK för mitt vidkommande att Du tycker så – men jag förbehåller mig rätten att tycka – att det är lika meningsfull att ha en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) med mig på dans – som att ha en hastighetsmätare i bilen.


Larz Kristerz förekommer ej på de danskvällar för medelålders och äldre publik som jag är på. Så hur dom spelar sin dansmusik live vet jag inget om. Lasse Stefanz spelar ju med stor råge lååångt över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) vet jag – för jag råkade på dem i Ekebo för 4-5 år sedan. Så visst har Du rätt i att Ert ljudtryck numera är som en fjärt i en ishall – relativt hur Lasse Stefanz var då. Men inte fan betalar jag 170 kr för att lida pin av sådant = jag går ej på sådant.

Avseende de på tok för höga ljudtrycksnivåerna för dansmusik live under de senasta mer än 10 åren – allmänt sett – och då särskilt uttalat för de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna) – så är det ju så att ingenting blir mera rätt av att mååånga gör samma misstag.


”Faktum är att vi på senare tid har fått MYCKET beröm för vårt ljud, av såväl arrangörer som danspublik.”

Jo… Anders – det förstår jag – för ni har ju sänkt Era ljudtrycksnivåer ifrån tidigare med stor råge över lomhördhetsnivån 91 dB(A) – till som nu i Ramshall 83 dB(A) för diskanten (diskantinstrumenten och sången) och ”bara” 87 dB(A) för de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna). Det har Du mitt beröm för också, verkligen…


”Just i Ramshall blev vi t.o.m. ombedda att höja ljudvolymen för att dansarna inte kände takten längst bak i lokalen.”

Jo… – Anders – det förstår jag också logiken i. När det ej är CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten är högst och de lågfrekventa basljuden kommer 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) – så kan det vara svårt att för den musikaliska delen av publiken att ”höra rätt”. Detta därför att den musikaliske ”söker” ju hela tiden att dansa efter takten och tonen i diskanten. När då ljudvolymen för de lågfrekventa basljuden övertrumfar diskanten – så går det ju ej så bra.

Så hade Du då ökat diskanten och minskat på de lågfrekventa basljuden – så hade det ju blivit perfekt för den musikaliska delen av publiken. Uppskattningsvis – på den här sortens dans för medelålders och äldre publiken – ÄR åt hållet flera än 90 % av publiken mer eller mindre musikaliska = uppskattar takt och ton i diskanten mest.

Sen finns det uppskattningsvis färre än 10 % av publiken som mer eller mindre mest gillar discosound (= ”adrelanin-stuk”) för dansmusik live = ljudvolymen för de lågfrekventa basljuden skall vara med stor råge mer än dubbelt så högt som för diskanten.


På goda grunder tror jag att dansbanedöden under de senaste mer än tio åren – i hög grad kan hänföras till att det under samma tid dominerat har varit discosound på dansmusiken (”endorfinsound”) live. Det har ”jagat bort” en stor del av den musikaliska delen av publiken – som jag ser det.

I o f s så kan jag ha fel i detta. Men det kan väl ej klarläggas på något annat sätt än att orkestrarna själva provar sig fram. Det allra enklaste sättet att få svar på det DIREKT av publiken – är ju orkestern spelar t ex med discosund (basgitarren och trummorna är dubbelt så högt = 3 dB(A) eller mer högre än diskanten) före pausen – och sen med CD-stuk = soft dansmusik live (diskantinstrumenten och sången är högst – och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas) efter pausen – eller vice versa. Det som då ger mest av unisont spontana publikapplåder blir ju svaret på vilket dom flesta av publiken vill ha.

(Drifters har testat i Ramshall 16/11-13 – och det fungerade = dom fick publikapplådsvaret JA till CD-stuk = soft musik för dansmusik live. I sak om det här).


Apropå dansbanedöden = publiken sviker – så har just Ramshall varit glest befolkat med publik rätt ofta under det senaste året. Jag har flera gånger varit där – när betydligt färre än 100 personer har tagit sig dit – även fast det har varit populära orkestrar. Sådant får ju ej hända oftare och oftare – för då kommer ju även Ramshall att gå ”i himlen in” som en före detta dansbana.

Den ekonomiska smällen för dansbaneägaren – med för lite publik för att det skall gå runt – skulle ju mildras påtagligt – ifall orkestrarna också tog sitt ekonomiska ansvar för det hela.


Därför menar jag att det vore högst rimligt att orkestrarna bara tog ut en grundersättning – som täckte deras fasta kostnader för att ta sig till platsen. Alltså ingen vinst utöver vad löne- och resekostnaderna betingar. Som tillägg till detta skulle då komma x kr för varje såld entrébiljett.

Detta skulle per automatik medföra att orkestrarna naturligtvis än mera skulle vinnlägga sig om att spela så som dom flesta av publiken vill att det skall vara. Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej. Har Du någon annan hållbar uppfattning om detta – så ser jag fram emot att Du delger mig den.


”Försök å inse att det är bara du som har dessa ”problem”, ingen annan springer omkring med en Claes Ohlson dB-mätare och fjantar sig. ”

Det är en missuppfattning att jag har en Claes Ohlson dB-mätare. Den jag har köpte jag hos Kjell & Company för ca ett år sedan. Den kostade 499 kr inklusive moms och frakt och har artikelnr 48203. Den mäter bas- och trumljuden från 31,5 Hz och diskanten upp till 8 kHz.


Den är så fiffig i all sin enkelhet – att när jag trycker på den första knappen så visar den i huvudsak diskantljudvolymen – och när jag trycker på knappen högsta ljudtryck – så visar den basljudvolymen. Inget konstigt alls – för basljudtrycken är ju numera som princip alltid högst.

Ej heller springer jag omkring och mäter – utan i den mån jag mäter ljudvolymen någon annan stans i lokalen än vid det bord jag fikar vid – så går jag i så fall dit lugnt och sansat. De ljudtryck jag anger när jag rankar är alltid de som jag har mätt upp vid fikabordet – ifall jag ej har angett något annan. Jag sitter som princip vanligen vid något av borden längst bort från scenen = jag har dansbanan och ett eller annat bord mellan mig och scenen.


Numera mäter jag som princip aldrig på publikavstånd vid scenen framför högtalarna. Detta därför att där är det ännu högre ljudtryck – än det jag mäter vid fikabordet – och det blir jag bara nedstämd av. När ljudtrycken är omåttligt höga – för en normalhörande musikalisk person = över 85 dB(A) – då försöker jag gena över mitten på dansgolvet när jag dansar – så att jag slipper ljudvolymen framför högtalarna.

Men det här bekymret är ju skitenkelt för orkestrarna att över en natt eliminera – bokstavligt talat. Istället för att som nu ställa bashögtalarna direkt på dansgolvet framför scenen – och diskanthögtalarna ovanpå dem – så går det ju för en ringa kostnad att låta en ”smed” tillverka två hållare för högtalarna i aluminium – som lutar högtalarna 45° bakåt – med löstagbara ben som lika långa som scenen är hög. Aluminium därför att då blir hållarna lätta att hantera.


Hållarna utformade så att diskant – och bashögtalarna finns vid sidan av varandra. Då kommer också ljudkällorna mycket närmare varandra och kan då bättre samverka för en fin ljudmiljö i lokalen. Därtill kommer de nuvarande för höga ljudtrycken framför högtalarna vid scenen (framförallt ifrån bashögtalarna) att fara an mot taket och sen ”regna” ned jämt över hela lokalen/publiken – istället för att som nu fara direkt in i publiken.

Att hissa upp diskanthögtalarna mot taket – som ju har blivit populärt på senare tid – är ju ingen bra lösning som jag ser det – för då kommer ju bas- och diskantljudkällorna flera meter ifrån varandra. Det sedan ”urminnes tider” rådande bekymret med för högt framför högtalarna – lagom i mitten (ifall orkestern har lagt ljudvolymen ca 3 dB(A) över ljudnivån av publiksorlet mellan låtarna) – och för lågt i den bortre delan av lokalen – kommer ju hög grad att mer eller mindre försvinna – när högtalarna lutas 45° bakåt och är placerade på stativ som är i höjd med scengolvet.


Därtill så blir det då ingen större skillnad på ljudvolymen i lokalen och på scenen. Med den nuvarande placeringen av högtalarna på golvet framför scenen – så blir scenen en ifrån lokalen i övrigt en särskild ljudbox – där framförallt basljudvolymen skärmas bort av byggnadsmaterialen. En av flera förklaringar till att basljudtrycken som princip mer eller mindre alltid ”råkar” hamna för högt ? Ljudmixaren – som finns på scenen – kan ju själv aldrig höra hur basljudvolymen ”slår an” på publiken.

Ifall musikerna med ”min” högtalarplacering lägger ljudtrycksnivån så högt – att dom själva måste använda musikproppar för att ej riskera att skada sin hörsel – så borde i så fall påanonseringen av kvällen göras åt hållet så här:


”Hej och välkomna. Wi skall göra allt Wi kan – för att Wi tillsammans skall få uppleva en minnesvärd danskväll. Vid soundchecken lade Wi ljudvolymen på så hög nivå – att Wi själva måste använda musikproppar – för att ej riskera att skada hörseln. Wi tycker att ni skall göra lika dant. Musikproppar finns att köpa vid stället för försäljningen av wåra CD-skivor – och kostar bara 34 kronor paret.”

Musikproppar finns på apoteken i storlek small, medium och large – men medium passar dom flesta vuxna rätt bra.


Ljud och ljus beter enligt de fysikaliska lagarna på samma sätt inom ramen för en lokals väggar, tak och golv. Båda strävar efter att jämt utfylla den lokal som ljud- och ljuskällorna finns i – ifall det ej finns något fysiskt ivägen som skuggar. Ifall ljuskällorna för en danslokal skulle placeras på golvet framör scenen – och riktas rakt in i publiken – så kan det omöjligen bli ett bra ljus i hela lokalen. Det gäller också att ljuskällorna som sådana ej får vara för starka – för då bländar de synen.

Det vet jag som tar en del av min kvällspromenad på en tämligen trafikerad väg. Bländar ej bilisterna av så blir jag ”blind” och ser ej var jag går. Inget konstigt alls – och detsamma gäller ju enligt fysikens lagar för ljudkällor som placeras på golvet framör scenen – och riktas rakt in i publiken. Ljudet blir ej så bra i hela lokalen – och publiken blir lomhörd vid ljudtryck framför högtalarna över 90 dB(A).


Ljud och ljus beter sig fysiskt likartat inom ramen för en lokals väggar, tak och golv. Den enda skillnaden är att lågfrekventa basljud (även sådana som hörseln registrerar) i hög grad ”går” igenom väggar. Högfrekvent ljus (sådant som synen ej kan registrera) gör lika dant. Det innebär bl a att lågfrekvent basljud i hög grad går rakt igenom wåra kroppar och där kan ”ställa till det” – ifall de är över ca 85 dB(A).

Ifall man vill ha en viss färgton på ljuset i en lokal med två ljuskällor – den ena med färg och den andra utan – så blir det bäst resultat om ljuskällorna placeras så nära varandra som möjligt = sida vid sida. Detsamma gäller ju för bas- och diskantljud vid dansmusik live – ifall man vill att det skall låta lika proffsigt som på en CD-skiva = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).


Orkestrarna har ju alltid minst fyra högtalare – två på vardera sidan om scenen. För ljudvolymen i lokalens skull – så räcker det rimligen mer än väl med två – i vart fall med mitt förordade arrangemang. Fyra högtalare krävs ju i o f s för att få en stereoeffekt. Men det kan jag ej påminna mig att jag någonsin har upplevt – vare sig för musiken som sådan, sången eller påannonseringarna.

I så fall skulle ju t ex sång ifrån den som står längst ut till vänster – ”bara” komma ur högtalaren till vänster. Likadant ifall saxofonisten t ex står längst ut till höger – så skulle det då ”bara” komma ur den högra högtalaren. Om jag nu har rätt för mig i detta = det finns ingen uttalad stereoeffekt i det som kommer genom högtalarna – så förefaller det mig vara åt hållet helt onödigt att släpa på fyra högtalare – när det mer än väl räcker med två.

Det var ju skillnad på den gamla goda tiden – för då hade anläggningarna för ljudförstärkning – och då framförallt högtalarna – ej alls dagens anläggningars kapacitet. Så då var det ju nödvändigt med dubbla högtalaruppsättningar – för att få lagom ljudtryck i danslokalen.


Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet – och som princip aldrig över 83 dB(A). Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 78 dB(A) och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt de lågfrekventa basljuden är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

Dagens förstärkaranläggningar lär kosta uppåt ca 500 000 kr. Är det verkligen så illa med dem – att de ej kan visa ljudvolymen i dB(A) på scenen ? Ifall ej – borde ej nu tillverkarna i så fall komplettera med det – för att framförallt musikerna själva ej skall råka illa ut ?


De flesta av publiken dansar ju bara en gång per vecka eller mindre. Men musikerna spelar ju flera kvällar per vecka = musikerna löper ju mycket större risk för att få hörselskador – ifall ljudvolymen för diskanten är för högt – och få både hörselskador och fysiska utmattningssymptom ifall de lågfrekventa basljuden är för högt inställd.

Något för orkestrarna – som köpare av anläggningar för förstärkning av ljud att informera = tipsa tillverkarna om ?


”Det är inte pga. bandens ljudvolym som branschen går på knä, utan det är för sådana gnällspikar som dig som glömt bort hur man roar sig och istället måste leta fel på allt och alla, det är NI som skrämmer bort ”vanligt” folk, inte banden.”

Det är helt OK för mitt vidkommande att Du tycker så – men jag förbehåller mig rätten att tycka annorlunda.

Det är menyn på en restaurang som drar matgästerna dit. Varför skulle dansbandens meny = vad de spelar och hur – kunna vara av underordnad betydelse för vad som drar folk till dansbanorna ?


”Antingen har du superhörsel som stålmannen eller så är det nåt annat fel på dig.”

Jo… – Anders – jag har fortfarande ej något fel på min hörsel. Trots mina drygt 72 år ”på nacken” – så hör jag fortfarande syrsorna lika bra som när jag var tonåring. När gjorde Du en hörselundersökning sist – och hur såg då Din hörselkurva ut ?

När jag var sjömaskinist på Sydamerika-fart med Johnson Line – under ca sex år i början av 1960-talet – så fanns det ej några hörselskydd. Men jag mådde då bl a så fysiskt illa av de höga ljudtrycken i maskinrummen – så jag köpte fettvadd på apotek och stoppade i öronen. Det kan vara en av flera förklaringar till att min hörsel fortfarande är helt intakt.


Därefter så har jag under hela mitt yrkesverksamma liv sett till att skydda min hörsel i bullriga miljöer. Diskotek för mig – utan musikproppar i öronen – har som princip aldrig hänt. För ca två år sedan – så var jag inne på spåret att helt lägga av med att ta ut på dans – p g a de omänskligliga ljudtrycksnivåerna = med stor råge över lomhördhetsgränsen 91 dB(A).

Men då jag till och ifrån har varit flitig dansbanenötare sedan 1956 – och då särskilt under de senaste ca fem åren – och då särskilt under de senaste ca fyra åren – så kändes det ej särskilt roligt – utan snarare djupt tragiskt. Lösningen på det blev att jag köpte musikproppar på apoteket för 34 kr. De tar ned ljudvolymen ca 20 dB(A).


Numera så använder jag som princip ALLTID musikpropparna när jag är på dans. Det gör att jag njuter i fulla drag – även ifall ljudtrycken är högt ställda av orkestrarna. I Ramshall i lördags så hade ju FERNANDOZ perfekt ljudtryck på diskanten – men för högt på de lågfrekventa basljuden = discosound (= ”adrelanin-stuk”) för den musikaliska delen av publiken = uppskattningsvis åt hållet flera än 90 % av publiken – som jag ser det.

Det blir ju i o f s ingen annan upplevelse med musikproppar. Men med lite ansträngning så går det ändå rätt bra med musikpropparna att höra takt och ton i diskanten – och dansa efter det.


Apropå: ”…eller så är det nåt annat fel på dig.” – så är det säkert så också. Men vaddå… – existerar överhuvudtaget den perfekta människan som INGEN annan, eller vederbörande själv, har några kritiska synpunkter på ?


Tja… – Anders – det blev lååånt det här. Men vaddå… – att försöka bidra till att få hejd på den världsunika fina svenska danskulturens kräftgång – det är en hjärtefråga för mig. Jag tycker det är väl värt att engagera mig för. Men mitt svar till Dig har i allt väsentligt pö om pö tillblivit av sig självt – under ett oräknat antal timmar under ca tre dygn. Så ger man saker och ting sin tid – så ”faller det sig”.

Inspirationen till detta har jag i allt väsentligt fått av innehållet i Ditt mail. Så igen – tack så mycket för Ditt mail !


”Allt som har en början har ett slut !”
– och jag är nu så LivsErfaren att jag inser att även livet i kött som sådant – inom överskådlig framtid för mig har en ände.

Mina bevekelsegrunder för att ”tjata” på orkestrarna – om att konceptet för framgång för mera publik till dansbanorna – med dans för musikalisk medelålders och äldre publik i vart fall – rimligen är att spela med CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten är högst och 1-2 dB(A) lägre kommer de lågfrekventa basljuden = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna). I o f s så kan jag ha fel i det – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


Prio ett för mig i detta är att den pågående kräftgången – för den världsunika och fina svenska danskulturen – ej skall ta sådana proportioner – att möjligheten för mig att dansa till mitt sista andetag faller bort därföre. Detta har ju redan hänt avseende dansrestauranger.

För ca 15 år sedan så fanns det mer än en handfull dansrestauranger i mitt närområde. T ex Hemmeslöv hade sedan ”urminnes tider” dans med mat till två orkestar. Då var det dansmusik med CD-stuk = soft dansmusik live som drog matgäster till krogarna. När sen orkestrarna mer och mer började spela med discosound (= ”adrelanin-stuk”)dansmusiken – så jagade det bort matgästerna – bokstavligt talat.

Inget konstigt alls – för det är ju ingen höjdare som matgäst att bara sitta och glo under tiden som orkestern spelar. Normalt verbalt socialt umgänge är ju som princip omöjligt – när ljudvolymen är så högt att man måste skrika varandra i öronen för att göra sig hörd.


Prio två är att försöka bidra till att den pågående kräftgången vänds till en ökning av publik till de kvarvarande dansbanorna – och att ökningen blir så stor att det finns utrymme för nedlagda dansbanor att starta om – och att nya kommer till = byggs. Samt ej minst att före detta dansrestauranger också startar om.

Jag är far till två barn och har fem barnbarn. Jag tycker att det skulle vara urbota illa – ifall den fina danskulturen i Sverige ej skulle överleva den pågående kräftgången – för då kommer barnbarnen ej att ha en aning om vad det var för någonting. Barnbarnen är alla yngre än 13 år.


Därför kommer jag – så länge som jag kan ta mig till tangentbordet för min bredbandsanslutna iMac (jag är medvetet återhållsam med att i onödan utsätta mig för den strålande trådlösa tekniken) – att fortsatt informera orkestrar, som jag har dansat till, att min ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) har visat för höga, lagom eller alternativ för låga ljudtryck – visavi publiksorlet mellan låtarna. För lågt ljudtryck på en dansbana – har jag ännu ALDRIG haft nöjet att få uppleva – under de senaste ca 30 åren. Så det ser jag också fram emot att få uppleva.

IGEN – apropå orkestrarnas omänskligt höga ljudtrycksnivåer = över 85 dB(A). Ingenting blir ju mera rätt av att mååånga gör åt hållet samma misstag.

Blir det FERNANDOZ som kommer att bryta det mönstret ?


Blir det ingen effekt av det jag håller på med – så vaddå… – då har jag i vart fall försökt. Vad mera kan begäras av mig ?

Därtill… – Anders – när min andning inom överskådlig tid har upphört så slipper Du ju per automatik mina propåer om ”riktig” dansmusik live – såväl på plats som per email osv, förhoppningsvis…

Med bästa dansbandsavsikter och hälsningar / Josef

Tel.nr 0430-215 66


Det besvarade Anders Nordlund
”Andy N” woodstar_71@hotmail.com den 9 december 2013 med:

Hej!

Det roliga med dina lååånga mail i ämnet ”ljud-lära”, är att jag gått från att bli irriterad/förbannad till att faktiskt roas och småfnissa åt din totala okunskap när det gäller ljud, högtalarvinklar, akustik m.m. Mitt råd till dig är att gå en kurs i ljud-lära, och kanske även ta kontakt med nån av dom ledande högtalartillverkarna med dina åsikter och idéer om hur högtalare skall byggas/placeras. Jag har pratat med flera av dom främsta dansbanden i branschen, och ALLA känner till dig och dina åsikter, vi är tydligen inte dom enda som får mail från dig, och alla skakar dom på huvudet åt din okunskap. Det begriper väl vem som helst att du ALDRIG kan få ett perfekt CD-ljud LIVE. När du sitter hemma vid köksbordet och lyssnar på din cd-spelare så finns inget publiksorl, inga ”levande” trum & förstärkarljud, ingen ogynnsam lokal som ljudet studsar fram å tillbaka i. Det går inte att jämföra på det sättet. OCH dom ”hörselproppar” som vi har i öronen är inga hörselskydd, tvärtom, det är hörsnäckor med ljud i som i våra kretsar kallas ”medhörning”! Jag har ganska rejält påskruvat med ljud i mina snäckor, och har haft så i många många år. Senast jag gjorde en hörseltest för 3 -4 år sen hade jag perfekt hörsel, så det så.

Lägg din enorma energi på att påverka myndigheterna till att sänka dansbandsmomsen istället för att hacka på oss dansband, för enligt min åsikt är den höga momsen ett myyyycket större hot mot dansen än några fjuttiga bas-db för mycket i Ramshall. OCH beträffande Ramshall så beror publikbortfallet där på helt andra saker än hög volym, men, det är en annan historia.

Mvh Anders


Det besvarade jag den 11 december 2013 kl 12:47 med
:

Hej Anders – och tack så mycket för Ditt svar.

Det är helt OK för mitt vidkommande att Du tycker som Du gör – men jag förbehåller mig rätten att tycka annorlunda.

Apropå ”…faktiskt roas och småfnissa…” så sägs det att ett gott skratt förlänger livet.

Apropå ”…Det begriper väl vem som helst att du ALDRIG kan få ett perfekt CD-ljud LIVE. …” – så undrar jag nu bara stillsamt över hur många gånger FERNANDOZ har försökt med det och misslyckats ?

Mvh Josef


PS.
Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet – och som princip aldrig över 83 dB(A). Det skall vara CD-stuk = soft dansmusik live = diskanten skall vara högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 75 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 75 dB(A) och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudvolymen. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket = soft dansmusik live intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och de lågfrekventa basljuden 1-2 dB(A) lägre = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas.

Finns det någon enda normalhörande mer eller mindre musikalisk person = flera än 90 % av publiken – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudvolymen är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av det viktigaste ”instrumentet” = en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt de lågfrekventa basljuden är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej – eller ?

Detta har Anders ännu ej hunnit med att besvara.


Allt går att sälja med ”mördande” reklam – sägs det. Det styrks ju i sig av att McDonalds har lyckats med att world wide sälja sin kolhydratstinna skräpmat med osedvanlig framgång. Men vet då att McDonalds-familjen är en av de 13 globala finansfamiljerna – som till allt överskuggande del styr = vanstyr världen ekonomiskt = politiskt sedan 1800-talet. Så dom har ju hur mycket pengar som helst för att torgföra sin skräpmat med.

På goda grunder = egna gjorda erfarenheter sedan mååånga år tillbaka – så tror jag att det är utsiktslöst att med discosound´s ”mördande” ljudtryck (basljudtrycksdominerat dunder)dansmusik live att bli populär. Det har ju orkestrarna försökt med i nu så många år – och det har ju ej slagit. Det styrks ju i sig att flera och flera dansbanor har lagts ned, dansrestauranger har lagt av med dans osv – och än flera är på gång.


Lösningen på detta tragiska händelseförlopp – bör ju rimligen finnas i att dansorkestrarna slutar med att förstöra sin i grunden så både goa och fina dansmusik med för höga ljudtryck allmänt sett – och i synnerhet basljudtryck lååångt över diskantens. 85 dB(A) borde ju för dansmusik live ALLTID vara det högsta tillåtna för diskant och bas. Detta bl a därför att vid den ljudtrycksnivån så föreligger risk för hörselskador – enligt föreningen Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT).

På CD-skivor med dansmusik så ligger alltid diskanten (= sången och diskantinstrumenten) ljudtrycksmässigt högst – och 1-2 dB(A) lägre kommer de lågfrekventa basljuden (= basgitarren och trummorna) = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant och bas. Jag kan ej se något enda rimligt sakskäl för att dansmusik live skall framföras på annat än precis samma sätt. Har Du det – så ser jag fram emot att Du delger mig Dina skäl för – att den nuvarande ordningen = oordningen för dansmusik live fortsatt är är att föredra. Jag kan nås per tel.nr 0430-215 66 och email josef@boberg.nl


Den eller de orkestrar och dansarrangörer som ej ”köper” mitt resonemang ovan – kan ju ”lätt som en plätt” SJÄLVA ta reda på hur publiken upplever dagens dansmusik live. Detta genom att en ”tycka till”-låda finns vid scenen eller annan lämplig plats – med t ex de följande frågeställningarna:

1. Var ljudvolymen för diskanten (sången och diskantinstrumenten)
För högt
Lagom
För lågt

2. Var ljudvolymen för de lågfrekventa basljuden (basgitarren och trummorna)
För högt
Lagom
För lågt

3. Övriga synpunkter på danskvällen


Företag som säljer konsumentprodukter gör ej så sällan undersökningar på vad köparna har för synpunkter på produkterna som sådana och företaget. I vart fall är ALLA företag som tillverkar och säljer konsumentprodukter ”på hugget” när försäljningssiffrorna viker nedåt – med att i vart fall då försöka ta reda på varför – och grundat på det modifiera produkterna, företaget som sådant osv.

Att publik i tillräcklig omfattning kommer till dansbanorna är ju orkestrarnas och dansarrangörernas ”levebröd” – bokstavligt talat. Men såvitt mig känt så har det ännu aldrig gjorts någon form av enkätsundersökningar om varför färre och färre av publik kommer.

Läge för det NU❓



MIN UPPLEVELSERANKING AV KVÄLLEN

Spontana publikapplåder: På nivån tre (3) på en skala från 1-10

ljudtrycks-balans mellan bas- och trumljud (10-200 Hz) och diskant: de lågfrekventa basljuden var ca 4 dB(A) högre än diskanten

Möjligheterna för publiken att prata med varandra utan att skrika: På nivån fyra (4) på en skala från 1-10

Musikernas förmåga att se och känna av vad publiken ville ha = inter-aktionen med publiken: På nivån tre (3) på en skala från 1-10 – avseende att ”se” på publiken – vad som var en lämplig ljudtrycksnivå för de lågfrekventa basljuden


Övrigt:
1.
Jag hoppas på att FERNANDOZ framgent placerar bashögtalarna på scengolvets framkant – och lutar dem ca 45° bakåt. Då kommer ljudtrycken framför högtalarna vid scenen att fara an mot taket och sen ned över publiken – istället för att som nu fara direkt in i publiken.

2. Jag hoppas också på att FERNANDOZ investerar i en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – så att dom vid soundchecken kan ställa in rätt ljudtryck (jag använder den med artikelnr 48203 – som mäter bas- och trumljuden från 31,5 Hz och diskanten upp till 8 kHz. När man trycker på knappen ”högsta ljudtryck” – så registrerar den de lågfrekventa basljuden – enär basljudvolymen som princip ALLTID är högst i dagens musik live) = förändras till en än mera ”publikfriande” orkester.


PS.
Som princip ÄR det OMÖJLIGT att vid soundcheckengehör = utan ”hastighetsmätare” = ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – ställa in de lågfrekventa basljuden så att den ligger 1-2 dB(A) lägre diskanten = naturlig ljudtrycks-balans mellan diskant (diskantinstrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

Det är som princip helt OMÖJLIGT att föra några vettiga resonemang om vad som är för högt, vad som är för lågt, vad som är lagom – eller vad som är däröver, därunder eller däremellan för musik live – ifall det ej grundas på vad en ”hastighetsmätare” för musik live visar = en ljudtrycksmätare. Allt annat blir bara helt meningslöst och ”oändligt babbel” – som jag ser det.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ❓


————————————————————————————————————


STENSONSGALEJAN SÖNDAGEN DEN 20 OKTOBER 2013


Email den 23 oktober 2013 kl 18:18 till
roger@stensons.se, niclas@stensons.se, mazze@stensons.se, antti@stensons.se, johan@stensons.se

GALEJAN I SÖNDAGS

Hej,

Tummen upp för Er fina repertoar med goa låtar – och att ni på Galejan i söndags höll ljudvolymen för diskanten (diskantinstrumenten och sången) på nivån ca 83 dB(A) hela kvällen. Inledningsvis så var ljudvolymen för de lågfrekventa basljuden ca 87 dB(A). I o f s lite mer än dubbelt så högt som diskanten (3 dB(A) upplevs av hörseln som en fördubbling av ljudvolymen !) – men för mig som numera alltid använder musikproppar – så var det inget bekymmer.

Men vad hände sen – när en av Er hade varit ute på golvet och lyssnat av hur det lät ? Jag såg då att ni därefter hade en liten ”konferens” på scenen – och sen åkte basljudvolymen pö om pö upp till ca 93 dB(A). Vad skulle det vara bra för ?


Jag rankar numera självupplevda danskvällar på min blogg. Men innan jag gör rankingen med Stensons – så skulle det ju vara bra om jag fick svar på frågan om varför basljudvolymen blev så högt i söndags.

Med bästa hälsning
Josef Boberg
Tel.nr 0430-215 66


PS. Sedan något år tillbaka – så har jag alltid en ljudtrycksmätare med mig – när jag åker till dans. Den jag använder kostar 499 kr och har artikelnr 48203. Den mäter bas- och trumljuden från 31,5 Hz och diskanten upp till 8 kHz.

Den är så fiffig i all sin enkelhet – att när jag trycker på den första knappen så visar den i huvudsak diskantljudvolymen – och när jag trycker på knappen högsta ljudtryck – så visar den basljudvolymen. Inget konstigt alls – för basljudtrycken är ju numera som princip alltid högst.


Svaret från Roger Olsson mrf.olsson@hotmail.com blev den 23 oktober 2013 kl 18:34:

Hej josef.

Volymen i söndags var i princip lika hela kvällen. Den var tom lite lägre efter vår lilla konferens på scenen – då någon hade påpekat att det var lite högt – varvid vi sänkte ljudet en aning samt att jag justerade basfrekvensen – efter att du påpekat att du tyckte de lågfrekventa basljuden var hög – vilket innebar att jag sänkte basfrekvensen på 80 hz – så att det inte skulle vara för dov bas. Så att du upplevde att volymen ökade har jag inget svar på då jag sänkte istället.

//roger


Det besvarade jag den 23 okt 2013 kl 22:00 med:

Hej Roger – och tack för Ditt svar.

Jag upplevde i o f s att ljudvolymen för de lågfrekventa basljuden ökade något – men med musikproppar i öronen så märks det ju ej så mycket – ifall basljudvolymen ej är över min smärtgräns ca 95 dB(A). Men vad jag i huvudsak baserar min fråga på – är ju att min ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) visade en ökning av basljudvolymen från ca 87 dB(A) till ca 93 dB(A). Just vilken frekvens som ökningen var att hänföra till – det kan jag ju ej få fram med min mätare.

Det kan ju i o f s vara så att det har blivit något fel med min ljudtrycksmätare – men det tvivlar jag på. Men osvuret är ju alltid bäst – så jag får se nu på lördag hur den mäter då. Dock… – jag har testat den nu hemmavid – sedan jag fick Ditt email – och den ser ut att mäta som den tidigare har gjort.


Så något lurt är det med att det kan bli basfrekvenser som blir högre – utifrån vad min mätare registrerade – när Du sänkte 80 Hz-nivån. Något för en basljuds-professor att forska på ?

Men dagens förstärkaranläggningar är ju att åt hållet likna vid cockpiten i ett flygplan – så det kan ju ej vara så lätt att reglera allt så att det blir optimalt behagligt för publiken.

Min idé om det är – att ifall orkestrarna hade en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) vid soundchecken – så skulle det nog bli mycket lättare att ställa in ljudtrycken rätt – och få god ljudtrycks-balans mellan diskant och bas = basljudtrycken (frekvenserna under ca 200 Hz) bör ju ligga något UNDER diskanten.


På diskotek så är ju de lågfrekventa basljuden det som i princip alltid dominerar. Publikens behovsprofil för att höra musiken på den här sortens dans – störs ju bara om basljudvolymen är högre än diskanten = detsamma som svårt för hörseln att uppfatta diskantinstrumenten och sången = musiken som sådan.

Att på gehör lyssna sig till vad som är rätt – med dagens ”Rollsiga” förstärkaranläggningar – det tror jag på goda grunder är hart när omöjligt.

Så dags för att investera i en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) ?

Med bästa avsikter och hälsningar / Josef


Det följande skickade jag sen den 25 oktober 2013 kl 22:16;

Hej igen Roger,

Min ranking av danskvällen med Er finns nu på min blogg här.

Tills Wi möts igen…

Ha det BÄTTRE och BÄTTRE !

önskar Josef

På detta har jag ännu ej fått något svar.


Till detta bör rätteligen det följande föras;

Jag kan ej ens i min vildaste fantasi föreställa mig att musiker ”drar på för kung och fosterland” för att medvetet skada publikens hörsel och störa trivseln – och än mindre sig själva – utan dom är helt enkelt dåligt pålästa om musikljud allmänt sett – och om för höga dB(A)-ljudtryck i synnerhet. Ingenting blir ju mera rätt av att mååånga gör samma misstag

Jag tror därför på på goda grunder att detta med på tok för höga ljudtryck för musik live – bottnar i att som princip bl a alla dansbandsmusiker gör lika dant som andra gör – och ingen frågar sig varför ❓


Det eller de dansband som skulle göra det – och skaffa sig en ljudtrycksmätare
(dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) för att se till att ljudvolymen framför högtalarna vid scenen höll sig under 91 dB(A) – tror jag på mycket goda grunder på kort tid skulle ”segla upp” till nivån som de allra populäraste dansorkestrarna i Sverige.

Detta därför att mååånga av publiken är urless på att skrika sig hesa för att verbalt kunna kommunicera med varandra (Varför tror Du att publiken sviker = dansbanor läggs ned ?).

Men decibelknarkarna = betydande färre än 10 % av publiken – kommer nog inledningsvis att bli ledsna – men lite spill får hen alltid räkna med. Men deras ”sjukdom” kommer att ”läkas ut” över lite tid sett, förhoppningsvis…💡

– slut citat härifrån.



MIN UPPLEVELSERANKING AV KVÄLLEN

Spontana publikapplåder: På nivån tre (3) på en skala från 1-10

ljudtrycks-balans mellan bas- och trumljud (10-200 Hz) och diskant: Basljudvolymen var ca 10 dB(A) högre än diskanten under större delen av kvällen

Möjligheterna för publiken att prata med varandra utan att skrika: På nivån tre (3) på en skala från 1-10

Musikernas förmåga att se och känna av vad publiken ville ha = inter-aktionen med publiken: På nivån två (2) på en skala från 1-10 – avseende att ”se” på publiken – vad som var en lämplig ljudtrycksnivå för de lågfrekventa basljuden. I övrigt på nivån fyra (4).


Övrigt:
1.
Jag hoppas på att Stensons framgent placerar högtalarna på scengolvets framkant – och lutar dem ca 45° bakåt. Då kommer ljudtrycken framför högtalarna vid scenen att fara an mot taket och sen ned över publiken – istället för att som nu fara direkt in i publiken.

2. Jag hoppas också på att Stensons investerar i en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – så att dom vid soundchecken kan ställa in rätt ljudtryck (jag använder den med artikelnr 48203 – som mäter bas- och trumljuden från 31,5 Hz och diskanten upp till 8 kHz. När man trycker på knappen ”högsta ljudtryck” – så registrerar den de lågfrekventa basljuden – enär basljudvolymen som princip ALLTID är högst i dagens musik live) = förändras till en än mera ”publikfriande” orkester – som framgent lägger basljudvolymen med stor ”råge” UNDER lomhördhetsgränsen 91 dB(A) framför högtalarna vid scenen [effektiva hörselskydd SKALL användas vid ljudvolymen 91 dB(A) och däröver !] = upphör med att spela musik live för att ENDAST tillgodose de ”hörseldefekta decibelknarkarnas” önskemål = väsentligt FÄRRE än 10 % av publiken – som jag ser det.


PS.
Som princip ÄR det OMÖJLIGT att vid soundcheckengehör = utan ”hastighetsmätare” = ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – ställa in ljudtrycken framför högtalarna vid scenen för musik live så att de blir under 91 dB(A) eller annan vald ljudtrycksnivå. I så fall skulle det vara möjligt att håll t ex 90 km/tim med en Rolls-Royce av senaste årsmodell på en motorväg – utan fungerande hastighetsmätare eller varvtalsmätare.

Det är det bevisligen EJ – som något annat än undantag som bekräftar principen. Detta därför att efter några få minuter så uppstår fartblindhet. Dagens ljudanläggningar kan gott jämföras med Rollsar.


Det är som princip helt OMÖJLIGT för en polis att fälla en fortkörare för fortkörning – på grunden att polisen tycker att fortköraren kört för fort. För att fälla fortköraren krävs att polisen använt sig av det viktigaste ”instrumentet” = en godkänd mätare för kontroll av hastigheten.

Det är som princip helt OMÖJLIGT att föra några vettiga resonemang om vad som är för högt, vad som är för lågt, vad som är lagom – eller vad som är däröver, därunder eller däremellan för musik live – ifall det ej grundas på vad en ”hastighetsmätare” för musik live visar = en ljudtrycksmätare. Allt annat blir bara helt meningslöst och ”oändligt babbel” – som jag ser det.


Så musiker och/eller publik – som hävdar att det spelas med mänskliga ljudtrycksnivåer = under 91 dB(A) [ljudtrycksnivån där hen blir lomhörd efter några få minuter och kan få irreversibla hörselskador efter ca två (2) timmar – enligt föreningen Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT)] – vet helt enkelt ej alls vad dom pratar om – ifall dom ej är utrustade med en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket).

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ❓


————————————————————————————————————


MARTINEZSUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 15 OKTOBER 2013


Mail skickat 17 okt 2013 kl 19:41 till danstrandberg@bredband.net

SUNDSPÄRLAN I TISDAGS

Hej,

Tack för en himla go danskväll med Er på Sundspärlan i tisdags (15/10-13). Jag gör sedan något år tillbaka ranking av mina självupplevda danskvällar på min blogg. Men innan jag gör den med Martinez – så undrar jag över;

1. Ingen spelar bas i bandet – enligt vad som finns att läsa här.

2. Er uppsättning av högtalare var tre stycken på varje sida av scenen.

Jag antar att diskanthögtalaren var den översta – men vad kom ur de andra två ?

Med bästa hälsning

Josef Boberg

Tel.nr 0430-215 66


Danne svarade 17 okt 2013 kl 20:04 med

Hej Josef !

Tack vad trevligt att höra att du har en blogg och vi tyckte också det var en jättetrevlig danskväll på Sundspärlan i tisdags ! 🙂

Det stämmer att vi inte har någon uttalad basist. Vår gitarrist Tommy spelar in de lågfrekventa basljuden oftast på ett så kallat tracks spår (dagens teknik).

Vi har 4 stycken högtalare på varje sida. Den längst ner är en sub bas och återger dom absolut lägsta bas frekvenserna. Dom två likadana ovanför är också bashögtalare.

Dom återger en lite högre basfrekvens i den så kallade equalizer kurvan. Och den översta på varje sida är diskant lådor med dom högsta diskant frekvenserna. Hoppas det var ett begripligt svar 🙂

Vad heter din blogg så vi kan gå in och läsa den ?

Vi ses igen och ha en fortsatt fin höst ! Mvh.Danne / Martinez


Det besvarad jag 17 okt 2013 kl 22:27 med

Hej Danne – och tack så mycket för Ditt mycket informativa svar.

Utan att själv någonsin ha varit musiker – en några månader kort dragspelskurs i mitten av 1950-talet undantagen – så försöker jag tränga in i och lära mig att förstå – hur dagens musikanläggningar är funtade och hur de kan manöveras av den ljudansvarige.

Detta därför att jag upplever att det i dags dato på tok för ofta är något ”fel” på dagens dansmusik – ur publikens perspektiv sett. Det kan ju i sig ses som åt hållet styrkt av att publiken redan efter pausen som vanligast börjar ”droppa av” – och att publikens spontana applåder oftast är både tama och sällsynta.


Därtill så sviker ju publiken mer och mer dansbanorna. T ex så har Ekebo i Munka Ljungby sedan ”urminnes” tider kört dans med en orkester på fredagar – och två orkestrar på lördagar. Anläggningen har två dansbanor plus en diskodel. Sedan ett par år tillbaka så körs ej den fina anläggningen alls – som den gjort tidigare.

Tingvalla i Åstorp har nu minskat danskvällarna till var 14-dag – istället för att som tidigare sedan ”urminnes tider” arrangera dans varje vecka. Därtill så har dom minskat tiden för dansen ifrån kl. 20.00-00.30 till 20.00-24.00.


Ramshall i Veinge har under det senaste året rätt ofta haft magert med publik. T ex lördagen den 12 oktober 2013 – när Jenny Saléns var där – så kom det bara ca 120 personer. Det borde ha kommit minst 300-400.

Sommardansbanan Bäckaskog i nordvästra Skåne – som också kört dans sedan ”urminnes tider” – är numera sedan ett par år tillbaka helt nedlagd. Sommardansbanan Karsefors i Ysby har numera mycket glest med danskvällar. Detta gäller i mitt närområde. Sannolikt skulle jag kunna skriva några A4-sidor med sådana här exempel – ifall jag omfattade hela Sverige – men det skall jag ej göra.


Så något fel som är trasigt ÄR det – som jag ser det – för antal människor som bor i mitt närområde är ju flera NU – än de var för några år sedan = publikunderlaget är större NU – än det var för några år sedan.

För ca två år sedan så var jag inne ”på spåret” att helt sluta med att ta ut och dansa – därför att efter pausen så kände jag mig då allt som oftast mer eller mindre utmattad. Men jag mer än anade då att det hade med dagens omänskligt höga ljudtryck av dansmusik live att göra.


Min lösning på det blev – istället för att helt sluta med att ta ut och dansa (jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956 – och då särskilt under de senaste ca fem åren – och då särskilt de tre senaste åren) – att jag gick till apoteket och köpte musikproppar för 34 kr. De tar ned ljudvolymen ca 20 dB(A). Första kvällen jag använde dem – var som att komma till himlen – avseende ljudvolymen som slapp in till mitt hörselsinne. Men det hjälper ej med musikproppar heller – ifall basljudvolymen för högt – kom jag på senare.

Nästa steg för mig blev att köpa en ljudtrycksmätare (jag använder den med artikelnr 48203 – som mäter bas- och trumljuden från 31,5 Hz och diskanten upp till 8 kHz. När man trycker på knappen ”högsta ljudtryck” – så registrerar den de lågfrekventa basljuden – enär basljudvolymen som princip ALLTID är högst i dagens musik live).


Tredje steget blev att med ljudtrycksmätaren som ”vapen” ranka danskvällar – och på den vägen är det fortfarande. Jag gör det ej för att jävlas med orkestrarna – utan därför att jag är näst intill helt övertygad om – att dom allra flesta orkestrar helt enkelt bara är omedvetna om vad det är dom ljudtrycksmässigt levererar till sin publik. Det har jag uttryckt så här…


Jag kan ej ens i min vildaste fantasi föreställa mig att musiker ”drar på för kung och fosterland” för att medvetet skada publikens hörsel och störa trivseln – och än mindre sig själva – utan dom är helt enkelt dåligt pålästa om musikljud allmänt sett – och om för höga dB(A)-ljudtryck i synnerhet. Ingenting blir ju mera rätt av att mååånga gör samma misstag

Jag tror därför på på goda grunder att detta med på tok för höga ljudtryck för musik live – bottnar i att som princip bl a alla dansbandsmusiker gör lika dant som andra gör – och ingen frågar sig varför ❓


Det eller de dansband som skulle göra det – och skaffa sig en ljudtrycksmätare
(dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) för att se till att ljudvolymen framför högtalarna vid scenen höll sig med stor ”råge” under 91 dB(A) – tror jag på mycket goda grunder på kort tid skulle ”segla upp” till nivån som de allra populäraste dansorkestrarna i Sverige.

Detta därför att mååånga av publiken är urless på att skrika sig hesa för att verbalt kunna kommunicera med varandra (Varför tror Du att publiken sviker = dansbanor läggs ned ?).

Men decibelknarkarna = betydande färre än 10 % av publiken – kommer nog inledningsvis att bli ledsna – men lite spill får hen alltid räkna med. Men deras ”sjukdom” kommer att ”läkas ut” över lite tid sett, förhoppningsvis…💡

– slut citat härifrån.


Den största och allvarligaste omedvetenheten hos orkestrarna ÄR – att de lågfrekventa basljuden som princip ALLTID har ett högre ljudtryck än diskanten. Det är framförallt det som plågar publiken så – att dom ej orkar applådera och åker hem efter pausen – som jag numera ser det. Om varför just för höga basljudtryck (det gäller förstärkta trumljud också) plågar ”ihjäl” kroppen – har jag tämligen ingående redogjort för på min blogg här.

Den delen på ett fartyg som är under vattnet ”bär upp” fartyget så att det kan ”segla” på haven. När kölen på ett fartyg hamnar ovanför vattnet så förliser fatyget – obönhörligen.

På samma sätt bär bas- och trumljuden (musikens ”köl”) upp musik live. Men det kan uppfattas som att musiken live – och då särskilt dansmusiken – de senaste ca 20 åren i på tok för hög grad har ”seglat upp och ned” = bas- och trumljuden har ”förlist” möjligheten för publiken att njuta av musiken live = energin i bas och trumljuden har ”tagit bort” möjligheten för publiken att ”höra” och uppleva energin i den fina dansmusiken som sådan.


Martinez spelade på Sundspärlan med den högst mänskliga ljudtrycksnivån av 84 dB(A) för diskanten – men med 87 dB(A) för de lågfrekventa basljuden. Vet då att 3 dB(A) upplevs som en fördubbling av ljudvolymen av höselsinnet. Så även i Ert fall så missade ju publiken all den goa musiken som sådan som ni levererade. Jag gillar verkligen Er repertoar – och vokalisten med flera i orkestern sjunger ju VERKLIGEN så att man skulle vilja höra och dansa till det – utan störande basljudtryck.

På goda grunder så tror jag ej att det kan bli någon ”jävla ordning” på det här – förrän orkestrarna slutar med att tro att dom på gehör kan ställa in sina ljudanläggningar – så att det blir ljudtrycks-balans mellan diskant och basljudvolymen = basljudvolymen ALLTID är någon decibel LÄGRE än diskanten.


Lösningen på detta – sedan ca 20 år tillbaka ”eviga” bekymmer – ÄR ju att orkestrarna skaffar sig en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – så att dom vid soundchecken kan MÄTA vad det är dom kommer att leverera till publiken. Den jag har kostar 499 kr – och det borde ju dom flesta orkestrar ha råd med – eller ?

Tja… – Danne – det blev lååångt det här. Men jag tycker att detta är livsviktigt för den världsunika fina svenska danskulturens överlevnad – och värd att ödsla lite tid och möda på – för att eventuellt bidra till att orkestrarna sansar sig med ljudtrycken vid sina spelningar live. Ifall ej – så har i vart fall jag försökt med att ”väcka” till eftertanke – och det får vara gott nog för mig.

Med bästa avsikter och hälsningar / Josef

PS. Min senaste ranking på min blogg finns här.

På detta har jag ännu ej fått något svar.



MIN UPPLEVELSERANKING AV KVÄLLEN

Spontana publikapplåder: På nivån fyra (4) på en skala från 1-10

ljudtrycks-balans mellan bas- och trumljud (10-200 Hz) och diskant: Ca 3 dB(A) för högt för högt basjudtryck

Möjligheterna för publiken att prata med varandra utan att skrika: På nivån fyra (4) på en skala från 1-10

Musikernas förmåga att se och känna av vad publiken ville ha = inter-aktionen med publiken: På nivån två (2) på en skala från 1-10 – avseende att ”se” på publiken – vad som var en lämplig ljudtrycksnivå för de lågfrekventa basljuden. I övrigt på nivån fyra (4).


Övrigt:
1.
Jag hoppas på att Martinez framgent placerar bashögtalarna på scengolvets framkant – och lutar dem ca 45° bakåt – samt riktar de upphissade diskanthögtalarna mot taket också. Då kommer ljudtrycken framför högtalarna vid scenen att fara an mot taket och sen ned över publiken – istället för att som nu fara direkt in i publiken.

2. Jag hoppas också på att Martinez investerar i en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – så att dom vid soundchecken kan ställa in rätt ljudtryck (jag använder den med artikelnr 48203 – som mäter bas- och trumljuden från 31,5 Hz och diskanten upp till 8 kHz. När man trycker på knappen ”högsta ljudtryck” – så registrerar den de lågfrekventa basljuden – enär basljudvolymen som princip ALLTID är högst i dagens musik live) = förändras till en än mera ”publikfriande” orkester – som framgent lägger ljudvolymen UNDER 91 dB(A) framför högtalarna vid scenen [effektiva hörselskydd SKALL användas vid ljudvolymen 91 dB(A) och däröver !] = upphör med att spela musik live för att ENDAST tillgodose de ”hörseldefekta decibelknarkarnas” önskemål = väsentligt FÄRRE än 10 % av publiken – som jag ser det.


PS.
Som princip ÄR det OMÖJLIGT att vid soundcheckengehör = utan ”hastighetsmätare” = ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – ställa in ljudtrycken framför högtalarna vid scenen för musik live så att de blir under 91 dB(A) eller annan vald ljudtrycksnivå. I så fall skulle det vara möjligt att håll t ex 90 km/tim med en Rolls-Royce av senaste årsmodell på en motorväg – utan fungerande hastighetsmätare eller varvtalsmätare.

Det är det bevisligen EJ – som något annat än undantag som bekräftar principen. Detta därför att efter några få minuter så uppstår fartblindhet. Dagens ljudanläggningar kan gott jämföras med Rollsar.


Det är som princip helt OMÖJLIGT för en polis att fälla en fortkörare för fortkörning – på grunden att polisen tycker att fortköraren kört för fort. För att fälla fortköraren krävs att polisen använt sig av det viktigaste ”instrumentet” = en godkänd mätare för kontroll av hastigheten.

Det är som princip helt OMÖJLIGT att föra några vettiga resonemang om vad som är för högt, vad som är för lågt, vad som är lagom – eller vad som är däröver, därunder eller däremellan för musik live – ifall det ej grundas på vad en ”hastighetsmätare” för musik live visar = en ljudtrycksmätare. Allt annat blir bara helt meningslöst och ”oändligt babbel” – som jag ser det.


Så musiker och/eller publik – som hävdar att det spelas med mänskliga ljudtrycksnivåer = under 91 dB(A) [ljudtrycksnivån där hen blir lomhörd efter några få minuter och kan få irreversibla hörselskador efter ca två (2) timmar – enligt föreningen Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT)] – vet helt enkelt ej alls vad dom pratar om – ifall dom ej är utrustade med en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket).

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ❓


————————————————————————————————————


JENNY SALÉNS I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 12 OKTOBER 2013


Mail skickat 15/10-13 kl 10:07 till jsorkester@yahoo.se cc niklas@jennysalens.se robert@jennysalens.se nicke@jennysalens.se


Hej Jenny,

Tummen upp för Er repertoar med goa danslåtar och Er synliga spelglädje på scenen – och ej minst för Dig som vokalist och ”pratare”. Jag kan tänka mig att gateway till popularitetstoppen för dansband i Sverige är öppen för Jenny Saléns – när ni får ordning på ljudtrycks-balansen mellan diskant- och basljudtrycken.

Som jag sa till Dig – så dansar jag gärna en eller annan dans med Dig när Wi möts nästa gång. Så ge mig en vink om när det passar in i Din repertoar nästa gång – så dansar jag då hellre än gärna en eller annan låt med Dig. Det kan ju vara lärorikt att som ”publik” dansa till musik ifrån sin egen orkester – eller ? För att ej ödelägga Din sminkning – så kan Wi ju undvika att kinda.


Jag hade nöjet att dansa några låtar med trummisens (= Nicklas Mörks ersättare) mamma under kvällen. Så Du kan ju fråga henne om jag är ”värd” att ta en ”svängom” med. Därtill så pratade jag lite under pausen och sista dansen med trummisens flickvän. Gissa vad Wi pratade om ?

Ljudvolymen för diskanten låg hela kvällen under 91 dB(A). Lite högt i o f s – men för mig som numera ALLTID använder musikproppar (det gör ju dom flesta dansbandsmusiker numera själva också) – så var det ej något bekymmer. Musikpropparna tar ned ljudvolymen ca 20 dB(A) = i det här fallet till mindre än 71 dB(A). Det är ju en himla bra ljudtrycksnivå för att i fulla drag kunna njuuuta av god musik på en dansbana – och som jag upplever det när jag lyssnar på en CD med dansmusik hemmavid.


Tummen ned
basljudvolymen. När jag mätte på första låten – så låg basljudvolymen på ca 97 dB(A). Så jag gick då fram till Niklas – efter de inledande två låtarna – och sa till honom att sänka basljudvolymen till hälften – så skulle det nog blir bra. Nästa gång skall jag uttrycka mig lite tydligare – och säga något åt hållet: ”Sänk basljudvolymen till strax under nivån för diskanten – så blir det här en riktig höjdarkväll musikalist och i allt övrigt för publiken !”)

Han sänkte – och jag tyckte att det var tillräcklig – för att jag fortsatt ej skulle fara fysiskt illa av basljudvolymen. Det känns framförallt obehagligt i bröstområdet på mig när det är för högt. Sen gjorde jag ingen ny mätning – för jag tyckte då att basljudtrycksnivån sänktes under smärtgränsen (= bevis för hur himla lätt Wi på gehör lurar oss själva avseende ljudtryck – och då särskilt avseende de lågfrekventa basljuden ! Förklaring nog till att dom allra flesta dansband i dags dato har på tok för höga ljudtrycksnivåer på de lågfrekventa basljuden ?). Därtill så hade jag fullt sjå med att dansa hela kvällen – så det blev helt enkelt ej tid över för att kolla ljudvolymen.


Men det var ju synd – för det skulle ju visa sig när jag mätte på sista dansen – tillsammans med trummisens (= Nicklas Mörks ersättare) flickvän – att basljudvolymen bara var sänkt till ca 94 dB(A) = över smärtnivån. Att ingen bjöd mig på sistan – kan nog mest hänföras till att då hade ju dom allra flesta av den ca 120-hövdade publiken – tagit sin ”mats” ur Jenny Saléns ”ljudtrycksskola” och åkt hem. Det tolkar jag som att det är mååånga fler än jag far illa av de på tok för höga ljudtrycken på dansbanorna numera. Om hur särskilt basljudtrycken plågar kroppen – har jag tämligen ingående redogjort för här.

När tisdagen 1/10-13 Micke Ahlgrens var på Sundspärlan – så var dom flesta kvar t o m sista dansen. Min ranking av den kvällen finns här. Dom spelade hela kvällen med ljudtryck för såväl diskant som bas med stor ”råge” under 91 dB(A). Så vad tror Du att det berodde på – att dom flesta av publiken då var kvar t o m sista dansen – och att dom flesta av publiken övergav Er lååångt före sista dansen ?


Om hur ljudtryck över 90 dB(A) skadar blöjbarn här – och om hur hundar far illa här. Skulle kor mjölka bättre, grisar växa till sig fortare, höns värpa flera ägg osv – ifall de under några timmar per dygn – utsattes för de nivåer på ljudtryck som publiken får stå ut med på musik liveföreställningar ?

Kan det som ej är bra för barn och djur vara bra för vuxna – och värt att därtill betala 150-170 kr för att lida pin av❓


Min ranking av danskvällen med Er finns på min blogg här.

By the way. Det här med nyttan av att bjuda publiken på godis ställer jag mig tveksam till. Ca hälften av publiken m fl har ju redan mera hull än som är hälsosamt och klädsamt. Bjud istället på t ex portionsförpackade cashewnötter. De är minst lika goda som sockerspäckat godis – och innehåller ju bl a nyttigt fett.

Fett har ännu ingen blivit fet av eller fått hjärt- och kärlsjukdomar av. Mera viktiga än vad som är hälsosamt – det kan Wi enbart bli av för stort intag av kolhydrater/socker. Klicka på länken över ”BÄTTRE och BÄTTRE” nedan – så får Du upp professor Göran Sjöbergs förklaring till att det är så.


Tills Wi möts igen…

Ha det BÄTTRE och BÄTTRE !

önskar Josef

Tel.nr 0430-215 66


PS. Jag kan ej ens i min vildaste fantasi föreställa mig att musiker ”drar på för kung och fosterland” för att medvetet skada publikens hörsel och störa trivseln – och än mindre sig själva – utan dom är helt enkelt dåligt pålästa om musikljud allmänt sett – och om för höga dB(A)-ljudtryck i synnerhet. Ingenting blir ju mera rätt av att mååånga gör samma misstag

Jag tror därför på på goda grunder att detta med på tok för höga ljudtryck för musik live – bottnar i att som princip bl a alla dansbandsmusiker gör lika dant som andra gör – och ingen frågar sig varför ❓


Det eller de dansband som skulle göra det – och skaffa sig en ljudtrycksmätare
(dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) för att se till att ljudvolymen framför högtalarna vid scenen höll sig med stor ”råge” under gränsen för lomhördhett 91 dB(A) = max 85 dB(A) – tror jag på mycket goda grunder på kort tid skulle ”segla upp” till nivån som de allra populäraste dansorkestrarna i Sverige.

Detta därför att mååånga av publiken är urless på att skrika sig hesa för att verbalt kunna kommunicera med varandra (Varför tror Du att publiken sviker = dansbanor läggs ned ?).

Men decibelknarkarna = betydande färre än 10 % av publiken – kommer nog inledningsvis att bli ledsna – men lite spill får hen alltid räkna med. Men deras ”sjukdom” kommer att ”läkas ut” över lite tid sett, förhoppningsvis…💡

– slut citat härifrån.


Den 6 november 2013 kl 16:48 kom det följande svaret från robert@jennysalens.se

Hej!

Vi inledningsvis påpeka att stället heter ”Ramshall”.

Efter att ha läst dina virriga utlägg om dbA hit o dBA dit kan jag lugnt konstatera att du är både dåligt påläst o dessutom långt ifrån frisk i tankevärlden.

Lägg ner dessa trakasserier, låt folk ha kul på ett naturligt o enkelt sätt som man gjort under måååånga år då det dessutom handlade om helt andra ljudtryck är men dagens moderna teknik. Antar att din mätare skulle explodera om du hade mätt upp ett storband på Nalen, när det begav sig

Jag kan berätta för ej att du är ”det stora skämtet” bland både publik, arrangörer o inte minst musiker. Kan du inte umgås på ett sunt och intelligent sätt så håll dig hemma.

Mvh Robert


Det besvarde jag 6 november 2013 kl 20:20 med
:

Hej Robert – och tack för Ditt svar.

Jag var på Nalen i början av 1960-talet (jag gjorde lumpen i Stockholm då – och jobbade även en tid på Finnboda Varf) – och tyckte då ej att det var besvärande högt när t ex storband spelade upp till dans. I början av 1980-talet så hade Wi i Laholm ett storband som spelade upp till dans i Lagagården under ett antal år. Det upplevde jag heller aldrig som besvärande högt.

Förklaringen till det kan nog finnas i att på den tiden fanns det ingen förstärkning av de lågfrekventa basljuden (= basgitarren och trummorna). Så på goda grunder tror jag att att min ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) hade ”pallat” då – för jag kan tänka mig att ljudtrycken för diskanten (= diskantinstrumenten och sången) ej kontinuerligt kan ha varit särskilt mycket över lomhördhetsnivån 91 dB(A).

I övrigt så kan det ju vara så att Du måhända kan Du ha missat något, kanske… – avseende min ranking av Jenny Saléns m fl orkestrar på min blogg här.

Mvh / Josef

PS. Apropå felstavningen av Ramshall: ”Man gör sina misstag – sade igelkotten – när han klev av rotborsten.”

På detta har jag ännu ej fått något svar.


Till detta bör rätteligen föras – att den delen på ett fartyg som är under vattnet ”bär upp” fartyget så att det kan ”segla” på haven. När kölen på ett fartyg hamnar ovanför vattnet så förliser fatyget – obönhörligen.

På samma sätt bär bas- och trumljuden (musikens ”köl”) upp musik live. Men det kan uppfattas som att musiken live – och då särskilt dansmusiken – de senaste ca 20 åren i på tok för hög grad har ”seglat upp och ned” = bas och trumljuden har ”förlist” möjligheten för publiken att njuta av musiken live = energin i bas och trumljuden har ”tagit bort” möjligheten för publiken att höra ”energin” i den fina dansmusiken som sådan.

De flesta av dagens dansorkestrar TROR att det måste vara så här ”ännavänt” – men såvitt mig känt så har hittills INGEN frågat publiken i någon form av undersökningar – om dom vill ha det så här ”upp och ned” = ”förlist” – eller❓



MIN UPPLEVELSERANKING AV KVÄLLEN

Spontana publikapplåder: På nivån tre (3) på en skala från 1-10

ljudtrycks-balans mellan bas- och trumljud (10-200 Hz) och diskant: de lågfrekventa basljuden var mer än dubbelt så hög [ca 94 dB(A)] som diskanten [under 91 dB(A)]. 3 dB(A) upplevs av hörselsinnet som en fördubbling av ljudvolymen

Möjligheterna för publiken att prata med varandra utan att skrika: På nivån fyra (4) på en skala från 1-10

Musikernas förmåga att se och känna av vad publiken ville ha = inter-aktionen med publiken: På nivån två (2) på en skala från 1-10 – avseende att ”se” på publiken – vad som var en lämplig ljudtrycksnivå i lokalen ifråga. I övrigt på nivån fem (5).


Övrigt:
1.
Jag hoppas på att Jenny Saléns framgent placerar bashögtalarna på scengolvets framkant – och lutar dem ca 45° bakåt – samt riktar de upphissade diskanthögtalarna mot taket också. Då kommer ljudtrycken framför högtalarna vid scenen att fara an mot taket och sen ned över publiken – istället för att som nu fara direkt in i publiken.

2. Jag hoppas också på att Jenny Saléns investerar i en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – så att dom vid soundchecken kan ställa in rätt ljudtryck (jag använder den med artikelnr 48203 – som mäter bas- och trumljuden från 31,5 Hz och diskanten upp till 8 kHz. När man trycker på knappen ”högsta ljudtryck” – så registrerar den de lågfrekventa basljuden – enär basljudvolymen som princip ALLTID är högst i dagens musik live) = förändras till en än mera ”publikfriande” orkester – som framgent lägger ljudvolymen med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) [effektiva hörselskydd SKALL användas vid ljudvolymen 91 dB(A) och däröver !] = upphör med att spela musik live för att ENDAST tillgodose de ”hörseldefekta decibelknarkarnas” önskemål = väsentligt FÄRRE än 10 % av publiken – som jag ser det.


PS.
Som princip ÄR det OMÖJLIGT att vid soundcheckengehör = utan ”hastighetsmätare” = ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – ställa in ljudtrycken framför högtalarna vid scenen för musik live så att de blir under 91 dB(A) eller annan vald ljudtrycksnivå. I så fall skulle det vara möjligt att håll t ex 90 km/tim med en Rolls-Royce av senaste årsmodell på en motorväg – utan fungerande hastighetsmätare eller varvtalsmätare.

Det är det bevisligen EJ – som något annat än undantag som bekräftar principen. Detta därför att efter några få minuter så uppstår fartblindhet. Dagens ljudanläggningar kan gott jämföras med Rollsar.


Det är som princip helt OMÖJLIGT för en polis att fälla en fortkörare för fortkörning – på grunden att polisen tycker att fortköraren kört för fort. För att fälla fortköraren krävs att polisen använt sig av det viktigaste ”instrumentet” = en godkänd mätare för kontroll av hastigheten.

Det är som princip helt OMÖJLIGT att föra några vettiga resonemang om vad som är för högt, vad som är för lågt, vad som är lagom – eller vad som är däröver, därunder eller däremellan för musik live – ifall det ej grundas på vad en ”hastighetsmätare” för musik live visar = en ljudtrycksmätare. Allt annat blir bara helt meningslöst och ”oändligt babbel” – som jag ser det.


Så musiker och/eller publik – som hävdar att det spelas med mänskliga ljudtrycksnivåer = under 91 dB(A) [ljudtrycksnivån där hen blir lomhörd efter några få minuter och kan få irreversibla hörselskador efter ca två (2) timmar – enligt föreningen Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT)] – vet helt enkelt ej alls vad dom pratar om – ifall dom ej är utrustade med en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket).

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ❓


————————————————————————————————————


”NÄR ÄR HÖGT FÖR HÖGT”91 dB(A) SKALL man ej utsätta sig för mer än två (2) timmar utan effektiva musikproppar

Om hur för högt ljudtryck påverkar = plågar kroppen som sådan här.

”VAD VET MUSIKER OM FÖR HÖGT”❓ Tja… – ej särskilt mycket – om Du klickar på länken och kollar stapeldiagrammen.


MÄRKLIGT, minst sagt, att just musiker – som har som profession att generera goa ljudmiljöer – för sig själva och sin icke dövstumma publik under några timmar – bara sällsynt känner till [Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT) undantagna] att 91 dB(A) och däröver ger såväl tillfälliga (= lomhördhet ) som irreversibla hörselskador.

En människas kropp i kött består av ca 13 miljarder kroppsceller, ca 100 miljarder hjärnceller, ca 44 organ – och ett ”oändligt” antal ständigt pågående bioelektriska kemiska processer + ett medvetande. Det vore ju jävligt konstigt – ifall allt detta ofattbart fantastiska och finstämda – ej far MYCKET illa av för höga ljudtryck.

I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ❓


Sen är det ju jävligt konstigt att yrkesmusiker, till allt övervägande del, är så ”urusla” på – att vid sina spelningar live – ställa in ljudtrycks-balansen mella bas- och trumma och diskantmusiken (= de övriga diskantinstrumenten och sången). Diskrepansen = skillnaden är som vanligast att ljudvolymen för de lågfrekventa basljuden som princip ALLTID ligger högst betydande mer dubbelt så högt [= ca 3 dB(A) högre] – relativt diskanten. Det gör att ”öronen tröttnar” på att försöka höra det instrumentala, sången, snacket från orkestern mellan låtarna osv. Synd… – verkligen synd… 😥

Ifall musikerna vid soundchecken satte in en av sina CD-skivor i ljudanläggningen (CD-skivor är ju producerade med hjälp av ljudtekniker – som kan det här med ljudtrycks-balans mellan bas, trumma och diskant) – och drog upp ljudnivån i lokalen till t ex ca 90 dB(A) = ljudvolymen EN dB(A) under där lomhördhet uppstår för som princip ALLA normalhörande – och kollade av det med en ljudtrycksmätare (dB-mätare kan numera laddas ned gratis till mobilen från Arbetsmiljöverket) – så skulle dom ju ”lätt som en plätt” SJÄLVA höra hur dom skall ställa in bas och trumma relativt diskantmusiken. Med reglaget i anläggningen för bas/diskant i neutralläget, naturligtvis… = CD-stuk (= ”endorfin-sound”) på dansmusiken även live. 💡 Inget konstigt alls – som jag ser det.


Apropå det här med för höga ljudtryck på bas och trummor – relativt diskantmusiken – så var jag i Ramshall för ca 2 år sedan och dansade. Orkestern ifråga ”dundrade” på (jag minns ej nu vilken det var) – som vanligast är numera. Men dagen ifråga var en påkallad ”spardag” av energi. Så orkestern stängde av sin förstärkaranläggning – och gick ut till dansgolvets mitt – och spelade live instrumentalt och med sång.

Med plasthink som trumma, dragspel, saxofon osv – drog dom några låtar utan någon som helst ljudförstärkning. De unisont SPONTANA applåderna ifrån som princip ALLA av den månghövdade publiken blev ”öronbedövande”, minst sagt – och efter VARJE låt ! !

Att få nöjet att dansa med sådan GLÄDJE TILL LJUV MUSIK var HIMMELSKT. Det för i sig i BEVIS att bas och trumljuden i princip ALDRIG kan bli för låga – för det går ju än BÄTTRE att dansa efter gunget i diskantmusiken som sådan. Men bevisligen är bas och trumljuden visavi diskanten – som princip ALLTID för höga i dagens musik live, tyvärr tyvärr…😥


GLÄDJE OCH ENERGI, NU DANSAR WI❗ ”
sagt av Elisa Lindström.

19 kommentarer till JOSEFS RANKING AV DANSORKESTRAR

  1. Josef Boberg skriver:

    Frihetstillstånd för bloggägaren Josef Boberg finns här.

    For translation of this to English – ”click” here.

    Om innehållet i bloggen i detta register.


    Livet i kött är som en öppen bokmen mååånga ”läser” bara EN sida – om bl a mänskliga ljudtrycksnivåer
    [= med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A)] för musik live.

    Ifall Du tar till Dig något av innehållet i denna kommentar med länkningar så kan det vara bra – och ifall Du ej alls tar till Dig så är det lika bra – vad mig anbelangar. Ditt liv är Ditt liv – och det har jag INGEN rätt att ”lägga mig i”. / Josef


    Tips
    . Söker Du ranking av en specifik orkester – skriv då in orkesterns namn i sökfunktionen på Din webbläsare med versaler – och ”bocka” för det till höger om sökrutan (Du kommer mera ”rätt på” då). Sen är det bara att klicka på – för att ta del av ALLT som jag har upplevt med den orkestern f o m den 12/10-13 på den här linan.


    TUMMEN UPP-RANKING AV DANSKVÄLLAR

    TUMMEN UPP OCH NED-RANKING AV DANSKVÄLLAR FINNS HÄR.


    Om en tidigare go danskväll musikaliskt finns här. Allmän information om vikten av att minska ljudtrycket för framförallt basen (basgitarren och trummorna) för dansmusik live finns här – bl a därför att: ”Tre av fyra musiker får tinnitus !”.

    Min tummen upp-ranking – för orkestar som har spelat vettigt = med hyggligt bra balans mellan bas och diskant (instrumenten och sången) – är de följande;

    Donnez, Ramshall i Veinge, Laholm, lördagen den 4 oktober 2014
    Stensons, Galejan i Halmstad söndagen den 28 september 2014
    Matz Bladhs, Ramshall i Veinge, Laholm, lördagen den 20 september 2014

    Jenny Sahléns, Galejan i Halmstad söndagen den 14 september 2014
    Mats Bergmans, Ramshall i Veinge, Laholm, lördagen den 6 september 2014
    Jontez, Fågelsång, Våxtorp, lördagen den 30 augusti 2014

    Micke Ahlgrens, Fågelsång, Våxtorp, lördagen den 23 augusti 2014
    Thoréns, Fågelsång, Våxtorp, lördagen den 16 augusti och Sundspärlan i Helsingborg tisdagen den 19 augusti 2014
    Matz Bladhs, Fågelsång, Våxtorp, lördagen den 19 juli 2014

    Mats Bergmans, Fågelsång, Våxtorp, lördagen den 5 juli 2014
    Mats Bergmans, Ramshall i Veinge, Laholm, lördagen den 7 juni 2014
    Jontez, Ramshall i Veinge, Laholm, lördagen den 31 maj 2014

    Mats Bergmans, Sundspärlan i Helsingborg tisdagen den 27 maj 2014
    Jenny Sahléns, Galejan (Folkparken) i Halmstad söndagen den 11 maj 2014
    Hedins, Sundspärlan i Helsingborg tisdagen den 25 februari 2014

    Donnez, Ramshall i Veinge, Laholm, lördagen den 28 december 2013
    Hedins, Galejan (Folkparken) i Halmstad söndagen den 8 december 2013
    Donnez, Sundspärlan i Helsingborg tisdagen den 3 december 2013

    Matz Bladhs, Galejan (Folkparken) i Halmstad söndagen den 1 december 2013
    Mats Bergmans, Sundspärlan i Helsingborg tisdagen den 26 november 2013
    Drifters, Ramshall i Veinge, Laholm, lördagen den 16 november 2013


    ALLMÄNT

    Ljudtryck – I ljudtrycket 91 dB(A) blir en normalhörande person lomhörd efter några få minuter – och kan få irreversibla hörseskador efter två timmar. Dans till live musik pågår ju under ca fyra timmar.

    Ifall ljudtrycket sänks till hälften = minskas med 3 dB(A) = 88 dB(A) – så kan en normalhörande person vistas i en sådan ljudtrycksmiljö i fyra timmar – utan risk för irreversibla hörseskador. Vad säger detta Dig ?

    Dansmusik – det som den mer eller mindre musikaliske (= flera än 90 % av publiken på dansbanorna) via företrädevis hörseln uppfattar som njutbart

    CD-stuk = ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna)

    Discosound = ljudtryck över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, uttryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.

    Diskant – instrumenten och sången

    Bas – basgitarren och trummorna

    Drog – sådant som Wi medvetet och/eller omedvetet fysiskt och/eller mentalt ÄR åt hållet slaviskt beroende av. T ex kolhydraterna i kosten är för dom flesta ett mer eller mindre omedvetet fysisk beroende. T ex makt över andra = ”äga föreställningen” – är som princip alltid för alla ett mentalt beroende – men som är åt hållet helt omedvetet.

    Att gilla discosund för dansmusik live – kan ses som ett fysiskt beroende + framförallt en omedveteten okunnighet om att det är så – hos såväl en del musiker som den pyttelilla delen av publiken som föredrar det helvetet.

    Övrigt – Ifall Wi dansar varje dans under en kväll blir danssträckan ca två mil. Detta kan ske utan att Wi blir ”mörbultade” eller fysiskt trötta under kvällen eller dagen efter – när musikerna och publiken är i samstämd harmoni = orkestern dominerar ej föreställningen med på tok för höga ljudtryck allmänt sett – och spelar med CD-stuk = diskanten (instrumenten och sången) är högst och snäppet under kommer basen (basgitarren och trummorna). Efter en sådan danskväll blir Wi bara piggare och livsgladare.



    DONNEZ I RAMSHALL LÖNDAGEN DEN 4 OKTOBER 2014

    Det följande är skickat som email till Nöjeskällan mats@nojeskallan.se den 13 oktober 2014 f v b till Donnez:


    RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 4 OKTOBER

    Hej,

    Er repertoar är utmärkt, Er musikaliska skicklighet likaså och Er sång- och spelglädje syns och hörs. Ni fick ju en hel del ströapplåder under kvällens förlopp – och det var ju en fin kvittens på att publiken gillade det ni levererade.

    Dock… – jag tycker att ni borde ha fått en hel del unisont spontana applåder också av publiken. Men välkomstapplåderna undantagna så blev det ju hart när inget av sådant.

    Vad berodde det på ?


    Tja… – vem vet – men jag tror = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var för högt. Publiksorlet i pausen var ca 78 dB(A) – och ni spelade med ca 82 dB(A) för instrumenten och sången och en eller annan dB(A) högre för basgitarren och trummorna före pausen. Efter pausen blev det 84 dB(A) med ljudtrycksspetsar för basen uppåt 90 dB(A).

    Vet då att 3 dB(A) http://www.ammot.se/skador.php upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudtrycket. Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar – som tar ned ljudtrycket med ca 20 dB(A). Men en del andra stördes – för vid ca 23.15-tiden så började en hel del av publiken att ”droppa av”.

    Ni hade ljudtrycksmässigt mixat instrumenten och sången mycket bra – för texten i sångerna hördes kristallklart ord för ord utan att anstränga sig – och basen (basgitarren och trummorna) var ej så mycket för högt ställd – att det bullrade sönder att höra sångtexterna.


    Hur vore det ifall ni sänkte ljudtrycket med ca 3 dB(A) för diskanten och ca 4 dB(A) för basen – relativt ljudtrycket för publiksorlet – vid Er nästa spelning – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut och om ni då får mera av applåder ?

    Finns det någon normalhörande person av publiken – som ej mer än väl hör musiken när ljudtrycket för musiken är dubbelt så högt som för publiksorlet ?


    Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956. Så jag har som publik upplevt den världsunika fina svenska danskulturens uppgång och fall. Kräftgången började ju då disco-soundet började dominera orkestrarnas spelsätt i början av 1980-talet = allmänt högt och basen (basgitarren och trummorna) mer än dubbelt så högt som diskanten (instrumenten och sången).

    Sedan ca 1980 har publiken till dansbanorna kontinuerligt glesnat = dansbanor har lagts ned – och då ej minst i dags dato. Före 1980 så hade också varje större restaurang med självaktning dans till orkester på lördagarna. I dag existerar ju knappast sådant.


    Varför ?

    Tja… – spelar orkestrarna så att det ej går att föra ett normalt samtal med goda vänner över en bit god mat och dryck vid bordet – vem är då intresserad att gå till en sådan krog ? M a o så ”spelade orkestrarna bort” matgästerna som krogarna skulle leva på. Så krogarna tvingades helt enkelt att ta bort dans till orkester – för att matgästerna skulle återkomma.

    Detsamma gäller ju även för dansbanorna egentligen = flera än 90 % av publiken är så musikaliska och hör så bra att dom vill dansa till det goa gunget i diskanten – och på en sådan ljudtrycksnivå att det går att föra samtal med varandra i normal samtalston – och utan att en mer än dubbelt så högt inställd bas (basgitarr och trummor) bullrar sönder musiken. Er spelning i lördags var dock ej sådan – utan det gick bra att prata med varandra utan att höja rösten särskilt mycket.

    Den sista låten undantagen – för då rusade publiken ut ur lokalen p g a på tok för högt ljudtryck. Hur vore det ifall ni skaffade en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen här http://www.av.se/teman/buller/app/ ) – så att ni kunde kolla av var ni är ljudtrycksmässigt i dB(A) när ni spelar live för danspublik ?


    Det finns många teorier om den världsunika fina svenska danskulturens pågående kräftgång sedan ca 1980. Jag hävdar – med en dåres envishet – att huvudorsaken är disco-soundet = allmänt på tok för högt och med basen mer än dubbelt så högt ställd som diskanten – som de allra flesta orkestrar levererar som dansmusik live – har varit och ÄR den allt överskuggande anledningen.

    I o f s så kan jag ha fel i det – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


    Tänk också på Er själva !
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd

    Tills Wi möts igen…

    Ha det gott … = BÄTTRE och BÄTTRE ! / Josef

    Tel.nr 0430-215 66


    PS.
    CD-stuk = ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna)

    Discosound = ljudtryck över lomhördhetsgränsen och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, uttryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


    Detta email finns även publicerat en liten bit ned i texten på min blogg här.

  2. Josef Boberg skriver:

    STENSONS PÅ GALEJAN SÖNDAGEN DEN 28 SEPTEMBER 2014

    Det följande är skickat som email till Roger roger@stensons.se den 6 oktober 2014:


    GALEJAN SÖNDAGEN DEN 28 SEPTEMBER

    Hej Roger,

    Er repertoar är bra, Er musikaliska skicklighet likaså och Er sång- och spelglädje syns och hörs. Ni fick ju en del ströapplåder under kvällens förlopp – och det var ju en fin kvittens på att publiken gillade det ni levererade.

    Dock… – jag tycker att ni borde ha fått en del unisont spontana applåder också av publiken under kvällens förlopp. Men välkomstapplåderna undantagna så blev det ju hart när inget av sådant.

    Vad berodde det på ?


    Tja… – vem vet – men jag tror = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var för högt. Publiksorlet i pausen var ca 68 dB(A) – och ni spelade med ca 78 dB(A) för instrumenten och sången och en eller annan dB(A) högre för basgitarren och trummorna. Vet då att 3 dB(A) http://www.ammot.se/skador.php upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudtrycket. Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar – som tar ned ljudtrycket med ca 20 dB(A). Men en del andra stördes – för vid ca 21.30-tiden så började en hel del av publiken att ”droppa av”.

    Ni hade ljudtrycksmässigt mixat instrumenten och sången mycket bra – för texten i sångerna hördes kristallklart ord för ord utan att anstränga sig – och basen (basgitarren och trummorna) var ej så mycket för högt ställd – att det bullrade sönder att höra sångtexterna.


    Hur vore det ifall ni sänkte ljudtrycket med ca 3 dB(A) för diskanten och ca 4 dB(A) för basen – relativt ljudtrycket för publiksorlet – vid Er nästa spelning – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut och om ni då får mera av applåder ?

    Finns det någon normalhörande person av publiken – som ej mer än väl hör musiken när ljudtrycket för musiken är dubbelt så högt som för publiksorlet ?


    Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956. Så jag har som publik upplevt den världsunika fina svenska danskulturens uppgång och fall. Kräftgången började ju då disco-soundet började dominera orkestrarnas spelsätt i början av 1980-talet = allmänt högt och basen (basgitarren och trummorna) mer än dubbelt så högt som diskanten (instrumenten och sången).

    Sedan ca 1980 har publiken till dansbanorna kontinuerligt glesnat = dansbanor har lagts ned – och då ej minst i dags dato. Före 1980 så hade också varje större restaurang med självaktning dans till orkester på lördagarna. I dag existerar ju knappast sådant.


    Varför ?

    Tja… – spelar orkestrarna så att det ej går att föra ett normalt samtal med goda vänner över en bit god mat och dryck vid bordet – vem är då intresserad att gå till en sådan krog ? M a o så ”spelade orkestrarna bort” matgästerna som krogarna skulle leva på. Så krogarna tvingades helt enkelt att ta bort dans till orkester – för att matgästerna skulle återkomma.

    Detsamma gäller ju även för dansbanorna egentligen = flera än 90 % av publiken är så musikaliska och hör så bra att dom vill dansa till det goa gunget i diskanten – och på en sådan ljudtrycksnivå att det går att föra samtal med varandra i normal samtalston – och utan att en mer än dubbelt så högt inställd bas (basgitarr och trummor) bullrar sönder musiken. Er spelning i lördags var dock ej sådan – utan det gick bra att prata med varandra utan att höja rösten särskilt mycket.


    Det finns många teorier om den världsunika fina svenska danskulturens pågående kräftgång sedan ca 1980. Jag hävdar – med en dåres envishet – att huvudorsaken är disco-soundet = allmänt på tok för högt och med basen mer än dubbelt så högt ställd som diskanten – som de allra flesta orkestrar levererar som dansmusik live – har varit och ÄR den allt överskuggande anledningen.

    I o f s så kan jag ha fel i det – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


    Tänk också på Er själva !
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd

    Tills Wi möts igen…

    Ha det gott … = BÄTTRE och BÄTTRE ! / Josef

    Tel.nr 0430-215 66


    PS.
    CD-stuk = ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna)

    Discosound = ljudtryck över lomhördhetsgränsen och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, uttryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


    Detta email finns även publicerat en liten bit ned i texten på min blogg här.



    MATZ BLADHS I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 20 SEPTEMBER 2014

    Det följande är skickat som email till Niclas Olén matzbladhs@gmail.com den 26 september 2014:


    RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 20 SEPTEMBER

    Hej Niclas,

    Mitt minne är bra men kort. Jag skulle ju maila Dig – så att Wi kunde ha träffats – t ex när ni gjorde soundchecken – för att få till få CD-stuk på Er musik live – men det hade jag helt glömt bort. Nästa gån blir det så – för nu har jag skrivit upp det på min kom-ihåg-lista.

    Tack så mycket för en go kväll med Er i Ramshall. Min favorit-dansvän var där och var på ett strålande humör hela kvällen. Det kan nog i hög grad ”skyllas” på Er.


    Er repertoar är utmärkt, Er musikaliska skicklighet likaså och Er sång- och spelglädje syns och hörs. Ni fick ju en hel del ströapplåder under kvällens förlopp – och det var ju en fin kvittens på att publiken gillade det ni levererade.

    Dock… – jag tycker att ni borde ha fått en del unisont spontana applåder också av publiken under kvällens förlopp. Men välkomstapplåderna undantagna så blev det ju hart när inget av sådant.

    Vad berodde det på ?


    Tja… – vem vet – men jag tror = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var för högt. Publiksorlet i pausen var ca 78 dB(A) – och ni spelade med ca 83 dB(A) för instrumenten och sången och en eller annan dB(A) högre för basgitarren och trummorna – med ljudspetsar uppåt 90 dB(A). Vet då att 3 dB(A) upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudtrycket. Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar – som tar ned ljudtrycket med ca 20 dB(A). Men en del andra stördes – för vid ca 23.30-tiden så började en hel del av publiken att ”droppa av”.

    Ni hade ljudtrycksmässigt mixat instrumenten och sången mycket bra – för texten i sångerna hördes kristallklart ord för ord utan att anstränga sig – och basen (basgitarren och trummorna) var ej så mycket för högt ställd – att det bullrade sönder att höra sångtexterna.


    Hur vore det ifall ni sänkte ljudtrycket med ca 3 dB(A) för diskanten och ca 4 dB(A) för basen – relativt ljudtrycket för publiksorlet – vid Er nästa spelning – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut och om ni då får mera av applåder ?

    Finns det någon normalhörande person av publiken – som ej mer än väl hör musiken när ljudtrycket för musiken är dubbelt så högt som för publiksorlet ?


    Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956. Så jag har som publik upplevt den världsunika fina svenska danskulturens uppgång och fall. Kräftgången började ju då disco-soundet började dominera orkestrarnas spelsätt i början av 1980-talet = allmänt högt och basen (basgitarren och trummorna) mer än dubbelt så högt som diskanten (instrumenten och sången).

    Sedan ca 1980 har publiken till dansbanorna kontinuerligt glesnat = dansbanor har lagts ned – och då ej minst i dags dato. Före 1980 så hade också varje större restaurang med självaktning dans till orkester på lördagarna. I dag existerar ju knappast sådant.


    Varför ?

    Tja… – spelar orkestrarna så att det ej går att föra ett normalt samtal med goda vänner över en bit god mat och dryck vid bordet – vem är då intresserad att gå till en sådan krog ? M a o så ”spelade orkestrarna bort” matgästerna som krogarna skulle leva på. Så krogarna tvingades helt enkelt att ta bort dans till orkester – för att matgästerna skulle återkomma.

    Detsamma gäller ju även för dansbanorna egentligen = flera än 90 % av publiken är så musikaliska och hör så bra att dom vill dansa till det goa gunget i diskanten – och på en sådan ljudtrycksnivå att det går att föra samtal med varandra i normal samtalston – och utan att en mer än dubbelt så högt inställd bas (basgitarr och trummor) bullrar sönder musiken. Er spelning i lördags var dock ej sådan – utan det gick bra att prata med varandra utan att höja rösten särskilt mycket.


    Det finns många teorier om den världsunika fina svenska danskulturens pågående kräftgång sedan ca 1980. Jag hävdar – med en dåres envishet – att huvudorsaken är disco-soundet = allmänt på tok för högt och med basen mer än dubbelt så högt ställd som diskanten – som de allra flesta orkestrar levererar som dansmusik live – har varit och ÄR den allt överskuggande anledningen.

    I o f s så kan jag ha fel i det – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


    Tänk också på Er själva !
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd

    Tills Wi möts igen…

    Ha det gott … = BÄTTRE och BÄTTRE ! / Josef

    Tel.nr 0430-215 66


    PS.
    CD-stuk = ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna)

    Discosound = ljudtryck över lomhördhetsgränsen och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, uttryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


    Detta email finns även publicerat en liten bit ned i texten på min blogg här.



    JENNY SAHLÉNS PÅ GALEJAN SÖNDAGEN DEN 14 SEPTEMBER 2014

    Det följande är skickat som email till Jenny Sahléns den 25 september 2014 härifrån:


    GALEJAN SÖNDAGEN DEN 14 SEPTEMBER

    Hej Jenny & Co – och tack så mycket för en go kväll med Er i på Galejan. Min favorit-dansvän var där och var på ett strålande humör hela kvällen. Det kan nog i hög grad ”skyllas” på Er.

    Er repertoar är utmärkt, Er musikaliska skicklighet likaså och Er sång- och spelglädje syns och hörs. Din ”pratförmåga” är en krydda i detta. Ni fick ju en hel del ströapplåder under kvällens förlopp – och det var ju en fin kvittens på att publiken gillade det ni levererade.

    Dock… – jag tycker att ni borde ha fått en del unisont spontana applåder också av publiken under kvällens förlopp. Men välkomstapplåderna undantagna så blev det ju hart när inget av sådant.

    Vad berodde det på ?


    Tja… – vem vet – men jag tror = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var för högt. Publiksorlet i pausen var ca 74 dB(A) – och ni spelade med ca 79 dB(A) för instrumenten och sången och någon dB(A) högre för basgitarren och trummorna. Vet då att 3 dB(A) upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudtrycket. Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar – som tar ned ljudtrycket med ca 20 dB(A). Men en del andra stördes – för vid ca 21.30-tiden så började en hel del av publiken att ”droppa av”.

    Ni hade ljudtrycksmässigt mixat instrumenten och sången mycket bra – för texten i sångerna hördes kristallklart ord för ord utan att anstränga sig – och basen (basgitarren och trummorna) var ej så mycket för högt ställd – att det bullrade sönder att höra sångtexterna.


    Hur vore det ifall ni sänkte ljudtrycket med ca 3 dB(A) för diskanten och ca 4 dB(A) för basen – relativt ljudtrycket för publiksorlet – vid Er nästa spelning – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut och om ni då får mera av applåder ?

    Finns det någon normalhörande person av publiken – som ej mer än väl hör musiken när ljudtrycket för musiken är dubbelt så högt som för publiksorlet ?


    Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956. Så jag har som publik upplevt den världsunika fina svenska danskulturens uppgång och fall. Kräftgången började ju då disco-soundet började dominera orkestrarnas spelsätt i början av 1980-talet = allmänt högt och basen (basgitarren och trummorna) mer än dubbelt så högt som diskanten (instrumenten och sången).

    Sedan ca 1980 har publiken till dansbanorna kontinuerligt glesnat = dansbanor har lagts ned – och då ej minst i dags dato. Före 1980 så hade också varje större restaurang med självaktning dans till orkester på lördagarna. I dag existerar ju knappast sådant.


    Varför ?

    Tja… – spelar orkestrarna så att det ej går att föra ett normalt samtal med goda vänner över en bit god mat och dryck vid bordet – vem är då intresserad att gå till en sådan krog ? M a o så ”spelade orkestrarna bort” matgästerna som krogarna skulle leva på. Så krogarna tvingades helt enkelt att ta bort dans till orkester – för att matgästerna skulle återkomma.

    Detsamma gäller ju även för dansbanorna egentligen = flera än 90 % av publiken är så musikaliska och hör så bra att dom vill dansa till det goa gunget i diskanten – och på en sådan ljudtrycksnivå att det går att föra samtal med varandra i normal samtalston – och utan att en mer än dubbelt så högt inställd bas (basgitarr och trummor) bullrar sönder musiken. Er spelning i söndags var dock ej alls sådan – utan det gick bra att prata med varandra utan att höja rösten något nämnvärt.


    Det finns många teorier om den världsunika fina svenska danskulturens pågående kräftgång sedan ca 1980. Jag hävdar – med en dåres envishet – att huvudorsaken är disco-soundet = allmänt på tok för högt och med basen mer än dubbelt så högt ställd som diskanten – som de allra flesta orkestrar levererar som dansmusik live – har varit och ÄR den allt överskuggande anledningen.

    I o f s så kan jag ha fel i det – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


    Tänk också på Er själva !
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd

    Tills Wi möts igen…

    Ha det gott … = BÄTTRE och BÄTTRE ! / Josef

    Tel.nr 0430-215 66


    PS.
    CD-stuk = ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna)

    Discosound = ljudtryck över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, uttryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


    Detta email finns även publicerat en liten bit ned i texten på min blogg här.



    MATS BERGMANS I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 6 SEPTEMBER 2014

    Det följande är skickat till magnus@matsbergmans.nu den 12 september 2014 kl 09:56:


    RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 6 SEPTEMBER

    Hej Magnus & Co – och tack så mycket för en go kväll med Er i Ramshall.

    Er repertoar är utmärkt, Er musikaliska skicklighet likaså och Er sång- och spelglädje syns och hörs. Ni fick ju en hel del ströapplåder under kvällens förlopp – och det var ju en fin kvittens på att publiken gillade det ni levererade.

    Dock… – jag tycker att ni borde ha fått en del unisont spontana applåder också av publiken under kvällens förlopp. Men välkomstapplåderna undantagna så blev det ju hart när inget av sådant.

    Vad berodde det på ?


    Tja… – vem vet – men jag tror = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck trots allt var för högt. Publiksorlet i pausen var ca 76 dB(A) – och ni spelade med ca 82 dB(A) för instrumenten och sången och någon dB(A) högre för basgitarren och trummorna. Vet då att 3 dB(A) upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudtrycket. Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar – som tar ned ljudtrycket med ca 20 dB(A). Men en del andra stördes – för vid ca 23.30-tiden så började en hel del av publiken att ”droppa av”.

    Ni hade ljudtrycksmässigt mixat instrumenten och sången mycket bra – för texten i sångerna hördes kristallklart ord för ord utan att anstränga sig – och basen (basgitarren och trummorna) var ej så mycket för högt ställd – att det bullrade sönder att höra sångtexterna. Apropå sången – så klarar ni Er nu lovvärt bra utan fastighetsmäklaren Linus – som jag upplevde det i lördags.


    Hur vore det ifall ni sänkte ljudtrycket med ca 3 dB(A) för diskanten och ca 4 dB(A) för basen – relativt ljudtrycket för publiksorlet – vid Er nästa spelning – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut och om ni då får mera av applåder ?

    Finns det någon normalhörande person av publiken – som ej mer än väl hör musiken när ljudtrycket för musiken är dubbelt så högt som för publiksorlet ?


    Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956. Så jag har som publik upplevt den världsunika fina svenska danskulturens uppgång och fall. Kräftgången började ju då disco-soundet började dominera orkestrarnas spelsätt i början av 1980-talet = allmänt högt och basen (basgitarren och trummorna) mer än dubbelt så högt som diskanten (instrumenten och sången).

    Sedan ca 1980 har publiken till dansbanorna kontinuerligt glesnat = dansbanor har lagts ned – och då ej minst i dags dato. Före 1980 så hade också varje större restaurang med självaktning dans till orkester på lördagarna. I dag existerar ju knappast sådant.


    Varför ?

    Tja… – spelar orkestrarna så att det ej går att föra ett normalt samtal med goda vänner över en bit god mat och dryck vid bordet – vem är då intresserad att gå till en sådan krog ? M a o så ”spelade orkestrarna bort” matgästerna som krogarna skulle leva på. Så krogarna tvingades helt enkelt att ta bort dans till orkester – för att matgästerna skulle återkomma.

    Detsamma gäller ju även för dansbanorna egentligen = flera än 90 % av publiken är så musikaliska och hör så bra att dom vill dansa till det goa gunget i diskanten – och på en sådan ljudtrycksnivå att det går att föra samtal med varandra i normal samtalston – och utan att en mer än dubbelt så högt inställd bas (basgitarr och trummor) bullrar sönder musiken. Er spelning i lördags var dock ej alls sådan – utan det gick bra att prata med varandra utan att höja rösten något nämnvärt.


    Det finns många teorier om den världsunika fina svenska danskulturens pågående kräftgång sedan ca 1980. Jag hävdar – med en dåres envishet – att huvudorsaken är disco-soundet = allmänt på tok för högt och med basen mer än dubbelt så högt ställd som diskanten – som de allra flesta orkestrar levererar som dansmusik live – har varit och ÄR den allt överskuggande anledningen.

    I o f s så kan jag ha fel i det – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


    Tänk också på Er själva !
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd

    Tills Wi möts igen…

    Ha det gott … = BÄTTRE och BÄTTRE ! / Josef

    Tel.nr 0430-215 66


    PS.
    CD-stuk = ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna)

    Discosound = ljudtryck över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, uttryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A)> som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


    Detta email finns även publicerat en liten bit ned i texten på min blogg här.



    JONTEZ I FÅGELSÅNG LÖRDAGEN DEN 30 AUGUSTI 2014

    Det följande är skickat till webb@jontez.nu den 27 augusti 2014 kl. 18:30:


    FÅGELSÅNG LÖRDAGEN DEN 30 AUGUSTI

    Hej – och tack så mycket för en go kväll med Er i Fågelsång.

    Er repertoar är bra, Er musikaliska skicklighet likaså och Er spelglädje syns och hörs. Ni fick ju en hel del ströapplåder under kvällens förlopp – och det är ju en fin kvittens på att publiken gillar det ni levererar.

    Dock… – jag tycker att ni borde ha fått en del unisont spontana applåder också av publiken under kvällens förlopp. Men välkomstapplåderna undantagna så blev det ju inget av sådant.

    Vad berodde det på ?


    Tja… – vem vet – men jag tror = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck var för högt. Publiksorlet i pausen var ca 73 dB(A) – och ni spelade med ca 82 dB(A) för instrumenten och sången och någon dB(A) högre för basgitarren och trummorna. Vet då att 3 dB(A) upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudtrycket.

    Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar – som tar ned ljudtrycket med ca 20 dB(A).


    Men många andra stördes – för vid ca 23.30-tiden så började en hel del av publiken att ”droppa av”. När jag bestämde mig för att åka hem vid 24-tiden så var det glest med publik kvar.

    Hur vore det ifall ni sänkte ljudtrycket med ca 3 dB(A) – relativt ljudtrycket för publiksorlet – vid Er nästa spelning ? – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut och om ni då får mera applåder.


    Finns det någon normalhörande person av publiken – som ej mer än väl hör musiken när ljudtrycket för musiken är dubbelt så högt som för publiksorlet ?

    Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956. Så jag har som publik upplevt den världsunika fina svenska danskulturens uppgång och fall. Kräftgången började ju då disco-soundet började dominera orkestrarnas spelsätt i början av 1980-talet = allmänt högt och basen (basgitarren och trummorna) mer än dubbelt så högt som diskanten (instrumenten och sången).


    Sedan ca 1980 har publiken till dansbanorna kontinuerligt glesnat = dansbanor har lagts ned – och då ej minst i dags dato. Före 1980 så hade också varje större restaurang med självaktning dans till orkester på lördagarna. I dag existerar ju knappast sådant.

    Varför ? Tja… – spelar orkestrarna så att det ej går att föra ett normalt samtal med goda vänner över en bit god mat och dryck vid bordet – vem är då intresserad att gå till en sådan krog ? M a o så ”spelade orkestrarna bort” matgästerna som krogarna skulle leva på. Så krogarna tvingades helt enkelt att ta bort dans till orkester – för att matgästerna skulle återkomma.


    Detsamma gäller ju även för dansbanorna egentligen = flera än 90 % av publiken är så musikaliska att dom vill dansa till det goa gunget i diskanten – och på en sådan ljudtrycksnivå att det går att föra samtal med varandra i normal samtalston – och utan att en mer än dubbelt så högt inställd bas (basgitarr och trummor) bullrar sönder musiken.

    Det finns många teorier om den världsunika fina svenska danskulturens pågående kräftgång sedan ca 1980. Jag hävdar – med en dåres envishet – att huvudorsaken är att disco-soundet – som de allra flesta orkestrar levererar som dansmusik live – är den allt överskuggande anledningen.

    I o f s så kan jag ha fel i det – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?

    Tänk också på Er själva !
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-av-fyra-musiker-far-tinnitus_63978.svd


    Tills Wi möts igen…

    Ha det gott … = BÄTTRE och BÄTTRE ! / Josef

    Tel.nr 0430-215 66


    PS.
    CD-stuk = ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna)

    Discosound = ljudtryck över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, uttryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


    Detta email finns även publicerat en liten bit ned i texten på min blogg här.

  3. Josef Boberg skriver:

    For translation of this to English – ”click” here.

    Om innehållet i bloggen i detta register.


    Livet i kött är som en öppen bokmen mååånga ”läser” bara EN sida – om bl a mänskliga ljudtrycksnivåer
    [= med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A)] för musik live.

    Ifall Du tar till Dig något av innehållet i denna kommentar med länkningar så kan det vara bra – och ifall Du ej alls tar till Dig så är det lika bra – vad mig anbelangar. Ditt liv är Ditt liv – och det har jag INGEN rätt att ”lägga mig i”. / Josef Boberg


    Tips
    . Söker Du ranking av en specifik orkester – skriv då in orkesterns namn i sökfunktionen på Din webbläsare med versaler – och ”bocka” för det till höger om sökrutan (Du kommer mera ”rätt på” då). Sen är det bara att klicka på – för att ta del av ALLT som jag har upplevt med den orkestern f o m den 12/10-13 på den här linan.


    TUMMEN UPP OCH NED-RANKING AV DANSKVÄLLAR

    TUMMEN UPP-RANKING AV DANSKVÄLLAR FINNS HÄR.

    Det följande bör läsas i bl a perspektivet att: ”Tre av fyra musiker får tinnitus !”


    Min tummen upp och ned-ranking – för orkestar som har spelat med på tok för högt basljudtryck – är de följande;

    Callinaz, Fågelsång, Våxtorp, lördagen den 26 juli 2014
    Donnez, Fågelsång, Våxtorp, lördagen den 12 juli 2014
    Glenn Endys, Fågelsång, Våxtorp, lördagen den 28 juni 2014

    Deléns, Fågelsång, Våxtorp, lördagen den 21 juni 2014
    Per-Håkans, Galejan (Folkparken) i Halmstad söndagen den 2 februari 2014
    Stensons, Sundspärlan i Helsingborg tisdagen den 17 december 2013

    Jontez, Galejan (Folkparken) i Halmstad söndagen den 15 december 2013
    Bob Stevens, Sundspärlan i Helsingborg tisdagen den 10 december 2013
    Glenn Endys, Ramshall i Veinge, Laholm, lördagen den 23 november 2013

    Claes Lövgrens, Sundspärlan i Helsingborg tisdagen den 19 november 2013
    Jontez, Sundspärlan i Helsingborg tisdagen den 12 november 2013
    Mats Bergmans, Ramshall i Veinge, Laholm, lördagen den 9 november 2013


    ALLMÄNT

    Ljudtryck – I ljudtrycket 91 dB(A) blir en normalhörande person lomhörd efter några få minuter – och kan få 91 dB(A) efter två timmar. Dans till live musik pågår ju under ca fyra timmar.

    Ifall ljudtrycket sänks till hälften = minskas med 3 dB(A) = 88 dB(A) – så kan en normalhörande person vistas i en sådan ljudtrycksmiljö i fyra timmar – utan risk för irreversibla hörseskador. Vad säger detta Dig ?

    Dansmusik – det som den mer eller mindre musikaliske (= flera än 90 % av publiken på dansbanorna) via företrädevis hörseln uppfattar som njutbart

    CD-stuk – ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna)

    Discosound – ljudtryck över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, utryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.

    Diskant – instrumenten och sången

    Bas – basgitarren och trummorna

    Drog – sådant som Wi medvetet och/eller omedvetet fysiskt och/eller mentalt ÄR åt hållet slaviskt beroende av. T ex kolhydraterna i kosten är för dom flesta ett mer eller mindre omedvetet fysisk beroende. T ex makt över andra = ”äga föreställningen” – är som princip alltid för alla ett mentalt beroende – men som är åt hållet helt omedvetet.

    Att gilla discosund för dansmusik live – kan ses som ett fysiskt beroende + framförallt en omedveteten okunnighet om att det är så – hos såväl en del musiker som den pyttelilla delen av publiken som föredrar det helvetet.

    Övrigt – Ifall Wi dansar varje dans under en kväll blir danssträckan ca två mil. Detta kan ske utan att Wi blir ”mörbultade” eller fysiskt trötta under kvällen eller dagen efter – när musikerna och publiken är i samstämd harmoni = orkestern dominerar ej föreställningen med på tok för höga ljudtryck allmänt sett – och spelar med CD-stuk = diskanten (instrumenten och sången) är högst och snäppet under kommer basen (basgitarren och trummorna). Efter en sådan danskväll blir Wi bara piggare och livsgladare.



    CALLINAZ I FÅGELSÅNG UTANFÖR VÅXTORP LÖRDAGEN DEN 26 JULI 2014

    Det följande är ämnat att skickas till callinaz@callinaz.se när det har ”legat till sig”.


    FÅGELSÅNG DEN 26 JULI

    Hej,

    CD-stuk – ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Discosound – ljudtryck över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån.

    Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, utryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Ljudtrycket på publiksorlet i pausen i Fågelsång var ca 82 dB(A). Ljudtrycket vid Er spelning för diskanten (instrumenten och sången) var ca 85 dB(A) – vilket är helt OK i den lokalen med talrik publik. Dock… – basen (basgitarren och trummorna) hade ni ställt in på ca 90 dB(A) med ljudtrycksspetsar uppåt ca 100 dB(A) = rena discosoundet, tyvärr tyvärr…😥

    Men ni är ju ”ammade” med discosound sedan barnsben – så jag har en viss förståelse för att ni tror att det skall vara så för dansmusik live också. Dock … – danspubliken i dags dato föredrar att ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och att basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).


    Då ni fick glest med unisont spontana applåder av publiken under kvällen – minst sagt – så tolkar jag det som att något var fel med Er spelning. Synd… – för Er musikliska skicklighet är bra – och sången ej minst. Så mitt tips blir att ni sänker basen ca 5 dB(A). Det skulle förvåna mig mycket ifall ni då ej får mycket mera av unisont spontana applåder av publiken – är jag näst intill helt säker på.

    Det vore väl lajbans ?


    Ifall Wi dansar varje dans under en kväll blir danssträckan ca två mil. Detta kan ske utan att Wi blir ”mörbultade” eller fysiskt trötta under kvällen eller dagen efter – när musikerna och publiken är i samstämd harmoni = orkestern dominerar ej föreställningen med på tok för höga ljudtryck allmänt sett – och spelar med CD-stuk = diskanten (instrumenten och sången) är högst och snäppet under kommer basen (basgitarren och trummorna). Efter en sådan danskväll blir Wi bara piggare och livsgladare.

    Vid 23-tiden så började publiken att ”droppa av” – och när jag tog min Josef ur Callinaz basbullerskola ca 23.30 så var det glest med publik kvar. När jag kom hem så somnade jag som en ”klubbad oxe” – och hade fysisk ”baksmälla” i kroppen i ca tre dygn. Om hur det kan komma sig här.

    170 kr i inträde – och fysiskt trött i ca tre dygn – är det en rimlig ”belöning” för att nöta dansgolv ?


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.


    Tills Wi möts igen…

    Fridens… / Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    PS. Detta finns även publicerat på min blogg här.



    DONNEZ I FÅGELSÅNG UTANFÖR VÅXTORP LÖRDAGEN DEN 12 JULI 2014

    Det följande är skickat till Nöjeskällan micke@nojeskallan.se f v b till Donnez den 1 august 2014 kl. 22.12.


    FÅGELSÅNG DEN 12 JULI

    Hej,

    CD-stuk – ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Discosound – ljudtryck över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån.

    Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, utryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Ljudtrycket på publiksorlet i pausen i Fågelsång var ca 82 dB(A). Ljudtrycket vid Er spelning för diskanten (instrumenten och sången) var ca 85 dB(A) – vilket är helt OK i den lokalen med talrik publik. Dock… – basen (basgitarren och trummorna) hade ni ställt in på ca 92 dB(A) med ljudtrycksspetsar uppåt ca 100 dB(A) = rena discosoundet, tyvärr tyvärr…😥

    Men ni är ju ”ammade” med discosound sedan barnsben – så jag har en viss förståelse för att ni tror att det skall vara så för dansmusik live också. Dock … – danspubliken i dags dato föredrar att ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och att basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).


    Då ni fick glest med unisont spontana applåder av publiken under kvällen – minst sagt – så tolkar jag det som att något var fel med Er spelning. Synd… – för Er musikliska skicklighet är bra – och sången ej minst. Så mitt tips blir att ni sänker basen ca 7 dB(A). Det skulle förvåna mig mycket ifall ni då ej får mycket mera av unisont spontana applåder av publiken – är jag näst intill helt säker på.

    Det vore väl lajbans ?


    Ifall Wi dansar varje dans under en kväll blir danssträckan ca två mil. Detta kan ske utan att Wi blir ”mörbultade” eller fysiskt trötta under kvällen eller dagen efter – när musikerna och publiken är i samstämd harmoni = orkestern dominerar ej föreställningen med på tok för höga ljudtryck allmänt sett – och spelar med CD-stuk = diskanten (instrumenten och sången) är högst och snäppet under kommer basen (basgitarren och trummorna). Efter en sådan danskväll blir Wi bara piggare och livsgladare.

    Vid 23-tiden så började publiken att ”droppa av” – och när jag tog min Josef ur Donnez basbullerskola ca 00.15 så var det glest med publik kvar – minst sagt. När jag kom hem så somnade jag som en ”klubbad oxe” – och hade fysisk ”baksmälla” i kroppen i ca tre dygn. Om hur det kan komma sig här.

    170 kr i inträde – och fysiskt trött i ca tre dygn – är det en rimlig ”belöning” för att nöta dansgolv ?


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.


    Tills Wi möts igen…

    Fridens… / Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    PS. Detta finns även publicerat på min blogg här.



    GLENN ENDYS I FÅGELSÅNG UTANFÖR VÅXTORP LÖRDAGEN DEN 28 JUNI 2014

    Mail den 8 juli 2014 kl 22.29 till
    glenn_endys@yahoo.se


    FÅGELSÅNG DEN 28 JUNI

    Hej,

    CD-stuk – ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Discosound – ljudtryck över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, utryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Ljudtrycket på publiksorlet i pausen i Fågelsång var ca 82 dB(A). Ljudtrycket vid Er spelning för diskanten (instrumenten och sången) var ca 86 dB(A) – vilket är nästan helt OK i den lokalen med talrik publik. Dock… – basen (basgitarren och trummorna) hade ni ju ställt in på ca 90 dB(A) med spetsar uppåt ca 98 dB(A) = rena discosoundet, tyvärr tyvärr…😥

    Synd… – tycker jag – för det gjorde det svårt att höra Er goa dansmusik – och ej minst sången – genom basbullret. De unisont spontana applåderna – artighetsapplåderna efter de första och sista-dansenlåtarna undantagna – uteblev ju också under större delen av kvällen – några få ströapplåder undantagna.

    Hur tolkar ni det ?


    Hur som med det – gjort är gjort och kan aldrig göras ogjort.

    Men med en ”dåres” envishet vidhåller jag det följande:

    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.

    Tills W möts igen…

    Fridens …/ Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    PS. Detta finns även publicerat på min blogg här.

  4. Josef Boberg skriver:

    DELÉNS I FÅGELSÅNG UTANFÖR VÅXTORP DEN 21 JUNI 2014

    Det följande skickat till info@delens.se den 9 juli 2014 kl 12.47


    FÅGELSÅNG DEN 21 JUNI

    Hej Deléns-pågar,

    CD-stuk – ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Discosound – ljudtryck över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, utryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Ljudtrycket på publiksorlet i pausen i Fågelsång var ca 82 dB(A). Ljudtrycket vid Er spelning för diskanten (instrumenten och sången) var ca 85 dB(A) – vilket är helt OK i den lokalen med talrik publik. Dock… – basen (basgitarren och trummorna) hade ni ställt in på ca 90 dB(A) = rena discosoundet, tyvärr tyvärr…😥

    Men ni är ju ”ammade” med discosound sedan barnsben – så jag har en viss förståelse för att ni tror att det skall vara så för dansmusik live också. Dock … – danspubliken i dags dato föredrar att ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och att basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).


    Då ni fick glest med unisont spontana applåder av publiken under kvällen – minst sagt – så tolkar jag det som att något var fel med Er spelning. Synd… – för Er musikliska skicklighet är bra – och Christoffers sång ej minst. Så mitt tips blir att ni sänker basen ca 6 dB(A). Det skulle förvåna mig mycket ifall ni då ej får mycket mera av unisont spontana applåder av publiken – är jag näst intill helt säker på.

    Det vore väl lajbans ?


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare. Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.


    Tills Wi möts igen…

    Fridens… / Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    PS. Detta finns även publicerat på min blogg här.



    PERHÅKANS, GALEJAN I HALMSTAD SÖNDAGEN DEN 2 FEBRUARI 2014

    Det följande skickat per email till pelle@perhakans.dinstudio.se, jorgen@perhakans.dinstudio.se, bjorn@perhakans.dinstudio.se och
    micke@perhakans.dinstudio.se den 3 mars 2014 kl 13:14.


    GALEJAN I SÖNDAGS

    Hej,

    Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956 – och har svårt för att förstå hur musiker orkar ”nöta” en hel kväll – utan att få några spontant unisona applåder av publiken. Galejan-kvällen blev en sådan tillställning – artighetsapplåderna efter de två första låtarna undantagna.

    Funderar ni själva aldrig över varför ?

    Är det fel på publiken – är det fel på musiken – eller är det fel på både och ?

    Ett ovedersägligt faktum är den världsunika fina svenska danskulturens kräftgång sedan mer än 30 år tillbaka – och då ej minst i dags dato. T ex Ramshall och Tingvalla hade dans varje lördag för mogen publik för ca två år sedan – och i dag bara var fjortonde dag. Början till nedläggning ?

    Dans till musik live på restauranger existerar ju har när ej alls i dags dato osv = speltillfällena för orkestrarna blir bara färre och färre – bokstavligt talat.


    Har ljudtrycket på dansmusiken live med detta att göra ?

    Ja… – det vill jag påstå att det har. Ni öppnade på Galejan med det i o f s måttliga ljudtrycket av ca 82 dB(A) för diskanten (instrumenten och sången) – men hade ett ”övertryck” på basen (basgitarren och trummorna) av ca 3 dB(A) = dubbelt så högt som för diskanten, som hörseln uppfattar det = ca 85 dB(A).

    Den stora ljudtrycksskillanden på diskant och bas gör det svårt att dansa till det goa gunget i diskanten – minst sagt – såväl som att bara njuta av musiken som sådan. Är det då att undra över att de spontant unisona applåderna mer eller mindre uteblir ?


    Publiksorlet i pausen på Galejan låg på ca 73 dB(A) (Er pausmusik inkluderad) – så 82 dB(A) är ju i sig på tok för högt egentligen. Men det stör ej mig – för jag använde musikproppar – som tar ned ljudtrycket ca 20 dB(A). Men propparna hjälper ju ej alls för att mildra obalansen mellan bas och diskant.

    Jag kan tänka mig att ni vid pausen var ”sura” över att publiken ej hade gett Er några spontant unisona applåder av rang under första ”halvlek”. Så efter pausen skulle ni då försöka spela ”liv” i publiken – och höjde diskanten till ca 85 dB(A) och basen till uppåt 90 dB(A).

    Resultat. Det blev som princip ”knäpptyst” med unisont spontana applåder efter pausen. När jag tog min Josef ur Per-Håkans ljudtrycksskola ca en halv timme före slutet – så var det bara en ”pytteliten” del av publiken kvar.

    Vad är Er förklaring till det ?


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare. Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.


    Tills Wi möts igen…

    Fridens… / Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    PS. Detta mail finns publicerat på min blogg här.


    Det blixtsnabba svaret från Mikael Ehmermicke.1977@yahoo.se – kom samma dag och minut = kl 13:14 och löd som följer;

    Du vet ju inte vad du snackar om så lägg ner!!

    Mitt svar på det samm dag kl 13:34 blev: ”Jo… – Mikael – det skall jag göra när den ca 100-årade världsunika fina svenska danskulturen är helt utplånad – eller alternativt när jag drar mitt sista andetag. Jag är strax 73 år LivsErfaren – så det senare kan ju hända när som.

    Ha det… / Josef”


    Hej Josef.

    Jag har läst din blogg om dansmusik och ljud. Jag skulle med glädje vilja prata vidare med dig om det.

    Du är begåvad i ditt skrivande och påläst i frågan.

    Vänligen Kenta

    – slut citat härifrån.

    Vilket omdöme skulle Du i ”mina kläder” ta till Dig mest av❓


    PS. 17/4-14
    Apropå : …drar mitt sista andetag… – så har jag under de två senaste åren två gånger upplevt hur en av publiken ”kollapsat” och fått hämtas med ambulans. Den första gången var i Ramshall och den andra gången något år senare i Tingvalla.

    Vid båda tillfällena var det orkestrar som spelade allmänt med på tok för höga ljudtryck – och hade ställt ljudtrycket för basen (basgitarren och trummorna) uppåt 6 dB(A) högre än för diskanten (instrumenten och sången).

    Hur det kan komma sig att just för höga ljudtryck för basen ”ställer till det fysiskt i kroppen – har jag tämligen ingående redogjort för här.


    Efter pausen på Galejan med Per-Håkans så kändes det i min kropp som att: Åk hem – ifall Du är rädd om Din hälsa !” Men jag tyckte att efter att ha åkt ca tre mil och betalat 160 kr i inträde – att det kändes ”fel” att åka hem så tidigt. Det fanns ju så många goa Qvinnor att kramdansa med. Men ca en halv timme före slutet – så var jag helt fysiskt slut – och först då åkte jag hem, tyvärr tyvärr…😥

    Två dagar senare hade jag 38,5 °C i feber och fick ligga till sängs med influensa under ca en vecka. Infuensan ”kröntes” med magsjuka. Därefter hade jag kontinuerligt ont i tarmarna i ca 14 dagar – innan jag åkte till Vårdcentralen Centrum i Laholm.


    Min snabbsänka var då 102 (normalvärdet är ca 10) och läkaren konstaterade att jag hade en ”elak” tarminfektion. Medicineringen för det blev Ciprofloxacin Arrow 500 mg, två tabletter per dygn.

    Mitt tarmonda blev ej bättre av denna medicinering – utan snarare värre. På den femte dagens kväll (1/4-14) så blev mitt tarmonda momentant outhärdligt – och då ringde jag ambulans. I ambulansen fick jag fick morfin som stillade smärtan – och sen togs en del prover på vägen till sjukhuset i Halmstad. Bl a snabbsänkan – som då visade sig vara 160.


    På sjukhuset opererades jag akut för hål på tunntarmen = det infektions- och bakteriefyllda tarminnehållet hade fri passage ut i bukhålan – ungefär som vid brusten blindtarm.

    2-3 dm av den otäta tunntarmen skars bort och ändarna syddes ihop – såväl som buken som sådan. Sen blev det att ligga kvar där tills i tisdags 8/4. Mera ingående i sak om detta händelseförlopp finns här.


    Så det har sina risker att vistas i lokaler där det spelas med på tok för höga ljudtryck allmänt sett – och särskilt uttalat ifall basen ligger lååång över diskanten. Skall någon eller några av publiken behöva dö på platsen❓ – innan musikerna sansar sig och spelar sin i grunden så fina dansmusik med CD-stuk = diskanten (instrumenten och sången) högst – och basen (basgitarren och trummorna) snäppet under – och det hela under 85 dB(A)).



    STENSONS, SUNDSPÄRLAN I HELSINGBORG TISDAGEN DEN 17 DECEMBER
    2013

    Det följande skickat per email lördagen den 21 december 2013 13:52 till roger@stensons.se, niclas@stensons.se, mazze@stensons.se,
    antti@stensons.se och johan@stensons.se


    Hej – och tack för Er spelning på Sundspärlan i tisdags.

    Er musikaliska skicklighet är på hög nivå och Er repertoar är fin, men…


    Det är mycket kompetenta ljudtekniker, som vet vad musik är, som ser till att dansmusiken på CD-plattor blir rätt = diskanten är högst och snäppet under kommer basen = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna). Dom allra flesta som lyssnar hemmvid på dansmusik på CD kör med den inställningen.

    Var finns tankelogiken i att när sen samma orkester spelar live – så blir det som princip alltid tvärtom = discosound = basen blir mer än dubbelt så högt ljudtryck på som för diskanten. Vem har bestämt att det skall vara så radikalt ännavänt ?

    Tja… – faen vet – men jag tror att dagens generation av musiker är så förkrossande ”ammade” sedan tonårstiden med discosound – så dom har helt enkelt ingen begreppsvärd om att det går att spela dansmusik live på samma sätt som det är på deras CD-skivor = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna). Vad tror Du ?


    Vem som får tro vad som om det föregående och följande – för min inställning är: ”Ifall Du tar till Dig något av innehållet i denna kommentar med länkningar så kan det vara bra – och ifall Du ej alls tar till Dig så är det lika bra – vad mig anbelangar. Ditt liv är Ditt liv – och det har jag INGEN rätt att ”lägga mig i”.


    ”När du pratar om cd ljud måste du tänka på att det beror på vilken anläggning man lyssnar i, en dyr Hifi eller en ”liten” kompakt. Om man betänker att en symfoniorkester, i en bra lokal utan förstärkning spelar med 100-110dB kommer en bra Hifi att återge cd;n med samma ljudtryck. En livetrummis med ”riktiga” trummor spelar också med ungefär 100dB…”

    Jo… – Dan – det har Du ju i o f s rätt i. Men det hindrar ju ej alls att en orkester kan spela sin dansmusik live med ljudtryck lååångt under det maximala – och då ej minst för basen = basgitarren och trummorna. Det har t ex Drifters, Mats Bergmans, Matz Bladhs, Donnez och Hedins fört i bevis. Om det på min blogg här.


    Men: ”Lyckan kommer och lyckan går !” – och tisdags (17/12-13) var det dags igen för en ny tummen upp och ned-ranking. Stensons på Sundspärlan spelade stadigt tummen upp tills en bit in i ”andra halvlek”. Då uppstod det något mankemang med förstärkningen av basen = basgitarren och trummorna. Basen åkte därefter upp ifrån mänskliga ca 85 till omänskliga 97 dB(A). Synd, verkligen… – men gjort är ju gjort och kan aldrig göras ogjort. Så varför ”gråta över spilld mjölk” ?

    Radioaktiv strålning på mänskliga nivåer kan människan vara i hur länge som. Ljudtryck på mänskliga nivåer kan människan också vara i hur länge som – utan att ta någon skada av det. Men det finns ingen distinkt gräns för vad som är mänskliga nivåer – för vare sig radioaktiv strålning eller ljudtryck – utan det kan variera en del ifrån person till person.


    Bl a har det med hälsotillståndet att göra. En kärnfrisk person tål högre nivåer – och en mer eller mindre sjuk person tål lägre. Därför skall myndigheter, som har att sätta gränsvärden enligt den svenska författningen, tillämpa försiktighetsprincipen – när myndigheten ifråga bestämmer värdena. Men det myndigheter i Sverige i hög grad ”glömt bort”. T ex avseende såväl tillåtna ljudtryck som tillåten strålning ifrån trådlös teknik. Det finns flera andra exempel på det också.

    Skillnaden mellan radioaktiv strålning och ljudtryck är att ljudtrycken består av två olika dimensioner = diskant och bas. Diskanten ger omedelbara hörselskador = lomhördhet vid ca 91 dB(A) – och basen ger omedelbara skador = fysisk trötthet vid ca 94 dB(A). I vart fall gäller det för mig.


    En väl tränad maratonlöpare klarar ett maratonlopp bättre än en otränad – men får ändå påtagliga fysiska skador – som yttrar sig som ”oändlig” trötthet efter loppet. Musikerna själva tror att dom ej får några fysiska skador av discosoundet på sin ”musik” – men dom bara bedrar sig själva. ALLA får mer eller mindra skador av omänskliga ljudtryck – och då särskilt uttalat i kroppen för basen = basgitarren och trummorna.

    Thats Life = det går helt enkelt ej att göra något åt. Av framförallt det skälet – så tycker jag att musiker har alla anledningar för att SJÄLVA ta reda på vad det är dom håller på med – genom att skaffa sig en ljudtrycksmätare.


    Apropå människokroppen så består den av ca 13 miljarder kroppsceller och ca 130 miljarder hjärnceller. Enligt skolvetenskapen så förnyas alla dessa celler som ett genomsnitt vart sjunde år. Cellerna i mag- och tarmsystemet förnyas kontinuerligt i rask takt – och cellerna i tänder och bestomme tar betydligt mer än sju år på sig för att bytas ut.


    Alla dessa celler interagerar = samarbetar på ett näst intill perfekt sätt. Varje enskild cell är mera komplex än den mest avancerade rymdfarkost – avseende såväl funktion, kommunikation och som konstruktion som sådan.

    Tänk Dig 143 miljarder rymdfarkoster – som i en samlad grupp far omkring i rymden och interagerar som kroppens celler gör – så får Du förhoppningsvis någon form av begrepp om hur tekniskt avancerat det är. Dock… – det blir ändå bara ”stenåldersteknik” relativt hur ”rymdfarkosterna” i wåra kroppar = cellerna fungerar och yttrar sig som en samstämmig enhet.


    Men det vore ju jävligt konstigt ifall man skulle kunna utsätta denna fantastiska konstruktion för vilka yttre påfrestningar som helst – utan att allvarliga skador skulle kunna uppkomma. Jag menar därför på fullt allvar att det gäller att vara återhållsam med påverkan ifrån såväl omänskliga ljudtryck som omänsklig radioaktiv strålning osv – ifall kroppen skall ha en chans att fungera så perfekt – som den är konstruera för att kunna göra. Vad tror Du ?

    Före sista dansen på Sundspärlan i tisdags så kände jag att jag var fysiskt slut. Jaha… – tänkte jag – nu har dom spelat över min smärtgräns för basjudtrycket igen = 94 dB(A). Så jag ”smög” iväg till fikabordet och tog fram min ljudtrycksmätare och mätte. Jodå… – den pendlade mellan 97 och 100 dB(A) trots att det var en slow-motion-låt.

    Så raskt på med kavajen och ut ur lokalen var vad som då gällde för mig. Jag prövade då också med att innan jag kom ut ur lokalen ”lätta” på musikpropparna i öronen – för att känna av hur det hördes. Mycket förskräckande bullrigt – minst sagt.


    Den Stenson-kväll-rankingen kommer snart på den här linan. Dock… – jag gör som princip aldrig någon ranking när jag kommer hem ifrån en danskväll – oavsett ifall det blir en tummen upp eller en tummen upp och ned-ranking. Jag låter upplevelsen först ”sätta sig” 2-3 dygn. Detta för att det skall bli så bra ”sans och balans” som möjligt i mina rankningar.

    Jag är ej alls ute efter att ”skita ned” eller höja någon orkester till skyarna eller något däremellan. Min enda agenda är att på mitt personliga sätt försöka med att dra mitt ”strå till stacken” för att råda bot för den världsunika fina svenska danskulturens kräftgång sedan mer än 30 år tillbaka – och då särskilt påtagligt i dags dato.


    Detta i meningen att få musikerna i dansbanden att SJÄLVA inse – att dom i sin omedvetna okunskap som princip alltid hittils har haft, och ej minst har, på tok för stor diskrepans = skillnad mellan ljudtrycket för diskanten och basen – och att dom som princip aldrig kan få reda på att det verkligen är så – ifall dom ej investerar i en ljudtrycksmätare.

    Lyckas jag ej med det – så vaddå… – då har jag i vart fall försökt – och vad mera kan begäras av mig ?

    – slut citat av en öppen dialog per mail mellan mig och Dan Gustavsson i Bob Stevens. Hans läsvärda svar på detta finns här.


    Nu undrar jag över vad det var för ”mankemang” som hände med Er
    ljudförstärkningsanläggning i tisdags på Sundspärlan ?

    Mvh och God Jul ! / Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    PS. Detta mail är också publicerat en bit ned i texten på min blogg här.


    På det svarade Roger Olsson mrf.olsson@hotmail.com den 21 december 2013 kl 15:43 med:

    Som svar på din fråga ang. ljudet efter paus har jag inget svar på då vi inte ändrat på något. Om det inte är fel på dina instrument så har jag inget annat svar. Volymen som var satt på soundcheck va samma som gällde hela kvällen.
    //roger


    Det besvarad jag den 21 december 2013 kl 19:48 med:

    Nej – Roger – det är inget fel på vare sig mitt gehör eller min ljudtrycksmätare. Men i o f s så är ju osvuret bäst – så jag skall kolla upp det när det bär iväg på dans igen om några dagar.

    Fridens… / Josef


    Att med enbart gehör få till CD-stuk på dansmusik live = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) – kan som princip ses som hart när omöjligt. Detta av det enkla skälet att gehöret ej är statiskt för någon enda person. Därtill så sjunker gehörs-förmågan dramatiskt ifall ljudtrycket är omänskligt högt.

    Förklaring nog till att ljudtrycket efter pausen på dansbanorna – som princip alltid ”drar iväg” uppåt ?

    I en låg ljudtrycksnivå i pausen på en dansbana som t ex på Sundspärlan – så är ljudtrycket för publiksorlet ca 72 dB(A) – hörs ju ca 85 dB(A) som förskräckligt omänskligt högt. Vet då att 3 dB(A) registrerar hörseln som en fördubbling av ljudtrycket. Paus-ljudtrycket i t ex Ramshall ligger på ca 83 dB(A) när det är gott om publik i lokalen – och då är ju 85 dB(A) åt hållet för lågt.


    En som själv har insett detta är Dan Gustafssondangwg@hotmail.com – i Bob Stevens. Det har han i ett mail den 20 december 2013 utryckt så här:

    Hej Igen!

    Nu vet jag, du har en väldigt bra poäng jag har precis laddat ner en dB meter till min Iphone 7 kr.

    Jag kan stänga av våra diskanthögtalare på sound chek och mäta bas nivån så att den inte blir för hög!!

    Sen kan jag göra tvärt om med diskanterna. Det kvittar om den inte är noggrann för jag får rätt balans, lysande!!

    Och efter ett tag vet jag om den visar för mycket eller för lite.

    För återigen du har en poäng. Jag ska prova min Iphone dB mätare den 25;e när vi spela i Åstorp. Hoppas att det funkar och i så fall 1000 tack!

    Hoppas att du får en underbar helg! Och en God Jul!

    Allt Gott !

    //Dan

    – slut citat från en liten bit ned i texten här.


    Så för att få stopp på den sedan mer än 30 år tillbaka pågående kräftgången för det världsunika fina svenska danskulturen, och då ej minst i dags dato – så vidhåller jag med en ”dåres” envishet det följande:

    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare. Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det.

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.

    I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej ens i min vildaste fantasi föreställa mig att jag har. Vad tror Du ❓



    JONTEZ, GALEJAN I HALMSTAD SÖNDAGEN DEN 15 DECEMBER 2013

    Jontez tillhör de orkestrar som ej har angett någon kontakt-mailadress på sin webbsida. Så för att få fram ett mail till dom – så måste man skicka det omvägen till Nöjeskällan f v b till Jontez. Det har jag gjort till micke@nojeskallan.se – och då med den följande lydelsen;


    GALEJAN I SÖNDAGS – f v b Jontez

    Hej,

    Stadigt tummen upp för spelningen före pausen – såväl för Er musikaliska skicklighet som repertoar – och ej minst för att ljudtrycks-balansen mellan diskanten (instrumenten och sången) och basen (basgitarren och trummorna) var mycket bra. I o f s så var ljudtrycket för det hela en hel del för högt = ca 84 dB(A) – relativt ljudtrycket för publiksorlet i pausen på ca 74 dB(A). Vet då att en ökning med 3 dB(A) registrerar hörseln som en fördubbling av ljudtrycket.

    Men det störde ej mig – för jag använder numera som princip alltid musikproppar när jag är på dans. De tar ned ljudtrycket med ca 20 dB(A) – och finns att köpa på apotek för ca 34 kr paret. Men det allmänt på tok för höga ljudtrycket störde nog en hel del av publiken – därför att det unisont varma applåderna var det ju glest med före pausen – och efter pausen var det noll av sådant.


    Efter pausen så höjdes ljudtrycket för basen (basgitarren och trummorna) ifrån ca 84 till 94 dB(A) – va fan det nu skulle vara bra för – när det var så perfekt som det var före pausen. Fera av dom som jag dansade med efter pausen – gnällde med all rätt då över att ni då dundrade på som ni gjorde. En av dom frågade jag då: ”Har Du någon gång under de senaste ca 30 åren upplevt att orkestrarna har spelat för lågt ?” Det blixtsnabba svaret blev: ”ALDRIG !”

    Rimligen borde det ha blivit för lågt någon gång under mer än 30 år – ifall orkestrarna vinnlagt sig om att spela med CD-stuk = diskanten högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) – och det hela ej mer än dubbelt så högt som ljudtrycket i pausen för publiksorlet. Apropå detta:


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare. Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.


    Några få låtar efter pausen så började delar av publiken att ”droppa av”. Min smärtgräns för basljudtryck är med ”råge” under 94 dB(A). Musikproppar hjälper överhuvudtaget ej för högre – för basljudtryck däröver går rakt in i kroppen och ”ställer till det” på kroppscellernas nivå. När jag ca kl 21,15 bestämde mig för att ta min Josef ur Jontez ljudtrycks-skola – så var det ej särskilt många av publiken kvar.

    Dagens dansbandsmusiker är som princip ALLA en produkt av att sedan tonårstiden ha varit ”ammade” med discosond = allmänt högt ljudtryck och basen = basgitarren och trummorna med stor råge mer än dubbelt så högt (= med stor råge mer än 3 dB(A) högre) som diskanten = instrumenten och sången.


    Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956 – och den här buller-dansmusiken = discosoundet upplevde jag tog fart i början av 1980-talet. Vid ungefär samma tid började den sorgliga kräftgången för den världsunika fina svenska danskulturen – och den bortre parentesen för det tragiska skeendet kan ännu ej skönjas. Logiskt – eller ?

    Men så länge det finns Liv så finns det hopp ! Efter att nu under ca ett år varit utrustad med ljudtrycksmätare – och gjort ranking av varje danskväll på min blogg (ca två danskvällar per vecka) – och grundat det på vad Artister och Musiker Mot Tinnitus (AMMOT) har sagt om skadliga ljudtryck – och sen informerat orkestrarna om hur jag har rankat – så VET jag nu att som princip det ENDA som kan vända kräftgången till det motsatta ÄR att orkestrarna utrustar sig med en ljudtrycksmätare. Detta för att dom själva skall kunna ta reda på vad det är dom i sin omedvetna okunnighet håller på med – avseende ljudtrycken för sin dansmusik live.


    I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej ens i min vildaste fantasi föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?

    Kommer det att ske ? Tja… – faen vet – men personligen hoppas jag än så länge innerligt på det.


    Nu nog om detta – och tills Wi möts igen…

    Ha det så gott det går !

    önskar Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    På detta har jag ännu ej fått något svar.

  5. Josef Boberg skriver:


    På ett mail till Dan Gustafsson, Bob Stevens, den 20 december 2013 kl 05:52 – svarade Dan samma dag kl 09:40
    ( dangwg@hotmail.com ). Innehållet var det följande;

    Hej Josef!

    Ja det var verkligen ett långt svar ! TACK !

    Min syn på dansbandsdöden: Vi har i Sverige en mycket lång tradition av att träffas och dansa, på bryggor i vägkorsninga i logar och lador. Från början var det nog trumma och flöjt som man spelade på vilket senar ersattes av fiol och nyckelharpa.

    Jag tror att när det moderna dragspelet kom i början av 1900-talet revolotionerade det musiken rejält eftersom det även hade ett basregister (= perfekt balans mellan bas och diskant – enär luftrycket kommer ifrån samma blåsbälg – min anm). Det har ju under modern tid, sedan Agustinus, existerat i huvudsak tre sorters musik, kyrkomusik, klassisk musik och folkets musik vilka naturligtvis har påverkat varandra och följts åt och både synfoniorkestrar och kyrkorglar har ju begåvats med mer och mer basregister under seklernas gång. Vagner ”uppfann” till och med en subkontrabas som man fick vara två man för att traktera! När vi gick från bondesammhälle till industrisammhälle blev dansen mer och mer en affärsrörelse, men långt in på 70-talet var forfarande många folketshus och folkparker ideella föreningar där man i stort sätt arbetade gratis. Det behöveds alltså inte lika mycket pengar i maskineriet.

    Under 70-talet uppstod i kölvattnet av 60-talets popexplosion de så kallade riksbanden, dansband som spelade på heltid. Dessa band drog mycket publik och kunde tack vare humana gager få ställen att gå runt och till och med ha råd att ta dit unga okända orkestrar. Här vill jag dock påpeka att ljudet var allt annat än bra, man ringade in publiken med Hagströmhögtalare som spelade högt och illa. Men trots det så gick branschen mycket bra fram tills discomusiken kom i slutet av 70-talet. Många av de dansbanor som sadlade om till disco lyckades tyvärr aldrig ta sig tillbaka till dansbandssvängen, till exempel Dagstorp, Jägersbo, Vägasked med flera.


    Men på 80-talet hände något, plötsligt var dansband inne till skillnad mot på 70-talet när vänsterproggen totalt löjligförklarade all annan musik men främst just dansbanden. Nu stod det dansband i vart och varannat TV program och svensktoppen var 90% dansband. Tyvärr växte det för mycket, Lotta Engberg, Vikingarna Sten och Stanely började ta orimligt mycket betalt, nu var det de små orkestrarna som fick avstå gage till de stora och den arangör som inte hade med de stora i sin spelplan tappade sin publik. Detta ledde fram till att både dessa band och många arangörer fick slå igen! Det fanns för många, band, skivbolag, bokare och arangörer som ville tjäna för mycket pengar i förhållande till hur mycket publik det fanns. Danskrogarna typ Baldakinen och alla stadshotel gick för högvarv.

    När det gällde krogarna så fanns det två alternativ för ljudet, antingen hade man en fast ljudanläggning med hänglås begränsad till 89dB eller en dB mätare som bröt elen till orkestern egna anläggning när ljudtrycket överskred 89 dB, så på krogarna förekom inget diskosound.

    Så vad hände då med danskrogarna, först kom filmen Black Jack, en mycket bra film, men plötsligt var det uppenbart varför man gick på danskrog, folk och orkestrar skämdes. När detta hade lagt sig kom HIV nu var det plötsligt förenat med dödsfara att ha tillfälliga sexuella förbindelser. Men danskrogarna reset sig igen, vad hände? Jo nu kom 90-talet, ekonomin gick i botten all represenation upphörde i stort sätt det blev också starkt i fråga satt att representera med alkohol så alla affärsresenärer försvann och det tillsammans med dansbandsmomsen tror jag var dödsstöten får de svenska danskrogarna. Jag tror tyvärr inte att de kommer att komma tillbaka?

    När krogarna försvann ändrades vilkoren för banden, jag spelade normalt torsdag, fredag och lördag där torsdag och fredag var på danskrog och lördagsspelningen var i folkpark. Ett annat problem som inte bara gäller dansband är alla dessa festivaler, kostar mycket och drar folk från deras normala ställen som tur är har dessa sanerat sig själv precis som i pop och rock världen.

    Nu har det ju på 2000-talet uppstått en ny eller nygammal dans kultur med tisdagsdanser och onsdagsdanser mm, detta måste och borde alla i branschen vara mycket rädda om.

    Och det är inte så att jag inte håller med dig om att det ska låta bra, vi i Bob Stevens lägger ner en förmögenhet på vårt ljud. Vid ett par tillfälle varje år anlitar vi en ljudtekniker som kommer ut och ställer in vår anläggning med hjäp av dator och dyra mätinstrument så att den ska återge alla frekvenser med samma ljudtryck. Tyvärr är det så att lokalen och publikmängd påverka frekvensåtergivning väldigt mycket. Vi har tidigare fått kritik för att ha för vasst ljud därför att Mats sjunger ljusare än de flesta men det tycker jag vi har löst?

    Vi har också jobbat mycket med vårt saxsound för att de inte ska upplevas ”skära” i öronen. Vi har just nu lite problem med att få basen konsekvent som du själv märkte, men vi jobbar hårt med att lösa det problemen. Sen var lägger man gränsen? Inget band har haft större framgångar om man ser över lång tid än Lasse Stefanz, ingen drar mer publik, ingen säljer fler skivor och ingen verkligen ingen spelar med högre volym och med mer bastryck än dem?


    När det kommer till dina tråkiga erfarenheter av pingst (pingstvännerna, min anm.) kan jag bara beklaga. Guds ord har i alla tider missbrukats av människor. Jag håller inte med dig om att Farao skrev GT och kjesar Konstantin NT. Men för mig får alla tro precis som de vill!! Jag blir stärkt i min uppfattning om att människor tänker fel därför att de varken har förstått Bibeln eller Guds makt. När du siterar Jesu till exempel: Åt de som redan har ska mycket vara givet……. tror du verkligen att Jesus en man som helt saknade ägodelar och längtan efter makt verkligen pratar om pengar eller ägodelar? Självklart inte, det Jesus pratar om är att de som börjar att öppna sig för Gudsrike kommer att få ta emot mer och mer av Guds nåd medans de som väljer att vända sig bort självklart får mindre och mindre av nåden. Det är precis som med tio Guds bud, Gud är absolut inte grym han gav oss inte buden för att kunna straffa oss.

    Lär jag mina barn att det är farlig att leka på motorvägen för att jag vill att de ska göra det? Nä jag gör det av kärlek för att jag hoppas att de aldrig ska göra det. Exakt som med budorden vi fick dem för att Gud vill skydda oss inte för att han ska få en chans att straffa oss. Vad är det Jesus säger om lagen? Ingen blir frälst genom lagen, tänk på det alla religiösa ledare som använder Guds ord för att trycka ner och kontrollera andra människor! De som blir frälsta blir det enbart genom Guds nåd!!

    Betyder det att vissa är utvalda, jag tror inte det jag tror att alla har samma chans det handlar bara om att våga öppna upp och lyssna. Gud talar till oss hela tiden genom sin skapelsen. Varför finns till exempel musik? Helt meningslöst ur ett evolotionsperspektiv. Och som Jesus undervisade det är bara kärleken som kan göra jorden till ett paradis igen, det är bara genom kärlek vi kan komunicera människor emellan utan att det leder till konflikt.

    En annan spännade grej är att de greikska filosoferna, Sokrates, Platon, Aristoteles med flera de som har lagt grunden till vår moderna filosofi var helt övertygade om att jorden var evig. De dömde ut Bibeln som omodern, oventenskaplig och det judiska folket som rätt korkade. I dag 2500 år senare är alla helt överens om att det finns en startpunkt för jorden och universum, den kallas numera bigbang. Bigbang håller inte hela vägen eftersom den förutsätter en kärna av materia som expandera. I Bibeln började skapelsen från början.

    Nästa Bibelvers som du citerar handlar om att människa ska slita i sitt anletes svett, det var resultatet av att människan då som nu försöker göra sig själv till gud, det har aldrig fungerat och kommer aldrig att göra det. Om vi inte är ödmjuka och tacksamma inför den skapelse vi är en del av så kommer aldrig situationen i världen att bli bättre, vi kan skicka folk till månen och spränga atombomber men vi försöker inte ens att se till så att alla har mat. Och tänk om någon skulle våga starta en musikhjälp för att alla barn ska överleva sin graviditet? GT varna oss för att som hedningarna offra våra egna barn.

    Allt gott
    //Dan


    Jag såg mailet idag (20/12) vid tolvtiden. Nu skall jag även här ta god tid på mig för att kunna ge Dan ett för oss båda och danskulturen som sådan ”bra svar”.


    Men innan jag kom ”till skott” med det – så fick jag det följande av Dan den 20 december 2013 kl 20:06:

    Hej Igen!

    Nu vet jag, du har en väldigt bra poäng jag har precis laddat ner en dB meter till min Iphone 7 kr.

    Jag kan stänga av våra diskanthögtalare på sound chek och mäta bas nivån så att den inte blir för hög!!

    Sen kan jag göra tvärt om med diskanterna. Det kvittar om den inte är noggrann för jag får rätt balans, lysande!!

    Och efter ett tag vet jag om den visar för mycket eller för lite.

    Om du slutar att skriva om cd kontra disco ljud, kalla det balans mellan bas och diskant i stället och sluta att skriva om vilket som spelar var det är lågbasen som är för hög! Både basgitarr och trummor innehåller rätt mycket diskant. Så är det mycket lättare att förstå vad du menar och göra någonting åt det. Använd snitt värdet på din dB mätare som referens är det för högt eller inte, skriv inte dem som exakta mätningar +/- 3,5 dB gör ganska stor skillnad. Och man kan inte mäta skillnaden mellan bas och diskant så som du skriver.

    Om du gör så tror jag att många fler kommer att lyssna på dej! För återigen du har en poäng.

    Jag ska prova min Iphone dB mätare den 25;e när vi spela i Åstorp. Hoppas att det funkar och i så fall 1000 tack!

    Hoppas att du får en underbar helg! Och en God Jul!

    Här får du ett välkänt Joh 3:16
    För mitt liv var rätt mörkt innan jag blev frälst 2009, för mej var frälsningen en befrielse.

    Allt Gott!

    //Dan


    Det besvarade jag den 20 december 2013 kl 21:57 med:

    GRATTIS❗

    När jag har svarat på Ditt sista långa mail – så tror jag att Du kommer att se att Wi är tämligen nära varandra.

    Fridens… / Josef


    Det följande skickade jag den 31 december 2013 kl 18:41 som mail till Dan Gustafsson dangwg@hotmail.com :

    Hej Dan,

    Maken till klarsynt beskrivning av den världsunika fina svenska danskulturens kräftgång under mer än 30 år tillbaka – har jag tidigare aldrig sett någon musiker göra. Men jag tycker att Du har missat den grundläggande frågan om varför det har gått som det har gått – och ej minst varför det är som det är i dags dato. Bevisligen läggs ju dansbanor ned i en hisnande takt fortfarande. Ifall de ej läggs ned så minskar de på antalet danskvällar.

    Exempel på det i mitt närområde är Tingvalla – som sedan början av 2013 bara har dans var fjortonde dag. Ramshall lika dant f o m början av 2014. Vart kommer det at ta vägen – ifall orkestrarna ej i stor utsträkning börjar med att spela dansmusik live med CD-stuk = diskanten (instrumenten och sången) högst och basen (basgitarren och trummorna) snäppet under ?


    Apropå: ”Vi har i Sverige en mycket lång tradition av att träffas och dansa, på bryggor i vägkorsninga i logar och lador.” – så känner jag väl till det. Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956 – och då särskilt under de senaste ca tre åren = som ett genomsnitt två danskvällar per vecka. 1956 fanns det fortfarande en hel del logdanser om somrarna kvar också.

    Men de flesta logarna ersattes med större lokaler – de s k sommardansbanorna – därför att publiktillströmningen till logarna blev för stor (när tror Du att liknande kommera att ske med nutidens dansbanor ?). T ex Ramshall är ursprungligen en sommardansbana. De som i mitt närområde fortfarande är sådana dansbanor är Karsefors och Fågelsång.


    I mitten av 1950-talet fanns det som princip ingen förstärkning av instrumenten, basgitarren och trummorna – utan det hela var akustiskt. Däremot så hade vokalisten en mikrofon kopplad till en högtalare. Men den var det så dåliga prestanda på – så ifall dom drog upp förstärkningen för mycket – så blev det per automatik skorr i högtalaren och tillika ”rundgång” i systemet.

    Så på den tiden fanns det inget behov för någon ”polis” som mätte ljudtrycket – för det blev helt automatiskt CD-stuk på det hela = diskanten högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).


    Apropå vokalister – så hade som princip alla orkestrar med självaktning en vokalissa på 1950 och 1960-talen. På 1970-talet så började dom att ”droppa av” – samtidigt som discosoundet gjorde sitt tragiska intåg på dansbanorna.

    Berodde och beror det av att Qvinnliga musikaliska sångfåglar sämre tål att ”stå ut med” basbuller än vad män gör ? I dags dato är det ju tämligen sällsynt med vokalister i dansorkestrarna, tyvärr tyvärr…😥


    Därtill hade den tidens musiker ej ”spelat sönder” sin musikalitet med för höga basljudtryck = ljudtrycken för basgitarren och trummorna. Trummisen kunde enbart genom att trycka lite hårdare på pedalen, slå lite hårdare med pinnarna och vispen få till lite mera basljudtryck.

    Men deras musikaliska kompetens gjorde att det alltid blev lagom i alla lägen + att det hade blivit på tok för jobbigt att hela kvällen slå på trummorna för ”kung och fosterland”. Åt hållet detsamma med den akustiska basgitarren.


    Sen kom det här eländet med discosound = allmänt högt och basen mer än dubblet så högt som diskanten = omänskligt med mitt gehör och min musikalitet mätt. Ljudanläggningarna var därtill i begynnelsen dåliga – så det hela lät ju ej heller så rent precis.

    Men på 1980-talet så blev förstärkaranläggningarna bra – och då blev det inkörsporten till att vräka på discosoundet på dansbanorna till helt omänskliga nivåer – och då framför allt för basen. På den vägen är det för det mesta fortfarande.

    Hur länge till månntro – innan musikerna i branschen vaknar till självinsikt om att danspubliken ej är stendöv ❓


    Apropå: ”När det gällde krogarna så fanns det två alternativ för ljudet, antingen hade man en fast ljudanläggning med hänglås begränsad till 89dB eller en dB mätare som bröt elen till orkestern egna anläggning när ljudtrycket överskred 89 dB, så på krogarna förekom inget diskosound.”

    I detta har Du missat att 89 dB(A) är åt helvete för högt på en krog – och alldeles oavsett ifall det är discosound eller CD-stuk på musiken. Det är oftast så på en krog att ljudmiljön där är bra. Gästerna skall kunna vara många och konversationen skall kunna vara livlig bordsvis – utan att det påtagligt stör dem vid närmaste bord – och än mindre några bord bort.


    Ett bra exempel på sådan ”krogmiljö” är Sundspärlan i Helsingborg. När det är en månghövdad publik där – och det är det för det mesta på tisdagsdanserna – så är ändå publiksorlet i pausen bara drygt 70 dB(A). De orkestrar som ej fattar det – och drar på med 89 dB(A) eller mer – ljudchockar ju helt enkelt publiken. Vet då att 3 dB(A) registreras av hörselsinnet som en fördubbling av ljudtrycket.

    Så dansmusik på en krog med ljudtrycket 89 dB(A) är ju som sagts åt helvete för högt – och alldeles oavsett ifall det är discosound eller CD-stuk.

    Galejan i Halmstad är det samma ljudmiljö i – som på Sundspärlan – och lika dant blir det där för publiken – när orkestrar drar på med 89 dB(A) eller mer. Detta på goda grunder = egna gjorda erfarenheter sagt – i anledning av att jag själv har upplevt detta ett otal gånger under de senaste ca tre åren.


    89 dB(A) i t ex Ramshall och Tingvalla är ju ej alls lika ”förkrossande” högt – därför att i de lokalerna saknas i princip allt som har med bra ljudmiljö att göra. T ex ljudabsorberande plattor i taken existerar ej i dessa lokaler.

    …Ramshall är ursprungligen en sommardansbana som har ”byggts på” ut- och invändigt för att kunna användas som året-runt-dansbana. Invändigt är väggar och tak klädda med ett enkelt skikt av gipsplattor – som i sig är allt annat än ljudtrycksabsorbtion – utan snarare åt hållet tvärtom – avseende en hel del av publiksorls- och musikfrekvenserna.

    Att gipsplattor valdes var nog på sin tid utifrån att brandskyddet blir bra – och att det är ett billigt byggnadsmaterial. Men som alltid – ”Snålheten bedrar visheten !” I ”brinnande” kräftgång – avseende att publiktillströmningen bara minskar och minskar – så har t ex Sundspärlan fortfarande mycket god publiktillströmning. I den lokalen är väggar och tak klädda med plattor som absorberar ljud. Det medför i sig att även om det är mycket publik i lokalen – så går ljudtrycket för publiksorlet vanligen ej över 74-77 dB(A).


    Det innebär i sig att ljudtrycket för musiken i Sundspärlan aldrig behöver vara över 80 dB(A) = den ljudtrycksnivå på arbetsplatser som arbetsskyddslagen tvingande ålägger arbetsgivarna att se till så att de anställda använder av arbetsgivaren tillhandahållna hörselskydd. För mig personligen så är ljudtryckena däröver på dansbanorna inget bekymmer – för jag använder numera som princip alltid musikproppar. Det tar ned ljudtrycket med ca 20 dB(A).

    På sommardansbanor – t ex Fågelsång, Karsefors och det numera helt nedlagda Bäckaskog – är/var det bättre. Detta därför att där har hen ej klätt väggar och tak med gipsplattor – utan där är det bara vanliga brädor. De absorberar ljudtryck mycket bättre än vad gipsplattor gör. Gipsplattor behöver i o f s ej vara fel ljudtrycksmässigt sett – därför att på t ex sjukhus, hotell osv används som princip alltid gipsplattor. Men då av tjockare typ och alltid i dubbla skikt.


    Men snålheten gjorde väl på sin tid att det vare sig blev dubbla skikt av gipsplattor – och än mindre ljudabsorbtionsplattor – som ju är både brandskyddande och absorberar ljudtryck. Nu föreligger resultatet av den snålheten. P g a sviktande publiktillströmning så är från början av 2013 Tingvallas dansprogram var fjortonde dag (den lokalen är ej heller försedd med ljudabsorberande beklädnad) – och Ramshalls dito från början av 2014 detsamma.

    Trist verkligen – för oss som älskar att dansa ett par gånger per vecka. Trist också för arrangörerna som sådana och ej minst för orkestrarnas musiker – som får glesare och glesare med speltillfällen.


    Och över alltihopa ”lyser” än så länge att som princip inga orkestrar har köpt en ljudtrycksmätare för några hundralappar – så att dom vid skiftande förhållande i danslokalen ändå alltid kan göra soundchecken så att det blir rätt i den specifika lokalen = CD-stuk på dansmusiken = diskanten högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Men nu föreligger ej det ”oöverstigliga” ekonomiska hindret längre. Enligt Dan Gustafsson i Bob Stevens – så går det bra att ladda ned en ljudtrycksmätare till mobilen – och den kostar bara 7 kr. Om det en liten bit ned i texten här.

    Det borde väl de flesta orkestrar ha råd med – tycker jag. …

    – slut citat från en bit ned i texten här.


    Apropå: ”Vi har också jobbat mycket med vårt saxsound för att de inte ska upplevas ”skära” i öronen. Vi har just nu lite problem med att få basen konsekvent som du själv märkte, men vi jobbar hårt med att lösa det problemen. Sen var lägger man gränsen ? Inget band har haft större framgångar om man ser över lång tid än Lasse Stefanz, ingen drar mer publik, ingen säljer fler skivor och ingen verkligen ingen spelar med högre volym och med mer bastryck än dem ?”

    Discosound är detsamma som ”spel på hög nivå” = kontinuerligt ljudtryck mycket över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) – och med basen mer än dubbelt så högt = mer än 3 dB(A) högre än diskanten.


    I sin omedvetna okunskap om vad höga ljudtryck ställer till med för hörseln avseende diskanten – och för kroppen som sådan avseende basen – så gör ju bara musikerna i Lasse Stefanz så gott dom kan. Alla andra orkestrar med för den delen – som har för vana att spela dansmusik med basljudtrycket mer än dubbelt så högt som för diskanten.


    Apropå Lasse Stefanz så fick det följande som mail från Anders Nordlund i FERNANDOZ den 9 november 2013:

    Hej !

    Ta din meninglösa dB mätare och åk på Lasse Stefanz eller Larz Kristerz och mät, så tror jag nog du tycker vårt ljud är som en fjärt i en ishall sen.
    Faktum är att vi på senare tid har fått MYCKET beröm för vårt ljud, av såväl arrangörer som danspublik. Just i Ramshall blev vi t.o.m. ombedda att höja ljudvolymen för att dansarna inte kände takten längst bak i lokalen. Försök å inse att det är bara du som har dessa ”problem”, ingen annan springer omkring med en Claes Ohlson dB-mätare och fjantar sig. Det är inte pga. bandens ljudvolym som branschen går på knä, utan det är för sådana gnällspikar som dig som glömt bort hur man roar sig och istället måste leta fel på allt och alla, det är NI som skrämmer bort ”vanligt” folk, inte banden. Antingen har du superhörsel som stålmannen eller så är det nåt annat fel på dig.

    /Anders

    – slut citat från en bra bit ned i texten här. Mitt svar på det finns direkt därefter på samma ställe. Dock… – mitt svar har naturligtvis en tämligen annorlunda tonart – milt uttryckt.


    Lasse Stefanz har ett z i sitt namn – och Larz Kristerz har två. Kan det vara ett omen (= förebud, varsel, tecken) för att Larz Kristerz kommer att bli än värre än Lasse Stefanz – avseende att spela med omänskliga basljudtryck ❓

    I så fall bevare mig väl ifrån Larz Kristerz också.


    Ett övermått av kolhydrater i kosten är ett beroendeframkallande gift för kroppen. Det har professor Göran Sjöberg på ett lättfattligt sätt förklarat här.

    I o f s så kan professor Göran ha fel i det – men det kan jag ej föreställa mig att han har. Vad tror Du ?


    Jag har i omedveten okunskap själv lidit av kolhydrat-drogen i ca 68 år. Den drogen var på god väg att ta livet av mig för ca 4 år sedan – i meningen att jag då hade ätit mig till en livshotande kärlkramp. Men då kom jag själv på att det var som professor Göran flera år senare skrev. Först i det läget så kunde jag ju göra något åt saken – och gjorde det också.

    Jag minskade ned mitt kolhydrat-tuggande till nästan noll – till förmån för att jag ökade intaget av animaliskt fett. Detta då i form av smör, grädde, ägg, fisk osv. Jag såg också till att det kött jag köpte var ordentligt fettsprängt. Det finns även vegetabiliska fettprodukter som kroppen klarar av att med ”öppna armar” ta emot. T ex kokosolja, avocado och nötter är bra exempel på det.


    Resultaet av detta blev att min livshotande kärlkramp fick ”vingar” och flög sin kos – bokstavligt talat. Om den solskenshistorian här.

    Vad jag med detta vill säga är att på tok för höga ljudtryck = över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) helt enkelt är en i omedveten okunskap erhållen drog – och då särskilt avseende ljudtrycken för basen. Mer än en av de musiker jag har pratat med om detta – påstår på fullt allvar att dansmusik live rent fysiskt skall kännas i kroppen också. Som princip är det då just basen som det måste vara högt ljudtryck på – ifall det skall ”gå hem”.


    Jag menar på fullt allvar att det är precis tvärtom – avseende i vart fall mänsklig dansmusik på dansbanor. Dansmusik skall som princip aldrig kännas i kroppen – utan som princip alltid bara vara en sinnlig upplevelse via hörselsinnet. Kroppen får ju då per automatik maximalt ut av att i dansen vara i beröring med danspartnern. Det är ju omöjligt – ifall kroppen är halvt ”medvetslös” av på tok för höga = omänskliga ljudtryck för basen.

    Drogen för höga = omänskliga ljudtryck för basen – grundläggs hos barnen redan i de nedre tonåren på diskoteken. Dagens generation av musiker har som princip alla blivit ”ammade” med bas-ljudtrycks-drogen sedan ”urminnes” tider – precis som jag ifrån barnsben blev ”ammad” med kolhydrat-drogen.


    Det Wi ej har en susning om = det Wi ej har någon medveten kunskap om – är det ju omöjligt att göra något åt – även ifall det ”kör” oss till graven på tok för tidigt. Så min slutsats av detta är att musikerna, i t ex Lasse Stefanz och Larz Kristerz, i första hand tillgodoser sin egen i omedveten okunskap erhållna bas-ljudtrycks-drog.

    Publiken som gång på gång dras till Lasse Stefanz och Larz Kristerz spelningar live likaså. Men jag kan också tänka mig att en hel del av publiken = dom som har sin musikaliska förmåga något sånär i behåll – dras till Lasse Stefanz och Larz Kristerz bara för att dom är kända.


    Men efter att ha varit på EN sådan föreställning – så blir det aldrig mer. Musiker som tror att publiken är ”dumma i huvet” – avseende vad som är mänsklig dansmusik live – tycker nog mera så om sig själva – än om publiken som sådan, tror jag…

    Jag har dansat med några stycken, under det senaste året, som har testat Larz Kristerz. Deras samstämmiga ranking av det landade på: ”Aldrig mer !”


    Ovedersägligt är det så att ingenting blir mera rätt av att mååånga gör samma fel – och om och om igen i all ”oändlighet”. Skall Wi fortsatt i all ”oändlighet” ha det på dansbanorna som det har varit i nu mera än 30 år = publiken sviker p g a att ljudtrycken för basen är åt helvete för högt ställd visavi diskanten – eller är det dags snart för att höja medvetenheten om att dansmusik live skall spelas med CD-stuk = diskanten högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Och detta alldeles oavsett ifall det är arrangerat kasedans för barn, tonåringar, s k yngre publik = under ca 40 år, medelålders eller äldre publik.


    Dom av musiker såväl som publik – som ej vare sig vill eller kan komma ifrån sin i omedveten okunskap erhållna bas-ljudtrycks-drog – dom får naturligtvis fortsatt välja sådant hur mycket som helst. Men då skall sådana föreställning kallas för någonting helt annat än sällskapsdans – eller som det i folkmun ofta benämns kasedans.

    Jag tycker detta är synnerligen rimligt krav ifrån mig som en av publiken – och som har musiksinnet något sånär i behåll = jag lyssnar mest till diskanten i dansens virvlar (förutsättningen för det är ju då att det spelas live med CD-stuk). Jag vidhåller på fullt allvar att den delen av publiken är fler än 90 % – och att dom som i sin omedvetna okunskap är bas-ljudtrycks-drogade är färre än 10 %

    Är det de 90 eller de 10 procenten av publiken som är den världsunika fina svenska danskulturens framtid❓


    Apropå att dagens genaration av musiker – sedan tonårstiden är ”ammade” på diskoteken med discosound = allmänt högt och basen mer än dubbelt så högt ställd som diskanten – så är dej ju så att en som har druckit på tok för stora mängder alkohol under sitt vuxna liv = är alkoholist och är säg i 50-60-årspannet – har det betydande jobbigare med att sluta med sin livsförstörande drog – än dom som är säg 30-40 år.

    Det stämmer även in på dom som i sin omedvetna okunskap av musikerna som har ”råkat” ut för att vara bas-ljudtrycks-drogade. Detta därför att på min tummen-upp-ranking-sida så är det företrädesvis orkestrar med unga musiker som har spelat med CD-stuk = diskanten högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna). Så att hoppas på att musikerna i t ex Lasse Stefanz först av alla kommer att vara dragplåster för CD-stuk för dansmusik live – är nog åt hållet utopiskt – som jag ser det.

    Vad säger detta Dig ❓


    Själv vidhåller jag med en ”dåres” envishet att det till allt överskuggande del är discosoundet som den musikaliska delen av publiken (fler än 90 % av publiken ?) ej gillar. Discosound är detsamma som ”spel på hög nivå” = kontinuerligt ljudtryck mycket över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) – och med basen mer än dubbelt så högt = mer än 3 dB(A) högre än diskanten.

    Så det är discosoundet för dansmusiken live som är ”boven i dramat” – den världsunika fina svenska danskulturens kräftgång sedan mer än 30 år tillbaka – och då ej minst i dags dato.

    I o f s så kan jag ha fel i detta också – men det kan jag ej ens i min vildaste fantasi föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?

    Slutligen;

    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.



    Apropå: ” Jag håller inte med dig om att Farao skrev GT och kjesar Konstantin NT.” – så har jag full förståelse för det. Det är helt OK för mitt vidkommande att Du tycker så – men jag förbehåller mig rätten att tycka annorlunda – därför att: ”Smaken är ju som baken delad.” – om hen så säger.

    Apropå bibelboken så står det bl a i den: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig.”

    Det finns poänger i det – i meningen ifall hen med ”mig” avser vars och ens medfödda oförstörbara SuperIntelligenta Instinkt – som alternativ till ett sedan barnsben felprogrammerat ego. Så helt förfelad är ju ej bibelboken – som jag ser det.

    Huvudskälet till att mitt svar till Dig har dröjt – är att jag först ville försöka ”bena ut” mitt eget annorlunda synsätt på det här med vad religioner generellt sett har ställt till med för mänskligheten – och ej minst ställer till med i dags dato.


    Det har jag nu gjort på min blogg här. Men: ”Rom byggdes ju ej på en dag” – sägs det med allt fog. Detta därför att Rom håller ju fortfarande på att ”byggas till” – såväl som ej minst att de befintliga delarna byggs om så att det ”står härliga till”.

    Så vad jag just nu har nedtecknat om min annorlunda syn på vad religioner ställer till med – det är ej alls färdigt – men likväl så finns det ett och ett annat i det redan skrivna – som kan vara åt hållet tänkvärt för den nyfikne.


    IGEN
    Ifall Du tar till Dig något av innehållet i mina mail med länkningar så kan det vara bra – och ifall Du ej alls tar till Dig så är det lika bra – vad mig anbelangar. Ditt liv är Ditt liv – och det har jag INGEN rätt att ”lägga mig i”.


    Tack så mycket för Ditt tankeinspirerande mail…
    och
    Tills Wi möts igen…


    God avslutning av 2013
    och
    Gott Nytt 2014 ! (…och hela året !)

    önskar Josef

    PS. Detta mail finns även publicerat på min blogg här.



    Att med enbart gehör få till CD-stuk på dansmusik live = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna) – kan som princip ses som hart när omöjligt. Detta av det enkla skälet att gehöret ej är statiskt för någon enda person. Därtill så sjunker gehörs-förmågan dramatiskt ifall ljudtrycket är omänskligt högt.

    Förklaring nog till att ljudtrycket efter pausen på dansbanorna – som princip alltid ”drar iväg” uppåt ?

    I en låg ljudtrycksnivå i pausen på en dansbana som t ex på Sundspärlan – så är ljudtrycket för publiksorlet ca 72 dB(A) – hörs ju ca 85 dB(A) som förskräckligt omänskligt högt. Vet då att 3 dB(A) registrerar hörseln som en fördubbling av ljudtrycket. Paus-ljudtrycket i t ex Ramshall ligger på ca 83 dB(A) när det är gott om publik i lokalen – och då är ju 85 dB(A) åt hållet för lågt.


    Så för att få stopp på den sedan mer än 30 år tillbaka pågående kräftgången för det världsunika fina svenska danskulturen, och då ej minst i dags dato – så vidhåller jag med en ”dåres” envishet det följande:

    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det.

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.

    I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej ens i min vildaste fantasi föreställa mig att jag har. Vad tror Du ❓



    GLENN ENDYS, RAMSHALL I VEINGE LÖRDAGEN DEN 23 NOVEMBER 2013

    Mail den 21 november 2013 kl 17:43 till
    glenn_endys@yahoo.se

    RAMSHALL PÅ LÖRDAG

    Hej Glenn,

    Ifall inget oförutsett inträffar så kommer jag att åka till Ramshall på lördag.

    Jag hoppas på att det blir CD-stuk på Er himla goa dansmusik då = diskanten (instrumenten och sången) ligger ljudtrycksmässigt högst – och basen (basgitarren och trummorna) ligger snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    BINGO i så fall – och då blir det en stadigt tummen upp-ranking på min blogg här.

    Med bästa hälsning / Josef”


    Mail igen den 27 november 2013 kl 13:03 till glenn_endys@yahoo.se

    Hej igen Glenn,

    Tummen upp för Er spelning i Ramshall. Jag gillar verkligen Er repertoar och Ert sound. Flera än jag gör det – för det var ju en talrik publik. Därtill så var ljudtrycket under större delen av kvällen måttliga 89 – 92 dB(A) [bl a sista dansen undantagen – för då ”halkade” ljudtrycket iväg åt 100 dB(A)-hållet] och ”bara” med en eller annan dB(A)´s övervikt för basen (basgitarren och trummorna).

    92 dB(A) är ju i o f s över lomhördhetsnivån – men det är inget bekymmer för mig. Jag gör som dom flesta musiker numera själva gör – jag använder musikproppar. De tar ned ljudtrycket med ca 20 dB(A). Så därför njöt jag i fulla drag av kvällen med Er.


    Förvånande var emellertid att de unisont spontana applåderna under kvällen i stort sett ”lyste” med sin frånvaro – ifall de inledande artighetsapplåderna vid kvällens början och efter pausen undantas. Jag kan tänka mig att det kan kännas mer än lite ”trist” för musiker – att kväll efter kväll ”nöta på” – utan att unisont spontana applåder händer i någon nämnvärd omfattning.

    När jag dansar så försöker jag anpassa mig så – till den jag dansar med – att det blir ”flyt” för oss båda. Kvittensen på ifall jag har lyckats bra med det – blir i bästa fallet ett stort leende och en liten extra ”tryckning” vid tack-för-dansen-avslutet. Sådant känns himla gott och stimulerande – minst sagt – och det händer numera en hel del gånger varje danskväll. Unisont spontana applåder från publiken efter låtarna – kan jag tänka mig ger musikerna åt hållet samma känsla – för musikerna ”dansar” ju hela tiden med alla i publiken.


    På goda grunder tror jag att dansbanedöden under de senaste mer än tio åren – i hög grad kan hänföras till att det under samma tid dominerat har varit discosound på dansmusiken live. Det har ”jagat bort” en stor del av den musikaliska delen av publiken – som jag ser det.

    I o f s så kan jag ha fel i detta. Men det kan väl ej klarläggas på något annat sätt än att orkestrarna själva provar sig fram. Det allra enklaste sättet att få svar på det DIREKT av publiken – är ju orkestern spelar t ex med discosund (basgitarren och trummorna är dubbelt så högt = 3 dB(A) eller mer högre än diskanten) före pausen – och sen med CD-stuk (instrumenten och sången är högst – och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas) efter pausen – eller vice versa. Det som då ger mest av unisont spontana publikapplåder blir ju svaret på vilket dom flesta av publiken vill ha.

    (Drifters har testat i Ramshall 16/11-13 – och det fungerade = dom fick publikapplådsvaret JA till CD-stuk för dansmusik live. I sak om det här).

    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    ”Det är inte pga. bandens ljudvolym som branschen går på knä, utan det är för sådana gnällspikar som dig som glömt bort hur man roar sig och istället måste leta fel på allt och alla, det är NI som skrämmer bort ”vanligt” folk, inte banden.”

    Det är helt OK för mitt vidkommande att Du tycker så – men jag förbehåller mig rätten att tycka annorlunda.

    Det är menyn på en restaurang som drar matgästerna dit. Varför skulle dansbandens meny = vad de spelar och hur – kunna vara av underordnad betydelse för vad som drar folk till dansbanorna ?

    – slut citat ifrån en bit ned i texten här.


    Vad säger Du nu om mina idéer ovan – för att få stopp på den sedan många år tillbaka pågående kräftgången för den världsunika fina svenska danskulturen ?

    Med bästa dansbandsavsikter och hälsningar / Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    På detta har jag ännu ej fått något svar.

  6. Josef Boberg skriver:


    JONTEZ, SUNDSPÄRLAN I HELSINGBORG TISDAGEN DEN 12 NOVEMBER
    2013

    Jontez tillhör de orkestrar som ej har angett någon kontakt-mailadress på sin webbsida. Så för att få fram ett mail till dom – så måste hen skicka det omvägen till Nöjeskällan f v b till Jontez. Det har jag den 13 december 2013 kl 13:19 gjort till micke@nojeskallan.se – och då med den följande lydelsen;


    SUNDSPÄRLAN I TISDAGS

    Hej,

    Stadigt tummen upp för Er spelning på Sundspärlan i tisdags. Er repertoar är fin och spel- och sångglädjen syntes tydligt. Före pausen så såg ni ut att ha himla trevligt på scenen – och interaktionen med publiken var på topp.


    Tummen stadigt upp också för att ni före pausen spelade med de mänskliga ljudtrycken ca 84 dB(A) för diskanten (instrumenten och sången) och i stort sett detsamma för basen (basgitarren och trummorna).

    De unisont spontana applåderna från publiken lät ej vänta på sig – utan före pausen blev det en hel del av den varan – och då särskilt för de lugna låtarna med Hawaii-stuk.


    Tummen ned för det ni ljudtrycksmässigt levererade några få låtar efter pausen. Nivån för såväl bas som diskant höjdes då till ca 87 dB(A). Vet då att 3 dB(A) upplevs av hörseln som en fördubbling av ljudtrycket.

    Innan jag gör min ranking av kvällen med Er – så undrar jag nu över varför ljudtrycket en bit in i ”andra halvlek” blev dubbelt så högt ?

    Med bästa dansbandsavsikter och hälsningar / Josef Boberg

    Tel.nr 0430-215 66

    På detta har jag ännu ej fått något svar.



    MATS BERGMANS, RAMSHALL I VEINGE LÖRDAGEN DEN 9 NOVEMBER 2013

    Mail den 10 november 2013 kl 05:43 till
    magnus@matsbergmans.nu och linus@matsbergmans.nu

    RAMSHALL IGÅR (9/11-13)

    Hej Magnus och Linus,

    Stadigt tummen upp för Er spelning i Ramshall igår tills strax efter pausen. Er repertoar är fin och spel- och sångglädjen syntes tydligt. Före pausen så såg ni ut att ha himla trevligt på scenen – och interaktionen med publiken var på topp.

    Tummen stadigt upp också för att ni före pausen spelade med de mänskliga ljudtrycken ca 83 dB(A) för diskanten (instrumenten och sången) och ”bara” 87 dB(A) för basen (basgitarren och trummorna).

    De unisont spontana applåderna från publiken lät ej vänta på sig – utan var före pausen såväl många som kraftiga. Vid något tillfälle i början av det publikbeteendet – så upplevde jag att ni åt hållet såg generat överraskade ut av publikens ”ovationer”.


    Före ni spelade kvällens första låt – så låg publikens ljudtrycksnivå = publiksorlet på drygt 70 dB(A). När ni spelat liv i dem under ”första halvlek” – så var den då uppspelta publikens sorlnivå drygt 80 dB(A). Så visst är det sant att det går att ”spela liv” i publiken med diskantmusik av klass.


    Tummen stadigt ned för det ni levererade några få låtar efter pausen. Ljudtrycket för basen höjdes då till mer än 90 dB(A). Vet då att 3 dB(A) upplevs av hörseln som en fördubbling av ljudtrycket.

    Den mer eller mindre musikaliska delen av publiken (uppskattningsvis åt hållet ca 90 % på den här sortens dans för medelålders och äldre publik) finner störst nöje och glädje i att såväl lyssna till – och ej minst dansa till – gunget i diskanten. Jag är en sådan. Det går ju ej så bra – ifall basen ”förkrossande” övertrumfar diskanten.

    Som princip ALLA CD-plattor jag har lyssnat på med dansmusik – inklusive Era – så är ju diskanten alltid högst och snäppet efter kommer basen. För disco”musik” på CD så är det ju precis tvärtom – för att ej tala om hur det är live.


    När basen efter pausen ”åkte upp” så upphörde de unisont spontana applåderna – såväl som att delar av publiken började ”droppade av”. När jag vid ca 23.45-tiden tog min Josef ur Mats Bergmans basljudtrycksskola – så var nog bara åt hållet ca 50 % av publiken kvar.

    Innan jag gör min ranking av kvällen med Er – så undrar jag nu över varför Du Magnus – som ju står för ljudmixen (ifall jag nu ej har fått något om baktassen) tror att det är de höga basljudtrycken som ger applåd- och dansglädje hos publiken ❓

    Med bästa dansbandsavsikter och hälsningar / Josef

    På detta har jag ännu ej fått något svar.



    ALLA har Wi RÄTT att tillåta oss själva och andra att få må BÄTTRE och BÄTTRE (även som publikdansbanor ?) = leva vällustigare – eller ❓

  7. Josef Boberg skriver:

    MICKE AHLGRENS I FÅGELSÅNG LÖRDAGEN DEN 23 AUGUSTI 2014

    Det följande är skickat till info@mickeahlgrens.se den 27 augusti 2014 kl 20:30:


    FÅGELSÅNG LÖRDAGEN DEN 23 AUGUSTI

    Hej – och tack så mycket för en go kväll med Er i Fågelsång.

    Er repertoar är utmärkt, Er musikaliska skicklighet likaså och Er spelglädje syns och hörs. Er sång i stämmor är riktiga höjdare. Ni fick ju en hel del ströapplåder under kvällens förlopp – och det är ju en fin kvittens på att publiken gillar det ni levererar.

    Dock… – jag tycker att ni borde ha fått en del unisont spontana applåder också av publiken under kvällens förlopp. Men välkomstapplåderna undantagna så blev det ju inget av sådant.

    Vad berodde det på ?


    Tja… – vem vet – men jag tror = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck var för högt. Publiksorlet i pausen var ca 76 dB(A) – och ni spelade med ca 82 dB(A) för instrumenten och sången – och ca 85 dB(A) för basgitarren och trummorna med spetsar uppåt 90 dB(A). Vet då att 3 dB(A) upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudtrycket.

    Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar – som tar ned ljudtrycket med ca 20 dB(A).


    Men många andra stördes – för vid ca 23.30-tiden så började påtagligt många av publiken att ”droppa av”. När jag bestämde mig för att åka hem vid 24-tiden så var det glest med publik kvar.

    Hur vore det ifall ni sänkte ljudtrycket med ca 3 dB(A) – relativt ljudtrycket för publiksorlet – vid Er nästa spelning ? – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut och om ni då får mera applåder.


    Under pausen fick jag korta samtal med två av manskapet i orkestern. Den ene frågade jag om ni hade en decibelmätare. Jo… – sa han – det har Wi – men den använder Wi bara undantagsvis – för Wi ställer in det hela på gehör.

    Synd… – tycker jag – för använde ni ljudtrycksmätaren regelmässigt vid soundchecken – så skulle det ju kunna bli CD-stuk på Er musik live = diskanten (instrumenten och sången) högst – och basen (basgitarren och trummorna) snäppet under. Därtill skulle ni också kunna mäta ljudtrycket för publiksorlet och sen lägga ljudtrycket för musiken ca 3 dB(A) högre = dubbelt så högt.


    Finns det någon normalhörande person av publiken – som ej mer än väl hör musiken när ljudtrycket för musiken är dubbelt så högt som för publiksorlet ?

    Jag har till och ifrån varit flitig dansbanenötare sedan 1956. Så jag har som publik upplevt den världsunika fina svenska danskulturens uppgång och fall. Kräftgången började ju då disco-soundet började dominera orkestrarnas spelsätt i början av 1980-talet = allmänt högt och basen (basgitarren och trummorna) mer än dubbelt så högt som diskanten (instrumenten och sången).


    Sedan ca 1980 har publiken till dansbanorna kontinuerligt glesnat = dansbanor har lagts ned – och då ej minst i dags dato. Före 1980 så hade också varje större restaurang med självaktning dans till orkester på lördagarna. I dag existerar ju knappast sådant.

    Varför ? Tja… – spelar orkestrarna så att det ej går att föra ett normalt samtal med goda vänner över en bit god mat och dryck vid bordet – vem är då intresserad att gå till en sådan krog ? M a o så ”spelade orkestrarna bort” matgästerna som krogarna skulle leva på. Så krogarna tvingades helt enkelt att ta bort dans till orkester – för att matgästerna skulle återkomma.


    Detsamma gäller ju även för dansbanorna egentligen = flera än 90 % av publiken är så musikaliska att dom vill dansa till det goa gunget i diskanten – och på en sådan ljudtrycksnivå att det går att föra samtal med varandra i normal samtalston – och utan att en mer än dubbelt så högt inställd bas (basgitarr och trummor) bullrar sönder musiken.

    Det finns många teorier om den världsunika fina svenska danskulturens pågående kräftgång sedan ca 1980. Jag hävdar – med en dåres envishet – att huvudorsaken är att disco-soundet – som de allra flesta orkestrar levererar som dansmusik live – är den allt överskuggande anledningen. I o f s så kan jag ha fel i det – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


    Tills Wi möts igen…

    Ha det gott … = BÄTTRE och BÄTTRE ! / Josef

    Tel.nr 0430-215 66


    PS.
    CD-stuk = ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna)

    Discosound = ljudtryck över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, uttryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever att det är.

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?


    Detta email finns även publicerat en liten bit ned i texten på min blogg här.


    THORÉNS I FÅGELSÅNG LÖRDAGEN DEN 16 AUGUSTI OCH SUNDSPÄRLAN TISDAGEN DEN 19 AUGUSTI 2014

    Detta är skickat till thorens@primaselecta.se den 17 augusti 2014 kl 20:42.


    FÅGELSÅNG LÖRDAGEN DEN 16 AUGUSTI

    Hej – och tack så mycket för en go kväll med Er i Fågelsång.

    Er repertoar är utmärkt, Er musikaliska skicklighet likaså och Er spelglädje syns och hörs. Lik förbannat så fick ni bara några ströapplåder då och då under kvällen – och då framförallt för de lugna låtarna.

    Vad berodde det på ?


    Tja… – vem vet – men jag tror = jag är rätt säker på att det kom sig av att Ert ljudtryck var på tok för högt. Publiksorlet i pausen hos den ca 330-hövdade publiken var ca 80 dB(A) – och ni öppnade med ca 87 dB(A) för instrumenten och sången – och ca 89 dB(A) för basgitarren och trummorna. Vet då att 3 dB(A) upplever hörselsinnet som en fördubbling av ljudtrycket.

    Efter pausen blev det 89 dB(A) för såväl diskant som bas = naturlig balans mellan diskant och bas i o f s – men likväl på tok för högt för en normalhörande person. Dock… – jag använde musikproppar – så jag led ej av det på tok för höga ljudtrycket.


    Men många andra gjorde det – för vid ca 23-tiden så började påtagligt många av publiken att ”droppa av” – och vid sista dansen-tiden, ca kl 00.20, så var det en lätt räknad skara kvar.

    Hur vore det ifall ni sänkte ljudtrycket med ca 3 dB(A) vid Er nästa spelning ? – för att testa om fler av publiken stannar kvar till kvällens slut och om ni då får mera applåder.


    Hur som med detta – så skall jag till Sundspärlan på tisdag ifall inget oförutsett inträffar. Väl mött då…

    Fridens …/ Josef

    Tel.nr 0430-215 66


    PS.
    Detta finns även publicerat på min blogg här.


    CD-stuk
    – ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna)

    Discosound – ljudtryck över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, uttryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.


    På detta svarade Kenneth Köhlin kenneth@primaselecta.se samma dag kl 21:19 med:

    Hej Josef !

    Tack för dina intressanta sypunkter. Du är mycket välkommen på tisdag.

    Bästa hälsningar
    Thoréns / Kenneth


    Det besvarde jag den 21 augusti kl 18:38 med det följande:


    Hej Kenneth – och tack så mycket för Ditt goa svar.

    Sundspärlan blev också en höjdarkväll för mig som använder proppar. Publiksorlet i pausen var ca 72 dB(A) – och ni spelade med ljudtrycket ca 82 dB(A) – med en eller annan dB(A) högre för basgitarren och trummorna.

    Som i Fågelsång så var det på Sundspärlan glest med applåder och publiken ”droppade av” tidigt. Detta trots att Er repertoar är utmärkt, Er musikaliska skicklighet likaså och Er spelglädje både syns och hörs. I Fågelsång så hade ju ca 82 dB(A) varit perfekt – för där låg publiksorlet i pausen på ca 80 dB(A). Men i Sundspärlan – som ju är en påkostad lokal bl a akustikmässigt – kommer aldrig publiksorlet upp till sådana nivåer = 82 dB(A) i Sundspärlan är på tok för högt – som jag upplever det.

    Vet då att 3 dB(A) upplevs av hörseln som en födubbling av ljudtrycket. Hur många födubblingar finns det mellan 72 dB(A) och 82 dB(A) ? Läs gärna ”min dröm” nedan i mailet en gång till.


    Men varför gråta över spilld mjölk – gjort är gjort. Har Du en ljudtrycksmätare – eller förlitar Du Dig på Ditt gehör ? I så fall så skulle jag i Dina kläder ladda ned en ljudtrycksmätare till mobilen gratis härifrån – så att Du kan få svart på vitt på hur soundchecken och spelningen under kvällen blir ljudtrycksmässigt – relativt publiksorlet.

    Allmänt sett så tycker jag att det är mycket mycket märkligt att Era Rollsar till förstärkaranläggningar i dags dato – ej är utrustade med en ljudtrycksmätning – enär ni har att leverera just ljudtryck si och så som dansmusik.


    Hur som med detta så blev min kväll med Er på Sundspärlan en riktig höjdarkväll – och då särskilt under de sista 5-6 danserna – som jag fick nöjet att dansa med samma goa Qvinna.

    Tills Wi möts igen…

    Ha det BÄTTRE och BÄTTRE ! / Josef


    På detta svarade Kenneth Köhlin kenneth@primaselecta.se samma dag kl 18:41 med:


    Hej Josef !

    Tack igen och välkommen tillbaka.

    Mvh

    Kenneth



    MATZ BLADHS I FÅGELSÅNG LÖRDAGEN DEN 19 JULI 2014

    Detta är skickat till matzbladhs@gmail.com den 30 juli 2014 kl 22.38.


    FÅGELSÅNG LÖRDAGEN DEN 19 JULI


    Hej – och tack så mycket för den goa kvällen med Er i Fågelsång.


    CD-stuk
    – ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna)

    Discosound – ljudtryck över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, uttryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Publiksorlets ljudtryck i pausen var ca 80 dB(A) – och Ni spelade med ljudtrycket ca 84 dB(A) för diskanten (instrumenten och sången) och ca 86 dB(A) basen (basgitarren och trummorna). Er musikaliska skicklighet är bra, minst sagt… – men lik förbannat så var de unisont sponatana publikapplåderna tämligen frånvarande under kvällen. Artighetsapplåderna efter första och sista danserna undantagna.

    Vad beror det på ?


    Det får uppfattas som omöjligt att köra bil utan hastighetsmätare – och tro att fartgränserna kan innehållas. Ju finare bil – ju sämre går det. Dagens förstärkaranläggningar kan med fog sägas vara Rollsar – och dom har ingen hastighetsmätare = ljudtrycksmätning. Märkligt – minst sagt – men så är det.

    Dock… – det är inget bekymmer i sig – för numera kan hen ladda ned en ljudtrycksmätare till mobilen gratis härifrån – eller alternativ för sju kronor enligt Dan Gustavsson i Bob Stevens.


    Intressant för Matz Bladhs också ? Sen kan ni göra soundchecken så att det blir CD-stuk på Er goa dansmusik = diskanten högst och basen snäppet under. Det skule förvåna mig alldeles oerhört mycket – ifall ni sen ej skulle få MYCKET mera av unisont spontana applåder under Era spelkvällar – av den musikaliska delen publiken = väsentligt flera än 90 % av publiken – som jag ser det.

    Skulle ej det vara stimulerande och trevligt för Er som musiker ?


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.


    Tills Wi möts igen…

    Fridens …/ Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    PS. Detta finns även publicerat på min blogg här.


    Detta besvarade Niclas Olén matzbladhs@gmail.com den 31 juli 2014 kl 17:13 med:

    Hej och tack själv, alltid trevligt i Fågelsång!

    Tack för dina åsikter.

    Som du vet så lägger vi stor vikt vid vad publiken tycker, ditt resonemang är en välkommen input! Det du dock inte tar hänsyn till är att, tex en oförstärkt saxofon ensam låter väldigt mycket och beroende på de lokala akustiska egenskaperna måste man se till att andra icke akustiska instrument hamnar i rätt balans. Om inte detta sker kommer publiken förmodligen med kommentarer som tex, saxofonen är för stark, man hör inget annat än saxofon, osv! Din teori bygger på att alla instruments intensitet och styrka går att fritt reglera från noll till väldigt stark volym, det hade varit optimalt.

    Jag har sysslat aktivt med ljud, musik och teknik under snart 35 års tid och tror mig kunna kalla mig erfaren inom detta område.

    Jag har sagt dig tidigare och säger det igen, kom fram och presentera dig nästa gång så kan vi byta erfarenheter med varandra!!

    Allt gott!
    Niclas Olén – Matz Bladhs


    Det besvarade jag samma dag kl 22:45 med:

    Hej Niclas – och tack så mycket för Ditt svar.

    ”Jag har sysslat aktivt med ljud, musik och teknik under snart 35 års tid och tror mig kunna kalla mig erfaren inom detta område.”

    Det betvivlar jag ej ett ögonblick – men jag har nött dansbanor sedan 1956 – och vet att sedan ca 1980 = när dagens förstärkaranläggningar kom = när discosoundet ”tog över” på dansbanor och dansrestauranger – så har den världsunika fina svenska danskulturens kräftgång pågått kontinuerligt – och ej minst pågår i dags dato.

    Med en dåres envishet så hävdar jag att den kräftgången kan brytas – ifall orkestrarna övergår till att spela sin i grunden så goa och fina musik live med CD-stuk.

    Jag pratar mer än gärna med Dig före – eller under pausen – nästa gång jag åker på dans där ni spelar. Men för att det snacket skall bli meningsfullt – så bör Du också ha en ljudtrycksmätare – eller i vart fall vill låna min för att se hur ni spelar i dB(A) mätt – för diskanten, basen och sammantaget sett.

    Jag skickar Dig ett mail några dagar före – så får Wi se hur Wi då kan ”få ihop det”.

    IGEN – tack för Ditt svar – och jag ser fram emot att få resonera på plats med Dig.

    Allt gott ! / Josef



    MATS BERGMANS I FÅGELSÅNG LÖRDAGEN DEN 5 JULI 2014

    Detta skickat till Magnus och cc Linus per mail
    magnus@matsbergmans.nu och linus@matsbergmans.nu måndagen den 14 juli 2014 kl. 18.57.


    FÅGELSÅNG LÖRDAGEN DEN 5 JULI


    Hej Magnus – och tack så mycket för den goa kvällen med Er i Fågelsång.


    CD-stuk
    – ljudtrycket för diskanten ligger högst – och med med stor ”råge” under gränsen för lomhördhet 91 dB(A) = max 85 dB(A) – och basen kommer snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna)

    Discosound – ljudtryck över lomhördhetsgränsen 91 dB(A) och basen mer än dubbelt så hög = mer än 3 dB(A) högre än diskanten. Det som dom mer eller mindre icke musikaliska (= färre än 10 % av publiken på dansbanorna) föredrar. En hel del av dagens generation av dansbandsmusiker också ?

    Musikern Janne skriver: ”Jag tror det är så Josef att anledningen till den höga volymen är flera……en anledning är att det faktiskt är ett sätt att maskera musikalisk oskicklighet med genom att vrida upp ordentligt…” – slut citat härifrån. Den fortfarande aktive musikern Magnus Pålsson, Våxtorp – som i sin ungdom hade det populära dansbandet Martinos under ca 15 år, och som jag är bekant med sedan ca 18 år tillbaka, uttryckte åt hållet exakt samma sak till mig 16/12-13. Magnus är idag en 53 år LivsErfaren musiker (hans far är också musiker). –

    och: ”Hej Josef ! En smart sak med dina inlägg och kommentarer var faktiskt att varken jag eller mina bekanta har tidigare reflekterat över volymens effekt på själva kroppen….utan enbart på effekten på hörseln ……mycket intressant faktiskt. …” – slut citat härifrån.


    Publiksorlets ljudtryck i pausen var ca 82 dB(A) – och Ni spelade med ljudtrycket ca 85 dB(A) för diskanten (instrumenten och sången) och en eller annan dB(A) högre för basen (basgitarren och trummorna). Er musikaliska skicklighet är bra – och då ej minst fastighetsmäklarens sång – men lik förbannat så var de unisont sponatana publikapplåderna tämligen frånvarande under kvällen. Artighetsapplåderna efter första och sista danserna undantagna.

    Vad beror det på ?


    I pausen stötte jag på Linus i cafeterian. Han sa då att Din ambition är att Er goa musik live skall framföras med CD-stuk. Jaha… – sa jag – och då har Magnus skaffa sig en ljudtrycksmätare – för att kunna göra soundchecken så att det blir balans mellan diskanten och basen = diskanten högst och basen snäppet under ?

    Nej… – sa Linus – ej såvitt jag vet.


    Det får uppfattas som omöjligt att köra bil utan hastighetsmätare – och tro att fartgränserna kan innehållas. Ju finare bil – ju sämre går det. Dagens förstärkaranläggningar kan med fog sägas vara Rollsar – och dom har ingen hastighetsmätare = ljudtrycksmätning. Märkligt – minst sagt – men så är det.

    Dock… – det är inget bekymmer i sig – för numera kan hen ladda ned en ljudtrycksmätare till mobilen gratis – eller alternativ för sju kronor enligt Dan Gustavsson i Bob Stevens.


    Intressant för Mats Bergmans också ? Sen kan ni göra soundchecken så att det blir CD-stuk på Er goa dansmusik. Det skule förvåna mig alldeles oerhört mycket – ifall ni sen ej skulle få MYCKET mera av unisont spontana applåder under Era spelkvällar – av den musikaliska delen publiken = väsentligt flera än 90 % av publiken – som jag ser det.

    Skulle ej det vara stimulerande och trevligt för Er som musiker ?


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara högst 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.


    Tills Wi möts igen…

    Fridens …/ Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    PS. Detta finns även publicerat på min blogg här.


    MATS BERGMANS I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 7 JUNI 2014

    Det följande är skickat till Magnus och Linus per mail
    magnus@matsbergmans.nu och linus@matsbergmans.nu den 19 juni 2014 kl 18:03.


    RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 7 JUNI

    Hej Magnus & Linus,

    Tack så mycket för en ”förtrollande” go danskväll med Er i Ramshall lördagen den 7 juni. Ljudtrycket var måttliga 84 dB(A) med bara någon decibels övervikt för basen (= basgitarren och trummorna).

    Ljudtrycket för publiksorlet var i pausen ca 82 dB(A) – så 84 dB(A) är ju så nära perfekt som det går att komma.

    Trevlig midsommar !
    / Josef

    PS. Detta mail finns även publicerat på min blogg här.



    JONTEZ I RAMSHALL LÖRDAGEN DEN 31 MAJ 2013

    Det följande är skickat till webb@jontez.nu den 6 juni 2014 kl 16:42.

    RAMSHALL I LÖRDAGS

    Hej – och tack för en fin kväll i Ramshall.

    Ljudtrycket ca 88 dB(A) var i högsta laget (= på tok för högt för en normalhörande person !) – men det störde ej mig för jag använde musikproppar. Tummen stadigt upp för att ni ljudtrycksmässigt hade god balans mellan diskanten (instrumenten och sången) och basen (basgitarren och trummorna).

    Ljudtrycket för publiksorlet i pausen var ca 80 dB(A) – så det hade ju mer än väl räckt med 83 dB(A) för musiken. Vet då att 3 dB(A) upplevs av hörseln som en fördubbling av ljudtrycket. Er musikaliska skicklighet hade då mycket mera kommit ”till sin rätt” – är jag rätt säker på.


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.


    Tills Wi möts igen…

    Fridens… / Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    PS. Detta mail finns publicerat på min blogg här.



    MATS BERGMANS, SUNDSPÄRLAN I HELSINGBORG TISDAGEN DEN 27 MAJ 2014

    Det följande är skickat till Magnus Nyman per mail
    magnus@matsbergmans.nu den 1 juni 2014 kl 22:52.


    SUNDSPÄRLAN I TISDAGS (27/5-14)

    Hej Magnus,

    Tack så mycket för Er goa spelning på Sundspärlan i tisdags. Ljudtrycket för diskanten (instrumenten och sången) låg på måttliga ca 83 dB(A) men tyvärr var basen (basgitarren och trummorna) 2-3 dB(A) högre. Men vaddå – olycksfalla i arbetet inträffar.

    Jag har hög nivå på förståelse för att basen lätt ”halkar iväg” ljudtrycksmässigt – för ni har ju sedan mååånga år tillbaka varit vana vid att spela med disco-sound = allmänt högt och basen flera gånger högre än diskanten. Så har ju alla dansorkestrar gjort sedan början av 1980-talet – som i sig har inneburit att publiken har glesnat och dansställen har lagts ned – och ej minst läggs ned i dags dato.

    Den världsunikt fina svenska danskulturens kräftgång, sedan början av 1980-talet, har naturligtvis många orsaker – men jag hävdar med en dåres envishet att den allt överskuggande orsaken har varit och ÄR att dansmusik live har spelats och spelas med discosound – för en publik som efterfrågar CD-stuk = diskanten (instrumenten och sången) högst och basen (basgitarren och trummorna) snäppet under – och det hela ljudtrycksmässigt på sin höjd 3 dB(A) över vad publiksorlet i pausen är. Vet då att 3 dB(A) uppfattar hörseln som en fördubbling av ljudtrycket.


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån) (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.


    Hälsa Linus att jag saknade honom på Sundspärlan i tisdags – för han är en ”pärla” i att ”lyfta” det musikaliska i orkestern.

    Tills Wi möts igen…

    Fridens… / Josef



    JENNY SAHLÉNS, GALEJAN I HALMSTAD SÖNDAGEN DEN 11 MAJ 2014

    Det följande är postat 16/5-14 på Jenny Sahléns hemsida här.

    Hej,

    Efter att ofrivilligt ha haft ”semester” ifrån dansbanorna i ca 2,5 månader – så blev det nypremiär för mig på Galejan i söndags. En fin danskväll blev det – även om ljudtrycket var i högsta laget i den lilla lokalen.

    Publiksorlet i pausen låg på nivån ca 89 dB(A) och ni spelade med ljudtrycket uppåt 84 dB(A) – och med basljuden några decibel högre. Vet då att 3 dB(A) upplevs av hörseln som en fördubbling av ljudtrycket. Men att det var lite högt störde ej mig – för jag använder numera alltid musikproppar som tar ned ljudtrycket ca 20 dB(A).

    Så jag njöt i fulla drag hela kvällen. Men visst är det lite märkligt att de unisont spontana publikapplåderna är så sällsynta ? Ni borde ju fått sådant efter de flesta av Era låtar – med den spelglädje och musikaliska skicklighet som ni besitter.

    Hur som med det så tror jag att med bättre balans mellan diskanten (instrumenten och sången) och basen (basgitarren och trummorna) och allmänt sett lite mindre högt – så skulle det bli mera av unisont spontana applåder.

    Men det kan ni ju bara få reda på på ett sätt = prova.


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån) (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    Tills Wi möts igen…

    Fridens… / Josef
    https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/#comment-10288


    FORTSÄTTNING FÖLJER HÄR.

  8. Josef Boberg skriver:


    FORTSÄTTNING AV JOSEFS TUMMEN-UPP-RANKING


    HEDINS, SUNDSPÄRLAN I HELSINGBORG TISDAGEN DEN 25 FEBRUARI 2014

    Det följande är skickat per mail till info@hedins.info den 1 mars 2014 kl 19:15.


    SUNDSPÄRLAN I TISDAGS

    Hejsan,

    Jag har varit i ”helvetet” (det fanns ingen dans på parkett där) i ca två månader – men jag trivdes ej där – så jag återvände till det här Paradiset.

    Min nypremiär som flitig dansbanenötare blev Sundspärlan i tisdags. Det blev en höjdarkväll – med avseende bl a på ljudtrycket – som ni hade lagt på ca 82 dB(A). I o f s i högsta laget – enär ljudtrycket på publiksorlet i pausen bara var ca 73 dB(A). Men det störde ej mig – enär jag jag använde musikproppar som tar ned ljudtrycket ca 20 dB(A).

    Dock… – som gängse i branschen, sedan flera tiotals år tillbaka, så låg ljudtrycket för basen (basgitarren och trummorna) en eller annan dB(A) över diskanten (instrumenten och sången). Det stör ju påtagligt möjligheten att uppfatta det goa gunget i diskanten och dansa efter det.

    Ni fick ju ej särskilt många unisont spontana applåder av publiken under kvällen. Det vill jag hänföra till att basen var för högt ställd. Er musikaliska skicklighet och Er sång- och spelglädje i övrigt förtjänar egentligen unisont spontana applåder efter de flesta av Era låtar.

    Så varför ej prova framöver med att ha ljudtrycket för basen en eller annan dB(A) lägre än för diskanten – och se om det ger mera ”klirr i kassan” i form av unisont spontana applåder ❓


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån) (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.


    Tills Wi möts igen…

    Fridens… / Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    PS. Detta mail finns publicerat på min blogg här.



    DONNEZ, RAMSHALL I VEINGE LÖRDAGEN DEN 28 DECEMBER 2013

    Jag hittade ingen mailadress till Donnez på deras webbsida. Så istället skickade jag detta den 31 december 2013 till Nöjeskällan micke@nojeskallan.se f v b till Donnez.


    ”Hej – och tack så mycket för Er ”mitt i prick”-spelning i Ramshall i lördags. Det blev mer än en stadigt tummen upp-ranking av det på min blogg här
    https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/#comment-10288

    Tills Wi möts igen…

    Gott slut av 2013 och Gott Nytt 2014 !

    önskar Josef

    Därmed hoppas jag på att någon av dom hittar hit och tar del av denna rosning = tummen upp-ranking;


    RAMSHALL I LÖRDAGS

    En stadig tummen upp-ranking av Donnez spelning i Ramshall i lördags. Ännu en riktig höjdarkväll musikaliskt med Donnez. Donnez spelmäns musikaliska skicklighet är bra och ljudtrycket i Ramshall var i stort sett ”perfekt”. Ramshall är en svår lokal att framföra musik i – därför att det bygget är ju en ”spånkorg” – utan någon som helst ljudabsorbtion = musiken och publiksorlet far vilt omkring så att det ”står härliga till”.

    Publiksorlet ifrån den talrika publiken var i pausen ca 87 dB(A). Vanligen brukar det ligga på 82-83 dB(A). Det ser jag som att Donnez under ”första halvlek” – med sitt CD-stuk på dansmusiken = diskanten (instrumenten och sången) högst och basen (basgitarren och sången) snäppet under – verkligen hade lyckats med att ”spela liv” i den månghövdade publiken.


    Donnez ljudtryck på dansmusiken var ej heller under kvällen över 91 dB(A) – vilket är en rätt bra ljudtrycksnivå relativt hur publiksorlet var i ”spånkorgen” Ramshall. I ”första halvlek” så var därtill CD-stuket (diskanen högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan bas och diskant) på dansmusiken åt hållet helt perfekt – för då kunde jag ibland höra publiksorlet samtidigt som jag hörde den goa musiken mer än väl.

    Såvitt jag kan påminna mig så har jag som princip aldrig upplevt sådant under i vart fall de senaste ca 10 åren. Men säg den glädje som varar i ”evighet” – för efter pausen så åkte nog ljudtrycket för basen upp någon decibel – för då hörde jag ej längre publiksorlet samtidigt som jag hörde den goa musiken. Men jag har ingen koll på det – för jag dansade alla danserna hela kvällen = jag tog mig ej tid för att kolla basljudtrycket efter pausen.


    Ramshall är ursprungligen en sommardansbana som har ”byggts på” ut- och invändigt för att kunna användas som året-runt-dansbana. Invändigt är väggar och tak klädda med ett enkelt skikt av gipsplattor – som i sig är allt annat än ljudtrycksabsorbtion – utan snarare åt hållet tvärtom – avseende en hel del av publiksorls- och musikfrekvenserna.

    Att gipsplattor valdes var nog på sin tid utifrån att brandskyddet blir bra – och att det är ett billigt byggnadsmaterial. Men som alltid – ”Snålheten bedrar visheten !” I ”brinnande” kräftgång – avseende att publiktillströmningen bara minskar och minskar – så har t ex Sundspärlan fortfarande mycket god publiktillströmning. I den lokalen är väggar och tak klädda med plattor som absorberar ljud. Det medför i sig att även om det är mycket publik i lokalen – så går ljudtrycket för publiksorlet vanligen ej över 74-77 dB(A).


    Det innebär i sig att ljudtrycket för musiken i Sundspärlan aldrig behöver vara över 80 dB(A) = den ljudtrycksnivå på arbetsplatser som arbetsskyddslagen tvingande ålägger arbetsgivarna att se till så att de anställda använder av arbetsgivaren tillhandahållna hörselskydd. För mig personligen så är ljudtryckena däröver på dansbanorna inget bekymmer – för jag använder numera som princip alltid musikproppar. Det tar ned ljudtrycket med ca 20 dB(A).

    På sommardansbanor – t ex Fågelsång, Karsefors och det numera helt nedlagda Bäckaskog – är/var det bättre. Detta därför att där har hen ej klätt väggar och tak med gipsplattor – utan där är det bara vanliga brädor. De absorberar ljudtryck mycket bättre än vad gipsplattor gör. Gipsplattor behöver i o f s ej vara fel ljudtrycksmässigt sett – därför att på t ex sjukhus, hotell osv används som princip alltid gipsplattor. Men då av tjockare typ och alltid i dubbla skikt.


    Men snålheten gjorde väl på sin tid att det vare sig blev dubbla skikt av gipsplattor – och än mindre ljudabsorbtionsplattor – som ju är både brandskyddande och absorberar ljudtryck. Nu föreligger resultatet av den snålheten. P g a sviktande publiktillströmning så är från början av 2013 Tingvallas dansprogram var fjortonde dag (den lokalen är ej heller försedd med ljudabsorberande beklädnad) – och Ramshalls dito från början av 2014 detsamma.

    Trist verkligen – för oss som älskar att dansa ett par gånger per vecka. Trist också för arrangörerna som sådana och ej minst för orkestrarnas musiker – som får glesare och glesare med speltillfällen.


    Och över alltihopa ”lyser” än så länge att som princip inga orkestrar har köpt en ljudtrycksmätare för några hundralappar – så att dom vid skiftande förhållande i danslokalen ändå alltid kan göra soundchecken så att det blir rätt i den specifika lokalen = CD-stuk på dansmusiken = diskanten högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Men nu föreligger ej det ”oöverstigliga” ekonomiska hindret längre. Enligt Dan Gustafsson i Bob Stevens – så går det bra att ladda ned en ljudtrycksmätare till mobilen – och den kostar bara 7 kr. Om det en liten bit ned i texten här.

    Det borde väl de flesta orkestrar ha råd med – tycker jag.


    Gör Donnez soundchecken enbart på gehör – eller använder Donnez sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån) också för att komma så ”mitt i prick” – som dom gjorde i Ramshall i lördags ?

    Ljudtrycket för dansmusik bör ju som princip aldrig vara mer än dubbelt så högt = mer än 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är – som jag ser det. Det ”touchade” Donnez ju rätt bra i lördags i den ”svåra lokalen”.


    Belöningen ifrån publiken lät ej heller vänta på sig – för Donnez fick ju efter de allra flesta låtarna under hela kvällen applåder. Av dem var det en hel del unisont spontant varma applåder också. Inför sista dansen så blev långa spontant varma och kraftiga applåder. Såväl före den första låten – som mellan första och andra – och ej minst före den snabba sista bonuslåten. Där höjde Donnez ej heller ljudtrycket – utan det var detsamma som för det två lugna låtarna därföre. All heder åt Donnez för det !

    Det måste kännas himla gott för de unga musikerna i dansbandet Donnez att få sådan go backfeed ifrån publiken – kan jag tänka mig.


    I o f s så tycker jag personligen att bonuslåten också kunde ha varit en lugn låt – för att kunna ta med sig den goa känslan av kvällen hem i ”sänghalmen”. Efter ca fyra timmars kontinuerligt dansande så är för dom allra flesta kroppen lite fysiskt ”tagen” av det – om hen så säger. Så att då med en snabb låt försöka spela ”liv” i sådana kroppar – kan nog ses som åt hållet helt utsiktslöst – som jag på goda grunder = egna gjorda erfarenheter ser det.

    Effekten av den snabba sista låten blir ju bara att hen ”kvicknar till” lite – i bästa fallet – under tiden låten spelas – men sen blir det ju direkt därefter bara ”ont värre” med kroppströttheten – rimligen. Det kan ju vara rätt bra att ha lite ork kvar – när hen kommer hem efter dansen. I vart fall för dom som har en fast partner eller tillfällig bekant med sig hem att gosa med – eller ?


    Hur som med det – så sammantaget var min upplevelse med Donnez i Ramshall en nummer-ett-kväll på tider jag minns. Fortsätter Donnez med det – så att andra orkestrar får upp ögonen för det och tar efter – så tror jag på goda grunder att Wi inom överskådlig tid kan börja skönja den bortre parentesen för den världsunika fina danskulturens kräftgång sedan mera än 30 år tillbaka.

    Vem kan förlora på det – av parterna publiken, arrangörerna och orkestrarna som sådana – och ej minst dansbandsmusikerna❓


    Till sist;

    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare (som numera kan laddas ned gratis till mobilen härifrån). Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.


    HEDINS, GALEJAN I HALMSTAD SÖNDAGEN DEN 8 DECEMBER 2013

    Det följande är skickat den 11 december 2013 kl 11:27 per mail till
    info@hedins.info

    GALEJAN I SÖNDAGS

    Hejsan,

    Tack för Er goa spelning. Hedins fick ju en hel del unisont spontana applåder av publiken under kvällens gång – och det är väl en kvittens god nog på att ni gjorde ett bra jobb som musiker.

    Det gick bra att dansa till det goa gunget i diskanten (instrumenten och sången) – för basljudtrycket låg bara snäppet över diskantens. Ljudtrycket för det hela låg på ca 82 dB(A). Ljudtrycket av publiksorlet mellan låtarna var ca 73 dB(A) – så 82 dB(A) var lite högt i o f s. Men det störde ej mig för jag använder numera alltid musikproppar när jag är på dans. De tar ned ljudtrycket ca 20 dB(A).


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare. Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.


    Nog om detta – och tills Wi möts igen…

    Ha det BÄTTRE och BÄTTRE !

    önskar Josef

    Tel.nr 0430-215 66



    DONNEZ, SUNDSPÄRLAN I HELSINGBORG TISDAGEN DEN 3 DECEMBER 2013

    Det följande var ämnat att delges per mail. Men jag hittade ingen mailadress till Donnez på deras webbsida. Så istället lade jag in den följande kommentaren den 6/12-13 i deras gästbok och på deras Facebooksida:


    ”Hej – och tack så mycket för Er himla goa spelning på Sundspärlan i tisdags. Det blev en stadigt tummen upp-rankning av det på min blogg här
    https://josefboberg.wordpress.com/2008/03/31/varldsfredsradet/#comment-10288

    Tills Wi möts igen…

    Ha det BÄTTRE och BÄTTRE / önskar Josef”

    Därmed hoppas jag på att någon av dom hittar hit och läser det följande;


    SUNDSPÄRLAN I TISDAGS

    Tack för Er goa spelning för en talrik publik på Sundspärlan i tisdags. Ljudtrycket var större delen av kvällen på ca 83 dB(A) för både diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna). Dock… – under några få låtar efter pausen så åkte basen upp en eller annan dB(A) – men det rättade till sig. Detta gjorde att kvällen blev en riktig höjdarkväll musikaliskt för den åt hållet mer eller mindre musikaliska delen av publiken = flera än 90 % av publiken – som jag ser det.

    Er musikaliska skicklighet kom verkligen till sin rätt – och då särskilt i slow-motion-låtarna. De unisont spontana applåderna före, mellan och framförallt efter de ordinarie två sista dansen-låtarna – var ju både varma och långvariga. Det måste kännas gott som musiker att få sådan kvittens på ett gott utfört ”arbete”.

    Dock… – den snabba extralåten gick snett – som jag ser det – för där halkade ljudtrycksnivån upp till ca 95 dB(A). Vad berodde det på ?


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare. Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.


    IGEN – tack så mycket för Er spelning på Sundspärlan i tisdags. Mera av sådant och jag tror stenhårt på att Wi relativt snabbt kommer att kunna skönja den bortre parentesen för den världsunika fina svenska danskulturens kräftgång sedan tiotals år tillbaka.

    Som jag ser det så är det en missuppfattning att ungdomar ej skulle vilja ha det så också. Men dom är ju ”ammade” med discosound – och vet ju därför ingenting om hur det kan vara med CD-stuk för musik live (diskanten högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas). Det är ju som princip helt omöjligt att efterfråga någonting som hen ej alls känner till finns.


    När ungdomarna har tröttnat på det renodlade dundret på discon – så söker dom ju sig till dansbanorna istället – för att där om möjligt mera kunna umgås socialt och t ex också finna en partner. Men där har dom hitintills också bara fått discosound-dunder – även om det har varit och är något mildare än på disco.

    Så jag kan ej tänka mig annat än att CD-stuk på dansmusik live för ungdomar också skall levereras av dansokestrarna på spelningar för dom. Men enär ungdomarna är discosound”ammade” med på tok för höga ljudtryck – så kan det vara klokt att ej sänka ljudtryckena allt för mycket alltför snabbt. Men att det skall vara balans på diskant och bas = diskanten skall vara högst och snäppet under kommer basen = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna). Det är jag helt säker på är det rätta även för ungdomar – som har sökt sig ifrån discosound-dundret till dansbanorna istället.


    Nog om detta – och tills Wi möts igen…

    Ha det BÄTTRE och BÄTTRE !

    önskar Josef

    Tel.nr 0430-215 66



    MATZ BLADHS, GALEJAN I HALMSTAD SÖNDAGEN DEN 4 DECEMBER 2013

    Det följande skickat den 4 december 2013 kl 20:53 per mail till
    matzbladhs@gmail.com


    GALEJAN I SÖNDAGS

    Hejsan,

    Tack så mycket för Er himla goa spelning på Galejan i söndags. Tack också för att ni hade lyckats åt hållet perfekt med soundchecken = ca 82 dB(A) för både diskant och bas.

    Nu kunde den åt hållet musikaliska delen av publiken = flera än 90 % – fullt ut njuta av och dansa till Er på CD i grunden så goa dansmusik live – utan att för höga ljudtryck allmänt sett – och ännu högre basljudtryck (basgitarren och trummorna) ”hackade” sönder diskanten (instrumenten och sången).

    Er enskilda och sammantagna musikaliska skicklighet kunde i söndags på Galejan alla uppfatta och dansa till. Publikens reaktion på Er fina spelning med applåder – lät ju ej heller vänta på sig. Bl a de unisont spontana och varma applåderna i anslutning till sista dansen var påtagliga. Jag kan tänka mig att det känns gott som musiker – att höra sådant som avslutning på en spelkväll.


    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare. Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    – slut citat från en bra bit ned i texten här.


    IGEN – tack så mycket för Er spelning på Galejan i söndags. Mera av sådant och jag tror stenhårt på att Wi relativt snabbt kommer att kunna skönja den bortre parentesen för den världsunika fina svenska danskulturens kräftgång – när mååånga dansorkestrar spelar med ljudtryck live som ni gjorde i söndags.

    Som jag ser det så är det en missuppfattning därvidlag – att ungdomar skulle vilja ha det annorlunda än så också. Men dom är ju ”ammade” med discosound – och vet ju därför ingenting om hur det kan vara med CD-stuk för musik live. Det är ju som princip helt omöjligt att efterfråga någonting som hen ej alls känner till finns.


    När ungdomarna har tröttnat på det renodlade dundret på discon – så söker dom ju sig till dansbanor för ungdomar – för att där om möjligt mera kunna umgås socialt och t ex också finna en partner. Men där har dom hitintills också bara fått discosound-dunder – även om det är något mildare än på disco.

    Så jag kan ej tänka mig annat än att CD-stuk på dansmusik live för ungdomar också skall levereras av dansokestrarna på spelningar för dom. Men enär dom är discosound”ammade” med på tok för höga ljudtryck – så kan det vara klokt att ej sänka ljudtryckena allt för mycket alltför snabbt. Men att det skall vara balans på diskant och bas = diskanten skall vara högst och snäppet under kommer basen = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna). Det är jag helt säker på är det rätta även för ungdomar – som har sökt sig ifrån discosound-dundret till dansbanorna istället.


    Nog om detta – och tills Wi möts igen…

    Ha det BÄTTRE och BÄTTRE !

    önskar Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    PS. Detta finns även publicerat på min blogg här.

    På detta har jag ännu ej fått något svar.



    MATS BERGMANS, SUNDSPÄRLAN I HELSINGBORG TISDAGEN DEN 26 NOVEMBER 2013

    Det följande skickat den 28 november 2013 kl 12:47 per mail
    magnus@matsbergmans.nu linus@matsbergmans.nu
    micke@matsbergmans.nu gullmar@matsbergmans.nu


    SUNDSPÄRLAN I TISDAGS

    Hej,

    Tack så mycket för Er himla goa spelning på Sundspärlan i tisdags. CD-stuk på musiken = diskanten högst (instrumenten och sången) och basen (basgitarren och trummorna) snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. I vart fall såvitt jag på gehör och med min ljudtrycksmätare kunde få fram. Och inte nog med det – utan näst intill ”perfekt” ljudtryck av ca 83 dB(A) för det hela också + ej minst Er individuella och sammantagna musikaliska skicklighet.

    Publiken var månghövdad – och flera av dom jag dansade med sa åt hållet att det var en ”förtrollande danskväll” – och det opponerade jag mig ej emot.


    De avslutande applåderna – inför de två sista danserna, mellan de två sista danserna och efter kvällens allra sista himla goa lugna låt – blev ju unisont spontana och varma – och som jag med stor glädje deltog i. Sanningen att säga så har jag ej varit på en danskväll på tider jag minns – där musiken varit så ”perfekt” som den var med Er i tisdags på Sundspärlan.

    Så mera av sådant – som ju den åt hållet musikaliska delen av publiken (flera än 90% av publiken !) kan dansa till och njuta av i fulla drag – så finns det alla skäl i världen för att hoppas på att den sedan mååånga år pågående kräftgången – för den världsunika fina svenska danskulturen – inom överskådlig tid finner sin bortre parentes.


    På goda grunder tror jag att dansbanedöden under de senaste mer än tio åren – i hög grad kan hänföras till att det under samma tid dominerat har varit discosound på dansmusiken live. Det har ”jagat bort” en stor del av den musikaliska delen av publiken – som jag ser det.

    I o f s så kan jag ha fel i detta. Men det kan väl ej klarläggas på något annat sätt än att orkestrarna själva provar sig fram. Det allra enklaste sättet att få svar på det DIREKT av publiken – är ju orkestern spelar t ex med discosund (basgitarren och trummorna är dubbelt så högt = 3 dB(A) eller mer högre än diskanten) före pausen – och sen med CD-stuk (instrumenten och sången är högst – och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas) efter pausen – eller vice versa. Det som då ger mest av unisont spontana publikapplåder blir ju svaret på vilket dom flesta av publiken vill ha.

    (Drifters har testat i Ramshall 16/11-13 – och det fungerade = dom fick publikapplådsvaret JA till CD-stuk för dansmusik live. I sak om det här).

    Min dröm (drömmar kan slå in – för Allt Är Möjligt !) om ideal dansmusik live ljudtrycksmässigt – ÄR att musiken på sin höjd bara skall vara dubbelt så högt ställd som publiksorlet = som princip aldrig över 85 dB(A). Det skall vara CD-stuk på musiken = diskanten skall vara högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant (instrumenten och sången) och bas (basgitarren och trummorna).

    Så säg att publiksorlet mellan låtarna är 78 dB(A) – så skall då i så fall diskantens vara 81 dB(A) och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas. Detta grundat på att hörseln registrerar 3 dB(A) som en fördubbling av ljudtrycket. Pausmusiken bör på samma grunder vara minst 3 dB(A) lägre än vad publiksorlet är – och med CD-stuket intakt, naturligtvis… = diskanten är högst och basen snäppet under = naturlig balans mellan diskant och bas.

    Finns det någon enda normalhörande person – som ej mer än väl hör musiken som sådan – när musikljudtrycket är dubbelt så högt = 3 dB(A) högre än vad publiksorlet är ?


    Men detta kan ju aldrig inträffa – så länge som orkestrarna ej använder sig av en ljudtrycksmätare. Det går ej att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som publiksorlet är på – lika lite som att det utan ljudtrycksmätare går att på gehör få reda på vilken dB(A)-nivå som diskanten relativt basen är på osv. Detta på goda grunder sagt – utifrån hur jag med egna gjorda erfarenheter upplever det. I o f s så kan jag ha fel i detta. Vad tror Du ?

    Orkestern är ju kvällens ”matsedel” på en dansbana. Hur och vad orkestrarna levererar = spelar – är ju primärt i allt väsentligt beroende av om publiken kommer i stora skaror eller ej.

    ”Det är inte pga. bandens ljudvolym som branschen går på knä, utan det är för sådana gnällspikar som dig som glömt bort hur man roar sig och istället måste leta fel på allt och alla, det är NI som skrämmer bort ”vanligt” folk, inte banden.”

    Det är helt OK för mitt vidkommande att Du tycker så – men jag förbehåller mig rätten att tycka annorlunda.

    Det är menyn på en restaurang som drar matgästerna dit. Varför skulle dansbandens meny = vad de spelar och hur – kunna vara av underordnad betydelse för vad som drar folk till dansbanorna ?

    – slut citat av en del av ett mailsvar till Anders Nordlund i Fernandoz – som jag nyligen skrev. Det finns en bit ned i den inledande texten här.


    Ljudtrycket för publiksorlet i pausen på Sundspärlan låg på ca 78 dB(A). Så tala om att ni med ca 83 dB(A) var mycket nära ”mitt i prick” = ca 81 dB(A) eller därunder.

    IGEN – Tack så mycket för Er himla goa spelning på Sundspärlan i tisdags !

    Tills Wi möts igen…

    Ha det BÄTTRE och BÄTTRE !

    önskar Josef

    Tel.nr 0430-215 66

    PS. Detta finns även på min blogg här.

    På detta har jag ännu ej fått något svar.


    DRIFTERS, RAMSHALL I VEINGE LÖRDAGEN DEN 16 NOVEMBER 2013

    Det följande skrivet 18/11-13 i Drifters gästbok och på deras Facebook-sida. Även skickat den 19 november 2013 kl 10:31 till Ronny Nilsson per mail matsronny@telia.com


    Hej,

    Tack så mycket för Er himla goa spelning i Ramshall i lördags (16/11-13). Det var CD-stuk på den = ljudtrycket för diskanten (instrumenten och sången) låg i samma ”härad” som basen (basgitarren och trummorna).

    Den mer eller mindre musikaliska delen av publiken (som jag tror är flera än 90 %) söker ju hela tiden takt och ton i diskanten att dansa efter. Men det går ju ej så bra ifall ljudtrycket för basen är för högt ställd. Som princip har dom flesta orkestrar numera ljudtrycket för basen mer än dubbelt så högt ställd relativt diskanten = det är discosound istället för CD-stuk på dansmusiken live sedan mååånga år tillbaka.


    Er spelning i Ramshall i lördags var det definitivt CD-stuk på – och publiken gillade det. Ni fick mer eller mindre unisont spontana applåder efter som princip VARJE låt – och under hela kvällen. Det har jag tidigare aldrig upplevt – och jag tyckte att ni själva på scenen såg åt hållet lite ”tagna” ut av att det var så.

    Men ni var verkligen värda det. Er fina repertoar och musikaliska skicklighet – såväl som ej minst Ericas sång – är ju väl värt att applådera efter varje låt – som jag ser det – när hen nu äntligen kunde höra det fullt ut – p g a att ett för högt ställt ljudtryck för basen ej låg och störde.


    Jag kan nu bara hoppas på att ni fick ”blodad tand” i lördags – och att ni fortsättningsvis spelar Er himla goa dansmusik live med CD-stuk.

    Tills Wi möts igen…

    Ha det BÄTTRE och BÄTTRE !

    önskar Josef


    Det besvarade Ronny den 19 november 2013 kl 13:01 med
    :

    Hej Josef.

    Det värmer att få beröm för det man gör.

    Jag instämmer till fullo att det var en överraskande god stämning i lördags.

    Tack så mycket för en trevlig kväll, och jag hoppas vi ses snart igen.

    Vänligen
    Ronny


    Det besvarade jag den 20 november 2013 kl 20:1