MIN SJÄLS RESA I MATERIAN


Om innehållet i bloggen i detta register.


Evolution

Den evolution, utveckling, jag har valt att lära mig om i skolan är en utveckling av den kroppsliga formen. Jag lärde mig t ex att den encelliga organismen i havet är föregångare till alla mera komplexa livsformer. En fisk är mera komplex och därmed mera utvecklad än svampdjuret; en häst är mera komplex och därmed mera utvecklad än en orm; en apa är mera komplex och därmed mera utvecklad än en häst osv, fram till människan som är mest komplex och därmed den mest utvecklade livsformen på vår planet. Jag valde med andra ord att lära mig evolution betyder utveckling av organisatorisk komplexitet.

Denna definition är ett uttryck för tanken att den organism, som har störst förmåga att kontrollera sin omgivning, och alla organismer i denna omgivning, är den mest utvecklade. De livskraftigastes överlevnad innebär att den mest utvecklade organismen i en given miljö, är den organism, som befinner sig högst upp i näringskedjan i den miljön. Enligt denna definition är det därför den organism som har störst förmåga att säkerställa sin egen överlevnad, störst förmåga att bevara sig själv, som är den mest utvecklade.

Sedan länge vet jag och andra att denna definition av evolutionen är otillräcklig, men jag och andra har ej vetat varför. När två människor engagerar sig i varandra, är de lika utvecklade, när jag ser till den organisatoriska komplexiteten. När båda har samma intelligens, men den ene är småsint, elak och självisk – medan den andra är storsint och altruistisk, osjälvisk och oegennyttig – säger jag att den storsinta och altruistiska är mera utvecklad. När en människa medvetet offrar sitt liv för att rädda en annan, t ex genom att använda den egna kroppen, för att skydda en annan mot en osedd kula eller framrusande bil, säger jag att den som offrade sig verkligen var en av de högst utvecklade bland oss. Jag vet att det är så, men det står i direkt motsättning till min experta, yttre, inlärning av min uppfattning om evolutionen.

Jag har fått höra att Jesus förutsåg komplotten mot sitt liv, till och med detaljerna om hur hans vänner skulle agera och reagera, men ändå flydde han ej från det han såg framför sig. Hela mänskligheten har obönhörligen formats av kraften och kärleken hos denne ende, som gav sitt liv för världens uppvaknande. Jag och alla andra som vördar honom, och nästan alla som bara känner till historien om honom, är ense om att han var en av de mest utvecklade av vår art.

Min djupare insikt säger mig att den verkligt utvecklade varelsen är den, som värdesätter sig själv och andra lika, och som värdesätter kärleken högre än den fysiska världen och vad som finns i den.

Nu måste jag få min uppfattning om evolutionen att stämma överens med dessa djupare och vidare insikter. Detta är viktigt enär min nuvarande uppfattning om evolutionen speglar en evolutionsfas jag är på väg att lämna. Genom att undersöka dessa insikter kan jag förstå vad jag och andra har utvecklats till, och vad jag och andra är på väg att lämna. Genom att reflektera över en utvidgad uppfattning om evolutionen, en som stämmer med mina djupaste sanningar, kan jag förstå vad jag har utvecklats till, och vad det betyder för vad jag upplever, vad jag upplever och hur jag agerar.

Min nuvarande syn på evolutionen har uppstått ur det faktum att jag hittills enbart har utforskat den fysiska verkligheten med mina fem sinnen. Hittills har jag varit en femsinnig människa med enbart fysisk syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Den vägen genom utvecklingen har gjort det möjligt för mig och andra att på ett konkret sätt uppfatta universums grundläggande principer i fysisk mening.

Med mina fem sinnen ser jag att varje verkan är en orsak, som har effekt, och att varje verkan har en orsak. Jag ser resultatet av mina intentioner, uppsåt och syften. Jag ser att vreden dödar; den tar bort anden – livskraften – och den spiller blodet som bär vitaliteten och livskraften. Jag ser att vänlighet ger näring. Jag ser och känner effekterna av ilskan och leendet.

Jag upplever min förmåga att behandla kunskap och erfarenheter. Jag ser t ex att käppen är ett redskap och jag ser effekterna av hur jag väljer att använda den. Klubban som dödar kan också driva ned en stång i marken, till för att bära upp ett tak över mitt och andras huvuden. Spjutet som kan ta liv, kan också användas som hävstång för att lätta livets bördor. Kniven som skär genom kött kan också utnyttjas för att skära tyg. Handen som bygger bomber kan också användas för att bygga skolor. Hjärnan som samordnar våldets aktiviteter kan koordinera samarbetets aktiviteter osv.

Av detta ser och förstår jag att när livets handlingar fylls med aktning och vördnad, fylls det också med mening och innebörd. Jag ser att när aktning saknas i livets handlingar, blir resultatet grymhet, våld och ensamhet. Den fysiska arenan är en magnifik och ypperlig inlärningsmiljö. Den är en skola där jag experimenterande lär mig att förstå vad som får mig att expandera och utvidgas och vad som gör att jag krymper, vad som är min Själ och Ande och vad som utarmar den, vad som fungerar och vad som ej gör det.

När jag ser den fysiska miljön bara ur min femsinniga synvinkel, tycks den kroppsliga överlevnaden vara det enda fundamentala kriteriet för evolution. Detta därför att jag då ej kan urskilja någon annan utveckling. Ur denna synvinkel verkar de livskraftigas överlevnad vara synonymt, liktydigt med evolution, och fysisk dominans verkar vara karaktäristiskt för avancerad utveckling. När min uppfattning om den fysiska världen är begränsad till femsinnets varseblivningar, blir rädsla och fruktan grunden för livet på den fysiska arenan. Det enda som då blir väsentligt för mig är makten att kontrollera min omgivning och dem som finns i denna omgivning.

Mitt behov av fysisk dominans skapar ett slags konkurrens, som påverkar alla delar av mitt liv. Konkurrensen påverkar förhållandet mellan älskande och supermakter, mellan syskon och raser, mellan klasser och kön. Konkurrensen rubbar den naturliga tendensen till harmoni mellan nationer och vänner. Samma energi som sände krigsfartyg till Persiska viken, skickade soldater till Vietnam och korsfarare till Palestina. Energin som skilde Romeos familj från Julias är samma energi som skiljer den svarte makens rasfamilj från den vita hustruns rasfamilj. Energin som satte upp Lee Harvey Oswald mot John F Kennedy är samma energi som ställde Kain mot Abel. Bröder och systrar grälar av samma skäl som samfund och stater – de vill ha makt över varandra !

Makten att kontrollera min omgivning, och dem som finns i den, är makten över det jag fysiskt kan känna, lukta, smaka, höra eller se. Den typen av makt är en yttre makt. Den yttre makten kan jag förvärva eller förlora, som på aktiebörsen eller i ett val. Jag kan köpa eller stjäla den, överföra eller ärva den. Jag kan se den som något jag kan från från någon annan eller från en annan plats. Att jag eller någon annan får den sortens makt uppfattas av mig och andra som att någon annan förlorar den. Resultatet av att jag och andra strävar efter yttre mak är våld och förstörelse. Alla institutioner – sociala, ekonomiska och politiska – speglar min och andras uppfattningar om makt som något utvändigt.

Familjer, liksom kulturer, är patriarkaliska, styrda av män, eller matrialkariska, kvinnostyrda. En person har hand om förståndet. Som barn valde jag tidigt att lära mig detta, och det har hittills helt format mitt liv.

Polismyndigheter, liksom militära myndigheter, formas av uppfattningen om makten som något yttre. Namnskyltar, stövlar, rang, uniformer, vapen och pansar är symboler för rädsla. De som jag är rädda för att möta världen utan försvar. Jag och andra som möter symbolerna är fyllda av rädsla. Jag och andra är rädda för makten som dessa symboler representerar, eller är rädda för dem som vi väntar att denna makt skall omfatta, eller båda delarna. Polis och militär är ej, lika lite som patriarkaliska och matriarkaliska familjer och kulturer, ursprunget till uppfattningen om att makten är något yttre. De är speglingar av det sätt på vilket jag och andra, som art och individer, fritt har valt att hittills uppfatta makten.

Uppfattningen av makten som yttre har format min och världens ekonomi. Förmågan att kontrollera ekonomin inom samhällen och nationer, och förmågan att kontrollera världens transnationella ekonomi, är koncentrerad till några få personer. M a o är det rådande ekonomiska systemet ett gigantiskt pyramidspel. För att skydda mig som arbetare mot dessa människor har jag och andra skapat/stödjer fackföreningar. För att skydda konsumenter har jag och andra skapat/stödjer byråkratiska organ inom myndigheterna. För att skydda de fattiga har jag och andra skapat/stödjer olika sociala skyddsnät. Detta är en perfekt spegling av hur jag och andra uppfattar makten – som några fås ägodel medan de allra flesta tjänar den som offer.

För mig och andra har det hittills varit så att pengar är en symbol för yttre makt, och de som har mest pengar har störst förmåga att kontrollera sin omgivning och dem som finns i den. Pengar förvärvas, förloras, stjäls, ärvs och kämpas för av mig och andra i all oändlighet. Utbildning, social ställning och saker som ägs, om jag genom dem kan få en känsla av ökad säkerhet, är mina symboler för yttre makt. Allt jag är rädd för att förlora – hemmet, bilen, min attraktiva kropp, en djup tro osv – är mina symboler för yttre makt. Det jag är rädd för är att min sårbarhet skall öka. Detta är resultatet av att jag eftersträvar yttre makt.

När min och andras makt uppfattas som yttre blir hierarkierna i våra sociala, ekonomiska och politiska strukturer, till tecken på vilka som har makt och vilka som ej har det. De som befinner sig högst upp verkar ha mest makt och är därför de mest värdefulla och minst sårbara. Sedda ur den synvinkeln är generalen värdefullare än den menige, läkaren värdefullare än sjuksköterskan, föräldrarna värdefullare än barnet och gudomen värdefullare än den tillbedjande. Jag och andra är rädda för att fela mot föräldrar, chefer och gud. Av detta kan jag se och förstå att alla uppfattningar om mindre eller större personligt värde uppkommer ur synen på makten, som varande något yttre.

Av detta kan jag se och förstå att konkurrensen om den yttre makten är kärnan i allt våld. Det sekundära målet bakom alla ideologiska konflikter som kapitalismen mot kommunismen, religiösa konflikter som irländska katoliker mot irländska protestanter, geografiska konflikter som judar mot araber – och familjemässiga och äktenskapliga konflikter osv är yttre maktkamp.

Min syn på makten som yttre klyver mitt psyke, vare sig det gäller mitt eget, andras, samhällets, nationens eller världens psyke. Det finns ingen skillnad mellan akut schizofreni och en värld i krig. Det finns ingen skillnad mellan min splittrade Själs vånda och en splittrade nations vånda. När jag och hustrun konkurrerar om makten, utnyttjar vi samma krafter som när människor av en ras fruktar människor av en annan ras.

Det är med dessa krafter jag har format min nuvarande syn på evolutionen, som en process med ständigt ökande förmåga att dominera omgivningen och andra. Denna definition speglar den begränsade förmågan hos mina fem sinnen att ensamma uppfatta/förstå den fysiska världen. Den speglar konkurrensen om den yttre makten, som skapas av fruktan och rädsla. Detta är för mig detsamma som inre ofrihet.

Efter årtusenden av brutalitet mot varandra – mellan individer och grupper – står det nu klart för mig och andra att den osäkerhet, som ligger bakom uppfattningen om makten som något yttre, ej kan botas genom ansamling av denna yttre makt. Jag och andra inser, ej bara genom nyhetssändningar och tidningar, utan också genom mina egna och andras oräkneliga lidanden som individer och art, att synen på makten som något yttre, den inre ofriheten, bara medför smärta våld och förstörelse. Så har jag och andra som art utvecklats fram till nu, och det är detta som jag och andra nu strävar efter att lämna bakom oss.

Min och andras djupare insikter leder till en ny slags makt – som ej är någon makt i traditionell mening – utan som är min och andras frihet att välja det som älskar Livet i alla dess former, en frihet för mig och andra att välja att uppfatta mening och syfte bakom varje liten detalj på jorden och i universum. Detta är den den äkta och sanna friheten, ”makten”. När jag nu inriktar mina tankar och handlingar efter min inre känsla – som är summan av min själs, andes och femsinniga upplevelser av världen – fylls jag med entusiasm , syfte och mening. Mitt liv blir rikt och fullt. Jag tänker inga bittra tankar. Jag minns ingen rädsla och fruktan. Jag är glatt och intimt engagerad i världen. Detta är för mig upplevelser av den äkta sanna friheten.

Den äkta friheten har sina rötter i mitt djupaste inre. Äkta frihet kan jag ej köpa, ärva eller samla på hög. Jag och andra med äkta frihet är oförmögna att göra någon eller något till offer. Med äkta frihet är jag så stark och så mäktig, att själva tanken på att använda tvång mot någon annan saknas i mitt medvetande.

Ingen uppfattning om evolutionen kan vara tillräcklig, om den ej i sin kärna har uppfattningen att jag befinner mig på en resa mot äkta frihet, och att den äkta friheten är målet för min utvecklingsprocess och syftet med tillvaron. Jag och andra har utvecklats från en art som har sökt yttre makt till en art som söker äkta frihet. Bakom oss lämnar jag och andra utforskningen av den fysiska världen, som den enda meningen med med utvecklingen. Det innebär att evolutionen, och det medvetande som uppstår genom en uppfattning som begränsas till femsinnesmodaliteten, ej längre är tillräcklig för att jag och andra fullt ut skall bli det vi är ämnade för att vara.

Jag och andra utvecklas nu från femsinnesmänniskor till allsinnesmänniskor. Mina fem sinnen bildar tillsammans med min Själ och Ande ett enda sinnessystem, som är utformat för att uppfatta den fysiska verkligheten på ett nytt sätt. Uppfattningen och varseblivningen hos allsinnesmänniskan sträcker sig bortom den fysiska verkligheten, till det större dynamiska system, som den fysiska verkligheten endast är en liten del av.

Det är i detta, det för femsinnesmänniskan osynliga området, som ursprunget till mina och andras djupaste värderingar finns. Det är i detta osynliga områdes perspektiv, som jag med en fullständighet, som ej är tillgänglig för mig som varseblivare, kan se och förstå motivationen för den som medvetet offrar sitt liv för en högre mening är förnuftig, att Gandhis makt är förklarlig och att Jesus barmhärtighetsgärningar är begripliga.

Alla mina och andras stora lärare har varit eller är allsinnesmänniskor. De har talat och handlat i enlighet med uppfattningar och värderingar, som speglar det större perspektivet hos en allsinnesmänniska. Därför har deras ord och handlingar väckt sanningens igenkännande i mitt och andras allsinniga minnen.

Sett i mitt femsinniga perspektiv är jag och andra ensamma i ett fysiskt universum. Sett med mitt allsinniga medvetande är jag aldrig ensam, och universum är levande, medvetet, intelligent och hängivet.

Enligt mitt femsinniga synsätt är den fysiska världen en sällsam gåva, i vilken jag på ett sällsamt sätt befinner mig, och jag strävar efter att dominera den för att kunna överleva. Enligt mitt allsinniga synsätt är den fysiska världen en lärorik miljö, som skapas gemensamt av de Själar som delar den. Allt som händer i den tjänar till att lära.

Som min femsinnighet nu ser det så har mina intentioner, mina uppsåt och syften, ingen effekt. Effekten av mina handlingar är enbart fysiska och mina intentioner påverkar ej mig själv. Min allsinnighet inser att mina intentioner bakom mina handlingar bestämmer dess effekt, att varje intention påverkar mig och andra – och att mina intentioners effekter sträcker sig långt bortom den fysiska världen.

Vad innebär det när jag och andra säger att det existerar ett osynligt område, i vilket ursprunget till mina och andras djupaste värderingar är beläget ? Vad blir konsekvenserna av att jag tänker mig förekomsten av ett område, som ej går att utforska med mina fem sinnen, men som kan upptäckas, utforskas och förstås med andra av mina mänskliga förmågor ?

En fråga, som ej kan besvaras inom de vanliga referensramarn, kan betraktas som meningslös eller hypotetisk. Eller så kan människan, som ställer frågan, utvidga sitt medvetande till att omfatta en referensram, inom vilket frågan kan besvaras. Det första alternativet är det enkla sättet att slippa undan en konfrontation med en fråga, som anses som meningslös eller hypotetisk. Men sökaren, den sanne forskaren, tillåter sig expansion och utvidgning till en referensram inom vilket svaret hon eller han söker blir begripligt.

Finns det en gud ? Finns det en gudomlig intelligens ? Finns det någon mening med livet ? Detta är frågor som jag och andra som art har ställt oss så länge som vi har haft förmågan att ställa frågor. Nu har tiden kommit för mig och andra att expander och utvidgas till en referensram där dessa frågor kan besvaras.

Den allsinniga människans vidare referensram möjliggjör förståelsen av den experimentellt meningsfulla skillnaden mellan femsinnig personlighet och Själ. Min fysiska femsinniga personlighet är en del av mig som jag föddes i, lever inom och så småningom kommer att fysiskt dö i. Att Jag och ha femsinnig personlighet är samma sak. Det är min femsinniga personlighet som i likhet med kroppen förmedlar min utveckling och lärdom.

De beslut jag fattar och de handlingar jag utför på jorden är de medel som gör att jag utvecklas. I varje ögonblick väljer jag de intentioner, som kommer att forma mina upplevelser, och det som jag fokuserar min uppmärksamhet på. Dessa mina egna alltid fria val påverkar utvecklingsprocessen i mig. Så är det för mig och andra. När jag väljer omedvetet, utvecklas jag omedvetet. När jag väljer medvetet utvecklas jag medvetet.

De känslor av rädsla, fruktan, och våld , som kommit att karakterisera min och andras existens, kan enbart upplevas av min femsinniga personllighet. Det är bara min femsinniga personlighet som kan känna vrede, rädsla, hat, hämndlystnad, sorg, skam, ånger, likgiltighet, besvikelse, cynism eller ensamhet. Det är enbart min femsinniga personlighet som kan utöva yttre våld. Dock, min femsinniga personlighet kan också vara kärleksfull, hängiven och klok i sina relationer till sig själv och andra, men aldrig villkorsfritt. Villkorsfri kärlek och hängivenhet kommer alltid ur min Själ och Ande, ej från min femsinniga personlighet.

Min Själ är den odödliga delen av mig själv. Jag och andra har en Själ. Men min och andras femsinniga personligheter, som i sin uppfattning är begränsad till den femsinniga medvetenheten, är ovetande om Själen, och kan därför ej upptäcka Själens inflytande. När min femsinniga personlighet blir allsinnig blir dess intentioner – dess aningar och subtila, dess aningar och subtila förmåga, dess finkänsliga och hänsynsfulla känslor – viktiga för den. Min Själ känner saker beträffande sig jälv, andra människor och situationer, som den befinner sig i, men som ej går att förklara med den information, som mina fem sinnen kan ge. Min Själ börjar känna intentionerna, uppsåten och syftena, och reagerar på dessa, istället för på de handlingar och ord de möter. Min Själ kan t ex känna ett varmt hjärta bakom ett strävt och ilsket uppträdande, och ett kallt hjärta bakom väluppfostrande och smickrande ord.

När jag som allsinnig människa ser in i mig själv, ser jag en mångfald av strömmar. Genom min erfarenhet lär jag mig att skilja mellan strömmarna och identifiera mina känslomässiga, psykologiska och fysiska effekter av dem. Jag lär mig t ex vilka strömmar som ger mig rädsla, vrede, splittrade tankar och destruktiva handlingar, och vilka som skapar och ger mig kärlek, helande tankar och konstruktiva handlingar. Med tiden lär jag mig att värdera och identifiera mig med de strömmar som genererar kreativitet, helande och kärlek, och att utmana och göra mig kvitt de strömmar, som skapar negativitet, disharmoni och våld. På detta sätt kommer min femsinniga personlighet, som utvecklad allsinnig, att uppleva kärlekens energi i min Själ.

Min Själ är ingen passiv eller teoretisk enhet, som tar upp ett bestämt utrymme någonstans i bröstområdet. Den är positiv meningsfull kraft i kärnan av min varelse. Den är en del av mig som förstår den dynamiska kraft jag utvecklar, som älskar utan restriktioner, villkorsfritt, och accepterar utan att döma.

När jag vill lära känna min egen Själ måste jag först inse att jag har en Själ. Nästa steg blir att ställa följande frågor:
När jag nu har en Själ, vad är då Själen ?
Vad vill min Själ ?
Vad finns det för förhållande mellan min egen Själ och min femsinniga personlighet ?
Hur påverkar min egen Själ mitt eget liv ?

När min egen Själs energi blir upptäckt av mig, erkänd och värderad, då börjar den påverka min femsinniga personlighets liv. När min femsinniga personlighet till fullo nyttjar Själens energi, får min femsinniga personlighet äkta frihet. Det är detta som är målet med min utvecklingsprocess och meningen med att jag finns till. Varje upplevelse som jag har eller kommer att ha på jorden, hjälper min femsinniga personlighet att inrätta mig efter min Själ. Varje omständighet och situation ger mig möjlighet att välja denna väg, att genom mig själv släppa in min Själs oändliga och ofattbara vördnad och kärlek för livet, och att låta den lysa ut från mig.

Den här texten handlar om att nu välja äkta sann frihet – att rätta min femsinniga personlighet efter min egen Själ och Ande – och vad det innebär, hur det går till och vad det åstadkommer. Att förstå detta kräver att jag ser och förstår saker som verkar ovanliga för mig som femsinnes människa. Dock, de blir naturliga för mig så fort jag förstått utvecklingen – att min femsinnighet är en resa, som leder till min allsinnighet – och jag aldrig var avsedd att förbli en omedveten femsinnes människa.


Tidigare liv

Mestadels är jag van vid att tänka mig att mitt deltagande i evolutionsprocessen är begränsad till en enda livstid. Denna tro speglar min femsinniga personlighets perspektiv. Enligt min personlighets femsinniga synsätt kan ingenting i sig självt vara längre än en livstid, och enligt mina fem sinnes erfarenheter finns ingenting som ej är i sig självt. Min allsinnes personlighet förstår också att ingenting i sig självt kan vara längre än en livstid, men kan också se och förstå sin egen odödliga Själ.

Min femsinnes personlighets livstid är bara en mångfald av upplevelser för min Själ. Min Själ existerar utanför tiden. Min Själs perspektiv är oändliga och min Själs upplevelser saknar min femsinniga personlighets begränsningar. Min Själ, som frivilligt har valt den fysiska upplevelsen av liv, som jag känner den, som en väg genom evolutionen, har reinkarnerat sin egen energi många gånger i olika psykologiska och fysiska former. För varje reinkarnation, förkroppsligande, skapar min Själ en ny femsinnig personlighet och kropp. Min femsinniga personlighet och min fysiska kropp är den upplevelsemässiga fysiska existensens helhet, och är för min Själ det unika och perfekt anpassade instrumentet för varje reinkarnation.

Varje femsinnig personlighet av mina reinkarnationer bidrar på sitt eget speciella sätt, med sina speciella benägenheter och erfarenheter, medvetet eller omedvetet till min Själs evolution. Moderns, krigarens, dotterns och prästens liv, upplevelsen av av kärlek, sårbarhet, fruktan, förlust och ömhet, kampen mot vrede, trots, tomhet och svartsjuka osv – alatsammans tjänar till att utveckla min Själ. Varje fysisk, emotionell eller psykologisk egenskap som min personlighet hyser – starka eller svaga armar, trögt eller lättrörligt intellekt, lycklig eller förtvivlad läggning, gul eller svart hud, till och med hårets och ögonens färger osv – är perfekt anpassade till min Själs intentioner, uppsåt och syften.

Min femsinniga personlighet är ej medveten om min Själs många andra reinkarnationer. Däremot är min allsinniga personlighet medveten om dessa reinkarnationer, eller upplever dem som som sitt eget förflutna eller framtida liv. De finns i dess familj av liv så att säga, med de är ej liv som min nuvarande femsinniga personlighet har levat. De är enbart min egen Själs erfarenheter.

Från min Själs sida är alla mina reinkarnationer samtidiga. Alla dessa personligheter existerar samtidigt. Därför är befrielsen från negativiteter, som förekommer i en av min Själs reinkarnationer, till fördel ej bara i min nuvarande femsinniga personlighet, utan också för alla andra av min Själs reinkarnationer. Enär min Själ ej är begränsad i tiden, kommer min Själs förflutna, liksom dess framtid, att förstärkas, när dess nuvarande femsinniga personlighet gör sig kvitt strömmar av rädsla, tvivel och fruktan. Som femsinnesmänniska kan jag se och förstå att det också är ett faktum att, när min femsinniga personlighet gör sig kvitt negativitet, är det också till fördel för många andra av mitt medvetandes krafter.

En del av dessa kan jag som femsinnesmänniska uppfatta, men jag uppfattar dem ej som mina egna medvetandekrafter, eller som kopplade till mina egna inre processer, som t ex mitt eget medvetande om och utvecklingen av mitt kön, ras, nation eller kultur osv. Som allsinnesmänniska har jag uppfattningsförmågor som sträcker sig långt bortom femsinnesmänniskan. Ett liv för mig i medveten medvetenhet är därför i mitt femsinnig perspektiv av avgörande betydelse och omätligt värde.

Min femsinniga personlighet och min kropp är artificiell, konstgjord och konstlad, sidor av min Själ. När den har fyllt sin uppgift, vid slutet av min Själs nuvarande reinkarnation, frigör sig min Själ och Ande ifrån den. Efter denna reinkarnation återvänder min Själ till sitt odödliga och tidlösa tillstånd. Än en gång återvänder den till sitt naturliga tillstånd av hängivenhet, klarhet och allomfattande villkorsfri och gränslös kärlek.

Det är i detta sammanhang som min egen utveckling äger rum, genom att min Själs energi kontinuerligt reinakarneras till den fysiska arenan, till min skola på jorden, den som jag alltid fritt väljer att genomgå.

Varför är det så ?
Varför måste jag tala om min femsinniga personlighet och min Själ ?

Min Själs inkarnationer innebär en massiv reduktion av dess kraft, till en skala som lämpar sig för den fysiska formen. Reinkarnationen innebär att mitt eviga och odödliga livssystem, Själen, pressas in i en tidsram på några få år. Det innebär att mitt eviga system, som samtidigt och genom direkta upplevelser deltar i oräkneliga livstider, varav en del är fysiska och en del icke fysiska, reduceras till mina fem fysiska sinnen. Min Själ väljer av egen fri vilja dessa erfarenheter för att kunna läka sina splittrade delar.

Min femsinniga personlighet är delar av min Själ, som behöver bot, tillsammans med de delar av Själ, som den använder till läkningsprocessen, som är hängivenhet och kärlek.Min Själs kluvna sidor, de sidor som behöver bot behöver verka i ett kroppsligt sammanhang, för att varje del av min kluvenhet skall bli till en helhet. Min femsinniga personlighet är som en komplicerad mandala, meditationscirkel eller rund skiva, som bildas av dess kluvna delar – förutom av de delar som ej är kluvna.

Min femsinniga personlighet uppstår ur de delar av min Själ, som den har valt att bearbeta just i denna livstid för att hela – de delar av min Själ som behöver uppleva det kroppsliga tillståndet, och de andra delarna som Själen bidrar till – mitt större jag – allt till för läkningsprocessen för min Själ. Det är detta som min femsinniga personlighet deltar i. Därför kan jag med min femsinniga personlighet se det splittrade lidandet hos min Själ, det som min femsinniga personlighet bildades av, och samtidigt det nådens tillstånd som min Själ tidigare har förtjänat, och som är den älskande delen av min nuvarande femsinniga personlighet.

Jag betänker nu hur kraftfull min Själ måste vara, när den kan ha en del som kan uppleva kärlek, en som kan uppleva rädsla och fruktan, en som kan vara neutral, en som kan uppleva schizofreni och en som kan vara dramatiskt hängiven osv. Ifall någon av dessa delar är ofullständig, kommer min femsinniga personlighet, som min Själ nu har skapat, att vara oharmonisk. Jag är en harmonisk femsinnig personlighet, när min Själs energier lätt flyter genom delarna av mig själv, vilka nu är i kontakt med min kroppsliga reinkarnation.

Min Själ Är. Den har ingen början och inget slut, utan flyter mot helheten. Min nuvarande femsinnig personlighet har uppstått som en naturlig kraft ur min Själ. Min femsinniga personlighet är ett energiredskap, som min Själ anpassar för funktion för mig i den fysiska världen. Min femsinniga personlighet är unik, därför att dess sammansättning av energi, som min unika Själ har skapat, är unik. Det är så att säga min unika Själsliga profils samverkan med den fysiska materian. Min femsinniga personlighet är en Själslig profil. Den är en produkt, som formats genom svängningsförhållandena i mina namn och i förhållandet till planeterna, vid tidpunkten för min reinkarnation. Därtill utifrån den energiomgivning, som rådde vid min reinkarnation, liksom till de helande behov som min Själ har, genom de rådande splittrade förhållanden i den. Dessa behöver samverka med den fysiska materian för att läkas och bli till en helhet.

Min nuvarande femsinniga personlighet fungerar ej oberoende av min Själ. Jag som människa når, beroende på hur väl jag står i kontakt med mitt andliga djup, harmoni genom att min medvetna medvetenhets energi fokuseras på min egentliga energikärna, min Själ och Ande, istället för på min Själs artificiella fasad, som är min femsinniga personlighet.

Min femsinniga personlighet förefaller ibland vara som en kraft som otyglad störtar fram genom världen utan bindningar till min Själs energi. Det kan vara detta som jag ibland ser som ursprunget till det jag och andra kallar det onda och schizofrena. Det är resultatet av att min femsinniga personlighet ej lyckats hitta sin referenspunkter eller samband till sin moder, som är min Själ. Konflikterna i mitt liv står i direkt proportion till avståndet, som min femsinniga personlighets energi är skild från min Själs energier, och som jag kan se ifall jag befinner mig i en skapelseställning utan äkta frihet. När min femsinniga personlighet är fullständigt i balans kan jag ej se var min femsinniga personlighet dlutsr och min Själ och Ande tar vid. Jag är då en fullständigt allsinnig varelse.

Vad krävs för att hela min Själ ?

Vanligen tänker jag mig att jag är ansvarig för en del av mina handlingar, men ej för alla. Jag ser t ex mig som ansvarig för min goda handlingar, som närmar mig till en granne eller för att jag reagerar positivt på denna. Men jag betraktar mig ej som ansvarig osämja mellan mig och grannen eller för att jag reagerar negativt på denne. Jag ser mig som ansvarig för att resan har gått bra, när jag har tagit mig tid att kontrollera bilen före avfärden. Men när jag kör om en bil, som enligt min åsikt kör för långsamt, – och nästan orsakat en olycka genom min omkörning, betraktar jag vanligen den andre bilföraren som ansvarig. Om jag genom framgångsrika affärer lyckas skaffa mig tillräckligt med mat och kläder, då är det min förtjänst. Om jag skaffar mig mat och kläder genom att göra inbrott i affärer och lägenheter , skyller jag det gärna på min svåra barndom.

Att få ta ansvaret är för mig och andra ofta att åka fast. En person, som varje år återvänder till Italien, har med glimten i ögat berättat om en middag ute med familjen. När notan kom granskade personens far, som är mycket nogräknad, varje post på den. Efter en stund lyckades han dechiffrera den sista posten, och kände igen den som en förkortning, som fritt översatt betyder: ”Går det så går det.” Han kallade till sig kyparen och frågade: ”Vad är det här ?” Kyparen ryckte på axlarna och sade: ”Det gick ej.” Ifall jag tror att affärsbiträdet, som ger mig mera växel tillbaka än vad jag skall ha, och jag utan att påtala detta tar emot pengarna, då inbillar jag mig att mitt liv påverkas i den meningen att jag har gjort en oväntad vinst, då har jag missat något fundamentalt. I själva verket påverkas mitt liv mycket mera långtgående av sådana mina egna handlingar.

Varje handling, tanke och känsla hos mig motiveras av en intention, uppsåt och syfte hos mig. Mina intentioner är en orsak, som existerar som ett med verkan. När jag deltar i orsaken, är det omöjligt att ej delta i verkan. På detta sätt är jag fri att svara för var och en av mina handlingar, tankar och känslor, det vill säga för var och en av mina intentioner. Det är jag själv som får skörda frukterna av mina handlingar. Därför är det klokt av mig att bli medvetet medveten om de många intentioner som påverkar mina upplevelser, att med medveten medvetenhet klargöra för mig själv vilka intentioner som ger vilken verkan, att välja mina egna intentioner efter den verkan jag vill ha.

Det var så jag som barn naturligt lärde mig allt om den fysiska verkligheten, och det kan jag som vuxen förfina min kunskap med.Som barn lärde jag mig vilken verkan det hade att gråta när jag var hungrig, och jag lärde mig genom det och allt annat att upprepa den orsak, som gav mig den verkan jag ville ha. Detta ledde till att jag som barn snabbt kom underfund med det icke önskvärda att lägga handen på en varm spisplatta eller stoppa fingrarna i en lamphållare. Jag upprepade ej dessa orsaker som gav en sådan verkan.

Mina intentioner och deras verkan kan jag lära mig bl a genom mina erfarenheter genom den fysiska verkligheten. Min inlärning av att vissa av mina intentioner ger vissa specifika effekter, och vilka dessa effekter konkret är, går långsamt när min inlärning enbart skall ske genom den fysiska materians täthet. När jag väljer att lära mig detta enbart genom mina fysiska erfarenheter, måste jag kanske uppleva tio, femtio eller hundrafemtio omständigheter med avståndstagande och fientliga reaktioner, innan jag förstår att det är min vredgade inställning, min fientliga och avståndstagande intention, och ej den ena eller den andra handlingen, som ger den effekt jag ej vill ha. Som femmsinnes personlighet är det framförallt på det här sättet som jag hittills har valt att lära mig.

Förhållandet mellan orsak och verkan inom de fysiska objektens och fenomenens område speglar en dynamik, som ej är begränsad till den fysiska verkligheten, nämligen karmans och ödets dynamik. Allt i den fysiska världen, även jag själv och andra, är små delar av en dynamik som är allomfattande, och som jag och andra, som femsinnes personligheter ej kan uppfatta. All den kärlek, fruktan, hängivenhet och vrede i det allomfattande energisystemet kan jag ej se som femsinnesmänniska.

Inom den fysiska verkligheten speglas, återges, karmans dynamik av den tredje av Isaac Newtons rörelselagar – som är: ”Mot varje kraft svarar en lika stor motsatt riktad motkraft så att de ömsesidigt mellan två kroppar verkande krafter alltid är lika stora och motsatt riktade” – eller förenklat: ”Varje orsak har en motsats och lika stor verkan.” Karmans stora lag, som styr energibalansen inom vårt utvecklingssystem, speglas med andra ord när det gäller fysiska objekt och fenomenen i den, av den sista av det tre Newtonska principerna som är lagen om verkan och motverkan. Den styr energibalansen i den fysiska verkligheten.

Karmalagen är en neutral och opersonlig energidynamik. När dess effekter personifieras, det vill säga när jag upplever den ur min femsinniga personlighets synvinkel, upplever jag den som en omvändning av riktningen, som om min femsinniga personlighet med sina intentioner får tillbaka energin ur mina egna intentioner. Det är så som min femsinniga personlighet upplever den neutrala den neutrala och opersonliga dynamik, som beskrivs av den tredje rörelselagen, som en motsatt och lika stor verkan. Ifall jag har som intention att hata andra, upplever jag andra med samma intentioner som hatfyllda. När jag har intentionen att älska andra, upplever jag andras kärleksfulla intentioner osv. Den gyllene regeln är beteendevägledande, som bygger på karmas lagbundna dynamik. Karman kan personifierat uttryckas som: ”Jag får av världen vad jag ger åt världen.

Karman är ingen moralisk dynamik. Moralen är den omedvetna femsinniga männsikans skapelse. Universum dömer ej. Karmalagen styr styr energibalansen inom mitt och andras system av moral. Den tjänar mig och andra som en helt neutral, opersonlig och universell ansvarslärare.

Varje orsak, som ännu ej producerat sin verkan, är en ofullbordad händelse. Den är obalanserad energi, som är på väg att bli balanserad. Denna balansering äger ej alltid rum inom en och samma livstid. Karman i min Själ skapas och balanseras genom många av mina femsinniga personligheters aktiviteter, inklusive min nuvarande. Min nuvarande femsinniga personlighet upplever ofta effekter, som skapats av andra av min Själs reinkarnationer. Min nuvarande femsinniga personlighet skapar likaså nu energibalansrubbningar, som ej kommer att rättas till inom min nuvarande livstid. Därför blir det ej alltid möjligt för min nuvarande femsinniga personlighet att, ens med kunskap om min Själ, förstå all mening med mitt livs händelser, eller effekten av mina reaktioner på dem.

Min nuvarande femsinniga personlighet, som t ex utnyttjar andra, skapar för sig en energibalansrubbning, som måste rättas till av upplevelsen av att själv bli utnyttjad. När detta ej kan ske inom min femsinniga personlighets nuvarande livstid, kommer en annan av min Själs femsinniga personligheter att bli utnyttjad av andra. När jag ej förstår, att upplevelsen att bli utnyttjad, är verkan av tidigare orsak, och att denna upplevelse till fullbordar en neutral opersonlig process, kommer jag att reagera ur min femsinniga persons synvinkel, istället för ur min Själs. Jag kan t ex välja att bli arg, hämndlysten eller deprimerad. Var och en av dessa reaktioner skapar ny karma – en ny balansrubbning i min energi – som i sin tur måste balanseras. På så sätt har en karmaskuld så att säga betalats till priset av att en eller flera nya har skapats.

När ett barn dör tidigt i livet, vet jag ej vilken överenskommelse, som träffades mellan det barnets Själ och dess föräldrars, eller på vad sätt denna upplevelse tjänade till deras Själars läkning och helande. Jag sympatiserar med föräldrarnas vånda, men jag kan ej döma själva händelsen. Ifall jag och föräldrarna till detta barn ej förstår den opersonliga, neutrala och lagbundna egenskapen hos den energidynamik som verkar, kan jag reagera med vrede mot universum eller mot andra, eller med skuldkänslor, ifall jag ej tycker att mina och andras handlingar har varit tillräckliga. Alla sådana reaktioner skapar ny karma, och min Själ får fler läxor att lära sig – får fler karmaskulder att betala.

För att läkas och helas måste min Själ balansera sin energi. Min Själ måste uppleva den verkan den orsakar. Obalansen i min Själs energi är de ofullständiga delar av min Själ, som formar min femsinniga personlighet. Min och andras femsinniga personligheter i samverkan är Själar som söker läkning. Ifall samverkan mellan Själar är läkande eller ej, beror på ifall de femsinniga personligheterna, som är inblandade, kan och väljer att se bortom sig själva, bortom andras femsinniga personligheter, som samverkar med dessa Själar. Denna uppfattning leder automatiskt till hängivenhet. Varje upplevelse och varje samverkan ger mig en möjlighet att se ur min Själs synvinkel eller ur min femsinniga personlighets synvinkel.

Vad innebär detta i praktiken ?
Hur bär sig min femsinniga personlighet åt för att se bortom sig själv till min Själs samverkan med andra personligheters Själar ?

Eftersom jag ej kan veta vad som helas genom varje samverkan – vilken karmaskuld som jämnas ut – kan jag ej döma det jag ser. När jag t ex ser en människa sova i rännstenen på vintern, vet jag ej vad det är som fullbordas för hans Själ. Jag vet ej om Själen har deltagit i grymheter under en annan livstid, och nu har valt att uppleva samma dynamik ur en helt annan synvinkel, t ex som mål för välgörenhet. Det är lämpligt att jag reagerar på denna människans omständigheter med sann hängivenhet, men det är ej lämpligt att jag uppfattar dem som orättvisa, för det är de ej.

Det finns femsinniga personligheter som är själviska, fientliga och negativa, men ej ens dessa fall kan jag helt känna till orsakerna. De är dolda för mig. Det innebär ej att jag jag ej kan känna igen den negativa inställningen, när jag möter den, bara att jag ej kan döma den. Det är ej min sak. Ifall jag griper in i ett gräl eller avstyr ett slagsmål, är det olämpligt att jag dömer deltagarna. En sak kan jag vara helt säker på. Hos den som ägnar sig åt våld gör det mycket ont, ty en frisk och välbalanserad Själ är oförmögen att skada andra fysiskt eller mentalt.

Ifall jag dömer skapar jag negativ karma för mig själv. Dömandet är en funktion av min femsinniga personlighet. När jag om en annan Själ säger ”Hon är värdefull eller Han är värdelös” skapar jag negativ karma för mig själv. När jag om en handling säger ”Detta är rätt eller detta är fel” skapar jag negativ karma för mig själv. Detta betyder dock ej att jag skall avstå från att agera på ett sätt som lämpar sig för de omständigheter jag befinner mig i.

Ifall t ex min bil blir påkörd av en annan bil vars förare är berusad, är det lämpligt att denne förare genom domstol får ta ansvaret för skadorna på min bil. Det är också lämpligt att han eller hon hindras från att köra bil berusad. Däremot är det ej lämpligt att jag tillåter mina handlingar att motiveras av mina känslor av indignation, rättfärdighet eller lust att straffa. Dessa känslor är resultatet av bedömningar jag gör beträffande mig själv och den andra personen, bedömningar, vilka får mig att framstå som överlägsen den andra varelsen.

Ifall jag handlar utifrån sådana känslor ökar jag min Själs karmaskuld, men dessutom hindras jag från att tränga in i mina egna känslor och lära mig av dem. Genom mina känslor kan jag se min Själs verkan i den fysiska materian. Min väg till min Själ går genom mitt hjärta.

När jag vill se ur min Själs synvinkel måste jag upphöra med att döma, även när det gäller sådana händelser som verkar fullständigt ofattbara, som grymhet och inkvisition – kättardom – eller folkmord, spädbarns död, långt lidande inför döden hos en svårt cancersjuk eller ett sängliggande liv osv. Jag vet ej vad som helas genom dessa lidanden, eller vilka energiomständigheter som balanseras med detta. Det är lämpligt att jag ger den medkänsla, som dessa omständigheter framkallar hos mig och handlar därefter. Men ifall jag tillåter mig att döma dessa händelser och dem som deltar i dem, kommer jag själv att befinna mig bland de Själar, som väljer att delta i omständigheter vilka är negativ karma, som senare måste balanseras av mig själv.

Men hur kan det finnas rättvisa ifall jag och andra ej dömer ?

Gandhi blev slagen flera gånger under sitt liv. Vid två tillfällen var han nära döden, men han vägrade ändå att ställa sina angripare inför rätta, därför att han såg att de gjorde vad de ansåg vara det rätta. Denna inställning med icke dömande accepterande var centralt för Gandhis liv. Jesus dömde ej ens dem som spottade honom i ansiktet, eller som utan förbarmande utsatte honom för smärta och förödmjukelser. Han bad om att de som torterade honom skull förlåtas, ej utsättas för hämnd. Kände varken Jesus eller Gandhi till innebörden av rättvisa ? Jo, självklart. De kände till den icke dömande rättvisan.

Vad är då den icke dömande rättvisan ?

En icke dömande rättvisa är en uppfattning, vilken tillåter mig att fritt se allt i livet, men som ej engagerar mina negativa och dömande känslor. Den icke dömande rättvisan befriar mig från rollen som domare och jury, därför att jag vet att allt blir sett – ingenting undflyr karmalagen – och detta leder till min egen frihet och hängivenhet. Den icke dömande rättvisan är friheten att se det jag ser, och uppleva det jag upplever, utan att reagera negativt och dömande på det. Den friheten tillåter mig att direkt uppleva det ostörda flödet av intelligens, strålglans och kärlek från detta universum, som min femsinniga personlighet och fysiska verklighet är en del av. Den icke dömande rättvisan flödar naturligt fram u förståelsen för min Själ, och hur den läks, helas och utvecklas.

Detta är alltså ramen inom vilken min och andras evolutionsprocesser äger rum; den kontinuerliga reinkarnationen av min och andra själars energi i den fysiska verkligheten, med syfte att hela och balansera min och andra Själars energi i enlighet med karmalagen. Inom denna ram utvecklas jag och andra som individer och art – genom en cykel från maktlöshet till äkta frihet, men upplevelserna jag och andra möter måste ej vara av det slag som jag och andra hittills har mött.


Vördnad

De karmans och reinkarnationens ramar, som jag och andra utvecklas inom, är neutral och opersonlig. Mina handlingar och reaktioner på den fysiska arenan, sätter energi i rörelse som formar mina upplevelser, och avslöjar samtidigt de läxor som min Själ fortfarande måste lära sig. När mina handlingar skapar obalans hos en medmänniska, kommer jag själv att få uppleva obalans i denna eller kommande livstid. På samma sätt gäller att, när jag med mina handlingar skapar harmoni och styrka hos andra, kommer jag själv att få känna av den harmonin och styrkan. Min karma ser till att jag får uppleva effekterna av vad jag har skapat, och lär mig att nyskapa med äkta sann hängivenhet och frihet.

Karmans och reinkarnationens ramar är neutrala och opersonliga, och ger varje Själ, som gensvar på dess femsinniga personlighets handlingar, de upplevelser den behöver för att utvecklas och helas.Den inställningen eller orienteringen, med vilken min femsinniga personlighet närmar sig evolutionsprocessen, bestämmer därför vilken typ av erfarenheter min Själ behöver för att utvecklas och helas. Ifall jag är en vredgad femsinnig personlighet kommer jag att reagera med vrede på svårigheter i livet, och därmed framkallar jag behovet av att uppleva resultatet av min egen vrede. Ifall jag är en nedslagen femsinnig personlighet reagerar jag med nedslagenhet, och framkallar då behovet av att uppleva min egen nedslagenhet osv.

Ifall jag är en person som är vred – men vördar livet – kommer jag däremot att reagera helt annorlunda på livets svårigheter, än om jag är vred och saknar vördnad för livet. Ifall jag ej vördar livet tvekar jag ej för att slå till mot livet självt. Våldet, som utlöses ifall jag dödar en annan person, är mycket större än våldet, som utlöses ifall jag yttrar mig vredgat. Karmaskulden – min obalanserade energi – som skapas genom dödandet, kan endast balanseras genom egen upplevelse av brutalitet i samma proportion. När jag är full av vördnad för livet, kommer jag därmed att automatiskt besparas/befrias från de allvarliga karmakonsekvenser, vilka jag alltid drabbas av ifall jag ej sant vördar livet.

Även om alla idag hyste vördnad för inför livet, skulle behovet för mig och andra att genomgå evolutionen ändå finnas kvar. Det skulle bara ändra inlärningens egenskaper inom evolutionsprocessen. Ifall jag och andra blev fulla av vördnad för livet idag, skulle vi ej undantas från evolutionens krav, men egenskaperna hos de upplevelser som jag och andra skulle komma att möta skulle vara helt annorlunda. Jag och andra skulle fortfarande lära oss samma saker, men under inlärningsprocessen skulle vi ej försöka skada eller förgöra. Min och andras färd från vanmakt till till äkta frihet skulle fortsätta, men vår upplevelse av den skulle helt förändras. Jag och andra skulle ej möta den sortens upplevelser, som är resultatet av en värld med människor som saknar sann vördnad för livet.

Jag och andra betraktar nu livet som billigt. Denna uppfattning dominerar helt mitt och andras synsätt. Ifall jag t ex tittar på djurriket, ser jag aktiviteter inom detta rike, som bekräftar min egen värdering av livet. Jag ser att djur dödas och äts av andra djur, och därav drar jag slutsatsen att de svagare livsformerna existerar endast för att ge näring åt de starkare. Jag och andra ursäktar vår exploatering av livet med det vi anser vara livets avsikt. Jag och andra lemlästar och dödar. Jag och andra skapar situationer där hundratals miljoner människor svälter, medan vi själva lagrar spannmål i silos och häller ut mjölken i avloppet. Jag ser på andra som naturliga offer, för att kunna tillfredsställa mina egna känslomässiga och fysiska behov. Jag säger att det är den starkastes rätt som gäller, och för att överleva i denna världen måste jag dra fördel av andra, innan de drar fördel av mig. Jag ser livet som en tävling, som skapar vinnare och förlorare, och jag känner inga som helst begränsningar, när andra människors eller gruppers behov hotar mina egna.

Mitt beteende och mina värderingar är i så hög grad skapade av ett synsätt som saknar vördnad för livet, att jag egentligen ej alls vet hur det är att vara vördnadsfull. När jag förbannar en konkurrent eller strävar efter att beröva en annan människa makten, håller jag mig undan för vördnaden. När jag arbetar på att ta istället för att ge, arbetar jag utan vördnad. När jag eftersträvar egen säkerhet på bekostnad av en medmänniskas säkerhet, berövar jag mig själv det skydd vördnaden för livet skulle ge. När jag bedömer en medmänniska som överlägsen och en annan som underlägsen, skiljer jag mig själv från vördnaden för livet. Samma sak gör jag när jag dömer mig själv. Affärer, politik, utbildning, sex familjeliv, personlig samverkan osv utan vördnad för livet, leder till samma resultat; mänskliga varelser utnyttjar andra mänskliga varelser.

Jag och andra av vår art har blivit arroganta, övermodiga, dryga, snorkiga, förmätna osv. Jag och andra beter oss som om jorden vore vår att behandla som vi behagar. Jag och andra smutsar ned dess land, hav och atmosfär, för att tillfredsställa våra behov, utan att tänka på andra livsformer, som lever på jorden eller på jordens egna behov. Jag och andra tror att vi är medvetna, men att universum ej är det. Jag och andra tänker och handlar som om vår existens, som levande kraft i universum, kommer att upphöra med denna vår femsinniga livstid, och som om vi ej vore fria att svara för vårt eget beteende mot våra medmänniskor eller mot universum.

För en människa med sann vördnad för livet är det omöjligt att exploatera vännerna, medarbetarna, staden, nationen eller planeten. Det är omöjligt för en människa med sann vördnad för livet att skapa kastsystem, barnarbetare, nervgas och kärnvapen osv. Därför är det ej möjligt för en person eller art med sann vördnad för livet att ansamla den typ av karma, som denna typ av handlingar skapar.

Varför är det så ?
Vad är vördnad för livet ?

Sann vördnad för livet är engagemang där min kontakt med livet har en form och ett djup, som sträcker sig bortom den fysiska formens skal, och in i den innersta naturen av livet. Sann vördnad för livet är min kontakt med den innersta naturen hos varje ting, person, växt eller djur. Det är min kontakt med det inre av dessas väsen, själva vakuumet i atomen.

Enligt erkänd vetenskap inom kvantfysiken, vetenskapen om atomens inre, ser atomen ut inuti på ett likartat sätt som det yttre universum. Ifall jag skulle kunna placera mig inuti en atom, skulle jag få ungefär samma fysiska synupplevelse, som när jag en klar vinternatt ser upp mot den stjärnklara himlen. Frånvaron av stjärnor och planeter, vakuumet, tomrummet, kan jag då se är det stora och allomfattande. Energiförtätningarna, som är planeterna, stjärnorna, materian osv i universum, och elektroner, protoner, neutroner, kvarkar osv i atomen, är det lilla, och relativt sett nästan ingenting.Sannolikt bara någon del av en hundratusendel av det hela. Kvantfysikerna menar att det i atomens vakuum finns en odefinierad kraft, som är själva förutsättningen för elektronernas, protonernas, neutronernas, kvarkarnas osv rörelsespel.

Hittills har jag med mitt femsinniga perspektiv nästan enbart sett det lilla, materian, betydelse. Nu kan jag ställa frågan:

Är det så att det är det oändligt lilla som styr det oändligt stora, eller kan det vara så att den odefinierade kraften i vakuumet i atomen och i universum, det oändligt stora, är det som styr och Är det hela ?

Även om jag med min femsinniga personlighet ej just nu kan se och förstå eller känna detta inre allomfattande stora, är det tillräckligt för mig att tills vidare veta att det fysiska formen, skalet, bara är ett yttre ytterligt tunt skikt, en slöja, och att det under detta finns en, än så länge för min femsinniga medvetenhet odefinierad – men äkta kraft. Eller den innersta och kraftfulla och fria naturen av vad all varelser och ting är. Det är denna allomfattande och innersta källa av livets kraft, som är närvarande atoms vakuum, såväl som i varje ting och varelse, som skapar alla möjligheterna och bär allting, som jag från nu ägnar hela min äkta sanna vördnad.

Själva utvecklingsprocessen hedrar jag genom sann vördnad för livet. Livets utveckling, mognadsprocessen, processen för mig och andra att komma fram till vår egen äkta sanna frihet – att i frihet svara för vår del av det hela – är en process om jag och andra nu bör betrakta med äkta sann vördnad.

Jag och andra bör möta våra livscykler med sann vördnad för livet. De har pågått i miljarder år. Min och andras livscykler är speglingar av den naturliga andningen hos själva Gaia, jordens levande medvetna medvetande, när hon flyttar sina kraftfält och leder livets cykler. När jag och andra ser och förstår att sant vörda livet och anden i dessa cykler, var skulle vi då se något så utsökt som jordens ekologi, och då göra något i detta system, som skulle riskera balansen i detta livets levande basförutsättningar , av vilket jag själv är en liten men dock en del av ? Det skulle vara samma sak som att medvetet sluta andas. Hur länge skulle jag då kunna leva vidare ?

Sann vördnad för livet är den inställning hos mig som hedrar Livet. Jag behöver ej ha full och äkta frihet för att vara försiktig med livet och älska livet. Det finns många som ej har full och äkta frihet, men ändå är fulla av sann vördnad för livet. De skulle aldrig medvetet skada någonting. Ofta är de de mest hängivna och älskande människorna, därför att de själva har lidit så mycket.

Ifall jag vördar livet eller ej, beror väsentligen på om jag har accepterat principen att livet självt – oavsett hur detta liv uttrycks – är heligt, på det sätt som jag tolkar uttrycket heligt. Sann vördnad för livet är också den enkla upplevelsen av att jag accepterar att livet i sig självt har ett värde i sig själv.

Sann vördnad för livet har ingenting med respekt att göra. Min respekt är en bedömning. En bedömning är min egen reaktion på att jag uppfattar egenskaper, som jag själv beundrar eller har valt att lära mig att beundra.

Egenheter som människor i en kultur beundrar, beundras kanske ej alls av människor i en annan kultur, eller underkultur till denna, eller av en annan generation av samma kultur. Et en del människor respekterar, respekteras därför ej alls av andra. Därav står det klart för mig att det är möjligt att respektera en person men ej respektera en annan. Men det är ej möjligt för mig att sant vörda en medmänniska utan att samtidigt sant vörda alla mina medmänniskor.

Sann vördnad är en varseblivning och den är helig och helande. Jag tillämpar den på religion, men ej på det mänskliga livets inlärningsprocess. Därför har jag hittills ej sett behovet för att lära mig av alla de inlärande upplevelserna i mitt liv – mot bakgrunden av min andliga utveckling. Att uppfatta min inlärning, som stödjande min andliga utveckling, är verklig sann vördnad, eftersom det tillåter och ger mig kraft och förmåga att inse vad det är jag går igenom, och se det inom ramen för min utveckling och min andliga mognad. Det är verklig och sann vördnad därför att det ger mig möjlighet att uppfatta alla utvecklingar, som pågår samtidigt med min egen i livets alla riken, eller åtminstone se dem på ett mycket annorlunda sätt.

Det är när jag ser med ögon, som saknar sann vördnad, som jag uppfattar att ett djurs ätande av ett annat djur, som ett grymt system, istället för ett system där varje art lär sig att ge åt varandra, där det är naturligt att ge och ta och dela energierna mellan artrikena. Detta är ekologi; den naturliga omfördelningen mellan artrikena. Det är bara det mänskliga riket som vill lagra energi, som vill använda mycket mer än det behöver, och lagra det som ej behövs, så att balansen i den gemensamma energicykeln störs så dramatiskt. Ifall jag och andra bara tog vad vi behövde för dagen, skulle allt vara perfekt. Djurarter lagrar ej som arten människa, med undantag för de djur som har ett behov för att lagra för vintern.

Min sanna vördnad för livet ger mig frihet att se varje arts oberoende frihet i ett mer vittomfattande och sant hängivet perspektiv. Det gör att jag ser vilken betydelse varje levande varelse och dess erfarenheter har, för universums hängivna utveckling. Sannolikheten för att jag i detta perspektiv skall skapa våldsamma eller destruktiva gensvar inom mig, när jag wäxer genom livet, är mycket mindre – därför att detta i varje ögonblick visar mig att allt livs suveränitet och värde.

Att närma mig och betrakta livet med äkta sann vördnad, tillåter mig upplevelsen att vara maktlös, men ej grym. När jag medvetet arbetar för att bli sant vördnadsfull, minskar min tendens för att vilja skada andra människor och andra livsformer. När jag förvärvar en känsla av sann vördnad, utvecklar jag kapacitet att tänka mer grundligt på livets värde, innan jag använder min energi till handling. När jag uppnått full och sann vördnad i frihet, kan jag ej skada livet, trots att jag är maktlös. Utan sann vördnad kan maktlösheten bli en mycket grym upplevelse, därför att utan makt är jag en rädd och därmed då en ofri människa. Ifall jag som en rädd människa saknar sann vördnad för livet, kommer jag utan urskillning att skada eller döda.

Att uppnå sann vördnad innebär att jag under min färd mot äkta frihet mognar, så att jag så småningom uppnår en nivå där jag ej skadar någonting. Eftersom jag nu saknar vördnad, kommer min fortsatta färd mot äkta frihet ofta att omfatta upplevelser att jag offrar liv. Därför finns det ännu offer och offrande. Processen med att förstöra livet, medan jag lär mig livet, en process som har karakteriserat hela min och andras utveckling, skulle upphöra – eller i vart fall bli väsentligt annorlunda – ifall jag och andra närmade oss livet med äkta och sann vördnad.

Det är för att jag och andra ej har någon ren känsla av äkta sann vördnad, ingen tro på allt livs helighet, som livets förstörs och plågas, brutaliseras, svälts och lemlästas, medan jag och andra i vår utvecklingsprocess färdas från maktlöshet till äkta frihet. När känslan av vördnad för allt liv förs in i min och andras utveckling kommer vi, hela vår art, att färdas genom utvecklingscykeln från maktlöshet till äkta frihet, och de många lärdomarna som finns inbyggda i denna tillwäxtprocess, kommer ej alls i den utsträckning som nu att producera våld och fruktan.

Förstörelsen av mänskligt liv, växtliv, djurliv och planeten skulle minska avsevärt eller upphöra, ifall det fanns en sann vördnadsprincip inbyggd i arten, om jag och andra och hela vår art hade en känsla av det faktum att vi befinner oss i en utvecklingsprocess, en process som visserligen kräver personlig inlärning, men som ej ger mig och andra rätten att förstöra liv medan vi lär oss, eller därför att jag och andra brukar göra det. Jag och andra kommer då ej att ha negativ karmaenergi att balansera, utan bara att lära oss. Även om förstörelsen i sig innehåller lärdomar, är karmakonsekvenser, av att delta i detta våld och denna förstörelse, ett för högt och orimligt pris för mig och andra att betala.

Det är med andra ord ej nödvändigt för mig och andra att lära det vi måste lära genom att det skall kosta någon hans eller hennes liv. Det är ej heller nödvändigt att mitt och andras framåtskridande och vår upplevelse av framåtskridandet sker på bekostnad av att naturen förstörs. Det är ej nödvändigt, men när sann vördnad för livet saknas, vem bryr sig då om att livet skälvt förstörs ? Utan min sanna vördnad för livet blir livet en mycket billig tillgång, precis som det nu är på vår planet, där evolutionsprocessen och dess helighet ej beaktas tillräckligt, accepteras eller sant vördas.

Ifall jag och andra betraktade livet med sann vördnad och förstod vår utvecklingsprocess, skulle jag och andra acceptera upplevelsen av fysiskt liv på ett helt annat sätt, och känna oss djupt tacksamma över att ha friheten att få deltaga i denna livets utvecklingsprocess på jorden. Som det nu är finns det miljarder människor som beklagar sig över att de finns på jorden, där de har överväldigande upplevelser av smärta, förtvivlan, missmod, förtryck, svält, sjukdomar osv. Detta beror främst på att mitt och andras mänskliga arts tillstånd i så hög grad saknar sann vördnad för livet och livsprocessen som sådan.

Sann vördnad är en Själens upplevelse. Det är bara min femsinniga personlighet som kan uppleva liv utan att känna sann vördnad. Sann vördnad är en naturlig del av min Själs äkta frihet, därför att min Själ alltid sant vördar allt liv. När min femsinniga personlighet befinner sig i samklang med Själen – min allsinniga personlighet – då kan jag ej uppfatta livet utan att känna full och sann vördnad. När jag närmar livet med sann vördnad skyddar det ej bara min Själ mot karmaskulder, som skapats av mina hittillsvarande femsinniga personligheter, som ännu ej har hedrat och sant vördat livet, utan innebär också ett steg för min nuvarande femsinniga personlighet att komma i samklang med min Själ, därför att då har en av min Själs splittrade sidor med medveten medvetenhet helats i min fysiska omgivning.

Vad innebär det i praktiken att jag nu fritt väljer att närma mig Livet med äkta och sann vördnad ?

Det innebär att jag ifrågasätter de uppfattningar och värderingar som råder i min femsinniga värld. Detta är ej alltid lätt, framförallt ej för mig som man, som lärt mig värderingar som tjänar till ansamling av yttre makt – inre ofrihet. Dock, som man med äkta frihet kommer jag ej att bli generad eller känna mig mindre manlig, därför att jag visar omtanke för livet och de många varelser på vår planet. Detta är i hög grad den sanna vördnadens energi. Mitt fria val att nu närma mig livet med sann vördnad kräver ett visst mod av mig som man, men också av kvinnor som har antagit dessa värderingar.

Mitt fria val att nu bli en sant vördnadsfull människa är i grunden ett fritt val att bli en andlig människa. För närvarande finns det lite plats inom vetenskapen, politiken, affärsvärlden eller akademierna osv för andlighet. Ifall jag är en femsinnig personlighet och saknar sann vördnad för livet, konkurrerar en sant vördnadsfull affärsman eller kvinna med mig ur ett underläge, därför att det finns gränser för en sant vördnadsfull människas handlingar. En sant vördnadsfull affärsman, politiker osv diskvalificeras – enligt mitt femsinniga perspektiv – som ledare i en värld där den enda makt som erkänns är den yttre makten – inre ofriheten.

När jag är en allsinnig människa är jag en sant vördnadsfull affärsman. Jag är då en person som ingjuter och ger handlingarna en ny dynamik, som ej motiveras av de vinster som kan göras på att betjäna andra, utan det nya tjänandet som kan åstadkommas med den nya vinsterna. På likartat sätt är jag som sant vördnadsfull politiker en person som ifrågasätter uppfattningen om yttre makt – inre ofrihet, och för in hjärtats känslor på den politiska arenan. Mitt fria val att närma mig livet med sann vördnad innebär därför att jag tänker och handlar som en andlig person, i en värld som ej erkänner anden. Dock, det medför alltid att jag fritt har valt att med medveten medvetehet färdas mot den allsinniga människans varseblivningar och uppfattningar.

Att leva med sann vördnad innebär att jag är beredd att säga: ”Detta är ett liv och jag får ej skada det och Detta är mina medmänniskor och jag får ej skada eller förgöra dem mentalt eller fysiskt”, och att ärligt in i märgen mena det. Det innebär då också att jag på nytt granskar mitt sätt att behandla de medlemmar i djurriket, och alla andra artriken, som tålmodigt tjänar mig och andra. Det innebär att jag erkänner vår planets rättigheter. Att jorden har rättigheter finns ännu ej som allmänt begrepp hos vår art.

Min sant vördnadsfulla inställning är den atmosfär, den miljö, som min allsinniga personlighet utvecklas i. Min sant vördnadsfulla hållning ger en känsla av att leva rikt, fullständigt och nära. Den skapar sann hängivenhet och sant vänliga handlingar. Utan sann vördnad, utan uppfattningen att allt levande är heligt, blir världen kall och fattig, mekanisk och slumpartad samtidigt, och detta skapar upplevelser av främlingsskap och våldsamma handlingar för mig och andra. Det är ej naturligt för mig och andra att leva utan sann vördnad, därför att det skiljer oss från våra Själars grundläggande energi.

Sann vördnad leder automatiskt till tålamod. Otålighet är min femsinniga personlighets önskan om att få sina behov tillgodosedda före alla andras, utifrån perspektivet att det ej finns så att det räcker åt alla. Som sant vördnadsfull person ärar jag livet i alla dess former och alla dess handlingar, och jag har en inre vetskap om att det finns i överflöd av allt, så att det räcker åt alla. Jag tänker ej längs de banor som krävs för att skapa otålighet. Som allsinnig person har jag en inre vetskap om att allt kommer i rätt tid, på rätt sätt och i rätt mängd och omfattning. När mina behov på sådant sätt alltid blir tillgodosedda, skall jag då ej kunna ha tålamod med andras behov ?

Sann vördnad tillåter mig en icke dömande rättvisa. Min Själ dömer ej. När min och andras femsinniga personligheter väljer att närma sig livet med sann vördnad, väljer vi samtidigt att föra ut ännu en av våra Själars egenskaper i den fysiska verkligheten. Som sant vördnadsfull allsinnig människa kan jag ej betrakta mig som överlägsen en annan människa eller livsart, eftersom jag som sant vördnadsfull allsinnig människa ser det gudomliga i alla former av liv, och att jag därför alltid i mina tankar, ord och handlingar sant vördar allt detta.

Min sant vördnadsfulla inställning till livet underlättar min övergång från femsinnighetens logik och uppfattningar, till den större ordning av logik och uppfattning, som råder hos min allsinnighet. Ty, som jag och andra skall se, så har den större ordningen av logik förmåga att uppfatta sitt ursprung i våra sanna äkta känslor, våra hjärtan.

Utan sann vördnad blir min och andras upplevelser brutala och förgörande. Med sann vördnad blir mina och andras upplevelser sant hängivna och fyllda med omtanke. Förr eller senare kom jag och alla andra att sant vörda allt liv. Jag och alla andra kan fritt välja när detta skall ske, nu eller senare, och fritt välja vilken typ av erfarenheter vi skall ha medan vi lär oss det. Men att det skall ske har våra Själar förut och för all tid bestämt åt oss. Det bestämdes av min och andras Själar innan de valde att reinkarnera första gången i materian, och det kan aldrig någon av våra femsinniga personligheter ändra ett uns av. Tack Själarna för det !


Hjärtat

Den logik som tjänade min och andras femsinniga utforskning av den fysiska verkligheten, kan ej se och förstå en utveckling utan tid, eller det inflytande som det närvarande har på det förflutna. Min femsinnighet kan ej på ett meningsfullt sätt framställa förekomsten av min Själ, eller dynamik – kraftspel och drivkrafter – eller energibalans, som genererar och länkar samman mina många livstider. Min femsinnighet speglar inga erfarenheter och referenspunkter bortom dem som min nuvarande fysiska personlighet erfar. Därför har det nu blivit dags för mig att se och förstå den större ordning av logik och uppfattningsförmåga.

Logiken och uppfattningsförmågan hos min femsinnighet har sitt ursprung i min hjärna – den lilla delen som vi använder. De är produkter av min hjärnas logik, av intellektet. Den större ordningen av logik och uppfattningsförmåga, som förmår att på ett meningsfullt sätt spegla min Själ, kommer från min känsla, vanligen uttryckt som hjärtat. Huruvida känslan rent fysiskt har sitt säte bara i mitt fysiska hjärta, kan jag tillsvidare betrakta som utan betydelse. Det finns bevisligen människor med fysiska hjärtan, som agerar utan känsla. Skulle de i så fall ej ha något hjärta ? Med mitt eget inrättande av en större ordning av logik och uppfattningsförmåga, kan jag nu se och förstå att det krävs en stor uppmärksamhet för mig på alla mina känslor.

Mitt hjärtas, mina känslors, centrala position i den större ordningen av logik och uppfattningsförmåga, och den karakteristiska sensitiviteten för de känslomässiga strömningarna, förefaller ovidkommande för min femsinniga personligheter, därför att dessa ej tjänar ansamlingen av yttre makt – inre ofrihet. Eftersom jag medvetet söker, brukar och använder mig av yttre makt – inre ofrihet – betraktar jag ännu mina känslor som onödiga bihang, som tonsiller – de gör ingen nytta, men de kan orsaka mig smärta och funktionsrubbningar. Min jakt på yttre makt – inre ofrihet – har således medfört undertryckande av mina känslor. Det gäller för mig som individ och för mig och andra som art.

Fortsättning följer…

Annonser

2 Responses to MIN SJÄLS RESA I MATERIAN

  1. Essi Gerrby skriver:

    Tack fina du! Glad att du tänkte på mig!❤️👍🏽

    Skickat från min iPhone

  2. Josef Boberg skriver:

    Jag blir lycklig av att tänka på Dig ! ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: